Samarbetsformer inom nordisk
folkmusik forskning
Rapport från NIF-seminariet vid 7:e Nordiska
musikforskarkongressen
i Trond heim
Au
Märta
Ramsten
Seminariet, som tillkommit på initiativ av Nordiskt Institut för Folkdiktning ( N I F ) , skulle helt ägnas åt diskussioner o m samarbetsformer inom nordisk folkmusikforskning. Det ägde rum den 2 6 juni i
universitetsbyggnaden. Seminarieledare var Reidar Sevåg, Oslo och s o m sekreterare fungerade Märta Ramsten, Stockholm. Programmet upptog följande punkter:
I. Johan Sundberg, G u n n a r Ermedahl & Anders Askenfelt, Sverige:
Automatisk nottranskription av enstämmiga
folkmusikinspelningar. Presentation av VI SA - projektet, utarbetat av Musikakustiska forsk- ningsgruppen vid Tekniska Högskolan i Stock- holm.
2. Svend Nielsen, Danmark:
Samarbetsformer för utgivning av folkmusik (böcker och grammofonskivor).
3. Henning Urup, Danmark:
Dansforskning - förslag till ett samnordiskt forsknings projekt.
Den första programpunkten inleddes med att
Gunnar Ermedahl orienterade deltagarna o m d e transkriptions- och katalogiseringsproblem som under d e senaste decennierna uppstått vid folk- musikinstitutioner med ljudarkiv. Problemen växer i takt med banden på hyllorna. Situationen är vis- serligen skiftande i d e olika ländernas folkmusik- institutioner när d e t gäller ekonomiska och perso- nella resurser, men kvar står att d e grundläggande problemen är gemensamma och att därför också e n gemensam lösning vore att föredra. Det finns ef- ter preliminära beräkningar sammanlagt ca 2 50 000
nr inspelad folkmusik i d e nordiska folkmusikarki- ven. En mycket stor dei av detta material ligger otranskriberat, och i den mån d e t är katalogiserat är detta gjort efter enbart utommusikaliska krite- rier t e x titlar, exekutörer osv. D e n forskning som
på senare år bedrivits vid Tekniska Högskolan i
Stockholm ger oss nya möjligheter att på ett ra- tionellt sätt lösa våra transkriptions- och katalogise- ringsproblem.
Johan Sundberg redogjorde för VISA-projektets upprinnelse. I 77 I presenterades e n metod att med
hjälp av dator registrera melodier i notskrift. Me- toden hade utarbetats vid Tekniska Högskolan i Stockholm av Johan Sundberg och civ ing P Tjern- lund. 1974 k o m ett samarbete till stånd mellan Tekniska Högskolan - Musikakustiska forsk- ningsgruppen därstädes - och Svenskt visarkiv för att pröva metodens användbarhet för transkription av inspelad folkmusik. En pilotundersökning om- fattande ett 50-tal utvalda inspelningar gjordes med lovande resultat. M e n givetvis måste program- met modifieras och anpassas till behoven - i det här fallet e n kombination av notuppteckning och kataloguppläggning. K T H har från H u m Forskningsrådet erhållit medel för att vidareut- veckla programmet och har sedan 1 jan 1975 civ-
ing Anders Askenfelt anställd för detta. Syftet är dels att förfina transkriptionsförfarandet, dels att i ett datorminne lagra denna uppteckning tillsam- mans med sådana uppgifter o m melodin som kan användas s o m sökkriterier. Möjligheten att an- vända melodiegenskaper som sökkriterier kan visa sig bli fruktbar både för folkmusikforskning och musikteori överhuvudtaget. Eftersom folkmusikin- stitutioner i övriga nordiska länder också visat sig intresserade av denna transkriberings- och katalo- giseringsmetod föreligger ett förslag att göra VISA- projektet till ett nordiskt sådant och därmed an- passa programmet till sådana behov som kan vara specifika för resp nordiskt land. För att nå fram till e n sådan metod är d e t nödvändigt att tillsätta e n ar- betsgrupp som följer utvecklingen av datorpro- grammet steg för steg och som också kan inven- tera och formulera sina resp länders behov. En så- dan nordisk arbetsgrupp har på försök redan bil- dats men för att den skall kunna fungera fordras
ekononiiska resurser utöver vad som ryms inom institutionernas ordinarie budget.
Anders
Askenfelt gav sedan åhörarna e n ingående teknisk beskrivning av projektet. Det skulle föra för långt att referera d e n här - intresserade hän- visas till stencilerad promemoria s o m kan erhållas från Musikakustiska forskningsgruppen vid T e k - niska Högskolan. En ordlista över teknis ka begrepp och termer delades ut och välkomnades varmt av seminar i e d e I tagarn a.Härpå följde e n livlig diskussion kring projektet. Största invändningarna hade Philip Donner, H e l - singfors, som ansåg det fel att satsa så stora resur- ser på att analysera färdiginsamlade produkter. I stallet b o r d e d e n folkloristiska processen studeras. H a n ställde d e t folkloristiska forskningssättet - som han ansag arkivcentrerat - mot d e t a n t r o p o l o giska som problemcentrerat. H a n företräder själv d e n senare forskningssynen och exemplifierade med e n egen studie.
Johan
Sundberg svarade att detta i första hand inte är ett forskningsprojekt utan ett rationellt förfa- rande att lösa vissa konkreta transkriptions- och katalogiseringsproblem. Man kan ocksa se projek- tet s o m ett försök att inte trampa i gamla fotspår - utan se sig o m i andra vetenskaper.Svend
Nielsen, Köpenhamn, menade att forsk- ningsresultaten ar e n mycket viktig biprodukt, m e n att projektet i första hand är avsett som prak- tiskt-arkivmässigt. Arkiven ä r skyldiga att till- handahalla uppgifter o m folkmusiken både till all- mänheten och till forskare. Det är lätt hänt att d e få folkmusikforskare vi har blir absorberade av ser- viceplikter och administrativa göromål, o m vi inte får tekniska hjälpmedel.Jan
Ling, Göteborg, varnade för felaktiga ana- lysmetoder - vi far inte göra misstaget att föra vi- dare d e t konstmusikalis ka synsättet pa folkmusi- ken. Vi måste skaffa e n ny begreppsapparat. Det gäller att hela tiden föra e n kritisk debatt o m vad vi håller pa med - något att tänka på inte minst för d e n tilltänkta arbetsgruppen.Reidar Sevåg avrundade debatten med e n klar- görande summering.
Svend
Nielsen
ville med sitt inlägg väcka diskus- sion o m ett av d e gemensamma problemen i nor- disk folkmusikforskning: Vårt stora insamlade ma- terial. som utgör ett betydande inlägg i kulturdebat- ten, måste u t till d e n stora allmänheten. I vilken form kan detta s k e ? H u r kan vi bäst utnyttja våra små ekonomiska resurser för publiceringsverksam-het?
Situationen när d e t gäller t e x skivutgivning är mycket olika i respektive land. En del länder har
bredare dokumentära serier på gång, medan man i andra fått nöja sig med punktinsatser. Ett viktigt komplement till detta måste vara utgåvor, som är sedda utifrån ett större nordiskt sammanhang.
Ur-
gåvorna - både grammofonskivor och böcker - bör också spegla d e forskningsresultat som nåta i n o m folkmusikforskningen. Nielsen menade an d e t här inte bör vara någon motsättning mellan po- pulära och vetenskapliga utgåvor.
I d e n efterföljande diskussionen påpekade både Gunnar Ternhag. Falun, och
Reidar
Sevåg bristen på publicerat undervisningsmaterial i d e nordiska länderna när d e t gäller folkmusik.Reidun
Aune,T r o n d h e i m , berörde ett annat gemensamt problem, nämligen privatpersoners och institutioners möj- ligheter att få kopior av d e t ljudmaterial som ligger i d e olika folkmusikarkiven. I förlängningen av detta ä m n e kom man ocksa in på upphovsfrågor och ersättning till traditionsbärare med ett flertal in- lägg från d e olika ländernas deltagare.
I anslutning till sitt inlägg o m dansforskning hade
Henning Urup låtit dela ut e n stencil där han hade ytterligare några förslag till nordiskt samarbete, nämligen dels e n årspublikation, dels avhållande av ett nordiskt seminarium för folkmusik och folk- dans. U r u p underströk i sitt inlägg dansforskning- e n s betydelse för folkmusikforskningen.
Dans-
forskningen är i N o r d e n ett försummat område. H a n menade också att behovet av kontakt mellan folkdansutövare och forskare är stort. En konkret uppgift för folkdansforskningen vore a t t upprätta e n nordisk källregistrant och då i första hand över
sådana källor d ä r uppgifter o m dans i förbindelse med musik förekommer. U r u p redogjorde sedan f ö r källäget i Danmark.
Reidar Sevåg sammanfattade U r u p s förslag och menade att dansforskning är ett vittomfattande be- g r e p p där man bör göra klart o m man skall ägna sig uteslutande åt d e n folkliga dansen eller även åt säll- skapsdans, danslekar osv.
Svend Nielsen
underströk att man bör skilja klart mellan d e n traditionelladm sen och fol klorismfenomen s o m folkdansföreningar och dessas produkt. H a n berörde också ett prak-tiskt problem, nämligen bristen på personer i Nor-
d e n s o m har d e n mångsidiga utbildning som ford-
ras för att ge sig in på folkdansforskningens om-
råde. Enbart forskningen o m förhållandet musik- dans är ett stort ä m n e där man kommer in på
ett
annat viktigt kapitel inom musikvetenskapen, näm- I igen r y t m f o r s k n i n g .I nuvarande läge kan e n början till nordiskt sam-
arbete s k e g e n o m att berörda institutioner och per-
soner i respektive nordiskt land försöker etablera kontakt och diskutera vidare h u r samarbetet bör ut-
formas. H e n n i n g U r u p och Egil Backa, N o r g e , åtog sig att sköta kontakterna.
Efter d e t utsatta programmet diskuterade semi- nariedeltagarna o m m a n gemensamt skulle hän- vanda sig till NIF med e n begäran o m att även folk- musiken skulle omfattas av N I F , vilket i så fall
skulle
innebära stadgeändring hos NIF med repre- sentantskap från folkmusikforskarna i styrelsen.Man ansåg allmänt att kontakter med folklivsforsk- arna är viktiga som komplement till ämnets musik- vetenskapliga dominans. Man beslöt därför att hemställa o m e n ändring av NIF:s stadgar så att även folkmusiken får sin plats där. En preliminär representantgrupp valdes - e n folkmusikforskare från varje nordiskt land - s o m skulle sköta kon- takterna med N I F .
