Husen vid Trullbrändan : bronsålderskulthus på Gotland : en fallstudie på två husgrunder i Vallstena sn.

1

Högskolan på Gotland

Vårterminen 2011

Kandidatuppsats i Arkeologi

Författare: Johan Richardson

Avdelningen för arkeologi. Institutionen för kultur, energi och miljö

Handledare: Joakim Wehlin

Husen vid

Trullbrändan

Bronsålderskulthus på

Gotland – En fallstudie på två

husgrunder i Vallstena sn.

Husgrunderna vid Vallstena Foto: Joakim Wehlin

2

Tack till:

Joakim Wehlin för all hjälp under uppsatsen gång och för många intressanta och givande diskussioner.

Gustaf Svedjemo som lånade ut totalstationen och gav oss tips inför karteringen.

Fredrik Nordin, Louise Pettersson, Linnea Lövgren, Sarah Billengren och Karin Stenström för all hjälp vi karteringen, inventeringen och flera intressanta

diskussioner kring uppsatsen.

Ebbe Andersson (markägaren) som gav oss information om området vid Vallstenahusen, tillstånd att utföra en fosfatkartering och lånade ut påsar för jordprover så vi kunde avsluta fosfatkarteringen.

3

1

1.1

I

NLEDNING

5

1.2

S

F

6

1.2.1

M

6

1.2.2

KRITERIUM FÖR KULTHUS 7

1.3

KRITERIUM FÖR ETT JÄRNÅLDERSHUS PÅ GOTLAND 8

1.3.1

M

8

1.3.2

FOSFATKARTERING 8

1.4

KARTERING, INVENTERING OCH KARTSTUDIER 9

2

K

9

2.1

T

IDIGARE FORSKNING

10

H

10

PROCESSUELL ARKEOLOGI ,POSITIVISMEN 11

2.2

POST-PROCESSUELL ARKEOLOGI,STRUKTURALISMEN 11

2.3

B

G

11

2.4

B

12

2.5

K

V

DATERINGSPROBLEMATIKEN

13

2.6

B

G

14

3

K

16

4

3.1

3.2

H

18

3.3

S

20

3.4

O

20

3.5

O

21

3.6

R

F

21

3.7

R

23

4

R

24

4.1

A

NALYS

24

4.2

K

24

4.3

B

G

26

4.4

O

27

5

K

28

6

D

ISKUSSION

29

7

R

ESULTAT

32

8

S

AMMANFATTNING

34

R

EFERENSER

35

5

Abstract

This essay discuss if Bronze Age cult houses were present at Gotland during the Bronze Age. Bronze Age cult houses are a well know phenomenon on mainland Sweden but because of inventory problems no Bronze Age cult houses have been found on Gotland. The main reason for the inventory

problems are the Iron Age house foundations that are present in a large number on Gotland, the cult houses and the Iron Age houses have some design details that makes them difficult to separate from each other. In this essay a number of criteria are presented to help separate cult houses from the Iron Age house foundations. Three criteria’s regarding cult houses on Gotland is also presented in this essay.

Two house foundations that PhD student Joakim Wehlin , University of Gothenburg and Gotland University, found in Vallstena parish, Gotland, are presented in this essay. This two house foundations have design details that separate them from Iron Age houses and their location in the landscape suggest that they are not typical Iron Age houses. During the investigation of the Vallstena houses a phosphate mapping, a inventory of the houses and their surroundings and a mapping of the houses and their surroundings were

performed to help determined the function of the houses.

Keywords: Gotland, Bronze Age, Cult House, Phosphate Mapping

1.Inledning

Innan denna uppsats har det varit allmänt accepterat att kulthus av

stengrundstyp inte kan återfinnas på Gotland på grund av inventeringsproblem. Kulhusen försvinner bland alla stengrundhus från järnålder. Det har även antytts att det inte har funnits några kulthus av stengrundstyp på Gotland

överhuvudtaget. Doktorand Joakim Wehlin vid Göteborgs universitet och Högskolan på Gotland har vid sin inventering av skeppssättningar på Gotland uppmärksammat två husgrunder i Vallstena socken, som skiljer sig i

konstruktionen och placering i landskapet från den generella bilden av

stengrundhus från järnåldern. Det är ur dessa två husgrunder som diskussionen gällande eventuella bronsålderkulthus på Gotland och om det går att skilja mellan kulthus och stengrundhus tar ny fart. Uppsatsen ingår i Joakim Wehlins forskning om Gotlands bronsålder.

6

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att avgöra om kulthus från bronsåldern finns på Gotland eller inte. En specifik studie av två husgrunder från Vallstena socken kommer genomföras i syfte att avgöra om dessa är lämningar efter kulthus från bronsålder eller stenhusgrunder från järnålder. Ett delmål är även att diskutera kring ett antal kriterium för att se om det är möjligt att särställa kulthus från stengrundshus och ifall det finns specifika kriterier för kulthus på Gotland.

Frågeställningarna är följande:

- Är husgrunderna i Vallstena lämningar efter ett kulthus av stengrundstyp eller en stenhusgrunder från järnåldern?

- Kan det finnas specifika kriterier för kulthus på Gotland?

- Kan kriterierna användas på Gotland för att skilja mellan kulthus av stengrundstyp och stenhusgrunder från järnåldern?

1,2 Material och avgränsning

Det finns två typer av kulthus från bronsåldern på det svenska fastlandet, kulthus av stengrundstyp och kulthus av stolp – eller stengolvstyp (Victor 2002 s.66f). Kulthus av stengrundstyp och kulthus av stolp – eller stengolvstyp skiljer sig markant åt i konstruktionen. Husgrunderna i Vallstena (från och med nu kallas de för Vallstenahusen) påminner i konstruktionen om kulthus av stengrundstyp och därför kommer enbart kulthus av stengrundstyp att diskuteras i uppsatsen. För en genomgång av kulthus av stolp – eller

stengolvstyp hänvisas till exempelvis Kaliff 1997, Victor 2002, Goldhahn 2005.

Stenhusgrunderna från järnålder på Gotland kommer att behandlas översiktligt. Nordin 1890, Nihlèn och Boëthius 1933, Sternberger 1955, Linquist 1974, Carlsson 1979 och Cassel 1998 böcker är utgångspunkten för diskussionen.

Fortsättningsvis kommer kulthus av stengrundstyp kallas för kulthus och gotländska stenhusgrundshus ifrån järnåldern kommer kallas för

stengrundshus.

Helena Victor har använt sig av Montelius periodindelning av bronsåldern vilket även kommer göras i denna uppsats på grund av att Victors (Victor 2002) avhandling har legat till grund för diskussionen om kulthusens datering.

7 Montelius periodindelning är följande:

År före kristus Period

Äldre Bronsålder 1800-1500 I 1500-1300 II 1300-1100 III Yngre Bronsålder 1100-900 IV 900-700 V 700-500 VI (Victor 2002 s.14) 1.2.1 Kriterium för kulthus

Helena Victor (Victor 2002) har uppmärksammat ett antal särdrag som är typiska för kulthus. Kortfattat kan Victors kriterium beskrivas som följande:

Kulthus…

- ligger oftast vid halvmonumentala lägen i landskapet, oftast ligger de vid större bronsåldersmonument men aldrig för att synas mer än själva monumentet.

- ligger vid större kommunikationsleder, främst vattenleder. - har vanligtvis inga ingångar eller tak.

- har oftast rätvinkliga innergavlar och raka innerväggar dock är yttergavlarna rundande.

- är fyndfattiga och i de fall det finns ett kulturlager i kulthus så är det väldigt tunt.

- ligger i bronsålderns centralområden, förutom gravar hittas även skärvstenshögar och skålgropslokaler i närheten.

- har ofta skärvsten i byggnadsmaterialet. - ligger på moränhöjder.

- har breda väggar av sten och jord eller enbart av sten, väggarnas bredd beror på hur långt huset är då längre hus har bredare väggar.

8

1.2.2 Kriterium för stengrundhusen

Ett antal särdrag har diskuterats i den litteratur som behandlar stengrunder från järnåldern på Gotland (se till exempel Nordin 1890, Nihlèn och Boëthius 1933, Sternberger 1955, Linquist 1974, Carlsson 1979, Cassel 1998, Fagerström 2001). Dessa särdrag lyfts nedan fram som kriterier.

Stengrundshus…

- ligger oftast i små grupper, två till tre hus är normen, de återfinns som ensamgårdar eller i byliknande former.

- är nära sammankopplade med stensträngar och fägator.

- har väggar byggda i skalmursteknik och väggarna har oftast rundande yttergavlar.

- har haft tak.

- har en eller två ingångar, vanligtvis är ingången/ingångarna placerade vid kortsidorna .

- ligger vanligtvis på moränlera och återfinns idag oftast vid ängsmark . - ligger oftast mellan 100 – 1000 meter ifrån gravlokaler.

- malstenar återfinns i närheten av stengrundshus.

1.3 Metod

För de avsnitt som innefattar tidigare forskning har en kvantitativ litteraturstudie genomförts. För diskussionen gällande kulthus på det svenska fastlandet har främst Victor (Victor 2002) avhandling och Fredrik Svanbergs artiklar (Svanberg 2005,2006,2007) diskuteras. För diskussionen gällande kulthus på Gotland har Victor (Victor 2002) och Bradley, Skoglund och Wehlins (Bradley, Skoglund &Wehlin 2010) legat till grund för diskussionen. För järnåldersbebyggelsen på Gotland har Nordin 1890, Nihlèn och Boëthius 1933, Sternberger 1955, Linquist 1974, Carlsson 1979, Cassel 1998, Fagerström 2001 böcker och avhandlingar legat till grund för diskussionen. Övriga metoder presenteras nedan.

1.3.1 Fosfatkartering

En fosfatkartering har genomförts vid Vallstenahusen. Resultatet av fosfatkarteringen kommer jämföras mot en studie av Peter Fagerström

(Fagerström 2000) som fosfatkarterade tre stengrundshus i Sjonhems socken på Gotland. En jämförelse av min fosfatundersökning i Vallstena och

Fagerströms undersökning kommer ingå i tolkningen av vilken funktion Vallstenahusen haft.

I Fagerströms undersökningsområde låg fyra stengrundshus med tillhörande stensträngar, fornåkrar och gravar (Fagerström 2000 s.3). Provtätheten vid

9

fosfatundersökningen var 1,5 meter. Alla hus karterades invändigt samt utvändigt i direkt anslutning till husen. Provtagningsdjupet var 20 till 25

centimeter djupt, dock ökade djupet vid sluttningar eller andra formationer med fem till tio centimeter. Analysmodellen som används vid undersökningen är spot – test modellen (Fagerström 2000).

För att en jämförelse av min undersökning och Fagerströms undersökning ska bli korrekt kommer Fagerströms tillvägagångssätt att appliceras.

Vid fosfatkartering, som vid många andra arkeologiska metoder, finns en risk för olika felkällor (Hedman 1992 s.26, Se även Österholm, Österholm 1982).

Fagerström har diskuterat dessa felkällor och hur de har undvikits i hans studie. Provtätheten, visualiseringsmodellen och analysmodellen kan överföras utan större problem till min studie, dock finns ett problem med provtagningsdjupet. Det går inte att överföra provtagningsdjupet från en studie till en annan på grund av att kulturlagret tjocklek skiljer sig ifrån plats till plats.

Provtagningsdjupet i min studie har arbetats fram på plats, främst har olika testprov genomföras för att urskilja ett kulturlager.

1.3.2 Kartering, inventering och kartstudier

En kartering över gravfältet, fornminnesnummer RAÄ Vallstena 90:1,har genomförts. Parallellt med karteringen har en inventering genomföras, extra fokus har legat på att identifiera bronsålderslämningar.

De instrument som kommer användas är totalstation, Leica TCR407, och handhållen GPS. Då det inte fanns några fasta punkter i området sattes fasta punkter ut med hjälp av GPS. Det koordinatsystem som använts är SweRef 99 TM.

Med hjälp av ArcGis (arcmap) så kommer ett antal kartstudier genomföras. Grundkartorna kommer vara terrängkartan och den äldre geometriska kartan med tillhörande text.

1.4 Källkritik

Fosfatkarteringen av Vallstenahusen kommer enbart jämföras mot Fagerströms resultat. Dessa resultat kan inte appliceras på alla stengrundshus på Gotland, troligtvis varierar mängden fosfater från hus till hus. Min studie kommer enbart att jämföras mot Fagerströms undersökning på grund av tid- och resurs- brist.

10

Resultaten av inventeringen av husgrunderna vid RAÄ Vallstena 90:1 utgörs av lämningar som syns ovan mark. Då vi inte har tillstånd att torva av eller ta bort stenar kan det vara svårt att tydligt se hela konstruktionen på Vallstenahusen och de övriga lämningarna. Dock kunde stenar under torven identifieras under sonderingen av Vallstenahusen, så konstruktionen på husen och de

närliggande lämningarna är relativt säkerhetsställda. Området öster om

husgrunderna har nyligen avverkats, möjligen kan det ha funnits fornlämningar vid detta område som kan ha blivit förstörda av moderna skogsmaskiner. Dock finns det inga fornlämningar i detta område i FMIS.

Kritik har framförts mot Victors tolkning av kulthus (se kapitel 2.6 ”Kritik mot Victors tolkning och dateringsproblematiken” ). Dock betraktar jag Victors kriterier som de bäst säkerställda kriterierna av kulthus; Victor har baserat sina teorier efter en genomgång av alla kulthus på fastlandet. Dock finns kulthus som skiljer sig ur mängden exempelvis kulthuset vid Fryken i Sunne socken, Värmland, som har ingångar (Victor 2002 s.89).

De kriterier som byggts upp för stengrundshus är ett antal särdrag som

uppmärksammats av ett antal forskare, de har inte diskuteras som kriterier för stengrundshus.Kriterierna bör betraktas som säkerhetsställda då ett flertal forskare har kommit fram till samma resultat.

2 Tidigare forskning

2.1 Husets idé

I följande avsnitt kommer den processuella – och post processuella arkeologins uppfattningar om huset och husets idé att diskuteras. För andra tolkningar av huset och husets idé se till exempel Douglas W. Bailey (Bailey 1990) som har socialarkeologisk tolkning och Richard Bradley (Bradley 1998).

Husets idé har diskuterats av Helena Victor (Victor 2002), inom begreppet inkluderar hon husets morfologi och de praktiska och känslomässiga relationer människan har till huset (Victor 2002 s.31ff). Det har även diskuterats att hus kan symbolisera familjen, släkten och förfäderna. Huset kan representera en familjs kontinuitet vid ett specifikt område (Bailey 1990 s.22, se även

11

2.1.1 Den processuella arkeologin, positivismen

Ett teoriperspektiv vilket kan knytas till den processuella arkeologin är positivismen (Johnson 1999 s.40). Positivismen strävar efter att söka den absoluta kunskapen. De bygger upp sina teorier kring ”hårda fakta”, vilket betyder säker kunskap. Genom att enbart söka den säkra kunskapen menar de att de kommer närmast sanningen (Thurén 2001 s.17).

En studie som innefattar husets idé har gjorts av Lewis Binford (Binford 1983). Genom etnoarkeologiska studier över ett eskimåhus, har Binford studerat restmaterial efter olika aktivitetsområden. Anledningen till studien var att genom den säkra kunskapen bygga upp kriterier för hur huslämningarna kan

identifieras vid förhistoriska aktivitetsområden (Binford 1983 s.144ff). Synen på husets idé blir relativt tydlig hos Binford som enbart studerar de praktiska element inom huset som till exempel kockens position när han/hon tillagade maten, sängarnas placering, vad är anledningen till eldstadens placering och så vidare (Binford 1983 s.176ff). Inga symboliska associationer människa kan ha till huset har diskuterats av Binford.

2.1.2 Den post – processuell arkeologin, strukturalismen

Ett av de teoriperspektiv som influerat den post – processuella arkeologin är strukturalismen. Inom arkeologin har strukturalismen använts för att diskutera osynliga strukturer i det förhistoriska samhället (Johnson 1999 s.90ff). Inom strukturalismen är Claude Lévi – Strauss en frontfigur, Lévi – Strauss är till exempel fadern till motsatsteorin (Lindberg 2009 s.38f). Denna idé influerade Ian Hodder och var grunden för tolkning av husets idé som presenteras i ”The domestication of Europe” (Hodder 1990). Hodder presenterar här domus och agrios begreppen, där domus förknippas med praktiska handlingar som utförs i huset. Domus har även en symbolisk mening knuten till sig då Hodder menar att en symbolisk mening ges till de vardagliga sysslorna som utförs i huset vilket i sin tur leder till att huset förknippas med sociala – och ekonomiska strategier och maktrelationer. Säkerhet, trygghet och uteslutande av det vilda(naturen) är uttryck vilket kan sammankopplas med domus (Hodder 1990 s.44f). Agrios är dess motsats och symboliserar det vilda, det naturliga som inte är domesticerat (Hodder 1990 s.86). Inom domus och agrios begreppen står människans symboliska associationer till huset i centrum. Det blir extra tydligt då de praktiska handlingarna har getts ett symboliskt värde.

2.2 Bronsålderskulthus på Gotland

Det finns inga säkra kulthus på Gotland, dock menar Victor att en husgrund vid Bjärs hög i Norrland socken, RAÄ Norrland 17:3, möjligen kan vara ett kulthus

12

(Victor 2002 s.77). Det finns ett kulthus av stolp – och stengolvskaraktär som återfanns i Nygårdsrum i Vallstena socken och har daterats till slutet av neolitikum och början av den äldre bronsåldern (Hallström 1971 s.114f). Anledningen till att inga kulthus har hittats på Gotland har beskrivits som ett inventeringsproblem, kulthus av stengrundstyp och stenhusgrunderna är konstruktionsmässiga relativt lika (Victor 2002 s.77).

Det har diskuterats om de gotländska husurnorna symboliserar kulthus (Victor 2002 s.34f). Husurnor är begravningsurnor som i arkitekturen påminner om hus (Sabatini 2007 s.3, Victor 2002 s.34). Troligtvis representerar husurnorna inte boningshus eftersom det främst var långhus vid de områden husurnor återfinns (Sabatini 2007 s.36).

Bradley, Skoglund och Wehlin (Bradley, Skoglund & Wehlin 2010) har nyligen diskuterat bronsålderkulthus på Gotland. De har lagt fram en hypotes att de längre fyndtomma skeppen kan ha symboliserat kulthus. Hypotesen byggs upp av likheterna mellan skeppssättningarna och kulthusens läge i landskapet och att de är öppna konstruktioner. Anledningen till att gotlänningarna valt skeppet som symbol är på grund av skeppets symboliska värde för en ö som Gotland (Bradley, Skoglund & Wehlin 2010 s.95ff, Wehlin in press).

2.3 Bronsålderskulthus på fastlandet

På det svenska fastlandet finns ett 60 – tal kulthus. De har främst daterats till äldre bronsålder (Victor 2002 s. 77, 147), dock bygger dateringen endast på ett fåtal absoluta dateringar (Victor 2006 s.117). Konstruktionsmässigt har husen varit uppbyggda av väggar som bestått av antingen jord och sten eller enbart sten, vilket gör att de syns i dagens landskap. Väggarnas bredd varierar ifrån en till fyra meter och är byggda i skalmursteknik eller i stenramsteknik.

Yttergavlarna är oftast rundande medan innergavlarna är rätvinkliga, även innerväggarna är relativt raka. Storleken på husen varierar mellan åtta till 45 meter och de är sex till tolv meter breda. En detalj som uppmärksammats är att de sällan har en ingång eller spår efter tak. Det är vanligt att extremt få fynd återfinns inom husen och att kulturlagret är tunt eller inte existerande. Dock så är det väldigt få kulthus som blivit fullständigt undersökta till exempel under de senaste 30 åren har mindre än tio kulthus blivit undersökta och då har enbart fyra blivit fullständigt utgrävda. Kulthusen hittas främst vid områden som antagits vara centralområden under bronsåldern (Svanberg 2006 s.125, Victor 2002 s.77ff, 94.) och de ligger främst på stenrika moränhöjder mot vattnet. Ett annat typiskt drag är att det oftast ligger monumentalgravar från bronsåldern i närheten av husen, dock kan avståndet variera från precis invid huset till några hundra meter bort (Victor 2002 s.114f).

13

2.4 Kritik mot Victors tolkning och dateringsproblematiken

En viss kritik har framförts mot Victors tolkningar av kulthus, till exempel har Svanberg (Svanberg 2006) en annan tolkning om vad de bör kallas, vilken funktion de haft och han menar att Victors datering till den äldre bronsåldern är felaktig. Beroende på fynd av begravningar vid två av kulthusen i Gualöv, Skåne, menar Svanberg att de inte bör kallas för kulthus utan snarare för husgravar. Han menar även att kulthus har en visuell likhet med Long beads, vilket är en gravform som återfinns i Nordvästra-Europa. Long beads har tolkats som symboliska begravningshus för en elit familj (Svanberg 2006). Svanberg menar att; när kulthus har blivit ingående utgrävda och med moderna tekniker har gravar hittats vilket styrker hypotesen om husgravar. Dock har under de senaste 30 åren mindre än tio av de sextiotal kulthus som finns i Sverige blivit utgrävda och enbart fyra kulthus har blivit fullständigt utgrävda. Kulthusen vid Gualöv ska styrka teorin om att de bör kallas för husgravar (Svanberg 2006, Kaul 2006). Dock syns det tydligt på planritningarna över Gualöv husen att gravarna inte har hittats inom husen utan precis utanför (Svanberg 2007 s.215). Som Victor (Victor 2002) har visat är det väldigt vanligt att återfinna gravar i närheten av kulthus, vilket gör att Gualöv husen inte styrker Svanbergs argument utan snarare bekräftar Victors. Dock finns det begravningar i redan nämnda kulthuset vid Sandegergård (Kaul 2006 s.101) som snarare borde varit utgångspunkt i diskussionen om husgravar.

Svanberg menar att kulthusen har tillhört eliten i bronsåldersamhället och att hussymboliken har varit en viktig del av den sociala elitens symbolism. Han drar paralleller mellan kulthus och gravhus från Grekland och Danmark (Svanberg 2007 s.317ff).

Svanberg diskuterar även dateringsproblematiken, han menar att de flesta säkra dateringar talar för en datering till period III och yngre bronsålder

(Svanberg 2006, Svanberg 2005). Dateringen av kulthus har varit problematiskt då så få kulthus har blivit fullständigt utgrävda och daterade (Victor 2002, 2006, Svanberg 2006). Enbart sex kulthus har blivit C-14 daterade och de

dateringarna har legat från period II till period IV. Ett av dessa kulthus ligger vid Hågahögen i Uppland där ett flertal dateringar har tagits vid huset och har visat att huset har använts från period II till period V, vilket bevisar svårigheten med att datera kulthus (Victor 2006 s.117ff).

Victor har försökt att datera kulthusen genom dess läge i landskapet och omgivande fornlämningsbild. Dock finns det väldigt få kulthus som kan dateras med hjälp av gravarna i närområdet, enligt Victor finns det enbart tio kulthus som kan dateras på detta sätt. Tre av dessa har blivit utgrävda(kulthusen vid

14

Tofta, Valhal, Gerstaberg - Berga) medan de resterande enbart

uppmärksammats under inventering, de utgrävda kulthusen har daterats till äldre bronsålder (Victor 2002 s.97,107f,118). Victor har även studerat förhållandet mellan kulthus och bronsåldersdepåer och uppmärksammat att bronsdepåer från äldre bronsålder är vanligare i området kring kulthus än bronsdepåer från yngre bronsålder (Victor 2002 s.119).

Diskussionen ovan har visat att det är svårt att datera kulthus. Svanberg bygger mycket av sina argument på de C-14 dateringar från Gualöv, som dateras till period IV. Han menar att dessa dateringar är de enda säkerställda dateringar som gjorts vid ett kulthus. Svanberg menar även att de dateringar som Victor menar tillhör period II inte är säkerställda och att de istället är mer troligt att dessa dateringar tillhör period III (Svanberg 2006 s.127).

Flemming Kaul har en annorlunda tolkning gällande kulthusen funktion än både Victor och Svanberg. Kaul menar att kulthus kan ses som ett hus för

initiationriter för de individer som är på väg in i vuxenlivet. I etnografiska studier har det uppmärksammat att unga individer som är på väg in i vuxenlivet måste genomgå en ritual för att betraktas som vuxna. Under själva ritualen betraktas de unga som levande döda. Kaul diskuterar hypotesen med utgångspunkt på de fynd som återfunnits i och omkring kulthuset vid Sandagergård (Kaul 2006 s.108ff).

2.5 Bebyggelsen från yngre romersk järnålder på Gotland

På Gotland anses den romerska järnåldern vara den förhistoriska tidsperiod som varit föremål för flest undersökningar och som vi idag har bäst kunskap om (Carlsson 1979 s.34). Under slutet av 1800 – talet och under hela 1900 – talet har ett flertal forskare behandlat stengrunderna och stensträngarna med olika frågeställningar (se t.ex. Nordin 1890, Nihlèn och Boëthius 1933, Stenberger 1955, Linquist 1974, Carlsson 1979, Cassel 1998).

Det finns idag cirka 1820 stengrundshus på Gotland, de återfinns utspridda över hela ön. Endast ett 70 – tal har blivit fullständigt eller delvis utgrävda och de har daterats inom tidsperioderna romersk järnålder och vendeltid. Dateringarna ses som säkra och de har applicerats på de stengrunder som inte blivit utgrävda. Oftast förekommer husgrunderna i små grupper, två till tre hus är vanligast och de bildar troligtvis små familjegårdar (Carlsson 1979 s.34). Nära kopplade till husgrunderna är stensträngar (Fig.1). Tillsammans utgör de ett förhistoriskt agrarlandskap, där stensträngarnas funktion har varit att avgränsa åker, betesmark och annan mark som nyttjades mot utmarken (Carlsson 1979 s.34, Widgren 1997 s.40).

15 Stengrundshusen har bestått av

stenväggar som byggts i

skalmursteknik och taket har hållits upp av dubbla stolprader. Antalet ingångar varierar mellan en till två och de sitter vanligtvis på

kortsidorna (Cassel 1998 s.78). Storleken på husen varierar mellan mindre än 20 meter upp till 60 meter långa och omkring åtta till tolv meter breda. Vanligtvis så är yttervallarna rundande. Vallarnas bredd varierar mellan sju decimeter till sex och en halv meter (Nihlèn. Boëthius 1933. s.82, Fagerström 2001 s.6).

Nihlèn och Boëthius har delat in bebyggelsen i tre kategorier, enstaka gårdar, byar (långbyar, kretsbyar, slutna byar) och bygder. Enstaka gårdar är väl avgränsande gårdar som fungerat självständigt. Byar är ett antal gårdar som har legat i närheten av varandra och som bundits ihop av ett

stensträngsystem. Inom bygder kategorin räknar de med de glest liggande gårdar som genom

stensträngar varit sammankopplade

till varandra (Nihlèn, Boëthius. 1933 kap.3). Det har uppmärksammats att 80 % av stengrunderna ligger på moränlera och de vanligtvis hittas vid ängsmarker i dagens landskap (Carlsson 1979 s.91).

Cassel har studerat relationen mellan stengrundshusen och gravarna. Under romersk järnålder gruppers gravarna i mindre gårdsgravfält, större gravfält längre ifrån gårdarna och ensamliggande gravar. Avståndet mellan grav och gård är vanligtvis mellan 100 till 1000 meter ifrån stengrunderna, dock finns det exempel där gravarna ligger invid – eller över en kilometer ifrån gården (Cassel 1998 s.41). Avstånden mellan grav och gård kan anses vara stor dock menar Cassel att stensträngar kan haft som uppgift att inte enbart skilja mellan åkern och betesmarken utan även sammankoppla gården och graven (Cassel 1998 s.118).

Fig.1

Järnålderskomplex i Vallstena socken. Området ligger cirka tre kilometer sydväst om

16

2.6 Kulthusets idé och järnåldershusets idé

Kulthusets - och stengrundshusens idé skiljer sig ganska markant ifrån varandra. Kulthuset har troligtvis symboliserat en rituell sfär där döden stått i centrum. Kulthusen har möjligen avbildats efter långhusen, som var den tidens boningshus, men avsaknaden av väggar och tak visar att de bara varit en idé av långhusen och att de varit en öppen konstruktion. Deras placering i landskapet talar för att de byggts för ett rituellt syfte (Victor 2002 s.64f). Kulthusen har troligtvis enbart tillhört eliten i bronsålderssamhället och de kan ha symboliserat elitens relation med förfäderna (Svanberg 2005, Victor 2006 s.114).

Stengrundshusen ligger ofta i vad som kan kategoriseras som ett funktionellt landskap. De har ofta stensträngar sammanknutna till sig, vilket gör att de utgör en del av agrarlandskapet (Carlsson 1979 s.34, Widgren 1997 s.40).

Stengrundshusen och kulthusen skiljer sig även markant åt i konstruktionen. Invånarna i stengrundshusen var troligtvis skyddade mot klimatet och naturen. Hodders begrepp domus (se ovan) kan troligtvis appliceras på

stengrundshusen. Med anledning av antalet stengrundshus och dess placering så bör de betraktas som att de tillhört det vardagliga livet, de har troligtvis inte tillhört något speciell grupp i samhället.

Frånvaron av ingångar och tak gör att kulthusen var en öppen konstruktion vilket gör att det inte fanns skydd mot varken klimatet eller naturen. Möjligen bör vi diskutera om kulthus ska kallas för hus eller om det enbart har varit ett

avgränsat område för rituella aktiviteter i samband med gravritualer. Victor (Victor 2002) menar att de symboliserar hus, dock har inga diskussioner ifall de enbart kan ha varit avgränsade områden för rituella aktiviteter nämnts i

litteraturen. Det finns främst två konstruktionsmässiga detaljer som nämnts ovan som är intressant här, frånvaron av tak och ingångar. Orsaken till att dessa konstruktionsdetaljer saknas vid de flesta kulthus är möjligen att kulthusen inte alls ska ha symboliserat hus. Bradley, Skoglund och Wehlins (Bradley, Skoglund & Wehlin 2010) artikel blir intressant i detta sammanhang beroende på att de större skeppssättningarna kan symbolisera kulthus men de symboliserar inte husets idé. Det har även uppmärksammats att det finns olika hägnader runt bronsåldersgravar i Mälardalsområdet som inte tolkats som kulthus. Det är stensträngar som är placerade runt rösen och stensättningar som har tolkats som rituella konstruktioner. I Uppland är dessa konstruktioner enhetligt konstruerade och deras syfte har tolkats som att avgränsa ett specifikt område vid gravarna (Victor 2002 s.43, Se även Olausson 1995).

Kulthusen och stengrundshusen uppträder vanligtvis i två olika landskap och de har två helt skilda funktioner. Det funktionella och rituella landskapet kan ses som varandras motsatser: Inom det funktionella landskapet har livet och fortlevandet stått i centrum medan döden stått i centrum i det rituella

landskapet. Dock finns det ett antal husgrunder vars funktion har förändrats ifrån en funktionell – till en rituell funktion. Ett exempel är husgrund 9 vid

17

Vallhagars järnålderskomplex. Inuti husgrunden hittades ett skelett av

människa. Troligtvis så har invånarna övergivit denna husgrund och medvetet lämnat en kropp kvar i huset medans huset låtits falla i ruiner. Det har

uppmärksammat att detta inte skedde när själva boplatsen övergavs utan andra husgrunder fortsatte att användas. Husgrund 9 blir extra intressant då den kallas för ”kyrkan” av dagens invånare vid Vallhagar, detta smeknamn har levt kvar i generationer (Nylén & Nylén 1955 s.156ff). Ett liknande fynd har hittats vid Höglundar i Stenkyrka socken på Gotland. Inom en av stenhusgrunderna hittades en krossad kvinnoskalle (Lundberg 1951 s.26).

Husgrund 9 har tolkats som ett boningshus (Stenberger 1947 s.16) men med anledning av övergivandet och begravningen har husets funktion troligtvis ändrats. Richard Bradley (Bradley 1998) diskuterar ett liknande problem vid en bandkeramisk boplats. Vid boplatsen finns både levande hus (som används) och döda hus (som inte används). Husets levnadstid berodde främst på invånarnas livslängd, när den sista individen som bodde i huset dog övergavs även huset och blev vad Bradley kallar för ett dött hus. De döda – och levande husen fanns sida vid sida på boplatsen och vid utgrävningen har bara

barnskelett hittas i de döda husen (Bradley 1998 s.44f).

Husgrunden vid Vallhagar kan ha transformerats från ett levande hus till ett dött hus. Dess funktion har även ändrats från en funktionell - till en rituell funktion. Husgrund 9 verkar ha förvandlats från en stenhusgrund till ett rituellt hus, dock symboliserar den troligtvis inte ett kulthus utan snarare släktlinje eller familjelinje som har dött ut (jämför med Bradley 1998).

18

3. Genomgång av materialet

3.1 Husgrunderna

Husgrunderna ligger idag på äga Alvena 1:5 i nordöstra delen av Vallstena socken, Gotland, (fig. 2). De ligger på gravfältet RAÄ Vallstena 90:1, ytterligare lämningar på gravfältet är 1 skeppssättning och 19 runda stensättningar.

Fig.3 Vallstenahusen Fig.2

Undersökningsområdets placering på Gotland

19

Husgrunderna ligger i närmast en öst - västlig riktning och har en gemensam långsida (Fig. 3). Husgrund 1, den nordliga husgrunden, är 19 meter lång och tio meter och tre decimeter bred, invändigt är den 13,2 meter lång och sex meter bred. Husgrund 2 är 16,6 meter lång och bredden varierar mellan sex meter till nio och en halv meter, invändigt är den tolv meter lång och bredden varierar mellan en meter till fem och en halv meter. Väggarna i båda

husgrunderna är uppbyggda av gråsten, med enstaka inslag av kalksten och ingen jordfyllning kunde urskiljas i väggarna. Ett fåtal skärvstenar/eldpåverkade stenar kunde urskiljas i väggen. Väggarnas bredd i husgrund 1 varierar mellan två meter till två och en halv meter. Väggarnas bredd i husgrund 2 varierar mellan en meter och nio decimeter till tre meter och tre decimeter. Formen inom husgrunderna skiljer sig markant åt från varandra. Husgrund 1 har en

rektangulär form, med relativt raka innerväggar. Husgrund 2 har nästan en triangelliknande form, den östliga sidan är betydligt bredare än den västra. Ingen stenfyllning inom husgrunderna kunde identifieras, troligtvis har golvet bestått av ett gruslager som kunde identifieras under fosfatkartering och som gav höga fosfatvärden (Se kap. 3.5 ”Resultat av fosfatkartering och jämförelse mot Fagerströms studie” nedan)

Ingångarna vid båda husen är relativt små, drygt en meter breda. Ingången vid husgrund 1 är placerad i en nordvästlig riktning vid gaveln mellan lång – och kortsida. Vid husgrund 2 är ingången placerad i en sydlig rikting vid den södra långsidan, precis utanför ingången återfanns skärvsten. Båda husgrunderna har rundade ytterhörn, förutom husgrund 1’s nordöstliga gavel som är rättvinklig. Innerhörnen är svårtolkade dock kan rättvinkliga innerhörn identifieras vid husgrund 2’s östliga innerhörn och möjligen vid husgrund 1’s östliga innerhörn, vid de västa innergavlarna på båda husgrunderna är hörnen rundade.

Inom husgrund 1 kan två förhöjningar urskiljas. Dessa ligger på rad centralt i huset, ingen stenpackning eller en stenkantkedja runt förhöjningarna kunde iakttas under inventeringen. Vid den ena förhöjningen fanns ett hål på två decimeter i diameter, om detta är en djurgång eller ett plundringshål är oklart. En intressant sten hittades vid husgrund 2 västra del, ett antal kvartsormar kunde identifieras på den. Stenen ligger inte i väggen utan ligger precis framför den västa kortsidan. Kvartsormar har uppmärksammats vid ett antal

hällbildslokaler och de kan ha haft ett rituellt syfte för bronsåldersmänniskan (Goldhahn 2007 s.161ff).

En kantkedja löper runt husets västra del, möjligen hör kantkedjan ihop med skeppssättningen (se kap.3.2 Skeppssättningen). Detta styrks av att de övriga gravarna runt husen har en tydlig ytterkantkedja. En stenpacknings sträcker sig vid området runt skeppssättningen och innanför kantkedjan fram till

20

3.2 Skeppssättningen

Skeppssättningen ligger i en ONO-VSV riktning och konstruktionen utgörs av gråsten, den är åtta meter och åtta decimeter lång och två meter och sju decimeter bred, vid den bredaste punkten. Ungefär en femtedel av den ligger i husgrund 1’s västra kortsida (fig.3) Skeppssättningen är stenfylld så det är svårt att urskilja formen på skeppet, dock går det att urskilja den södra kantkedjan relativt bra medan enbart ett fåtal stenar kan urskiljas av den norra kantkedjan. Konstruktionen av skeppssättningen påminner om en skeppssättning som återfanns i Krakfot i Norrland socken. Skeppssättningen i Norrlanda har en tydlig ytterkantkedja vilket har tolkats som en stensättning vilket ska ha byggts efter skeppssättningen. Fynden i den daterar den till bronsålder (Lund 1999 s1f, Lund 2000 s34ff).

Det finns en stor variation i längden på de gotländska skeppssättningarna, cirka hälften av dem är mellan åtta till 13 meter och enbart cirka tio % är längre än 20 meter dock så har skeppssättningar som mätt 46 meter återfunnits. Fyndbilden varierar markant mellan de korta - och de längre skeppen. De längre skeppen är fyndfattiga då de oftast enbart återfinns enstaka benredskap och möjliga flintredskap i dem. I de kortare skeppen återfinns ofta begravningar och de bör tolkas som begravningsskepp (Wehlin in press, Englund 1979 s.53). Fyndbilden mellan de långa och korta skeppen blir intressant för skeppssättningen vid Vallstenahusen, utformningen på den indikerar att det kan vara ett

begravningsskepp.

3.3 Omgivande landskap

Gravfältet och husgrunderna ligger i dag isolerat från annan bebyggelse,

närmaste moderna gård ligger cirka två kilometer öster om gravfältet. Gravfältet har även legat isolerat från annan bebyggelse under 1700 – talet, vilket den äldre geometriska kartan visar.

Vegetationen runt gravfältet är främst skog, dock finns det i väster och norr mycket vattensjuk mark, bryor och en bäck som grävts under modern tid. 500 meter sydväst om gravfältet ligger en modern åker, dock är jorden runt

gravfältet inte passande för jordbruk (muntligt Andersson 2010-04-14). Moränjordar dominerar geologin i området.

21

3.4 Omgivande kulturlandskap

Fornlämningsbilden runt husen har en tydlig bronsålderskaraktär. Fyra

lämningar, vilka ligger i direkt närhet till husgrunderna, är stensättningar som är placerade nästintill som en cirkel runt husen. Stensättningarna är relativt stora och har en tydlig ytterkantkedja och innerkantkedja, minst tre av dem är av bronsålderskaraktär. 100 till 150 meter norr om husgrunderna ligger två rösen. Röset närmast Vallstenahusen är 22 meter i diameter och bör betraktas som ett monumentaltröse (Martinsson-Wallin 2010). Det andra röset är tio meter i

diameter och ligger cirka 50 meter nordöst om det större röset. Tydliga sydkonstruktioner kunde identifieras vid det mindre röset och en möjlig

sydkonstruktion kunde identifieras vid det större röset. Idag syns inte de båda rösena från husen på grund av att en tät skog skiljer dem ifrån varandra,

troligtvis var bilden en annan under förhistorien. Omkring 500 meter nordöst om husgrunderna ligger två gravfält bestående av skeppssättningar, rösen och resta stenar och cirka 60 meter söder om husgrunderna ligger ett offerkast. Alla lämningar binds ihop av en väg som är minst 300 år gammal.

3.5 Resultat av

fosfatkartering och

jämförelse med

Fagerströms studie

sammanlagt 174 prover. 16 rader mättes ut över husgrunderna och proven togs i linje med dem. Vissa prover hamnade utanför raderna då vegetationen eller

fornlämningar omöjliggjorde att proven kunde tas på korrekt plats. Inga prov kunde tas nordväst om husen på grund av den täta vegetationen. I vissa prov kunde kol identifieras.

Inom husgrund 1 visade ett antal prov på att det finns förhöjda fosfater. Det finns två områden där förhöjda fosfater är samlade, runt den östra förhöjningen och norr om den västra förhöjningen. De andra proven med förhöjda

fosfater ligger vid väggarna. Inom

Fig.4

22

husgrund 2 så verkar de förhöjda fosfaterna ligga ut mot väggarna, inga prov som togs centralt gav några utslag (fig.4). Enbart ett prov med förhöjda fosfater kan knytas till ingångarna, ingången till hus 1 (fig.4). Utanför husen kan tre områden med förhöjda fosfater urskiljas. Det första området ligger öster om husgrund 1, det andra ligger söder om husgrund 2 och det tredje ligger sydost om husgrund 2.

Stengrundshusen på Gotland anses vara lämningar efter familjegårdar

(Carlsson 1979 s.34). Om Vallstenahusen är lämningar efter stengrundshus så bör ett av husen varit ett boningshus, därför kommer fokus ligga på att jämföra Vallstenahusen med husgrund A och husgrund C i Fagerströms

studie (fig.5) som har tolkats som boningshus (Fagerström 2000 s.13f).

Den största skillnaden mellan de två fosfatstudierna är att i Fagerströms studie så kan tydliga större områden med höga fosfater urskiljas, detta blir tydliga vid husgrund A och husgrund C. De högre fosfathalterna ligger samlade och markerar tydliga

områden (Fagerström 2000 s.13ff). Vid Vallstenaundersökningen kan ett antal områden med högre fosfathalter identifieras, dock så är de inte lika tydliga. Det är anmärkningsvärt att det i dessa områden ligger prov som inte gav några utslag, en liknande bild går inte att urskilja i Fagerströms studie. Vid husgrund A i Fagerströms studie ligger höga fosfatvärden samlad NNO och NNV utanför husen, proven med höga fosfater verkar ligga utanför eller i väggen av huset, få prov i huset har uppvisat höga fosfater. Området precis utanför ingången uppvisar även det höga fosfater, vilket är relativt vanligt vid bostadshus (Se exempelvis.

Hyenstrand 1996). Vid Vallstenahusen kunde inga prover med höga fosfater identifieras utanför ingångarna (fig.5).

Skillnaden i fosfatfördelning mellan Vallstenahusen och husgrund A och husgrund C i Fagerströms studie talar för att Vallstenahusen inte har varit boningshus. Att inga prov utanför ingångarna uppvisade förhöjda fosfater eller att det inte finns tydliga områden med höga fosfathalter stärker hypotesen. Vallstenahusen uppvisar heller inga likheter med husgrund D som har tolkats som en möjlig lada, inget prov i husgrund D uppvisade några förhöjda fosfater (Fagerström 2000). Dock finns det prov med höga fosfathalter vid – och inom Vallstenahusen vilket inte talar för att är lämningar efter kulthus på grund av att det oftast återfinns ett tunt kulturlager vid kulthus .

Fig.5

Teamtisk karta över husgrunderna i Fagerströms studie.

Kartan är inte i rätt skala.

23

3.6 Resultat av karteringen och inventeringen

De fornlämningar som karterades in med totalstation var Vallstenahusen, tre stensättningar och skeppssättningen. En planritning gjordes över kantkedjan runt skeppssättningen, planritningen utgjorde sedan grunden när kantkedjan rektifierades in på kartan. Stensättningen som ligger nordväst om husgrunderna karterades in med handhållen GPS, de två rösena norr om husgrunderna

karterades även de med handhållen GPS. (fig.6,7)

Fig.7

Resultat av karteringen. Husgrunderna och de närliggande stensättningarna

Fig.6

Resultat av karteringen. Samtliga fornlämningar som karterades in

24

Vid inventeringen uppmärksammades en möjlig sydkonstruktion vid det monumentala röset norr om husgrunderna, inga anmärkningar om en

sydkonstruktion vid det röset finns i FMIS. Inventeringens huvudfokus låg på området öst om husgrunderna eftersom det inte finns några anmärkningar om fornlämningar där i FMIS och samt att det nyligen blivit avverkat vilket förenklar en inventering. Dock kunde inga fornlämningar återfinnas i detta område. Det uppmärksammades även att mycket vattensjuk mark omringade

Vallstenahusen.

Ett antal fynd av skärvsten och hårt bränd sten kunde identifieras i

Vallstenahusens väggar och precis utanför ingången till husgrund 2 samt en kvartsormsten i husgrund 2.

3.7 Resultat av kartstudier

Under kartstudierna har det framkommit att Vallstenahusen även under 1700-talet låg i ett skogslandskap. Det har även observerats att det finns en väg utmärkt på den äldre geometriska kartan som binder ihop Vallstenahusen med de gravfält och gravar som ligger norr om husen.

Det framkom också att Vallstenahusen ligger långt från järnåldersbebyggelse och agrara lämningar.

4 Analys

I följande avsnitt kommer kulthusets idé, bronsålderskulthus på Gotland, Vallstenahusens konstruktionsmässiga detaljer och Vallstenahusens omgivande kulturlandskap analyseras för att följas upp med en slutgiltig diskussion om Vallstenahusens funktion.

4.1 Kulthuset och stengrundshus

Kulthus och stengrundshus återfinns i två olika landskap. Kulthusen ligger i vad som kan kategoriserats som ett gravlandskap, där gravarna har en tydlig

koppling till huset (Victor 2002). Stengrundshusen ligger i ett funktionellt landskap och är nära sammankopplade med jordbrukslämningar (Carlsson 1979, Cassel 1998). Den största skillnaden i fornlämningsområdet kring

25

och deras placering gentemot gravar. Kulthusen ligger oftast i ett

halvmonumentalt läge gentemot en bronsåldersgrav. Huset verkar vara medvetet placerat efter var graven ligger, något liknande mönster kan inte urskiljas bland stengrundshusen. Sambandet mellan grav och kulthus är tydligt, kulthuset har troligtvis varit en del av ett landskap som representerat döden. Stengrundshusen placering vid jordbrukslämningar gör att de utgör en del av ett funktionellt samhälle där livet och förutsättningen för livet stått i centrum.

Problematiken med att datera kulthusen blir tydlig i Svanbergs och Victors artiklar. Svårigheten är att kulthusen inte kan dateras med önskad exakthet med hjälp av lämningar i dess närhet och det verkar som vissa kulthus har använts under en lång period (ett exempel är kulthuset vid Hågahög). Dock är kulthusen placerade i ett halvmonumentalt läge gentemot gravarna vilket styrker att

kulthusen var medvetet placerade och borde ha byggts i samband med

uppförandet av den första graven/gravarna på platsen. Genom att studera och indirekt datera gravarna som ligger i ett monumentalt läge gentemot kulthuset borde även kulthuset kunna dateras. Problematiken med en sådan datering är om det finns ett antal gravar i kulthusets närområde vilket gör det svårt att veta vilken av gravarna som byggts i samband med uppförandet av kulthuset. Dock bör det kunna ge en relativt bra datering ifall det inte finns ett flertal gravar från de olika perioderna från bronsåldern i kulthusets direkta närområde. De direkta dateringar som gjorts vid kulthus har snarare gett fler frågor än svar. Dock bör Gualövhusen vara de bäst daterade kulthusen på grund av att det är en av två kulthus som blivit totalutgrävda och precis som Svanberg (2006,2007,2005) menar så har dateringarna tagits i säkra kontexter i husen vilket styrker dateringarnas trovärdighet. Dock har säkerställda dateringar endast gjorts vid Gualövhusen vilket betyder att det enbart finns säkra dateringar från tre hus av de sextiotal kulthus som finns på fastlandet.

Kauls tolkning av kulthus går emot både Victors och Svanbergs tolkningar om kulthusets funktion. Kaul bygger sina argument på fynd av en bautasten som skulle symboliserat slutna ritualer, stenar med hällristningar och de tre

återfunna urnegravarna i Sandagegårdshuset. Gravarna saknade tydliga gravgåvor vilket Kaul menar styrker argumentet att det har varit ett hus för initiationsriter (Kaul 2006 s.108ff). Sandagegårdhuset är det enda kulthuset där gravar och kulthus har en övertydlig koppling, vilket gör att huset snarare styrker Svanbergs argument än Kauls och Victors. Det har även

uppmärksammat att det finns spår efter bronsframställning i Sandagegårdhuset (Kaul 2006 s.109) vilket väcker diskussionen om det överhuvudtaget bör tolkas som ett kulthus. Bronshantverk har tolkats som ett rituellt hantverk under förhistorien (se t.ex. Kaul 2006, Goldhahn 2007) och troligen bör vi se Sandagegårdhuset som en plats för bronshantverk, vilket skulle förklara de rituella fynd som återfunnits i och utanför husgrunden.

26

4.2 Bronsålderskulthus på Gotland

I området kring Bjärs hög i Norrland socken, RAÄ Norrlanda 16:1, ligger ett antal stenhusgrunder, ett

stensträngskomplex, röjningsrösen och en rektangulär stenkonstruktion som är täckt av röjningssten. Victor menar att stenkonstruktionen möjligen är en lämning efter ett kulthus. Stenkonstruktionens närhet till Bjärs hög och att den ligger i ett område med mycket

bronsålderslämningar talar enligt Victor för att det är ett kulthus, hon drar paralleller mellan Bjärs hög och Kiviksröset där kulthus återfunnits i närheten (Victor 2002 s.89f).

Fornlämningsbilden kring Bjärs hög ger dock en annan bild än den Victor vill framföra. Området vid Bjärs hög ger en klar bild om att det rör sig om ett järnålderskomplex (Fig.8).

Stenkonstruktionen vilket ska ha varit ett kulthus påminner i konstruktionen om ett

stengrundshus och området verkar ha varit odlat vilket kan vara orsaken till att den är täckt av röjningssten. Det verkar finnas husgrupper i direkt närhet till stensträngssystemet, möjligen kan det varit en gård som flyttat runt i landskapet medan tidigare gårdsplatser tagits upp som

odlingsmark (se exempelvis Carlsson 1979). Att återfinna bronsålderslämningar i närheten av stengrundshus är heller inte en ovanlighet (se Carlsson 1979) vilket inte styrker Victors argument. Bronsåldersrösen och bronsåldershögar kan även ha fungerat som revirmarkeringar för en familj eller släkt. Carlsson har uppmärksammat att de ofta återfinns vid äldre vägar och vid ägogränser

(Carlsson 1981 s.14ff). Det förfaller troligare att Bjärs högs funktion för

invånarna i stengrundshusen varit att markera släktkontinuitet på platsen och äganderätt av marken.

Fig. 8

27

Det finns två hypoteser gällande bronsålderskulthus på Gotland som förefaller mer troliga än Victors tolkning av kulthus på Gotland. Dessa är Bradley,

Skoglund och Wehlins hypotes samt hypotesen om att husurnor har symboliserat kulthus. Diskussionen om husurnor och om de symbolisera kulthus blir intressant på Gotland då det finns ett säkerställt kulthus av stolp – eller stengolvskonstruktion som har dateras till slutet av neolitikum och början av äldre bronsålder, vilket bevisar att traditionen att bygga kulthus fanns på Gotland (Hallström 1971 s.114f). Konstruktionen av husurnorna (Sabatini 2007) påminner om de mindre kulthusen av stolp – eller stengolvskonstruktion (Victor 2002). Uppförandet av dessa kulthus har daterats till yngre bronsålder, vilket överrensstämmer med byggandet av skeppssättningar på Gotland (Victor 2002 s.146, Wehlin 2011 s.1). De mindre kulthusen återfinns ofta under

gravkonstruktioner och har tolkats vara ett uttryck för familjen (Victor 2002 s.146), en liknande situation kan appliceras på husurnorna och

skeppssättningarna. Skeppssättningarna har tolkats som

begravningsmonument för familjen (Pettersson 1982). Möjligen har de gotländska husurnorna representerat stolp –och stengolvskulthus.

4.3 Omgivande landskap

Vallstenahusens isolering från övriga förhistoriska boplatslämningar och deras läge i ett gravlandskap talar för att husen haft en rituell funktion. De

stengrundshus som ligger närmast Vallstenahusen ligger cirka två och en halv kilometer bort. Avståndet till övriga förhistoriska husgrunder är påfallande stor och det ser ut som de ligger

nästintill i en cirkel runt Vallstenahusen. Anmärkningsvärt är även att typiska järnålderslämningar som till exempel stensträngar, stengrundshus och fägator inte återfinns i närheten av

Vallstenahusen. Avståndet från

boplatslämningar är intressant och även något som Victor uppmärksammat. När de döda skulle separeras från de

levande var det viktigt att det fanns ett symboliskt eller ett geografiskt avstånd mellan dem. De döda tillhörde en annan sfär och det var viktigt att skilja mellan de dödas - och de levandes sfär (Victor 2002 s.181). Möjligen kan avståndet mellan Vallsteanhusen och övriga boplatslämningar vara en markering för

Fig. 9

Vägen som binder ihop Vallstenahusen med gravarna och gravfälten norr om dem.

28

de dödas sfärVallstenahusen ligger relativt lågt i landskapet gentemot de resterande lämningarna på platsen. Främst är det röset nordnordväst och stensättningarna öst och syd om husgrunderna som tydligt ligger på högre höjd än husen. Överlag är det stensättningar som dominerar gravlandskapet runt Vallstenahusen, dock finns ett stort antal bronsåldersgravar (rösen och

skeppssättningar) i närområdet som bevisar aktivitet i området från bronsålder. Husgrunderna kopplas även samman med två rösen och två gravfält från

bronsålder av en väg som syns på den äldre geometriska kartan (Fig.9). Kartan är från 1700 – talet vilket gör att vägen enbart kan dateras till 1700 – talet, dock förefaller det mycket möjligt att vägen använts under längre tid, vilket gravarna och husens placering antyder. Ifall tolkningen är korrekt finns det en tydlig koppling mellan husgrunderna och bronsåldersgravarna i närområdet. Även offerkastet ligger i linje med vägen, deras funktion har bland annat varit att binda de dödas själar i marken. Offerkast är svåra att datera men det är troligt att vissa offerkast kan dateras till stenåldern (Erixon 1988 s.15f) Husgrunderna och offerkastet har varit de första som människorna vart tvungna att passera för att komma till gravarna, möjligen har de fungerat som en tröskel in till de dödas sfär. Hypotesen styrks av att offerkastet är placerad vid vägens början (fig.9).

4.4 Konstruktionen

Konstruktionen på Vallstenahusen skiljer sig mot den generella konstruktion som stengrundshus brukar ha. Ingångarnas placering vid långsidan (husgrund 2) och vid gaveln mellan kort – och långsidan (husgrund 1) är ovanliga vid stengrundshus. De båda husen är kopplade till varandra genom den ena långsidan, vanligtvis ligger stengrundhusen fristående från varandra. Den invändiga formen på husgrund 2 talar inte för att dess funktion har varit ett boningshus eller ett fähus. Vid boningshus och fähus bör formen vara rektangulär för att få plats med så mycket som möjligt, en triangulär form är opraktisk. Husgrund 1 har en rektangulär form invändigt dock finns det två förhöjningar centralt i huset vilket bör betraktas som opraktiska element i bonings – eller fähus. Innergavlarna i husen är både rätvinkliga och rundade dock är det intressant att det finns tydliga spår av rätvinkliga innergavlar.

Stenen med kvartsormar som ligger i husgrund 2 kan haft en rituell funktion. Det ser ut som stenen har blivit medvetet placerad centralt vid den östra

innerväggen, vid fosfatkarteringen uppmärksammades kol och kulturpåverkad jord omkring stenen.

Skeppssättningens läge i huskonstruktionen är unik på Gotland och övriga Sverige. Troligtvis har skeppssättningen byggts innan husen, detta styrks av att den östliga delen ingår i huskonstruktionen. Den bör inte tolkas som

byggnadsmaterial för väggen, området kring skeppssättningen och i direkt anslutning väster om husen är stenrik och sten från detta område kunde plockas och användas som byggnadsmaterial. Skeppssättningens närvaro vid husen bör istället diskuteras ur en rituell aspekt. Skeppssättningar och hus har haft en nära rituell koppling till varandra under gotländsk bronsålder, de flesta

29

husurnor som återfunnits på Gotland har återfunnits i skeppssättningar (Sabatini 2007 s.29).

5 Diskussion

Vallstenahusens funktion är svårtolkad, det finns ingen självklar tolkning då de inte enhetligt överrensstämmer med kriterierna för stengrundshus eller

kriterierna för kulthus. Dock finns det en tydlig koppling mellan Vallstenahusen och rituella lämningar. Med anledning av kriterierna och det omgivande

kulturlandskapet förs nedan en diskussion om att Vallstenahusen troligen är lämningar efter ett kulthus.

Vallstenahusens konstruktion gör att de inte bör tolkas som stengrundshus. Den triangulära innerformen vid husgrund 2, ingångarnas placering, ingångarnas storlek, den gemensamma långsidan och skeppssättningens placering vid husgrund 1 är

konstruktionsdetaljer som är ovanliga vid

stengrundshus/boningshus. Ingångarna är smala vilket gör att Vallstenahusen inte kan tolkas som lämningar efter fähus. Även om

Vallstenahusens konstruktion är anmärkningsvärd och antyder att de är lämningar efter kulthus så är det lämningarna runt om

Vallstenahusen och dess läge i landskapet som tydligast visar att de inte är lämningar efter stengrundshus.

Jordbrukslämningar som till exempel stensträngar,

röjningsrösen och fägator har inte återfunnits i närheten av

Vallstenahusen, vilket gör att invånarna troligen inte kunde försörja sig på jordbruk. Självklart kan det gått att försörja sig på jakt dock är det mindre troligt då samhället var uppbyggt på en betydligt mer effektivare jordbruksekonomi (se till exempel Carlsson 1979, Cassel 1998). Vallstenahusen ligger även isolerat från övriga stengrundshus (fig.10). Det framgår tydligt att stengrundshusen

Fig. 10

Vallstenahusens placering gentemot stengrundshusen.

30

ligger relativt nära varandra och de verkar ligga i relativt samlade grupper. Troligtvis ligger stengrundshusen vid områden där jorden varit lättbrukad och gynnat ett effektivare jordburk.

Vallstenahusens placering i ett gravlandskap, i de dödas sfär (se kap. 4.3 omgivande landskap) är ett tydligt bevis på att husen har byggts för ett rituellt syfte. Stengrundhusen är placerade i en cirkel runt Vallstenahusen, möjligen kan det ha funnits en rituell gräns som omringade Vallstenahusen. När

stengrundshus har daterats har det uppmärksammats att dateringar från yngre bronsålder och äldre järnålder återfinns i närheten av dem vilket antyder att det funnits en kontinuitet i boendemönstret (Carlsson 1979). Vallstenahusen är troligen medvetet placerade gentemot övriga boplatslämningar och har fungerat som ett rituellt hus för gravritualer för ett flertal generationer av människor som levde i närområdet. Möjligen kan det ha funnits kulthus som byggdes av andra material (exempelvis trä) och påminde om de bostadshus som fanns innan stengrundernas tid på platsen innan Vallstenahusen byggdes. Den hypotesen skulle förklara det monumentala rösets läge och skeppssättningens position i husgrund 1’s vägg, husgrunderna har byggts efter skeppssättningen vilket betyder att de troligtvis inte byggts innan den yngre bronsåldern. De verkar ha placerat medvetet i ett halv monumentalt läge gentemot det norra

monumentalröset, dessa har på Gotland dateras till den äldre bronsåldern (Martinsson-Wallin 2010 s.63) vilket utesluter att Vallstenahusen, som de ser ut idag, funnits på platsen. En intressant detalj är att det återfunnits ett stolphål vid Uggarderojr röset på Gotland (Martinsson-Wallin, Wehlin 2010 s.13) vilket kan vara en del efter ett likande kulthus som kan ha funnits vid Vallstena innan stengrunderna byggdes. Det redan nämnda kulthuset vid Nygårdsrum i Vallstena socken, Gotland, som daterades till yngre neolitikum och äldre

bronsålder återfanns under ett röse, vilket bevisar att stolpkulthus har byggts vid rösen på Gotland. När byggnadstraditionen ändrades under romersk järnålder förändrades även utformningen på Vallstenahusen till hur de ser ut idag. En kontinuitet på platsen från äldre bronsålder fram till romersk järnålder skulle förklara resultaten från fosfatkarteringen. De små områdena med enstaka höga värden kan vara spår efter aktivitetsområden från olika hus.

De konstruktionsmässiga detaljer som skiljer Vallstenahusen mot den generella bilden av stengrundshus var troligtvis medvetet utförda. Eftersom de inte

representerade boningshus (livet) var det viktigt att markera detta genom att inte kopiera konstruktionen på vanliga stengrundshus. Ulrika Söderströms (Söderström 2008) diskussion om olika själsbegrepp blir här relevant.

Söderström menar att det finns ett tredelat själsbegrepp, andedräktssjälen som lämnar kroppen vid dödstillfället, frisjälen som lämnar kroppen när den

förmultnar eller bränns på bål och egosjälen som representerar familjen. När frisjälen släpps lös kan den bli ondsint och vill stanna kvar i de levandes miljö, därför är det viktigt för de efterlevande att få själen att acceptera ett nytt hem (Söderström 2008 s.12). Konstruktionen på Vallstenahusen får frisjälen att förstå att han/hon inte längre är en del av det levandes sfär utan har gått över till de dödas sfär.

31

Vallstenahusens isolering kan förklaras utifrån två modeller, antigen ligger de inom en rituell zon eller så har området kring Vallstenahusen inte varit

gynnsamt för jordbruk. Båda fmodellerna kan appliceras på Vallstenahusen dock förfaller den första av dem mer trovärdig, på grund av att jorden vid Vallstenahusen består av moränlera. Forntidens människor var troligtvis väl medvetna om vart gränser gick och vad ett specifikt område symboliserade. Hodder har i sina etnoarkeologiska studier visat att gravfält ligger i närheten av bosättningar, dock har det funnits en tydlig markering mellan gravfält och bosättning (Hodder 1982 s.195ff). En markering, eller en tröskel, in i de dödas sfär kan ha funnits runt Vallstenahusen och de kan ha varit tabu att vistas inom markeringen i det vardagliga livet.

Det finns även ett antal konstruktionsmässiga detaljer som talar för att husen haft en rituell funktion. Husen östliga innergavlar är rättvinkliga och det finns skärvsten i byggmaterialet vilket talar för att Vallstenahusen är lämningar efter kulthus. Kvartsormstenen och skärvstenen som återfanns precis utanför ingången till husgrund 2 har troligtvis varit medvetet placerade i/vid husgrunderna. Skärvstenen kan ha markerat en tröskel in i en rituell sfär, skärvsten har ibland tillskrivits en rituell funktion under förhistorien (Victor 2002 s.116). Husens gemensamma långsida är även av intresse, den gör att husen har en tydlig koppling till varandra och kan representerat tvillinggudar, dock bör husens vara identiska för att en sådan tolkning ska vara hållbar. Victor har diskuterat de kulthus som uppträder parvis och hierarkier i bronsåldersamhället. Möjligen har det funnits ett hus vid platsen först och vid ett maktskifte byggdes ett nytt hus bredvid det första huset för att markera maktskiftet (Victor 2002 s.189). Den senare tolkningen skulle förklara varför Vallstenahusen skiljer sig så markant i formen, genom att inte kopiera det första huset så markeras

maktskiftet ytterligare. Det som talar emot en sådan tolkning är att husen verkar ha använts under samma tid. Hade de markerat ett makskifte så borde de inte byggts med en gemensam långsida utan de borde ligga på avstånd från varandra för att ytterligare markera maktskiftet. Att de skiljs åt verkar vara

normen för parvisa kulthus på fastlandet (Victor 2002 s.84ff, 95, 101, 105, 107f).

Vallstenahusen kan ha fungerat som en enhet med två olika avdelningar. Den södra husgrunden kan ha varit en tröskel in i en rituell zon där ritualer har förberetts, vilket fyndet av skärvstenen styrker, medan själva ritualen har utförts i den norra husgrunden. Det som talar för att ritualerna utfördes där är

placeringen av skeppssättningen. Tore Artelius har diskuterat skeppsymbologin under brons – och järnålder, han menar bland annat att skeppet var en symbol för människans överfärd till dödsriket (Artelius 1996 s.18). Skeppssättningens funktion kan ha varit att transportera de döda från husgrunden till dödsriket. Skeppssättningen är riktad mot vad som kan kategoriseras som mycket vattensjuk mark, vilket kan ha varit en bäck/å under förhistorien. Den vattensjuka marken fortsätter nordöst om husgrunderna, i närheten av det monumentala röset och upp mot den idag uttorkade våtmarken som heter flisrum. Vid våtmarken ligger två gravfält, vilka har en tydlig

32

vid varje lokal, har återfunnits vid dem. Om hypotesen är korrekt så finns ytterligare en tydlig koppling mellan husen och de närliggande gravarna. Skeppssättningen närvaro vid Vallstenahusen gör att de mer trovärdiga hypoteserna om bronsålderkulthus på Gotland blir relevant i diskussionen om husgrundernas funktion. Vid både Bradley, Skoglund och Wehlins studie och diskussionen ifall husurnor symboliserar kulthus har skeppssättningar stått i centrum för tolkningen. I diskussionen gällande husurnor och skeppssättningar finns även en tydlig koppling mellan rituella hus och skepp, kopplingen mellan hus och skepp blir nästintill övertydlig vid Vallstenahusen.

Studerar vi Vallstenahusen ur ett större geografiskt perspektiv så finns två likheter mellan dem och kulthus på fastlandet, deras läge vid ett centralområde och deras läge till en stor kommunikationsled. Vallstenahusen är placerade i ett av de fem hövdingadömen som enligt Per – Erik Nilsson har existerat på

Gotland under Bronsåldern (Hallin 2002 s.12f) och de ligger norr om Lina myr som anses varit en viktig farled under bronsåldern (Wehlin 2010 s. 94ff).

6 Resultat

Under uppsatsens gång har det framgått att Vallstenahusen har haft en rituell funktion, frågan som återstår är ifall de kan tolkas som regelrätta kulthus. Det har framgått att det finns likheter respektive olikheter mellan Vallstenahusen och kulthus. Dock bör vi se Vallstenahusen som lämningar efter kulthus. Denna hypotes bygger självfallet på de likheter med kulthus som finns på fastlandet men även på de konstruktionsdetaljer som utesluter att de har varit lämningar efter stengrundshus, det omgivande kulturlandskapet och skeppssättningens närvaro vid husgrund 1.

De kriterier som presenterades i början av uppsatsen har visat sig vara hjälpsamma vid tolkningen av husgrundernas funktion. Kriterierna gällande kulthus har applicerats på Vallstenahusen och hjälp till att funktionsbestämma husgrunderna vilket bevisar att Victor’s kriterier gäller även på Gotland. Dock är det kriterierna gällande stengrundshus som får anses vara de bäst lämpade för att återfinna kulthus på Gotland. Forskningen kring stengrundhus har etablerat en klar bild av hur de ser ut och i vilket landskap de återfinns i. Vilket gör att det är lätt att identifiera stengrundshus som skiljer sig i konstruktionen och dess läge i landskapet.

Med anledning av Vallstenahusen, diskussionen om husurnor symboliserat kulthus och Bradley, Skoglund och Wehlins artikel presenteras nedan tre kriterier för kulthus på Gotland. Dessa kriterier är enbart hypoteser och bör inte ses som säkerställda kriterier dock kan det vara av intresse att presentera dem för framtida forskning i ämnet.