Förekomsten av amenorré och energitillgänglighet hos kvinnor som tränar CrossFit

(1)

Förekomsten av amenorré och

energitillgänglighet hos kvinnor som

tränar CrossFit

Emelie Kellerth & William Arvidsson Martins

GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN Självständigt arbete grundnivå 10:2021

Hälsopedagogprogrammet: 2018–2021 Handledare: William Apró Examinator: Maria Ekblom

(2)

Sammanfattning

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien var att undersöka om amenorré samt låg energitillgång förekommer bland kvinnliga CrossFitutövare. Fyra frågeställningar besvaras i studien: 1) Hur ser förekomsten av amenorré ut bland kvinnor som utövar CrossFit? 2) Finns det ett samband mellan träningsfrekvens/intensitet och förekomst av amenorré? 3) Finns det ett samband mellan kaloriintag och förekomst av amenorré? 4) Finns det ett samband mellan restriktiv kost och förekomst av amenorré?

Metod

Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie och genomfördes med hjälp av en enkätundersökning för att identifiera nivåer av träningsvanor, kostintag samt frånvaro av menstruation. Studien involverade 188 kvinnor med en medelålder på 31 år (SD ± 7.3).

Resultat

En högre procent av deltagarna (56,4%) har haft förekomst av amenorré. Ett signifikant samband hittades mellan energiintag och förekomsten av amenorré (p=0.004). Oddsen att drabbas av amenorré för de som tränar 5–7 pass i veckan är nästan dubbelt så högt jämfört med de som tränar 0–4 pass i veckan (p=0.04). De som äter >2400 kalorier per dag har 70% lägre odds att drabbas av amenorré jämfört med de som äter 1900–2300 kalorier per dag.

Slutsats

Detta är den första studien som har undersökt amenorré och energitillgång hos kvinnliga CrossFitutövare genom en tvärsnittsstudie. Utifrån deltagarnas svar finns det en förekomst av amenorré bland kvinnliga CrossFitutövare. En stor del inom gruppen verkar inte nå upp till en god energitillgänglighet. Resultatet bör tolkas med försiktighet då ett flertal uppgifter baseras på uppskattningar.

(3)

Abstract

Aim

The purpose of this study was to research the incidence of amenorrhea and low energy availability in women who practise CrossFit. The four questions that were answered in the study was: 1) What is the incidence of amenorrhea in women who participate in CrossFit?

2) Is there a correlation between training volume/intensity and incidence of amenorrhea? 3) Is there a correlation between caloric intake and incidence of amenorrhea? 4) Is there a correlation between restrictive diet and incidence of amenorrhea?

Method

The study is a quantitative cross-sectional study and was conducted using a questionnaire to identify levels of exercise habits, dietary intake and the absence of menstruation. The study involved 188 women with a mean age of 31 years (SD ± 7.3).

Results

A higher percentage of the participants (56,4%) have had presence of amenorrhea. A significant association was found between energy intake and the incidence of amenorrhea (p=0.004). The odds of amenorrhea for those who train 5-7 sessions a week are almost twice as high compared to those who train 0-4 sessions a week (p = 0.04). Those who eat >2400 calories per day have 70% lower odds of suffering from amenorrhea compared to those who eat 1900-2300 calories per day.

Conclusions

This is the first study which researched amenorrhea and energy availability in female CrossFit athletes through a cross-sectional study. The participants' answers showed that there is an incidence of amenorrhea in CrossFit training females. A big part of the group does not seem to be meeting their energy requirements. The results should be interpreted with caution since some data is based on estimations.

(4)

Innehållsförteckning

1. Introduktion... 1

2. Kunskapsöversikt ... 2

2.1 Menstruationscykeln... 2

2.2 Den kvinnliga idrottstriaden ... 3

2.2.1 Amenorré ... 3

2.2.2 Energitillgänglighet ... 5

2.2.3 Ätstörningar ... 6

2.2.4 Benhälsa... 6

2.2.5 Body Mass Index ... 7

2.2.6 Basal Metabolic Rate ... 7

2.2.7 Physical Activity Level ... 7

2.3 CrossFit ... 8

2.4 Förekomst av amenorré inom idrott... 8

2.5 Kortisolnivåer vid CrossFit ... 9

2.6 Kunskapsluckor ... 9 3. Syfte ... 10 3.1 Frågeställningar... 10 4. Metod ... 10 4.1 Studiedesign ... 10 4.2 Urval... 10 4.3 Målgrupp ... 11 4.4 Enkätundersökning ... 11 4.5 Beräkning av data ... 13 4.6 Etiska ställningstaganden ... 14

4.7 Validitet och reliabilitet ... 14

4.8 Dataanalys och statistik ... 15

5. Resultat ... 16

(5)

5.3 Finns det ett samband mellan kaloriintag och förekomst av amenorré? ... 19

5.4 Finns det ett samband mellan restriktiv kost och förekomst av amenorré? ... 22

6. Diskussion ... 23

6.1 Resultatdiskussion ... 23

6.2 Metoddiskussion ... 28

6.3 Fortsatt forskning ... 28

6.4 Prevention & utbildning ... 30

7. Slutsats ... 30

8. Referenser och litteraturförteckning ... 31

9. Bilagor... 37

Bilaga 1 - Litteratursökning ... 37

Bilaga 2 - Informationsbrev och samtyckesblankett ... 38

(6)

1. Introduktion

Kvinnor har under det senaste decenniet tagit större plats inom motions- och elitidrott och visat förbättrade prestationer på alla olika nivåer. Regelbunden träning och fysisk aktivitet ger flera positiva effekter på hälsan för både kvinnor och män, bland annat ökad kondition och styrka, förbättrad bentäthet som ger ett starkare skelett samt en reducering av risken för många sjukdomar (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

Dessvärre kan väldigt hård träning utan tillräcklig energitillförsel medföra negativa konsekvenser för den kvinnliga hälsan på lång sikt. Dessa konsekvenser är förknippat till menstruationsstörningar som exempelvis oregelbunden mens, menstruationsbortfall eller anovulation, det vill säga utebliven ägglossningen (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

Under sena 1970-talet såg man ett samband mellan träning och menstruella problem, som försenad menstruationsdebut eller sekundär amenorré (menstruationsbortfall under minst 3 månader) (Malina et al., 1978). Under 1980-talet var sambandet mellan träning och amenorré (utebliven eller uppehåll av menstruation) välkänd (Loucks et al., 1985). I slutet av 1990-talet påstods det att ett betydande antal kvinnliga atleter riskerade störd menstruationsfunktion (Otis et al., 1997).

Träning, låg kroppsvikt, låg energitillgänglighet och psykologisk stress undersöks som potentiella orsaker till störningar i det endokrina systemet (Warren et al., 2001). Den data som finns i dagsläget tyder på att låg energitillgänglighet är den huvudsakliga orsaken till träningsrelaterad amenorré (Williams et al., 2001; Loucks et al., 1998).

CrossFit är en sport som har vuxit sig stor i Sverige. CrossFit omfattar en blandning mellan gymnastik, tyngdlyftning och kondition. Träningsformen bygger på en konstant variation mellan olika funktionella rörelser utförda med en hög intensitet. Då CrossFit är en hård träningsform ser uppsatsförfattarna det som värdefullt att studera amenorré och energitillgänglighet hos en grupp kvinnliga CrossFitutövare.

(7)

2. Kunskapsöversikt

2.1 Menstruationscykeln

Kvinnor från cirka 13 år till cirka 50 år har normalt variationer i hormonerna under varje månad som resulterar i en menstruationscykel (figur 1). En menstruationscykel varar ungefär 28 dagar, men kan variera mellan 21 dagar och 35 dagar. Ägglossning sker runt dag 14, men det kan variera beroende på menstruationscykelns längd (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

Menstruationen delas vanligen in i fyra faser: - Menstruation

- Follikelfasen (första dagen av menstruationen fram till ägglossningen) - Ägglossning

- Lutealfas (perioden efter ägglossning fram till nästa mens) (Faller & Schuenke, 2004)

Den första blödningsdagen räknas som dag ett i menstruationscykeln och är den första dagen i follikelfasen som varar fram till ägglossning. Menstruationen, mens, är en blödning från livmodern och varar i cirka tre till sju dagar. När blödningen är över produceras gonadotropinfrisättande hormon (GnRH) i hypotalamus och stimulerar hypofysen att frisätta follikelstimulerande hormon (FSH). När FSH frisätts från hypofysen stimulerar det en äggcell att mogna och bildar äggblåsor (folliklar) runtomkring ägget. Äggblåsorna, som innehåller äggceller, producerar östrogen som gör att äggen mognar och stimulerar livmoderslemhinnan till att växa och göra sig beredd på att ta emot ett befruktat ägg. Luteiniserande hormon (LH) frisätts också från hypofysen i mitten av cykeln och stimulerar till en ägglossning. När det mogna ägget lämnar äggstocken blir det en rest som kallas för gulkropp (corpus luteum) som främst börjar att producera hormonet progesteron, men även östrogen (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

Cykeln går nu över till lutealfasen som sträcker sig fram till att menstruationen börjar igen (Bengtsson & Zetterberg, 2006).

(8)

Under den här perioden är det progesteronet som ligger högst i förhållandet mellan progesteron och östrogen, men båda hormonerna har ökat i mängd (Sand et al., 2007).

Om ägget inte blir befruktat kommer det, tillsammans med livmoderslemhinnan, att stötas bort och nästa cykel börjar med menstruationsblödning. Detta beror på̊ att gulkroppen som skapas under lutealfasen slutar att producera hormonerna östrogen samt progesteron, som ligger som lägst under denna period (Sand et al., 2007).

2.2 Den kvinnliga idrottstriaden

Den kvinnliga idrottstriaden beskriver ett samband av tre tillstånd: otillräcklig energitillgång, amenorré samt låg bentäthet hos kvinnliga idrottare (Nattiv et al., 2007). Samtliga kvinnor som idrottar har en högre risk att drabbas av idrottstriaden. Triaden kan även drabba kvinnor som inte tränar på en hög nivå (Otis et al., 1997). Den största risken att drabbas har idrottare där en låg kroppsvikt gynnas, exempelvis inom långdistanslöpning (Nattiv et al., 1994).

Den kvinnliga idrottstriaden kan leda till allvarliga komplikationer som exempelvis minskad fertilitet och benskörhet (osteoporos) och kan även leda till en förhöjd dödlighet (Otis et al., 1997).

Menstruationsstörningar är vanligare hos kvinnor som utövar intensiv fysisk aktivitet än allmänheten (Anderson et al., 2000). Det finns olika former av menstruationsstörningar som kan förekomma bland idrottande kvinnor och som vanligen är förknippade med otillräcklig energitillförsel samt hård träning: amenorré, primär amenorré, oligomenorré och sekundär amenorré (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

2.2.1 Amenorré

Amenorré innebär utebliven menstruation. Primär amenorré är en menstruationsstörning som innebär försenad menstruationsdebut (menarche) då den startat efter 16 års ålder. För att kroppen ska kunna menstruera behöver en flicka ha tillräcklig mängd kroppsfett, där minsta nivån anges som 17% kroppsfett och för att fortsätta få återkommande menstruationer anges 22% kroppsfett.

(9)

Det finns dock idrottande kvinnor som har en normal menstruationsdebut och normala menstruationscykler trots en lägre procent kroppsfett (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

Oligomenorré innebär oregelbundna menstruationer och förlängda cyklar som varar mer än 35 dagar. Oligomenorré kan eventuellt övergå till menstruationsuppehåll (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

Sekundär amenorré innebär ett menstruationsuppehåll där mensen har upphört minst tre månader i följd, där kvinnan tidigare har menstruerat (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

Menstruationsrubbningar hos tränande kvinnor kan variera mellan något oregelbundna cykler till amenorré. De träningsrelaterade menstruationsrubbningarna skulle kunna ses som en tillvänjning och fysiologisk anpassning av kroppen till mycket hård belastning, det vill säga hård träning utan tillräckligt med mat. Detta kan sedan resultera i att reproduktionssystemet sätts ur spel. Oregelbunden menstruation kan leda till brist på hormoner som på sikt kan resultera i nedsatt fertilitet och minskad benmassa (Linden Hirschberg, 2014; Linden Hirschberg & Hagenfeldt, 1998).

Menstruationsbesvär hos idrottande kvinnor varierar beroende på definitionen av tillstånden och på vilken idrott som utövas. Det är dock vanligare hos idrottande kvinnor jämfört med kvinnor som inte idrottar. Avsaknad av menstruation har även ansetts vara normalt för tränande kvinnor, speciellt inom elitidrott (Walker, 2020).

Inom uthållighetsidrotter, exempelvis löpning och cykling samt bedömningsidrotter som gymnastik och idrotter där låg vikt premieras är förekomsten av menstruationsrubbningar vanligast (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

(10)

2.2.2 Energitillgänglighet

Människokroppen är i behov av en ständig balans mellan energibrist i förhållande till energiintaget och energiförbrukning för att uppnå̊ jämvikt av kroppens fysiologiska system, kallat homeostas (Mountjoy et al., 2014).

Tillräcklig energi i kroppen behövs för att upprätthålla de grundläggande funktionerna i kroppen som ämnesomsättning, jämn hormonbalans samt tillverkning av nya celler (Nattiv et al., 2007). Energitillgänglighet definieras som energiintag minus energiförbrukning vid fysisk aktivitet, eller den mängd energi som finns kvar för upprätthållande av grundläggande fysiologiska processer, då energiförbrukning från fysisk aktivitet subtraheras från energiintaget (Nattiv et al., 2007).

När kroppen har otillräcklig energi för att sköta de naturliga fysiologiska funktionerna kan det leda till att de normala funktionerna i kroppen slutligen stängs av (Williams et al., 2001).

När dessa funktioner upphör skapar det störningar i den hormonella balansen hos kvinnor. Det sänker frisättningen av det kvinnliga könshormonet östrogen samt andra betydelsefulla hormoner vilket blir en ökad stress för kroppen med ökad produktion av stresshormoner. Stresshormoner ger hinder för menstruationscykeln och ger menstruationsstörningar (Wikström-Frisén & Nordström, 2017). Studier visar att det finns en ökad kortisolhalt i kroppen hos ett stort antal idrottare, som är ett resultat av energibrist samt en obalans i hormonerna (Loucks et al., 1989).

Låg energitillgänglighet förekommer frekvent hos kvinnliga idrottare (Melin et al., 2019). Detta kan bero på att kvinnliga idrottare upplever en stark rädsla över sitt utseende och kroppsvikt och lägger stor uppmärksamhet på̊ energiintag och energiförbrukning (Bonci et al., 2008).

För de flesta aktiva kvinnor som är friska ger kortvariga dieter för exempelvis viktminskning få näringsmässiga eller långvariga hälsoproblem. Men för den kvinnliga idrottaren som tränar intensivt och inte äter tillräckligt, finns det en ökad risk för amenorré och idrottsrelaterade skador (Manore, 2002).

Ett väldigt lågt energiintag kan bero på okunskap, brist på matlust, en felaktig diet med fel sorts energiinnehåll och kalorier. Det kan också vara en följd av en ätstörning, där individen begränsar

(11)

sitt energibehov medvetet (Melin et al., 2019). Dock är det inte endast mängden föda som har betydelse. Även sammansättningen och mängden näringsämnen spelar roll. Vegetarisk och särskilt fettfattig kost, som är vanlig bland idrottare, ökar risken för amenorré (Lindén Hirschberg, 2014).

2.2.3 Ätstörningar

Ätstörningar är ett samlingsnamn på flera olika psykiatriska diagnoser som är associerat till mat, kroppsuppfattning och kroppsvikt (Sternudd, 2021). Anorexia nervosa och bulimia nervosa är två psykiatriska diagnoser som båda präglas av en förvrängd kroppsbild och kroppsuppfattning, stört ätbeteende och tvångsmässiga beteenden. Anorexia nervosa kännetecknas av bristande energiintag samt en låg kroppsvikt där individen ser sig själv som överviktig och är rädd för att gå upp i vikt (Clinton & Norring, 2012).

Bulimia nervosa kännetecknas av återkommande episoder av att äta stora mängder mat, ofta under kort tid och till obehag. Personen upplever ofta en känsla av kontrollförlust och kan använda ohälsosamma kompensationsåtgärder för att inte gå upp i vikt, exempelvis överdriven träning, självframkallade kräkningar och laxermedel (Clinton & Norring, 2012). Ätstörningar är vanligare hos kvinnliga atleter än i den allmänna befolkningen och har kortvariga och långsiktiga konsekvenser (Knapp et al., 2014).

2.2.4 Benhälsa

Ben är en dynamisk vävnad och benmassa påverkas av flera inre och yttre faktorer. En regelbunden menstruation med normala nivåer av östrogen är avgörande för en god benhälsa, varför ett för lågt energiintag och menstruationstörningar gör att östrogennivån i kroppen sjunker vilket bidrar till förlust av benmassa och benskörhet samt försämrad fertilitet (Wikström-Frisén & Nordström, 2017). Maximal benmassa uppnås vid 20–30 år, efter det försämras benhälsan gradvis (Sabatier, 1996).

(12)

Bentätheten mäts i benmineraldensitet (BMD). BMD mäts vanligen med Dual-energy X-ray Absorptiometry, DXA (Lupsa et al., 2015). Kvinnor som idrottar har en högre benmineraldensitet jämfört med kvinnor som inte idrottar (Movaseghi et al., 2012).

2.2.5 Body Mass Index

Body mass index (BMI) är relationen mellan vikt och längd. För att räkna ut BMI divideras kroppsvikten i kilogram (kg) med kroppslängden i meter i kvadrat (m2_{) och formuleras i enheten}

kg/m2_{. BMI delas in i kategorierna undervikt, normalvikt, övervikt, fetma och grav fetma. Enligt}

World Health Organization bedöms ett BMI <18.5 som undervikt, normalvikt ligger mellan 18.5– 24.9, övervikt mellan 25.0–30.0, fetma mellan 30.0–39.9 och grav fetma >40 (World Health Organization [WHO], u.å).

2.2.6 Basal Metabolic Rate

Basal metabolic Rate (BMR) innebär den minsta mängd energi som krävs för att upprätthålla kroppens mest grundläggande (basala) funktioner, som andning, cirkulation och cellproduktion. För att kunna avgöra en individs BMR krävs det att man vet personens ålder, vikt och längd (Abrahamsson et al., 2013). Det finns flera olika formler som används för att beräkna en individs BMR, exempelvis Mifflin-St Jeor-ekvationen som idag anses ge det mest exakta resultatet (Frankenfield et al., 2005).

2.2.7 Physical Activity Level

Physical Activity Level (PAL) är en faktor som används för att uttrycka en individs dagliga fysiska aktivitet för att uppskatta individens totala energiförbrukning. En PAL-faktor på 1.4 innebär en mycket låg nivå av fysisk aktivitet, 1.6 innebär en fysisk aktivitet på måttlig intensitet och 1.8 innebär höga nivåer av fysisk aktivitet och ett värde över 2.0 innebär väldigt höga nivåer av fysisk aktivitet (World Health Organization [WHO], 1985).

(13)

Ju aktivare en individ är, desto högre bör aktivitetsfaktorn uppskattas. Med ett PAL-värde kan man, med hjälp av BMR, beräkna en individs energibehov, alltså den mängd energi (kalorier) individen behöver få i sig för att ha en stabil vikt. Energibehovet påverkas av ålder, kön, kroppssammansättning, kroppsvikt samt typ, intensitet och varaktighet av träningen. Långvarigt energiöverskott (positiv energibalans) leder till viktuppgång, medan energiunderskott (negativ energibalans) leder till viktnedgång (Bakkman et al., 2016).

2.3 CrossFit

CrossFit är en träningsform som bygger på ett konstant varierade, funktionella rörelser utförda med en hög intensitet (Glassman, 2004). Grunden till CrossFit bygger på 10 generella fysiska färdigheter: uthållighet, kondition, styrka, rörlighet, effekt (power), rörelsehastighet (speed), förmåga att ändra ett rörelsemönster till ett annat på så kort tid som möjligt, koordination, balans och rörelsekontroll. Träningen sker med t.ex. skivstång, kettlebells, hantlar, räcke, repklättring, romerska ringar, hopprep, medicinbollar samt annan enklare utrustning.

Inom CrossFit tävlar man i att mäta alla tänkbara fysiska färdigheter genom att bland annat involvera grenar och moment från ett flertal andra sporter som exempelvis tyngdlyftning, styrkelyft, gymnastik, friidrott, löpning, simning och cykling (Glassman, 2002).

Syftet med träningsformen är att öka individens fysiska och psykiska prestationsförmåga genom övningar som inkluderar hela kroppen, för att förbereda kroppen för vardagens utmaningar. Grundtanken är att CrossFitutövaren, genom att variera dessa träningstyper, skall få en så allsidig träning som möjligt (Glassman, 2002).

2.4 Förekomst av amenorré inom idrott

I Torstveit et al (2005) studerades förekomsten av amenorré, energibrist/ätstörning och benskörhet bland norska kvinnliga elitidrottare (n=186) samt kontrollgrupp med normala aktiva kvinnor (n=145). De kvinnliga elitidrottarna som var med i studien höll på med olika idrotter.

(14)

Studien visade att både kvinnor som är elitidrottare och kvinnor som tränar på normal nivå drabbas av dessa element. Studiens resultat visade att 8 elitidrottare (4,3%) samt 5 kontroller (3,4%) uppfyllde kriterierna för alla tre komponenter. En större andel av elitidrottare (26,9%) mötte kriterierna för både ätstörningar och amenorré jämfört med kontrollgruppen (13,8%).

Det var flera i kontrollgruppen (12,4%) som mötte kriterierna för amenorré och låg BMD jämfört med elitidrottare (5,4%).

I en annan studie av Witkoś & Wróbel (2019) studerades förekomsten av amenorré hos kvinnliga dansare på amatörnivå (n=233). Studiens resultat visade att amenorré, efter en period av regelbunden menstruation, rapporterades av 132 (56,7%) av dansarna. Hos 105 (79,5%) dansare varade frånvaron av en menstruation i mindre än tre månader, hos 18 (13,6%) dansare varade frånvaron av menstruation i tre till sex månader, medan frånvaron varade i över sex månader hos 9 (6,8%) dansare. Slutsatsen var att fler antal timmar träning visade en statistiskt signifikant ökning av risken för amenorré hos dansarna. Ju fler träningspass per vecka, desto längre noterades även uppehållen av menstruation.

2.5 Kortisolnivåer vid CrossFit

I en studie av Mangine et al (2018) har de undersökt akuta kortisolnivåer vid CrossFit-pass. Fem män och fem kvinnor som tränade CrossFit på amatörnivå utförde ett CrossFit-pass varje vecka i fem veckor. Innan och efter varje pass mättes deltagarnas kortisolnivåer. Kortisolnivåerna var förhöjda direkt (mean difference: 9.3–15.9 ngmL+-1, p 0.011) samt 30 minuter (mean difference: 6.0–19.9 ngmL+-1, p 0.002) efter passet jämfört med före träningen (Mangine, 2018).

2.6 Kunskapsluckor

Populationsmässigt har amenorré i samband med energiintag och fysisk aktivitet ej studerats på kvinnor som utövar CrossFit, elit som amatör. Hård träning utan tillräcklig energitillförsel kan medföra negativa konsekvenser som exempelvis amenorré (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

(15)

Det är även vanligare med amenorré i individuella idrotter än lagidrotter (Linden Hirschberg & Hagenfeldt, 1998), varför det är intressant att studera amenorré och låg energitillgänglighet inom träningsformen CrossFit.

3. Syfte

Syftet med studien är att 1) undersöka förekomsten av amenorré bland kvinnor som utövar CrossFit samt 2) undersöka förekomsten av de kända orsakerna till amenorré (lågt kaloriintag, restriktiv kost samt träningsfrekvens och intensitet) hos kvinnor som utövar CrossFit.

3.1 Frågeställningar

- Hur ser förekomsten av amenorré ut bland kvinnor som utövar CrossFit?

- Finns det ett samband mellan träningsfrekvens/intensitet och förekomst av amenorré? - Finns det ett samband mellan kaloriintag och förekomst av amenorré?

- Finns det ett samband mellan restriktiv kost och förekomst av amenorré?

4. Metod

4.1 Studiedesign

Studien är utformad genom en kvantitativ tvärsnittsstudie (cross-sectionell studie).

Syftet med en tvärsnittsstudie som studiedesign var att få en informationsrik och kartläggande datainsamling från deltagare i stor omfattning. För att utföra studien har vi ställt frågor till människor inom en bestämd målgrupp, därav har enkäter varit studiens datainsamlingsmetod.

4.2 Urval

I denna studie har vi använt oss av ett bekvämlighetsurval för att hitta de deltagare som var lättillgängliga och villiga att delta.

(16)

Bekvämlighetsurval är ett enkelt, effektivt och ekonomiskt sätt att snabbt få tag på deltagare till studien (Hassmén & Hassmén, 2008). Urvalsprocessen utfördes genom att personer i bekantskapskretsen tillfrågades och att enkäten lades ut i två slutna grupper på Facebook som var riktade mot CrossFitutövare. De kvinnor som var intresserade och uppfyllde kriterierna svarade på enkäten.

4.3 Målgrupp

Målgruppen i denna studie var kvinnor som tränar CrossFit på amatör- och elitnivå. Kriterierna för urvalet var att samtliga deltagare skulle vara kvinnor, utöva CrossFit, vara i fertil ålder och ha fått sin menstruationsdebut.

Totalt var det 188 kvinnor som deltog i studien med en medelålder på 31 år (SD ± 7.3). Deltagarna har tränat CrossFit i genomsnitt 4.6 ± 2.2 år och de började träna CrossFit vid en medelålder på 25.3 ± 4.4 år. Antalet träningspass i veckan uppgick till 5.2 ± 1.8, medan antalet minuter per träningspass uppgick till 68.2 ± 21.7 minuter.

Deltagarnas längd var 1.67 ± 0.06 m och kroppsvikten 68.5 ± 7.8 kg. Sett till Body Mass Index (BMI) var genomsnittet för gruppen 24.3 ± 2.4. 120 (63,8%) deltagare hade ett BMI som indikerade normalvikt (22.9 ± 1.2). 65 (34,5%) deltagare hade ett BMI som indikerade övervikt (26.6 ± 1.3) och 3 (1,6%) deltagare hade ett BMI som indikerade fetma (31.5 ± 1.9). BMI under 18,5 som innebär undervikt fanns inte hos någon deltagare. Medelåldern för menstruationsdebut bland deltagarna var 12.9 ± 1.5 år.

4.4 Enkätundersökning

I denna studie tillämpades en kvalitativ forskningsmetod genom en enkätundersökning. Enkätundersökningen var digital och skedde anonymt via Google Docs. Informationsbrev och samtyckesblankett (bilaga 2) fanns med på första sidan som deltagaren behövde kryssa i för att

(17)

komma vidare till enkätfrågorna. Efter att enkäten skapats så publicerades den i två slutna CrossFit-grupper på Facebook. Enkäten var öppen under tre veckor.

Enkäten innehöll 22 frågor och var kategoriserade inom menstruationscykeln, kost och träning. Första delen i enkätundersökningen handlade om menstruationscykeln och innehöll frågor om menstruationscykelns längd, oregelbunden menstruationscykel, inklusive amenorré och sekundär amenorré, sjukdomar som kan orsaka menstruationsstörningar och menstruationsdebut.

Andra delen berörde kost och innehöll frågor om uppskattat kaloriintag och kostrestriktioner. Frågor kring kost inkluderades då låg energitillgänglighet är den huvudsakliga orsaken till träningsrelaterad amenorré. Deltagarna fick uppskatta kaloriintag under en dag samt uppge om de har några restriktioner i sin kost som exempelvis begränsning av fett, regelbunden fasta, vegan eller vegetarian. De fick även uppge om de följde en specifik kost för att gå ner i vikt eller nå en viss kroppssammansättning.

Den tredje delen handlade om träning. Frågorna kring träning inkluderade ålder vid debut av träningsformen CrossFit, antal år som deltagaren tränat CrossFit, antal pass i veckan, längd per genomsnittligt pass, antal minuter högintensiv träning per vecka samt antal minuter lågintensiv träning per vecka. Högintensiv träning definierades som exempelvis CrossFit, löpning eller intervallträning på 80–95% av maxpuls. Lågintensiv träning definierades som lågintensiv löpning/cykling, promenad, yoga, vardagsmotion på 60–70% av maxpuls (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

De inledande frågorna behandlade bakgrundsfakta som ålder, längd och vikt, de två senare för att kunna räkna ut deltagarnas BMI.

Enkäter som användes för att undersöka deltagarnas menstruationscykel var från studien “Female athletes and menstrual disorders: a pilot study” (Stefani et al, 2016) samt studien “Menstrual disorders in amateur dancers“ (Witkoś et al, 2019). Resterande frågor var egenkonstruerade.

(18)

I denna enkät användes strukturerade svarsalternativ för att minska missförstånd och för att enklare kunna sammanställa svaren. Strukturerade, eller slutna svarsalternativ innebär att svaren är bestämda på förhand och att respondenten endast kan välja något eller några av de svarsalternativ som finns. Vissa frågor var delvis öppna då svarsalternativet ”annat” tillsammans med ett öppet svarsfält förekom. Valet av slutna svarsalternativ grundade sig i enkelheten för respondenterna att besvara eftersom de då inte behöver formulera något eget svar.

Slutna svarsalternativen kan även bidra till ökad förståelse av frågan för respondenten och det krävs oftast lägre grad av ansträngning jämfört med öppna svarsalternativ (Statistiska Centralbyrån, 2016).

4.5 Beräkning av data

Det finns flera formler som används för att beräkna BMR. Mifflin-St Jeor-ekvationen antas ge det mest exakta resultatet och därför användes den för beräkningarna. För att räkna ut BMR för kvinnor ser ekvationen ut såhär:

10 x weight (kg) + 6.25 x height (cm) – 5 x age (y) – 161

För att BMR ska ta hänsyn till deltagarnas aktivitetsnivå användes aktivitetsfaktorer genom PAL. Faktorn anpassades för aktivitetsnivån genom linjär regression till våra intervall för antal träningspass per vecka, för att sedan få ut ett beräknat energibehov för varje deltagare.

Beräkningen av deltagarens energibehov jämfördes med deltagarens uppskattade kaloriintag under en dag. I beräkningarna har värdet i mitten av intervallet av deltagarnas uppskattade kaloriintag använts.

(19)

4.6 Etiska ställningstaganden

Vetenskapsrådet (2002) hänvisar till fyra huvudkrav som bör tas hänsyn till i forskningen för att säkerställa ett forskningsetiskt tillvägagångssätt. Dessa fyra krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

För att säkerställa dessa krav så innehöll första sidan på enkäten ett informationsbrev samt studiens syfte, där deltagarna fick information kring studien och deltagarens roll framgick (bilaga 2). Samtyckeskravet uppfylldes genom att webbenkäten innehöll en kryssruta i enkätverktyget där deltagaren skulle fylla i kryssrutan för att godkänna sin medverkan. Det fanns även information kring frivillig medverkan och rätten att avbryta sin medverkan.

Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att enkätfrågorna besvarades anonymt och inga personuppgifter behövde anges. Det är endast författarna som har tillgång till informanternas eventuellt känsliga information.

I arbetet framkommer ingen information som kan bidra till identifiering av informanterna och eventuell känslig information kommer att raderas efter avslutad studie, då studien är godkänd och publicerad i DIVA. Deltagarna informerades kring detta samt att all data som har samlats in endast kommer att användas i denna studie, vilket uppfyller kravet för nyttjande.

4.7 Validitet och reliabilitet

Validitet innebär huruvida man mäter det som avses att mätas och reliabilitet innebär huruvida ett resultat från en undersökning blir desamma om undersökningen upprepas, eller om resultaten påverkas av tillfälliga eller slumpmässiga förutsättningar (Bryman, 2011).

Enkätfrågorna i denna studie var särskilt utformat för studiens syfte. För att skapa en så hög validitet och reliabilitet som möjligt utformades korta frågor som var tydliga och enkla för att göra frågorna lätta att förstå och minska missförstånd. Enkäten hade inga ledande frågor samt bestod endast av en fråga åt gången. De abstrakta ord och termer som användes definierades tidigt i enkäten. Reliabiliteten är även god då vi har ett stort urval i undersökningen.

(20)

Dock kan felkällor påverka både validiteten och reliabiliteten, exempelvis data som är estimerad, vilket deltagarnas värden för kaloriintag och beräknade energibehov är.

4.8 Dataanalys och statistik

All data sammanställdes i Google Sheets för att sedan exporteras till Excel samt SPSS. För att undersöka eventuella samband mellan två eller flera kategoriska variabler använde vi oss av Chi-Square Test of Independence samt logistisk regression. Chi-Chi-Square Test är en icke-parametrisk, beskrivande metod medan logistisk regression är en mer formell ansats till att förstå hur grupperna förhåller sig till varandra. Skillnader vid signifikansnivån p <0.05 ansågs vara statistiskt signifikanta. De statistiska analyserna utfördes i programmet SPSS (27.0.1.0).

För att undersöka eventuell signifikant samband mellan träningsfrekvens/intensitet och förekomst av amenorré användes en kategorisering på träningsfrekvensen (0–1 pass, 2–4 pass, 5–7 pass, 8–10 pass och >10 pass i veckan) samt en dummyvariabel för amenorré (ja/nej).

För att undersöka oddsen att drabbas av amenorré vid olika träningsfrekvenser skapades tre grupper. En grupp med de som tränade 0–4 pass per vecka (referensgrupp), en grupp med de som tränade 5–7 pass per vecka och en grupp med de som tränade >8 pass per vecka samt en dummyvariabel för amenorré (ja/nej).

För att undersöka oddsen att drabbas av amenorré vid olika kaloriintag skapades tre grupper. En grupp med de som uppskattade sitt intag på 1300–1800 kalorier per dag, en grupp med de som uppskattade sitt kaloriintag på 1900–2300 kalorier per dag (referensgrupp) och den sista gruppen med de som uppskattade sitt kaloriintag >2400 kalorier per dag samt en dummyvariabel för amenorré (ja/nej).

Genom beräkning av deltagarnas BMR samt PAL-värde uppskattades deltagarnas dagliga energibehov. Energibehovet jämfördes sedan med deltagarnas egna uppskattning av kaloriintag per dag.

(21)

5. Resultat

Totalt deltog 188 kvinnor i studien (tabell 1). Resultaten visar att 135 (71,8%) av deltagarna har en regelbunden menstruationscykel, med blödning var 25–36 dag. Dock har 53 (28%) deltagare en menstruationscykel som inte är inom den “normala” längden på 24–35 dagar, utan är kortare eller längre.

5.1 Hur ser förekomsten av amenorré ut bland kvinnor som utövar CrossFit?

106 (56,4%) av 188 deltagare har någon gång haft förekomst av amenorré (figur 2). 62 (58%) av 106 deltagare med förekomst av amenorré rapporterade att deras menstruation någon gång har upphört i mer än tre månader i följd, vilket klassas som sekundär amenorré. 17 (9%) av 188 deltagare klassas som oligomenorré då deras menstruationscykel varar över 35 dagar. 4 (2%) av 188 deltagare klassas som primär amenorré då deras menstruationsdebut var försenad och inte hade startat vid fyllda 16 år.

(22)

Figur 3. Ett stapeldiagram som visar förekomst av amenorré hos kvinnor som utövar crossfit.

5.2 Finns det ett samband mellan träningsfrekvens/intensitet och förekomst av

amenorré?

För att undersöka eventuell signifikant samband mellan träningsfrekvens och intensitet (tabell 2) och förekomst av amenorré användes ett Chi-Square Test of Independence. Resultatet visade att det inte fanns något signifikant samband mellan högintensiv träning och amenorré (p=0.795). Vidare visade resultatet att det inte fanns något signifikant samband mellan lågintensiv träning och amenorré (p=0.838). Till sist visade resultatet att det inte fanns något signifikant samband mellan antal träningspass i veckan och amenorré (p=0.121).

(23)

För att studera om oddset att drabbas av amenorré skiljer sig mellan olika träningsfrekvenser (antal träningspass i veckan) genomfördes en logistisk regression. Tabell 3 visar vad modellen antar att varje analysenhet skulle ha för värde och det faktiska värdet. Längst ner till höger visas den totala träffsäkerheten: 59,6%.

Resultatet visar att antal träningspass i veckan har en positiv effekt på den beroende variabeln, förekomst av amenorré (tabell 4). För varje ytterligare träningspass i veckan så ökar oddset för amenorré i snitt med 20% (95% konfidensintervall 2%–41%). Ökningen är statistisk signifikant (p=0.029) och innebär att det finns ett säkerställt samband mellan träningsfrekvens och risken att drabbas av amenorré.

För att kunna jämföra oddset av att drabbas av amenorré mellan olika träningsgrupper gjordes en

kategorisering och tre grupper skapades (tabell 5). En grupp med de som tränade 0–4 pass i veckan (referensgrupp), en grupp med de som tränade 5–7 pass i veckan och en grupp med de som tränade >8 pass i veckan. På detta sätt jämförs hur oddset för amenorré ökar om man ställer de som tränade 5–7 pass mot de som tränade 0–4 pass i veckan samt de som tränade >8 pass mot de som tränade

(24)

Figur 4. Ett stapeldiagram som visar förekomst av amenorré inom olika träningsfrekvenser.

Resultatet visar att oddset att drabbas av amenorré för gruppen som tränar 5–7 pass i veckan är signifikant (p=0.04) och de har en fördubblad risk att drabbas av amenorré jämfört med gruppen som “endast” tränar 0–4 pass i veckan (tabell 5), som även ses i figur 4. Resultatet visar att konfidensintervallet går från 1.03–3.66 vilket indikerar, precis som p-värdet, en signifikant effekt eftersom den lägre gränsen är >1.00. Gruppen som tränar >8 pass i veckan har 2.2 gånger högre odds att drabbas av amenorré jämfört de som tränar 0–4 pass i veckan (tabell 5).

5.3 Finns det ett samband mellan kaloriintag och förekomst av amenorré?

(25)

Ingen av deltagarna uppskattade sitt kaloriintag <1300 kalorier per dag. 25% av deltagarna som uppskattade sitt dagliga kaloriintag på 1300–1800 kalorier har haft förekomst av amenorré. Av de som uppskattade sitt dagliga kaloriintag på 1900–2300 kalorier har 64,6% haft förekomst av amenorré, samt 51% av deltagarna som uppskattade sitt dagliga kaloriintag på 2400–2900 kalorier har haft förekomst av amenorré. Av de som uppskattade sitt dagliga kaloriintag på >3000 har 66% haft förekomst av amenorré (figur 5).

Figur 5. Ett stapeldiagram som visar förekomsten av amenorré inom kategoriserade grupper för dagligt kaloriintag.

(26)

Resultaten visade även att 67 (35,6%) av 188 deltagare uppskattade sitt dagliga kaloriintag lika eller mer än deras beräknade energibehov per dag. 121 (64,3%) av 188 deltagare uppskattade sitt dagliga kaloriintag mindre än deras beräknade energibehov per dag. Av de 121 deltagare som inte nådde upp till sitt beräknade energibehov så har 74 (61%) deltagare haft förekomst av amenorré.

Resultatet för eventuella samband mellan energiunderskott (uppskattat dagligt kaloriintag som var mindre än det beräknade dagliga energibehovet) och amenorré hos deltagarna visade att det inte fanns något signifikant samband mellan energiunderskott och amenorré (figur 6).

Figur 6. Ett stapeldiagram som visar förekomsten av amenorré hos deltagare med energiunderskott och energibalans.

För att studera om oddset att drabbas av amenorré skiljer sig mellan olika kaloriintag genomfördes

en logistisk regression. Vid kategorisering av kaloriintag skapades tre grupper. De som åt 1300–

1800 kalorier per dag, 1900–2300 kalorier per dag (referensgrupp) och >2400 kalorier per dag (tabell 7).

På detta sätt jämförs hur oddset för amenorré ökar om man ställer de som äter 1300–1800 kalorier mot de som äter 1900–2300 kalorier per dag, samt de som äter >2400 kalorier mot de som äter 1900–2300 kalorier per dag.

(27)

Resultatet visar att odds ratio för amenorré bland de som äter >2400 kalorier är 0.296, som blir en faktor på 0.30 som innebär att denna grupp har 70% lägre odds att drabbas av amenorré än referensgruppen (tabell 7). Skillnaden är signifikant (p=0.027).

5.4 Finns det ett samband mellan restriktiv kost och förekomst av amenorré?

44 (75,9%) av 58 deltagare som begränsar intaget av fett i sin kost har förekomst av amenorré. 37 (72,5%) av 51 av deltagare som följer en viss kost för att gå ner i vikt eller uppnå en viss kroppssammansättning har förekomst av amenorré. 13 (72,2%) av 18 av deltagare som fastar regelbundet har förekomst av amenorré. 44 (76%) av 58 deltagare som begränsar sitt fettintag visade sig ha förekomst av amenorré.

51 (27%) av 188 deltagare uppgav att de följer en specifik kost för att gå ner i vikt eller nå en viss kroppssammansättning. 37 (72,5%) av 51 deltagare som följer en specifik kost för att gå ner i vikt eller nå en viss kroppssammansättning har förekomst av amenorré.

11 (68,8%) av 16 deltagare som uppgav att de äter en vegetarisk kost har förekomst av amenorré samt 3 (60%) av 5 deltagare som äter vegansk kost har förekomst av amenorré.

Av de 16 deltagarna som äter en vegetarisk kost så klassas 4 (25%) deltagare som sekundär amenorré. 1 (6,2%) deltagare har haft ett menstruationsuppehåll >12 månader och 3 (18,7%) deltagare har haft ett menstruationsuppehåll på 3–5 månader. Av de 5 deltagarna som äter en vegansk kost så klassas 4 (80%) deltagare som sekundär amenorré. 2 (40%) deltagare haft ett

(28)

menstruationsuppehåll på >12 månader och 2 (40%) deltagare har haft ett menstruationsuppehåll på 6–9 månader.

Resultaten visade inget signifikant samband mellan regelbunden fasta (där deltagaren avstår från mat i några timmar eller dagar) och amenorré (p=0.566). Ingen koppling hittades mellan begränsat fettintag och amenorré (p=0.924). Slutligen fanns det inget signifikant samband mellan olika kostrestriktioner och amenorré (p=0.679).

6. Diskussion

Syftet med studien var att undersöka förekomsten av amenorré bland kvinnor som utövar CrossFit samt att undersöka förekomsten av de kända orsakerna till amenorré (lågt kaloriintag, restriktiv kost samt träningsfrekvens och intensitet) hos kvinnor som utövar CrossFit.

6.1 Resultatdiskussion

Studiens resultat visar sammanfattningsvis att olika former av amenorré förekommer hos kvinnor som utövar CrossFit. 106 (56,4%) av 188 deltagare har haft förekomst av amenorré. Tidigare studier visar att förekomsten av amenorré bland kvinnliga idrottare är väldigt hög. I en studie av Witkoś & Wróbel (2019) undersöktes förekomsten av amenorré hos kvinnliga dansare. Resultatet visade att 132 (56,7%) dansare hade haft förekomst av amenorré. Dessa resultat är väldigt lika, även om det är en stor skillnad på typ av träning mellan dansare och crossfitatleter.

Oddset att drabbas av amenorré skiljer sig mellan olika träningfrekvenser, där resultatet visar att antal träningspass i veckan har en positiv effekt vid förekomst av amenorré. För varje ytterligare träningspass i veckan så ökar oddset för amenorré med ca 20%. Ökningen är statistisk signifikant (p=0.029). I Witkoś & Wróbel’s (2019) studie visades en korrelation mellan antalet träningspass per vecka och en högre risk att drabbas av amenorré. Resultaten i deras studie visade även att det statistiska oddset för amenorré ökade tillsammans med fler träningstimmar i veckan.

(29)

Dessa resultat är likt det resultat som visades i denna studie och vi tolkar resultatet som att det är sannolikt att en ökning av träningstimmar per vecka också ökar risken för att drabbas av amenorré.

Den här effekten är dock oberoende var på träningsfrekvensskalan som deltagaren befinner sig (tabell 4). Det vill säga att om vi antar att en person som tränar 1 gång i veckan växlar upp till 2 gånger i veckan så ökar risken med 20%.

Samma sak gäller en person som går från 6 till 7 pass i veckan. Utifrån vad vi vet om träningsrelaterad amenorré så är troligtvis detta antagande orimligt (Linden Hirschberg, 2014; Linden Hirschberg & Hagenfeldt, 1998). Troligen är risken betydligt högre när deltagaren redan befinner sig på en ganska hög träningsnivå med många pass i veckan, än om man tränar förhållandevis få pass per vecka.

I snitt ökar alltså oddset med 20% per extra pass i veckan, men när vi börjar titta på grupper av personer så ser vi att det framförallt är de personer som tränar 5–7 pass i veckan som sticker ut med en fördubbling av risk för amenorré (figur 4). Witkoś & Wróbel (2019) diskuterade inte specifika antal träningspass i veckan som ökar risken för amenorré, även om de fann att ju fler träningspass i veckan, ju högre var risken för att drabbas av amenorré.

Personer som tränar >8 pass i veckan visade sig ha 2.2 gånger högre risk att drabbas av amenorré jämfört de som tränar 0–4 pass i veckan (tabell 5). Här anger själva punktskattningen en stor skillnad trots att resultatet inte är signifikant (p=0.20). Detta kan förklaras av flera saker. Studien har förhållandevis färre personer som tränar över 8 pass i veckan och skattningen har en större osäkerhet (studien skulle behöva en större grupp för att avgöra om skillnaden är slumpmässig eller systematisk). Det kan också vara så att det faktiskt inte finns en högre risk i gruppen som tränar >8 pass i veckan. Det skulle i så fall innebära att sambandet kan förklaras av slumpmässig variation.

Resultaten visar att det inte finns tillräckligt med bevis som tyder på ett samband mellan högintensiv träning, lågintensiv träning samt antal träningspass i veckan och amenorré vid val av denna typ av distributionstest.

(30)

Eftersom p-värdet är större än vår valda signifikansnivå (α = 0.05) avvisar vi inte nollhypotesen. Detta resultat liknar det Witkoś & Wróbel (2019) fick i sin studie, de fann inget signifikant samband mellan olika träningsintensiteter och amenorré.

Att studien inte visade några signifikanta skillnader gällande träningsmängd och intensitet kopplat till amenorré kan förklaras genom att CrossFit varken är en ren uthållighetsidrott, en idrott där låg vikt premieras eller där viktklasser förekommer.

Tidigare forskning har visat att amenorré inträffar betydligt mer i uthållighetssporter och i sporter med olika viktklasser (Wikström-Frisén & Nordström, 2017). Detta är antagligen på grund av att uthållighetssporter förbränner stor mängd kalorier på grund av de långa träningspassen, samt där låg vikt premieras. I sporter med viktklasser uppmuntras ofta atleter att använda olika former av dieter för att gå ner i vikt inför tävlingar (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

Ett signifikant samband mellan kaloriintag och amenorré sågs (p=0.004). Eftersom p-värdet är mindre än vår valda signifikansnivå (α = 0.05), kan vi förkasta nollhypotesen och dra slutsatsen att det finns en koppling mellan energiintag och amenorré. Manore (2002) nämner dock att det inte finns någon konsekvent forskning som tyder på att kvinnor med amenorré intar mindre kalorier än kvinnor med en regelbunden menstruationscykel inom samma sport. Anledningen till detta är förmodligen att mätning av energiförbrukningen krävs för att kunna beräkna om atleterna når upp till sitt dagliga energibehov, vilket endast är en uppskattning i denna studie.

När det kommer till uppskattat kaloriintag så kan vi se att den enda gruppen som sticker ut är de som uppskattar sig äta >2400 kalorier per dag och att de har en förhållandevis lägre risk (70%) att drabbas av amenorré, jämfört med de som äter 1900–2300 kalorier per dag (tabell 7). Manore (2002) menar att förekomsten av träningsrelaterad amenorré hos kvinnliga idrottare är hög, särskilt hos idrottare som begränsar energiintaget. Enligt Manore (2002) behöver de flesta kvinnliga idrottare minst 2300–2500 kalorier per dag för att upprätthålla en normal kroppsvikt och bibehålla en god hälsa.

(31)

Resultatet kan därför antas som att de som ligger på >2400 kalorier per dag får i sig tillräckligt mycket energi och på så sätt upprätthåller kroppens grundläggande funktioner, vilket bidrar till en lägre risk för amenorré.

Efter analys av deltagarnas uppskattade kaloriintag och beräknade energibehov kan resultaten konstatera att majoriteten av deltagarna har en låg energitillgänglighet. Vidare visar resultaten att det finns ett signifikant samband mellan energiintag och förekomst av amenorré hos deltagarna som uppskattar sitt kaloriintag mellan 1900–2300 kalorier per dag.

Detta stödjer tidigare forskning om att förekomsten av olika former av amenorré är högre hos idrottare som har otillräcklig energitillförsel (Williams et al., 2001; Loucks et al., 1998).

Dock fanns det några deltagare som uppskattade sitt kaloriintag mellan 1300–1800 kalorier per dag där 75% av deltagarna inte har förekomst av amenorré. Enligt Nattiv et al (2007) så finns det kvinnliga löpare med låg energitillgänglighet som fortfarande uppehåller en normal menstruationscykel. Detta tyder på att olika individer kan vara olika känsliga mot effekterna som låg energitillgänglighet kan skapa.

Låg energitillgänglighet kan även bero på ätstörningar. Majoriteten av deltagarna (64,3%) uppskattade att deras kaloriintag var lägre än vad deras beräknade energibehov var. Om det nu är så att de faktiskt intar ett negativt kaloriintag kan det leda till allvarliga hälsokonsekvenser om det pågår under längre perioder (Nattiv et al., 2007).

Nattiv et al (2007) beskriver att ihållande låg energitillgänglighet, med eller utan ätstörning, kan skada hälsan. Det kan orsaka psykologiska problem som exempelvis låg självkänsla, depression och ångest. Längre perioder av låg energitillgänglighet kan också leda till komplikationer bland flera av kroppens olika system, exempelvis det kardiovaskulära, endokrina, reproduktiva och centrala nervsystemet men även skelett och mag-tarmkanalen. De vanligaste diskuterade och studerade hälsokonsekvenserna av låg energitillgänglighet är amenorré som kan leda till infertilitet, benskörhet samt ökad dödlighet (Otis et al., 1997). Kvinnor med amenorré utgör en stor risk för infertilitet på grund av avsaknad utveckling av äggblåsorna i äggstockarna, ägglossning och lutealfunktion (Nattiv et al., 2007).

(32)

Några möjliga anledningar till varför deltagarna skulle kunna inta ett negativt kaloriintag är okunskap kring hur mycket kalorier som krävs för deras aktivitetsmönster, ätstörningar eller för mycket träning. Kaloriintaget i denna studie är baserat på uppskattningar och det kan därför finnas felkällor i deltagarnas uppskattning.

Restriktiv kost kopplat till amenorré visade inte något signifikant samband men det var också få deltagare som svarade att de hade restriktioner i kosten. Majoriteten av de som uppgav att de begränsade sitt fettintag, fastade regelbundet, åt vegetarisk eller vegansk kost hade även haft förekomst av amenorré vilket stödjer den tidigare forskningen kring att de med olika restriktiva kostvanor har en ökad risk att drabbas av amenorré (Lindén Hirschberg, 2014). Anledningen till en ökad risk för amenorré inom dessa grupper kan bero på svårigheter med att uppnå sitt dagliga energibehov, samt att en restriktiv kost kan orsaka näringsbrist som ökar risken för en störd menstruationscykel (Lindén Hirschberg, 2014).

En annan viktig aspekt att ta upp gällande kvinnor är användning av eventuella preventivmedel. Vid användande av p-piller får kvinnan ingen naturlig menstruation, utan istället får hon en bortfallsblödning som är en kemiskt skapad blödning från livmodern. Med tanke på att hård träning och otillräckligt energiintag kan leda till olika former av amenorré kan användandet av p-piller leda till en falsk trygghet, då menstruation ofta ses som en indikation på att kroppen är i hormonell balans. Problemet blir därför att bortfallsblödningen med p-piller felaktigt uppfattas som menstruation och kan tolkas som att kroppen är i hormonell balans. Då p-piller kan dölja menstruationsbortfall så kan mörkertalet av personer som har amenorré vara stort. Man bör därför vara extra uppmärksam på andra tecken som exempelvis hård träning i kombination med lågt energiintag hos kvinnor som använder p-piller (Fridén, 2016).

Hos de idrottare som redan har amenorré som orsakats av för låg energitillgång och för låga nivåer av östrogen kan dock p-piller hjälpa till med en viktökning och även normalisera hormonnivåerna som bidrar till en positiv effekt på kroppen (Wikström-Frisén & Nordström, 2017).

(33)

6.2 Metoddiskussion

Studien är en tvärsnittsstudie, där mätningen endast gjordes vid en viss tidpunkt. För att besvara studiens frågeställningar användes en kvantitativ enkätundersökning. För att få tag på kvinnliga CrossFitutövare användes en digital enkät för att nå ut till så många som möjligt. En nackdel med detta är att det finns en chans att samtliga deltagare inte uppnådde de kriterier som efterfrågades (kvinnliga deltagare, utöva crossfit, vara i fertil ålder och ha fått sin menstruationsdebut), då det inte går att bekräfta att de personer som svarade på enkäten har gjort det ärligt.

Studien hade många deltagare vilket ses som en styrka. Genom användandet av enkätundersökning som kvantitativ metod fick vi ut data för att sedan kunna undersöka olika samband.

En del av enkäten bestod av kostrelaterade frågor. Detta för att undersöka sambandet mellan kaloriintag och amenorré, samt att försöka uppskatta om det förekom låg energitillgänglighet hos deltagarna. Dock är kostundersökningsmetoder krävande och insamling av information gällande kostintag medför felkällor (Burke, 2010). Då deltagarna i studien inte registrerade sin kost vid undersökningstillfället så innebär det att angivet dagligt kaloriintag är självuppskattat, vilket innebär att det kan brista i validiteten i studien.

För att räkna ut beräknat energibehov för deltagarna utgick studien från deltagarnas självuppskattade kaloriintag och träningsmängd. Att låta deltagarna föra aktivitetsdagbok under några sammanhängande dagar hade troligtvis gett ett mer trovärdigt resultat. Detta hade gett förutsättningar till ett mer tillförlitligt PAL-värde för varje deltagare. Studien tar heller inte hänsyn till deltagarnas vardagliga sysslor, vilket ger en felkälla av energibehovet. Om deltagarna hade behövt registrera både kost och fysisk aktivitet hade det dock kunnat resultera i ett minskat antal deltagare.

6.3 Fortsatt forskning

Oavsett vilka faktorer som orsakar viktminskning och energiunderskott kan det leda till amenorré. Det är väldigt viktigt att upprätthålla rätt energibalans för både atleter men också hos den kvinnor

(34)

i den allmänna befolkningen för att uppnå hormonell balans och hälsa, vare sig om målet är prestation eller välmående (Nattiv et al, 2007).

Tidigare forskning inom idrott och fysisk aktivitet har pågått länge, men studier relaterade till prestationsförmåga och fysiologi har vanligtvis bara gjorts på män. Kvinnor har ofta uteslutits från denna typ av forskning på grund av de hormonella förändringarna som sker i kvinnokroppen och som är kopplade till menscykeln. Därför finns det fortfarande kunskapsluckor kring kvinnors prestationsförmåga relaterat till sin fysiologi (Walker, 2020).

Då amenorré är förknippat med negativ energibalans är det viktigt att undersöka energiintaget och energiutgifterna hos den aktiva kvinnan. För de flesta aktiva kvinnor som är friska, ger kortvariga dieter för viktminskning få näringsmässiga eller långvariga hälsoproblem. Men för den kvinnliga idrottaren som tränar intensivt samtidigt som hon målmedvetet bantar eller inte äter tillräckligt, finns det en ökad risk för sportrelaterade skador, särskilt stressfrakturer, dålig bentäthet och amenorré (Manore, 2002).

Vi rekommenderar att framtida forskningsstudier inkluderar en undersökning av deltagarnas ätbeteende och träningsvanor med exempelvis kost- och träningsdagbok. Detta skulle ge mer verkliga siffror kring kostintag och träningsmängd. Genom detta kan en mer verklighetstrogen beräkning av deltagarnas kaloriintag, energiförbrukning och energibehov göras, istället för en uppskattning via enkät. Komplettering av den kvantitativa metoden med kvalitativa metoder som exempelvis djupintervjuer kan behövas för att få en så nyanserad bild som möjligt.

Vidare forskning kring förekomsten av amenorré inom större populationer, speciellt hos individer som har olika kostrestriktioner, skulle behövas. Denna forskning skulle kunna hjälpa till att identifiera orsaker samt bidra till för att skapa rekommendationer för de individer som har amenorré men även i förebyggande syften. Vi skulle även vilja se en studie på endast elitatleter inom CrossFit som tränar flera timmar per dag samt undersöka förekomsten av den kvinnliga triaden i sin helhet; amenorré, energitillgänglighet och benskörhet.

(35)

6.4 Prevention & utbildning

När det gäller att arbeta preventivt skulle möjligheten för idrottare att screenas kunna användas i förebyggande syfte för att identifiera kvinnor som kan finnas i riskgruppen att drabbas av komponenterna i den kvinnliga triaden; amenorré, benskörhet och låg energitillgänglighet.

Avsaknad av menstruation har ansetts vara normalt för tränande kvinnor, speciellt inom elitidrott. Ämnet kan även i allmänhet upplevas som tabu i samhället och speciellt för idrottare, som även har en större risk för att vara påverkad av amenorré. Idrottare kan även uppleva att det är ett svårt ämne att diskutera med tränare, framförallt om tränaren är av andra könet.

Utbildning kring ämnet kan hjälpa till att normalisera, öppna upp till konversation samt hjälpa till att förebygga och behandla amenorré (Walker, 2020).

Utbildning kring amenorré, dess orsaker samt de konsekvenser amenorré kan ha på kroppen bör dock inte endast riktas till idrottare med ätstörningar eller restriktiv kost. Utbildningen bör även riktas till friska idrottare och till kvinnor i den allmänna befolkningen för att hjälpa alla kvinnor att uppnå och upprätthålla en hälsosam energibalans, energitillgänglighet och förståelsen av dess påverkan på menstruationscykeln.

7. Slutsats

Detta var den första studien som gjorts angående förekomsten av amenorré och energitillgänglighet bland kvinnor som utövar CrossFit. Data som samlats in via enkäter visade att amenorré förekommer bland denna population. Det fanns en signifikant skillnad av förekomst av amenorré bland de som beräknat sitt kaloriintag till 1900–2300 kalorier per dag. Resultatet bör tolkas med försiktighet då ett flertal uppgifter baseras på uppskattningar.

Låg energitillgänglighet och amenorré utgör betydande hälsorisker för fysiskt aktiva kvinnor. Förebyggande och behandling av dessa tillstånd bör prioriteras av dem som arbetar med kvinnliga idrottare för att säkerställa att de maximerar fördelarna och förutsättningarna med regelbunden fysisk aktivitet. Mer forskning inom ämnet behövs för att kunna utveckla preventiva åtgärder och

(36)

8. Referenser och litteraturförteckning

Abrahamsson, L., Andersson, A., & Nilsson, G. (2013). Näringslära för högskolan (6 uppl.). Stockholm: Liber

Anderson, S. J., Griesemer, B. A., Johnson, M. D., Martin, T. J., McLain, L. G., Rowland, T. W., Small, E., LeBlanc, C., Krein, C., Young, J. C., Malina, R., Reed, F. E., Washington, R. L., Bar-Or, O., Loucks, A., Tanner, S., & Newland, H. (2000). Medical concerns in the female athlete. Pediatrics, 106(3), 610–613.

https://pediatrics.aappublications.org/content/106/3/610.long

Bakkman, L., Mattson, S., Melin, A., & Pettersson, S. (2016) Kostrekommendationer för Olympiska idrottare. Stockholm: Sveriges Olympiska Kommitté.

Bengtsson, A. & Setterberg E. (2006). Medicinsk Grundkurs (4 uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.

Bonci, C. M., Bonci, L. J., Granger, L. R., Johnson, C. L., Malina, R. M., Milne, L. W., Ryan, R. R., & Vanderbunt, E. M. (2008). National athletic trainers' association position statement:

preventing, detecting, and managing disordered eating in athletes. Journal of athletic training, 43(1), 80–108. https://doi.org/10.4085/1062-6050-43.1.80

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (2 uppl.) Malmö: Liber.

Burke, L. & Deakin, V. (2010). Clinical Sports Nutrition (4 uppl.). Sydney: The McGraw Hill Education

Clinton, D., & Norring, C. (2012). Ätstörningar - bakgrund och aktuella behandlingsmetoder. Falköping: Natur & Kultur

(37)

Faller, Adolf., & Schuenke, Michael. (2004). The Human Body: An introduction to Structure & Function. Thieme

Frankenfield, D., Roth-Yousey, L., & Compher, C. (2005). Comparison of predictive equations for resting metabolic rate in healthy nonobese and obese adults: a systematic review. Journal of the American Dietetic Association, 105(5), 775–789. https://doi.org/10.1016/j.jada.2005.02.005

Fridén, C. (2016). Menstruationsstörningar vanligt på riksidrottsgymnasier. Idrottsforskning.se https://www.idrottsforskning.se/menstruationsstorningar-vanligt-pa-riksidrottsgymnasier/

Glassman, G. (2002). What is Fitness? The CrossFit Journal. Hämtad 12 januari 2021 http://library.crossfit.com/free/pdf/CFJ-trial.pdf

Glassman, G. (2004). What is CrossFit? The CrossFit Journal. Hämtad 12 januari 2021 http://library.crossfit.com/free/pdf/what_is_crossfit.pdf

Hassmén, N. & Hassmén, P. (2008). Idrottsvetenskapliga forskningsmetoder. Stockholm: SISU Idrottsböcker.

Knapp, J., Aerni, G., & Anderson, J. (2014). Eating disorders in female athletes: use of screening tools. Current sports medicine reports, 13(4), 214–218.

https://doi.org/10.1249/JSR.0000000000000074

Linden Hirschberg, A. (2014). Är elitidrott skadligt för kvinnor? Retrieved from

https://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2014/06/Ar-elitidrottskadligt-for-kvinnor.pdf

Linden Hirschberg, A., & Hagenfeldt, K. (1998). Idrottsamenorré och dess konsekvenser. Hård fysisk träning i unga år kan ge allvarliga skelettskador. Läkartidningen, 95(50), 5765–5770. Retrieved from https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/1998/18738.pdf

(38)

Loucks, A. B., & Horvath, S. M. (1985). Athletic amenorrhea: a review. Medicine and science in sports and exercise, 17(1), 56–72.

Loucks, A. B., Verdun, M., & Heath, E. M. (1998). Low energy availability, not stress of exercise, alters LH pulsatility in exercising women. Journal of applied physiology (Bethesda, Md. : 1985), 84(1), 37–46. https://doi.org/10.1152/jappl.1998.84.1.37

Loucks, A. B., Mortola, J. F., Girton, L., & Yen, S. S. (1989). Alterations in the hypothalamic-pituitary-ovarian and the hypothalamic-pituitary-adrenal axes in athletic women. The Journal of clinical endocrinology and metabolism, 68(2), 402–411. https://doi.org/10.1210/jcem-68-2-402

Lupsa, B. C., & Insogna, K. (2015). Bone Health and Osteoporosis. Endocrinology and

metabolism clinics of North America, 44(3), 517–530. https://doi.org/10.1016/j.ecl.2015.05.002

Malina, R. M., Spirduso, W. W., Tate, C., & Baylor, A. M. (1978). Age at menarche and selected menstrual characteristics in athletes at different competitive levels and in different sports.

Medicine and science in sports, 10(3), 218–222.

Mangine, G. T., Van Dusseldorp, T. A., Feito, Y., Holmes, A. J., Serafini, P. R., Box, A. G., & Gonzalez, A. M. (2018). Testosterone and Cortisol Responses to Five High-Intensity Functional Training Competition Workouts in Recreationally Active Adults. Sports (Basel, Switzerland),

6(3), 62. https://doi.org/10.3390/sp

Manore, M. M. (2002). Dietary recommendations and athletic menstrual dysfunction. Sports medicine (Auckland, N.Z.), 32(14), 887–901. https://doi.org/10.2165/00007256-200232140-00002

Melin, A. K., Heikura, I. A., Tenforde, A., & Mountjoy, M. (2019). Energy Availability in Athletics: Health, Performance, and Physique. International journal of sport nutrition and

(39)

Melin, A. K., Ritz, C., Faber, J., Skouby, S., Pingel, J., Sundgot-Borgen, J., Sjödin, A., &

Tornberg, Å. B. (2019). Impact of Menstrual Function on Hormonal Response to Repeated Bouts of Intense Exercise. Frontiers in physiology, 10, 942. https://doi.org/10.3389/fphys.2019.00942

Mountjoy, M., Sundgot-Borgen, J., Burke, L., Carter, S., Constantini, N., Lebrun, C., Meyer, N., Sherman, R., Steffen, K., Budgett, R., & Ljungqvist, A. (2014). The IOC consensus statement: beyond the Female Athlete Triad--Relative Energy Deficiency in Sport (RED-S). British journal of sports medicine, 48(7), 491–497. https://doi.org/10.1136/bjsports-2014-093502

Movaseghi, S., Dadgostar, H., Dahaghin, S., Chimeh, N., Alenabi, T., Dadgostar, E., & Davatchi, F. (2012). Clinical manifestations of the female athlete triad among some Iranian athletes. Medicine and science in sports and exercise, 44(5), 958–965.

https://doi.org/10.1249/MSS.0b013e31823bd057

Nattiv, A., Agostini, R., Drinkwater, B., & Yeager, K. K. (1994). The female athlete triad. The inter-relatedness of disordered eating, amenorrhea, and osteoporosis. Clinics in sports medicine, 13(2), 405–418.

Nattiv, A., Loucks, A. B., Manore, M. M., Sanborn, C. F., Sundgot-Borgen, J., Warren, M. P., & American College of Sports Medicine (2007). American College of Sports Medicine position stand. The female athlete triad. Medicine and science in sports and exercise, 39(10), 1867–1882. https://doi.org/10.1249/mss.0b013e318149f111

Otis, C. L., Drinkwater, B., Johnson, M., Loucks, A., & Wilmore, J. (1997). American College of Sports Medicine position stand. The Female Athlete Triad. Medicine and science in sports and exercise, 29(5), i–ix. https://doi.org/10.1097/00005768-199705000-00037

Sabatier, J. P., Guaydier-Souquières, G., Laroche, D., Benmalek, A., Fournier, L., Guillon-Metz, F., Delavenne, J., & Denis, A. Y. (1996). Bone mineral acquisition during adolescence and early adulthood: a study in 574 healthy females 10-24 years of age. Osteoporosis international : a journal established as result of cooperation between the European Foundation for Osteoporosis

(40)

and the National Osteoporosis Foundation of the USA, 6(2), 141–148. https://doi.org/10.1007/BF01623938

Sand, O., Sjaastad, O.V., Haug, E. & Bjålie, J.G. (2007). Människokroppen (2 uppl.). Stockholm: Liber AB

Statistiska Centralbyrån. (2016). Frågor och svar: om frågekonstruktion i enkät- och intervjuundersökningar.

https://www.scb.se/contentassets/c6dd18d66ab240e89d674ce728e4145f/ov9999_2016a01_br_x0 8br1601.pdf

Stefani, L., Galanti, G., Lorini, S., Beni, G., Dei, M., & Maffulli, N. (2016). Female athletes and menstrual disorders: a pilot study. Muscles, ligaments and tendons journal, 6(2), 183–187. https://doi.org/10.11138/mltj/2016.6.2.183

Sternudd, K. (10 mars 2021). Olika ätstörningar – vad är skillnaden? https://ki.se/forskning/olika-atstorningar-vad-ar-skillnaden

Torstveit, M. K., & Sundgot-Borgen, J. (2005). The female athlete triad exists in both elite athletes and controls. Medicine and science in sports and exercise, 37(9), 1449–1459. https://doi.org/10.1249/01.mss.0000177678.73041.38

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. https://lincs.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf

Walker, M./The University of Jyväskylä. (29 oktober 2020). Promoting female athletes’ wellbeing by taking on taboos, including menstruation. https://jyunity.fi/en/science-news/promoting-female-athletes-wellbeing-by-taking-on-taboos-including-menstruation/