Kärlekens kemi 2011

kemivärlden Biotech med kemisk Tidskrift. Nr 5. Maj 2011

28

maj/kärlekens kemi

D

som valts ut för undersökning-en och de hade alla det gemundersökning-en- gemen-samt att de för tillfället var häf-tigt förälskade.

Efter en kort enkät skickades de in i en maskin för funktionell magnetresonansav-bildning, en apparat som i vanligt tal brukar kallas för magnetkamera. Magnetkameran

mäter blodgenomströmningen i olika de-lar av hjärnan och ett ökat blodflöde bru-kar tolkas som ökad hjärnaktivitet i just det

området.

Undersökningen startade med en räkne-övning för att nollställa alla eventuella ro-mantiska tankar. Sedan visades en bild på en nära vän som försökspersonen inte hyste några amorösa känslor för och hjärnan un-dersöktes. Sedan följde ännu en räkneöv-ning och därefter visades ett fotografi på den älskade. Nu blev det riktigt spännande för

när bilden visades ökade blodflödet i delar av hjärnan som har extra många receptorer för signalsubstansen dopamin.

Vår hjärna är oerhört komplicerad och olika delar styrs av olika signalsubstanser och det verkade som om just förälskelser styrs av dopamin. Lite intressant var att även pengar gjorde att samma område i hjärnan aktiverades.

Det vi i dagligt tal kallar för kärlek kan de-las in i tre helt olika stadier: lust, förälskelse och kärlek. Lust gör att vi känner sexuell att-raktion för någon, förälskelse innebär en to-tal fokusering på denna person medan kär-lek är en stark, långvarig bindning. Med lite tur är det samma person i alla tre skeendena men det behöver inte vara så, fysiologiskt.

Undersökningar med magnetkamera har nämligen visat att de tre systemen bara delvis hänger samman och det är därför fullt möj-ligt att känna lust för en person, vara föräls-(Av Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi, Lunds universitet)

Förr trodde man att kärleken satt i hjärtat eftersom det är där den känns men egentligen

handlar det om kemi i hjärnan. Här förklarar Ulf Ellervik hur det hänger ihop.

Kärlekens kemi

»

Pröva att räkna baklänges i steg om sju från ett slumpvis valt fyrsiffrigt tal.

29

John William Godwar

d The Old Old St

ory, Wikimedia Commons

kemivärlden Biotech med kemisk Tidskrift. Nr 5. Maj 2011

kad i en annan och slutligen känna tillit och kärlek till en tredje. Det finns heller ingen förutbestämd ordning på de tre skeendena även om attraktion vanligen kommer före förälskelse som i sin tur oftast föregår kärlek.

Lust är enklast att förklara och styrs i mångt

och mycket av hormonerna testosteron och östrogen. Lite slarvigt brukar vi kalla det för-sta för manligt könshormon och det andra för kvinnligt men både män och kvinnor behö-ver faktiskt båda för att känna lust. Män har vanligen tio gånger mer testosteron än vad kvinnor har men kvinnor är å andra sidan mer känsliga för hormonet. Det är faktiskt fullt möjligt att själv öka sina testosteronni-våer en smula genom någon tävlingsinrik-tad sport – varför inte tennis. Men lust har inget med förälskelse att göra. Både män och kvinnor som ordineras testosteron för få tillbaka förlorad sexlust berättar att det fung-erar alldeles utmärkt men de kände sig vare sig förälskade eller mer tillgivna sin partner. Förutom signalsubstansen dopamin spe-lar noradrenalin och serotonin viktiga roller vid en förälskelse. Dessa tre signalsubstan-ser måste vara i balans för att vi ska må bra psykiskt och fysiskt.

Förutom sömn, inlärning, minne, kropps-temperatur, känslor och aptit styr dessa sub-stanser också uppmärksamhet, motivation och igenkänning och de verkar dessutom styra kroppens belöningssystem. Vid en för-älskelse rubbas alla cirklar. Nivåerna av dop-amin och noradrenalin rasar i höjden med-an serotonin minskar. Nu händer en massa spännande saker.

Förälskelse finns i alla kulturer och har sett

likadan ut genom alla tider. När vi träffar vår romans dunkar hjärtat kraftigt, vi blir svettiga i handflatorna och vi rodnar. Allt detta beror på noradrenalin. Samtidigt gör de förändrade nivåerna av dopamin och serotonin att både vår aptit och vårt sömnbehov minskar och vi kan helt fokusera på att uppvakta vår älskade. Droger som påver-kar nivåerna av dop-amin och serotonin, till exempel kokain och amfetamin, ger liknande effekter och har faktiskt använts både som

bant-ningsmedel och som uppiggande medicin. Ecstasy, som liknar amfetamin, är en drog som är känd för att ge missbru-karen en känsla av

förälskelse och en ökad kramighet. Vid en depression förändras alla nivåer av signalsubstanserna och läkaren brukar då pröva så kallade SSRI-mediciner som gör att mängden serotonin, som oftast är för låg, ökar. En bieffekt är tyvärr att medicinen gör det svårare att bli förälskad.

Många nyförälskade uppger att de tänker på sin kärlek 85 % av sin vakna tid. Detta närmast tvångsmässiga, men ack så härliga, beteende hör troligen ihop med låga seroto-ninnivåer, något som också observerats hos människor med tvångssyndrom.

Kanske är förälskelse en besatthet och vårt omdöme stängs delvis av under en tid. Mycket tyder på att vi inte kan vara föräls-kade i mer än en person åt gången. Varför blir vi då så lyckliga när vi är kära?

Dopamin är en signalsubstans som kraftigt

påverkar vårt belöningssystem. Det är dopa-min som gör att en drogmissbrukare fastnar i sitt beroende och det är samma substans som gör att man faktiskt kan bli beroende av förälskelse.

Tyvärr, eller kanske som tur är, vänjer sig så småningom kroppen vid de förhöjda nivå-erna och vi bygger upp en tolerans. Det gör att förälskelsen gradvis klingar av och även om vi svär på att vi kommer att vara föräls-kade för evigt, så talar nivåerna av signal-substanserna ett helt annat språk. De flesta djur har en förälskelseperiod från minuter upp till veckor.

Vi människor kan vara förälskade

be-tydligt längre men efter ett till två år är alla nivåer utan förskoning tillbaka på ur-sprungsnivåerna och när den intensiva för-älskelsefasen är över upptäcker vi brister hos vår partner. De har inte uppkommit helt plötsligt utan funnits där hela tiden, dolda i ett töcken av dopamin och noradrenalin. Det finns dock hopp, för samtidigt som dopaminet minskar ökar nivåerna av andra signalsubstanser.

Kanske är det beskrivningen av Noas ark som fått oss att tro att de flesta djurarter le-ver i par. Inget kan vara mer fel. Det är bara omkring tre procent av alla däggdjursarter som lever i par och det är därför svårt att studera parmässig bindning - det vi i dag-ligt tal kallar kärlek.

Ett monogamt undantag är dock den nord-amerikanska präriesorken (Microtus

ochro-gaster) som lever i livslånga förhållanden -

vilket för en präriesork betyder ett till två år. Till skillnad från sina betydligt mer frigjorda kusiner ängssorkarna kan ett präriesorkpar sitta i timmar och putsa varandra, något som motsvarar kramar och kyssar hos människor. När de gör det frigörs en substans vid namn vasopressin i hjärnan på hanarna och det verkar som om det är detta hormon som binder dem till honorna.

Genom att blockera den gen som styr va-sopressin blev präriesorkarna betydligt mer promiskuösa och genom att istället lägga till genen hos de lättfotade ängssorkarna blev de monogama.

Hos honorna frigörs istället det snarlika hormonet oxytocin, bara två aminosyror skil-jer det från vasopressin, vid parningen och det verkar fungera på ett liknande vis. I ett försök kunde forskarna visa att en enda in-jektion av oxytocin i hjärnan gjorde att honan omedelbart fäste sig vid en hane.

Människan bildar också par och även hos oss verkar de båda ämnena spela viktiga rol-ler. Oxytocin kan bildas både i vävnad och i hjärnan och det frigörs stora mängder i livmodern vid förlossning och det är detta hormon som stimulerar mjölkproduktionen hos ammande mödrar.

Det verkar också som om det är oxytocin som hjälper till så att mamman och barnet knyter an till varandra. Så långt verkar de flesta däggdjur fungera på samma vis.

Men hos oss, och präriesorkarna har sys-temet utvecklats en smula och fungerar även för att vi ska knyta an till varandra - kärlek. Oxytocin frigörs faktiskt varje gång vi har sex och det verkar göra att vi slappnar av och mår bra tillsammans.

Nu är det dock så fantastiskt att oxytocin-nivåerna stiger bara man kramas. Så, slå ett

slag för kemin – krama någon redan idag. Kb

Vid en förälskelse ändras nivåerna av signal-substanserna dopamin, serotonin och nor-adrenalin i hjärnan.

Ill: Shutt

er

st