Sida 1 av 38
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Kd Viktor Åberg OP SA 17–20
Handledare Antal ord: 11 996
Prof. Jerker Widén Beteckning Kurskod
1OP415
KRAFTSAMLING – DEN FUNDAMENTALA PRINCIPEN? ABSTRACT:
The principles of war are often used to describe the essential parts of warfare. There is however a discussion regarding what purpose they are supposed to have, what role they shall play or even how many principles there are. The military theorist Antoine-Henri Jomini stated that there was one fundamental principle: the principle of concentration of forces. Is this however true, and is Jomini’s theory still valid? The purpose of the thesis is to examine whether his theory is valid on cases from after Jomini’s career and to examine whether the principle of concentration of forces should be considered as one of the principles of war. The theory is tested on the Ardennes offensive in 1940, and Operation Overlord in 1944.
The result of the examination shows that concentration of forces was one of the reasons that the examined cases were successful, but not the only one. As a result of this the theory that Jomini stated may be regarded as partly, but not fully valid. It also indicates that the principle of concentration of forces very well could qualify to be considered as one of the principles of war.
Nyckelord:
Sida 2 av 38
Innehåll
1. INLEDNING ... 4
1.1 PROBLEMFORMULERING ... 4
1.2 FORSKNINGSÖVERSIKT ... 6
1.3 SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGA ... 8
1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 8
1.5 DISPOSITION ... 9
2. TEORI ... 10
2.1 VAL AV TEORI ... 10
2.2 KRIGFÖRINGENS NIVÅER, NU OCH DÅ ... 11
2.3 DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ... 11
2.4 ANTOINE-HENRI JOMINI OM KRAFTSAMLING ... 12
2.4.1 Fyra delar av kraftsamling ... 12
2.4.2 Avgörande punkter ... 12
2.4.3 Initiativ ... 13
2.4.4 Offensivt respektive defensivt handlande ... 13
2.4.5 Samlad styrka ... 13
2.4.6 Reserver ... 14
2.4.7 Underrättelser ... 14
3. METOD ... 15
3.1 FORSKNINGSDESIGN ... 15
3.2 KVALITATIV INNEHÅLLSANALYS OCH FALLSTUDIE ... 15
3.3 MATERIAL OCH KÄLLKRITIK ... 16
3.4 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 18
3.5 OPERATIONALISERINGENS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 18
3.6 VALIDITET OCH RELIABILITET ... 19
3.7 OPERATIONALISERING ... 20
3.7.1 Fyra delar av kraftsamling ... 20
3.7.2 Avgörande punkter ... 20
3.7.3 Initiativ ... 20
3.7.4 Offensivt respektive defensivt handlande ... 21
3.7.5 Samlad styrka ... 21 3.7.6 Reserver ... 21 3.7.7 Underrättelser ... 21 3.8 ANALYSVERKTYG ... 22 3.9 VAL AV FALL ... 23 4. ANALYS ... 25 4.1 SAMMANFATTNING AV ARDENNEROFFENSIVEN ... 25 4.2 ARDENNEROFFENSIVEN 1940 ... 25
4.2.1 Fyra delar av kraftsamling ... 26
4.2.2 Avgörande punkt ... 26
4.2.3 Initiativ ... 26
4.2.4 Offensivt respektive defensivt handlande ... 27
4.2.5 Samlad styrka ... 27
4.2.6 Reserver ... 27
4.2.7 Underrättelser ... 27
4.3 SAMMANFATTNING AV FÖRSTA DAGARNA AV OPERATION OVERLORD ... 27
4.4 OPERATION OVERLORD ... 28
Sida 3 av 38
4.4.2 Avgörande punkt ... 28
4.4.3 Initiativ ... 29
4.4.4 Offensivt respektive defensivt handlande ... 29
4.4.5 Samlad styrka ... 29 4.4.6 Reserver ... 29 4.4.7 Underrättelser ... 29 4.5 SAMMANSTÄLLNING AV ANALYS ... 30 5. AVSLUTNING ... 31 5.1 SVAR PÅ FORSKNINGSFRÅGOR ... 31 5.2 DISKUSSION... 32
5.2.1 Resultatdiskussion samt återkoppling till problem, syfte och forskningsöversikt ... 32
5.2.2 Teori- och metoddiskussion ... 33
5.3 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 34
5.4 RESULTATENS RELEVANS FÖR YRKESUTÖVNING SOM OFFICER ... 35
LITTERATUR- OCH REFERENSFÖRTECKNING ... 36
TRYCKTA KÄLLOR: ... 36
Sida 4 av 38
1. Inledning
Att delta i krig tär ofta mycket på en stat. Det kan bli kostsamt både ekonomiskt och vad gäller människoliv. Kriget i sig ger sällan något, utan det som eftersträvas är seger; att påtvinga någon annan sin vilja. I och med detta ligger fokus i krigsvetenskaplig forskning och militärt tänkande ofta på hur seger kan uppnås i krig. Ett sätt att försöka uppnå seger har varit genom att försöka identifiera faktorer som leder till framgång i krig. Dessa faktorer har av vissa benämnts som krigföringens principer.1
I detta kapitel kommer en problemformulering kring krigföringens principer, Jomini och kraftsamling att skapas. Därefter presenteras tidigare forskning samt uppsatsens syfte och dess forskningsfråga. Slutligen redogörs för vilka avgränsningar som skett samt hur uppsatsen är disponerad.
1.1
Problemformulering
Krigföringens principer har varit omdebatterade under lång tid. Olika militärteoretiker och militära tänkare har uttryckt olika syften med principerna, samt olika antal principer. En del har använt dem för att förklara utfallet i krig, en del som riktlinjer att följa i krig, och en del som regler att följa för att uppnå seger i krig. Oenighet gällande vilken nivå och typ av krig de är tillämpliga på finns också. En del menar att olika principer är tillämpliga i olika konflikter, medan en del menar att de är likadana oavsett konflikt. Några menar att principerna enbart är giltiga på exempelvis operativ och taktisk nivå, medan andra menar att de är tillämpbara på samtliga nivåer av krigföring. Det finns även meningsskiljaktigheter kring om de är giltiga för samtliga arenor eller inte. Å ena sidan hävdade Jomini att det finns principer som är giltiga oavsett vilken typ av krigföring som bedrivs, å andra sidan finns de som hävdar att exempelvis flygvapnet och marinen har principer som gäller särskilt för deras arenor.2
Det saknas även konsensus kring huruvida principerna är giltiga i enskilda slag, hela krig eller om de är ”universellt gällande”. Exempelvis har Fuller hävdat att de är giltiga i allt från ”boxningsmatcher till slag” samt att de är både universella och tidlösa. Dessutom har olika militärteoretiker angett olika många principer. Jomini hävdade att det fanns en, Fuller nio, och Montgomery åtta. En del av principerna har nyttjats av olika länder i deras doktriner, men även
1 Widén, Jerker & Ångström, Jan, Militärteorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, 2005, 119. 2 Widén & Ångström, Militärteorins grunder, 119–123.
Sida 5 av 38 här skiljer de i antal.3 Det råder med andra ord en oenighet kring huruvida principerna är giltiga, vad de fyller för syfte samt hur många de är.
Två militära tänkare vars tankar och åsikter ofta förekommer i diskussioner om krigföringens principer är Clausewitz och Jomini. De anses stå på olika sidor, där Jomini, åtminstone i början av sin karriär, förespråkade att oföränderliga och allmängiltiga principer fanns. Senare hävdade han att det även krävs talang hos chefen som ska nyttja principerna. Jomini förespråkade i början av sin karriär att det fanns en princip; kraftsamling mot den avgörande punkten, men att detta kunde uppnås på tolv sätt. Senare reviderade han antalet sätt det kunde ske på. Clausewitz menade även han att det fanns principer, men hävdade att dessa inte skulle användas som riktlinjer för strid, utan för reflektion innan striden.4 Kraftsamling i både tid och rum är något som Clausewitz nämner i ”Om kriget”.5
Att Jomini så tydligt menar att kraftsamling är ”den fundamentala principen av krig” gör att han skiljer sig från många andra tänkare. I ”The Art of War” testar han sin princip mot ett flertal fall för att visa att det, med få undantag, har lett till framgång att följa principen.6 Boken är utgiven under andra halvan av 1830-talet, vilket innebär att fallen som principen testas mot utspelade sig för minst 180 år sedan. Detta väcker frågan om principen har varit relevant även efter Jominis tid som verksam. Är det möjligt att testa hans teorier på moderna fall? En annan fråga som kan ställas är vilka nivåer denna princip är giltig på. Jomini anger i ”The Art of War” att nya uppfinningar hotade att förändra organisation, beväpning och taktik. Han ansåg att endast strategin skulle förbli oförändrad, med ”samma principer som de under Scipios och Cæsars, Frederick och Napoleon” eftersom dessa är fristående från vapnens natur och sättet trupper är organiserade.7 Han drog med andra ord en tydlig gräns för vilken nivå denna princip är fundamental på. Jämförs Jominis definition av strategi med mer moderna beskrivningar av begreppet skiljer sig dock dessa åt. Dessa skillnader reds ut under delkapitel 2.2 krigföringens
nivåer, nu och då.
Det kan konstateras att många frågetecken kring krigföringens principer finns. Vad gäller egentligen för dem? Vad kan de fylla för roll? Går de att betrakta som framgångsfaktorer att
3 Widén & Ångström, Militärteorins grunder, 123–125. 4 Ibid, 124, 127.
5 Clausewitz, Carl von, Om kriget, Bonnier fakta, Stockholm, 1991, 174–179. 6 Jomini, Antoine-Henri de, The art of war, 2004, 70–71.
Sida 6 av 38 följa för att uppnå seger i krig eller ska de enbart användas för reflektion inför striden, som Clausewitz menade? Gällande Jominis teori om kraftsamling; är den fortfarande giltig på strategisk nivå, som Jomini själv hävdade? I denna uppsats kommer Jominis teori kring principen om kraftsamling att testas på strategisk nivå mot två fall som ägt rum efter hans tid som verksam. För att detta ska bli möjligt behöver både hans teori om kraftsamling och vad han definierar som seger och framgång att undersökas, och operationaliseras. En diskussion kring begreppet seger förs i delkapitel 2.3 definition av centrala begrepp.
1.2
Forskningsöversikt
Widén och Ångström skriver i ”Adopting a Recipe for Success: Modern Armed Forces and the Institutionalization of the Principles of War” om bakgrunden kring krigföringens principer, och anger olika synsätt på vad de ska fylla för funktion, hur många de är samt om de är giltiga.8 De diskuterar även huruvida principerna ska ses som teori eller praktik, och anger att ”omfattande och systematiska empiriska studier” är nödvändiga för att kunna testa huruvida principerna ska kunna betraktas som allmängiltiga och tidlösa. De menar att ett potentiellt skäl till att principerna som begrepp kunnat klara sig kvar så länge är på grund av bristen av precisa beskrivningar av dem. Operationalisering av begreppen anges vara extra viktig, men författarna anger att det finns utmaningar vid en sådan, eftersom den ska kunna användas vid just systematiska undersökningar. För att principerna ska kunna fungera som ett instrument som förklarar utfallet av strid måste de bli mätbara.9
Zvi Lanir menar i artikeln ”The ‘Principles of War’ and Military Thinking”, där han undersöker vilket värde principerna har, att principerna både kan fylla rollen som riktlinjer att följa vid beslutsfattande, samt att de visar grundläggande byggstenar gällande militärt tänkande. Han anser att principerna kan utgöra en nytta på lägre taktisk nivå, men att det potentiellt är farligt att förenkla dem för mycket på högre nivå. Lanir förespråkar att principerna bör undersökas igen, och vid behov ges nya innebörder.10 Även Russell Glenn är inne på samma spår. I artikeln “No More Principles of War?” från 1998 granskade han ett utkast av en ny version av amerikanska arméns doktrin. I den uppdaterades några av principerna, samt döptes om till
8 Ångström, J., & Widén, J., Adopting a Recipe for Success: Modern Armed Forces and the Institutionalization
of the Principles of War. Comparative Strategy, vol. 31, no. 1, 2012, 265–267.
9 Ångström & Widén, Adopting a Recipe for Success, 281–283.
10 Lanir, Zvi, The ’Principles of War’ and Military Thinking, Journal of Strategic Studies, vol. 16, no. 1, 1993,
Sida 7 av 38
”principles of operation”.11 Detta anser Glenn vara rimligt, men han menar att principernas syfte och innebörd måste analyseras för att kunna förstås. Han ifrågasätter huruvida principerna fortsatt kommer vara relevanta, eller giltiga, om 50 år.12 Alla dessa författare menar med andra ord att det finns ett behov av vidare analys och forskning gällande krigföringens principer.
Gällande Jomini finns mycket skrivet. Bland annat hävdar militärteoretikern Azar Gat att många av Jominis tankar var grundade på Napoleons sätt att kriga. Dock menar han att sättet Napoleon förde krig på försvann på västfronten under första världskriget. När Napoleon och Jomini var verksamma manövrerade styrkor mot varandra i förhållandevis öppna landskap. På västfronten under första världskriget var detta inte fallet. Återigen, under andra världskriget blev dock sättet att föra krig på mer likt det som skett under Napoleons tid, fast med mekaniserade trupper och flygvapen. Gat anger att Jominis teorier efter striderna på västfronten i första världskriget ansetts vara mindre relevanta. Han menar att mycket av kritiken mot Jomini grundar sig i att han angav sina teorier som universella, snarare än att det var fel analys av dåtidens krig. Gat menar även att mycket av jämförelsen med Clausewitz inte varit fördelaktig för Jomini, där många av Clausewitz teorier i bredare utsträckning anses vara lika giltiga nu som förr.13
En som anser att Jominis teorier inte borde tappat i giltighet jämfört med Clausewitz under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är historikern Alf W. Johansson. Han menar att Jomini lika väl som Clausewitz kunnat anses varit inspiration till många doktriner i slutet av 1800-talet, och att skälet till bristen av manöver på västfronten i första världskriget inte var ett motstånd mot manöver, utan brist på plats att manövrera för stora arméer.14 Även historikern Sir Michael Howard menade att Jomini i praktiken inte haft mindre inflytande än Clausewitz, utan att soldater utbildats i det ”Jominianska” tankesättet. Han hyllade Jominis ”Summary of the Art of War” som det kanske mest metodiska och omfattande verk som skrivits om mekanismer i militära operationer.15 Dessa diskussioner om Jomini visar att hans relevans pendlat upp och ner genom tiderna. Det kan argumenteras för att detta ytterligare ökar
11 Glenn, Russell, No More Principles of War?, Parameters, vol. 28, no. 1, 1998, 38–50. 12 Glenn, No More Principles of War?, 64.
13 Gat, Azar, A history of military thought: from the enlightenment to the Cold War, Oxford University Press,
Oxford, 2001, 132–133.
14 Johansson, Alf W., Europas krig: militärt tänkande, strategi och politik från Napoleontiden till andra världskrigets slut, [Ny utg.], Norstedt, Stockholm, 2010, 60–61.
15 Howard, Michael Eliot (red.), The theory and practice of war: essays presented to Captain B.H. Liddell Hart,
Sida 8 av 38 relevansen i frågan om hans ”fundamentala princip” är tidlös och därmed giltig även i krig efter Jominis tid som verksam.
1.3
Syfte och forskningsfråga
Syftet med uppsatsen är tudelat. För det första är det att undersöka en av krigföringens principer, och bidra till att testa huruvida just denna princip potentiellt ska betraktas som en av principerna. För det andra är det att testa ifall Jominis teori om kraftsamling är giltig samt huruvida hans uttalande om att principen var evigt gällande på strategisk nivå stämmer. Att detta kommer testas på fall som ligger efter Jominis tid som verksam syftar till att bidra till att testa huruvida hans teori om principen om kraftsamling kan betraktas som tidlös eller ej. Syftet med att kraftsamling valts ut som princip att undersöka är att det är denna princip som Jomini anger som fundamental.16 Dessutom kan undersökningen stärka eller försvaga giltigheten i Jominis teorier i en mer modern kontext.
Denna undersökning kan utgöra en liten del av arbetet som Ångström och Widén menar krävs gällande krigföringens principer. Detta förutsätter att operationaliseringen görs på ett korrekt sätt eftersom den ska kunna användas till fler undersökningar, om den ska utgöra en i ledet av många undersökningar. Värt att poängtera är att denna undersökning enbart kan utgöra en liten del av denna forskningslucka, eftersom enbart Jominis teori testas, och dessutom endast mot två fall. Då målet är att testa Jominis teori om kraftsamling på fall som skett efter hans levnadstid formuleras forskningsfrågan på följande sätt:
- I vilken utsträckning är Jominis teori om kraftsamling giltig på moderna fall? Med underfrågorna:
- Hur väl kan Jominis teori om kraftsamling förklara utfallet i Ardenneroffensiven 1940
på strategisk nivå?
- Hur väl kan Jominis teori om kraftsamling förklara utfallet i Operation Overlord på
strategisk nivå?
- I vilken utsträckning kan kraftsamling anses vara en av krigföringens principer?
1.4
Avgränsningar
Undersökningen avgränsas till att undersöka strategisk nivå i fallen, inte operativ eller taktisk nivå. Dessutom begränsas arbetet till att testa huruvida en av krigföringens principer, i detta fall
Sida 9 av 38 principen om kraftsamling, kan användas som ett analysverktyg för att identifiera framgångsfaktorer i strid, inte som exempelvis ett planeringsverktyg eller annat. De avgränsningar som görs inom ramen för fallen som undersöks är att Ardenneroffensiven 1940 avgränsas till att undersöka den tyska sidan, det vill säga de som utförde offensiven, samt att det utöver förberedelser är tidsperioden mellan offensivens början 10 maj 1940 och slaget vid Sedans slut 15 maj 1940 som undersöks. Under Operation Overlord avgränsas undersökningen till att omfatta de Allierade, det vill säga de anfallande styrkorna, samt att det utöver förberedelser är tidsperioden mellan invasionens start den 6 juni 1944 och 12 juni 1944 som undersöks, det vill säga främst landstigningen vid Normandie samt dagarna efter denna.
1.5
Disposition
Uppsatsen innehåller fem kapitel som består av inledning, teori, metod, analys samt slutsatser och diskussion. I det första kapitlet presenteras problemformulering, tidigare forskning, syfte, frågeställningar, avgränsningar och uppsatsens disposition. Kapitel två är ett teorikapitel där teorin som ligger till grund för analysverktyget förklaras och centrala begrepp definieras. Uppsatsens tredje kapitel avhandlar vilken metod som använts. En diskussion kring validitet, reliabilitet och material genomförs samt en källkritisk analys av det empiriska materialet som använts. Dessutom sker en operationalisering, genom vilken undersökningens analysverktyg tas fram. I samband med operationaliseringen sker även en diskussion kring teorins prövbarhet. I det fjärde kapitlet sker analysen. Där används analysverktyget för att undersöka fallen genom en kvalitativ textanalys. Det sista kapitlet redovisar slutsatser och där sker även en diskussion kring resultat med återkoppling till problemformulering, syfte och forskningsöversikt. Även förslag på framtida forskning samt vad undersökningen har för relevans kopplat till yrkesutövningen som officer diskuteras.
Sida 10 av 38
2. Teori
I detta kapitel kommer vald teori att motiveras, olika nivåer av krigföring diskuteras, centrala begrepp förklaras, och Jominis teori om kraftsamling presenteras.
2.1 Val av teori
Anledningen till att Jominis teori valts ut är att Jomini fortfarande förekommer i många diskussioner kring krigföringens principer, trots att han var verksam för ett par hundra år sedan. Dessutom anses han stå på den sida i diskussionen om principerna som menar att de faktiskt var universala. Valet av kraftsamling beror på att det är principen som Jomini angav som fundamental. Argumentation för att det även finns en utomvetenskaplig fördel med att undersöka begreppet kraftsamling kan föras. Bland annat anges i Arméreglemente Taktik, med sin bas i svensk doktrin, att kraftsamling är en av de högst värderade principerna vid markstrid.17
Kritik som kan riktas mot teorin är att den är förhållandevis generell. Även om Jomini visualiserade den med exempel och i viss mån med bilder var han tydlig med att dessa bilder enbart visar förslag på bland annat formationer.18 Detta leder till att hans teori kan anses vara svår att göra prövbar, eftersom den i vissa avseenden kan betraktas som generell. Det kan däremot även anses vara en förutsättning för att den överhuvudtaget ska ha en chans att fylla den funktion som Jomini menade att hans princip har, nämligen att den är fundamental. Mer om detta under delkapitel 3.5 operationaliseringens tillvägagångssätt. Dessutom kan kritik riktas mot att Jomini i sin slutsats angav att tusentals andra faktorer kan påverka striden, vilken kan betraktas som en form av friskrivning från ansvar ifall hans teori visar sig vara felaktig.19 Framlagda argument i kritiken mot teorin kan dock även anses göra undersökningen än mer intressant, för att försöka reda ut om en generell teori kan göras prövbar, och om den, kanske tack vare sin generella karaktär, är giltig även på fall som utspelat sig långt efter Jominis levnadstid. Enbart faktorer som anses falla inom teorin för kraftsamling kommer testas. Således utelämnas exempelvis Jominis teorier om operationslinjer, logistik och baser med mera.
17 Arméreglemente Taktik: AR Taktik: 2013, Försvarsmakten, Stockholm, 2013, 55. 18 Jomini, The art of war, 195–196.
Sida 11 av 38
2.2 Krigföringens nivåer, nu och då
Som tidigare nämnts anger Jomini att hans princip främst är ohotad på strategisk nivå, medan den på taktisk nivå kan hotas av förändringar.20 I dagsläget talas det framför allt om tre nivåer av krigföring; strategisk, operativ och taktisk nivå. Intressant är dock att definitionerna som Jomini anger för strategi till viss del skiljer sig ifrån vad många i dagsläget definierar det som. I och med detta behövs en redogörelse kring vad som avses med strategisk nivå i detta arbete. Jomini definierar strategi som ”konsten att föra krig på karta” och ”konsten att föra huvuddelen av arméns styrkor till den viktigaste punkten” inom både krigets ”teater” (krigsskådeplats) och operationszoner.21 Mer moderna definitioner av dessa kan exempelvis fås ifrån Robert Leonhard som definierar strategi som den process som försöker skapa samband mellan militära medel och politiska mål.22 Denna förklaring stämmer även överens med den som ges i Arméreglemente taktik.23 Samtidigt definieras operativ nivå, eller operationskonst, som den nivå av krigföring där planering av fälttåg (campaigns) och stora operationer sker med syftet att nå de mål inom krigsskådeplatsen som finns från den strategiska nivån; mellannivån som sätter det som åstadkoms på taktisk nivå i ett sammanhang vid exempelvis ett fälttåg.24 Det finns med andra ord viss skillnad på Jominis definition av strategi, och den definition som används nu för tiden. För att säkerställa att det som faktiskt testas är Jominis teori kommer hans definition av strategisk nivå vara den som undersöks, trots att den i viss mån liknar det som nu för tiden benämns som operativ nivå eller operationskonst.
2.3 Definition av centrala begrepp
Jomini anger att ett efterföljande av hans princip leder till både seger och framgång. Då han genomgående nyttjar båda dessa uttryck utan att särskilja dem kommer de anses ha samma innebörd. I syfte att förstå vad uttrycken innebär definieras här begreppet seger. Jomini själv ger ingen tydlig definition av vad som krävs för att seger ska anses vara uppnådd. Med anledning av detta får andra militära tänkares syn på begreppet seger tas till hjälp. I artikeln ”Theory of Victory” gör Bartholomees skillnad på att vinna ett krig och att vinna ett slag. För att vinna krig krävs att politiska mål uppnås, vilket kan vara svårare att mäta än framgång på operativ eller taktisk nivå. I och med att denna undersöknings fokus är seger inom den militära arenan kommer faktorer såsom politiska effekter inte bedömas. På operativ nivå är framgång
20 Jomini, The art of war, 48. 21 Ibid, 69, 322.
22 Leonhard, Robert R. The art of maneuver-warfare theory and airland battle, Presidio Press, CA, 1991, 7. 23 Arméreglemente Taktik, 19.
Sida 12 av 38 snarare en fråga kring huruvida målet med exempelvis en operation uppnåtts. I och med att Jominis definition av strategi kan anses likna det som benämns som operativ nivå eller operationskonst idag kommer framgång på den nivå Jomini benämner som strategi bedömas utifrån just i vilken utsträckning mål uppnåtts eller ej.25
2.4 Antoine-Henri Jomini om kraftsamling
I början av sin karriär angav Jomini principen om kraftsamling som den enda principen.26 Senare kallade han den inte för den enda principen, utan för den fundamentala principen.27
2.4.1 Fyra delar av kraftsamling
I denna fundamentala princip angav han att följande delar ingår:
1. ”To throw by strategic movements the mass of an army, successively, upon the decisive points of a theater of war, and also upon the communications of the enemy as much as possible without compromising one's own.
2. To maneuver to engage fractions of the hostile army with the bulk of one's forces. 3. On the battle-field, to throw the mass of the forces upon the decisive point, or upon that
portion of the hostile line which it is of the first importance to overthrow.
4. To so arrange that these masses shall not only be thrown upon the decisive point, but that they shall engage at the proper times and with energy.”28
För att lyckas med kraftsamling angav Jomini flera faktorer att ta hänsyn till. Till att börja med krävs det att förklara vad decisive points, eller avgörande punkter, kan vara för något.
2.4.2 Avgörande punkter
Det finns flera olika typer av avgörande punkter. Flera punkter kan vara avgörande, men de kan inte alla vara det samtidigt. Det finns avgörande punkter som utgörs av hur viktiga platser eller linjer är belägna och utformade i det område som kriget pågår i. Jomini skiljer på geografiskt avgörande punkter, som bestäms av hur terrängen ser ut, och avgörande punkter som finns hos motståndaren. En sådan avgörande punkt kan vara motståndarens flank, helst flanken som skiljer honom från hans egen bas eller logistik. Om motståndaren är svag kan mitten vara den avgörande punkten, eftersom detta splittrar styrkorna och möjliggör att en mindre styrka i taget
25 Bartholomees, J. Boone, “Theory of victory, (Report).” Parameters, vol. 38, no. 2, U.S. Army War College,
June 2008, 25–27.
26 Widén & Ångström, Militärteorins grunder, 124. 27 Jomini, The art of war, 66.
Sida 13 av 38 kan slås. Dessutom finns strategiskt avgörande punkter. De strategiskt avgörande punkterna är geografiska punkter med sådana egenskaper att de kan påverka utfallet i en hel operation eller ett fälttåg. En huvudstad är alltid en strategiskt avgörande punkt, eftersom det både är ett maktcentrum, men även för att många försörjnings- och kommunikationsleder utgår därifrån. Jomini menar att följande avgör dessa punkter:
1.
”The features of the ground.2.
The relation of the local forces to the ultimate strategic aim.3.
The positions occupied by the respective forces.”292.4.3 Initiativ
Nästa faktor Jomini nämner är initiativ. Enligt honom är initiativ nödvändigt om man anser att krigskonsten går ut på att kraftsamla mot en avgörande punkt. Den anfallande sidan vet vad den är ute efter, medan den försvarande sidan inte vet var den kommer bli slagen emot och därmed inte kan kraftsamla, vilket den anfallande sidan kan. Han menar att det finns fördelar på strategisk nivå med att vara den offensiva parten, men att fördelarna minskar på taktisk nivå eftersom initiativ kommer kunna iakttas och hindras av motståndaren, med hjälp av reserver.
2.4.4 Offensivt respektive defensivt handlande
Jomini ansåg, som precis nämnts, att man på strategisk nivå hade en fördel i egenskap av att vara anfallande part. På taktisk nivå var den mindre, men det vägde i princip jämnt med nackdelarna. Han menade dock att det även fanns fördelar för den försvarande sidan. Försvaret måste agera aktivt med målet att försvara största möjliga del av området som hotades av den anfallande parten. Den defensiva sidan behöver skapa största möjliga antal hinder för sin motståndare. Exempelvis genom att tvinga denne till långa energikrävande marscher. Försvaret får inte bli passivt, utan måste ta varje uppkommen chans att slå mot den anfallande partens svagare delar. Detta eftersom den offensiva sidan kommer försöka nå sitt mål snabbast möjligt. Jomini menade att man på detta sätt strävade efter att få fördelar som både offensiv och defensiv sida. Han poängterade även att inget fälttåg enbart är offensivt, utan att det även kommer behöva finnas defensiva inslag i det.30
2.4.5 Samlad styrka
Jomini utvecklar flera tankar kring olika operationslinjer. Utan att djupdyka i dessa teorier är det likväl relevant för undersökningen att identifiera essensen i dem. Det Jomini gör skillnad
29 Jomini, The art of war, 85–88. 30 Ibid, 73–74.
Sida 14 av 38 på är enkla och dubbla operationslinjer. Enkla linjer innebär att ens styrka framrycker på samma väg, medan dubbla operationslinjer innebär att styrkan är uppdelad och framrycker på två olika vägar. Ett begrepp som presenteras är inre och yttre operationslinjer, som visar förhållandet mellan den egna styrkan och motståndarens styrkor. De inre linjerna är de som möjliggör kraftsamling mot motståndaren innan denne hinner kraftsamla mot ens egna styrkor. Yttre linjer var motsatsen, de som splittrade ens egna styrkor och gav motståndaren en möjlig fördel, exempelvis genom att ha sin egen styrka på båda sidor om motståndaren samtidigt. Jomini menade att styrkor ofta var tvingade att dela på sig med hänsyn till bland annat försörjning. Trots detta var det viktigt att genom val av framryckningsväg upprätthålla de inre linjerna i relation till motståndaren. Det medger att kraftsamling kan ske snabbare än för motståndaren.31 Dessa faktorer kommer samlas under begreppet samlad styrka då essensen i det hela kan argumenteras för att vara att hålla de egna styrkorna samlade i syfte att kunna kraftsamla snabbare än sin motståndare.
2.4.6 Reserver
Jomini ansåg att reserver var en viktig del av krigföringen. Staten, arméer, armékårer och divisioner skulle alla ha reserver. Han menade att det fanns två typer av reserver; de till slagfältet, och de som rekryterade och på andra sätt stöttade armén. Den typ av reserver som stöttade armén kunde dessutom utgöra en strategisk reserv och genomföra sin verksamhet på platser som var viktiga i kriget. Fördelar med att ha reserver mellan sina baser och frontlinjen fanns följaktligen, då dessa kan understödja ens offensiva trupper om de tvingas på defensiven. Dessutom skulle man undvika att skapa för avskilda reserver, då detta kunde vara farligt.32
2.4.7 Underrättelser
Jomini menade att en av de säkraste metoderna för att veta vilken formation man skulle välja var att ta reda på hur ens motståndare uppträder och hur den agerar. Han ansåg att det fanns fyra tillvägagångssätt för att införskaffa underrättelse; genom spionage, spaning från lätta trupper, genom att förhöra krigsfångar samt genom att skapa hypoteser om olika sannolika scenarion. Han ansåg dock att man aldrig skulle lita fullt ut på informationen man hade, och att en general aldrig skulle påbörja en rörelse utan beredskap för flera olika scenarion, samt alltid ha med sig principerna i bakhuvudet.33
31 Jomini, The art of war, 100–104. 32 Ibid, 133–135.
Sida 15 av 38
3. Metod
I detta kapitel kommer inledningsvis en förklaring av forskningsdesignen ske. Efter det följer en förklaring av vald metod samt en källkritisk analys kring använt material. Därefter diskuteras uppsatsens validitet och reliabilitet. Slutligen kommer en operationalisering ske där ett analysverktyg tas fram.
3.1 Forskningsdesign
Undersökningen kommer att göras i form av en teoriprövande flerfallstudie. Eftersom syftet är att undersöka teorin kommer en deduktiv ansats att nyttjas. Den deduktiva ansatsen är mer lämplig att nyttja än exempelvis induktiv ansats, eftersom det i denna uppsats är Jominis teori som ska testas med hjälp av empiri.34 Syftet med att en teoriprövande metod kommer nyttjas är att det i en sådan är fokus på teorin, medan fallen är själva måttstocken, eller verktygen för att testa teorin. Efter undersökningen kan Jominis teoris giltighet stärkas eller försvagas beroende på resultatet.35 Fallstudier används när en stor mängd information ska samlas om ett särskilt fenomen, vilket är fallet i den här undersökningen.36 Det empiriska materialet kommer att undersökas genom en kvalitativ innehållsanalys. Således kan materialet undersökas på ett systematiskt och konsekvent sätt.37
3.2 Kvalitativ innehållsanalys och fallstudie
Att nyttja en kvalitativ metod innebär att fokus ligger på innebörden av innehållet, och inte hur många gånger något förekommer.38 Att nyttja denna typ av metod är lämpligt i den här undersökningen eftersom det är helheten i texterna som är viktig. Att exempelvis styrkorna varit samlade vid ett tillfälle innebär inte att de varit det hela tiden. Kvalitativ textanalys tillåter följaktligen vissa delar av materialet som granskas att betraktas som mer centralt än andra delar. Genom att gå igenom det empiriska materialets delar, helhet samt kontexten det ingår i, kan relevanta och viktiga delar för undersökningen tas fram. Detta i kombination med att genom hjälp från undersökningens analysverktyg få fram potentiellt dolda, eller ej direkt uttalade, delar av texten, gör att denna metod är lämplig för undersökningen som ska genomföras.39 I denna
34 Johannessen, Asbjørn & Tufte, Per Arne, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 1. uppl., Liber,
Malmö, 2003, 35.
35 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, Femte upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, 41. 36 Johannessen & Tufte, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 56.
37 Boréus, Kristina & Bergström, Göran (red.), Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Fjärde [omarbetade och aktualiserade] upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2018, 50.
38 Boréus & Bergström (red.), Textens mening och makt, 49–50.
Sida 16 av 38 undersökning kan det exempelvis göra det möjligt att skilja på huruvida en punkt som en kraftsamling skett emot var en avgörande punkt eller inte. Analysverktyget som används vid den kvalitativa textanalysen är ett resultat av en operationalisering av Jominis teori. Mer om detta under delkapitel 3.7 operationalisering.
Vid fallstudier krävs en avgränsning kring fallen som undersöks. Syftet med detta är att tydliggöra vilka delar av exempelvis en händelse som ingår i fallet, och vilka som utelämnas.40 Avgränsningen kan ske till en viss tidsperiod, eller en viss aktör. I denna undersökning är avgränsningen gjord till anfallande part, samt till inledningen av anfallen. Teoriprövande fallstudier kan vara utmanande att genomföra. Om en teori inte helt passar in på ett fall kan det vara svårt att avgöra huruvida detta beror på att teorin inte kan förklara det specifika fallet, en viss typ av fall, eller några fall alls.41 Det kan trots detta argumenteras för att Jominis teori, om den nu är fundamental, vilket han hävdar, bör kunna förklara ett rimligt utvalt fall. Annars sänker det teorins, och därmed principens, möjlighet att betraktas som fundamental. Det kan likväl finnas en utmaning kring att bedöma i vilken utsträckning teorin är giltig, med hänsyn till att samtliga faktorer eventuellt inte uppfylls i ett lyckat fall av kraftsamling, eller att en kraftsamling misslyckats trots att faktorerna uppfyllt. Att nyttja två fall, vilket denna studie kommer göra, ökar mängden empiri som undersöks, vilket kan förstärka undersökningens relevans då det kan anses öka generaliserbarheten hos den teori som testas. Dessutom kommer olika aktörer under samma krig undersökas, vilket även det kan anses stärka generaliserbarheten.
3.3 Material och källkritik
Det material som använts för den empiriska undersökning som sker kapitel fyra kommer i detta delkapitel att diskuteras ur ett källkritiskt perspektiv. Då material granskas ur ett källkritiskt perspektiv är det lämpligt att nyttja fyra vanligt förekommande begrepp; äkthet, oberoende, samtidighet samt tendens.42
Material som använts för att undersöka Ardenneroffensiven 1940 är skrivna av Beevor, Greenwood & Frieser, samt Doughty. Samtligt material är sekundärkällor, dock med omfattande notapparater och tydlig källhänvisning. Detta gör att det finns en spårbarhet till de
40 Johannessen & Tufte, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 56.
41 George, Alexander L. & Bennett, Andrew, Case studies and theory development in the social sciences, MIT,
Cambridge, Mass., 2005, 115.
Sida 17 av 38 källor som använts, vilka består av intervjuer, dagboksanteckningar samt material från diverse arkiv. Greenwood & Frieser samt Doughty skriver väldigt detaljrikt medan Beevor gör det något mer övergripande.43 Denna skillnad lämpar sig väl då nivån som undersöks ligger förhållandevis högt upp och inte fokuserar på den taktiska nivån. Materialet anses uppfylla kraven om trovärdighet då de stärker varandra genom att olika material återger motsvarande beskrivningar av samma händelser. Eftersom det är bearbetningar av förstahandskällor kan material som varit oäkta, oberoende eller tendentiöst antas ha sorterats ut, tack vare att lång tid gått sedan händelserna, och händelseförloppen mest sannolikt kunnat säkerställas genom en stor mängd källor från olika håll.
Material som använts för att undersöka händelserna under Operation Overlord är skrivna av Beevor, Norman, Norén och Tute. De tre förstnämnda är sekundärkällor, medan Tute som var delaktig i planeringen av Operation Overlord kombinerat sina egna upplevelser och andras vittnesmål för att återge händelser under operationen. Tute för själv en diskussion kring att det är svårt att ge en rättvis bild av allt som hänt, men att denne gjort sitt bästa. Detta kan anses stärka källans trovärdighet, då författaren själv utför en källkritisk diskussion. Hans bok är publicerad 30 år efter händelserna, vilket kan anses stärka kriterierna om både tendensfrihet och oberoende då det gått lång tid sedan operationen.44 Att det gått lång tid kan antas vara en styrka för källans trovärdighet. Noréns bok innehåller till del egna reflektioner över olika händelser. Med anledning av detta har enbart hans sammanfattning av händelseförloppet nyttjats, och inte några avgörande detaljer eller delar där hans egna åsikter uttrycks. Beevor och Norman är liksom Norén att betrakta som bearbetningar av andra källor, det vill säga andrahandskällor. Beevor använder även i sin bok om D-dagen en omfattande notapparat, har baserat sitt skrivande på liknande källor som i boken som berör Ardenneroffensiven 1940 och anses vara trovärdig även här.45 Norman å andra sidan publicerades 1952 i USA vilket innebär att denna källa kan antas riskera lida av en viss tendens, medan dess trovärdighet kan antas stärkas då det är nära händelsen i tiden. Någon tendens har dock inte uppfattats. Författaren har haft tillgång till vittnen och artiklar, samt innehåller en förteckning över dess källor, vilket
43 Beevor, Antony, Andra världskriget, Historiska media, Lund, 2012. Frieser, Karl-Heinz & Greenwood, John
T., The blitzkrieg legend: the 1940 campaign in the West, Naval Institute, Annapolis, Md., 2005, xiii-xiv. Doughty, Robert A., The breaking point: Sedan and the fall of France, 1940, Stackpole first edition., Stackpole Books, Mechanicsburg, PA, 2014[1990].
44 Tute, Warren, Costello, John & Hughes, Terry, D-day, Macmillan, New York, 1974, 250. 45 Beevor, Antony, D-dagen: slaget om Normandie, Historiska media, Lund, 2009, 560–561.
Sida 18 av 38 stärker dess trovärdighet.46 Även gällande Operation Overlord anses materialet trovärdigt då de stärker varandra genom att olika material återger liknande beskrivningar av samma händelser.
Värt att komma ihåg vid betraktandet av sådana här händelser är uttrycket att vinnaren är den som skriver historien. Trots allt förlorade Tyskland andra världskriget, men i och med att båda sidor granskats har betydelsen av detta uttalande kunnat minskas. Dessutom har undersökningen enbart nyttjat källor som anses vara oberoende och tendensfria kopplat till fallen som undersökts. Trots att majoriteten av källorna är andrahandskällor anses de vara trovärdiga då samtliga har källhänvisningar samt stärker varandra i sina händelsebeskrivningar.
3.4 Forskningsetiska överväganden
Forskningsetiska överväganden bör göras när undersökningar som direkt rör människor genomförs, speciellt då data samlas in. Dessa överväganden ska göras för att skydda människorna som ingår i studien.47 I denna undersökning har dock enbart redan publicerat material använts, vilket innebär att risken för att personer ska komma till skada anses vara obefintlig.
I syfte att säkerställa ett etiskt forskningssätt, det vill säga att säkerställa systematik och hederlighet i undersökningen, har fall som undersökts valts efter ett antal krav som ställts på det på förhand och inte fall som gynnar ett särskilt resultat. Faktorer från Jomini har inte valts ut med ett särskilt ändamål, utan strävan har varit att basera faktorerna på hans teori. Dessutom har en strävan av hög transparens funnits genom hela undersökningen, i syfte att säkerställa forskaroberoende.48
3.5 Operationaliseringens tillvägagångssätt
Det är möjligt att ställa frågor kring hur prövbar Jominis teori faktiskt är. Han uttrycker inga konkreta kausala mekanismer mer än att efterföljande av principen lett till framgång eller seger. Vid ett tillfälle anges att en seger uppnåtts tack vare en manöver, men i övrigt är uttalandet om att efterföljandet av principen oftast lett till seger det närmsta några konkreta kausala mekanismer han uttrycker.49 Trots detta är teorin och dess faktorer tillräckligt konkreta för att göra mätbara. Han uttrycker, om än generella, så konkreta faktorer som hans princip om
46 Norman, Albert, Operation Overlord: design and reality: the allied invasion of Western Europe, 1. ed.,
Military Service Publishing Company, Harrisburg, 1952.
47 Johannessen & Tufte, Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, 59–61. 48 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, Metodpraktikan, 24–26. 49 Jomini, The art of war, 71, 354.
Sida 19 av 38 kraftsamling innehåller. Med hjälp av dessa, och genom att försöka förstå helheten och essensen i hans teori har ett analysverktyg kunnat tas fram. Det är med detta som utgångspunkt som hans teori sedan blir möjlig att testa på empiriska fall.
3.6 Validitet och reliabilitet
Att uppsatsen faktiskt undersöker det den ska undersöka benämns som validitet. Mäts rätt delar? Stämmer indikatorer i analysverktyget överens med det som teorin faktiskt säger? Validitet kan delas upp i tre delar. Begreppsvaliditet samt intern och extern validitet. Att åstadkomma en hög begreppsvaliditet innebär ofta att teorin och indikatorerna som utvunnits vid operationaliseringen stämmer överens med varandra samt att systematiska fel undvikits. I denna undersökning är Jominis teorier förhållandevis generellt uttryckta, vilket lett till att indikatorerna gjorts tillräckligt breda för att vara lämpliga i relation till teorin, men tillräckligt precisa för att kunna nyttja vid den empiriska undersökningen. Teorin har granskats vid flera tillfällen för att minimera risken för systematiska fel. Att åstadkomma en hög intern validitet handlar om att de analysenheter, i detta fall faktorer och indikatorer, som nyttjats kan ge giltiga slutsatser. Eftersom analysenheterna i denna undersökning baserats på Jominis teori har den inre validiteten ett starkt samband med giltigheten som kan tillskrivas Jominis teori.
Extern validitet handlar om i vilken utsträckning undersökningens resultat är möjligt att applicera på andra liknande fall. Strävan bör i och med detta vara att välja ett fall som är representativt för det fenomen som ska undersökas.50 Val av fall diskuteras under delkapitel 3.9
val av fall.
Undersökningens tillförlitlighet, reliabilitet, är viktig för att undersökningen ska kunna betraktas som trovärdig. Att testa en undersöknings reliabilitet kan göras genom att exempelvis jämföra vilka resultat två studier av samma fall som genomförts på samma sätt fått. Har de samma resultat innebär detta en hög intersubjektivitet. Detta kan vara svårt att uppnå, men för att öka tillförlitligheten i en undersökning bör författaren vara transparent med varje steg som tagits, och resultaten ska kunna motiveras ordentligt. Även författarens förmåga att vara konsekvent i sina bedömningar påverkar reliabiliteten. Med andra ord huruvida undersökningen fått samma resultat om den genomförts vid en annan tidpunkt. Detta kallas intrasubjektivitet. I försök att bättra intrasubjektiviteten kommer resultatet gås igenom ytterligare en gång och bedömningar att granskas innan slutsatser dras. Dessutom har en strävan att göra
Sida 20 av 38 analysverktyget tillräckligt precist funnits genom att analysverktyget baserats på Jominis, om än översatta, så egna verk, och inte en andrahandskälla.51
3.7 Operationalisering
I syfte att omvandla Jominis faktorer om principen kraftsamling till ett analysverktyg och göra dem mätbara kommer i detta delkapitel en operationalisering att genomföras. Från varje princip kommer indikatorer att tas fram. Indikatorerna gör det möjligt att identifiera relevanta delar i empirin. Operationaliseringen har skett genom att granska det Jomini uttryckte om varje faktor och omvandla dessa uttryck till indikatorer. En påverkansfaktor som det behövts ta hänsyn till är att Jomini uttrycker sig relativt generellt, vilket lett till att en avvägning mellan att göra indikatorerna generella men ändå tillräckligt konkreta behövts göras.
3.7.1 Fyra delar av kraftsamling
Någon av dessa delar av kraftsamling anses förekomma i empirin om:
- En kraftsamling på strategisk nivå skett mot en avgörande punkt, enligt definition under nästa faktor, eller mot motståndarens försörjnings- och kommunikationsleder.
- När kraftsamling med huvuddel av ena partens styrkor slagit mot mindre delar av sin motståndares styrkor.
- När kraftsamling skett med energi och vid en lämplig tidpunkt. Detta kommer antas om kraftsamlingen skett vid sådan tidpunkt att egen styrka ej blivit överdrivet sårbar för motanfall från motståndaren. (Omtolkad från ”vid rätt tidpunkt och med rätt energi”.) - När kraftsamling skett mot en avgörande punkt eller mot den del av motståndarens
styrkor som vid tillfället var viktigast att slå emot. Det vill säga den del av motståndarens styrkor som utgjorde störst hot mot egen styrka, eller befann sig vid den viktigaste delen av slagfältet.
3.7.2 Avgörande punkter
Detta anses förekomma i empirin om:
- Styrkan slagit mot en punkt som påverkat utfallet av kriget alternativt operationen eller som givit ett stort genomslag i motståndarens styrkor och linjer.
3.7.3 Initiativ
Initiativ anses förekomma i empirin om:
- Sidan som undersöks var den sida som initierade, det vill säga påbörjade, anfallet.
Sida 21 av 38
3.7.4 Offensivt respektive defensivt handlande
Detta kommer anses förekomma i empirin om:
- Sidan som undersöks i defensivt agerande strävade efter att täcka största möjliga del av området som hotades av motståndaren.
- Sidan som undersöks i defensivt agerande försökte skapa hinder för sin motståndare. - Sidan som undersöks i defensivt agerande gick till motanfall när tillfälle uppstod.
3.7.5 Samlad styrka
Detta kommer anses förekomma i empirin om:
- Sidan som undersöks höll sin styrka samlad nog för att kunna kraftsamla mot en särskild punkt snabbare än sin motståndare.
3.7.6 Reserver
Detta kommer anses förekomma i empirin om: - Reserver fanns att tillgå.
3.7.7 Underrättelser
Detta kommer anses förekomma i empirin om underrättelser i form av information om motståndarens rörelser, antal, typ av truppslag eller vilka vapen de nyttjade ficks genom:
- Spionage, spaning eller förhör av krigsfångar.
Sida 22 av 38
3.8 Analysverktyg
Faktorer Indikatorer Förekom
detta i empirin?
Kraftsamling - Kraftsamling på strategisk nivå mot en avgörande punkt, eller mot motståndarens försörjnings- och kommunikationsleder.
- Kraftsamling med huvuddel av ena partens styrkor slagit mot mindre delar av sin motståndares styrkor. - Kraftsamlingen skedde utan att överdriven sårbarhet
för egna trupper uppstod.
- Kraftsamling mot en avgörande punkt eller mot den del av motståndarens styrkor som utgjorde störst hot mot egen styrka, eller befann sig vid den viktigaste delen av slagfältet.
Avgörande punkt
- Styrkan slagit mot en punkt som påverkat utfallet av kriget alternativt operationen eller som givit ett stort genomslag i motståndarens styrkor och linjer.
Initiativ - Sidan som undersöks var de som initierade anfallet. Offensivt
respektive defensivt handlande
- Sidan som undersöks strävade i defensivt uppträdande efter att täcka största möjliga del av området som hotades av motståndaren.
- Sidan som undersöks försökte i defensivt uppträdande skapa hinder för sin motståndare.
- Sidan som undersöks försökte i defensivt uppträdande gå till motanfall när tillfälle uppstod.
Samlad styrka - Sidan som undersöks höll sin styrka samlad nog för att kunna kraftsamla mot en särskild punkt snabbare än sin motståndare.
Reserver - Det fanns tillgång till reserver. Underrättelser - Spionage förekom.
- Spaning förekom.
Sida 23 av 38 - Hypoteser om motståndarens handlingsalternativ
skapades.
Skalan som kommer nyttjas för bedömning om de olika faktorernas förekomst i fallen är ”ja”, ”delvis” och ”nej”. ”Ja” kommer användas då det förekommit i bred utsträckning, ”delvis” då det förekommit i viss utsträckning och ”nej” då det inte förekommit. Samtliga indikatorer behöver inte identifieras för att faktorn ska anses vara identifierad.
3.9 Val av fall
I syfte att dels öka undersökningens externa validitet, dels hitta fall som är rimliga med hänsyn till de faktorer som undersöks finns ett antal faktorer valda fall bör innehålla. Till att börja med måste fallet ha ägt rum efter Jominis tid som verksam. Eftersom Jomini levde fram till 1869 blir det lämpligt att dra gränsen något senare. Utöver detta bör fallen innehålla tydliga kraftsamlingar, eftersom detta kan anses vara essensen i principen. Det bör vara slag mellan två parter eftersom detta dels kan anses vara representativt för slag under exempelvis världskrigen, dels för att kraftsamling och avgörande punkter kan antas vara lättare att identifiera. Dessutom bör det antingen vara fall med seger som utfall, där undersökningen strävar efter att undersöka hur många av Jominis faktorer som kan identifieras, eller ett fall där många, alternativt alla, faktorer kan identifieras, men det trots detta inte resulterade i seger.
Då syftet med undersökningen är att testa Jominis teori om kraftsamling kommer framgångsrika fall av kraftsamling väljas ut, och sedan kommer undersökningen gå ut på att ta reda på hur många av Jominis faktorer som faktiskt kan identifieras i empirin. Förutsättningar i övrigt ska vara rimliga, inte fall där lednings- och logisitikmässiga grunder för att lyckas helt saknats. Utöver dessa faktorer bör inte styrkeskillnaden i antal eller skillnader i typ av vapen mellan parterna vara för stor, då kraftsamlingen är det som är centralt i undersökningen, och inte flera andra faktorer. Med hänsyn till dessa faktorer har tyskarnas offensiv mot de Allierade genom Ardennerna och in i Frankrike 1940, samt Operation Overlord, de Allierade invasion av Frankrike 1944 valts. I och med detta undersöks två fall som ligger nära varandra i tid samt med två olika aktörers kraftsamlingar. Det som kan kritiseras med valet av dessa fall är att båda fall kan anses spektakulära med hänsyn till sin storlek, och därmed inte representativt för kraftsamling i många fall. Dock bör det poängteras att dessa fall i och med att två sidor undersöks kan anses representera hur krigföringen såg ut under början respektive slutet av andra
Sida 24 av 38 världskriget vilket ökar deras relevans. Dessutom kräver avgränsningen till Jominis definition av strategi att det är fall med stora parter som undersöks.
Sida 25 av 38
4. Analys
I detta kapitel presenteras först en sammanfattning av Ardenneroffensiven 1940, eller Fall Gelb som det benämndes av tyskarna, följt av en analys av fallet. Sedan sker motsvarande sammanfattning och analys av Operation Overlord. Sist presenteras en sammanfattning av analysens resultat.
4.1 Sammanfattning av Ardenneroffensiven
I maj 1940 hade The Phoney War pågått under ett par månader, och Tyskland hade efter invasionen av Polen och efter att även ha angripit Danmark och Norge riktat sina blickar västerut. Målet som sattes upp var att genom att först anfalla Belgien och Nederländerna med Armégrupp B (två arméer) samt fjärde armén i Armégrupp A få franska och brittiska styrkor i Frankrike att förflytta sig norrut för att understödja belgiska och nederländska styrkor. När detta skedde skulle Fall Gelb (eller Mansteins plan) aktiveras. Då skulle tolfte armén och General von Kleists pansargrupp, i Armégrupp A genom att anfalla över Ardennerna ta sig över floden Meuse, genom Sedan. Sextonde armén, även denna i Armégrupp A skulle skydda tolfte arméns, södra flank. Efter att Meuse passerats skulle von Kleists pansargrupp anfalla mot franska kusten och Abbeville, med målet att skära av de allierade styrkor som då fanns norr om detta anfall. Samtidigt som detta skedde skulle Armégrupp C (två arméer) vara aktiv längs Maginotlinjen vilket väntades leda till att de franska förbanden där inte fick möjlighet att understödja de förband som blev avskurna från resten, norr om tolfte arméns anfall.52 Fokus i denna undersökning är Armégrupp A:s anfall över Ardennerna. Denna armégrupp hade över 40 divisioner, inklusive sju pansardivisioner, vilket var 70% av de tyska pansardivisioner som fanns. Detta går att jämföra med Armégrupp B som hade 29 divisioner och Armégrupp C som hade 19 divisioner.53 En kraftsamling av styrkor hade med andra ord skett till Armégrupp A vars front sträckte sig över 90 kilometer. Anfallet över Ardennerna, genom Luxemburg, delar av Belgien och sedan in i Frankrike, inleddes med XV pansardivisionen samt pansargrupp von Kleist i spetsen.54
4.2 Ardenneroffensiven 1940
I detta delkapitel presenteras analysen av fallet på strategisk nivå genom att en faktor i taget gås igenom.
52 Beevor, Andra världskriget, 54–120.
53 Frieser & Greenwood, The blitzkrieg legend, 89. Doughty, The breaking point, 29. 54 Ibid, 29–30.
Sida 26 av 38
4.2.1 Fyra delar av kraftsamling
Armégrupp A utgjorde huvudanfallet i den stridsplan som var designad för att först kunna skära av de Allierades styrkor norr om tyskarnas planerade anfall, så att Frankrike sedan skulle kunna besegras. Genom att kraftsamla mot Frankrikes svagaste punkt skulle ett genombrott i den franska försvarslinjen ske.55 Tack vare det anfall som skett mot Nederländerna och Belgien hade de Allierade förflyttat många av sina styrkor dit, helt enligt tyskarnas plan. Detta gjorde att styrkeförhållandena för Armégrupp B som anföll mot Nederländerna och Belgien var 60 divisioner för de Allierade mot 29 för tyskarna. I och med att många av de Allierades trupper förflyttat sig dit var nu styrkeförhållandet söderut 45 tyska divisioner mot de Allierades 18. Trots att de Allierade totalt hade 151 divisioner mot tyskarnas 135 lyckades den tyska armén uppnå lokal överlägsenhet i det område de identifierat som den avgörande punkten.56 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.2.2 Avgörande punkt
Ardennerna var som nämnt identifierat som den svagaste punkten i de Allierades försvarslinje mot öst. General Gamelin, högste befälhavare för de Allierade styrkorna i Frankrike, hade inför offensiven inte lagt mycket fokus på Ardennerna eftersom han ansåg att dessa var ogenomträngliga.57 Tack vare att de Allierade flyttade en stor del av sina styrkor norrut efter Armégrupp B:s anfall blev Ardennerna den svaga punkt Tyskland valde att anfalla genom.58 Efter Ardennerna hade Sedan identifierats som en viktig punkt för att Fall Gelb skulle bli lyckad. Detta var den franska försvarslinjens svagaste punkt och det område där det fasta franska försvaret, längs med Maginotlinjen, övergick i de mer mobila delarna av de franska styrkorna. Det lyckade anfallet där innebar att de franska styrkorna delades och att de tyska styrkorna tog sig över floden Meuse.59 I slutet av juni hade tyskarna vunnit slaget om Frankrike.60 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.2.3 Initiativ
Det var tyska armén, som sedan att de fått kodord ”Danzig” efter Hitlers klartecken att påbörja anfallet startade sin offensiv över Ardennerna och mot Sedan.61 Dessutom kunde tyskarna ofta
55 Doughty, The breaking point, 1.
56 Frieser & Greenwood, The blitzkrieg legend, 89–90. 57 Beevor, Andra världskriget, 101–102.
58 Doughty, The breaking point, 1.
59 Frieser & Greenwood, The blitzkrieg legend, 145–146, 155. 60 Beevor, Andra världskriget. 139–145.
Sida 27 av 38 ta snabbare beslut på lägre nivåer än de Allierade, tack vare att de nyttjade uppdragstaktik. Således kunde även officerare på lägre nivåer ta beslut som gynnade målet med Fall Gelb.62 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.2.4 Offensivt respektive defensivt handlande
Att den tyska sidan på strategisk nivå behövt agera defensivt under anfallet fram till Sedan har det inte funnits några belägg för i undersökt material. Denna faktor anses i och med detta inte vara identifierad i empirin.
4.2.5 Samlad styrka
Under offensiven var de tyska styrkorna uppdelade i olika kolonner, samt uppdelade på ett fåtal olika marschvägar över Ardennerna. Olika arméer och divisioner ansvarade för varsitt område. Även om större delar av styrkan ibland samlades, som vid floden Semois där hela fjortonde pansarkåren korsade floden på ca 20 kilometers bredd, var de oftare uppdelade än samlade.63 Denna faktor anses i och med detta delvis vara identifierad i empirin.
4.2.6 Reserver
Vid starten av Fall Gelb hade tyska armén öronmärkt huvuddelen av de 42 reservdivisioner som fanns tillgängliga för Armégrupp A som anföll över Ardennerna.64 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.2.7 Underrättelser
Det finns flera exempel på olika typer av underrättelser som den tyska sidan nyttjade. Inför offensiven hade Luftwaffe vid många tillfällen flygfotospanat mot de allierade styrkornas linjer. Dessutom skickades det under offensiven spaningsstyrkor framför anfallets främsta delar.65 Det var genom underrättelser tyskarna lyckades identifiera Sedan som den svaga punkten i de franska försvarslinjerna.66 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.3 Sammanfattning av första dagarna av Operation Overlord
1944, fyra år efter att tyskarna framgångsrikt lyckats erövra Frankrike, planerade de Allierade ett enormt anfall mot Normandie. Natten mot den 6 juni 1944 påbörjades Operation Overlord där målet var att först slå de tyska styrkorna vid Normandie, för att sedan erövra Paris och efter
62 Doughty, The breaking point, 27.
63 Doughty, The breaking point, 29–71. Frieser & Greenwood, The blitzkrieg legend, 100–144 64 Frieser & Greenwood, The blitzkrieg legend, 89.
65 Beevor, Andra världskriget, 102-104. Doughty, The breaking point, 40–41. 66 Frieser & Greenwood, The blitzkrieg legend, 146.
Sida 28 av 38 det fortsätta med en invasion mot Tyskland. Efter att ha genomfört flera lyckade vilseledningsoperationer där man framgångsrikt fick tyskarna att tro att invasionen skulle ske vid Doverkanalen påbörjades anfallet. De första Allierade trupperna som nådde Frankrike var de tre divisioner som luftlandsattes bakom de tyska styrkornas linjer vid St. Mère-Eglise och Caen. Några timmar senare stormades fem stränder av de Allierade styrkor som kommit via havet, understödda av artilleri och flygbombning. Den första dagen lyckades de brittiska och kanadensiska styrkorna ta cirka tio kilometers terräng bortom sina respektive stränder. De amerikanska styrkorna lyckades vid Utah Beach sammanstråla med de fallskärmstrupper som luftlandsatts där. Den svåraste striden skedde vid Omaha Beach, men de amerikanske styrkorna hade kontroll över situationen när den 7 juni började.67 Efter att ett brohuvud säkrats fortsatte de Allierade styrkorna sin invasion. Under andra halvan av augusti hade Paris befriats.68
4.4 Operation Overlord
I detta delkapitel presenteras analysen av Operation Overlord och en genomgång av en faktor i taget görs.
4.4.1 Fyra delar av kraftsamling
Under den 6 juni invaderade ungefär 150 000 soldater Normandie genom antingen landstigning eller luftlandsättning. Mellan den 6 och 12 juni landsteg och luftlandsattes totalt 326 000 soldater.69 Dessutom koncentrerades de Allierades flygstyrkor till insatser i området. Totalt den 5–6 juni genomfördes 14 000 flyguppdrag.70 Inledningsvis skedde koncentrationen av dessa styrkor och insatser till Normandie eftersom detta ansågs vara den plats som var mest lämplig för invasionens början. Efter att ett brohuvud säkrats i Normandie skulle invasionen av Frankrike fortsätta.71 Den 4 september, 90 dagar efter D-dagen, hade över två miljoner allierade soldater deltagit i invasionen.72 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.4.2 Avgörande punkt
Normandie hade identifierats som ett lämpligt ställe att inleda invasionen vid eftersom Doverkanalen och Pas-de-Calais var det område som tyskarna troligtvis förväntade sig invasionen, och hade mest trupper vid. Normandie var inte lika tungt försvarat, men ändå
67 Norén, Slaget om Normandie 1944, 269. Beevor, D-dagen, 11–97. 68 Tute, Costello & Hughes, D-day, 249.
69 Norman, Operation Overlord, 171. 70 Tute, Costello & Hughes, D-day, 235. 71 Norén, Slaget om Normandie 1944, 269–270. 72 Norman, Operation Overlord, 205.
Sida 29 av 38 tillräckligt nära för att de Allierade skulle kunna genomföra flyganfall där.73 Dessutom hade tyskarna bestämt sig för att försöka besegra en invasion redan vid kusten. I och med detta saknades djup i deras försvar och lyckades man bryta igenom den första försvarslinjen var mycket vunnet redan då.74 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.4.3 Initiativ
Det var de Allierade styrkorna som efter flera uppskjutna datum och efter att ha bedömt vädret som tillräckligt bra inledde invasionen av Normandie. De tog således initiativet till anfallet.75 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.4.4 Offensivt respektive defensivt handlande
Att de Allierade på strategisk nivå behövt agera defensivt under den del av Operation Overlord som undersöks har det inte funnits några belägg för i undersökt material. Denna faktor anses i och med detta inte vara identifierad i empirin.
4.4.5 Samlad styrka
Under invasionen delades de anfallande styrkorna upp till i huvudsak fem olika stränder, samt att förband luftlandsattes bakom tyskarnas linjer. Styrkorna etablerade sedan ett gemensamt brohuvud, men för den tidsperiod som undersöks i fallet anses ändå styrkorna inte helt ha varit samlade eftersom de var uppdelade under stor del av den tidsperioden.76 Denna faktor anses i och med detta vara delvis identifierad i empirin.
4.4.6 Reserver
Inga reserver har identifierats under invasionen. Däremot fortsatte nya styrkor att anlända dagligen till Normandie, med dessa har i denna undersökning inte betraktats som reserver, utan som förstärkningar.77 Denna faktor anses i och med detta inte vara identifierad i empirin.
4.4.7 Underrättelser
Inför Operation Overlord samlades underrättelser in genom ett flertal metoder. Innan invasionen inleddes lyckades information fås genom dekryptering av tyska meddelanden, information som delgavs från den franska motståndsrörelsen till de Allierade styrkorna i Storbritannien, samt genom att kusterna studerats långt innan invasionen.78 Under invasionen
73 Norman, Operation Overlord, 37. 74 Ibid, 155–156.
75 Beevor, D-dagen, 24–39, 86–89. 76 Ibid, 169–188.
77 Norman, Operation Overlord, 171.
Sida 30 av 38 använde de Allierade dessutom sig av spaningsflyg för att få underrättelser om exempelvis trupprörelser.79 Denna faktor anses i och med detta vara identifierad i empirin.
4.5 Sammanställning av analys
Faktor Identifierad under
Ardenneroffensiven 1940?
Identifierad under Operation Overlord?
Kraftsamling Ja. Ja.
Avgörande punkt Ja. Ja.
Initiativ Ja. Ja.
Offensivt respektive defensivt handlande
Nej. Nej.
Samlad styrka Delvis. Delvis.
Reserver Ja. Nej.
Underrättelser Ja. Ja.
