Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
01/2020
’’SAMVERKAN ÄR A OCH O’’
IDENTIFIERING OCH SAMVERKAN FÖR
OFFER I MÄNNISKOHANDEL FÖR SEXUELLA
ÄNDAMÅL
2
’’SAMVERKAN ÄR A OCH O’’
IDENTIFIERING OCH SAMVERKAN FÖR
OFFER I MÄNNISKOHANDEL FÖR SEXUELLA
ÄNDAMÅL
ALMA LINDÉN
Lindén, A. ’’Samverkan är A och O’’. Identifiering och samverkan för offer i människohandel för sexuella ändamål. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2020.
Människohandel för sexuella ändamål är en lukrativ och organiserad brottslighet som kan beskrivas som en modern slavhandeln. De som utsätts för
människohandel får ofta svåra psykiska men, i vissa fall berövas de på sina liv. Oftast är offer i människohandeln från länder med socioekonomiska utmaningar och annan social problematik. I Sverige kan den som utsätter någon för
människohandel dömas till fängelse till lägst sex månader och högst fyra år. Studien undersöker arbetet kring identifieringen av offer i människohandel för sexuella ändamål samt samverkan mellan regionkoordinatorer och polis, utifrån regionkoordinatorns perspektiv. Tre regionkoordinatorer intervjuades. I
intervjuerna framkom det bland annat att det finns en allmän okunskap av
människohandel, vilket sätter krav på utbildning av yrkesverksamma. Det råder ett mörkertal gällande offer, och att uppsökande arbete kan vara ett effektivt sätt att identifiera dessa. Utöver uppsökande arbete kan offer identifieras hos
migrationsverk och polis. I Sverige finns det polisgrupper som är specialiserade inom människohandel. I intervjuerna framkom det även att det är viktigt att polisen har goda kunskaper om människohandel för att kunna bemöta offer på ett adekvat sätt. Gällande samverkan så beskrivs en lyckad samverkan genom fall som lett till domar, medan det är av stor vikt med tydliga roller för
regionkoordinatoren och polis i samverkansarbetet. Vidare fungerar samverkan väldigt bra med engagerade poliser och en avsaknad av formella mål verkar inte vara hämmande för arbetet med människohandelsoffer.
3
’’COLLABORATION IS CRUCIAL’’
IDENTIFYING AND COLLABORATION FOR
VICTIMS IN HUMAN TRAFFICKING FOR
SEXUAL PURPOSES
ALMA LINDÉN
Lindén, A. ‘’Collaboration is crucial’’. Identifying and collaboration for victims in human trafficking for sexual purposes. Degree project in Social work 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020.
Human trafficking for sexual purposes is a lucrative crime and could be described as a modern slave trade. Those who fall victims for human trafficking often suffer physical trauma, and sometimes get killed. The victims often origin from
countries with socioeconomical challenges and other social problematics. In Sweden, those who engage in human trafficking could face jail for least six months to four years at most. This study examines the identifying of and
collaboration between regional coordinator and police in cases regarding human trafficking for sexual purposes, from the regional coordinators’ perspective. The results consist of interviews from a total of three regional coordinators. The interviews revealed among other things that there is a general lack of knowledge of human trafficking, which shows a necessity of education for practitioners. There a high estimated number of unknown cases regarding victims, and outreach work could be an effective method to identify them. In addition to outreach work, victims can be identified by immigration agencies and police. In Sweden, there are police groups that specialize in human trafficking. The interviews also showed that it is important that the police have knowledge of human trafficking in order to respond appropriately to victims. Regarding collaboration, successful
collaboration is described through cases leading to a sentence, while it is of great importance with clear roles for both the regional coordinator and the police while collaborating. Furthermore, collaboration works very well with committed police officers and a lack of formal goals for the collaboration does not seem to be hampering the work with human trafficking victims.
Keywords: Collaboration, Human trafficking, Identifying, Police, Regional coordinator
4
FÖRORD
Intervjupersonerna och handledare på Malmö universitet tillägnas ett stort tack för att delat med sig av sin kunskap och erfarenheter, vilket gjort uppsatsen möjlig.
5
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord ... 4 Innehållsförteckning ... 5 Inledning/problemformulering ... 7 Människohandel ... 7 Syfte ... 10 Frågeställningar ... 10 Avgränsning ... 10 Kunskapsläge ... 11 Identifiering av traffickingoffer ... 11 Förutsättningar för samverkan ... 13Arbetet med traffickingoffer ... 15
Teori ... 16 Samverkansteori ... 16 Metod ... 18 Urval ... 19 Tillvägagångssätt ... 19 Etik ... 20 Forskarroll ... 20 Litteratursökning ... 21 Analysmetod ... 21
Resultat och analys ... 22
Arbetet med målgruppen ... 22
Intervjupersonernas bakgrund och uppdraget som regionkoordinator ... 22
Utbilda andra yrkesverksamma ... 22
Stöd för utsatta ... 23
Uppsökande arbete & identifiering ... 23
Antal offer i människohandel för sexuella ändamål ... 25
Polisens arbete mot människohandel ... 26
Samverkan ... 26
Vikten av en samverkan ... 26
Polisen förmedlar offer till regionkoordinatoren ... 28
Målsättningar ... 29
Engagerade poliser ... 30
Tydliga roller och goda relationer ... 31
Skillnader i förståelse och attityd ... 32
6
Referenser ... 36
Bilagor ... 38
Bilaga 1: Informationsbrev ... 38
Bilaga 2: Andra informationsbrevet ... 39
Bilaga 3: Intervjuguide regionkoordinator ... 40
Bakgrundsinformation och arbetet inom organisationen ... 40
7
INLEDNING/PROBLEMFORMULERING
Dangoule Rasalaite, var bara 17 år när hon efter flera år blivit tvingad till prostitution inte längre stod ut och hoppade från en bro i Malmö. Ursprungligen var hon från Litauen men blev lurad till Sverige med löfte om jobb som
grönsaksplockare, för att istället bli inlåst i en lägenhet av en man och utnyttjad som sexslav samt tvingad till prostitution. Hon är ett av människohandelns offer som fått omvärlden att uppmärksamma verkligheten för dessa, bland annat har hennes liv skildrats i filmen Lilja 4-ever (Mårtensson 2002).
Människohandel
Trafficking, vilket även kallas för människohandel, ingår i organiserad
brottslighet och sker i syfte att gå i ekonomisk vinst. (Brottsförebyggande rådet, Brå, 2019). Människohandel beskrivs ibland som den moderna slavhandeln (Realstars u.å). Uppskattningsvis omsätter människohandeln 150 miljarder årligen, och 99 miljarder kommer från människohandel med sexuella ändamål (International Labour Office 2014:13). Europa beräknas ha högst antal offer för människohandel med sexuella ändamål per capita (Realstars u.å).
Uppskattningsvis är 40,3 miljoner personer offer för människohandeln och 60– 70% av dessa är i handeln för sexuella ändamål. En stor majoritet, 95%, av dessa är kvinnor och barn (ibid.). I Sverige beskrivs människohandel i brottsbalken, BrB, (1962:700), 4 kap. 1 a § i kapitlet om brott mot frihet och frid genom:
Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom, olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.
Vidare tar BrB 4 kap. 1 a § 4 st att om brottet som avses i 1 st eller 2 st anses vara mindre grovt döms gärningspersonen till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Människohandel innefattar handel med människor för olika ändamål, bland annat sexuella ändamål, tvångsarbete och människoexploatering (Polisen 2019). Enligt Brå sker brotten på ett organiserat och taktiskt sätt, och agerar på den efterfrågan som finns för bland annat sexuella tjänster (Brå 2019). Personer i den
organiserade brottsligheten samarbetar ofta med andra gärningspersoner över riksgränser för att möjliggöra transport av offren. Inom brottsligheten kan brotten innebära en transport av offren från ursprungsländer, transitländer och slutligen till destinationsländer (Polisen 2019). Gällande människohandel för sexuella ändamål är det vanligast förekommande med kvinnor och flickor från Rumänien, Nigeria och Polen. Människohandeln för sexuella ändamål kan påträffas över hela landet, men är främst centrerat kring storstäder (ibid.). Länder som har olika färdvägar över landsgränsen och en population med hög andel i fattigdom, flyktingar, lågutbildade eller droganvändning har större risk för att invånare ska
8 utsättas för människohandel (Koegler, Mohl, et al. 2019:437). Mellan år 2014 och år 2018 har antal anmälda brott i Sverige gällande människohandel för sexuella ändamål ökat från 31 fall till 93 fall (Brå 2019). Även antal kopplerifall har ökat från 109 till 136 under samma tid (ibid.).
Utsatthet av människohandel resulterar ofta i att offren påverkas fysiskt, sexuellt och även psykiskt (Koegler, Mohl, et al. 2019:432). Konsekvenserna kan vara väldigt svåra då offren utsatts för traumatiska upplevelser upprepande gånger över tid. Offer för människohandel för sexuella ändamål kan ha varit med om isolation, hot, förnedring, psykisk och fysisk misshandel, tortyr, våldtäkter, manipulering, påtvingat droganvändande, risk för hiv och aids och riskfyllda aborter. Vissa mister även sitt liv. Många offer utvecklar även psykisk ohälsa såsom
posttraumatisk stress, ångest och depression efter att ha utsatts inom människohandeln (Ribeiro 2010:29).
En manual kring människohandel har tagits fram med utgångspunkt från svensk lagstiftning, expertis och direktiv givet från internationellt håll för att på ett adekvat sätt kunna identifiera personer som potentiellt kan vara utsatta (Nationellt Metodstöd mot Prostitution och människohandel, NMT, 2016:10). I manualen framgår det att det finns många aktörer som kan vara inblandade i
människohandelsfall, till exempel länsstyrelsen, socialtjänsten, polisen, migrationsverket, Åklagarmyndigheten, plattformen Civila Sverige mot
människohandel samt International Organisation for Migration (IOM) Helsingfors (NMT 2016:12ff). Socialtjänsten ansvarar för att bevilja bistånd för offer i
människohandel då det är socialtjänsten som bär det yttersta ansvaret för personer i kommunen enligt Socialtjänstlagen 2 kap. 1 §. Genom bistånd ska den enskilde uppnå skälig levnadsnivå, biståndet kan utgöras av boende med skydds- och stödåtgärder (NMT 2016:17). Polisens roll i fall som rör människohandel är att upprätta en anmälan efter att polisen fått information om ärendet, därefter inleda en förundersökning och hålla förhör med offret och göra en riskbedömning. Genom polisens arbete samlas och säkras bevis som kan leda till ett åtal. Polisen kan erbjuda stöd till offret men kan även förmedla offret till socialtjänsten eller frivilligorganisationer (NMT 2016:12). Mellan år 2008–2010 fick polisen ett tillskott på 30 miljoner kronor i deras budget för insatser mot människohandel, vilket har lett till att antalet anmälningar har ökat (BRÅ 2011:17). Det visar att på grund av tidigare resursbrist kan flera fall av människohandel ha missats åren innan.
Regionkoordinatorerna mot prostitution och människohandel arbetar inom socialtjänsten och finns i regionerna Bergslagen, Stockholm, Mitt, Nord, Syd, Väst och Öst. Regionkoordinatorerna har spetskompetens gällande
människohandel, och använder kompetensen för att bistå regionala myndigheter med stöd i fall som rör människohandel samt kan ge stöd direkt till utsatta (NMT 2018). Vidare arbetar regionkoordinatorerna på regional nivå samt arbetar med den nationella samordnaren mot prostitution och människohandel.
Regionkoordinatorerna kan även förmedla människohandelsärenden till rätt insats inom den specifika regionen (NMT 2016:12). När polisen har identifierat ett potentiellt offer ska de informera socialtjänsten om behovet av stöd om samtycke finns från offret, som till exempel ett skyddat boende. Om socialtjänsten har upptäckt ett offer för människohandel ska de informera polisen om detta efter att samtycke har inhämtats från offret. Polisen och socialtjänsten, ofta i samråd, ska
9 göra en riskbedömning av offret. (NMT 2016:19). Under en pågående
förundersökning kan en samverkan mellan socialtjänst och polis bli försvårad på grund av förundersökningssekretess (ibid:40). Samverkan är viktig för både kunskapsutbyte mellan aktörer och för att på ett adekvat sätt ge offren det stöd och skydd de behöver samt att effektivt kunna utreda brottet som begåtts (NMT u.å). Då samverkan är vital för offren i människohandel är det viktigt att den är fungerande, för att aktörerna ska kunna påbörja sina arbeten när offer för människohandel har upptäckts samt göra en adekvat riskbedömning.
10
SYFTE
Syftet med uppsatsen är att undersöka samverkan mellan regionkoordinatorer och polis samt även arbetet med identifiering av offer i människohandel för sexuella ändamål. Uppsatsen kommer att undersöka regionkoordinatorernas perspektiv, för att sedan analysera hur de upplever identifieringsarbetet och samverkan samt vilka faktorer som påverkar samverkansarbetet.
Frågeställningar
Hur ser identifieringsprocessen av offer i människohandel för sexuella ändamål ut?
Hur upplever regionkoordinatorer att samverkan med polisen är i fall kring människohandel?
Finns det faktorer som kan hämma eller främja samverkansarbetet med polisen ur regionkoordinatorers perspektiv?
Avgränsning
Det finns ett flertal aktörer som ofta är involverade och samverkar när det gäller offer i människohandel. Uppsatsen kommer dock endast att behandla samverkan mellan polis och regionkoordinator. Samtliga regionkoordinatorer kommer inte att behandlas i uppsatsen, utan endast tre som är verksamma i olika geografiska områden i Sverige.
Människohandel kan ske för flera olika ändamål, i uppsatsen kommer endast människohandel för sexuella ändamål att behandlas. Vidare kommer inte
uppsatsen att fokusera på någon särskild åldersgrupp hos offren utan det kommer vara fokus på identifiering och samverkan.
11
KUNSKAPSLÄGE
Artiklarna som har valts ut i detta kapitel har valts med grund i att bidra med kunskap om identifieringsprocessen, samverkan och själva arbetet med offer i trafficking. Därav har följande underrubriker formulerats: identifiering av traffickingoffer, förutsättningar för samverkan och arbetet med traffickingoffer. Kategorier syftar till att öka förståelsen kring arbetets- och samverkansprocessen. På grund av fåtal träffar under sökmotorerna om forskning från Sverige är
litteraturen i kapitlet främst från från USA, men för att bredda perspektivet är en från Indien, en från Sydafrika och en från Norden. Alla är peer-reviewgranskade förutom boken skriven av Musto samt forskningsrapporten om prostitution i Norden från Holmström och Skilbrei. Då Mustos bok och rapporten från Holmström och Skilbrei behandlar viktiga perspektiv om arbetet med
sextrafficking och prostitution i USA och Norden har de använts i en mindre omfattning trots avsaknaden av en peer-review granskning.
Identifiering av traffickingoffer
År 2012 skrev Rebecca J. Macy och Laurie M. Graham en artikel i tidsskriften ’’Trauma, Violence & Abuse’’ som berör i USA, med fokus på hur socialtjänsten identifierar potentiella offer. Genom en litteraturanalys av 20 dokument för att hitta vilka metoder socialarbetare använde sig av vid identifieringsprocessen för offer i sextrafficking fick forskarna fram sitt resultat. Tidigare forskning har visat att socialarbetare ofta är den aktören som identifierar offer. Både polisens insatser och antal offer i sextrafficking är bristfälligt dokumenterat (Macy & Graham 2012:59). Aktörer som ägnar sig åt arbete för barns rättigheter samt skydd och välfärd, mot kriminalitet, våld i nära relationer, hälso- och sjukvård, uppsökande arbete för hemlösa med mer har högre sannolikhet att stöta på offer i
sextrafficking. Resultatet i studien visade att indikatorer för trafficking kan bland annat vara tecken på att personen är kontrollerad av en annan person, inte har friheten att byta jobb eller att flytta, tecken på fysisk misshandel, eller tecken på att personen är rädd eller deprimerad. Ytterligare faktorer som kan indikera sextrafficking är om personen inte pratar engelska, nyligen kommit till USA från Indien, Asien, Latinamerika, Östeuropa, Kanada och Afrika samt inte har tillgång till pass eller olika dokument (Macy & Graham 2012:61). Det finns speciella indikatorer när det gäller barn eller ungdomar i trafficking, vilka är när barn under 18 prostituerar sig, har nycklar till hotell, stor åldersskillnad mellan sina
pojkvänner och känner till ord som används vid prostitution. När socialarbetare upptäcker dessa faktorer uppmanas de att anmäla det till socialtjänsten inom en enhet om barn (Macy & Graham 2012:70).
I Journal of Contemporary Criminal Justice skrev Jeremy M. Wilson och Erin Dalton en artikel om utsträckningen och utmärkelsen kring människotrafficking i Columbus och Toledo, Ohio. Fokus låg även på hur rättsväsendet agerade vid fall som rör människohandel (Wilson & Dalton 2008:296). Totalt identifierade studien 10 fall av sextrafficking och tvångsprostitution av flickor mellan 10–17 år och fem fall av tvångsarbete i studien. Forskarna intervjuade 26 personer från 19 olika myndigheter, bland annat från rättsväsendet och socialtjänsten (Wilson & Dalton 2008:299ff.). I studien jämför Wilson och Dalton hur två olika städer agerar för
12 att öka medvetenheten om just människotrafficking och förbättra hur rättsväsendet agerar gentemot trafficking (ibid:296). Gällande identifiering av offer i trafficking framkom att det fanns svårigheter kring långa utredningstider i Toledo (Wilson & Dalton 2008:300). Vidare var de identifierade offren i människohandeln nästan bara flickor, och födda i USA och främst i Toledo (ibid:f.). Ofta var dessa i intima förhållanden med människohandlarna. Gällande rekryteringsmetoder blev oftast offren lurade eller rekryterade. Rekryteringen sker när offren är på rymmen hemifrån, var på gatan på grund av familje- eller drogproblematik eller sökte sig till prostitution (ibid:302). Väl inne i trafficking blir flickorna ofta transporterade mellan motell, hotell och lastbilsstopp för att prostituera sig. Det visade sig även vara mer lönsamt att transportera runt flickorna för att få mer kunder när det var konventioner och sportevent. Oftast blev flickorna blev utsatta för sexköp under många timmar och fick väldigt lite betalt för det, samt blev utsatta för våld och våldtäkter (ibid.). Människohandlarna använde sig av olika metoder för att kontrollera offren, genom att bland annat ta deras id-handlingar och pass, fysisk misshandel, hot, isolation och att skuldsätta dem (Wilson & Dalton 2008:302f.).
En forskningsrapport om prostitution i Norden tar upp förekomsten av prostitution och människohandeln samt hur det hanteras av polis och socialtjänst och vilka attityder som florerar gällande prostitution och människokohandeln i länder i Norden. Genom att sammanställa kunskap som finns om prostitution och
människohandel, från offentliga dokument, forskningsrapporter och information från olika myndigheter har forskarna fått sitt resultat (Holmström & Skilbrei 2008:9ff). När det gäller människohandel för sexuella ändamål i Sverige
uppskattas det att det finns mellan 400–600 offer i Sverige, och handlar ofta om kvinnor och flickor under 18 år, som härstammar främst från Estland, Ryssland, Rumänien och Polen. Sexköpare kan istället för att köpa sexuella tjänster på gatan, beställa kvinnor genom bokningscentraler och annonser på nätet, och kvinnorna skickas därefter till Sverige av människohandlare. Genom att
sexhandeln har flyttats till internet har det lett till en försvåring för polisens arbete med att upptäcka offer i människohandeln (Holmström & Skilbrei 2008:310f). En forskningsartikel i ’’Social work/Maatskaplike Werk’’ skriven av Ajwang’ Warria, Hanna Nel och Jean Triegaardt undersöker hur socialarbetare identifierar barn som är offer för transnationell trafficking i Afrika, fokus på Sydafrika (Warria, Nel & Triegaardt 2014:528). I studien intervjuas tio personer som blivit utsatta för trafficking som barn, samt 22 professionella såsom socialarbetare, poliser med inriktning på barn, forskare, empowermentorganisationer, detektiv och en jurist med inriktning på mänskliga rätter (ibid:533). Fall klassas som barntrafficking när det rör barn under 18 år, och denna definition av
barntrafficking har påverkat Sydafrikas metoder för att motverka trafficking, då barn i trafficking tidigare inte omfattades av skydd från organisationer som
förebygger och motverkar trafficking (Warria, Nel & Triegaardt 2014:529). Barn i trafficking blir utsatta för samma kränkningar som vuxna i trafficking (ibid). Det är svårt att fastställa exakt antal barn som är i trafficking i Afrika, dock visar rapporter att 54,5% av traffickingoffer i Afrika är barn, av båda könen och
traffickeras både för sexuella ändamål och tvångsarbete (Warria, Nel & Triegaardt 2014:530f). Oftast blir barnen lurade in i trafficking genom löfte om arbete, giftermål och utbildning. Barn med låg socio-ekonomiskt status har visat sig vara mer utsatta för trafficking (ibid.).
13
Det finns stora svårigheter med att identifiera barn i trafficking, då exploationen som de utsätts för görs i det dolda och ofta av gärningsmän som döljer
handlingarna genom legitima fronter (Warria, Nel & Triegaardt 2014:530f). Oftast är det migrationsverk, polis, socialtjänst eller medicinska faciliteter som är de första som får kontakt med barn i transnationell trafficking som inte ännu blivit identifierade. Tidigare försök att nå ut till barn i trafficking genom direktnummer till en hjälplinje gav inget tillfredsställande resultat (ibid:532). Ytterligare en faktor som försvårar identifieringen är att barnen inte alltid är medvetna om att de är utsatta för trafficking (Warria, Nel & Triegaardt 2014:535). Gemensamt för intervjupersonerna var att de inte hade kunskap om vart de kan vända sig för att få hjälp ifall de skulle lämna människohandlarna (ibid:f). Polisen i Sydafrika
upptäcker barn i trafficking genom tips från grannar eller genom rutinmässigt polisiärt arbete (Warria, Nel & Triegaardt 2014:537f). Det är endast ett fåtal fall om barn i trafficking som socialarbetare identifierat, vilket kan bero på att
socialarbetare oftast inte arbetar med uppsökande arbete. Dock har socialarbetare en viktig roll när det gäller att både erbjuda och bedöma offers behov av
psykosocialt stöd (ibid:539f). Sammanfattningsvis visar studien på att det behövs en adekvat och snabb identifikationsprocess för barn som är utsatta för trafficking i Sydafrika. Det är viktigt eftersom det finns en rådande bristande kunskap om trafficking, och de protokoll som finns är bristfälliga och riskerar missa att upptäcka barnen i trafficking (ibid:542).
Förutsättningar för samverkan
En bok skriven av Jennifer Musto undersöker olika metoder som finns mot sextrafficking i USA och vilka motiv som finns kring förebyggande arbete mot personer som är i riskzonen (Musto 2016:3). På grund av att USA förbjudit prostitution riskerar kvinnor och flickor som är utsatta för sextrafficking att bli arresterade, övervakade, och bli anmälda till socialtjänsten. Musto tar upp att dessa faktorer kan bli problematiska för personer som frivilligt är i sexindustrin (ibid.). Musto beskriver att polis inom området mot människohandel ska samverka med andra aktörer som till exempel socialtjänsten. Polisen har dock ofta lite kunskap om hur socialtjänsten arbetar (Musto 2016:32). Socialtjänsten samverkar med polisen genom att identifiera offers hjälpbehov, identifiera offer och
motiverar offer till att medverka i polisens utredningar (ibid:34). Musto beskriver att vissa aktörer mot trafficking ansåg att anhållning och övervakning av offer i trafficking är adekvata metoder för att bekämpa sextrafficking (Musto 2016:149). I Wilsons och Daltons forskningsartikel framkom det att endast några få poliser jobbade med människohandel i Toledo, och att det inte fanns någon polis i Columbus som är inriktad på människohandel. Oftast är polisen de som först möter offer i trafficking, och upptäckterna kan ske vid trafikolyckor, tips, gränskontroller med mera (Wilson & Dalton 2008:304). I studien visade det sig att i 11 av 12 fall som har granskats misslyckades polisen att upptäcka offren (ibid). Det framkommer även att socialarbetare menar att det är svårt att lita på polismyndigheten och informerar därför inte polisen om klienter som är offer i människohandel, då de upplevt tidigare utredningar inte hanterats korrekt av polisen samt på grund om lagarna om illegal invandring (ibid:307).
14
I Macy och Grahams studie visade det sig i jämförelsen av handlingsplanerna att det var det oklart kring om det var internationell eller nationell trafficking som handlingsplanerna var utformade för (Macy & Graham 2012:72). Det behöver även göras mer forskning när det gäller skillnaden i hjälpbehov för offer i inhemsk och internationell trafficking. I vissa handlingsplaner uppmanades socialarbetare att bygga tillit innan de använde sig av metoder för identifiering av traffickingoffer, medan det i verkligheten kan vara deras enda chans att identifiera offren då kontakten kan vara kortvarig (ibid.). Det fanns även oklarheter gällande hur socialarbetare ska agera, i flertal dokument uppmanades socialarbetare att kontakta National Human Trafficking Hotline (NHTC) eller polis. Dock riskerar offren att fara illa om NHTC eller polisen kontaktas och offren inte är i trygghet (ibid:f).
Kimberly Lux och Jennifer E. Mosley skrev en forskningsartikel i ’’International Social Work’’ där de studerar Samaj, en ideell verksamhet Indien, Västbengalen, som arbetar mot trafficking och deras tvärsektoriella arbete med polisen. Att arbeta tvärsektoriellt innebär att två eller fler sektorer samverkar för att uppnå ett gemensamt mål (Lux & Mosley 2014:19). Genom att intervjua tio från personalen och chefer från Samaj identifierades de strategier som användes för att inleda och bibehålla en hållbar samverkan med polis och andra samhälleliga sektorer
(ibid:f.). I Indien finns det en stor efterfrågan för sexuella tjänster av offer i trafficking, vilket sammanfaller med de sociala normerna om sexism och klass. Offer i sexhandeln har ofta en bakgrund från fattigdom, arbetslöshet, avsaknad av utbildning och dokument, kast och diskriminering och utsatthet för våld. Då sextrafficking är ett komplext problem menar vissa att det krävs interventioner mot många faktorer både på en individuell och institutionell nivå. Samaj ses som en legitim organisation då de är experter inom fältet för trafficking, vilket är viktigt för samverkan med polisen (Lux & Mosley 2014:21). För att samverkan ska fungera optimalt måste båda aktörerna gynnas av samverkan (ibid.). Efter att ha samverkat över längre tid har det resulterat i att Samaj får delta under polisens räder i bordeller, och i utbyte informerar de polisen om vilka metoder
människohandlare använder sig av för att till exempel rekrytera och gömma offer (Lux & Mosley 2014:21f.). Genom samverkan har polisen börjat dela den
feministiska, strukturella förståelsen av trafficking som Samaj har (ibid). Med hjälp av Samaj har en mycket större andel offer valt att vittna i rättegångar och fler människohandlare har blivit fällda (Lux & Mosley 2014:19:22f).
Lara B. Gerassi och Andrea Nichols skrev en forskningsartikel i ’’Journal of Social Service Research’’ som handlar om sextrafficking och kommersiell sexuell exploation, och fokuserar på ideologiska debatter om sexuell handel och
dynamiken mellan samverkanspartners. Studien får sitt resultat från 24
semistrukturerade djupintervjuer med både före detta medlemmar och nuvarande medlemmar i koalitioner i en förort i USA (Gerassi & Nichols 2018:63). I studien studeras samverkan mellan kommunbaserade insatser, som bland annat
socialtjänsten, polisen och andra aktörer (ibid:f.). I studien intervjuades
samverkanspartners som fokuserade på inhemska offer, utländska offer, samt en tredje grupp med fokus på ett bredare perspektiv av sexuell exploation för vuxna. Hälften av deltagarna identifierade sig som kristna, vilket andra respondenter menade kan bli ett problem vid fall som rör HBTQ-personer, kvinnor som vill göra abort samt kvinnor som använder preventivmedel (Gerassi & Nichols
15
2018:67f). Deltagarna tyckte att det var viktigt att rösta på partier som är
antitrafficking, men oavsett vilket parti de röstade på tog de inte med sin politiska identitet till arbetet (ibid:69f). Majoriteten identifierade sig som feminister, vilket vissa ansåg kunde engagera deras arbete mot att minska trafficking och
prostitution (Gerassi & Nichols 2018:70f). Åsikterna skiljde sig åt när det gällde frivilligheten att sälja sex, vissa menade att det finns personer som frivilligt säljer sex, men att många har en bakgrund av utsatthet eller att inte ha några andra val (ibid:72). Vissa deltagare menade att de ville ha mål om skadereducering för kvinnor i prostitution och trafficking, medan andra inte önskade att arbeta mot skadereducering. Det krävs därför projekt som är anpassade för olika perspektiv för att minska fragmentering inom samarbetet, och att när det blir
meningsskillnader om metoder bör medlemmarna hitta strategier för att mötas halvvägs (ibid:75).
Arbetet med traffickingoffer
I sin bok menar Musto att det behövs utvecklas en mer nyanserad bedömning då statliga och icke-statliga åtgärder med syfte att hjälpa offer, ofta förutsätter att offer tidigare har blivit straffade för brott (Musto 2016:30). Ofta innebär insatser kontroll, disciplinering och straff. (ibid.). Musto beskriver ett fall där en 19-årig kvinna blev identifierad som ett offer för människohandel för sexuella ändamål och blev placerad i ett boende, som ett steg för att skydda henne. Kvinnan flydde från boendet och polis som arbetar inom människohandel började spåra henne för att kunna upptäcka henne medan hon sålde sex, för att sedan arrestera och ta tillbaka henne till boendet (Musto 2016:29).
Macy och Graham skriver gällande interaktionen med offer var strategierna hos aktörerna att utveckla tillit till potentiella offer samt även att förflytta offren (Macy & Graham 2012:61).Metoder som de professionella skulle använda var att fråga offret endast när hen är ensam, använda sig av direkta frågor, tydliggöra sin roll i att stödja offer, berätta om tystnadsplikt, fokusera på offrets behov och säkerhet samt att genomföra intervjun med en kulturell och språklig kompetens som är format efter offret (Macy & Graham 2012:70).
I forskningsrapporten om prostitution i Norden berörs förekomsten av prostitution och människohandeln samt hur det hanteras av polis och socialtjänst och vilka attityder som florerar gällande prostitution och människohandeln i länder i Norden. Forskningen tar upp att transnationell prostitution ökat på grund av politiska och ekonomiska förändringar samt på grund av gränspolitiken mellan Västeuropa och Östeuropa (Holmström & Skilbrei 2008:9). Rapporten konstaterar svårigheter med att beräkna antal offer i människohandeln, då det kan finnas stort mörkertal av de som inte blivit identifierade (ibid:12). De nordiska länderna har instiftat förbud mot människohandel för sexuella ändamål och koppleri, samt utformat förebyggande samt bekämpande åtgärder (Holmström & Skilbrei 2008:17).
16
TEORI
I följande kapitel kommer samverkansteori att beskrivas. Den kommer beskrivas utifrån ett politiskt perspektiv samt hur det kan appliceras i praktiken och faktorer som främjar och hämmar en samverkan. Teorin kommer att användas som verktyg i analysen av det transkriberade materialet för att få en ökad förståelse för de processer som ligger bakom en samverkan.
Samverkansteori
Enligt Förvaltningslag (2017:900) 8 § ska myndigheter inom sitt
verksamhetsområde samverka med andra myndigheter. Det offentliga systemet är fragmenterat i olika nivåer. I nivåerna finns det olika utförare och lagar, vissa är gemensamma för några aktörer och andra är separata. Det krävs att den enskilde tjänstepersonen har kunskap om dessa nivåer, utförare och lagar för att kunna erbjuda adekvat stöd till medborgaren (Bengtsson & Melke 2019:11f). Bengtsson och Melke tar även upp att då det varit svårt att åstadkomma en samverkan har nya tjänster bildats som har fokus på samverkan, som till exempel case managers, samordnare eller koordinatorer (ibid:13). Offentliga förvaltningar har i sitt
uppdrag att de ska implementera politiska visioner, och i vissa fall krävs det samverkan för att utföra välfärdstjänster (Bengtsson & Melke 2019:9). Med politik organiseras, styrs och påverkas utvecklingen åt ett ideologiskt synsätt som röstats fram. Aktörer har både inflytande och makt att påverka andra aktörers attityder eller genom att belöna eller disciplinera. Det som påverkar aktörernas makt och inflytande är aktörens ekonomiska resurser, formell och informell status, retorisk förmåga, social kompetens samt nätverkskontakter (Bengtsson & Melke 2019:28f). Förvaltningarnas agerande är till viss del styrda av lagar och policys, dock finns det handlingsutrymme som bidrar till de enskilda tjänstepersonernas inflytande (Bengtsson & Melke 2019:86). Då icke-statliga organisationer har fått mer inflytande över nationsgränser har det skett en mer internationalisering. Internationaliseringen påverkar den offentliga sektorn, och får kunskap från andra länder genom samverkan (Bengtsson & Melke 2019:111f).
De senaste decennierna har offentliga sektorer påverkats av new public
management, vilket har förändrat organisationers styrmekanismer, organisering, och arbetet med utvärdering. Lokala enheter har fått en ökad självständighet på grund av tydligare ansvarsfördelning, vilket också kan ses då verksamhetsmål, redovisningssystem och uppföljnings- samt utvärderingskrav har införts i högre utsträckning (Lindberg 2009:31f). Att samverka kan få organisationer att framstå som mer moderna och på så sätt få mer legitimitet och större trovärdighet, då man genom samverkan kan förbättra möjligheterna att möta klienters behov (Lindberg 2009:29f). Bengtsson och Melke skriver att samverkan är ett verktyg som inte används i tillräckligt stor utsträckning i förhållande till medborgarnas behov (Bengtsson & Melke 2019:10). Dock har samverkan blivit viktigare i dagens samhälle då både organisationer blivit mer nischade inom sitt uppdrag samt att stora problem i samhället inte kan lösas inom en organisation (Lindberg 2009:6). Sverige har drivit frågan om samverkansarbete framåt för att både motverka fragmentering, förbättra kvaliteten, tillgängligheten samt kontinuiteten. Även
17 ekonomiska motiv finns bakom utvecklingen av samverkan, då det kan leda till mer effektivt arbete (Bengtsson & Melke 2019:14f). Lindberg beskriver att samhällsekonomiska argument även kan ligga bakom samverkan, då det kan framställas som ett sätt att effektivisera den offentliga verksamheten och spara både tid och pengar inom organisationerna, dock är det svårt att mäta på ett kvantitativt sätt (Lindberg 2009:41). Samverkan kan till och med öka kostnader för organisationer, som en konsekvens av ökade arbetsuppgifter till följd av samverkan (ibid.). Vidare kan samverkan ha en grund i ideologisk eller moralisk karaktär, och det förekommer ofta när samverkan sker mellan organisationer för att bemöta samhälleliga problem. Denna typ av samverkan kan ske utifrån en rättssäkerhetsaspekt då offentliga sektorn tillsammans med stat, landsting och kommun har ett ansvar för Sveriges medborgare och för att undvika att komplexa fall inte ska hamna mellan stolarna. Sådana fall kräver ofta insatser från flera olika aktörer (Lindberg 2009:38f). En samverkan kan dock leda till negativa resultat, då aktörerna har olika ekonomiska och professionella förutsättningar samt kan aktörerna verka under olika lagar som motverkar varandra (Lindberg 2009:24). Det finns många begrepp som beskriver samverkan mellan organisationer, till exempel nätverk och partnerskap (Lindberg 2009:54). Ett nätverk innebär en samverkan mellan aktörer med likande intressen genom informationsutbyte, vilket resulterar i att aktörerna utvecklar sitt inflytande hos samverkansdeltagarna
(Lindberg 2009:65). Partnerskap innebär en strukturerad samverkan med resultat i nya policies, standarder eller regler uppkommer. I en gränsöverskridande
samverkan finns domänspecifik kunskap, beroende på profession, vilket gör att samverkansarbetet kan avgränsas kring vilken kunskap deltagarna innehar (Lindberg 2009:83).
Samverkan kan utföras på olika sätt beroende på vilket behov som finns, men sker oftast när det finns behov av kunskap eller resurser som inte finns inom
organisationen (Lindberg 2009:6). Ofta är metoder, mål samt deltagare redan formulerade inför ett samverkansarbete (Lindberg 2009:13). Genom en samverkan mot ett gemensamt mål stimuleras positivt laddade
interorganisatoriska aktiviteter och relationer (ibid.). Beroende på hur hög ambitionsnivån är för samverkan över organisatoriska gränser kan samverkan utmärka sig på olika sätt. En låg ambitionsnivå gällande samverkan kan innebära informationsutbyte för att få mer kunskap om verksamheternas olika roller (Bengtsson & Melke 2019:13f). Lindberg beskriver ett liknande
samverkansagerande, som kallas för interaktiv koordinering (Lindberg 2009:24). I interaktiv koordinering har det inte formulerats formella krav och kännetecknas av att minst två personer koordinerar sina uppdrag genom informationsutbyte och frekvent kontakt (ibid.). Bengtsson och Melke skriver även om en samverkan med högre ambitionsnivå som innebär att aktörerna bildas till ett team som arbetar tillsammans, med gemensamma mål och en konkret plan för verksamheten (Bengtsson & Melke 2019:13f). Målen och planen visar på en mer formaliserad samverkan. Genom samverkan mellan olika förvaltningar och verksamheter kan aktörerna applicera sina kunskaper ihop för att medborgare med komplexa behov får adekvat stöd (ibid.). Ytterligare en nivå av samverkan, den högsta graden, innebär att förutom samverkan som i de lägre nivåerna även att det finns gemensam ledning och budget (ibid:f.).
18 Det finns faktorer som främjar och hämmar samverkan. Samverkan är beroende av de organisatoriska förutsättningar, vilka sätter grunden för en lyckad
samverkan. Dessa faktorer är bland annat att det finns en tydlighet kring de organisatoriska strukturerna, hur organisationen styrs politiskt, samt hur och vem som har mandat att fatta beslut (Lindberg 2009:55). Vidare krävs en tydlighet gällande ansvaret mellan deltagarna samt måste det finnas resurser för att främja samverkan (ibid:f.). En gemensam målbild för samverkan främjar en
framgångsrik samverkan, då samverkan har ett betydelsefullt syfte för deltagarna (ibid.). Att deltagarna har planerat samverkan innan samverkansarbete är igång är viktigt för att främja samverkan, och det sker genom att en problemformulering, metod och en genomförandeplan utformas (Lindberg 2009:56). Inom
samverkansgruppen kan det uppkomma konflikter, och att lösa dessa genom att föra en dialog är en betydelsefull aktivitet för samverkan (ibid.). En längre pågående samverkan med andra professioner kan dock påverka deltagarna på så sätt att de blir generalister i och med samverkan med andra professioner, istället för att vara specialister inom sin egen yrkeskompetens (Lindberg 2009:58). Det finns dock faktorer som kan hämma samverkan. Om deltagarna samverkar för olika syften eller om det råder stora skillnader i deltagarnas uppdrag eller
arbetsuppgifter kan det hämma en potentiell samverkan. Att samverka med olika professioner kan bidra till svårigheter då varje profession har sitt eget språkbruk och organisatoriska kulturer (Lindberg 2009:59). Ofta känner inte deltagarna i en samverkansgrupp varandra sedan tidigare, och behöver därför utveckla ett
ömsesidigt förtroende, vilket är av vikt för att hantera konflikter (ibid:61). En annan hämmande faktor är att olika professioner och organisationer anses ha olika status, och asymmetriska relationer riskerar att uppstå. Asymmetrisk relation innebär att ett ömsesidigt utbyte eller lärande uteblir. Till exempel har läkare en hög status, och vid samverkan riskerar andra professioner att bli ett komplement till läkarens arbete (ibid:60). Om arbetet i en samverkan inte tillfredsställer aktörernas olika syften riskeras en collaborative inertia att uppstå, vilket innebär att arbetet avstannar, drar ut på tiden eller helt läggs ner (ibid:f.). Om samverkan sker mellan aktörer som är självständiga ställer det krav på att samverkan har en balans mellan autonomi och samordning. En samverkan med mål om att lösa komplexa problem kan leda till svårigheter kring att avgränsa arbetet (Lindberg 2009:68). Samverkansarbetet bör ses som legitimt och värdefullt från bland annat ett samhälleligt perspektiv, och arbetet bör ske efter relevanta normer och
principer. I en samverkan behöver känslig information utbytas, dock kan
aktörerna arbeta inom olika lagstiftningar vilket försvårar informationsutbyte. Det behöver även klargöras vilka uppgifter aktörerna ska ansvara för, för att uppnå en jämn fördelning och främja en samverkan (ibid:f.).
METOD
I följande kapitel kommer studiens metod att beskrivas utifrån olika rubriker. Bland annat kommer det redovisas hur urvalsprocessen gick till,
tillvägagångssättet gällande intervjuer, etik samt vilken förförståelse som finns och hur det påverkar forskarrollen.
19 Urval
Mitt urval är regionkoordinatorer i Sverige. Regionkoordinatorerna som intervjuades är verksamma inom tre större geografiska områden inom Sverige. Informationsbrev och förfrågan om att delta i intervjuer skickades till en av varje regionkoordinator mot prostitution och människohandel i varje region de finns i, vilka är Nord, Mitt, Stockholm, Bergslagen, Öst, Väst, Syd. Totalt skickades det ut en förfrågan till sju regionkoordinatorer i första stadiet. Efter att tre tackade ja skickades det ut ytterligare en förfrågan till resterande sju regionkoordinatorer som ännu inte blivit tillfrågade, dock utan resultat till fler intervjupersoner. Totalt tillfrågades 14 regionkoordinatorer. Flertal regionkoordinatorer uppgav att de hade det hektisk på arbetet och hade därav inte tiden till att ställa upp på en intervju.
Då minimumantalet för intervjuer är fyra för en student som skriver ensam försökte jag bredda mitt urval, så att det innefattade socialsekreterare som
kommer i kontakt med offer i sextrafficking. Jag publicerade ett informationsbrev riktade mot socialsekreterare i Facebookgruppen ’’Socionom’’ som har 14 800 medlemmar, men fick inget svar. Då det började bli ont om tid bestämde jag mig därför för att behålla mitt ursprungliga syfte och urval, alltså regionkoordinatorer. Kvalitativa metoder har sällan ett fokus på att kunna vara generaliseringsbara. Dock finns det vissa generaliseringsanspråk inom den typ av forskning, om det går att generalisera resultaten till personer i samma miljöer eller förutsättningar (Ahrne & Svenssson 2015:27). Det finns ett fåtal regionkoordinatorer i Sverige, som är verksamma inom större geografiska områden i Sverige. Jag intervjuade tre av dessa, och den totala populationen regionkoordinatorer är 14. Ahrne och Svensson skriver vidare att ett fåtal personer ur en särskild grupp kan öka
resultatets säkerhet eftersom gruppens åsikter på grund av det mindre antalet kan bli representerade (Ahrne & Svensson 2015:42). Intervjuer ger dock generellt begränsad med information om ett helt fenomen (Ahrne & Svensson 2015:53). Tillvägagångssätt
Genom att göra en forskningsdesign och därmed formulera lämpliga metoder och urval kan man anpassa uppsatsen efter dess syfte och frågeställningar (Ahrne & Svensson, 2015:18). Syftet med uppsatsen är att undersöka
identifieringsprocessen för offer i människohandel samt samverkan mellan
regionkoordinator och polisen i ärenden om människohandel för sexuella ändamål ur regionkoordinatorers perspektiv. Då mitt syfte bland annat är att studera
regionkoordinatorers upplevelse kräver det att regionkoordinatorerna kan beskriva sina tankar och kunskaper. Ahrne och Svensson beskriver att intervjuer kan vara en lämplig metod för att få tillgång till personers upplevelser (Ahrne & Svensson 2015:21). Det finns olika typer av kvalitativa intervjuer som skiljer sig kring fasta frågeformuleringar och öppna frågor, vilka passar olika bra beroende på studiens frågeställningar (Ahrne & Svensson 2015:37f). I studien användes
semistrukturerade intervjuer som metod. Forskaren kan påverka respondenten genom formulering av frågor och responser (Ahrne & Svensson, 2015:19). Genom att formulera öppna frågor har min egen påverkan på respondenterna
20 försökts minimeras. Då enbart regionkoordinatorernas upplevelse framkommer i resultatet behöver det tas hänsyn till.
Intervjuerna genomfördes via telefon samt Skype. Ahrne och Svensson beskriver att det finns nackdelar med intervjuer över telefon och Skype, de blir bland annat mer formella och kräver mer förberedelser för att få ett naturligt flyt (Ahrne & Svensson 2015:44). Intervjuerna spelades in, vilket utgör uppsatsens data, och för att underlätta analysen av materialet transkriberades intervjuerna, vilket utgör empirin. Transkribering kan göras med olika omfattning, oftast skrivs allt som sägs ned, och i vissa fall skrivs även tidpunkter, pauser och olika ljud ut (Ahrne & Svensson 2015:50ff). I uppsatsen kommer intervjuerna att skrivas ut i sin helhet, dock ej tidpunkter, pauser och olika ljud då det inte är nödvändigt för uppsatsens syfte.
Det är av stor vikt att studien som gjorts är trovärdig, för att läsarna ska vara övertygade om resultaten. Transparens kan öka en studies trovärdighet, då det möjliggör en diskussion av resultatet (Ahrne & Svensson 2015:25). Genom att jag tydliggör hela hur hela processen i uppsatsen gått till, vilket även inkluderar analysen, kan uppsatsens olika svagheter eventuellt urskiljas.
Etik
Enligt forskningsetiska principer ska forskning fyra huvudkrav uppfyllas i forskning, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002:6).
Under det utförligare informationsbrev (se bilaga 2) fick respondenterna
information om att intervjun är helt frivillig och att de har rätt att avbryta intervjun samt sin medverkan i uppsatsen fram tills dagen uppsatsen kommer examineras, vilket sker mellan 15e-17e januari. Respondenterna fick även information om att intervjun kommer att spelas in, och det inspelade materialet kommer att behandlas konfidentiellt på så sätt att ingen obehörig får åtkomst till materialet.
Respondenterna fick även information om att empirin endast kommer användas i uppsatssyfte och att de kommer att avidentifieras så att resultatet inte kan kopplas till enskilda individer.
Inför intervjun fyllde samtliga respondenter i en samtyckesblankett för deltagande i intervjun samt en samtyckesblankett för deras chefer. Innan intervjun startades informerades respondenterna återigen om att de har rätt att avbryta intervjun, samt att intervjun kommer att spelas in. Efter deras godkännande om inspelning
påbörjades intervjun. Forskarroll
Jag har en förförståelse kring ämnet då jag volontärarbetat inom en frivilligorganisation, Noomi, som arbetar med personer som är utsatta för trafficking. Noomi samverkar med andra aktörer, som till exempel
regionkoordinatorer och socialtjänst, i fall som rör personer i trafficking. Genom mitt volontärarbete hos Noomi har jag fått en inblick i hur Noomi ansett att samverkan är med polisen, vilket har uppfattats som bristfällig. Dock har jag
21 begränsad förkunskap om hur regionkoordinatorer upplever samverkan med polisen. Då jag har en förförståelse kring att samverkan med polis kan ha vissa brister har jag i min intervjuguide varit noga med använda mig av öppna frågor och fokusera både på positiva och negativa aspekter. Att jag har en förförståelse har bidragit till att jag valt att fokusera på detta ämne, för att undersöka
identifieringsprocessen samt samverkan ser ut mellan regionkoordinatorer och polis. Genom det kan man få en fördjupad bild om hur samverkan ser ut och belysa positiva och negativa aspekter med en samverkan.
Litteratursökning
Vid sökandet efter det rådande internationella kunskapsläget användes sökorden: social service*, social worker*, commune, wellfare service*, voluntary
organization, civil society, health organization*, i kombination med cooperation, intercommunion, united action, collaboration, work*, teamwork, partnership, i kombination med, traffick*, human traffick*, sex trafficking*, prostitution, sex industry, procuring, pimping, i kombination med police*, cop*, officer* och law enforcement.
Vid sökandet efter kunskapsläget i Sverige använde sökorden: socialtjänst*, socionom*, socialarbetare, välfärdsorganisation*, kommun, civilsamhälle*, hälsoorganisation*, frivilligorganisation*, i kombination med samarbete, samverkan, gemensamt arbete, samråd, teamwork, kollaboration, partnerskap, arbete i kombination med traffick*, människohandel*, sexindustri*, koppleri, prostitution, sextrafficking, kvinnohandel*, sexslavhandel* i kombination med polis*, ordningsmakt, polisväsende*, polismyndighet och rättsväsende.
Stjärnorna i sökorden används för att hitta olika böjningar av sökorden. Sökmotorerna som användes var LIBRIS, Swepub, PsycINFO samt LIBSEARCH.
Analysmetod
I analysavsnitt används empirin tillsammans med teori och kunskapsläge för att möjliggöra en analys av resultatet (Ahrne & Svensson 2015:207). Genom deduktion kan man i studier dra slutsatser som bygger på logik. Logiken utgörs ofta av lagar och teorier (Ahrne & Svensson 2015:216). I analysen kommer empirin att analyseras med hjälp av teori och tidigare forskning, för att kunna analysera materialet deduktivt. Forskare i kvalitativa studier behöver tolka empirin i sin studie, vilket görs genom kategorisering (Ahrne & Svensson 2015:210f). Kategorisering används för att begripliggöra och kunna svara på de frågeställningar som studien utgått ifrån (ibid:212). Ett sätt att kategorisera är genom kodning. Kodning innebär att empirin sorteras i olika
samhällsvetenskapliga begrepp och perspektiv, men det finns olika sätt att genomföra en kodning. Genom att läsa och hitta mönster i empirin bildas koder (Ahrne & Svensson 2015:224). Genom att jag läste intervjuerna parallellt med varandra identifierade jag olika teman. De olika teman fick en speciell kod, och det material identifierades i samma kod markerades med en särskild färg. Genom att skilja på de olika koderna med olika färger underlättade det en
22 som jag kodade till ’’vikten av en samverkan’’ i det transkriberade materialet. Jag gav koden färgen turkos och markerade de delar i samtliga intervjuers
transkriberingar som berörde det. Därefter sammanställde jag det markerade under samma rubrik och analyserade det med hjälp av teori och tidigare forskning.
RESULTAT OCH ANALYS
I följande avsnitt kommer respondenternas svar på intervjufrågorna att analyseras med hjälp av teori samt tidigare studier om ämnet. Resultatet och analysen kommer att behandlas genom rubrikerna arbetet med målgruppen samt samverkan, och medföljande underrubriker till dessa. Respondenterna
anonymiseras genom att beskrivas med fingerade namn, respondent 1 kommer kallas för Johanna, respondent 2 för Susanne och respondent 3 för Louise. Vissa uppgifter kommer även att anonymiseras, såsom vilken region de jobbar i och andra uppgifter som kan avslöja den enskilde personen. Dessa uppgifter kommer istället att skrivas ut med stjärnor, exempelvis ***.
Arbetet med målgruppen
Avsnittet kommer att beskrivas utifrån fem olika rubriker. Inledningsvis kommer intervjupersonerna att presenteras genom deras professionella bakgrund samt uppdraget som regionkoordinatorn under rubriken ’’intervjupersonernas bakgrund och uppdraget som regionkoordinator’’. Därefter följer rubrikerna utbilda andra yrkesverksamma, stöd för utsatta och uppsökande arbete & identifiering, dessa rubriker beskriver olika uppgifter i deras uppdrag som regionkoordinator och hur de utövas. Sedan följer rubriken ’’antal offer i människohandel samt mörkertal’’ som belyser hur många som de träffar i sitt arbete samt en uppskattning av mörkertalet. Slutligen kommer polisens arbete med målgruppen att beskrivas under rubriken ’’polisens arbete mot människohandel’’.
Intervjupersonernas bakgrund och uppdraget som regionkoordinator Johanna har jobbat som regionkoordinator sedan två år tillbaka, och har tidigare jobbat som samordnare på statens institutionsstyrelse. Susanne har varit
regionkoordinator i tre år och har erfarenhet av arbete inom socialtjänstens olika områden såsom missbruk, utredning och ekonomiskt bistånd. Louise är den som varit verksam längst bland intervjupersonerna, och har arbetat som
regionkoordinator i fyra år. Innan dess har hon arbetat på socialtjänsten inom enheten barn samt missbruk och har även arbetat inom socialpsykiatri. Samtliga respondenter beskriver att det ingår många olika uppgifter i sitt uppdrag som regionkoordinator, vilket bland annat är att utbilda andra verksamma inom människohandel, erbjuda stöd för utsatta, samt uppsökande arbete.
Utbilda andra yrkesverksamma
I uppdragen uppgav respondenterna bland annat att de ska informera, konsultera eller utbilda andra yrkesverksamma och myndigheter om människohandel. Detta går ihop med hur en forskningsrapport om prostitution i Norden beskriver arbetet, då det beskrivs att arbetet sker både uppsökande och förebyggande genom att berätta om arbetet i olika verksamheter (Holmström & Skilbrei, 2008:21).
23 I citatet nedan beskriver Johanna att hon i sin tjänst utbildar andra
yrkesverksamma.
Sen den andra stora delen handlar om mycket om föreläsningar, och utbildning. Och då är vi också ute i kommunen, och socialtjänst,
migrationsverket, på boenden, i skolor, för skolpersonal och samverkan med hotell gör vi. Vi har olika samverkansgrupper med hotell, vad ska de titta efter för tecken och vad gör dem om de misstänker och sådär. Det är jättemånga olika saker som vi gör. (Johanna 11/12-19).
Då det offentliga systemet innefattar många olika aktörer krävs det att tjänstepersoner har kunskap om dessa för att klienter ska få adekvat stöd
(Bengtsson & Melke 2019:11f). Genom att regionkoordinatorerna fungerar som experter inom området människohandel kan de utbilda och stödja tjänstepersoners arbete med offer i människohandel. Enligt samverkansteori har olika uppdrag skapats för att lyckas åstadkomma en samverkan, då det varit svårigheter med det, till exempel koordinatorer (Bengtsson & Melke 2019:13).
Stöd för utsatta
När det gäller stödet för den utsatte är mycket fokus på att hjälpa den utsatte till rätt instans beroende på vilka behov som finns samt att informera kring vilka rättigheter hen har. Samtliga uppgav att de erbjuder stödsamtal till utsatta. Macy och Graham beskriver i sin studie att det kan finnas olika hjälpbehov beroende på om offret är från Sverige eller utomlands, men att det behöver studeras vidare (Macy & Graham 2012:72). I intervjuerna framkommer det indikationer på detta. Susanne beskriver att hon kan förmedla sina klienter till en frivilligorganisation som erbjuder juridiskt stöd till utsatta inom människohandel, då offer inte alltid har rätt till ett juridiskt ombud från migrationsverket. Vidare berättar Louise att när det handlar om utländska kvinnor kan hon erbjuda att ta kontakt med organisationer i Sverige och i deras hemländer som kan erbjuda stöd. Hon beskriver att en viktig del är att kunna erbjuda stöd ut ur situationen. ’’[…] men det viktigaste tycker jag är att de ska veta att vi finns där och kan hjälpa dem ur det, vilket de allra flesta vill tycker jag, och då ska vi också se till att kunna hjälpa dem.’’ (Louise 13/12-19).
Uppsökande arbete & identifiering
Johanna och Louise berättar att uppsökande arbete är något som sker regelbundet ihop med polis. Johanna beskriver att det uppsökande arbetet görs på hotell och i lägenheter samt även på sugardejtingssajter och kommer där främst i kontakt med ungdomar. Louise berättar att hon följer med polis när de ska identifiera personer som kan vara utsatta, vilket hon är med på ungefär en gång i veckan. Susanne beskriver däremot att uppsökande arbete inte sker särskilt ofta, det har hänt någon enstaka gång, vilket har inträffat när de har fått tips om en potentiellt utsatt person. Hennes arbete med polis görs för det mesta via telefonkontakt, vilket sker varje vecka.
[…] Jag gör inte uppsökande själv utan jag är alltid med polisen, eller jag är inte alltid med, men när jag är ute så är polisen alltid med, så ska jag
24
det är iallafall i region ****, nästan varje vecka skulle jag vilja påstå […] (Louise 13/12-19).
När det gäller hur offer i människohandel för sexuella ändamål blir aktuella hos regionkoordinatorerna varierade intervjupersonernas svar. Johanna uppgav att de främst blir aktuella hos henne via uppsök, blivit förmedlade från polis samt från allmänheten. Hon lyfter dock att det främst sker från uppsöken. Susanne berättar att majoriteten kommer i kontakt med henne via migrationsverket, men kan även komma från civilsamhället och sjukvården. Louise uppgav att en väldigt stor majoritet av fallen hon kommer i kontakt med har blivit förmedlade till henne via polis. ’’Via polisen. […] Jag kan också bli uppringd ibland av någon annan socialtjänst, som i sin tur har fått indikationer från kanske familjehemsplaceringar eller familjer, men säg iallafall 90% så kommer de från polisen till mig.’’ (Louise 13/12-19). En forskningsartikel beskrev att det oftast är polis som kommer i kontakt med offer i trafficking (Wilson & Dalton 2008:304). Det överensstämmer med vad Louise och Johanna uppgav i sina intervjuer, dock inte i Susannes intervju.
I samtliga intervjuer framgår det att offer inte själva tar kontakt med
regionkoordinatorn utan det sker ofta via en annan myndighet eller via uppsök. I
Ajwang’ Warria, Hanna Nel och Jean Triegaardt artikel som har fokus på barn visade det att offren i människohandel kan ha bristfällig kunskap om vad det finns för stöd om de skulle fly från människohandlarna (Warria, Nel & Triegaardt 2014:535). Att offer inte själva tar kontakt kan visa på bristfällig kunskap om stödet i Sverige hos offren. Men det kan även vara att offer själva tar kontakt med polis för att få hjälp, det framgick dock inte i intervjuerna. En forskningsrapport från Norden visade att då sexhandeln främst sker på internet istället för på gatan har det försvårat polisens arbete med att upptäcka potentiella offer (Holmström & Skilbrei 2008:310f). Det framgår i Johannas intervju att uppsök kan ske på nätet, dock belyses inte hur polisen arbetar kring nätet i de andra intervjuerna.
Tidigare forskning från USA visar att det oftast är socialarbetare som identifierar offer i sextrafficking, samt att de aktörer som arbetar uppsökande har större chans att upptäcka offer i arbetet (Macy & Graham 2012:59). I en studie från Indien visade däremot att det är olika aktörer som identifierar barn i trafficking, såsom migrationsverk, polis, socialtjänst eller medicinsk personal (Warria, Nel & Triegaardt 2014:532). Två av intervjupersonerna utför uppsökande arbete regelbundet medan den tredje endast gör det i vissa fall. Samtliga respondenter uppgav att offer kan bli aktuella hos dem på olika sätt, men framförallt genom migrationsverk och polis, och alltså inte socialarbetare som det framkom i Macy och Grahams studie. En annan studie beskriver att offer transporterades mellan olika platser beroende på vart kunderna är (Wilson & Dalton 2008:302). Detta indikerar att offer kan behöva identifieras snabbt då de kan bli förflyttade. Två av respondenterna gör uppsökande arbete regelbundet, en uppgav att det görs varje vecka, vilket kan leda till att offer snabbt kan bli identifierade.
När det gäller just metoder för identifiering av personer som är utsatta för människohandel för sexuella ändamål varierade svaren. Johanna uppgav att hon identifierar om rekvisiten för människohandel uppfylls i samtal med offer, och på så sätt får reda på om det handlar om brottet människohandel. Susanne uppgav att
25 hon inte har en rutin för identifiering. Vidare berättade hon att migrationsverket har framställt en rutin utifrån gällande lagstiftning, samt att det inte finns en sådan rutin inom socialtjänsten. Louise berättade att hon inte heller har någon egen metod för identifieringen, utan det är polisen som har hand om den delen av arbetet ’’Ja det är polisen som gör det. Jag har inga egna metoder utan det är polisens arbete som jag är inte inblandad i.’’ (Louise 13/12-19).
En forskningsartikel om transnationell trafficking i Afrika med fokus på barn, visade att det finns svårigheter med att identifiera barn i trafficking och att det finns behov av en snabb identifikationsprocess med bland annat adekvata protokoll, då det finns okunskaper inom området (Warria, Nel & Triegaardt 2014:542). Det visade sig i intervjuerna att polisen har sina metoder och att migrationsverket har utformat en rutin för identifieringen och i en intervju uppgav regionkoordinatorn att hon utgick från rekvisiten för människohandeln när hon skulle identifiera offer. I Rebecca J. Macy och Laurie M. Graham artikel från USA beskrev de att det finns många faktorer som kan indikera på trafficking, vilka kan vara psykisk ohälsa, blir kontrollerad, har dåliga kunskaper i engelska till exempel (Macy & Graham 2012:61). Såsom artikeln tar upp finns det andra tecken som kan indikera på människohandel, vilket gör att det kan finnas en nytta av att utforma ett protokoll eller manual för att andra yrkesverksamma lättare kan identifiera och ställa frågor till potentiella offer. Om inte offren är i trygghet innan National Human Trafficking Hotline eller polis kontaktas kan offren fara illa enligt Macy och Grahams forskningsartikel (Macy & Graham 2012:73f). Dock är regionkoordinatorerna anställda för att vara experter inom människohandel, och det kan vara på grund av bristande behov av en manual för identifieringen som det inte har utformats en sådan.
Antal offer i människohandel för sexuella ändamål
När det gäller hur många offer som intervjupersonerna träffar per år uppgav Johanna att hon träffat ungefär 31 offer, Louise uppgav 35 och Susanne kunde inte uppge en siffra men berättade att antalet har ökat i år. Samtliga uppgav att de redovisar antalet offer till Nationellt Metodstöd mot prostitution och
människohandel. I forskningsrapporten om prostitution i Norden visade att det ungefär uppskattas vara mellan 400-600 offer i människohandel för sexuella ändamål i Sverige (Holmström & Skilbrei 2008:310f). Rapporten tar även upp att det kan finnas ett stort mörkertal gällande offer i människohandeln (Holmström & Skilbrei 2008:12). Att 31 och 35 offer identifierade i deras verksamheter kan tolkas som lite då det uppskattas vara mellan 400-600 offer i Sverige.
Respondenterna blev även tillfrågade om hur de upplever mörkertalet gällande offer i människohandel för sextrafficking som inte blivit identifierade av någon myndighet. Johanna och Louise uppgav att de tror att mörkertalet är väldigt stort. Susanne berättade att det är svårt att svara på frågan, hon har sett att antal fall har ökat men att det är osäkert om det handlar om en ökning i antal offer eller om yrkesverksamma blivit bättre på att upptäcka offer.
Ja, oja, det är stort. Absolut. Men det är såhär att skulle vi tillsammans med polis jobba bara med detta på, med de här uppsöken, till exempel, då hade vi träffat på sådana människor varje dag. Så är det, men man gör ju inte det. Mörkertalet är jättestort, ja absolut. (Johanna 11/12-19).
26 Polisens arbete mot människohandel
Samtliga beskriver att i regionen de är verksamma inom finns det en särskild grupp poliser som arbetar med just människohandel som de samverkar med. I tidigare forskning visade det sig att det kan finnas en brist på poliser som jobbar inriktat mot människohandel (Wilson & Dalton 2008:304). Jämfört med vad som framkom i intervjuerna överensstämmer det inte om hur polisen arbetar med brottet i Sverige då det finns särskilda polisgrupper. Dessa polisgrupper har särskild kunskap i att arbeta med brottet människohandel. När det gäller utbildning uppger Johanna att lokalpolisen har fått utbildning av NOAH, den nationella operativa avdelningen där Simon Häggström ingår i en
människohandelsgrupp som utbildat poliser i arbetet mot sexhandel. Dock har inte alla poliser fått utbildningen, utan tanken var att de som gått utbildningen skulle föra kunskapen vidare, vilket inte fungerat i praktiken.
[…]Simon Häggström på människohandelsgruppen där, han har varit ute på BERGA och utbildat lokalpolis i hur man jobbar mot sexhandel sen är det inte alla poliser som har fått den här utbildningen, men tanken är att de i sin tur ska föra metoden vidare, det har man väl inte riktigt gjort. (Johanna 11/12-19).
Susanne beskriver att en enskild polis inom människohandelsgruppen har utbildat både lokalpolis- och gränspolis om människohandeln. I Louises region försöker människohandelsgruppen sprida kunskaper om arbetet med människohandeln bland lokalpolisområdena. Vidare uppger hon att hon tror att polisen behöver mer kunskap om människohandeln.
Samverkan
Under intervjuerna framkom det olika teman som berör samverkan. De teman som har valts att beskrivas i kapitlet är vikten av en samverkan, polisens förmedling till regionkoordinator, målsättningar, engagerade poliser, tydliga roller och goda relationer samt skillnader i förståelse och attityd.
Vikten av en samverkan
Att samverkan är en viktig del i arbetet med offer i människohandel visade det sig i samtliga intervjuer. I Jennifer Mustos bok beskrivs att socialtjänsten samverkar med polis genom att ta reda på hur behovet av stöd ser ut, identifiera offer samt att motivera dem till att medverka i polisutredningar (Musto 2016:34). Genom att samverka med polis beskrivs det av regionkoordinatorerna kunna leda till en dom och möjliggör eller underlättar det polisiära arbetet. Eftersom offer i
människohandel ofta har behov av stöd från fler aktörer kan en samverkan för att tillgodose detta anses vara legitimt. Behovet av samverkan från flera
organisationer beskrivs även i samverkansteorin, och genom en sådan samverkan för att tillgodose klientens behov kan aktörerna anses mer moderna (Lindberg 2009:29f). Ofta är olika aktörer nischade inom sitt uppdrag vilket gör att det uppstår ett behov för att lösa diverse problem (Lindberg 2009:6).
Varken polis eller regionkoordinator kan på egen hand se till att offret får trygghet och möjlighet till upprättelse, då det ofta är komplexa fall. Det visar även Lux och
27 Mosleys artikel som beskriver sextrafficking som ett komplext problem som behöver arbetas på individuell och institutionell nivå (Lux & Mosley 2014:21). Polisen och regionkoordinatorn har olika uppdrag och tillgodoser olika aspekter av klientens behov. Genom samverkan kan deras professionella kunskaper kombineras för att lösa problematik och se till offers behov. Till exempel kan regionkoordinatorn hjälpa med ett tryggt boende, medan polisen bedriver den polisiära utredningen.
De vill att kvinnorna ska vara trygga och ha det bra såklart men det är inte deras primär, det de vill det är att kvinnan ska vittna, och berätta sin berättelse så att de kan fälla de här, kopplarna, och människohandlarna, det är deras uppgift så att säga och då behöver de ha tryggt boende och lugnt runt sig. (Johanna 11/12-19).
Att ha en tät kontakt med polis under en polisutredning är viktigt för att offret ska ha möjlighet att få information som hen behöver, berättar Susanne. ’’Ja, och att vi har en tät dialog, det är väldigt viktigt, eller såhär att, utifrån klientens bästa att bara behöva den här personen för att vara trygg, eller så trygg som det går, det är inte säkert att personen är trygg men att den känner att ’jag har den informationen som jag behöver’.’’(Susanne 13/12-19). Johanna betonar att samverkan är vital för att brottsoffren ska kunna få upprättelse, då de behöver bli väl omhändertagna för att polisens arbete ska komma vidare. Hon berättar även om ett fall där samverkan har varit en framgångsfaktor, där en 18-årig rumänsk kvinna blev
uppmärksammad och genom regionkoordinatorns och polisens arbete fick Sverige sin första dom gällande oaktsam våldtäkt. Genom det lyckade fallet har hennes samverkan med polisen stärkts, och polisen har framhävt vikten av samverkan i sina människohandelskonferenser efter det. Louise beskriver även fall där samverkan varit A och O i ärendet, där hon genom att ha anlänt till platsen tillsammans med polis på rätt dag och timme har kunnat ta offret till skyddat boende och fallet genererade även i en koppleridom.
[…] ett annat större arbete som hette ****. […] i **** hade vi en ung kvinna från rumänien, nyss 18-år fyllda, och då fick vi också Sveriges första dom vad gäller oaktsam våldtäkt i det ärendet, och det är någonting som har verkligen stärkt oss i att tillsammans gör vi skillnad. Och polisen har ju på deras människohandelskonferenser till exempel så var åklagarna och polisen där och berättade för alla andra poliser om hur man hade jobbat, där man beskriver just samverkan som en oerhört viktig del i att nå framgång, så det stärks när man når de här lyckade resultaten. (Johanna 11/12-19).
Ja, vi har haft många ärenden som har påverkat, alltså som har gett, där samverkan har varit A och O för ett framgångsrikt ärende. Om jag kan uttrycka mig så, det vill säga att, jo men vi har haft flera sådana ärenden där man exempelvis går in och griper sexköpare och det är en kvinna i
lägenheten, jag är med på gården och går in och vi kommer precis in i rätt dag och rätt timme, och vi kunde då snabbt liksom, att jag också får klartecken från aktuell socialjour, och också kunde få ta kvinnan ur lägenheten och köra henne till ett skyddat boende, och då, jag har inga bekymmer att göra det själv men då var de tydlig med att ’nä nä från polis, du ska inte åka själv med henne, man vet aldrig, någon kan dyka upp’ […] så att då åkte jag tillsammans med polis till det här skyddade boendet och det var såhär, ja det är en sånhär som var jätteklockrent, och samtidigt kunde
