Förekomst av lokala komplikationer efter kranskärlsintervention via artären i handleden

(1)

Rapport nr 24, januari 2013

FÖREKOMST AV LOKALA

KOMPLIKATIONER EFTER

KRANSKÄRLSINTERVENTION VIA

ARTÄREN I HANDLEDEN

ÅSA FÅHRAEUS

ANN-CATHRINE BRAMHAGEN

(2)

Abstrakt

Förekomst av lokala komplikationer efter

kranskärlsintervention via artären i handleden

Bakgrund: Kardiovaskulär sjukdom är en av västvärldens vanligaste sjukdomar.

Diagnos och behandling av förträngda kranskärl kan utföras med kontraströntgen och perkutan koronar intervention (PCI). Punktion via arteria radialis har i studier visat minskade blödningskomplikationer och minskade kardiella händelser jämfört med transfemoral punktion. Uppföljning avseende lokala komplikationer vid transradial procedur är angeläget.

Syfte: Syftet med denna studie var att retrospektivt utvärdera förekomsten av lokala

komplikationer efter transradial kranskärlsintervention efter utskrivning.

Metod: Patienterna (n=139) kontaktades per telefon efter 2-4 månader. Förfrågan

gjordes enligt frågeformulär om lokala symtom relaterat till området kring handleden efter transradial kranskärlsintervention samt om palpabel radialispuls fanns.

Resultat: I denna kvalitetssäkringsstudie hade 91,4% av patienterna inga lokala

komplikationer efter transradial kranskärlsintervention. Alla patienter hade palpabel radialispuls, varav en hade svag radialispuls som verifierades med doppler. Tolv

patienter (8,6 %) uppgav symtom på lokala komplikationer av något slag. Sju patienter (5 %) hade olika besvär som smärta, känselnedsättning, svullnad och hematom från handen. Två patienter (1,4 %) hade besvär från handleden och ytterligare två hade symtom från underarmen samt en hade smärta i axeln. Åtta patienter(6 %) hade olika typer av kvarstående besvär.

Konklusion: Radialispunktion vid kranskärlsintervention har fördelar som minskade

blödningskomplikationer och förebyggande minskad hjärtrelaterad död jämfört med femoralispunktion som visats i flera studier. Resultatet i denna studie visade lindriga lokala komplikationer, framför allt i handen, hos knappt en tiondel av alla patienter. Dessutom med tillägg av ökat välbefinnande postoperativt borde transradial procedur vara förstahandsval vid kranskärlsintervention.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING………4 BAKGRUND………4 SYFTE………6 METOD……….6 ETISKA ASPEKTER………7 RESULTAT……….7 DISKUSSION………. 9 SLUTSATS………..10 REFERENSER……… 11 BILAGA 1………14 BILAGA 2………15

(4)

INLEDNING

I syfte att främja arbetet med evidensbaserad omvårdnad och forskning bistår Malmö Högskola, Hälsa och samhälle gemensamt med Skånes Universitetssjukhus (SUS) i Malmö och Lund till möjligheten för legitimerade sjuksköterskor att medverka i ett forskningstraineeprojekt. Innebörden av detta återkommande tidsbestämda

utbildningsprojekt, som drivits av Malmö Högskola sedan 2002, är att forskningsprojekt bedrivs i samverkan med det kliniska arbetet 20 % av arbetstiden med bibehållen lön under sex månader.

Utan någon längre erfarenhet av forskning har sjuksköterskor på senare år banat väg för evidensbaserad omvårdnad och forskning.

På Hjärtintensivvårdavdelningen (HIA) och Hjärtröntgen (SUS) Lund vårdas och

behandlas huvudsakligen patienter med kranskärlssjukdom. Effektivisering i vården och förbättrade metoder bidrar till kortare vårdtider. Det finns behov av att kvalitetssäkra den vård som ges innefattande både nya och väl beprövade behandlingsmetoder (Willman et al, 2006).

Kranskärlsröntgen via handledens artär istället för via ljumskartären, är en relativt ny metod i Lund. Det är därför angeläget att följa upp patienter som genomgått

kranskärlsröntgen via handledens artär med avseende på eventuella lokala komplikationer.

BAKGRUND

Åderförkalkning i hjärtats kranskärl är idag en av de vanligaste förekommande

folksjukdomarna i västvärlden. Till följd av kardiovaskulär sjukdom drabbades 32 000 personer av hjärtinfarkt i Sverige under 2011 (SWEDEHEART, 2011). Diagnos av kranskärlssjukdom ställs genom koronarangiografi av kranskärlen med kateterteknik och kontraströntgen som introducerades internationellt 1967. Sedan dess har tekniken utvecklats med möjlighet till efterföljande behandling med ballongvidgning (1977) av drabbade kranskärl och insättning av stent, så kallad perkutan coronar intervention (PCI). I Lund gjordes den första perkutana koronara interventionen (PCI) 1985.

Antalet kranskärlsröntgen har i Sverige under åren 1982-2011 ökat från cirka 2500 till cirka 38 000 koronarangiografier per år respektive cirka 20 000 PCI 2011. På SUS, Lund utförs årligen cirka 2000 koronarangiografier och cirka 1200 PCI (Svenska angiografi och angioplastik registret (SCAAR), 2011) ref:www.ucr.uu.se/Swedeheart.

Punktion av arteria (a.) femoralis har länge varit standardmetod för att undersöka hjärtats kranskärl. Men redan 1989 utfördes i Canada framgångsrika transradiala angiografier (Campeau, 1989) och därefter 1993 blev första stenten insatt transradialt (Kiememeij, 1993). I jämförelser mellan transfemoral och transradial infart visades initialt likvärdiga lyckade resultat och kardiovaskulär komplikationsfrekvens (Saito et al, 2003, Valsecchi et al, 2003, Ahmed, 2003). Efterhand har det blivit vanligare att göra kranskärlsröntgen och PCI via a. radialis med stöd av studier som visar minskade komplikationer jämfört med transfemoral procedur (RIVAL, 2011, Horizons-AMI, 2011,

(5)

RIFLE STEACS, 2011, Hetherington et al, 2009). Transfemoral procedur används som föredragen metod i enstaka länder som USA och av vissa operatörer i alla länder, men en kraftigt ökande trend för transradial procedur ses överallt. Detta pga god evidens för minskad mortalitet vid ST-höjningsinfarkt. För att uppnå snabb kateterisering vid ett sådant ingrepp måste erfarenhet skapas vid generell användning av transradial procedur (RIFLE STEACS, 2011, RIVAL, 2011).

Transradial kranskärlsintervention har successivt sedan 2009 blivit den metod som mestadels använts på SUS i Lund. Det är därför angeläget med kontroll och uppföljning i kvalitetssäkringssyfte för att kunna identifiera eventuella lokala komplikationer

relaterat till procedur via a. radialis.

Både transradiala och transfemorala ingrepp utförs med så kallad Seldingerteknik som introducerades första gången 1952 av Sven-Ingvar Seldinger med påföljande

internationell spridning. Tekniken innebär att en ledare förs in i kärlet via en tunn nål. Efter att nålen avlägsnats förs en kateter på ledaren och in i kärlet (Seldinger, 1953). Modifierad Allen´s test innebär att a. ulnaris testas via palpation eller med hjälp av saturationsmätare. Normalfynd talar för att handen får tillräckligt med blodtillförsel från a. ulnaris och att a. radialis kan användas för punktion i samband med

koronarintervention (Benit, 1996, Physiopedia).

Fördelen med transradial procedur är i huvudsak minskade blödningskomplikationer (RIVAL, 2011, Bertrand, Larose, Rode's-Cabau, 2009). Även i samband med akut

hjärtinfarkt sågs minskad mortalitet i gruppen i RIVAL-studien. I studien STEMI-RADIAL (2012) var frekvensen av blödningskomplikationer i den femorala gruppen 7,2 % och 1,4 % i den radiala gruppen. Behandling med antikoagulation och PCI vid

transradial procedur visades medföra minskade blödningskomplikationer, minskade kardiella händelser, minskad återinsjuknande i hjärtinfarkt och ökad överlevnad i jämförelse med transfemoral procedur (HORIZONS-AMI, 2011, Doucet, 2010, Dalton, 2011). Också transradial behandling av kroniska ocklusioner i kranskärlen (CTO) med längre procedurtider har visat sig vara en relativt säker metod med minskade vaskulära komplikationer (Liu et al, 2011). SUS, Lund har också vid en nyligen presenterad studie på Svenska Kardiovaskulära Vårmötet visat att transradial procedur inte tar längre tid än transfemoral (Edholm, 2012).

Det är viktigt att bedöma och ge patienter som ska genomgå kranskärlsröntgen via handledens artär den mest lämpliga individanpassade vård i enlighet med senaste forskningsrön. Selektion bör således också ske för patienter som är olämpliga för

radialispunktion. Möjliga komplikationer i samband med transradial procedur är spasm, ocklusion i artären, perforation och mer sällan compartment syndrom samt

inflammation vid insticksstället och kronisk smärta (Rao et al, 2012). Diabetes och en radialisartär med liten diameter hos kvinnor är faktorer som predisponerar för spasm (Jia et al, 2010) och kvinnor har oberoende en ökad blödningsbenägenhet även vid radialisintervention (Tizo´n-Marcos et al, 2009). Vid upprepad transradial access uppträdde spasm mer frekvent än vid första-gångs-access men det förelåg ingen väsentlig skillnad med avseende på lyckad procedur och kärlkomplikationer (Nie et al, 2012).

Ytterligare studier har visat att grövre introducer, hög ålder, kvinnor, samt perifer arteriell sjukdom medför ökad risk att drabbas av ocklusion av handledsartären. Genom

(6)

att använda en introducer med mindre lumen, adekvat antikoagulation och hemostas har det visats kunna reducera risken för ocklusion i radialisartären (Rao, Bernat, Bertrand, 2012). Ocklusion av a. radialis verifierat med ultraljud var signifikant lägre hos patienter undersökta med introducer 5 French (F) (13,7 %) jämfört med 6 F (30,5 %). Symtom uppträdde (42,5 %) såsom smärta i underarm och hand. Cirka 19 % visade sig ha palpabel puls men ocklusion enligt ultraljud (Gielen, 2012, Uhlemann, 2012). Sidoeffekter som skador på inre kärlväggen i a. radialis till följd av perforation i samband med transradial kranskärlsintervention kan leda till utbrett hematom i underarmen med risk för allvarlig men sällsynt komplikation som compartment

syndrom. Att vid motstånd undvika forcering av katetern i kärlet kan bidra till minskad uppkomst av vaskulära skador (Caputo, 2011).

Uppföljning och kunskap, utifrån patientens perspektiv, med fokus på symtomgivande stenos i a. radialis finns sparsamt dokumenterat i vetenskapliga studier hos patienter som genomgått kranskärlsröntgen via handledens artär.

SYFTE

Syftet med denna studie var att retrospektivt utvärdera förekomsten av lokala komplikationer efter transradial kranskärlsintervention efter utskrivning.

METOD och MATERIAL

Inklusionskriterier i studien var patienter (n=182) på Skånes Universitetssjukhus (SUS), Lund som konsekutivt inkluderats under mars-maj 2012 och som genomgått transradial kranskärlsröntgen med eller utan ballongdilatation och stent (PCI). Enligt rutin utfördes Allen’s test på samtliga patienter före undersökningen. Alla tester föll ut med

normalfynd. Exklusionskriterier var språksvårigheter, icke nåbara patienter per telefon samt konvertering från transradial till transfemoral procedur.

Patienterna erhöll skriftlig information (bilaga 1) i samband med kranskärlsröntgen om att bli kontaktade per telefon av en sjuksköterska 2-4 månader efter utförd

undersökning samt information om frivillig medverkan att besvara frågor. Samtal fördes med stöd av strukturerade frågor enligt studiespecifikt frågeformulär (bilaga 2) om symtom från handen, handleden, underarmen eller axeln som besvär, smärta, hematom, svullnad, känselnedsättning eller kraftnedsättning relaterat till instickstället vid

handleden.

Palpabel radialispuls i aktuell handled noterades av patienten eller anhörig. Instruktion om tillvägagångssätt för att känna pulsen gavs vid behov. De patienter utan palpabel radialispuls eller med uttalade lokala symtom planerades för mottagningsbesök hos studieansvarig sjuksköterska samt vidare kontakt med studieansvarig läkare.

En förberedande pilotstudie gjordes i syfte att testa frågeformulärets form och innehåll. I pilotstudien (n=25) exkluderades en patient pga språksvårigheter och fyra patienter gick inte att nå per telefon. Medelåldern var 73 år och 69 % var män.

(7)

Frågeformuläret har kompletterats med enstaka frågor om symtom från axeln samt om höger- eller vänsterhänthet förelåg.

ETISKA ASPEKTER

Övervägande om ansökan till etiska nämnden gjordes med resonemang om att studien är en kvalitetssäkringsstudie, varför en ansökan av ansvarig professor inte gjordes. Med hänsyn till behovet av att uppföra ett patientregister finns godkännande för detta i enlighet med personuppgiftslagen (PUL 1998:204). Klinikchefens skriftliga tillstånd har erhållits för att kontakta patienter per telefon.

Den strukturerade frågeguiden konstruerades med hänsyn till studiens syfte i

samarbete av läkare och sjuksköterskor. Det fanns svårigheter att finna ett applicerbart, validerat frågeformulär som skulle kunna passa att använda i studien. Mätinstrument som Visuell Analog Skala (VAS) och Quality of Life (QoL) skulle endast delvis svara för behovet av frågeställningar.

RESULTAT

I pilotstudien framkom att fyra av 20 patienter (20 %) hade smärta från den aktuella handen 7-14 dagar efter koronarintervention. Två av dessa patienter (10 %) hade dessutom andra kvarstående besvär som sensibilitetsnedsättning och kraftnedsättning efter tre månader. Båda patienterna hade sökt sjukhusvård för detta med en klinisk utvärdering.

I resultatet av efterföljande studie (n=182) blev 21 patienter exkluderade pga upphört telefonnummer, 13 patienter konverterades till transfemoral procedur, sex patienter hade språksvårigheter och tre patienter var avlidna.

Bland inkluderade patienter (n=139) var 105 män (76 %), medelåldern var 67 år och medianåldern 68 år. Kranskärlsröntgen utfördes i 62 fall (45 %) och PCI med eller utan direkt föregående kranskärlsröntgen gjordes i 77 fall (55 %). Introducer 6 F användes uteslutande. Sex av åtta operatörer utförde mellan 13-27 procedurer var. Två

operatörer utförde en respektive sju undersökningar.

I 128 fall (92 %) användes höger radialisartär och i 11 fall (8 %) vänster. Ingen patient blev undersökt via båda radialisartärerna. Det fanns 124 högerhänta (89 %), 6

vänsterhänta (4 %) och 9 dubbelhänta (7 %) patienter.

Nittiosex patienter (69 %) hade kunskap om att känna sin puls medan 43 patienter (31 %) saknade kunskap och fick instruktioner för att känna sin puls. I vissa fall var

anhöriga och vårdpersonal behjälplig att palpera pulsen i den stuckna handleden.

Resultatet visar att 127 patienter (91,4 %) inte hade några symtom på besvär korrelerat till transradial procedur i samband med koronarintervention efter 2-4 månader.

Alla patienter hade slutgiltigt palpabel radialispuls. Sex patienter kunde inte känna sin puls initialt och kom på mottagningsbesök hos studieansvarig sjuksköterska där pulsen

(8)

kunde palperas. En patient hade knappt kännbar radialispuls som dock verifierades med doppler. Samma patient hade smärta från hand, handled och underarm i en vecka efter hemkomst från sjukhus och hade kvarstående stickningar i handen till och från.

En klinisk bedömning gjordes i samråd med ansvarig studieläkare vid uttalade symtom eller icke palpabel radialispuls. Palpation av a. ulnaris och identifiering av a. radialis med doppler ultraljud utfördes. Ingen vidare konsultation eller behandling blev indicerad. Tolv patienter (8,6 %), varav hälften män, uppgav någon form av besvär relaterat till kranskärlsinterventionen via handleden efter hemkomst från sjukhuset. Elva av dessa var högerhänta och en dubbelhänt.

Tabell 1. Lokala komplikationer hos 12 (8,6 %) av totalt 139 patienter efter transradial kranskärlsröntgen. (Flera olika symtom kunde förekomma hos en och samma patient)

Patienter med symtom n (%)

12 (8,6 %) Hand 7 (5) Handled 2 (1,4) Underarm 2 (1,4) Axel 1 (0,7) Lokala komplikationer Ont 7-14 dagar 4 (3) 2 (1,4) 2 (1,4) 1 (0,7) Ont 2-4 månader 0 0 1 (0,7 %) 1 (0,7) Känselnedsättning 3 (2) 0 0 0 Känselnedsättning 2-4 månader 3 (2) 0 0 0 Hematom >5 cm 1 v 2 (1,4) 1 (0,7) 1 (0,7) 0 Hematom >5 cm 2-4 månader 2 (1,4) 1 (0,7) 0 0 Svullnad 7-14 dagar 1 (0,7) 1 (0,7) 0 0

Sju patienter (5 %) hade besvär från handen efter hemkomst från sjukhuset. Fyra av dessa patienter hade ont i handen; tre hade ont i en vecka och en hade ont i två veckor. Ingen patient hade kvarstående smärta efter 2-4 månader. Tre patienter (2 %) hade känselnedsättning i handen efter hemkomst från sjukhuset och hade kvarstående

känselnedsättning som stickningar och domningar i handen till och från. En patient hade svullnad i handen en vecka efter hemkomst från sjukhuset. Två patienter (1,4 %) hade utbrett hematom i handen efter hemkomst från sjukhuset och hade kvarstående hematom efter 2-4 månader.

Två patienter (1,4 %) hade ont i handleden i en vecka. En patient hade utbrett hematom i handleden efter hemkomst från sjukhuset och hade kvarstående hematom efter 2-4 månader. Samma patient hade svullnad i handleden i två veckor.

Två patienter (1,4 %) hade ont i underarmen i en vecka, en tredje hade kvarstående ont och ytterligare en patient hade utbrett hematom på underarmen i en vecka. En patient

(9)

hade kvarstående smärta i axeln. Inga patienter hade kraftnedsättning eller

temperaturskillnader i händerna. Konsultation av läkare på vårdcentral eller sjukhus för symtom förekom inte.

Sammanfattningsvis hade 91,4 % av patienterna inga besvär och samtliga patienter hade palpabel puls i a. radialis. Vanligast var besvär från handen hos sju patienter (5 %) med symtom som smärta, känselnedsättning och hematom. Åtta patienter (6 %) hade olika typer av kvarstående besvär.

DISKUSSION

Metoddiskussion

Tidsintervallet mellan koronarinterventionen och telefonkontakten med patienterna varierade från 2-4 månader efter koronarintervention vilket är ett brett spann som möjligen skulle kunna ha påverkat minnesbilden av eventuella symtom. Dock fanns det endast ett fåtal patienter uppringda efter 4 månader som behövde betänketid eller med tvekan uppgav symtom eller brist på symtom.

De patienter som hade svårigheter att känna sin puls i handleden kunde i de flesta fall efter upprepade och noggranna instruktioner palpera pulsen vid telefonkontakten. I vissa fall kunde anhörig person eller sjukvårdskunnig person hjälpa till. I de fall det fanns tveksamheter om puls fanns eller inte planerades besök med patienten (i samband med annat besök på sjukhuset) för pulskontroll.

En klinisk bedömning gjordes i samråd med ansvarig studieläkare vid uttalade symtom eller icke palpabel radialispuls. Palpation av a. ulnaris och identifiering av a. radialis med doppler utfördes. Ingen fortsatt konsultation eller behandling blev indicerad.

Med stöd av frågeformuläret (bilaga 2) fördes ett samtal där frågor och följdfrågor kunde komma naturligt. Varje samtal introducerades enligt inledande struktur på frågeformuläret.

Resultatdiskussion

Vinsten med radial access vid koronarintervention för att skydda och förebygga patienter med kranskärlssjukdom från att drabbas av hjärtrelaterad död upprepas i flertalet studier. I RIVAL multicenterstudie, HORIZONS-AMI och RIFLE STEACS har det visats att transradial punktion vid akut koronart syndrom medförde lägre frekvens av lokala blödningar än vid transfemoral punktion och minskad frekvens av hjärtrelaterad död. Endast lindrigare lokala komplikationer hos ett fåtal patienter framkom i denna studie. Emellertid gjorde vi inga jämförelser med transfemoral procedur, vilket har gjorts i ovanstående studier. I relation till RIVAL och hematom efter 30 dagar (1,2 %) hos den transradiala gruppen förekom i denna begränsade studie av icke selekterade patienter kvarstående hematom (2 %) efter 2-4 månader.

Det finns beskrivet ett samband mellan operatörer med längre erfarenhet och frekvens av lyckad procedur med få vaskulära komplikationer vid transradial procedur.

(10)

Transradial erfarenhet bör införskaffas genom elektiva undersökningar tills frekvensen av konvertering till femoral procedur understiger 7 % föreslår Rao (2012). Konvertering till femoral punktion var 7 % i vår studie med konsekutivt inkluderade patienter, både elektiva och patienter med akut koronart syndrom. Erfarenhet av radialis punktion finns sedan 2009 i Lund och skulle kunna korrelera till vår studies resultat av relativt få lokala komplikationer.

Radialispulsen kunde efter ingreppet palperas hos samtliga patienter i vår studie, dock fanns en patient med uttalade svaga pulsationer som verifierades med doppler.

Förekomst av stenos och ocklusion i radialisartären är en möjlig komplikation med ökad frekvens av radialiocklusion med grövre introducer 6 F (30,5 %) jämfört med 5 F (13,7 %)(Uhlemann, 2012). I Gielen (2012) rapporteras om artärocklusion hos 24,8 %.

Artärstenos hos den ovan nämnda patient kan därför inte uteslutas. Ingen undersökning med doppler av a. radialis gjordes före ingreppet.

Vi har inte i denna studie jämfört storlek av introducer eller antal kateterbyten vid transradial koronarintervention. Dock visas i Jia et al (2010) ingen signifikans av spasm vid byte av katetrar (>3 gånger). Detta är aspekter som skulle kunna ha betydelse för studiens resultat men som skulle kunna undersökas i kommande studier.

Patienter med arterioskleros i hjärtats kranskärl har en sjukdom som ofta progredierar med ökande ålder. Detta kan medföra behov av upprepade invasiva undersökningar för många patienter. Vilken påverkan kan upprepade transradiala procedurer i samma artär medföra? Frekvensen av spasm ökade vid repetativ radialispunktion enligt Nie et al (2012) men utan påverkan på lyckad procedur eller ej. Vilken påverkan har den ärrbildning som uppkommit i kärlväggen vid upprepade punktioner?

SLUTSATS

Denna kvalitetssäkringsstudie med en begränsad patientgrupp visar resultat på 91,4 % utan besvär efter genomgången radialispunktion i samband med koronarintervention. Knappt en tiondel (8,6 %) av alla patienterna hade besvär. Majoriteten av symtom var övergående smärta, hematom och känselnedsättning i handen. Åtta patienter (6 %) hade olika kvarstående besvär framför allt i handen. Radialispuls kunde palperas hos alla. Sammanfattningsvis ter sig transradial punktion i samband med kranskärlsintervention inte vara en metod behäftad med hög incidens avseende lokala komplikationer jämfört med femoral punktion. I skenet av fördelar såsom minskad förekomst av

blödningskomplikationer (HORIZONS-AMI, 2011), ökat välbefinnande hos patienter (Fåhraeus et al, 2011) samt möjligheter till tidig utskrivning bör radialispunktion vara standardmetod vid kranskärlsintervention.

Fortlöpande kvalitetssäkring och uppföljning avseende patienter som genomgår

kranskärlsintervention via handleden är önskvärd ur både sjukvårdens och patienternas perspektiv för att nå vidare utveckling och förbättring.

(11)

REFERENSER

Ahmed, W.H (2003) Transradial coronary angiography and intervention. Saudi Med J.

2003 Aug;24(8):850-3.

Benit, E (1996) Frecuency of a positive modified Allen’s test in 1,000 consecutive patients undergoing cardiac catheterization. Cathet Cardiovasc Diagn. Aug;38(4):352-4. Bernat, I et al (2012) STEMI-RADIAL: A Prospective Randomized Trial of Radial vs. Femoral Access in Patients with ST-Segment Elevation Myocardial Infarction. TCT

2012;Oct. 22-26, Miami.

Bertrand, O.F, Larose, E, Rode's-Cabau, J (2009) Incidence, predictors, and clinical

impact of bleeding after transradial stenting and maximal antiplatelet therapy. Am Heart

J 157:164-169.

Campeau, L (1989) Percutaneous radial artery approach for coronary angiography.

Cathet Cardiovasc Diagn 16 1989 3-7.

Caputo, R.P (2011) Avoiding and Managing Forearm Hematomas. Cardiac Interventions. Dalton, Kim (2011) Multicenter Horizons-AMI: Radial Access PCI Reduces Bleeding, MACE in STEMI. TCTMD - The Source for Interventional Cardiovascular News and

Education.

Doucet, S et al (2010) Radial Approach Superior vc Femoral for Primary PCI in STEMI Patients. American Journal of Cardiology.

Edholm, S, Mattsson, E, Zughaft, D (2012) Radialis eller femoralis punktion vid ST-höjningsinfarkt. Kardiovaskulära Vårmötet i Stockholm (2012).

Fåhraeus, Å et al (2011) Patient experience after transradial TR-band compared to transfemoral Angio-Seal closure. Kardiovaskulära vårmötet, Örebro.

G'en'ereux, P, Mehran, R, Palmerini, T et al (2011) Radial access in patients with ST-segment elevation myocardial infarction undergoing primary angioplasty in acute myocardial infarction: The HORIZONS-AMI trial. EuroIntervention. 2011;7:905-916. Gielen, S et al (2012) Sheath Size Assosiated with Radial Occlusion After Transradial PCI.

JACC: Cardiovascular Interventions.

Hetherington, S.L et al (2009) Primary percutaneous coronary intervention for acute ST-segment elevation myocardial infarction: Changing patterns of vascular access, radial versus femoral artery. Heart. 95(19):1612-8.

Jia, D.A et al (2010) Incidence and predictors of radial artery spasm during transradial coronary angiography and intervention. Chin Med J (Engl). 2010 Apr 5;123(7):843-7.

(12)

Jolly, S.S, Yusuf, S, Cairns, J, Niemelä, K, Xavier, D, Widimsky,P, Budaj, A, Niemelä, M, Valentin, V, Lewis, BS, Avezum, A, Steg, PG, Rao, SV, Gao, P, Afzal, R, Joyner, CD, Chrolavicius, S, Mehta, SR; RIVAL trial group (2011) Radial versus femoral access for coronary angiography and intervention in patients with acute coronary syndromes (RIVAL): a randomised, parallel group, multicentre trial. Lancet 23;377(9775):1409-20. Kiemeneij, F, Laarman, G.J (1993) Percutaneous transradial artery approach for

coronary stent implantation. Cathet Cardiovasc Diagn 30 1993 173-178.

Liu, W, et al (2011) Short- and long-term follow-up of percutaneous coronary

intervention for chronic total occlusion through transradial approach: tips for successful procedure from a single-center experience. J Interv Cardiol. 2011 Apr;24(2):137-43. Nie, B et al (2012) Safety and feasibility of repeated percutaneous transradial coronary intervention in the same route. Chin Med J (Engl). 2012 Jan;125(2):221-5.

Physiopedia. Allen test. http://www.physio-pedia.com/Allen_test

Rao, S.V, Bernat, I, Bertrand, O (2012) Remaining challenges and opportunities for improvement in percutaneous transradial coronary procedures. Eur Heart J.

Oct;33(20):2521-6.

Rao, S.V (2012) Observations From a Transradial Registry: Our Remedies Oft in ourselves Do Lie. J Am Coll Cardiol Intv. 2012;5(1):44-46.

Rao, S.V et al (2010) The Transradial Approach to Percutaneous Coronary Intervention. J

Am Coll Cardiol 2010;55(20):2187-2195.

Romagnoli, E et al (2011) RIFLE STEACS: Lower risk of MACCE with radial-access PCI in STEMI patients. Interventional/Surgery Nov 10.

Saito, S et al (2003) Comparative study on transradial approach vs. transfemoral approach in primary stent implantation for patients with acute myocardial infarction: results of the test for myocardial infarction by prospective unicenter randomization for access sites (TEMPURA) trial. Catheter Cardiovasc Interv. 2003 May;59(1):26-33.

SCAAR (Svenska Coronar Angiografi- och Angioplasik Registret) Årsrapport 2011. ref:www.ucr.uu.se/Swedeheart. Uppsala.

Seldinger SI (1953). Catheter replacement of the needle in percutaneous arteriography; a new technique. Acta radiologica 39(5):368–76.

(13)

Tizón-Marcos, H et al (2009) Impact of female gender and transradial coronary stenting with maximal antiplatelet therapy on bleeding and ischemic outcomes. Am Heart J. 2009

Apr;157(4):740-5.

Uhlemann, M et al (2012) The Leipzig prospective vascular ultrasound registry in radial artery catheterization: Impact of sheath size on vascular complications. J Am Coll Cardiol

Intv. 2012;5:36-43.

Valsecchi, O, et al (2003) Safety, feasibility and efficacy of transradial primary

angioplasty in patients with acute myocardial infarction. Ital Heart J. 2003

May;4(5):329-34.

Willman, A, Stoltz, P, & Bahtsevani, C (2006). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan

forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.

(14)

Bilaga 1

Information om uppföljning

efter röntgen av hjärtats kranskärl

Till Dig som genomgått kranskärlsröntgen via handledens

pulsåder.

I syfte att följa upp Din vård i samband med kranskärlsröntgen via handledens pulsåder kommer en sjuksköterska att kontakta Dig per telefon efter 2-4 månader.

Medverkan är frivillig, vilket innebär att Du inte behöver svara på några frågor om Du inte vill.

Dina svar hanteras konfidentiellt och kommer att sammanställas till en forskningsstudie.

Resultatet av studien är en kvalitetssäkring och kommer att vara till gagn för våra framtida patienter.

Vid frågor vänligen kontakta studieansvarig sjuksköterska Åsa Fåhraeus asa.B.fahraeus@skane.se

(15)

Bilaga 2

Enkätformulär för telefonkontakt

- förekomst av lokala komplikationer efter

kranskärlsintervention via artären i handleden

Syftet med studien var att i kvalitetssäkringssyfte följa upp patienter som genomgått koronarintervention via a. radialis och undersöka förekomsten av komplikationer korrelerat till a. radialis.

Patienten erhöll skriftlig information i samband med koronarintervention om att kontaktas per telefon av sjuksköterska efter 3 + - 1 månad efter utskrivning. Inledande presentation löd:

Jag ringer till Dig för att vi vill gärna veta hur våra patienter mår efter att ha gjort en kranskärlsröntgen via handleden.

Får jag ställa några frågor om hur Du har haft det med den handleden där Du blev stucken?

Har Du haft några besvär efter Din kranskärslsröntgen som gjordes via handleden?

Om ja, Har Du haft besvär från handen efter sjukhusvistelsen?

Om ja, Har Du haft ont i handen?

Har Du haft känselnedsättning i handen?

Har Du haft utbrett blåmärke (>5 cm) i området kring handen? Har Du haft olika temperatur i händerna?

Har Du haft svullnad i handen?

Har Du haft kraftnedsättning i handen? Andra symtom?

Hur länge varade besvären? 1-7 dgr Hur länge varade besvären? 8-14 dgr Hur länge varade besvären? 15-20 dgr Hur länge varade besvären? 21-31 dgr

(16)

Har Du kvarstående besvär i handen (efter 1-3 mån)? (Om ja, repetera fråga 3-9)

Har Du haft besvär från handleden efter sjukhusvistelsen?

Om ja, Har Du haft ont i handleden?

Har Du haft känselnedsättning i handleden?

Har Du haft utbrett blåmärke (>5 cm) i området kring handleden? Har Du haft olika temperatur i handlederna?

Har Du haft svullnad i handleden?

Har Du haft kraftnedsättning i handleden? Andra symtom?

Har Du kvarstående besvär i handleden (efter 1-3 mån)? (Om ja, repetera fråga 16-22)

Om ja, Har Du haft besvär från armen efter sjukhusvistelsen?

Om ja, Har Du haft ont i armen?

Har Du haft känselnedsättning i armen?

Har Du haft utbrett blåmärke (>5 cm) i området kring armen? Har Du haft olika temperatur i armarna?

Har Du haft svullnad i armen?

Har Du haft kraftnedsättning i armen? Andra symtom?

Har Du kvarstående besvär i armen (efter 1-3 mån)? (Om ja, repetera fråga 29-35)

Har Du haft besvär från axeln efter sjukhusvistelsen?

Om ja, Har Du haft ont i axeln?

Har Du haft känselnedsättning i axeln?

Har Du haft utbrett blåmärke (>5 cm) i området kring axeln? Har Du haft olika temperatur i axlarna?

Har Du haft svullnad i axeln?

(17)

Andra symtom?

Har Du kvarstående besvär i handen (efter 1-3 mån)? (Om ja, repetera fråga 42-48)

54. Har Du sökt sjukvård på sjukhus för Dina besvär? 55. Har Du sökt sjukvård på vårdcentral för Dina besvär? 56. Annan konsultation?

57. Fick Du någon diagnos? 58. Om ja, vilken diagnos?

59. Fick Du någon behandling? 60. Om ja, vilken behandling?

61. Vet Du hur Du kan känna pulsen i handleden?

62. Kan Du känna pulsen på handledens insida, om Du lägger pekfingret och långfingret på märket där Du blev stucken? 63. Din kranskärlsröntgen utfördes via artären på höger hand;

Är du högerhänt?

64. Din kranskärlsröntgen utfördes via artären på vänster hand;

Är Du vänsterhänt?

65. Är Du dubbelhänt?