Funktionella magtarmsymtom och nervösa besvär.
Förekomst, samband och könsskillnader.
– En kvantitativ studie.
Desirée Berglund & Sofie Dufva
2012
Examensarbete,grundnivå,15 Hp Omvårdnadsvetenskap
Examensarbete inom omvårdnadsvetenskap Sjuksköterskeprogrammet, 180 Hp
Handledare: Kerstin Stake Nilsson Examinator: Marja-Leena Kristofferzon
Sammanfattning
Studiens syfte var att undersöka i vilken utsträckning magtarmsymtom förekommer hos könen med funktionella magtarm sjukdomar (FGID). Syftet var även att undersöka om det fanns någon könsskillnad hos deltagarna som upplevde sig vara oroliga/spända samt ha nervösa besvär, och om samband kunde hittas mellan olika magtarmsymtom och dessa två grupper. Detta var en kvantitativ studie där en korrelativ och komparativ design användes. Datan kom ifrån en uppföljningsstudie från 2008 med 136 deltagare i en kommun i Mellansverige. Respondenterna var diagnostiserade med FGID och fick fylla i ett databaserat frågeformulär. Huvudresultatet visade att ingen signifikant skillnad fanns i förekomsten av nervösa besvär eller orolig/spänd mellan män och kvinnor med FGID. Ett signifikant samband hittades mellan orolig/spänd och diarré vilket var oberoende av kön. Hos männen som angav sig oroliga/spända fanns ett signifikant samband med buksmärta och hos kvinnorna med gaser och diarré. I gruppen med nervösa besvär sågs ett signifikant samband med förstoppning och gaser vilket var oberoende av kön. Hos männen i denna grupp hittades ett signifikant samband med buksmärta och hos kvinnorna fanns signifikanta samband med gaser, diarré och
halsbränna. Förekomsten av symtom hos patienter med och utan nervösa besvär skiljde sig inte signifikant, men det fanns en tendens att patienter utan nervösa besvär generellt låg något lägre i symtomfrekvens.
Abstract
The aim of the study was to investigate in which extent gastrointestinal symptoms occurs in men and women with functional gastrointestinal disorder (FGID). The aim was also to examine if there was a gender difference between the participants who perceived themselves to be worried/anxious and nervous, and if a connection could be found between
gastrointestinal symptoms and these two groups. This was a quantitative study with a
correlative and comparative design. The data came from a follow-up study in 2008 with 136 participants, who were diagnosed with FGID. The participants were from a municipality in Central Sweden and got to fill out a data based questionnaire. The main result showed no significant difference in the prevalence of neither nervous issues nor worry between sexes with FGID. A significant correlation irrespective of sexes was found between worry and diarrhea. Men with worry had a significant correlation with abdominal pain and women with gas and diarrhea. Significant correlations were found between nervous issues with
constipation and gas irrespective of sexes. Men with nervous issues had a significant
correlation with abdominal pain and women with gas, diarrhea and heartburn. No significant differences were found when studying the prevalence of symptoms in patients with and without nervous issues, thus a tendency was found where patients without nervous issues had a lower frequency of symptoms.
Innehållsförteckning
1.0 Introduktion ... 1
1.1 Funktionell dyspepsi ... 1
1.2 Irritable Bowel Syndrome ... 1
1.3 Definitioner enligt Rome kriterierna ... 2
1.4 Vården av FGID patienter ... 3
1.5 Brain-gut axis ... 3
1.6 Nervösa besvär ... 3
1.7 Kommunikation och bemötande... 5
1.8 Problemformulering ... 6
1.9 Syfte ... 6
1.10 Frågeställningar ... 7
2.0 Metod ... 7
2.1 Design ... 7
2.2 Urval och undersökningsgrupp... 7
2.3 Datainsamlingsmetod ... 7
2.4 Tillvägagångssätt ... 8
2.5 Dataanalys ... 8
2.6 Forskningsetiska överväganden... 9
3.0 Resultat ... 9
3.1 Förekomst av magtarmsymtom hos kvinnor och män... 9
3.2 Könsskillnad i förekomsten av nervösa besvär ... 10
3.3 Samband mellan magtarmsymtom och nervösa besvär i subgrupper ... 11
4.0 Diskussion... 13 4.1 Huvudresultat ... 13 4.2 Resultatdiskussion ... 13 4.3 Metoddiskussion ... 15 4.4 Allmän diskussion ... 16 4.5 Slutsats ... 17 Referenser ... 18
1 1.0 Introduktion
Funktionella magtarmsjukdomar (FGID) definieras som gastrointestinala (GI) obehag där det efter undersökningar som endoskopi, röntgen, cellundersökning och patologi inte går att finna en bakomliggande organisk förklaring (Ålander 2008). FGID innefattar bland annat
funktionell dyspepsi (FD) med symtom som: halsbränna, sura uppstötningar, illamående, och Irritable Bowel Syndrome (IBS) med symtom som: förstoppning, diarré och gaser (Van Oudenhove et al. 2010, Park et al. 2011). I västerländska länder som England, USA, Sverige och Australien har FGID besvär rapporterats vara mycket vanligt där nästintill varannan vuxen inom en tremånaders period har rapporterat sig uppleva någon form av besvär (Jones et al. 1990, Locke et al. 1997, Talley et al. 1998, Agreus et al. 2001). I många fall kan något utav dessa besvär orsaka frånvaro från skola och arbete och därmed skapa en ekonomisk och social börda för de drabbade (Talley 2008). Idag vid utredning om FGID är det väl etablerat att symtomen från de olika funktionella sjukdomarna överlappar varandra och det går inte att fokusera på just ett problemområde (Talley et al. 1999).
1.1 Funktionell dyspepsi
Funktionell dyspepsi representerar ett vanligt folkhälsoproblem som drabbar ett stort antal personer i populationen (Talley 2008). Prevalensen har varit svårbestämd på grund av att definitionen har ändrats genom åren men flera studier från olika länder har visat ett medelvärde på prevalensen som är cirka 25% men den sträcker sig allt från 8% till 54% (Suzuki & Hibi 2011, Mearin & Calleja 2012). Patofysiologin bakom FD involverar många faktorer som magsäckens rörlighet, överkänslig magtarmkanal, psykologiska och genetiska faktorer (Futagami et al. 2011), dock har ingen organisk förklaring funnits(Talley et al. 1999). Besvären förmodas ha sitt ursprung i tolvfingertarmen eller i magsäcken då en
koppling mellan hög magsyresekretion och grova veck i tolvfingertarmen har setts (Rhodes et al. 1968). Dyspeptiska symtom kan möjligen lindras genom att undvika svårsmält, stark och fet mat, kaffe, alkohol och rökning. Vid tidig mättnadskänsla, postprandial uppkördhet och illamående kan många små mål om dagen hjälpa till att minska symtomens utbreddhet. Dock är dessa interventioner ej vedertagna och har inga vetenskapliga belägg (Talley et al. 1999).
1.2 Irritable Bowel Syndrome
Irritable Bowel Syndrome är en vanligt förekommande åkomma med en prevalens som sträcker sig från 2,5% till 37% i många studier. Incidensen är ofta lika hög i olika länder
2
fastän det finns tydliga skillnader i levnadsstandard (Spiller et al. 2007). IBS är ett tillstånd som karaktäriseras av buksmärta, störd tarmtömning, uppblåsthet och/eller andra obehag som är associerade med en störd magtarmfunktion där ingen organisk orsak har fastslagits (Donker et al. 1999, Gwee et al. 2010). Även om IBS är en vanlig åkomma så är den inte fullt förstådd och patofysiologin bakom ärfortfarande okänd men flera faktorer tros ligga bakom. Faktorer såsom magsäckens rörlighet, överkänslig magtarmkanal, psykologiska faktorer, förändrad interaktion mellan hjärnan och matsmältningskanalen, låggradig inflammation i
magtarmkanalen samt genetiska faktorer som föreslås ligga bakom uppkomsten. Nyare studier visar resultat som föreslår att det är förändringar i bakteriefloran som spelar stor roll i
utvecklingen av IBS (Gwee et al. 2010, Chey et al. 2011). Forskare har inte kunnat fastställa att IBS är associerat med utvecklingen av någon allvarlig sjukdom och det finns inga bevis att IBS är kopplat till en högre mortalitet (Spiller et al. 2007).
1.3 Definitioner enligt Rome kriterierna
Definitionen av FGID styrs av de så kallade Rome kriterierna som har utvecklats genom åren, där FD och IBS är två av undergrupperna. Rome I och Rome II definierade FD som: smärta eller obehag med tidig mättnadskänsla, uppsvälldhet och epigastrisk smärta, det vill säga smärta som är centrerat i övre delen av buken, under revbenen. Även illamående, rapningar och kräkningar ingår i definitionen (Geeraerts & Tack 2008). För att diagnostisera FD måste patienten ha ett eller flera utav följande symtom i minst tre månader med en debut för minst sex månader sedan: obehag efter måltid, tidig mättnadskänsla, smärta i epigastriet och epigastrisk bränna utan organisk orsak (Park et al. 2011). Enligt Rome III kriterierna som råder idag är FD indelat två undergrupper. Måltidsrelaterad FD (med symtom som tidig mättnadskänsla och uppkördhetskänsla efter måltid) och icke måltidsrelaterad FD (med symtom som smärta och bränna i epigastriet) (ibid.).
För att diagnostiseras med IBS ska personen haft buksmärta eller obehagskänsla i magen i minst tre månader de senaste sex månaderna med två eller fler av följande symtom: smärta efter tarmtömning, förändrade avföringsvanor samt förändrat utseende på avföringen (Park et al. 2011). Enligt Rome III kriterierna är de viktigaste inslagen buksmärta eller obehag som är tydligt kopplat till tarmfunktionen, som antingen blir bättre efter tarmtömning eller är
3
1.4 Vården av FGID patienter
Kvalitén på vården som personer med FGID erhåller är ej väl dokumenterad trots att det är ett högt antal drabbade som söker vård (Dixon-Woods & Critchley 2000). Det finns ett begränsat bevismaterial som stödjer åsikten om att läkare ofta åsidosätter patienter med IBS och andra liknande åkommor. Orsaken till detta tillskrivs att läkarna känner sig maktlösa då ingen effektiv behandling finns (Talley 2008). Patienter talar om känslan av att lida i ensamhet, att det sker en social isolering på grund av frekventa toalettbesök, rädsla för att få symtom på allmän plats och frustrationen för att inte kunna kontrollera symtomen samt brist på empati från familj, vänner och arbetskollegor (Talley et al. 1999).
1.5 Brain-gut axis
Något som bör uppmärksammas är att psykologiska faktorer kan förekomma i
sjukdomsbilden hos patienter med kroniska eller allvarliga FGID symtom (Mearin & Calleja 2012). Genom att göra en fullständig psykiatrisk historia kan depressioner, ätstörningar och andra psykiska besvär uppmärksammas och hjälp ges vid behov (Talley et al. 1999).
De FGID-associerade symtomen som även innefattar en ökad stresskänslighet tros härstamma från en dysfunktionell Brain-gut axis (BGA) (O'Mahony et al. 2011). Termen ”brain-gut axis” kan översättas med interaktionen mellan hjärnan, centrala nervsystemet och
matsmältningskanalens eget nervsystem, det enteriska nervsystemet (Collins & Bercik 2009). Både i ett friskt och sjukt tillstånd sker en kommunikation mellan det centrala och det
enteriska nervsystemet. Det sker genom receptorer, afferenta fibrer som leder information till de centrala delarna och efferenta fibrer som leder impulser till glatt muskultur och körtlar i magtarmkanalen. Tarmarnas nervsystem styrs enbart av centrala nervsystemet, men det sker samtidigt en tvåvägskommunikation mellan hjärnan och magtarmkanalen. På det viset påverkas hjärnan av signalerna från tarmarna och kan därefter anpassa sinnesstämningen och återkoppla reglering av tarmens rörelser, sekretion och immunfunktion. BGA kan påverkas av beteende- och kognitiva processer, så som stress, oro och nervositet (O'Mahony et al. 2011).
1.6 Nervösa besvär
Sinnesstämning och psykologiska faktorer tros påverka magtarmkanalens sensomotoriska funktion (Van Oudenhove et al. 2010) och de flesta har någon gång upplevt en förändring i magtarmfunktionen så som diarré, buksmärtor och sura uppstötningar under påverkan av
4
stress eller känslor. Psykologiska och sociala förändringar är prominenta drag vid funktionella magtarmbesvär men om dessa faktorer är karaktäristiska för sjukdomsbilden vid FGID eller vid vissa undergrupper, är fortfarande tveksamt (Bennett et al. 1998). I en studie av Lee et al. (2011) undersöktes GI symtom hos sjuksköterskestudenter i Korea. Forskarna ville undersöka sambandet mellan upplevd stress och GI symtom som innefattade bland annat buksmärta, förstoppning, diarré, uppkördhet efter måltid, uppblåsthet, illamående, halsbränna med flera. Enligt resultatet i studien rapporterade 65% (n=431) av alla sjuksköterskestudenterna mer än ett GI symtom och 31% (n=206) av studenterna rapporterade mer än tre GI symtom under de tre senaste månaderna. Forskarna fann ett signifikant samband mellan upplevd stress och GI symtom. Dock sågs inga signifikanta könsskillnader mellan studenterna, ej heller
gruppskillnader gällande ålder, religion, studietid, boende, rökning, alkoholkonsumtion eller BMI (Lee et al. 2011). I tidigare studier gällande FGID har det visats att graden av svårighet i symtom är kopplat till graden av psykiska besvär. Det har även visats att patienter inte varit medvetna om sina humörförändringar (Wu 2011). Patienter har varit ovilliga att inse behovet av psykologisk hjälp (Drossman et al. 1999) vilket har lett till försenade behandlingar (Wu 2011). I en studie av Naliboff et al. (2004) undersökte forskarna den generella hypotesen om att stressorer kan öka symtomen hos personer med kronisk halsbränna. De undersökte sambandet mellan flera stressorer som daglig stress, depression, ångest och emotionellt instabil mot symtomens svårighetsgrad hos patienter med kronisk halsbränna. I resultatet visade det sig att närvaro av svår, ihållande stress ökade symtomen. Signifikanta samband hittades mellan svårighetsgraden av halsbränna och stress (Naliboff et al. 2004).
I en studie av Cho et al. (2011) där syftet var att utvärdera frekvensen av ångest och
depression hos IBS patienter i Korea jämfördes friska individer med IBS patienter varpå de fick fylla i frågeformulär angående psykisk hälsa. Forskarna såg att symtom som buksmärta och obehag var mer frekvent hos IBS patienter med depression än hos patienterna som ej var deprimerade. I studien avslöjades även vikten av hur symtomens svårighetsgrad påverkar den psykologiska statusen, speciellt gällande ängslan och depression. Patienter med IBS hade i allmänhet en betydligt högre samsjuklighet av psykiatriska sjukdomar än andra liknande grupper av patienter med medicinska eller organiska sjukdomar (Cho et al. 2011).
I föreliggande arbete granskas psykologiska besvär och går under namnet nervösa besvär. Gruppen nervösa besvär utgörs av patienter som upplever sig vara oroliga/spända samt de
5
som anser sig ha nervösa besvär. Enligt författarna är det personer som anser sig ha uttalade besvär med sin psykiska hälsa i form av oro, spänd och nervositet.
1.7 Kommunikation och bemötande
En del av ett bra bemötande mot patienter är att skapa en trygg relation mellan vårdgivare och patient vilket kan uppnås genom att vårdaren kan identifiera och bemöta patientens tro, rädslor och förhoppningar (Drossman et al. 1999). Lacy et al. (2007) vars syfte med sin studie var att utvärdera kunskapen, rädslorna och tankarna hos IBS patienter, fann att en stor del av deltagarna var oroade över att deras sjukdom skulle utvecklas till cancer eller inflammatory bowel disease (IBD) (Lacy et al. 2007). I en studie av McCabe (2004) där forskarens syfte var att titta närmre på patienters upplevelse av sjuksköterskors kommunikation upptäcktes att deltagarna i studien kände att sjuksköterskorna inte kommunicerade på ett patientcentrerat vis då dem drog slutsatser om patienternas bekymmer och behov. Några deltagare kände sig frustrerade över hur sjuksköterskorna var mer bekymrade över att genomföra sina
arbetsuppgifter än att prata med patienterna, vilket fick dem att känna sig utlämnade. Genom att sjuksköterskorna visade empati kände patienterna sig sedda och förstådda vilket gjorde att de inte förväntade sig att sjuksköterskan skulle lösa alla problem (McCabe 2004).
Interaktionsteorier är typer av omvårdnadsteorier där stor vikt läggs på interaktionen mellan sjuksköterskan och patienten. Viktiga aspekter som är det centrala i teorierna är att
sjuksköterskan klarlägger patientens upplevelse av situationen och upprätthåller en god kommunikation (Kristoffersen et al. 2006). Sjuksköterskan främjar patientens hälsa genom att skapa en relation som präglas av äkthet. Omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee menar att förhållandet mellan patienten och sjuksköterskan är en människa-till-människa relation där parterna är likvärdiga (Kristoffersen et al. 2006). Något som är avgörande för relationen mellan patient och vårdare är att kunna utreda missförstånd och vara empatisk. Patienten måste även känna att hon eller han blir informerad och utbildad och får vara med att forma en behandlingsplan. Det har dock visats att vissa patienter inte vill inse att psykosociala faktorer finns med i sjukdomsbilden och det är då viktigt att kunna bedöma om patienten är i behov av extra stöd så som kurator (Drossman et al. 1999).
6
1.8 Problemformulering
En allmänsjuksköterska kommer säkerligen att stöta på personer som lider av magtarmbesvär då det är mycket vanligt förekommande och det är därför värdefullt att äga kunskaper om FGID. Tidigare studier har påvisat att ett samband tycks föreligga mellan magtarmbesvär och nervösa besvär (Ålander et al. 2005) vilket gör detta område viktigt att belysa så att
förutsättningarna för relevant omvårdnad ökar. Studier har visat att patienter med
humörförändringar har varit omedvetna eller ovilliga att inse sitt behov av hjälp vilket har lett till försenade behandlingar (Drossman et al. 1999, Wu 2011). Det är av stor vikt att
sjuksköterskan är medveten om både de fysiska och psykiska besvär som denna patientgrupp kan drabbas utav så att risken minskas att denna patientgrupp behöver lida mer än nödvändigt då det finns både fysisk och psykisk hjälp att få. Ett gott bemötande från vårdpersonalens sida kan skapa en öppen och trygg relation mellan patient och vårdgivare som ökar
förutsättningarna för en öppen dialog som ger tillgång till mer information om patientens tillstånd. Sjuksköterskan kan då mer effektivt anpassa vården och lindra patientens magtarmbesvär.
Som tidigare nämnts har det forskats en del om hur symtomens svårighetsgrad påverkade den psykologiska statusen (Cho et al. 2011) och om det fanns något samband mellan upplevd stress och GI symtom (Lee et al. 2011). Dock upplevde författarna att det fanns en kunskapslucka gällande psykologiska påfrestningar i from av oro/spändhet samt nervösa besvär hos FGID patienter och hur det skiljde sig mellan män och kvinnor. Detta ledde till vidare funderingar om det finns samband mellan nervösa besvär och FGID symtom samt om det finns en skillnad i prevalensen av nervösa besvär hos män och kvinnor med FGID.
1.9 Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka i vilken utsträckning magtarmsymtom förekommer hos män och kvinnor med FGID. Syftet var även att undersöka om det fanns någon
könsskillnad hos deltagarna som upplevde sig vara oroliga/spända samt ha nervösa besvär, och om samband kunde hittas mellan olika magtarmsymtom och dessa två grupper.
7
1.10 Frågeställningar
1.10.1 I vilken frekvens förekommer magtarmsymtom hos kvinnor respektive män med FGID?
1.10.2 Finns det skillnader i förekomst av nervösa besvär mellan kvinnor och män med FGID?
1.10.3 Vilka samband framkommer mellan magtarmsymtom och nervösa besvär samt orolig/spänd?
2.0 Metod
2.1 Design
Denna tvärsnittsstudie hade en kvantitativ ansats med deskriptiv korrelativ samt komparativ design (Polit & Beck 2008).
2.2 Urval och undersökningsgrupp
Deltagarna i denna studie ingick i en studie gjord 2008 (Stake-Nilsson 2011) som var en uppföljning på en tidigare undersökning med namn ”Svenska Dyspepsistudien” och
genomfördes år 1990 på 12 olika svenska vårdcentraler runt om i landet. Syftet med studien 1990 var att kartlägga livsstilsfaktorer och magtarmbesvär hos 267 diagnostiserade FGID-patienter. Till uppföljningsstudien år 2008 gjordes ett bekvämlighetsurval där alla som deltog i studien 1990 och som gick att få tag på samt tillhörde någon av de utvalda hälsocentralerna i den valda kommunen i Mellansverige bjöds in till deltagande (Stake-Nilsson 2011).
Inklusionskriterier var personer över 18 år samt diagnostiserad med FGID år 1990. Personer med demens, känd missbruksproblematik eller svår psykisk sjukdom exkluderades ur studien. Ett bortfall på 131 personer ledde till 136 deltagande i studien. Orsakerna till bortfallen var flytt 11% (n=14), kunde ej identifieras 8% (n=10), tackade nej 15% (n=20), ointresserad på grund av besvärsfri 15% (n=19%), tidsbrist 12% (n=16), tackar nej på grund av rädsla att väcka minnen 9% (n=12), avlidna 30% (n=39) okänd 0,7% (n=1). Av de 136 deltagarna var 52 män och 84 var kvinnor och åldersspannet var mellan 37-93 år.
2.3 Datainsamlingsmetod
Datan i denna studie kommer från en uppföljningsstudie från 2008 där datafrågeformuläret GLADYS (Glasgow Diagnostic System for Dyspepsia) användes, som byggde på 162 frågor
8
om livsstilsfaktorer, somatiska symtom och demografiska data (Stake-Nilsson 2011). År 1989 så översattes den till svenska av svenska forskare och magtarmspecialister vid Karolinska institutet. I studien 2008 manipulerades inga frågor utan originalfrågorna från den svenska översättningen användes (Lindberg et al. 1987).
De somatiska symtom som bearbetades i studien var illamående, sur uppstötning, halsbränna, smärta, gasspänning, förstoppning, frekvent kräkning, sväljsvårigheter och diarré. Deltagarna blev även tillfrågade om de upplevde sig ha nervösa besvär samt om de ansåg sig vara oroliga och spända. Frågorna i formuläret ställdes på en dataskärm en i taget, och utifrån hur
respondenten svarat på en fråga valdes nästa fråga av datorn. Svarsalternativen var ja eller nej, för vissa frågor var ja-alternativet uppdelat i ”ja ibland” och ”ja ofta”.
Metoden att använda datafrågeformuläret GLADYS har validerats i studier från England, där den har använts, och sedan kalibrerats för att passa svenska patienter (Lindberg et al. 1987).
2.4 Tillvägagångssätt
Deltagarna från 1990 söktes upp via folkbokföringen och kontaktades via brev med information om uppföljningsstudien. Inom en vecka blev de även kontaktade via telefon.
Deltagarna fick själva bestämma tid för besöket på vårdcentralen. Deltagarna frågades ut med hjälp av det databaserade frågeformuläret GLADYS. Respondenterna fick svara på frågor om de upplevde sig ha nervösa besvär samt om de upplevde sig oroliga/spända. Dessa svar grundade sig på patientens subjektiva bedömning eftersom det ej fanns några nedskrivna definitioner på begreppen. Innan utfrågningen fick varje respondent en presentation av programmet och datorn för att sedan sätta sig i ett avskilt rum och svara på frågorna. Tidsåtgången för detta var mellan 15-40 minuter. Om respondenten hade svårt att förstå en fråga, fanns ett svarsalternativ som ledde till att datorn formulerade om frågan.
2.5 Dataanalys
För att hitta sambandet mellan variablerna nervösa besvär och magtarmbesvär, samt för att se skillnader i upplevelsen av nervösa besvär mellan kvinnor och män med magtarmbesvär, användes Chi-Square testanalys med hjälp av statistikprogrammet SPSS 20 (Polit & Beck 2008). I denna studie kommer den övre gränsen för signifikanta värden ligga på 0,05. Gruppen ”nervösa besvär” innefattade de som svarat ja på frågorna om de upplevde sig ha nervösa besvär samt om de kände sig oroliga/spända, gruppen ”orolig/spänd” innefattade de
9
som endast svarat ja på frågan om de kände sig oroliga spända, gruppen ”inga nervösa besvär” innefattade de som svarat nej på båda dessa frågor. Författarna i föreliggande studie jämförde sedan gruppen som ansåg sig ha nervösa besvär med de nio somatiska symtomen. På samma sätt jämfördes sedan grupperna orolig/spänd och den grupp som varken ansåg sig ha nervösa besvär eller var orolig/spänd med de somatiska symtomen. Författarna jämförde även kvinnor och män i de tre olika grupperna.
2.6 Forskningsetiska överväganden
Studien har fått ett etiskt tillstånd med nummer Dnr 208/147. Överväganden har gjorts för att utreda studiens nytta jämfört med riskerna. En fördel för deltagarna var att de kunde få direktkontakt med en specialist inom magtarmområdet ifall någon allvarlig sjukdom kunde misstänkas. Vid övervägande sågs inga risker med deltagandet på grund av att medverkan var frivillig och att ifyllandet skedde enskilt. Vid första besöket lämnades även ett skriftligt samtycke, samtidigt som information om frivillighet att delta och att de utan skyldighet att uppge varför kunde avbryta deltagandet om de så ville.
3.0 Resultat
Resultatet presenteras med tabeller, figurer och i löpande text utifrån studiens syfte och frågeställningar. Tre grupper presenteras, vilka är nervösa besvär, orolig/spänd samt inga nervösa besvär. Gruppen nervösa besvär innefattar de deltagare som har svarat ”ja” på både frågan om de känner sig oroliga/spända samt upplever sig ha nervösa besvär, medan gruppen orolig/spänd endast svarat ”ja” på frågan om de känner sig oroliga/spända. Gruppen inga nervösa besvär är de deltagare som svarat ”nej” på båda frågorna om nervösa besvär och orolig/spänd.
3.1 Förekomst av magtarmsymtom hos kvinnor och män
Vid undersökning av symtomfrekvens hos kvinnor och män i studien framkom att buksmärta var vanligast förekommande hos båda könen samtidigt som frekvent kräkning var minst förekommande i undersökningsgruppen (Tabell 1).
10
Tabell 1. Förekomst av magtarmsymtom hos kvinnor och män
Symtom JA Tot n=(k/m%) NEJ Tot n=(k/m%) BortfallTot
n=(k/m%) Buksmärta 102 (76/73) 34 (24/27) 0 Sura uppstötningar 79 (56/62) 53 (43/33) 4 (1/5) Förstoppning 74 (61/44) 62 (39/56) 0 Halsbränna 69 (45/60) 65 (55/37) 2 (0/3) Diarré 61 (49/39) 68 (45/58) 7 (6/3) Gaser 60 (41/50) 73 (58/46) 3 (1/4) Rapningar 36 (25/29) 99 (74/71) 1 (1/0) Sväljsvårigheter 27 (21/17) 107 (77/81) 2 (2/0) Frekvent kräkning 9 (7/6) 125 (91/94) 2 (2/0) k= kvinnor, m= män
3.2 Könsskillnad i förekomsten av nervösa besvär
Av totalt 136 deltagare, 84 kvinnor och 52 män, så svarade 63% (n=53) av kvinnorna att de upplevde sig oroliga och spända och hos männen var det 52% (n= 26). I den grupp som angav sig ha nervösa besvär var det 32% (n=27) kvinnor och 27% (n=14) män. Förekomsten av nervösa besvär visade ingen statisktiskt signifikant skillnad mellan kvinnor och män inom undersökningsgruppen med FGID (Figur 1).
Figur 1.Könsskillnad vid förekomst av nervösa besvär och orolig/spänd 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% Kvinnor Män Orolig och spänd Nervösa besvär
11
Figur 2. Förekomst av magtarmsymtom hos deltagare med och utan nervösa besvär/orolig,spänd, anges i %.
3.3 Samband mellan magtarmsymtom och nervösa besvär i subgrupper
Vid undersökning av sambandet mellan FGID symtom och nervösa besvär framkom att buksmärta var det mest förekommande symtomet. Det var 81% av de som angav sig vara oroliga/spända och 75,6% hos deltagarna som uppgav sig ha nervösa besvär som hade buksmärta. Gruppen nervösa besvär hade en något högre frekvens på symtomen: diarré, förstoppning, halsbränna och gaser.
Det minst förekommande FGID symtomet hos deltagarna i båda grupperna var frekvent kräkning med 7,7% respektive 7,3%. (Figur 2).
Vid undersökningen om sambandet mellan nervösa besvär och FGID symtom hittades
statistiskt signifikanta samband mellan diarré och orolig/spänd samt nervösa besvär med gaser och förstoppning. Dessa var oberoende av kön (Tabell 2).
Vid undersökning om eventuella könsskillnader vid dessa samband påträffades signifikanta samband mellan män och buksmärta i både gruppen med nervösa besvär samt gruppen som uppgav sig vara orolig/spänd (Tabell 2).
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Orolig/spänd n=79 Nervösa besvär n=40
12
Hos kvinnor som ansåg sig vara oroliga/spända hittades signifikanta samband med gaser och diarré. Hos de kvinnor som angav sig ha nervösa besvär hittades signifikanta samband med gaser, diarré samt halsbränna (Tabell 2).
En tendens fanns att kvinnor hade mer förstoppning (p=0,061) samt att de som kände sig orolig/spänd, oberoende av kön, hade mer halsbränna (p=0,054).
Tabell 2. Samband mellan FGID symtom och nervösa besvär samt orolig/spänd
Orolig/spänd & Nervösa besvär
Symtom P<0,05
Orolig & spänd Diarré Oberoende
av kön p=0,040
Orolig & spänd Buksmärta Män p=0,042
Kvinnor p=0,742
Orolig & spänd Gaser Kvinnor p=0,030
Män p=0,958
Orolig & spänd Diarré Kvinnor p=0,029
Män p=0,491
Nervösa besvär Förstoppning Oberoende
av kön p=0,025
Nervösa besvär Gaser Oberoende
av kön p=0,030
Nervösa besvär Buksmärta Män
p=0,048
Kvinnor p=0,129
Nervösa besvär Gaser Kvinnor p=0,032
Män p=0,318
Nervösa besvär Diarré Kvinnor p=0,043
Män p=0,534
Nervösa besvär Halsbränna Kvinnor p=0,022
13 4.0 Diskussion
4.1 Huvudresultat
Denna studie visade att ingen statistiskt signifikant skillnad fanns i förekomsten av nervösa besvär eller att vara orolig/spänd mellan män och kvinnor med FGID. Ett signifikant samband hittades mellan orolig/spänd och diarré vilket var oberoende av kön. Hos männen i denna grupp som angav sig oroliga/spända fanns ett signifikant samband med buksmärta och hos kvinnorna i samma grupp med gaser och diarré. I gruppen nervösa besvär sågs ett signifikant samband med förstoppning och gaser vilket var oberoende av kön. Hos männen i denna grupp hittades ett signifikant samband med buksmärta och hos kvinnorna fanns signifikanta
samband med gaser, diarré och halsbränna. Vid undersökningen av förekomsten av symtom hos patienter med och utan nervösa besvär framkom inga signifikanta skillnader, men det fanns en tendens att patienter utan nervösa besvär generellt låg något lägre i symtomfrekvens.
4.2 Resultatdiskussion
I studiens resultat framkom ett antal signifikanta samband mellan FGID symtom och nervösa besvär samt orolig/spänd. Författarna tolkade detta som att ett samband mellan psykologiska faktorer och FGID fanns och vars trovärdighet styrkts av att liknande resultat hittats i andra studier (Bennett et al. 1998, Ålander et al. 2005, Lee et al. 2011).
I föreliggande studie hittades signifikanta samband mellan FGID symtomen diarré,
förstoppning och gaser gentemot nervösa besvär och orolig/spänd varpå dessa var oberoende av kön. Vid vidare undersökning fann dock författarna signifikanta samband som skiljde sig mellan könen. Varför det endast uppkom könsskillnader vid vissa utav sambanden var oklart för författarna, då det i liknande studier inte setts någon könsskillnad i undersökningen mellan GI symtom och upplevelsen av stress (Lee et al. 2011). En tanke hos författarna var att de psykosociala faktorerna, som har visats påverka magtarmfunktionen via BGA (O'Mahony et al. 2011), skiljer sig åt mellan könen då det i tidigare studier har påvisats att kvinnor haft en högre kortisolnivå och katekolaminnivå än män på kvällstid och efter arbete. Detta skulle kunna tyda på att kvinnor upplever en högre stressnivå än män (Sjögren et al. 2006) som i sin tur gjort att bland annat kvinnorna i föreliggande studie blivit mer utsatta för kronisk stress som påverkat magtarmkanalen.
De signifikanta sambanden som hittades hos männen var mellan buksmärta och oro/spänd samt med nervösa besvär. Hos kvinnorna var det mellan FGID symtomen gaser, diarré och
14
halsbränna och oro/spänd samt nervösa besvär. Det som skiljde föreliggande studie från Lee et al. (2011) studie där forskarna ej såg någon skillnad mellan könen, var att i denna studie användes variablerna nervösa besvär och oro/spänd. I Lee et al. (2011) studie använde forskarna sig utav variabeln stress och möjligen kan det ha varit denna skillnad som gjort att resultaten skiljt sig åt.
I denna studie fann författarna en tendens som tydde på att kvinnor med FGID drabbas mer av förstoppning än män. Detta kunde liknas vid Anbardan et al. (2012) studie där det framgick att fler kvinnor erfor förstoppning än män och författarna förmodade att det låg en biologisk förklaring bakom som till exempel hormoner då det i studier har visats att FGID symtom ökat vid menstruation hos kvinnor (Adeyemo et al. 2010).Dock gick denna tänkta biologiska förklaring emot tidigare fynd av bland annat Houghton et al. (2001) där forskarna fann att tarmtömning och rektal sensitivitet blev mer frekvent i och med menstruation hos personer med IBS.
En annan tendens författarna såg i föreliggande studie antydde att det kan ha funnits ett samband mellan orolig/spänd och halsbränna. Detta trodde författarna kunde kopplas till interaktionen mellan hjärnans nervsystem och matsmältningskanalens nervsystem (O'Mahony et al. 2011) då det i studier har påvisats att psykologisk påverkan, så som stress, kunde utlösa halsbränna (Naliboff et al. 2004).
Vid undersökningen om det fanns könsskillnader gällande sambandet av nervösa besvär och förekomsten av FGID symtom sågs en tendens som antydde att fler kvinnor än män var oroliga/spända och upplevde sig ha nervösa besvär. Få studier har undersökt skillnader gällande psykiska besvär mellan könen hos personer med FGID och om det finns någon skillnad är lite studerat och den forskning som gjorts har lett till olika resultat (Chang et al. 2006). Enligt författarna kan detta ha berott på att orsaken till FGID inte blivit fastställd vilket gick i samtycke med Bryant et al. (2011) där forskarna delgivit att begränsningar inom detta område till stor del beror på den bristande kunskapen om uppkomsten av FGID (Bryant et al. 2011).
15
4.3 Metoddiskussion
För att stärka en kvantitativ studies trovärdighet bör reliabilitet och validitet beaktas (Polit & Beck 2008). Reliabilitet innebär att samma resultat skulle visas om undersökningen
upprepades på en annan undersökningsgrupp och vid ett annat tillfälle. Denna studies reliabilitet har stärks genom att andra studier har kommit fram till liknande resultat som författarna. Validitet innebär att studiens mätinstrument är relevant för undersökningens variabler samt mäter de variabler som är relevanta för studiens syfte (Ibid.). Frågeformuläret GLADYS som användes i denna studie har validerats och utvärderats i tidigare studier och därmed ansågs validiteten vara stärkt på denna patientgrupp (Lindberg et al. 1987). GLADYS är ett gammalt instrument men användes i denna uppföljningsstudie i och med att det är värdefullt att använda samma instrument som vid första studien.
Det fanns både styrkor och svagheter med datafrågeformuläret GLADYS. En fördel med att låta patienter avskilt fylla i ett formulär på en dator kan ha varit att mer information avslöjats (Pringle 1988). Det har visats att patienten hade lättare att berätta om känsliga ämnen för en dator än för en läkare eller annan person. Det kunde även bero på att datorn tog upp frågor som en annan person kunde känna sig obekväm i att ha tagit upp (Pringle 1988). En nackdel kan ha varit att datorn missat icke-verbala signaler, som röstläge, ansiktsuttryck och
kroppsspråk (Lucas et al. 1976, Pringle 1988). Detta påverkade dock inte föreliggande studie då det endast var ja och nej svar gällande symtomförekomst och psykiska besvär som var av relevans för studiens resultat. Denna studies resultat kan ha påverkats av att författarna inte varit med vid utformningen av frågorna samt insamlingen av data då det för denna studie hade varit relevant med ett separat frågeformulär angående psykisk hälsa, som exempel General Health Questionnaire (GHQ). GHQ är ett frågeformulär där originalet bygger på 60 frågor med 4 svarsalternativ och varje svar ger en viss poäng som sedan summeras. Metoden har bland annat använts vid undersökning om psykiatrisk samsjuklighet hos patienter med funktionell dyspepsi (Tse et al. 2010).
En svaghet vid utformningen av frågorna var att ingen definition av tillexempel symtomet diarré fanns vilket kan ha lett till en subjektiv tolkning. Risken finns då att resultatet kan ha blivit påverkat då respondenterna kan ha tolkat dessa olika.
I sökningarna om könsskillnader hos individerna med nervösa besvär framkom inga
signifikanta värden, men ett frågeformulär anpassat för att utreda psykologiska besvär kan ha lett till andra resultat. Författarna valde att skilja på de som endast var oroliga/spända och de
16
som var både oroliga/spända samt med nervösa besvär för de ansåg att det förelåg en gradskillnad mellan dessa och ville se skillnaden i symtomförekomst. Detta kan ha varit en svaghet för studien då tolkningen av dessa begrepp var subjektiv vilket kan ha lett till en felaktig fördelning av undersökningsgruppen.
I undersökningsgruppen var det en snedfördelning mellan könen, vilket i vissa fall kan ha påverkat resultatet då en mer heterogen grupp kan leda till en missvisande bild av
populationen (Polit & Beck 2008). Dock har studier visat att det är fler kvinnor än män som drabbas av FGID i normalpopulationen (Chang et al. 2006, Suarez et al. 2010) vilket då gör att denna snedfördelning speglar normalpopulationen. Det skedde även ett stort bortfall från studien 1990 på 131 personer, dock var 49 av dessa avlidna eller gick inte att identifiera, men det är vanligt med större bortfall vid longitudinella studier (Polit & Beck 2008).
Undersökningsgruppens storlek kan ha påverkat studiens trovärdighet då reducerade grupper tenderar att ge mindre exakta värden. Ju fler deltagare det är desto större del av populationen representeras. En stor undersökningsgrupp är dock ingen garanti för en exakt återspegling av befolkningen (Ibid.).
Deltagarna till ursprungsstudien 1990 genomgick undersökningar så som endoskopi för att diagnostiseras med FGID. Detta genomfördes dock inte innan undersökningen 2008 vilket kan ha påverkat resultatet om någon utav deltagarna 18 år senare drabbats av en organisk sjukdom, vilket då hade lett till exklusion.
4.4 Allmän diskussion
Det fanns inte många relevanta studier som enbart tittade på förekomsten av nervösa besvär hos kvinnor och män med FGID därför anser författarna att det kan behövas ytterligare forskning inom detta område. I och med att flera studier har funnit samband mellan FGID symtom och psykologisk påverkan skulle det vara betydelsefullt att forska vidare på vilka faktorer det är som orsakar dessa, om det är de kroppsliga symtomen i sig eller de sociala påfrestningarna som uppstår av symtomen. Kunskaper om att FGID symtom kan leda till psykiska besvär ger bättre förutsättningar för en god omvårdnad då arbetet med att förebygga psykiska besvär kan påbörjas innan dessa besvär uppkommer. Genom att kunna sätta in rätt åtgärder i tid, sker en fokusering på patientens helhet och inte bara på FGID symtomen.
17
För att resultaten i denna studie ska få en klinisk betydelse krävs att kunskapen om sambandet mellan FGID och nervösa besvär sprids. Som resultatet i denna studie påvisade och som även styrks av andra studier så finns det ett samband mellan nervösa besvär och FGID symtom (Ålander et al. 2005, Mykletun et al. 2010, Lee et al. 2011). Vare sig det är FGID symtom som gett upphov till nervösa besvär eller tvärtom så är kunskapen om detta samband av stor betydelse inom den allmänna hälso- och sjukvården då FGID är vanligt förekommande (Ålander et al. 2005). Som allmänsjuksköterska blir det då lättare att uppmärksamma denna patientgrupp och åtgärda eventuella tabubelagda besvär, då tidigare studier visat att patienter inte vill erkänna eller kännas vid sina psykiska problem (Drossman et al. 1999, Wu 2011). Det kan kännas genant att tala om sina GI besvär inför en främmande människa. Det är då viktigt att skapa en trygg relation för att patienten inte ska känna sig obekväm i mötet med sjukvården och en god kommunikation bör upprätthållas (Kristoffersen et al. 2006).
4.5 Slutsats
I föreliggande studie fanns inga signifikanta skillnader i förekomsten av nervösa besvär mellan män och kvinnor. Patienter med nervösa besvär hade en något högre symtomfrekvens än de utan. Det hittades signifikanta samband mellan FGID symtomen buksmärta, gaser, diarré, förstoppning och halsbränna med nervösa besvär, dock skiljde sig vissa åt mellan könen. Kvinnor hade mer gaser och diarré än män och män hade mer buksmärta och förstoppning än kvinnor.
Fynden i föreliggande studie är till nytta för sjuksköterskor inom vården då detta är en stor patientgrupp. Kunskapen om könskillnaderna i symtom hos FGID-patienter och sambandet mellan FGID och nervösa besvär är av värde för att snabbare kunna erbjuda patienter en lämplig behandling och egenvårdsråd. Det bidrar till att sjuksköterskan ser till patientens helhet, både kropp och själ.
18 Referenser
Adeyemo, M.A., Spiegel, B.M. & Chang, L. (2010) Meta-analysis: do irritable bowel syndrome symptoms vary between men and women? Alimentary Pharmacology &
Therapeutics 32(6), 738-755.
Agreus, L., Svardsudd, K., Talley, N.J., Jones, M.P. & Tibblin, G. (2001) Natural history of gastroesophageal reflux disease and functional abdominal disorders: a population-based study. The American Journal of Gastroenterology 96(10), 2905-2914.
Anbardan,S.J., Daryani,N.E., Fereshtehnejad,S.M., Taba Taba Vakili,S., Keramati,M.R. & Ajdarkosh,H. (2012) Gender Role in Irritable Bowel Syndrome: A Comparison of Irritable Bowel Syndrome Module (ROME III) Between Male and Female Patients.
Journal of neurogastroenterology and motility 18(1), 70-77.
Bennett, E.J., Piesse, C., Palmer, K., Badcock, C.A., Tennant, C.C. & Kellow, J.E. (1998) Functional gastrointestinal disorders: psychological, social, and somatic features. Gut 42(3), 414-420.
Bryant, R.V., van Langenberg, D.R., Holtmann, G.J. & Andrews, J.M. (2011) Functional gastrointestinal disorders in inflammatory bowel disease: impact on quality of life and psychological status. Journal of gastroenterology and hepatology 26(5), 916-923. Chang, L., Toner, B.B., Fukudo, S., Guthrie, E., Locke, G.R., Norton, N.J. & Sperber, A.D.
(2006) Gender, age, society, culture, and the patient's perspective in the functional gastrointestinal disorders. Gastroenterology 130(5), 1435-1446.
Chey, W.D., Maneerattaporn, M. & Saad, R. (2011) Pharmacologic and complementary and alternative medicine therapies for irritable bowel syndrome. Gut and liver 5(3), 253-266.
Cho, H.S., Park, J.M., Lim, C.H., Cho, Y.K., Lee, I.S., Kim, S.W., Choi, M.G., Chung, I.S. & Chung, Y.K. (2011) Anxiety, depression and quality of life in patients with irritable bowel syndrome. Gut and liver 5(1), 29-36.
Collins, S.M. & Bercik, P. (2009) The relationship between intestinal microbiota and the central nervous system in normal gastrointestinal function and disease.
Gastroenterology 136(6), 2003-2014.
Dixon-Woods, M. & Critchley, S. (2000) Medical and lay views of irritable bowel syndrome.
Family practice 17(2), 108-113.
Donker, G.A., Foets, M. & Spreeuwenberg, P. (1999) Patients with irritable bowel syndrome: health status and use of health care services. The British journal of general practice :
the journal of the Royal College of General Practitioners 49(447), 787-792.
Drossman, D.A., Creed, F.H., Olden, K.W., Svedlund, J., Toner, B.B. & Whitehead, W.E. (1999) Psychosocial aspects of the functional gastrointestinal disorders. Gut 45 Suppl 2, II25-30.
19
Mearin, F. & Calleja, J. L. (2012) Defining functional dyspepsia. Revista espanola de
enfermedades digestivas : organo oficial de la Sociedad Espanola de Patologia Digestiva 103(12), 640-647.
Futagami, S., Shimpuku, M., Yin, Y., Shindo, T., Kodaka, Y., Nagoya, H., Nakazawa, S., Fujimoto, M., Izumi, N., Ohishi, N., Kawagoe, T., Horie, A., Iwakiri, K. & Sakamoto, C. (2011) Pathophysiology of functional dyspepsia. Journal of Nihon Medical School =
Nihon Ika Daigaku zasshi 78(5), 280-285.
Geeraerts, B. & Tack, J. (2008) Functional dyspepsia: past, present, and future. Journal of
gastroenterology 43(4), 251-255.
Gwee, K.A., Bak, Y.T., Ghoshal, U.C., Gonlachanvit, S., Lee, O.Y., Fock, K.M., Chua, A.S., Lu, C.L., Goh, K.L., Kositchaiwat, C., Makharia, G., Park, H.J., Chang, F.Y., Fukudo, S., Choi, M.G., Bhatia, S., Ke, M., Hou, X., Hongo, M. & Asian Neurogastroenterology and Motility Association (2010) Asian consensus on irritable bowel syndrome. Journal
of gastroenterology and hepatology 25(7), 1189-1205.
Houghton, L.A., Lea, R., Jackson, N. & Whorwell, P.J. (2001) The menstrual cycle affects. rectal sensitivity in patients with irritable bowel syndrome but not healthy volunteers. Gut 2002 50(4), 471-474.
Jones, R.H., Lydeard, S.E., Hobbs, F.D., Kenkre, J.E., Williams, E.I., Jones, S.J., Repper, J.A., Caldow, J.L., Dunwoodie, W.M. & Bottomley, J.M. (1990) Dyspepsia in England and Scotland. Gut 31(4), 401-405.
Kristoffersen, N.J., Nortvedt, F., Skaug, E. & Wallgren, G.A. (2006) Grundläggande
omvårdnad. Liber, Stockholm, pp. 261.
Lacy, B.E., Weiser, K., Noddin, L., Robertson, D.J., Crowell, M.D., Paratt-Engström, C. & Grau, M.V. (2007) Irritable bowel syndrome: patients’ attitudes, concerns and level of knowledge. Alimentary Pharmacology & Therapeutics 25(11), 1329-1341.
Lee, E.Y., Mun, M.S., Lee, S.H. & Cho, H.S. (2011) Perceived stress and gastrointestinal symptoms in nursing students in Korea: A cross-sectional survey. BMC nursing 10, 22. Lindberg, G., Seensalu, R., Nilsson, L.H., Forsell, P., Kagar, L. & Knill-Jones, R.P. (1987)
Transferability of a computer system for medical history taking and decision support in dyspepsia. A comparison of indicants for peptic ulcer disease. Scandinavian journal of
gastroenterology.Supplement 128, 190-196.
Locke, G.R.,3rd, Talley, N.J., Fett, S.L., Zinsmeister, A.R. & Melton, L.J.,3rd (1997) Prevalence and clinical spectrum of gastroesophageal reflux: a population-based study in Olmsted County, Minnesota. Gastroenterology 112(5), 1448-1456.
Lucas, R.W., Card, W.I., Knill-Jones, R.P., Watkinson, G. & Crean, G.P. (1976) Computer interrogation of patients. British medical journal 2(6036), 623-625.
McCabe, C. (2004) Nurse-patient communication: an exploration of patients' experiences.
20
Mykletun, A., Jacka, F., Williams, L., Pasco, J., Henry, M., Nicholson, G.C., Kotowicz, M.A. & Berk, M. (2010) Prevalence of mood and anxiety disorder in self reported irritable bowel syndrome (IBS). An epidemiological population based study of women. BMC
gastroenterology 10, 88.
Naliboff, B.D., Mayer, M., Fass, R., Fitzgerald, L.Z., Chang, L., Bolus, R. & Mayer, E.A. (2004) The effect of life stress on symptoms of heartburn. Psychosomatic medicine 66(3), 426-434.
O'Mahony, S.M., Hyland, N.P., Dinan, T.G. & Cryan, J.F. (2011) Maternal separation as a model of brain-gut axis dysfunction. Psychopharmacology 214(1), 71-88.
Park, J.M., Choi, M.G., Cho, Y.K., Lee, I.S., Kim, J.I., Kim, S.W. & Chung, I.S. (2011) Functional Gastrointestinal Disorders Diagnosed by Rome III Questionnaire in Korea.
Journal of neurogastroenterology and motility 17(3), 279-286.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2008) Nursing research: generating and assessing evidence for
nursing practice. Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins, Philadelphia,
pp. 796.
Pringle, M. (1988) Using computers to take patient histories. BMJ (Clinical research ed.) 297(6650), 697-698.
Rhodes, J., Lawrie, J.H. & Evans, K.T. (1968) Coarse duodenal folds in patients with peptic ulcer. Gut 9(5), 609-611.
Sjögren, E., Leanderson, P. & Kristenson, M. (2006) Diurnal saliva cortisol levels and relations to psychosocial factors in a population sample of middle-aged Swedish men and women. International Journal of Behavioral Medicine 13(3), 193-200.
Spiller, R., Aziz, Q., Creed, F., Emmanuel, A., Houghton, L., Hungin, P., Jones, R., Kumar, D., Rubin, G., Trudgill, N., Whorwell, P. & Clinical Services Committee of The British Society of Gastroenterology (2007) Guidelines on the irritable bowel syndrome:
mechanisms and practical management. Gut 56(12), 1770-1798.
Stake-Nilsson, K. (2011) Funktionella mag-tarmbesvär, symtomutveckling över tid samt
egenvård. Karolinska institutet, Stockholm.
Suarez, K., Mayer, C., Ehlert, U. & Nater, U.M. (2010) Psychological stress and self-reported functional gastrointestinal disorders. The Journal of nervous and mental disease 198(3), 226-229.
Suzuki, H. & Hibi, T. (2011) Overlap syndrome of functional dyspepsia and irritable bowel syndrome - are both diseases mutually exclusive? Journal of neurogastroenterology and
motility 17(4), 360-365.
Talley, N.J., Boyce, P. & Jones, M. (1998) Identification of distinct upper and lower gastrointestinal symptom groupings in an urban population. Gut 42(5), 690-695.
21
Talley, N.J., Stanghellini, V., Heading, R.C., Koch, K.L., Malagelada, J.R. & Tytgat, G.N. (1999) Functional gastroduodenal disorders. Gut 45 Suppl 2, II37-42.
Talley, N.J. (2008) Functional gastrointestinal disorders as a public health problem.
Neurogastroenterology and motility : the official journal of the European Gastrointestinal Motility Society 20 Suppl 1, 121-129.
Tse, A.W., Lai, L.H., Lee, C.C., Tsoi, K.K., Wong, V.W., Chan, Y., Sung, J.J., Chan, F.K. & Wu, J.C. (2010) Validation of Self-administrated Questionnaire for Psychiatric
Disorders in Patients with Functional Dyspepsia. Journal of neurogastroenterology and
motility 16(1), 52-60.
Van Oudenhove, L., Vandenberghe, J., Demyttenaere, K. & Tack, J. (2010) Psychosocial factors, psychiatric illness and functional gastrointestinal disorders: a historical perspective. Digestion 82(4), 201-210.
Wu, J.C. (2011) Community-based study on psychological comorbidity in functional gastrointestinal disorder. Journal of gastroenterology and hepatology 26 Suppl 3, 23-26.
Ålander, T., Svardsudd, K., Johansson, S.E. & Agreus, L. (2005) Psychological illness is commonly associated with functional gastrointestinal disorders and is important to consider during patient consultation: a population-based study. BMC medicine 3, 8.
Ålander, T. (2008) Functional gastrointestinal disorders: co-morbidity and non-somatic
