BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
“En länk mellan det obegripliga och det
begripliga”
En kvalitativ studie av inskolning för barn som saknar det
svenska språket
A link between the incomprehensible and the
understandable
A qualitative study of induction for children who lack the
Swedish language
Sarah Mohamad Farhad
Förskollärarexamen 210hp 2020-04-30
Examinator: Camilla Löf Handledare: Erika Lundell
3
Förord
Detta arbete är en avslutning på min tre och ett halvt år långa förskollärarutbildning på Malmö Universitet. Genom denna utbildning har jag lärt mig enormt mycket. Nu när det är dags att skriva mitt examensarbete har jag haft användning av all min kunskap som jag har fått under dessa tre och ett halvt år. Jag har valt att skriva mitt examensarbete om inskolning för barn som inte kan det svenska språket för att kunna utveckla och få mer kunskap inom detta område. Jag vill passa på att tacka min handledare Erika Lundell för all hjälp och vägledning under mitt arbete. Sen vill jag även tacka all förskolepersonal som deltagit i undersökningen. Sist men inte minst ett stort tack till min familj och min nära vän Theresee som funnits bakom mig och stöttat mig genom hela denna process.
5
Abstract
Detta examensarbete handlar om inskolning för barn som inte förstår det svenska språket. Syftet med studien är att undersöka vilka arbetssätt och hjälpmedel som förskollärare använder för att skola in barn som inte har ett gemensamt språk med de pedagoger som ska skola in dem. Frågeställningarna är: vilket arbetssätt berättar pedagogerna att de har för att skola in barn som inte kan svenska? Och vilka hjälpmedel berättar pedagogerna att de har för att kommunicera med barn som inte kan svenska i samband med inskolning? Studien är genomförd med en kvalitativ metod. Och den teoretiska utgångpunkten är begreppet kommunikation. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare från två olika förskolor. Resultatet visar att det inte finns några särskilt utarbetade metoder för dessa barn. Pedagogerna gör sin egen tolkning utifrån läroplanen och använder sin beprövade erfarenhet och kombinerar olika sätt för att göra sig förstådd.
6
Innehållsförteckning
Förord ... 3 Abstract ... 5 Innehållsförteckning ... 6 1.Inledning ... 81.1 Syfte och frågeställningar ... 9
2.Tidigare forskning ... 10 2.1 Inskolning ... 10 2.2 Språk ... 11 3.Teori... 13 3.1 Kommunikation ... 13 3.2 Icke-Verbal kommunikation ... 14
3.3 Hur begreppen ska användas ... 14
4. Metod ... 15 4.1 Metodval ... 15 4.2 Urval ... 16 4.3 Etiska reflektioner... 17 4.4 Genomförande ... 17 4.5 Analysmetod ... 18
5. Resultat & analys ... 19
5.1 Hur pedagogerna introducerar förskolan för nya barn och vårdnadshavare ... 19
5.2 Pedagogernas kommunikativa hjälpmedel ... 21
5.3 Flexibilitet & kamratskap att lära av andra och varandra ... 24
6. Slutsats & diskussion ... 27
6.1 Resultat i relation till tidigare forskning ... 27
6.2 Kritisk metodreflektion... 29
7
6.4 Framtida forskningsfrågor ... 31
Referenser ... 32
Bilagor ... 35
8
1.Inledning
FN har ett globalt utbildningsmål där syftet är att fram till 2030 säkra alla individers rätt till en kvalitativ- och rättvis utbildning. En utbildning som skapar en grund till ett livslångt lärande (Unesdoc 2015, s. 7). En förlängning av detta mål sker även av OECD1 som arbetar aktivt för att deras medlemsländer ska arbeta mot dessa mål. Detta bidrar på ett naturligt sätt till ett ökat fokus på språkets betydelse för möjligheten att kunna tillgodogöra sig en kvalitativ utbildning (Oecd 2030). Oecd knyter ihop förskolan med grundskolan och förskolans betydelse för grundskoleelevernas förmåga att tillgodogöra sig utbildning. En förutsättning för att klara grundskolan är därför goda kunskaper i det svenska språket.
Sverige har ur ett historiskt perspektiv sedan 1930 talet haft en högre andel invandring än utvandring. Endast ett par år på 1970-talet avviker ifrån detta mönster (Migrationsverket 2020). Denna ökning av andelen människor som talar ett annat modersmål än svenska påverkar förskolan. Den historiska invandringen har medfört att Sveriges befolkning idag består av 19,6% utrikesfödda människor som vid årsskiftet 2019/2020 motsvarade 2.019.733 personer (SCB 2020).
Enligt skollagen gäller att:
4 § Barn ska från och med höstterminen det år barnet fyller tre år erbjudas förskola under minst 525 timmar om året, om inte annat följer av 5-7 §§.
5 § Barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. (SFS 2010:800)
Skollagen omfattar även asylsökande barn (Migrationsverket 2020a). Som en konsekvens av FN och OECDs mål och den historiska invandringen i Sverige meddelar regeringskansliet den 24 oktober 2019 att:
Regeringen har beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag som syftar till att öka deltagandet i förskolan och föreslå hur förskolans arbete med barnens språkutveckling
1 (the Organisation for Economic Co-operation and Development) OECD är en internationell organisation som arbetar politiskt för att förbättra liv.
9
i svenska kan stärkas.”//…//”särskilt när det gäller nyanlända barn, barn med annat modersmål än svenska och barn i socioekonomiskt utsatta grupper (regeringskansliet 2019).
I läroplanen för förskolan finns inga riktlinjer för inskolning eller inskolningsmodeller för barn som inte talar Sveriges officiella och nationella språk. Med avstamp i ett ökat fokus på att få fler barn med annat modersmål än svenska att delta i förskolan har jag för avsikt att undersöka hur det går till när det saknas tydliga riktlinjer i läroplanen för att skola in dessa barn.
1.1 Syfte och
frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar med inskolning av barn som inte kan svenska. Frågeställningarna är följande:
• Vilket arbetssätt berättar pedagogerna att de har för att skola in barn som inte kan svenska?
• Vilka hjälpmedel berättar pedagogerna att de har för att kommunicera med barn som inte kan svenska i samband med inskolning?
10
2.Tidigare forskning
I detta kapitel kommer två fält att redovisas. Det ena fältet handlar om inskolning i förskolan medan det andra fältet handlar om språk. Eftersom det inte verkar finns så mycket forskning som kopplar ihop dessa två områden har jag valt att dela upp den tidigare forskningen i dessa två delar.
2.1 Inskolning
Forskning inom förskola och särskilt utifrån begreppet (ECE) Early childhood Education är stor. Särskilt inom kognitiva- och socio-/emotionella områden. Däremot verkar det som att forskning som specifikt rör olika inskolningsmodeller närmast är obefintlig.
Ann-Marie Markström och Maria Simonsson (2017) vid Linköpings Universitet har i studien “Introduction to preschool: strategies for managing the gap between home and
preschool” undersökt pedagogernas uppfattning av förändringar av synen på inskolning
och skillnader mellan den traditionella- och den föräldraaktiva inskolningen. Konsekvensen blir enligt Markström och Simonsson (2017) att förskolor använder olika metoder för att skola in ett nytt barn på en avdelning. De menar att det blir upp till varje pedagog att tolka läroplanen och på vilket sätt en inskolning ska genomföras på förskolor i Sverige. Resultatet av denna undersökning visade att inskolningen har skiftat från en föräldrapassiv inskolning till en föräldraaktiv. Pedagogerna menade att yrkeskåren har förändrat synen på föräldrarnas roll under inskolningsprocessen. Föräldrar ses idag som experter på sina barn. Föräldrarna är en del av laget kring barnets inskolning. Pedagogerna kan lära känna barnet genom föräldrarna istället för som förr när föräldrarnas roll mera handlade om att vara frånvarande och osynliga under inskolningsprocessen.
Traditionellt har förskolor använt en modell som bygger på 2 veckors inskolning fördelad av små korta stunder när barnet besöker förskolan. Över tid ökas längden på besöken så att barnet försiktigt introduceras till förskolan och dess rutiner utifrån ett synsätt att det finns en ansvarspedagog som i förstahand knyter an till barnet. Den modell som utmanat
11
den traditionella modellen kallas för föräldraaktiv. Den bygger på att vårdnashavare finns med i verksamheten i 3 hela dagar och att de ansvarar för barnet och genomför alla moment med sitt barn under dagen. På fjärde dagen lämnas barnet själv på förskolan mot att vårdnadshavarna förväntas kunna hämta barnet tidigare om det visar sig behövas under en period på upp till 2 veckor. Denna metod tillåter hela arbetslaget att knyta an till barnet för att minimera sårbarheten om en pedagog är frånvarande (Markström & Simonsson 2017).
I en etnografisk studie av Johannes Lunneblad (2013) “Tid till att bli svensk: En studie
av mottagandet av nyanlända barn och familjer i den svenska förskolan” undersöker han
bemötandet av utländska barn och föräldrar i förskolan. Hans undersökning kan ses från ett perspektiv där förskolan kan ses som en första introduktion till det svenska samhället. Resultatet visar att bemötandet av utländska barn och föräldrar i förskolan är en komplex fråga. Olika förskolor mottar barnen och föräldrarna på olika sätt. Ibland utgår man ifrån familjen och ibland utifrån en anpassning till samhället. Resultatet visar även komplexiteten att inte inta ett kompensatoriskt perspektiv för brister hos de familjer som har utländsk bakgrund.
Jag har valt att ta upp något av den forskning som finns om inskolning generellt därför att den kan tydliggöra de inskolningserfarenheter som formar de intervjuade pedagogernas praktik.
2.2 Språk
I takt med att små barns utveckling och lärande har lyfts fram inom utbildningssystemet har forskning om språkutveckling och små barn blivit mer utbredd.
Ellinor Skaremyr (2014) har i sin avhandling ”Nyanlända barns deltagande i språkliga
händelser i förskolan” lyft fram att det finns en hel del forskning om barn med annat
modersmål än svenska men att det däremot inte finns särskilt mycket forskning om nyanlända barn. Skaremyr (2014) har undersökt nyanlända barns deltagande i språkliga händelser i förskolan samt vilka kommunikativa redskap de praktiserar. Hon har observerat två nyanlända barn på en förskola. Genom deltagande observation kom hon
12
fram till att barns enskilda språkutveckling ser olika ut och sker i olika takt. Resultatet visar att barnen som deltar i observationen utvecklar sin kommunikativa förmåga från att börja med kroppsliga kommunikationssignaler till att använda mer verbal kommunikation i slutet. Resultatet visar även att barnen kommunicerar genom att kombinera olika kommunikationssignaler som innefattar både verbalt språk, kropp och material.
I en annan liknande studie undersöker Dag Øystein Nome (2017) ”De yngste barnas
nonverbale sosiale handlingsrepertoar” genom en etnografisk metod som bygger på
observationer från en småbarnsavdelning. Øystein Nome (2017) observerar hur barn som saknar ett fullt verbalt språk trots det utforskar att vara en social aktör i både relationer med människor och med material. Resultatet visar att förskolan behöver hitta strategier för att säkerställa att barn bland jämnåriga ges möjlighet att engagera sig socialt och ta ansvar för det. Men även säkerställa på vilket sätt barns icke-verbala språk tolkas.
13
3.Teori
I detta avsnitt har jag för avsikt att presentera den teoretiska utgångspunkten för denna studie. Utifrån syftet att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar med inskolning av barn som inte kan svenska kommer jag att analysera resultatet utifrån begreppet kommunikation. Teoriavsnittet kommer att grundas på Nilsson och Waldermarson (2016) och Dahlkwist (2012) definition av begreppet kommunikation. Därefter kommer jag att redogöra för hur jag kommer att använda begreppet.
3.1 Kommunikation
Nilsson och Waldermarson (2016) beskriver kommunikation från flera olika aspekter och funktioner. Men det som kopplar ihop alla delar handlar om en process av information mellan olika individer. De menar att människan använder kommunikation för att sända budskap och att det aldrig går att avstå från att sända budskap (Watzlawick, Beavin Bavelas & Jackson 1967 se Nilsson & Waldermarson 2016). Oavsett om en människa är tyst blir det ett sätt att kommunicera och skapar en möjlighet att tolka den personen. Dahlkwist (2012) förklarar hur kommunikation kan delas upp i två delar. En envägskommunikation sker i en riktning som exempelvis att lyssna på radio eller att titta på ett Youtubeklipp. En tvåvägskommunikation uppstår när den som lyssnar kan skicka information tillbaka i exempelvis en form av frågor. Och då uppstår en växelvis riktning av information och de blir en tvåvägskommunikation. En tvåvägskommunikation kan beskrivas som en dialog mellan olika människor. Några vanliga ord som kommer upp inom begreppet kommunikation är avsändare, budskap, kanal, mottagare och brus. Med
avsändare menas den som sänder budskapet. Budskapet är själva innehållet eller
informationen som sändaren vill ska komma fram. Kanalen är metoden som används för att skicka informationen. Det kan vara att tala eller att skicka ett sms etc. Mottagare är den person eller målgrupp som ska nås av informationen. Brus är ett hinder, något som stör informationen för att nå mottagaren. Ett brus kan vara att individen inte förstår språket som talas. Nilsson och Waldemarson (2016) menar att människan har två språk. De syftar på dels det verbala språket som sker med ord och dels på det icke-verbala språket som sänder budskap utan ord.
14
3.2 Icke-verbal kommunikation
Den icke-verbala kommunikationen innefattar all kommunikation som inte uttalas av ett ord. Det kan både vara det budskap som kroppen sänder men även hur man inreder ett rum. Nilsson och Waldermarson (2016) skriver att det är en mängd olika signaler som sänds utifrån en kropp. Det handlar om både hållning och hur man rör sig men även hur man tar på någon annan och vilka rörelser som sker i ansiktet. Det innefattar även det som kan upplevas med våra olika sinnen (lukt, smak, känsel, hörsel och syn). Den icke-verbala kommunikationen kan vara svår att tolka eftersom man inte kan dra slutsatser om människors uppfattningar, tankar och avsikter utifrån bara mimik eller gester. Först när den icke-verbala kommunikationen ses utifrån en sammantagen bild av platsen, artefakterna och individerna går det att tolka uttrycket i samband med andra budskap. Men om mottagaren av kommunikationen bara ser till det yttre får vi inte veta om orsaken. Sammanhang blir därför viktigt tillsammans med den icke-verbala kommunikationen. Annars kan missuppfattningar uppstå när människor använder liknande uttryck men på olika sätt. Nilsson och Waldermarson (2016) menar att icke-verbal kommunikation kan ha större värde än ord i vissa sammanhang. De nämner exempelvis tillsammans med barn eller tillsammans med de människor som har någon form av funktionsvariation. De menar att icke-verbal kommunikation fungerar bättre där mottagaren kan ha svårt att uppfatta det talade ordet. Dahlkwist (2012) förklarar att kroppsspråk svarar för den viktigaste delen av kommunikation mellan människor. När den verbala kommunikationen och icke-verbala kommunikation är samstämmiga ger det mottagaren tydliga signaler.
3.3 Hur begreppen ska användas
Utifrån begreppet kommunikation vill jag komma åt olika strategier som pedagogerna använder sig av när det saknas ett gemensamt verbalt språk. Jag vill förstå möjligheter att överbrygga situationer som uppstår av språkliga hinder och hur pedagogerna löser kommunikationen. Jag vill använda begreppen för att förstå hur pedagogerna gör för att förmedla nya rutiner och information mellan både pedagog - barn och barn - pedagog.
15
4. Metod
I detta kapitel kommer jag att presentera forskningsmetoder som används i denna studie och på vilket sätt jag har gått till väga för att inhämta material till denna undersökning.
4.1 Metodval
Syftet med undersökningen är att förstå hur pedagoger arbetar med inskolning för barn som inte kan svenska. Utifrån det har jag valt att använda mig av en kvalitativ undersökning i min studie. Kvalitativ undersökning kan göra det lättare att få en djupare uppfattning av pedagogers tankar. Kvalitativ undersökning innebär att man går in djupare för att få veta varför saker ser ut på ett visst sätt och vilka sätt som avgör vad som händer i olika omgivningar. Kvalitativ undersökning handlar om att intressera sig för meningar, och samband mellan olika deltagare (Alvehus 2013). Det handlar om att nå den kontextuella uppfattningen av ett fenomen (Johannson och Karlsson 2013). Den kvantitativa metoden omfattas av fakta som beskrivs i siffror samt diagram och tabeller. Något som läsaren kan dra generella slutsatser eller konsekvenser av (Johannson och Karlsson 2013). För att kunna ta reda på pedagogernas uppfattning om inskolning av de barn som inte kan svenska har jag valt att använda mig av intervjuer som metod. På så sätt kan en dialog uppstå med möjligheter att nå pedagogernas erfarenheter och åsikter.
Alvehus (2013) beskriver tre typer av intervjuer. Den strukturerade intervjun handlar om att intervjun har utvalda frågor. Dessa intervjuer är mycket styrda och det sker inget samspel mellan personen som gör intervju och den som blir intervjuad. Ett annat sätt att intervjua kan ske med en semistrukturerad intervju. Den handlar om en öppen intervjuprocess. Det betyder att forskaren utformar öppna frågor för att kunna inrikta samtalet kring det. Intervjuaren har på så sätt möjlighet att utveckla sina frågor under intervjun. Den sista formen av intervju sker när aktören har möjlighet att beröra intervjuns innehåll. Den kallas för ostrukturerad intervju och ger intervjuaren möjlighet att utforma svaret utifrån personens egna erfarenheter. Det blir mer som ett öppet samtal kring ett specifikt ämne där intervjuaren är mer aktiv (Alvehus 2013). Jag använder mig av semistrukturerade intervjuer för att skapa en situation som kan leda till ett öppet samtal
16
och kommunikation mellan pedagoger och respondenter. Alvehus (2013) menar att semistrukturerad intervju är det vanligaste intervjusättet. Den består av några öppna frågor som kan leda till ett bredare samtal. Det blir respondent som har den största rollen i intervjun. Det är viktigt som intervjuare att visa att jag är engagerad av den information som den intervjuade personen ger. Deras svar är grunden för studiens resultat. Som intervjuare är det viktigt att kunna ställa följdfrågor och visa engagemang för att respondenten ska kunna fortsätta att prata (ibid. 2013).
4.2 Urval
Undersökningen baseras på intervjuer av sex pedagoger från två olika förskolor som jag har haft kontakt med tidigare. De har alla erfarenhet av inskolning för barn som inte kan svenska. Fyra av pedagogerna tillhör samma förskola och två är från en annan förskola. Båda förskolorna ligger i socioekonomiskt svaga områden med en hög andel vårdnadshavare och barn som har annat ursprung än svenska. Jag gjorde min intervju i två olika förskolor för att kunna se eventuella skillnader och få möjlighet att jämföra deras svar på de frågor som jag ställde. På de förskolor som jag genomförde intervjuerna var det många av barnen som skolades in som inte kunde svenska. Pedagogerna har mycket erfarenheter av att jobba med barn som inte kan svenska. Alla pedagoger har jobbat i förskolan med barn som inte kan svenska samt att alla de sex pedagoger var kvinnor. Förskolan Blommans pedagoger kommer att kallas för Malin, Anna, Johanna, Aisha. Malin är barnskötare och har jobbat i sitt yrke i mer än 30 år. Anna har jobbat som förskollärare i 25 år. Johanna har jobbat som förskollärare i 25 år och Aisha har jobbat som barnskötare i 16 år. Aisha är den enda som talar annat modersmål än svenska. Hon talar arabiska. På förskolan Blomman talar barnen 18 olika språk. Förskolan Rosens pedagoger kommer att kallas för Sofia och Sana. Sofia har jobbat som förskollärare i 20 år och Sana har jobbat som barnskötare i 22 år. Sofia har svenska som modersmål medan Sana talar persiska. På förskolan Rosen talar barnen 13 olika språk. Jag har intervjuat alla pedagogerna på svenska eftersom det var vårt gemensamma språk.
17
4.3 Etiska reflektioner
Vetenskapsrådet (2012) tar upp fyra olika huvudkrav som används och följs när man skriver ett samhällsvetenskapligt forskningsarbete. Det första huvudkravet är informationskravet som innebär att deltagarna i en undersökning informeras om det allmänna syftet med undersökningen. Undersökningspersonerna ska informeras om hur forskningsprojektet är upplagt samt vilka risker och fördelar som finns. Deltagandet sker av egen fria vilja och de kan när som helst under processen avbryta sitt deltagande. Innan intervjuerna med pedagogerna berättade jag om mitt syfte med det här arbetet, att det var frivilligt att delta och att de när som helst kunde avbryta deltagandet oavsett orsak. Det andra huvudkravet handlar om samtycke till att delta i en undersökning. Att den som deltar själv bestämmer om de vill vara med eller inte. Samtliga pedagoger har lämnat både muntligt och skriftligt medgivande till att delta i denna undersökning. Det tredje huvudkravet innebär att information och material skyddas genom konfidentialitetskravet. Det innebär att den information som möjligen kan identifiera undersökningspersonen måste avkodas och godkännas av personerna innan den publiceras. Jag följer konfidentialitetskravet genom att fingera alla namn på alla deltagarna. Det sista kravet benämns nyttjande kravet och innebär att materialet för denna undersökning kommer att förstöras när forskningsprojektet är slutfört. Jag har berättat för alla pedagoger att jag endast kommer att använda materialet från deras intervjuer i mitt examensarbete och att jag inte kommer att använda eller dela det i något annat forum (Kvale & Brinkman 2014; Vetenskapsrådet 2012).
4.4 Genomförande
I min studie har jag använt en diktafon för att spela in allt det som pedagogerna har sagt och för att inte förlora någon information. Det första jag gjorde var att kontakta pedagogerna i förskolan och berättade kort om min studie och varför jag ville intervjua just dem. Det var relativt lätt att komma i kontakt med pedagogerna och att få göra intervjuerna. Jag fick deras kontaktuppgifter och bokade tid till en intervju på tider som passade verksamheten. På grund av brist på tider fick jag intervjua två på samma dag. Varje intervju varade mellan 40 till 45 minuter. Fem intervjuer skedde i en lugn miljö
18
utan att vi blev störda av någon medan en av intervjuerna inte skedde på en lugn plats i en lugn miljö. Trots det upplevde jag att det inte påverkade intervjun eller oss negativt.
4.5 Analysmetod
När alla intervjuer hade genomförts lyssnade jag igenom var och en av dem och transkriberade dem för att kunna skriva ut frågorna och svaren på papper. Jag samlade allt mitt material i ett dokument. Tack vara inspelningarna fick jag möjlighet att lyssna på intervjuerna flera gånger, både vilka frågor som jag ställde och vilka svar som jag fick. Eftersom jag som forskare har annat modersmål än svenska har det tagit rätt mycket tid att översätta vad pedagogerna har sagt. I första skedet gick jag igenom alla svar som en respondent svarat medan jag i anda skedet sorterade alla svar utifrån vilken fråga som jag ställde. Det vill säga att alla svar som jag fick av alla pedagoger på första frågan sorterade jag i en hög och att alla svar från alla pedagoger som jag fick på andra frågan sorterade jag i en annan hög och så vidare. Alvehus (2013) menar att semistrukturerade intervjuer öppnar upp för bredare svar och att det finns möjligheter för att ställa följdfrågor. När jag började analysera frågorna märkte jag att det var lite olika svar på samma fråga beroende på följdfrågan. Så i tredje skedet sorterade jag efter område och då växte tre olika teman fram. Det första temat handlade om vårdnadshavare och inskolningsprocessen. Det andra temat handlade om vilka hjälpmedel som pedagogerna använde för att kunna förmedla sin information och sitt budskap till någon som inte förstår ens språk, och det tredje temat handlade om hur pedagoger, barn och vårdnadshavare kommunicerar när man inte har ett gemensamt verbalt språk.
19
5. Resultat & analys
I detta avsnitt presenteras resultat och tolkning av de genomförda intervjuerna. Utifrån de teoretiska begreppen är syftet i detta kapitel att analysera och försöka förstå hur pedagoger i förskolan arbetar med inskolning av barn som inte kan svenska. Analysen bygger på samtal om arbetssätt och hjälpmedel för att kommunicera och skola in barn som inte har förmågor i svenska språket. Resultatet presenteras under tre olika teman. Det är ’Hur pedagogerna introducerar förskolan för nya barn och vårdnadshavare’, ’Pedagogernas kommunikativa hjälpmedel’ och ’Flexibilitet & kamratskap att lära av andra och varandra’.
5.1 Hur pedagogerna introducerar förskolan för nya barn
och vårdnadshavare
Utgångspunkten i denna undersökning var barn och pedagoger. Men eftersom vårdnadshavarna är en viktig bro mellan barnet och pedagogerna är det nödvändigt att inkludera dem. Ett avgörande steg i inskolningsprocessen handlar om valet av inskolningsmodell, om man använder den traditionella eller den föräldraaktiva. I denna undersökning valde båda förskolorna den föräldraaktiva modellen. Pedagogerna förklarade att modellen bygger på att vårdnadshavaren närvarar och deltar i verksamheten i 3 hela dagar och själv utför alla moment som rör deras barn. Efter dessa tre dagar är det tänkt att lämna barnet själv på förskolan. Fortsättningen av inskolningsprocessen räknas fram till 2 fulla veckor har pågått. Under den tiden som barnet vistas själv på förskolan förväntas vårdnadshavarna vara tillgängliga om barnet av någon anledning behöver bryta för dagen. Eftersom pedagogerna menar att alla barn är unika och olika är båda förskolorna flexibel åt båda håll under inskolningen. Både vad gäller om ett barn verkar vara tvunget att öka antalet dagar med närvarande vårdnadshavare till fler än tre. Men även om de anser att barnet verkar klara av den nya anpassningen på ett tillfredställande sätt. Malin berättar att de på förskolan Blomman i ett enstaka fall har förlängt inskolningen för en vårdnadshavares skull, ”då har det varit vårdnadshavaren som inte
20 Sanna poängterar vikten av trygghet:
Det viktigaste för oss tycker jag är föräldrarna, när de kommer så är det de som skolar in sitt barn i denna miljö, för att barnen ska känna sig trygga när föräldrarna är där. Vi gör alla momenten tillsammans med föräldrarna. Samtidigt som vi personal försöker skapa en anknytning till barnet, han/hon får lära känna oss och vi försöker leka och prata med dem.
När pedagogerna utformar verksamheten utifrån barn och vårdnadshavare kan man se det relationella synsättet att det är viktigt att se varje individ utifrån sina personliga erfarenheter. Pedagogerna bestämmer inte en mall som alla barn ska följa. Som sändare av ett budskap lyssnar de noggrant på de nya mottagarna av information utifrån de unika individerna som för tillfället har inskolning och försöker fånga upp det som varje barn har behov av men även vårdnadshavarna.
Innan barn och vårdnadshavare kommer till förskolan skickar båda förskolorna ut ett välkomstbrev med information för att välkomna vårdnadshavarna och barnet. Sofia berättar att de på förskolan Rosen introducerar inskolningen för vårdnadshavarna genom att: ”de brukar skicka välkomstbrev med inskolningsrutiner och att de är flexibla”. Sanna breddar förskolan Rosens tillvägagångssätt med beskrivningen av deras introduktion och inskolningsmodell: ”vi har inte liksom exakt schema, det är barnets behov som
bestämmer”. Ett liknande sätt hade förskolan Blomman. Alla pedagoger från båda
förskolorna är eniga i att inskolningen handlar om att barn och vårdnadshavare ska bli trygga i övergången från hemmet eller en tidigare förskola och till den nya förskolan. Övergången kan se olika ut beroende på barnet och vårdnadshavarnas förmåga att ta till sig den nya miljön och de nya relationerna. Samtliga intervjuade pedagoger menade även att inskolningen utformas efter både vårdnadshavarnas och barnets behov. Flera pedagoger ger uttryck för att om vårdnadshavarna känner sig trygga med personalen och förskolan ökar möjligheten att barnet känner sig tryggt på förskolan. Detta synsätt menar de kan underlätta för dem när de ska skapa trygga stabila relationer med vårdnadshavarna och barnet.
Utifrån rutinen för välkomnandet inför inskolningsperioden kan jag koppla Dahlkwist (2012) förklaring och hans förklaring av envägs kommunikation. Den blir dominerande över tvåvägskommunikationen. Via välkomstbrevet ges pedagogerna möjlighet att
21
tydliggöra vilken roll förskolan har för barnen och vilken roll vårdnadshavarna förväntas ha. Intervjuerna visar att pedagogerna använder en skriftlig information som redskap för att förmedla tankar vidare till vårdnadshavarna, en ensidig kanal som kan beskrivas som information, men att det saknas möjlighet för vårdnadshavarna att svara. Men i detta skeende finns inga garantier för att vårdnadshavare har förstått både deras och förskolans roll under inskolningen. För att säkra förståelsen erbjuder pedagogerna möjligheten att använda tolk till introduktionssamtalet för de vårdnadshavare som är i behov av det. Tolken agerar både mottagare och sändare i länken mellan vårdnadshavarna och pedagogerna men som Johanna förklarade handlade inte användandet av tolk för att endast vårdnadshavarna ska förstå pedagogerna ”utan även för att vi pedagoger ska känna
oss säkra på att vi har kunnat förmedla nödvändig information men även att vi har förstått vad vårdnadshavarna vill eller behöver kommunicera till förskolan”. I nästa fas av
inskolningen syns fler tillfällen där individer som inte talar samma språk kan hamna i svårigheter.
5.2 Pedagogernas kommunikativa hjälpmedel
Förskolorna som deltar i undersökningen är båda placerade i socialt utsatta områden där det förekommer många olika språk. I relation till de olika alternativ för kommunikation som framgår av detta kapitel kan det vara av vikt att utgå ifrån att på den ena förskolan talar barnen 13 olika språk och på den andra förskolan talar de 18 olika språk. Pedagogerna berättade att det finns pedagoger med annat modersmål än svenska men inte i en omfattning att det täcker in alla de språk som barnen talar. Båda förskolorna har arbetat i många år med barn som inte behärskar svenska. Det har troligen skapat en medvetenhet kring att komplettera det verbala språket med saker och andra sätt att kommunicera på än om man talar och förstår samma språk. Medvetenheten verkar ha hjälpt pedagogerna att hitta metoder att översätta deras budskap eller information som de vill förmedla till barnen, från ett obegripligt språk till något begripligt. Alla pedagogerna berättar att de har lärt sig att hitta alternativa vägar till kommunikation för att ge möjligheter för barn att förstå och men även själv kunna förmedla sitt budskap när de har ett annat modersmål än svenska. En pedagog säger exempelvis ”jag använder
22
teckenspråk, bilder, kroppsspråk… för det mesta använder jag mig av sångpåsar2,
språkpåsar3 på samlingen, samt att jag lär mig ord på barnens språk” (Anna). Vad Anna kan tänkas mena med att ’lära sig ord på barnens språk’ är att pedagogerna innan vårdnadshavarna lämnar förskolan ber dem att översätta några vanligt förekommande ord som kan underlätta för barnet att förstå vad pedagogen menar eller som kan hjälpa att trösta barnet om det blir ledset. Aisha berättar att ”När barnet skolas in skriver
föräldrarna 20 ord på barnets förstaspråk. Dessa ord är sådana som är vardagliga och till nytta t ex vatten, blöja, sova, leka o.s.v.”. När barnet vistas själv på förskolan och
vårdnadshavarna inte finns tillhands visade intervjuerna att pedagogerna använder olika hjälpmedel som komplement till det verbala språket i de fall där barn och pedagoger har olika modersmål.
Ett centralt redskap för alla pedagogerna verkar vara bilder. Johanna lyfter fram att: ”Vi
upplever bilder som en möjlighet att kombinera vårt budskap på ett tydligt sätt till det verbala språket till barn med flera språk i förskolan”. De flesta av pedagogerna menar
att bilder är tydliga och dessa används under hela förskoledagen. Sana förklarar exempelvis valet av att använda bildstöd som: ”Därför att tydlighet är någonting som
bildstöd kan bidra med, alltså ett stöd och hjälp för barns uppfattning så väl som för barnets uttrycksmöjligheter”. Utifrån möjligheten att kunna kommunicera med ett barn
som inte talar svenska kan man se att bildstöd som metod agerar som ett hjälpmedel i dubbelbemärkelse. Dels som ett medel för pedagogerna att kunna kommunicera med barnen men även omvänt att barnen kan kommunicera via bilder. Pedagogen från den ena förskolan beskriver bildknippan som: ”en samling bilder som är lätta att ta fram som
pedagogerna antingen har i ett band hängandes i byxorna eller i ett band runt halsen”
Bildknippans funktion kan ses som en tydlig signal att någon part vill kommunicera. Den finns till hjälp för både pedagogerna och barnen. Skillnaden kan vara att pedagogerna vet att bildsamlingen är ett hjälpmedel för kommunikation medan barnen rimligtvis till en början behöver lära sig att bildsamlingen även finns till för deras skull. Den andra förskolan har ett annat system för kommunikation med bilder. Sofia berättar ”vi har bilder
2 Ett material med föremål som används för att konkretisera språkets betydelse i de sånger som hör ihop med ett föremål som vanligtvis används vid samlingen
3 Ett material som syftar till att arbeta specifikt med språkutveckling med barn i små planerade grupper utifrån en saga
23
uppsatt på väggen runt hela förskolan med vanliga situationer utifrån förskolans rutiner”. Även om bilder tenderar att ha en stor betydelse kan frustrationen över huruvida
ett barn förstår eller inte konkretiseras av Sofias reflektion högt för sig själv: ”Hur kan
man vara säker på att ett barn förstått vad man menar, särskilt när vi inte har ett gemensamt verbalt språk. Det är en mycket bra fråga”. Sofia sitter tyst en stund…för att
med en suck slå ut med armarna. Hon fortsätter ”Ja Sarah, hur kan man vara säker på att
ett barn har förstått?” Med en fråga utan förväntat svar fortsätter Sofia ”Hur kan man vara säker på att någon har förstått vad man menar? ” Utifrån denna tanke kan knippan
fungera som en länk mellan det obegripliga och det begripliga för ett barn.
Utöver bilder, teckenspråk, vårdnadshavarnas översatta ord och kroppsspråk använde sig pedagogerna, när de saknade andra alternativ (såsom pedagoger, familj/vänner), det digitala översättningsverktyget Google Translate. De flesta pedagogerna ansåg att de fick bra hjälp på nätet när de använder sig av google translate även om som Malin säger: ”vi
vet att det kan förekomma regionala skillnader i språk som inte syns i google translate”//...//”eller att det kan finnas skillnader mellan olika länder som talar samma språk”.
Pedagogerna hade alltså andra kunskaper kring de språk som förekom vid inskolningen som gjorde att man inte helt litade på Google translate. Utifrån den förklaring om de olika delar som ingår i en kommunikation (Nilsson & Waldermarson2016) kan man följa svängningar mellan barnet, vårdnadshavarna och pedagogerna och när kommunikationen flyter och när den stoppas upp. Bruset kan läsas som när en individ under inskolningen som mottagare inte förstår vad sändaren menar. Det vill säga att inte förstå ett gemensamt språk och eventuellt var i ett behov av en tolk eller möjlighet till översättning för att radera ut hindret. I första skedet när barnet och vårdnadshavarna närvarar tillsammans de första 3 dagarna i förskolan, förstår barnet som sändare och mottagare sina vårdnadshavare som även de har rollen som både sändare och mottagare, varandra. Bruset uppstår dessa dagar mellan pedagoger och vårdnadshavare men inte mellan vårdnadshavare och barn. När barnet sedan lämnas själv fjärde dagen flyttas möjligheten att förstå det gemensamma språket över till de pedagoger och barn som förstår varandra. Och i de fall pedagoger och barn inte förstår varandra flyttas problematiken med bruset över mellan barnet och pedagogerna som inte delar samma språk.
24
5.3 Flexibilitet & kamratskap att lära av andra och
varandra
När tiden har kommit för barnet att vistas själv på förskolan utan sina vårdnadshavare och det är dags att förstå rutinerna, menar alla pedagogerna från båda förskolorna att pedagoger måste vara flexibel inför det nya barnets situation. Barnet måste få tid att anpassa sig till det nya i förskolan. Pedagogerna har ”överseende med om barnet visar att
de exempelvis inte vill ha en väst på sig när avdelningen går ut” eller ”att barnet kan lämna sin plats vid matsituationen tidigare än vad som i övrigt gäller på förskolan för de redan inskolade barnen”. Just vid inskolningen är det enligt pedagogerna på förskolan
Blomman extra viktigt att de barn och pedagoger som talar samma språk har tillgång till varandra. Aisha berättar att: ”Jag pratar arabiska med barn som har arabiska som
modersmål”. På förskolan Rosen utgick pedagogerna ifrån de pedagoger som arbetar på
barnets avdelning. Eftersom det ofta förekommer situationer där barnet inte kan använda den verbala kommunikationen med någon pedagog som talar samma språk för att göra sig förstådd menar alla pedagoger att den icke-verbala kommunikationen får större utrymme vid dessa tillfällen. Malin konkretiserar betydelsen av kroppsspråk med att: ”barn är olika och vissa barn tar tag i oss pedagoger och tar med oss, till liksom det som
barnet vill. De pekar och visar med sin kropp vad de vill medan andra barn är stilla. Men även stilla sänder signaler”. Detta kan ses som ett sätt för barnet att hitta olika kanaler
att försöka göra sig förstådd på. Pedagogerna berättade att när barn exempelvis ges frihet att röra på sig i större utsträckning under exempelvis samlingen på inskolningen om de inte kan sitta stilla menar alla pedagoger att barnen ändå kommer att komma in i rutinerna med tiden. ”Barn ser hur andra barn gör. Sitter de redan inskolade barnen stilla kommer
dessa barn också göra likadant med tiden, att de nya barnen verkar lära sig av de gamla barnen”. Detta kan tolkas som att barn utan verbal kommunikation genom den tysta
icke-verbala kommunikationen får signaler för hur rutiner ska göras. Man kan säga att kroppsspråket (dvs. ett icke-verbalt kommunikationssätt) blir en viktig och stor del av den dagliga kommunikationen mellan människorna på förskolan. Det går i linje med vad Dahlkwist (2012) menar, att den icke-verbala kommunikationen svarar för den viktigaste delen av kommunikation.
25
På den ena förskolan har pedagogerna skapat ett mentorsystem för nya barn med hjälp av de barn som redan är inskolade och trygga med förskolan och dess rutiner. De berättade att oberoende av den verbala kommunikationsförmågan parar personalen ihop det nya barnet med ett av de gamla barnen. På så vis menar pedagogen att en kamratrelation mellan barnen utvecklas samtidigt som det nya barnet lär av den som är inskolad, att de lär av varandra. Alla pedagogerna från den förskolan berättade att det nästan aldrig verkade vara något hinder i barns möjligheter att skapa relationer även om de talar olika språk.
Vi har ett barn som har en mentor och mentorsbarnet är väldigt tålmodig och visar det nya barnet hur det ska göra. De talar var sitt språk och barnet säger att de kan göra så här svenska samtidigt som barnet visar med kroppen som gör att det nya barnet förstår hur det ska göra.
Intervjuerna visar att barnen i mentorskapet varken använder bilder, vårdnadshavare eller digitala kommunikationsverktyg som Google translate för att uttrycka sig. Om de inte har samma språk verkar de hitta andra kanaler för att förstå varandra. Det verkar som att barn som är sändare visar verbalt med sitt modersmål och att mottagaren svarar på sitt modersmål och att det nya barnet genom de olika språken ändå verkar förstå dagen på förskolan och alla moment som ingår. Det verkar även finns tillfällen när barn som talar annat modersmål än svenska men samtidigt behärskar svenska språket, i tillräcklig förmåga för att kunna göra sig förstådd, självmant översätter för barn som inte kan svenska. Sofia berättar att: ”Det har funnits tillfällen när ett barn översatt från svenska
till ett annat barn på deras modersmål vid vilan när avdelningen har tittat på en svensk film”.
Kommunikationskanalerna för barn varierar mellan i de fall det är möjligt att få översatt från sitt modersmål till svenska eller parallellt att vissa pedagoger endast talar svenska med barnet. Aisha berättar att: ”Först pratar jag på arabiska med barnen men sedan
översätter jag det på svenska” medan Anna berättar att: ”Jag använder mig av bilder och ofta upprepar jag det svenska ordet och kortare meningar flera gånger efter varann”. I
intervjuerna visade det sig att inskolningen och därmed hjälpmedel för att få barn att förstå rutiner underlättades av olika saker. Ett exempel på hur pedagogerna kombinerar flera olika kommunikationssätt kommer från Johanna:
26
Vi använder bilder, tecken och närhet. Vi brukar vara med dem när vi gör saker och ting, prata med dem hela tiden. Vi använder olika Appar på Ipaden för att kunna förklara olika situationer som sker under dagen tex, matsituation, toalett. Man kan använda sig av språkpåsar där finns bilder på olika saker som man brukar använda dagligen, tex toalett, tandborste, tvål och sådana saker som tillhör toalett och på så sätt kan man skapa diskussioner. Barn ser och lär sig rutinerna från varandra.
Det verkar som att barn som saknar kunskaper i det svenska språket som skolas in lär sig de nya rutinerna som gäller i förskolan av både pedagoger och jämnåriga kamrater. Det verbala språket kan man förstå ersätts av översättningsredskap och icke-verbala signaler som hjälper barnet att förstå vad de som pratar ett annat språk menar.
27
6. Slutsats & diskussion
Här kommer jag att diskutera mina resultat i relation till tidigare forskning och i relation till metod. Jag kommer även att skriva om yrkesrelevans och fortsatt forskning.
6.1 Resultat i relation till tidigare forskning
I min analys har jag utgått ifrån två frågeställningar: Den första frågeställningen handlar om pedagogers berättelser om de arbetssätt de har vid inskolning för barn som inte kan svenska? I min undersökning visade det sig att det inte fanns någon bestämd riktlinje för hur man ska skola in barnet. Utifrån de två olika inskolningsmodeller som presenteras i detta arbete använde båda förskolorna föräldraaktiv inskolning och strävade efter att göra vårdnadshavarna delaktiga i inskolningen. Pedagogerna menar att barn är olika och unika och att det förutsätter att man ger en möjlighet till att vara flexibel under inskolningsprocessen, både om barnet verkar anpassa sig väl som om barnet visar att de behöver längre tid. Båda förskolorna poängterar trygghet för både barn och föräldrar som grundläggande för en lyckad situation för barnet. Inskolning verkar handla om att både barn och vuxna ska bli trygga i övergången från hem eller annan förskola och till den nya förskolan. Resultatet visar att inskolningen startar med ett välkomstbrev där pedagogerna förklarar föräldrarnas roll och pedagogernas roll. En av pedagogerna poängterar att det viktigaste för dem är föräldrarna, att de är dem som skolar in sitt barn till den nya miljön som förskolan är. Pedagogerna ser även till att kommunikationen säkras genom användning av tolk. Det för att försäkra sig om att både pedagogerna och vårdnadshavare förstår varandra. En annan pedagog förklarar vikten av att även pedagogerna ska förstå vad vårdnadshavarna behöver kommunicera till förskolan och att en tolk inte ska ses som en resurs endast för vårdnadshavarna.
Den andra frågeställningen handlar om: Vilka hjälpmedel pedagogerna har för att kommunicera med barn som inte kan svenska i samband med inskolning? När barnen lämnas själva på förskolan visar analysen att pedagogerna kombinerar flera olika kommunikativa resurser. Pedagogerna använder olika metoder för kommunikation parallellt utifrån vad som bäst passar i situationen och utifrån vilken pedagog som är
28
närvarande i situationen med barnet. Bildstöd tycks stå för en stor del av hjälpmedel för att lyckas kommunicera med barn som inte behärskar svenska. Däremot var det skillnad i hur bilder används på de båda förskolorna. Den ena förskolan använder en knippa med bilder som varje pedagog har nära sig och som finns tillgänglig för både barn och pedagoger. Medan den andra förskolan använder bilder uppsatta i olika rum på förskolan med olika områden som teman. Övriga metoder för att kunna förmedla ett budskap där barn och pedagoger talar olika språk visade sig vara teckenspråk, språkpåsar, sagopåsar, Ipad, icke-verbal kommunikation, det digitala översättningsverktyget Google translate, pedagoger som talar samma modersmål och föräldrar som hjälper till att översätta vanligt förekommande ord. Även de nya kamraterna kan ses ha betydelse för de barn som skolas in även om pedagoger inte medvetet använder barnen som en brygga mellan olika modersmål. Det har varit barnen själva som agerar frivillig tolk. Undersökningen visar att pedagogerna både använder verbal- och icke-verbal kommunikation med barnen. De verkar utgå ifrån sin beprövade erfarenhet och att själva sätta samman metoder som de anser fungerar, snarare än att de har utgått ifrån vetenskapligt utformade metoder för inskolning av barn som inte behärskar svenska.
I analysen framkom att det är skillnader mellan barnens sätta att kommunicera med varandra och pedagogernas. Barn verkar tala sitt egna modersmål med en jämnårig oavsett om de förstår varandra verbalt eller ej. De använder sällan metoder för att översätta till ett gemensamt verbalt språk. Medan pedagogerna försöker hitta metoder, redskap och verktyg med en översättande funktion från ett verbalt språk till ett annat. Däremot använder både barn och vuxna den icke-verbala kommunikationen för att göra sig förstådd. För att hjälpa barn att förstå rutiner ses jämnåriga som en resurs när de nya barnen ser hur de färdiginskolade gör. Pedagogerna menar att det fungerar bra med flexibla krav för de nya barnen då de med tiden kommer att anpassa sig till förskolans ordinarie regler. Den ena förskolan har ett mentorskap där de parar ihop ett gammalt barn med ett nytt. Medan detta saknades på den andra förskolan. En pedagog förklarade att det funnits barn som översätter från deras modersmål och till svenska och tvärtom i fall något barn inte förstår svenska och att de talar samma modersmål, men att det kommit ifrån barnet och inte någon pedagog.
Undersökningen visar att det på de undersökta förskolorna inte finns en konkret eller ett specifikt sätt av inskolning för barn som saknar det svenska språket. Markström &
29
Simonsson (2017) menade utifrån sin undersökning att eftersom det inte finns några exakta riktlinjer i läroplanen så blir det upp till varje pedagog att tolka läroplanen och på vilket sätt en inskolning ska utformas och genomföras på förskolor i Sverige. Denna tolkning syns i undersökningen av båda förskolorna. Vad som skiljer Markström & Simonsson (2017) från mitt resultat är att Markström & Simmons (2017) inte har undersökt inskolning i relation till språksituationen på förskolan. De har undersökt en förändrad syn på föräldrarnas roll i förskolan. I likhet med Simonsson och Markströms (2017) undersökning framkom i denna undersökning att alla de intervjuade pedagogerna såg vårdnadshavarna som en resurs.
Utifrån en första introduktion till det svenska samhället, och tiden det tar som utländsk att anpassa sig till det svenska, undersöker Johannes Lunneblad (2013) bemötandet av utländska barn och vårdnadshavare i förskolan. Då min undersökning främst riktade sig mot den kommunikation som sker mellan pedagoger och barn under inskolningen när barn och pedagoger har olika modersmål är det svårt att dra slutsatser om likheter och olikheter med Lunneblad (2013). En viss likhet finns vid att vårdnadshavare och barn mottas på olika sätt.
Resultatet i denna undersökning visar precis som det visar sig i Skaremyrs (2014) undersökning att icke-verbala kommunikationsstrategier kompletterar bristen på verbal förmåga för att skapa möjligheter att göra sig förstådd och att bli förstådd.
6.2 Kritisk metodreflektion
Jag har i denna etnografiska ansats valt en kvalitativ metod. Fördelen med valet av semistrukturerade intervjuer har varit möjligheten till ett bredare samtal om varje fråga. Pedagogerna har haft möjlighet att samtala utifrån spontanitet. Samtidigt kan de finnas en problematik med andra individers uppfattning av hur något sker i praktiken. Undersökningen bygger på någon annans uppfattning av hur inskolning för barn som saknar svenska språket är utformat. Om jag som forskare hade valt att göra egna observationer direkt på förskolan hade möjligheten för uppfattningen av vad pedagogerna berättat eventuellt kunna fördjupas. Om det hade funnits olikheter utifrån vad pedagogerna säger verbalt och hur det gör i praktiken hade det funnits bättre möjligheter
30
för mig som forskare att uppfatta dessa skillnader och ställa frågor om det. Ytterligare en problematik kan vara den begränsade samtalstiden som har varit då pedagogerna deltagit i intervjuerna under arbetstid. Det kan ha uppstått ett mått av stress på grund av det. Om möjligheten för uppföljande samtal hade funnits eller att pedagogerna känt att de inte haft en tid att passa kanske intervjuerna hade förlöpt på ett annat sätt.
Nackdelen har varit språket. Jag som forskare har inte svenska som modersmål vilket är på det språk som undersökningen genomförts. Även två av pedagogerna har ett annat modersmål än svenska. Det har funnits begränsningar i möjligheten att uttrycka sig, både för mig som forskare som för de som inte heller har haft svenska som modersmål. Detsamma kan ha uppstått för de som haft svenska som modersmål att eventuella missförstånd uppstått i betydelser av innehållet i vissa frågor när jag som forskare tolkat vad de har sagt eller att de har tolka mig fel. Under mina intervjuer blev jag nervös och tappade ord eftersom jag hade svårt att förklara vad jag menade. Det har ibland varit svårt att uttrycka mig på svenska utifrån ett sätt som jag hade lyckats med på mitt modersmål. Vissa pedagoger har förstått vad jag menar och tolkat mig rätt medan andra har haft svårare att förstå vad jag har menat där det troligtvis kan ha uppstått fel i översättningarna mellan våra olika språk. Jag hade svårt att förstå när de använde, som jag uppfattade, svåra ord. Jag hade svårt att höra ordet. Det var ibland svårt för båda oss som har annat modersmål att kunna förklara för varandra svaren på de frågor som jag ställde. En pedagog fick problem att följa med i det jag frågade och hon ville att jag skulle förklara för henne med enklare ord och meningar.
Utöver detta är det rimligt att anta att svaren hade blivit annorlunda och kanske fördjupade om jag som forskare dels hade haft små grupper med pedagoger från samma förskola som närvarat i men även med små grupper med pedagoger från de olika förskolorna. För att kunna ställa kontrasterande frågor mellan förskolorna om varför man valt det sätt som man gjort eller varför man har valt bort något. Det positiva med språksvårigheterna har för mig som forskare skapat en fördjupad insikt om svårigheterna i att tolka någon annan och att det påverkar forskningsresultat.
31
6.3 Yrkesrelevans
Med tanke på att det finns många barn i Sverige som saknar tillräckliga förmågor i det svenska språket för att kunna kommunicera verbalt eller förstå verbal kommunikation kan mitt arbete hjälpa de pedagoger som inte har erfarenhet kring detta område. Det blir då viktigt att synliggöra det arbetet för att få syn på den kunskap som saknas i arbetslivet.
6.4 Framtida forskningsfrågor
Sverige är ett mångkulturellt land med en betydande andel individer med annat modersmål än svenska som kommer till Sverige och som med det gör att svenska förskolan får en betydande andel barn med annat modersmål än svenska. Till det har vi barn som föds i Sverige som inte får möjligheten att lära sig svenska språket av olika anledningar innan de börjar förskolan. Av mina erfarenheter som vikarie har jag uppmärksammat att många barn med utländsk härkomst som inte behärskar svenska talar bra engelska trots att det inte är ett officiellt språk i utbildningssystemet. Mot bakgrund av det ser jag det som en möjlig väg att forska på huruvida detta är något som har betydelse vid inskolning med barn som inte talar svenska. Andra frågor som man kan undersöka i framtida forskningsprojekt kan handla om hur pedagoger förstår hur ett barn som saknar det svenska språket känner. För dessa barn kan det kanske vara en dubbel osäkerhet i att dels lämna vårdnadshavarna men att även att sakna ett verbalt språk som man som individ förstår.
32
Referenser
Förskolan (2013). Barnen förlorar på kort inskolning.[Elektronisk resurs] https://forskolan.se/barnen-forlorar-pa-kort-inskolning/ [Hämtad 2020.03.30]
Hellberg, Anna (2015). Psykologi i förskolans vardag. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Hellberg, Anna (2017). Inskolning, del 1: Förberedelse och lyhördhet.
[Elektroniskresurs] https://forskoleforum.se/artiklar/inskolning-del-1-forberedelse-och-lyhordhet [Hämtad 2020.03.30]
Hellberg, Anna (2017). Inskolning, del 2: upplägg och inskolningsmodeller. [Elektronisk resurs] https://forskoleforum.se/artiklar/inskolning-del-2-upplagg-och-inskolningsmodeller
[Hämtad 2020.03.30]
Hellberg, Anna (2017). Mitt barn börjar förskolan.[Elektronisk resurs] https://forskoleforum.se/artiklar/mitt-barn-borjar-forskolan-inskolning-ur-ett-foraldraperspektiv [Hämtad 2020.03.30]
Johannes Lunneblad (2013). Tid till att bli svensk: En studie av mottagandet av
nyanlända barn och familjer i den svenska förskolan. Nordisk barnehageforskning,
Vol.6, nr. 8, p. 1-14, published 16th may 2013. [Elektronisk resurs] https://doi.org/10.7577/nbf.339 [Hämtad 2020.03.30]
Lärarnas tidning (2011). Olika modeller för inskolning. [Elektronisk resurs] https://lararnastidning.se/olika-modeller-for-inskolning/ [Hämtad 2020.03.30]
Markström Ann-Marie & Maria Simonsson (2017). Introduction to preschool:
strategies for managing the gap between home and preschool. Nordic journal of studies
in educational policy, 2017 VOL. 3, NO. 2, 179–188 [Elektronisk resurs] https://doi.org/10.1080/20020317.2017.1337464 [Hämtad 2020.03.30]
33
Migrationsverket (2020a). Alla asylsökande barn har rätt att gå i skola.
[Elektroniskresurs] https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Medan-du-vantar/Skola.html [Hämtad 2020.04.08]
Migrationsverkets (2020b). När vi läser svensk historia kan vi se hur grupper av
människor invandrat till landet sedan flera hundra år tillbaka i tiden.[Elektronisk
resurs] https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Migration-till-Sverige/Historik.html [Hämtad 2020.04.08]
Migrationsverket (2019). Inskrivna personer i Migrationsverkets mottagningssystem (rapport??). [Elektroniskresurs]
https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Asyl.html [Hämtad 2020.04.08]
Niss, Gunilla & Söderström, Anna-Karin (2006). Små barn i förskolan: den viktiga
vardagen och läroplanen. 2. uppl. Lund: Studentlitterat
Nilsson, Björn & Waldemarson, Anna-Karin (2016). Kommunikation: samspel mellan
människor. 4 ., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Nilsson, Björn & Waldemarson, Anna-Karin (2007). Kommunikation: samspel mellan
människor. 3., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
OECD (2018). The future of Education and skills Education 2030. [Elektronisk resurs]. http://www.oecd.org/education/2030-project/contact/ [Hämtad 2020.03.30]
Regeringskansliet (2019). Utredning om ökat deltagande och bättre språkutveckling i
förskolan. [Elektronisk resurs]
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/10/utredning-om-okat-deltagande-och-battre-sprakutveckling-i-forskolan/ [Hämtad 2020.03.30]
SFS 2010:800. Skollagen. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SCB (2020). Utrikesfödda. [Elektronisk resurs] https://scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/utrikes-fodda/ [Hämtad 2020.04.08]
34
Skaremyr, Ellinor (2014). Nyanlända barnsdeltagandei språkliga händelser I förskolan. Lic.‐avh. Karlstads universitet. Karlstad: Univ. [Elektronis resurs] http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:731630/FULLTEXT01.pdf [Hämtad 2018.02.15]
UNESDOC (2015). Education 2030. [Elektronisk resurs].
https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000245656 [Hämtad 2020.04.08]
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk resurs]. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Tillgänglig på Internet:
http://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf [Hämtad 2018.02.15]
Øystein Nome, Dag (2017). De yngste barnas nonver handlingsrepertoar. Ph.d.-avh. Agder Universitet. Trykk: Wittusen & Jensen Oslo. ISSN: 1504-9272, ISBN: 978-82-7117-871-0 [Hämtad 2020.03.30]
35
Bilagor
Bilaga 1: Intervjufrågor
Bakgrundsfrågor till pedagoger:
1. Vad har du för utbildning?
2. Hur länge har du jobbat i ditt yrke?
3. Hur länge har du jobbat på den aktuella förskolan?
4. Har du erfarenhet av att jobba med barn som inte behärskar svenska?
Intervjufrågor:
1. Vad gör du för att barn ska känna sig trygga och bekväm i den nya miljön? 2. Hur lång tid tar det för att barn ska känna sig trygga och bekväma i den nya
miljön?
3. Hur gör ni när det inte finns någon tolk eller personal för att hjälpa barnet med språket?
4. Vilka inskolningsrutiner har ni i förskolan? Är det något i rutinerna som kommer att förändras utifrån barnets behov?
5. På vilket sätt hjälper ni barnet att “komma igång” med förskolans rutiner? 6. Det händer att personalen är sjuk (den som hjälper barnet med språket) Hur
planerar ni då den dagen?
7. Hur pratar du med barn som inte kan svenska, vad använder ni for hjälpmedel för att kommunicera med de barnen?
