Ö
sterlen året runt – hållbara strategier för kulturell
utveckling på Österlen
Malmö Högskola
Konst, Kultur och Kommunikation K3 Examensarbete Kulturproduktion
Christel Molin KP06 20p VT 2008
Handledare: Kristoffer Gansing
1
Abstract...2
1. Inledning ...4
1.1 Uppsatsens åtaganden ...5
1.2 Projektets åtaganden ...5
1.3 Syfte och frågeställning ...7
2. Bakgrund ...7
2.1 Varför behövs det strategier för att skapa ett levande Österlen året runt?...7
2.1.1 En politik för landsbygdsutveckling på Österlen...8
2.2 Diskussionen om bidrag till kulturella aktiviteter ...10
3. Metod och disposition...11
3.1 Metod, teori och material ...11
3.2.1 Kvalitativ intervju som metod ...11
3.2.2 Kompletterande intervjuer...12
3.2.3 Metodkritik ...13
4. Teori ...14
4.1 Cultural Planning och den kreativa klassens framväxt ...14
4.2 Hållbara kulturella strategier på Österlen ...18
4.3 Plats som produkt ...19
4.3.1 Platsmarknadsföring och hållbara kulturella strategier...20
5. Projektet från teori till praktik ...23
5.1 Kartläggning av kulturella aktiviteter på Österlen – fem kategorier ...23
5.1.1 Kulturlivet på Österlen idag ...24
5.1.2 Kommunens roll/andra aktörer ...26
5.1.3 Erfarenheter av samarbete ...28
5.1.4 Österlens vision...30
5.1.5 Lösningsförslag...30
5.2 En arbetsgrund – teori kontra verklighet...32
5.2.1 Att sätta Österlen på kartan ...32
5.3 Tio nycklar till kulturinspiration – en hållbar taktik för kulturell utveckling på Österlen ...33
5.3.1 Kommunernas roll – ta kulturen på allvar!...33
5.3.2 Aktörernas roll – våga!...34
5.3.3 Omdefiniera begreppet Österlen!...35
5.3.4 Ta det stora till det lilla och gör det lilla stort! ...36
5.3.5 Introducera alternativ! ...36
5.3.6 och 5.3.7 Utmana fungerande koncept och ta tillvara kreativiteten! ...37
5.3.8 Inspireras av förebildsprojekt! ...38
5.3.9 Samarbete för projektets skull! ...39
5.3.10 Kulturens givna plats!...39
6. Sammanfattande reflektioner...40
7. Referenser ...42
8. Bilagor...44
8.1 Projektbeskrivning 2008-03-12 ...44
8.2 Kvalitativ intervjugrund för utvalda respondenter ...48
8.3 Utvalda respondenter, kort beskrivning av deras roll i kulturlivet på Österlen ...49 8.4 Synopsis till Kulturinspiration – strategier för hållbar kulturell utveckling på Österlen50
2
Abstract
This paper discusses how the cultural actors in the region of Österlen can work to develop a cultural area that works to profit the regions economy and cultural development. What tactics and strategies would be necessary for a strong cultural development at Österlen to come true? The focus of the study is on cultural planning, the rise of the creative class and the production of space and the opportunities and problems that can rise when several cultures get together, trade and industry, artists, local citizens and people working with the environment.
The mapping of the cultural actors of Österlen has been gathered by qualitative interviews conducted with key persons within the cultural life at Österlen and literature studies
supplement the material. The aim has been to investigate what success criteria’s they work with today to provide for the public need and if these activities lead to a development of culture in the region. With development I mean a development of the existing cultural environment to become more organic and that the activities lead to economic growth. The discussion about a creative class and the role of the place regarding Österlen and its actors gives a theoretical base from which the interview material and project experiences are analysed. The analyse end in ten keys or concrete strategies for sustainable cultural development in the region Österlen for the future that is presented in the book Cultural inspiration – sustainable strategies for cultural development at Österlen. In this book I also present some of the cultural actors in the area that are already working in a way that is worth presenting in this context.
Language: Swedish with an English summary
Keywords: Sustainable cultural development, Österlen, cultural planning, the rise of the creative class, the production of place, strategies for cultural development.
3 Förord
Jag vill framförallt tacka alla respondenter som genom sin medverkan visat ett tydligt intresse för ämnet och vilja att bidra till en utveckling av hållbara kulturella aktiviteter på Österlen. Det är ni som gjort denna studie och detta projekt möjligt!
Jag vill också tacka min handledare, Kristoffer Gansing för givande kommentarer, god kontakt och snabb respons.
Samt tack till familj och vänner för stöd och uppmuntran i med- och motgång! Malmö, den 20 maj 2008
4
1. Inledning
”vi vill ta det stora till det lilla och göra det lilla stort”
Jag läser i kultur- och livsstilsmagasinet Österlen 360 grader om en humanistiskt inriktad internatskola i England som är belägen i det natursköna böljande landskapet Hampshire. Där har matematikläraren Ashan Sen på skolan upptäckt hur undervisningen berikats av att hon gått utomhus med eleverna. Det började med att de på våren satte sig i en rosenträdgård för att göra mattelektioner, och då märkte läraren att eleverna distraherades av bladens former på rosorna, av dramatiska moln som seglade förbi och av bivaxformationer som övergetts av sina bin. Allt visade sig ha ett samband med de geometriska lagar hon lärde ut. Eleverna kunde se matematiska mönster i fjärilsvingar, i en regnbåge och i andra naturföreteelser. Istället för att avfärda detta som ett sidospår har matematikläraren idag sådana erfarenheter i centrum för sin undervisning. Kopplingen till att ta tillvara det som finns runt omkring oss och använda det för att utveckla och skapa nytt syns tydligt hos många av alla de aktörer som verkar inom Österlens kulturliv; en av dem är den ideella kulturföreningen kulturum i Hammenhög. De säger följande: ”vi vill ta utgångspunkt i byn och det som redan finns här. Vi vill ta det stora till det lilla och göra det lilla stort”. Häri ligger en viktig del i utmaningen för de aktörer som verkar idag inom kulturlivet på Österlen för att kunna lyfta området till att vara kulturellt livskraftigt hela året. Det är lätt att stirra sig blind på att det som görs ska vara stort, påkostat och ha många besökare. Men om området är en landsbygd, vilket Österlen är, och
kommunerna som verkar där tillsammans har ca 63 000 invånare hela året, ska inte det lilla föraktas. Ur det lilla växer det ofta något stort, om det ges tillåtelse. Eller som en annan av aktörerna på Österlen, Emma Karp Lundström, säger om projektet Tillväxthuset; att hon och de andra som arbetar med det inspirerats av Eden Project i Cornwall, England. Eden Project är ett unikt upplevelsecentrum kopplat till klimatforskning och globalt samarbete för att höja människors medvetenhet. Hela centret är totalt miljögenomtänkt in i minsta vrå, allt har minst två eller tre funktioner, 95 % av soporna återvinns, av alla tusentals parkeringsplatser ser man bara några hundra bilar i taget. Vänlighet och omsorg in i minsta detalj skapar en atmosfär som genomsyrar hela centret. Här ser man att man kan skapa ett centrum för trädgård och miljö med ett innehåll som bär, rakt igenom alla ekonomiska kalkyler och budgetar, som skulle fungera även på en plats som Österlen.
5
1.1 Uppsatsens åtaganden
Nyckeln till ekonomisk framgång för en stad eller landsända är ett rikt kulturliv, men ändå så är de kulturella och kreativa sektorerna inte hundraprocentigt utnyttjade som tillväxtområden i Sverige idag.1 Generellt gäller att det finns en stor kreativ potential i samhället men att det saknas sociala och ekonomiska system för att fullt ut kunna ta tillvara denna potential. Österlen och de ansvariga politikerna i kommunerna Simrishamn, Tomelilla och Ystad anser att kulturen skulle kunna vara en basnäring.2 Trots det är Österlen ett område som i huvudsak lever på sommaren, något som både kulturliv och näringsliv vill förändra. Den här uppsatsen kommer att undersöka hur de kulturella aktörer som finns idag på Österlen kan bidra till en stark kulturell utveckling av ”landsbygden Österlen”. Kulturum i Hammenhög och
Trädgårdscentrum i Kivik är då några av de aktörer som verkar som exempel för att visa på frågeställningar kring den verklighet Österlens kulturella aktörer kan ha sin utgångspunkt i. Ett viktigt steg är att försöka förstå vad kulturlivet på Österlen är, likaså vad cultural
plannning och den kreativa klassens framväxt är, hur plats som produkt har en viktig roll och hur det bör kommuniceras till omgivningen. Plats som produkt har en väsentlig roll för att attrahera besökare, företag och invånare på Österlen. Att kommersialisera en plats har ekonomiska aspekter, men även en rad materiella, etiska, kulturella, ekologiska och sociala aspekter. Kommersialiseringen av Österlen påverkar relationen till övriga världen, till andra människor och relationen till naturen. Här blir diskussionen om hur platsen produceras, men också hur den konsumeras, viktig. Områdesutvecklingsmetoder som lägger vikt på samarbetet mellan sektorerna kultur, geografi/arkitektur och ekonomi blir centrala. Det är ett strategiskt och integrerat sätt att göra bruk av kulturella resurser i utvecklingen av lokalområden. En del av metoden är genomförandet av cultural mapping, där Österlens styrkor och svagheter samt kulturella resurser kartläggs och diskuteras. Låt oss börja med denna utmaning genast!
1.2 Projektets åtaganden
Österlen året runt – hållbara strategier för kulturell utveckling på Österlen är ett
examensarbete på det tvååriga påbyggnadsprogrammet kulturproduktion vid Malmö
Högskola. Utbildningen arbetar med produktionsförhållanden inom konst och kultur och ger studenterna konkreta verktyg för att kunna hantera processen från en kreativ idé till
projektrealisering. Centralt i utbildningen står kulturproduktion och de processer som är knutna till utvecklingen av kulturella strategier och projekt i bred bemärkelse.
1Waltenberg LilithSDS 2006-10-28, Kultur är nyckeln till ekonomisk framgång
2Österlen, benämning på slättbygden i sydöstligaste Skåne, ungefär motsvarande Simrishamns och Tomelilla kommun samt angränsande
delar av Ystads kommun. Någon fast gräns för området kan inte anges. Naturen på Ö. kännetecknas av slättområden med inslag av snårskog. Naturområden av särskilt intresse är Stenshuvuds nationalpark, www.ne.se kontrollerad 2007-12-21
6 En del kurser behandlar till exempel stadens kulturella utveckling, modern konst- och
kulturförståelse samt kulturindustrins roll i samhällsutvecklingen. Kurser i ekonomi, organisation och kommunikation ingår också i utbildningen. Författaren, Christel Molin (f 1971), har tidigare utbildning inom konstvetenskap, kultur, pr och marknadsföring samt i produktionsledning. Under sommaren och hösten 2007 arbetade jag (författaren) som vikarierande intendent på Tjörnedala Konsthall på Österlen som drivs av Östra Skånes
Konstnärsgille (ÖSKG) och fick ett starkt intresse för hur ett landsbygdsområde som Österlen ska kunna utveckla sitt kulturliv till att vara vitalt och levande året runt.
I detta projekt är min roll mångsidig och ur ett helikopterperspektiv. Jag arbetar med cultural planning och diskussionen om den kreativa klassen som grundläggande perspektiv vilket förespråkar lokal förankring och delaktighet. Det innebär att min roll som kulturproducent är att arbeta med förankring på det lokala planet hos de kulturella aktörerna på Österlen.
Projektets fokus är att utifrån en kartläggning och analys av de kulturella aktörer som finns idag i Simrishamn, Ystad och Tomelilla presentera tio stycken nycklar/strategier som skapar hållbara kulturella aktiviteter i framtiden. Under kartläggningen av kulturlivet i kommunerna fann jag flera projekt som är värda att lyftas ut och visas för omvärlden just på grund av sina kulturella strategier. De får verka som inspirationskälla för vart det kulturella livet på Österlen bör driva och förhoppningsvis inspirerar de andra att våga! Här föddes tanken att göra en bok, som dels presenterar de taktiker och strategier som bör användas för framtida kulturprojekt, men som också presenterar några av dessa projekt på Österlen som redan arbetar utifrån dessa strategier. Boken ska i ett första skede skickas ut till samtliga aktörer/respondenter som medverkar i denna uppsats. Här ska boken också presenteras på K3s examensutställning i Malmö och för pressen under maj 2008.
Boken är en egenhändig produktion i första skedet, men tanken är att den i ett andra steg ska spridas till andra aktörer på Österlen och då ska ett samarbete vara etablerat med någon/några av dem som fick boken i det första skedet. Att jag valt att göra en bok är för att den ska kunna vara enkel att ta med sig och använda aktivt i sitt arbete med olika projekt. Efter hand som tiden går så kommer visserligen projekten som medverkar i boken att vara inaktuella, men, deras sätt att arbeta kan ändå lyftas fram som en hållbar taktik och strategi i framtiden för att vårda projekt och se till att de växer organiskt.
7
1.3 Syfte och frågeställning
Uppsatsens syfte är att diskutera och analysera hur Österlens kulturella aktörer, då både kommunerna och andra aktörer, kan arbeta för att utveckla ett kulturellt område året runt som gagnar regionens ekonomi och kulturella utveckling. Vilka taktiker och strategier kan behövas för att en stark kulturell utveckling på landsbygden Österlen ska kunna förverkligas? Fokus i uppsatsen är övergripande på cultural planning, den kreativa klassens framväxt och plats som produkt och de möjligheter och problem som kan uppstå när flera kulturer möts; näringslivet, konstnärer, lokalbefolkning, miljöengagerade. Kartläggningen av de kulturella aktörer som verkar idag på Österlen analyseras i uppsatsen och mynnar ut i tio stycken konkreta
nycklar/strategier för hur man kan skapa hållbara kulturella strategier i framtiden.
2. Bakgrund
”nästan komiskt med skillnaden mellan sommar- och vinterhalvåret”
2.1 Varför behövs det strategier för att skapa ett levande Österlen
året runt?
Österlen är benämningen på slättbygden i sydöstligaste Skåne, ungefär motsvarande
Simrishamn och Tomelilla kommun samt angränsande delar av Ystad kommun. Totalt bor här ca 63 000 invånare året runt fördelat på ca 20 000 i Simrishamn kommun, ca 30 000 i Ystad kommun och ca 13 000 i Tomelilla kommun. Med en och en halvtimmes bilfärd når man västra Skåne (Malmö) och med två timmars restid är man i Köpenhamn. Österlen är känt för sitt rika konstliv, samt mat och dryck, främst under sommarmånaderna. Politikerna i de olika kommunerna på Österlen anser att kulturen skulle kunna vara en basnäring på Österlen året runt men så ser det inte ut. Exempelvis Simrishamns kommun har satt som motto att vara en av Sveriges främsta kulturkommuner med kultur i mångfald med tradition och förnyelse. Det har funnits andra projekt i denna kommun, exempelvis Skeppet, en idéskiss om ett nytt, kreativt kulturcentrum i Simrishamn som inte blivit av i den utsträckning det planerades för trots goda intentioner. 3 Simrishamn räknas också som en relativt ”sårbar kommun” då man är beroende av några stora arbetsgivare. Tre näringsgrenar dominerar antalet anställda i
Simrishamns kommun under hela året: vård och omsorg, handel och kommunikation samt tillverkning och utvinning.4
3Examensarbete på utbildningen Kulturproduktion 2006, Johan Jeppsson, Skeppet – som idéskiss. Om ett nytt, kreativt kulturcentrum i
Simrishamn
8 De största företagen i kommunen är Simrishamns kommun (1600 anställda), Plastal AB (475), Närsjukvården Österlen AB (425), Region Skåne (125), Weibull Trädgård AB (125), Kiviks Musteri AB (125), Gärsnäs AB (75), Carepartner Sverige AB (75), Bror Stenkilssons Åkeri AB (75), Samhall AB (75). Fler människor pendlar ut ifrån Simrishamn än in till kommunen. Till Simrishamn pendlar man främst från Tomelilla och Ystad och från Simrishamn till Ystad, Tomelilla, Malmö, Kristianstad och Lund (i fallande ordning).5 Dessutom är Simrishamn den kommun som tappar mest befolkning i Skåne, detta trots att Simrishamn är en inflyttningskommun. De flesta som flyttar till kommunen är 55 plus och få unga familjer flyttar dit. Det gör att det inte heller föds många barn. För de ungdomar som redan bor i kommunen är det svårt att bo kvar, dels för att det inte finns tillräckligt med bostäder för unga, och dels för att det finns för få utbildningsalternativ på orten. Även kollektivtrafiken bör utvecklas, så att det blir enklare att pendla till och från kommunen. För kommunerna Tomelilla och Ystad är befolkningen mer stabil, och i Tomelilla har man dessutom en inflyttning av barnfamiljer, att då jämföra med Simrishamn som har en övervikt på inflyttade med ålder 55 plus.6
2.1.1 En politik för landsbygdsutveckling på Österlen
Under 2007 har samtliga kommuner på Österlen börjat arbeta med Leaderprojektet7 och hit har man bjudit ett stort antal konstnärer, politiker, kulturpersoner och tjänstemän för att gemensamt diskutera konstens och kulturens betydelse för regional utveckling i allmänhet och utvecklingen på Österlen i synnerhet. Många landsbygdsområden står inför stora utmaningar och EU för här en aktiv politik för landsbygdsutveckling. Politiken för landsbygdsutveckling är också kopplad till flera andra åtgärdsprogram på EU-nivå och målet är att förbättra
livskvaliteten i landsbygdsområden och främja en spridning av landsbygdens ekonomi. Här konstateras en del möjligheter och hot; bland annat önskar de deltagande i
Leaderprojektet att det skapas gemensamma mötesplatser för alla kommuner som ingår under Österlen. De deltagande i Leaderprojektet konstaterar också att det idag satsas framförallt på kulturella aktiviteter på ideell basis på Österlen, vilket är både en styrka och en svaghet.
5 www.simrishamn.se kontrollerad 2008-01-14
6 Habul, Kenan SydsvenskaDagbladet 20 feb 2008, Bättre skola ska locka barnfamiljer
7 Leader+ är ett av EU:s gemenskapsinitiativ och ska främja utveckling på landsbygden. Med utgångspunkt från lokala förutsättningar och lokala initiativ ska Leader+ stödja nyskapande metoder för utveckling och förnyelse. Vill du veta mer finns det svenska Leader+ programmet att hämta under menyval Leader i Sverige. I Sverige bedrivs Leaderarbetet inom tolv utvalda Leaderområden. www.leaderplus.se
9 Fördelen är att dessa satsningar ofta har en väldigt stark lokal förankring, både hos det lokala näringslivet och hos befolkningen, men nackdelen är att då det är ideellt är det också beroende av ”eldsjälar” som orkar och vill arbeta mer eller mindre gratis och aktiviteterna får ofta endast liten spridning under en begränsad period under året. Det finns också en underton av ovanifrånperspektiv från politikerna när det gäller Leaderprojektet; här finns pengar att hämta så nu måste det till samarbete! Tanken med Leaderprojektet är god; att samarbeta för att driva på utvecklingen i hembygden. Dock ställer jag mig kritisk till att man pratar om hela Österlen och dess utveckling, när det i verkligheten behövs göras mycket arbete innan aktörerna är där. Lokala aktionsgrupper med representanter från den ideella sektorn, offentliga sektorn och privata sektorn ska gemensamt ta fram en utvecklingsstrategi för ett avgränsat geografiskt område, exempelvis Österlen, eller en del av Österlen. Blir strategin godkänd av
Länsstyrelsen kan därefter gruppen ta emot och godkänna ansökningar om stöd till olika projekt inom det område de arbetar med. Mitt projekt och min uppsats vill snarare visa på vikten av att först ta reda på vad som behövs på lång sikt för att Österlen ska utvecklas, samt vilka projekt som redan verkar inom området och som är värda att lyftas fram och stöttas. När det väl är gjort kommer pengafrågan och nya projekt in. Att vara kreativ är ett sätt att närma sig problem som öppnar upp för möjligheter. Det är en ram med frågor snarare än kritik, frågor som söker svar på varför det är såhär, snarare än att det alltid har varit på detta vis. Kreativitet enligt cultural planning utmanar inte bara det som redan har blivit ett problem, utan många saker som till synes verkar fungera bra.8 Här finns förutseende och involverar en vilja till att ta risker och inte döma i förhand. Varje område bör fråga sig hur kreativa de är. Vilka speciella områden som utmärker sig inom kreativiteten. Varje plats, så även
kommunerna på Österlen, har fler tillgångar inom detta område än vad som syns vid första anblicken. Utmaningen är att gå djupare och finna denna kunskap. Även om de ideella
föreningar som verkar idag till synes fungerar bra, så kan problem komma att uppstå inom de närmsta åren. Många projekt drivs parallellt med andra arbeten, då det är svårt för många aktörer att få ekonomisk lönsamhet i de ideella projekten. En av respondenterna från
intervjuerna svarade gällande detta ämne: ”jag önskar att de som satt i kulturnämnden också
kom ifrån kulturlivet och var ordentligt insatta i ämnet. Idag tas mycket för givet, vi ideella aktörer får en klapp på axeln men behöver en kommun som ger mer tillbaka till oss aktörer än så.” Det finns också idag ett samarbete mellan kommunerna inom SÖSK 9 men detta samarbete är inte något som kommunerna och de som arbetar med kultur själva frågat efter, utan något som politiker lagt på ovanifrån.
8Landry Charles, (2006) The Art of City Making, s 271-272
www.simrishamn.se/.../Naringsliv/leader/Sammanställning%20av%20gruppdiskussionerna%20i%20SÖSK-regionen.pdf.
10 Det gör att vid många sammankomster inom SÖSK pratas det mest om att Österlen bör utvecklas, men inga konkreta projekt kommer igång i den utsträckningen som det borde. En brist från politikernas håll är att inte förankra tanken först om vilka projekt man kan
samarbeta om, och att kommunerna får konkreta verktyg att arbeta med. För Simrishamn så finns det en kulturpolitisk vision, likaså för Ystad, men Tomelilla saknar en sådan vision. Samarbete mellan kommunerna är viktigt, men det är också viktigt att här notera att
förutsättningarna mellan kommunerna skiljer sig åt. Österlen består av olika kommuner och aktörerna är beroende av den kommun de tillhör. Här borde det finnas tydliga samarbeten inom SÖSK som var av kommunöverskridande natur, så att inte ett projekts möjlighet begränsas på grund av vilken kommun aktören befinner sig i, om man talar om ett projekt som är hela Österlen till gagn. Tyvärr är det så för en del av de kulturella aktörerna idag; några av de respondenter jag intervjuat säger att det finns projekt som får problem, framförallt med finansiering från kommunerna om projektet ligger på gränsen, både platsspecifikt mellan olika kommuner och med tanke på var deltagande aktörer bor. Det pratas fint om samarbete, men det levs inte alltid upp till förväntningarna från kommunernas håll utan tenderar här att bli en revirdiskussion.
2.2 Diskussionen om bidrag till kulturella aktiviteter
En viktig del att nämna är också beroendet av bidrag för aktörerna till olika kulturella aktiviteter på Österlen och det som kommit upp under kartläggningen av dessa aktörer. Stiftelsen för framtida kultur har i en utredning konstaterat att bidrag i vissa fall kan motverka förnyelsearbete, då ökat stöd till en verksamhet som borde förnyas, kan bidra till att
förnyelsen dröjer. Det finns också en brist hos många kulturarbetare gällande
bidragsansökningar, med dålig kunskap om hur man söker bidrag vilket ger ansökningar med låg kvalité och inget bidrag till verksamheten som följd. Det finns en paradox i att många bidrag ges till projekt som avser att ge långsiktiga effekter, men bidrag är alltid av tillfällig natur. De verksamheter som kan uppfylla de långsiktiga effekterna samtidigt som de klarar en kortsiktig finansiering är kunskapsuppbyggnad, seminarieverksamhet, öppna samtal och nya nätverk. Bidragsgivning är också en slags elitism; för att kunna söka bidrag måste aktörerna först känna till att det finns bidrag att söka. Därefter ska ansökan utformas och helst ska aktören via kontaktnät påverka beslutet till hans/hennes egen fördel. Detta kräver att aktören redan är etablerad inom kulturlivet, och så är ju inte fallet med många nya aktörer. För många av Österlens ideella aktörer är det således av största vikt med nätverkande och stöd från kommunerna för att få finansiering till långsiktiga projekt.
11 Utbildning och kunskap inom ämnet är en annan viktig del. Det som många gånger saknas, förutom pengar, är yttre stimulans, erfarenhetsutbyte och höjd kompetens hos aktörerna.10 Ett exempel på projekt på Österlen som inte i första hand vände sig till kommunen i Simrishamn, utan har valt att finna finansiering på egen hand, är Kivik Art Centre. Detta eftersom de arbetar med långsiktiga effekter, men i den skala de gör sina projekt räcker inte en kortsiktig finansiering. Kommunerna har under min kartläggning önskat att många aktörer såg dem mer som en samarbetspartner än en bidragsgivare, men här har kommunerna själva ett ansvar att bygga upp just andra samarbeten med aktörerna. Ses man främst som en bidragsgivare för kortsiktiga projekt måste det till arbete för att visa andra bitar kommunerna kan hjälpa aktörerna med än rena pengar.
3. Metod och disposition
”ett projekt som växer organiskt”
3.1 Metod, teori och material
Kartläggningen av Österlens kulturella aktörer genomförs med hjälp av kvalitativa intervjuer med dels olika nyckelpersoner inom kulturlivet på Österlen och dels genom intervjuer med ett antal boende i området. Dessa boende är även engagerade i olika kulturella sammanhang och får sägas representera både de boende och de i många fall enmansföretag som det finns en stor mängd av på Österlen. Målsättningen är att undersöka vilka framgångsmetoder de kulturella aktörerna på Österlen använder sig av idag för att tillgodose de boendes behov om kulturella aktiviteter året runt, och om deras aktiviteter leder till en utveckling av kulturen i regionen. Med utveckling menar jag här dels en utveckling av det befintliga kulturlivet till att bli mer organiskt och dels ett ekonomiskt tillväxtperspektiv. Litteraturen om en kreativ klass och platsens roll för Österlen och dess aktörer ger en teoretisk bas ur vilken materialet från intervjuerna och projekterfarenheter analyseras. Här kommer också diskussionen om vad hållbara kulturella aktiviteter är och hur de påverkar de aktörer som verkar på Österlen in.
3.2.1 Kvalitativ intervju som metod
I detta arbete har jag velat undersöka hur de kulturella aktörerna på Österlen inom visuell konst, musik och scenkonst, evenemang, kulturarv, turism, medier, arkitektur, stadsplanering, trädgård, livslångt lärande, kropp och själ (friskvård) och annat arbetar idag och hur det gagnar den kulturella utvecklingen.
12 Jag har valt att använda mig av tio stycken kvalitativa intervjuer eftersom jag velat få svar på
hur framför hur mycket eller hur många.Eftersom jag intervjuade personer med olika erfarenheter inom kulturlivet kan jag som intervjuare ställas inför olika situationer och svar som jag inte räknat med. Jag använde mig här av en frågeguide där samtalet blev mer fritt och det gällde att kunna vara flexibel, vilket enligt Jan Trost är ett kännetecken för att en studie är kvalitativ.11 Kvalitativa intervjuer handlar också om att försöka förstå den intervjuades sätt att tänka, bete sig eller hur han/hon uppfattar saker. Vid en intervju bör jag som intervjuare ha en lista med frågeområden som vart och ett tar upp ett större område. Mina frågeområden inför intervjuerna var följande: kulturlivet på Österlen idag, kommunens roll/andra aktörer,
erfarenheter av samarbete, Österlens vision, lösningsförslag. I mitt fall har jag under dessa
områden haft tydliga frågor, dock har alla varit av det öppna slaget. Det har varit den
intervjuade som styrt intervjun, men frågorna under områdena har hjälpt till att samtalen inte svävat iväg utan behållit sin röda tråd. Intervjuerna har skett i samtalsform och vid varje tillfälle har jag både spelat in samtalen samt tagit anteckningar. Intervjuerna har genomförts i olika miljöer, men haft det gemensamma att de varit ostörda och att de gett de intervjuade en välbekant och trygg miljö som de känt sig avslappnade i. Uppläggen har varit snarlika, men omformulerats beroende på respondentens yrkesmässiga roll och förhållande till Österlens kulturliv.12
3.2.2 Kompletterande intervjuer
Jag har också skickat ut mitt frågeformulär via e-post till ytterligare ett tjugotal medlemmar i Östra Skånes Konstnärsgille.13 Denna grupp valdes då de representerar både kulturellt aktiva i området, boende och medlemmar i en etablerad ideell förening på Österlen samt
kompletterade de tio kvalitativa intervjuerna. Åtta personer valde att svara, med varierande svar. Att intervjua personer via e-post kan kritiseras då det inte går att läsa nyanser eller dylikt från de intervjuade, dock har detta vägts mot metodens sätt att skapa ett kompletterande underlag av personer som understödjer de kvalitativa intervjuerna. Sannolikheten att dessa personer skulle svara om de inte anser sig ha något att tillföra mitt arbete är liten.14 Intressant här är att göra noteringen om att tio personer som först sagt sig vilja svara, ändrade sig när de fick frågorna.
11 Trost,Jan (1993, 1997) Kvalitativa intervjuer 12Se bilaga 8.3
13 www.oskg.nu kontrollerad 2008-03-14, se även referenser
13 Någon tyckte att detta var alltför tidskrävande med öppna frågor och några ansåg att Österlens kulturliv var ointressant. En mycket intressant hållning med tanke på att dessa personer är aktiva konstnärer och konsthantverkare, medlemmar i en aktiv förening, som verkar i Österlens kulturliv. De övriga har inte ansett sig ha tid att svara.
3.2.3 Metodkritik
Undersökningen har varit omfattande i hänseende till antalet intervjuer. Dock skulle antalet intervjuade som är infödda Österlenbor kunnat vara fler, resultatet nu har en stark övervikt på inflyttade Österlenbor. Eftersom examensarbetsperioden är tidsbegränsad valde jag dock att främst fokusera på att intervjua kulturellt aktiva i området för att peka på framgångsfaktorer, mer än att det skulle vara en blandning mellan infödda och ditflyttade Österlenbor som verkar kulturellt. Att jag som intervjuare och blivande kulturproducent har en positiv bild av kulturell utveckling som en av Österlens viktigaste framgångsfaktorer, precis som flertalet av mina respondenter, kan ha påverkat intervjusvaren då vi gemensamt kanske vill framhäva samma sak. Dock anser jag att det ändå fungerar i diskussionen om vilka framgångsfaktorer som finns idag, och hur de ska kunna utvecklas för framtiden. Intervjuerna har dessutom fördelen av att ligga de studerade aktiviteterna nära i tiden; samtliga intervjuade aktörer är alla aktiva i kulturlivet idag. Projektets studie förlitar sig i stor utsträckning på uttalanden från dessa respondenter. Detta kan såklart kritiseras då de antingen kan ses som en till storleken liten referensgrupp för att ligga till grund för forskning samtidigt som projektet refererar till deras uttalanden. Kritiken är relevant då konstaterande resonemang som hänvisas till en eller ett par personers uttalanden kan anses vara spekuleranden. Dock, som projektbeskrivningen till projektet Österlen året runt, och som denna uppsats bygger på, säger: projektets produkt,
utredning och föreslagna strategier har inte för avsikt att konstruera en färdig
lösningsmodell. Istället vill de vara en grund för ett inspirerande arbete till aktörerna på Österlen om hur Österlen året runt skulle kunna realiseras. Så länge uttalanden från
respondenterna ansetts rimliga och har bekräftat projektets legitimitet och syfte behandlas de i denna rapport därefter. Respondenterna presenteras inte vid namn i den löpande texten, vilket kan diskuteras om det ger mer trovärdighet åt kartläggningen om respondenterna namnges vid citering. Dock har några respondenter velat vara anonyma i sina uttalanden, vilket jag valt att respektera. De namnges som helhet, och då området Österlen är relativt koncentrerat menar jag att det ändå finns en tydlig tyngd och legitimitet i kartläggningen utan att det förekommer exakt namngivning vid citat. Samtliga intervjuade respondenter får komma till tals i
14
4. Teori
”med en blick både inifrån och utifrån”
4.1 Cultural Planning och den kreativa klassens framväxt
Cultural Planning är en stads- eller områdesutvecklingsmetod som lägger vikt på samarbetet mellan sektorerna kultur, geografi/arkitektur och ekonomi. Det är ett strategiskt och integrerat sätt att göra bruk av kulturella resurser i utvecklingen av lokalområden. En del av metoden är genomförandet av cultural mapping, där en plats styrkor och svagheter samt kulturella
resurser kartläggs. Kartläggningen ska försöka fånga människors känslor, idéer och drömmar för området med verklighetsaspekterna (exempelvis den faktiska boendesituationen) påförda så sent som möjligt, för att den kreativa tanken ska få flöda fritt. Utifrån detta material kan så en kulturstrategi för området utvecklas. Vidare studerar man också andra genomförda projekt och tar lärdom av dem. Teoretikern Charles Landry menar att fokus på kultur också innebär att man ser lokalbefolkningen som den primära resursen för en stad eller ett områdes
utveckling. Kulturella tillgångar är ett områdes råmaterial och dess värdebas.15 För Österlens skull innebär det att ta tillvara de projekt som görs i området och att öka samarbeten mellan kultur, geografi och ekonomi. Richard Florida talar i sin bok Den kreativa klassens framväxt om framväxten av en ny social klass, den kreativa klassen, där dess identitet bygger på medlemmarnas roll som förmedlare av kreativitet. Eftersom kreativitet är drivkraften bakom ekonomisk tillväxt, blir den kreativa klassen samhällets dominerande klass. För Österlen handlar det främst om individens kompetens samt en hög värdering av mångfald och öppenhet. I en ekonomi där kreativitet är en av de viktigaste varorna blir det regioner och städer som erbjuder miljöer som är gynnsamma för kreativa människor som blir centra för tillväxt och utveckling.16 Det blir viktigt att skapa ett människoklimat av hög klass och det finns till viss del hos kommunerna på Österlen en strategi för att bygga detta klimat, men det behövs göras mycket mer innan det går att säga fullt ut att Österlen har ett människoklimat av hög klass idag.17 Dit kreativa människor samlas, flyttar också kunskaps- och tillväxtföretag. Det finns gott om kreativa människor på Österlen men politikerna i de olika kommunerna har inte insett möjligheterna fullt ut. Kommunerna talar om de ideella föreningarna, om eldsjälar som är av största vikt, men det finns idag ingen uttalad strategi för hur dessa ska kunna stöttas så att deras aktiviteter utvecklas och blir hållbara.
15 Landry, Charles(2000)The Creative City – a toolkit for urban innovators, s.7, 169 16Florida, Richard (2001) Den kreativa klassens framväxt, s 23-34
15 Det pratas om vikten av kulturhus, men, det talas inte om vad detta kulturhus ska fyllas med. Ett exempel är det redan nämnda Skeppet, som var en skiss på ett kulturhus i Simrishamn som aldrig blev av så som planerat. Ett annat exempel är Ystad Konstmuseum och den turbulens som varit kring dem,18 där kommunen inte verkar vilja satsa, trots att museet arbetar tydligt kulturstrategiskt. För att skapa hållbara aktiviteter måste det till samarbete mellan kultur, geografi och ekonomi där projekten i sig är utgångspunkten. Kommunerna skulle kunna ta till vara på de projekt som skapas ute i byarna, exempelvis i Simrishamns kommun som består av en mängd olika småbyar.
Istället för att byarna avfolkas höst- och vintertid, skulle en satsning på lokaler för olika föreningar att vara i och en fungerande kollektivtrafik vara av största vikt. Som det är idag har kommunerna Tomelilla och Ystad väl fungerande kollektivtrafik till sina olika byar, men inte Simrishamn. I Tomelillas fall innebär det att kommunen skulle kunna lyfta de projekt som exempelvis görs i byarna längs tågsträckan Malmö-Tomelilla, och det faktum att tågen går ofta. Som besökare kan man kliva av i en by och uppleva ett projekt, för att någon timme senare åka vidare och uppleva något annat. För Simrishamns del måste de öka frekvensen mellan samarbeten mellan sektorerna om inte byarna ska stå öde och området då också verka vara ett sovande område på vinterhalvåret. När man arbetar med kultur kopplat till stads- eller områdesutveckling bör man ha klart för sig vad det är kultur kan bidra med och vad kultur inte kan bidra med. I detta fall fokuserar kultur på kulturella resurser, snarare än kultur som konst.
18Politikerna i Ystad tog upp till diskussion om museet skulle säljas ut, med högljudda protester av personalen som följd. Museet som
arbetar aktivt inom kulturlivet verkar inte prioriteras, och till hösten har dess chef Tomas Millroth begärt tjänstledigt som en följd av konflikten. Han menar att det inte går att driva en hållbar verksamhet med de medel han får av Ystad kommun.
16 Utmaningen här ligger i att bygga ett öppet och kreativt samhälle på Österlen som kan ta tillvara på den kreativa energi som finns där. Helt enkelt skapa möjligheter för att utnyttja människors kreativa förmågor. Detta bör genomsyra inte bara kulturella aktiviteter, utan även andra områden. Kommunerna måste se aktörerna och deras aktiviteter som en långsiktig investering och aktörerna måste se kommunerna som en viktigt samarbetspartner. Att fokusera på kultur och dess aktörer som en resurs gör kulturen mer fokuserad på icke handgripliga värden som följer av kulturellt arv och omfattar hela befolkningen.19 Ofta pratar man om kulturell mångfald och här är det viktigt att poängtera att kulturell mångfald inte handlar om att utbudet ska vara för alla utan att det istället ska existera en mångfald av kulturella aktiviteter och institutioner som mer eller mindre täcker de många gruppernas behov. Det finns flera exempel på att kulturella projekt kan vara verkningsfulla med urban förnyelse och områdesutveckling. Här är kulturum i Hammenhög ett utmärkt exempel på ett kulturellt projekt som verkar för områdesutveckling och förnyelse. Likaså Tillväxthuset är ett annat utmärkt exempel. Det finns idag flera projekt på Österlen som arbetar tydligt efter cultural planning principen, däremot har kommunerna mycket att lära i sitt sätt att arbete med de kulturella resurserna. Överlag sitter kommunerna fast i kulturen från en tid som har varit och har svårt att öppna upp de sociala utrymmen som behövs för att medlemmar ur den kreativa klassen ska kunna uttrycka sina identiteter.20 Landsbygd är inte storstad, men stadsdelarna i en stad, exempelvis Malmö, kan liknas vid byar kring en större ort på
landsbygden. Malmö stad är inte bara centrum, utan alla områden staden består av, precis som Simrishamn inte bara är Simrishamn, utan alla byar runt omkring. Krympande områden eller städer är ett växande problem runt om i världen. Ofta är dock ett krympande område, som i Simrishamns fall, startpunkten för kulturell innovation. Här visar sig de projekt som i regel verkar underifrån vara starka för att lyfta området. Likaså möjligheten att ta tillvara
exempelvis övergivna byggnader och låta dem bli spelplatsen för olika kulturella aktiviteter kan vara mer verkningsfullt än att bygga nya, fina kulturhus.21 På så sätt tar man tillvara den civila kreativitet som finns, istället för att ovanifrån bestämma åt aktörerna hur de ska arbeta och organisera sig. Målet är att generera ett kontinuerligt flöde av innovativa lösningar på problem som påverkar de boendes möjligheter. För exempelvis Simrishamns del skulle detta kunna innebära att man utnyttjade någon av de byggnader som finns i hamnen till ett
kulturhus alternativt såg över möjligheterna i de olika byarna runt omkring.
19 Florida, Richard(2001) Den kreativa klassens framväxt, s 9-13 20Ibid s 358-359
17
4.1.2 Den kreativa klassens arbete på Österlen
Kulturella projekt har ofta en kreativ ingångsvinkel till problemlösning och kan samla människor, skapa dialog mellan olika grupper och förbättra ett områdes image. Det är dock viktigt att understryka att kultur har sina begränsningar när det kommer till ett områdes utveckling och problemlösning; grundläggande element som social klass och bostadspolitik är avgörande faktorer som inte påverkas av kultur i sig. Dock har platsen en avgörande roll och Richard Florida talar om tre viktiga beståndsdelar för en framgångsrik plats; att det finns teknologiska möjligheter, att det finns talang, det vill säga kreativt kapital, och att det finns tolerans. En plats som är fördomsfri och tolerant har en klar fördel för att attrahera olika sorters människor och för att generera nya idéer. Ofta söker aktörer lösningar på lokala problem, men det finns ingen universal lösning. Österlen måste själv finna sin lösning – i den kunskap, intelligens och kreativa förmåga som finns hos dess invånare. Det gäller ”att krossa de som krossar”, det vill säga ledare och breda strukturer av social kontroll på Österlen som får energin att riktas åt fel håll.22 Ett framgångsrikt område har följande gemensamt: visionära individer, kreativa organisationer och en politisk kultur som delar en tydlig klargöring av målet. Att skapa en likriktning och standardisering av produkter och aktiviteter är ett hot mot den lokala identiteten och gör att städer och områden känns och upplevs lika i en negativ bemärkelse. För några representerar kulturen en sköld som försvarar mot ovälkomna förändringar, och för andra representerar kulturen en ryggrad att möta framtiden med. För Österlen finns egentligen en stor resurs, dess invånare; deras intelligens, motivation och kreativitet. Om dessa kunskaper kan utvinnas kommer också förnyelse och återväxt att följa. Med tanke på Österlen och kommunerna där, exempelvis Simrishamn, måste man bland annat ta boendesituationen i beaktande. Således bör de kulturella strategier kartläggningen mynnar ut i kompletteras med spår till andra satsningar i området. Under mina intervjuer framkom det att det finns vissa barriärer mellan den kreativa klassens värden och ambitioner gentemot de etablerade klassernas (i Österlens fall fiske och jordbruk). För att inte Österlen ska upplevas som splittrat gäller det för de ansvariga politikerna att skapa plattformar för samarbete, och motverka ”vi och dem”. Eller som de själva säger, infödda och inflyttade Österlenbor. Den kreativa klassen finns representerad i båda läger, även om den har en stark övervikt åt de inflyttade Österlenborna.23 Ett problem det skapar är ett visst motstånd hos de etablerade klasserna mot det som kommer utifrån gällande kulturlivet.
22 Florida, Richard (2001) Den kreativa klassens framväxt s 19-20
18 Det låser politikerna till att lyfta kulturen i skolan, då skolan är ett sätt att kunna nå alla, oavsett om de är infödda eller inflyttade. Problemet blir om kultur då ses som skola, och den legitimitet som skolan ger kulturen, oavsett om den riktar sig mot de etablerade klasserna eller ej, bromsar också områdets kulturella utveckling till att flytta sig ut i samhället. 24 Ungdomar på Österlen behöver andra forum än skolan för att uttrycka sig. Det finns till viss del, men det behövs mer utrymme för egna initiativ att få ta plats. Unga människor anses i många fall vara ombytliga personer som inte ingår i ett områdes stomme. Men i den kreativa diskussionen är de viktiga av två anledningar; de arbetar länge och intensivt eftersom de är just unga och inte har någon familj att ta hänsyn till och eftersom de är unga är de ofta villiga att ta fler risker. Dessutom är det i branscher som snabbt förändras ofta de nyutexaminerade som har mest aktuella kunskaper. Ett klimat som riktar sig till de unga människorna attraherar även den kreativa klassen överlag. Medlemmar ur den kreativa klassen byter inte livsstil när de blir äldre, utan anpassar den istället och fortsätter att värdera mångfald och tolerans.25
4.2 Hållbara kulturella strategier på Österlen
Medvetenheten och intresset för kulturen som en avgörande faktor för att skapa ett hållbart samhälle har ökat. Runtom i landets kommuner pågår en rad satsningar där kulturen är en motor för att skapa en god livsmiljö. Med hållbar utveckling menas här en förbättrad
levnadsstandard för människor idag samtidigt som man ser till att kommande generationer får samma möjligheter till en förbättrad levnadsstandard. Att långsiktigt bevara de kulturella tillgångar som finns på Österlen samtidigt som man bygger på dessa tillgångar. Att investera i och bygga vidare på platskvalité. Även om ärvda tillgångar, såsom naturresurser är viktiga, kan Österlen själv skapa och stärka andra tillgångar, som i detta fall konst och kultur, öppna områden och livfulla kvarter och utbildningscentra. På så sätt görs Österlen mer
konkurrenskraftigt eftersom möjligheterna ökar för nya idéer att kunna påverka. Det gäller att få de boende att känna ansvar för förändringarna som sker i området och att få dem att
improvisera och få saker att hända. Alla har rätt till kreativitet. Österlen och dess kommuner måste ta vara på de kreativa individerna som finns där som en samhällsresurs. Likaså blir vikten av autencitet väsentlig. Området och dess aktörer måste identifiera det värde de tillför och fokusera på vad det är som gör dem unika. De måste våga vara annorlunda istället för att vara en kopia av ett annat samhälle! Den kreativa klassens livsstil handlar till viss del om en jakt på upplevelser och att leva livet. Upplevelserna de längtar efter är de som stärker deras kreativa identiteter.
24Ibid s 133
19 Framförallt söker de stimulans på den plats de bor och de söker mer aktiva och autentiska upplevelser som de kan delta i och organisera, mer än paketupplevelser a la Disney World. Här definieras autentisk plats som en plats med äkta byggnader, äkta människor och en äkta historia. En autentisk plats har ett surr, ett ljud av aktivitet och livfullhet och denna plats byggs upp av hållbara strategier. Det är helt enkelt en platskvalité som eftersträvas och innebär den unika uppsättning attribut som definierar en plats och gör den unik.26
4.3 Plats som produkt
Att prata om plats som produkt handlar om hur platser, i detta fall Österlen, paketeras och marknadsförs i syfte att attrahera besökare, företag och invånare. Ofta kan en plats utformning ses som ett resultat av kommersiella transaktioner av olika slag. Österlens kommersialisering är en ekonomisk process, men har också materiella, etiska, kulturella, ekologiska och sociala aspekter. En kommersialisering av en plats förändrar vårt sätt att vara i världen. Teorin går ut på att få en förståelse för hur platser skapas och förändras utifrån en kommersiell logik. Österlens kommersialisering är inte bara relevant för att förstå vår omvärld, utan också central för att vi ska förstå oss själva och andra. Plats är inte ett statiskt begrepp, utan platsen blir si eller så beroende på medvetna handlingar och val. Att se plats som något som går att lokalisera i rummet, både i materiell och i symbolisk mening, är ett vanligt sätt att tänka i västerländska kulturer. Denna lokalisering, som i Österlens fall, kan sättas ut på en karta och placeras geografiskt i relation till andra platser. Genom att se på världen i olika bitar, platser, är ett ställningstagande som i första hand betonar att det också finns gränser.27 En plats blir fokus för direkta målfokuserade handlingar och problem att brottas med. Platsen för samman alla delar som verkar där, exempelvis kulturen, och ersätter delarna med sig själv genom att förpacka dem. Platsen Österlen får på så vis representera en mängd olika delar, med olika utgång, en del positivt och annat negativt. Plats som begrepp och hur man arbetar med platsen skiljer sig åt. Hur man arbetar med platsen kan observeras, beskrivas och analyseras inom ett antal olika områden, som exempelvis stadsplanering. För Österlens del blir det viktigt att inse att platsens historia ändras konstant, och således måste aktörerna förhålla sig till nuläget. Idéer, representationer eller värden kan inte ta plats om de inte lyckas etablera sig på den plats och i den kontext de verkar.28
26Florida, Richard (2001) Den kreativa klassens framväxt s 208-209, 273-274, 277
27Ek, Richard och Hultman Johan (2007) Plats som produkt: kommersialisering och paketering s. 7-17 28 Lefebvre, Henri (1991) The production of space s. 410-423
20
4.3.1 Platsmarknadsföring och hållbara kulturella strategier
Platsmarknadsföring är en marknadsföringspraktik som syftar till att förmedla utvalda bilder av ett specifikt geografiskt område, ofta riktat mot en eller flera väl definierade målgrupper. Ofta är det en positiv bild som förmedlas, antingen för att konstruera en ny image eller för att ersätta en negativ image. Målgrupperna delas upp i tre breda kategorier: Näringslivet,
besökare och potentiella invånare. Således är platsmarknadsföringen i huvudsak riktad mot objekt som finns utanför Österlen, men fyller också en inåtriktad funktion mot de företag och människor som redan verkar och finns på plats. Här är människor som är stolta över platsen de bor och verkar på viktig, då den bilden förmedlar positiva berättelser om platsen för andra människor. Den inåtriktade funktionen rymmer också en annan viktig ambition, och som är avgörande för Österlen året runt – genom att göra lokalbefolkningen och det lokala
näringslivet delaktiga i platsens marknadsföring blir marknadsföringen legitim och mer trovärdig. Det är inte intressant att Österlen kommersialiseras, utan hur och under vilka förutsättningar kommersialiseringen blir möjlig. Ett exempel är här den nya satsningen på Matrundan – en gastronomisk parallell till konstrundan. Mat och konst ska sälja Skåne som turismlandskap. På Turmässan i Göteborg nyligen lanserade Position Skåne detta för Sveriges sydligaste landskap. 10-18 maj blir det sparrissafari i Skillinge, primörfester på tomater i Ingelstorp, lammexkursion, matvandringar och vinprovningar.29 Position Skåne gör här Skåne selektivt klibbigt, det vill säga fläckvis attraktivt. Orden och bilderna i deras marknadsföring förmedlar budskapet om hur turisten ska röra sig i området för att hitta specifika upplevelser. De aspekter som synliggörs i marknadsföringen blir de aspekter turisten ser under sin resa.30 Den kommersiellt gångbara bilden av Österlen överensstämmer inte nödvändigtvis med den bild de som bor och verkar har av platsen. Som en av respondenterna från intervjuerna säger: ”Det finns ett brett kulturliv men det syns inte alltid utåt. Vi försöker från kommunens håll att
pusha för de olika aktiviteterna på hemsidan, men aktörerna själva är inte så bra på att marknadsföra sig.” Detta gör då att det blir väldigt styrt uppifrån vad som ska visas utåt som
bilden av Österlen. I marknadsföring ges platser ofta en förenklad bild av verklighetens komplexitet. Detsamma gäller för Österlens kulturer. Detta förstärks ofta av beslutsfattare som använder sig av en styrningsmentalitet som snarare är en försäljarmentalitet än en förvaltningsmentalitet.
29FagerströmAnders, Sydsvenska Dagbladet 2008-03-16Mat och konst ska sälja Skåne
30PositionSkåne, som är ägt av Region Skåne (85 procent) och Kommunförbundet Skåne (15 procent), koncentrerar sin verksamhet på
21 ”Spektakulära och storskaliga utvecklingsprojekt som förväntas få genomslag i media
prioriteras på bekostnad av lågmälda och långsiktiga projekt som kanske skulle göra mer nytta för de boende på platsen.” 31 Marknadsföring av turistiska platser byggs upp med ett begränsat antal påståenden som inte förändras särskilt mycket över tiden. Det autentiska, det orörda och det ursprungliga utgör många gånger stommen i detta koncept. Som i Österlens fall, där ett av alla de hotell som finns där säger: ”Österlen, Sveriges Provence. Ljuset som
fascinerar och inspirerar. Kultur och natur. Fascinerande människor och livskonstnärer med livskvalitet i centrum. Många hör av sig och vill komma för att njuta av vår mat. Som ett litet gårdshotell har vi tyvärr endast möjlighet att erbjuda våra boende gäster den möjligheten. Vi vill på så sätt försäkra oss om att våra gäster får en unik upplevelse och ett personligt
bemötande. Att de känner sig som del av vår stora familj.” 32
Hela turistens kropp ska förflyttas från sin vardag till en plats som doftar mer, smakar mer, låter och känns annorlunda än hemma. Här framhålls det personliga värdskapet som ett
förhållningssätt som ska skapa intimitet och det ordinära livet som en extraordinär upplevelse. Hemmet – även när det är borta – blir en fristad för den närhet och intimitet som hemmet på hemmaplan inte alltid kan erbjuda. Här skapas en tidrumslig inmutning i någon annans producerade hemkänsla. Detta tydliggör problematiken i turistiskt skapade berättelser om äkthet och produktgörande av tradition och historia, paketerat som en marknadsförd
platsprodukt. Här osynliggörs pengarna i den kommersiella transaktion som sker, genom att Österlens mening manas fram som ett resultat av specifika relationer och rörlighet i sökandet efter gemenskap och det som är autentiskt.
31Ek, Richard och Hultman Johan (2007) Plats som produkt: kommersialisering och paketering s 28-31 32www.drakamöllan.se kontrollerad 2008-04-01
22 I annonsering för landsbygden, och i detta fall Österlen, betonas ofta den natursköna
omgivningen och många gånger fungerar både landskapet och gården i detta fall ovan, som platser för deltagande. Landsbygdsturism har inte bara den semestrande familjen och det romantiska kärleksparet som målgrupp. En stor del av verksamheten riktar sig till dem som vill ta del av självutvecklande upplevelser. I en växande marknad för mötesindustrin blir aspekter som förknippas med äkthetens olika dimensioner allt viktigare. Österlen som plats blir både mer standardiserad och platslös, samtidigt som den blir mer individualiserad och platsrik.33
John Urry talar i sin bok Consuming Places om att det är genom kopplingarna mellan det globala och det lokala som en plats lokala historia och kultur blir tillgänglig och
transformerad till en lokal ekonomisk resurs och social utveckling, även sett ur ett globalt perspektiv. Det är viktigt att titta på de flöden som finns hos en plats och hur dessa flöden påverkar på ett ofta oväntat sätt. De områden som vi många gånger ser som självklara idag har inte alltid varit det, och här visas vikten av att det går att aktivt skapa, och förändra, den uppfattning människor har om en plats. Konstruktionen av Österlen beror i mångt och mycket på en kulturell önskan för hur området ska ses. I Österlens fall blir då två sidor tydliga, dels utifrån ett turistperspektiv, och dels utifrån ett aktörsperspektiv. Aktörerna på Österlen som får sägas tillhöra den kreativa klassen har följande gemensamt: de är självorganiserade, de producerar många olika slags kultur; artistisk, skriven, talad, visuell. Och, slutligen, dessa kulturella produkter är i hög grad konsumerade av den egna gruppen. Som en av
respondenterna från intervjuerna säger på frågan om samarbete med andra aktörer: ”det är
mest vänner och bekanta vi bjudit in till olika projekt.” Likaså blir det tydligt när jag inser att
alla dessa respondenter känner till varandra och det de gör. I många fall är de dessutom engagerade inom en mängd olika projekt och aktiviteter; ett kulturellt nätverk, som de delar med andra kulturella aktörer både på Österlen och i många fall ut i världen.34
Spänningen uppstår mellan det som anses landsbygd och dessa kulturella aktiviteter. Här finns de institutioner som anses traditionella och som är en naturlig del av landsbygden. Här finns också de som menar att landsbygden Österlen bara är en av alla möjligheter att skapa upplevelsekonomi a la Disney och som inte heller bryr sig om att när man väl ändrat en landsbygd till en slags upplevelse kan den aldrig återställas exakt till det som varit. Således är det av högsta vikt att både politiker och andra aktörer på Österlen skapar och lyfter aktiviteter som är hållbara på lång sikt.
33 Ek, Richard och Hultman Johan (2007) Plats som produkt: kommersialisering och paketering s. 35, 239-253 34 Urry, John ( 1997) Consuming places s. 152-229
23 Konstrundan till påsk blir som exempel en intressant paradox. Och ena sidan är det en
möjlighet för de deltagande aktörerna att marknadsföra sig och skapa samarbeten, och andra sidan en överexploatering och övermättnad. Här har aktörerna skapat något som inte går att återta, frågan är istället hur detta kan utvecklas till att vara hållbart och utvecklande i framtiden. För det typiskt Österlenska är också ett hot mot dess framtid. Det gäller för
aktörerna att sluta med det revirtänk som till viss del finns, och istället fokusera på arbete som en del av ett större nätverk. Visst är aktörerna inom Östra Skånes Konstnärsgille (ÖSKG) konkurrenter både med sig själva och mot andra kulturaktörer, men, samtidigt finns här möjligheterna till ett gigantiskt nätverk. Här är det värt att nämna att endast 20 personer av 140 stycken av dessa aktörer svarade att de kunde tänka sig att svara på frågor om Österlens kulturliv till min kartläggning, och att sedan endast 8 stycken väl skickade in svar. Dessa svar var engagerande, men att 8 personer är aktiva räcker inte i en förening med 140 medlemmar. Medelåldern i denna förening är hög, och det är nog så att många medlemmar har andra motiv än hållbar kulturell utveckling, till exempel ren försäljning av sina verk. Den kreativa klassens sätt att arbeta verkar inte heller passa in här, vilket kan förklara att antalet medlemmar under 40 år inte ens motsvarar en fjärdedel av föreningens medlemmar. ÖSKG har haft en
betydande roll för Österlens rykte som ett kreativt område genom åren, men frågan är om inte vindarna blåser åt ett annat håll idag.
5. Projektet från teori till praktik
”kvalitet och mångfald mot utveckling”
5.1 Kartläggning av kulturella aktiviteter på Österlen – fem
kategorier
Hur förhåller sig då kartläggningen av de kulturella aktiviteterna på Österlen sig till de teoretiska aspekterna? Ja, här får jag säga att det finns två tydliga linjer. Den ena linjen vidhåller Österlens unikitet, och att detta måste försvaras från ”hot” utifrån. Den andra linjen ser Österlen mer som vad det egentligen är; ett koncentrat av kontaktytor med omvärlden. Vilken linje ska Österlen så följa? Ska Österlens kulturella aktiviteter utvecklas mot hållbarhet året runt anser jag att det måste vara den sistnämnda linjen. Ett tydligt
utmaningsexempel är då ÖSKG som nämnts ovan. Vad ska de göra för att lyfta sig, och finna sin nisch i det överflöd som uppstått? I mina ögon måste de ändra linje, från ”linje ett” till ”linje två”. Att istället se sig själv som ett koncentrat av kontaktytor med omvärlden. Ett första försök gjorde de nu i påsk med Grön konstrunda, men här kan göras mycket mer.
24 I årets konstrunda på Österlen samsades ÖSKG med en ettårig utbrytarrunda, piratrundan. Den rundan hade bara ett stopp men vill se den växa till en rörelse över hela Österlen. Där visade två konstnärer sina fjorton snabbmålade tavlor och designerduon PicaPicas kollektion ”Powersuits – för kvinnor som vet vad de vill”. ”Vi gör inte piratrundan för att bråka. Vi
bara lånar ett fungerande koncept”, säger Emil Larsson.35 Det är också intressant att se den spänning som skapas mellan de stora, befintliga institutionerna som finns på Österlen, och de många mindre aktörerna. Här finns också flera exempel på aktörer på Österlen som skapar samarbete utanför det egna området, exempelvis Ystad Konstmuseum. Här görs många gränsöverskridande projekt, och namnet till trots, är det inte traditionell bildkonst de i huvudsak ägnar sig åt. Nu under maj gör de Spring Roll 2008- ett fyra dagars
scenkonstexperiment tillsammans med koreografer och dansare från Rörelsen med säte i Malmö. Här utforskar de dialogen mellan konstnär och publik, betraktare och experiment och publiken får ta del av den konstnärliga processen och ges möjlighet att samtala kring den. Tydligt blir också arbetet med ett projekt som med tillfälligt bidrag skapar en långsiktighet genom den process som startar med samtalet och tas vidare ut och med av besökarna. Utifrån mina frågeområden inför intervjuerna med respondenterna har jag här kategoriserat materialet. Områdena är följande:
• Kulturlivet på Österlen idag • Kommunens roll/andra aktörer • Erfarenheter av samarbete • Österlens vision
• Lösningsförslag
Under dessa sammanfattningar av intervjuerna finns det frågor som, då de anses av vikt för uppsatsens diskussion och resultat, lyfts fram.36
5.1.1 Kulturlivet på Österlen idag
Enligt en kulturkartläggning Simrishamns kommun gjort definieras kulturen utifrån följande områden: visuell konst, musik och scenkonst, evenemang, kulturarv, turism, medier,
arkitektur, stadsplanering, trädgård, livslångt lärande, kropp och själ (friskvård) och annat.37 Dessa områden fungerar även för de andra kommuner som jag räknar som Österlen här i min uppsats. Det är också dessa områden jag velat täcka upp med kvalitativa djupintervjuer för att få en överblick över hur dessa aktörer verkar idag och hur det gagnar deras framtid.
35GeistrandMoa Sydsvenskan 2008-03-18 Fyrtioåring samsas med ettårig utbrytarrunda 36Se bilaga 8.2
25 På Simrishamns kommuns hemsida står vidare att läsa om motiveringen till dessa områden för att definiera kultur:
Inte bara för de som traditionellt ser sig som en del av den kreativa näringen. Det innebär alltså att det inte bara var konstnärer och konsthantverkare som ingick i kartläggningen, utan alla som gör något kreativt - som exempel trädgårdsdesigners, arkitekter, restaurangägare, frisörer, föreningar, hotellägare, friskvårdspersonal och så vidare.
För mig som länge engagerat mig inom kultur och dess möjligheter känns detta uttalande väldigt typiskt för varför jag gör det här arbetet. När Simrishamns kommun tar upp att det inte endast var konstnärer och konsthantverkare som ingick undrar jag över deras ambitiösa kulturpolitiska vision. Det var länge sedan endast konstnärer och konsthantverkare var en del av den kreativa näringen och att skriva det år 2008 säger en hel del om det arbete som ligger framför kommunen för att de ska kunna närma sig den kreativa klassens sätt att arbeta!
Kulturlivet i kommunerna Simrishamn, Tomelilla och Ystad är rikt och här finns gott om engagerade aktörer som vill ha ett aktivt kulturellt liv året runt. En del av utmaningen ligger således faktiskt hos de politiker i de olika kommunerna som styr möjligheterna till detta kulturella liv. Vilka projekt ska det satsas på? Ska det vara ÖSKG som funnits i 40 år och som är en väletablerad ideell förening och turistmagnet, eller ska det vara de nya kulturella
projekten som sker runt om i byarna på Österlen? Måste man välja? Hur skapas en sund balans som gagnar områdets kulturella utveckling? Viktigt är också här att se till visionen för kulturen från kommunernas sida. Samtliga respondenter menar att kulturlivet på Österlen är vitalt med många aktörer, här finns kvalitet och mångfald och en möjlighet till att göra kulturen till en tillväxtfaktor. Dock är det ett alldeles för starkt turistfokus på många av de projekt och aktiviteter som görs, och här finns en snedfördelning med alldeles för få aktiviteter för ungdomar. Här har kommunerna ett viktigt ansvar att skapa scener för
ungdomar att verka, utan att kulturen görs till ett skolengagemang. Med det menas att väldigt mycket av olika kulturaktiviteter idag har stark koppling till skolan, och som en av
respondenterna sade:
”kulturen får inte ses som skola”.
I övrigt nämns ofta orden samhörighet, kommunikation, gemenskap och gemensamhetsupplevelsen.
”I många fall handlar deltagande i olika kulturella aktiviteter här på Österlen om personlig utveckling, både för de som deltager som besökare på en aktivitet, och för dem som deltager i själva aktiviteten.” Dessutom är ”skillnaden mellan sommar- och vinterhalvåret nästan komisk – däremot finns det krafter som är aktiva för att det ska vara ett kulturliv hela året.”
26 Samtliga respondenter enas om att kulturen borde vara en tillväxtfaktor i de tre studerade kommunerna, men hur man ska gå tillväga skiljer sig åt. Dock enas man om att möjligheterna för ungdomar att stanna kvar på orterna, genom utbildningsmöjligheter och boende, är en väg att gå.
”Det finns tankar på att bygga ett Marinbiologiskt centrum i Simrishamn för att bygga vidare på, och ta tillvara, det kunnande som finns här på orten. Men också för att locka ungdomar att utbilda sig. Ett annat förslag är andra samarbete med exempelvis Kristianstads Högskola och Lunds universitet.”
Här nämns även möjligheterna att ta tillvara alla de hantverkare och deras kunskap som finns inom området, då både när det gäller konsthantverk och annat, exempelvis snickeri och måleri. I dagarna läser jag en artikel i Sydsvenska Dagbladet att det under hösten 2008 ska starta två nya utbildningar i filmproduktion och i filmmusikkomposition i Ystad. Här är det humanistiska fakulteten vid Lunds universitet som står för filmproduktionsutbildningen medan Musikhögskolan i Malmö, som också hör till Lunds Universitet, står för utbildningen i filmmusikkomposition.38 Det kommer också upp möjligheten att bygga ett kulturhus som kan ta tillvara alla de groende projekt som skapas i området. Dessutom skulle ett kulturhus skapa en stor scen för gästspel utifrån som inte finns idag. Frågan blir här viktig om vad man ska fylla detta kulturhus med. Om det är så, att det finns en mängd små aktörer som verkar med ett underifrån perspektiv, vill de vara med i ett kulturhus? Hur engagerar man dem att se vikten av ett samarbete? Och ett kulturhus i sig utesluter absolut inte de mindre aktörernas viktiga påverkan på Österlen som ett kulturellt levande område.
”Det finns ett tomrum att fylla här, en möjlighet till att skapa sina egna upplevelser. Här finns en öppenhet i området som skulle kunna utvecklas.”
5.1.2 Kommunens roll/andra aktörer
”Vikten av en tydlig vision för kulturlivet i kommunen. Dessutom spelar finansieringen en viktig roll för den enskilda verksamheten. Det är klart att det behövs mycket mer pengar om man ska driva en kvalitativ verksamhet. Kultur- och fritidsförvaltningen bör, utöver att fördela
kommunala bidrag, aktivt hjälpa till med att hitta andra finansieringsmöjligheter för den kulturella verksamhet de tycker är viktig för området, men som det kanske inte finns tillräckligt med kommunala pengar till. De kunde också vara drivande i att etablera samarbeten mellan kultur och näringsliv.”
Här blir kommunens roll tydlig och det är viktigt att Simrishamn, Tomelilla och Ystad skapar ännu tydligare visioner för kulturlivet på Österlen. Detta måste också vävas samman med andra bitar i samhället, såsom geografi och ekonomi. Samtliga respondenter betonar vikten av en gemensam vision för samarbeten mellan kommunerna,
”tyvärr är kommunerna så nöjda med det varumärke och den kulturturism som finns idag”.
27 Kulturlivet idag flyter ihop med kommunens roll och andra aktörer. De förutsättningar
kommunerna skapar, med bidrag, plattformar, marknadsföringshjälp och så vidare påverkar de aktörer som verkar inom respektive kommun. En viktig del att ta upp här är det motstånd som många av aktörerna upplevt sig ha mött när de vill skapa projekt som är
kommunöverskridande, men som då gagnar hela området Österlen.
”Det borde finnas en samordnande roll hos kommunerna. Kommunerna borde också verka för att det flyttar hit människor som stannar kvar, de måste vara mer visionära!”
En annan av respondenterna svarar så här:
”Vår kommun (Simrishamn) ser inte vilken styrka som det innebär att ha alla dessa enormt engagerade kulturaktörer. De ser inte att det är en attraktionskraft i det som gynnar både besöksnäringen och företagandet.” För aktörerna i sig är ”det ett sätt att uppleva saker och att umgås. Det som görs gör skillnad!” ”Det måste finnas människor som orkar driva evenemang och det måste finnas människor som vill uppleva dessa evenemang. När det gäller diskussionen om kulturhus, jag var på ett möte där det endast var de inflyttade Österlenborna som deltog. Tror att det är viktigare att det finns aktörer ute i de olika byarna, mer än att man samlar alla aktiviteter på ett ställe.”
Här tar respondenten upp en viktig aspekt på aktörer. Vad är egentligen kulturella aktiviteter? Som jag diskuterat tidigare så är det inte de stora, påkostade evenemangen som alltid är de mest gynnsamma för ett område. Istället kan många små projekt och aktiviteter lyfta Österlen till att vara levande året runt. Det finns idag redan en mängd olika hembygdsföreningar som verkar aktivt runt om i området, och dessa spelar en viktig roll för att få både infödda och inflyttade Österlenbor att engagera sig.
”De boende i Brösarp är väldigt aktiva, här finns Neon, cykelleder, man är med i Österlen lyser och arbetar med Glimmeboda Gården 39 och dess bevarande. Ett annat aktivt byalag är
Övraby.”
När jag tittar på hemsidan för Övrabys byalag ser jag att de aktiviteter de gör handlar mycket om att umgås i vardagen mer än att skapa nytt. Detta fyller dock också en viktig funktion på en landsbygd och måste finnas som komplement till annat. Kanske skulle dessa byalag kunna utveckla sin verksamhet om möjligheterna i den egna byn fanns; en lokal att vara i,
transportmöjligheter för utomstående att besöka byn, tillåtande miljö som gör att människor med olika kompetens slår sig ner och skapar hållbara kulturella aktiviteter.
39Glimmebodagården är belägen i området mellan slättbygd och skogsbygd. Den har ett för risbygden karaktäristiskt byggnadsbestånd med
såväl korsvirke som skiftesverk och sten. Taken är på traditionellt sätt täckta med halm. De äldsta delarna i den fyrlängade gården härrör från sent 1700-tal. De öppna markerna runt Glimmebodagården bevarar en ålderdomlig landskapsbild. Den sandiga jordmånen har endast medgett en periodvis återkommande uppodling. Här odlades företrädesvis bovete på åkrar med långa trädesperioder. Däremellan har markerna nyttjats för betesdrift, vilket floran gynnades av.
