Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Hjälpa eller inte hjälpa…?
- En undersökning av arbetssökandes åsikter om externa jobbcoachers verksamhet i Arbetsförmedlingens tjänst
Help or not to help…?
- A survey of job seekers opinions on external job coaches activities in the appointment of Employment Service
Anders Axelsson
Viktoria Kozintsenko
Studie – och yrkesvägledarexamen 180 hp Handledare: Ange handle Datum för uppsatsseminarium: 2013-12-13
Examinator: Frida Wikstrand Handledare: Jan Anders Andersson
MALMÖ HÖGSKOLA Fakulteten för lärande och samhälle
Sammanfattning
I denna uppsats har vi valt att närmre studera de arbetssökandes åsikter om den externa jobbcoachningsverksamhet som de deltagit i genom Arbetsförmedlingen. Eftersom jobbcoachningsverksamheten har varit tämligen omdebatterad sedan dess uppkomst, så borde det finnas ett utvärderingsbehov. Därför ansåg vi att det vore lämpligt att låta de arbetssökande själva få framföra sina åsikter om den jobbcoachningsverksamhet som de deltagit i. Det vi, bland annat, ville få reda på var: Vilka resultat har jobbcoachningen gett för de arbetssökande och hur skulle verksamheten kunna utvecklas till det bättre?
Vi använde oss av en kvantitativ metod, i form av en enkätundersökning, för att inhämta de arbetssökandes åsikter. De viktigaste resultaten vi kom fram till var att: Jobbcoacherna har en god och uppskattad förmåga i att ta väl hand om och coacha de arbetssökande, i bland annat utformandet av deras CV och personliga brev. Däremot har verksamheten inte lyckats med att leda de arbetssökande till anställningar i någon vidare utsträckning. Upprättande av kontakter mellan arbetsgivare och arbetssökande är det tydligaste förslaget som anges för att jobbcoachningen skulle kunna bli effektivare.
Nyckelord: Arbetsförmedlingen, Arbetslöshet, Arbetsmarknadsåtgärder, Arbetssökande, Jobbcoachning.
Förord
Detta uppsatsskrivande har varit en utvecklande erfarenhet som gett oss kunskaper och insikter i ett av de mer omdiskuterade områdena inom arbetsmarknadspolitiken. Vi har funnit både en utmaning och stimulans i att få göra denna utvärderande undersökning. Detta inte minst på grund av de positiva reaktioner vårt ämnesval har fått av olika personer under skrivandets gång.
Vår uppsatsskrivande har praktiskt fördelats på följande vis:
Vi har gemensamt diskuterat och varit delaktiga i samtliga processer av betydelse. Skrivandet av de olika kapitlen har i viss mån delats upp mellan oss. Dock har båda haft insikt och inflytande över innehållet innan det färdigställts. Det som vi tydligast har delat upp mellan oss är att Viktoria har tagit hand om den datatekniska hanteringen, medans Anders har ansvarat för den språkliga utformningen.
Vi vill härmed rikta ett stort TACK till följande personer som haft betydelse för vår uppsats: De arbetsförmedlingar, med tillhörande personal, i sydvästra Skåne som hade vänligheten och tålamodet att ta emot oss vid utförandet av vår enkätstudie.
De arbetssökande som tog sig tid att delta i vår undersökning.
Jan Anders Andersson, vår handledare, för sin goda vägledning under skrivandeprocessen.
Malmö, december 2013
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1 Bakgrund ... 7
1.2 Syfte ... 8
1.3 Frågeställningar ... 9
1.4 Introduktion- coachningens innebörd………...…..9
1.5 Avgränsningar ... 10
1.6 Disposition ... 10
2. Tidigare forskning ... 11
2.1 Vad innebär det att bli coachad? ... 11
2.2 Jobbcoachning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd ... 13
3. Teorier ... 16
3.1 Konstruktivistisk vägledning ... 16
3.2 Rationalismen teori och logik ... 17
3.3 Teorisammanfattning ... 18
4. Metod ... 20
4.1 Metodval och metoddiskussion ... 20
4.2 Urval av undersökningsenheter ... 21
4.3 Datainsamling ... 22
4.4 Analysmetod ... 22
4.5 Etiska ställningstagande ... 23
5.1 Resultat från frågor med fasta svarsalternativ ... 25
5.2 Resultat från frågor med öppna svarsmöjligheter ... 27
5.3 Resultatsammanfattning ... 32
6. Analys ... 34
6.1 Analys utifrån konstruktivistisk vägledning ... 34
6.2 Analys utifrån rationalismens teorier ... 35
6.3 Analys utifrån tidigare forskning ... 37
6.4 Analyssammanfattning ... 37
7. Diskussion ………..39
7.1 Resultat ... 39
7.2 Egenkritik ... 40
7.3 Framtid ... 41
Referenser
Bilaga
1. Inledning
I detta inledande kapitel avser vi klargöra bakgrunden, syftet och frågeställningarna för denna uppsats. En introduktion till innebörden av coachning ges. Därtill anges vilka avgränsningar som gjorts för undersökningen, och dispositionen över hela uppsatsen.
1.1 Bakgrund
Under senare år har begreppet jobbcoacher blivit allt mer vanligt förekommande. Begreppet har florerat i både media och i de arbetsmarknadspolitiska debatterna i anslutning till diskussioner om Arbetsförmedlingens verksamhet. Man kan tämligen omgående få en bild av att jobbcoacher, i Arbetsförmedlingens tjänst, väcker känslor och åsikter i ett flertal sammanhang. Dessa åsikter har inte sällan framkommit i form av kritik som mynnar ut i argumentation om jobbcoachernas vara eller icke vara (www.svd.se, 2011; www.dn.se, 2012).
Jobbcoachningens uppkomst och tilltänkta funktion beskrivs grundläggande i Camilla Söderstens D-uppsats Jobbcoachning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd (2010) på följande vis: I en handling för att motverka den stigande arbetslösheten så beslutade Sveriges regering i december 2008 att under nästkommande år, 2009, börja satsa ekonomiska medel på arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av jobbcoachning. Denna åtgärd innebar att arbetssökande skulle få tillgång till jobbcoachning för att utveckla och förbättra deras arbetssökande i syfte att snabbare komma ur arbetslösheten. Man satte ett hopp och förväntan till att dessa privata/externa jobbcoacher skulle bidra med nya lösningar och angreppssätt i jobbsökandet. Därtill fanns tanken att jobbcoacherna skulle vara en avlastning för Arbetsförmedlingen i en tid med ett ökat antal arbetssökande (Södersten, 2010).
Ganska snart, efter att jobbcoachningsverksamheterna hade kommit igång, började tydligt kritiska åsikter framkomma genom bland annat television och tidsskrifter. Det angavs att coachernas verksamhet var mer eller mindre seriös, stundvis innehållande ovetenskapliga verksamheter. Dock anger uppsatsförfattaren att det i sammanhanget fanns en avsaknad på de arbetssökandes åsikter om jobbcoachningen (Södersten, 2010).
Gällande kostnaderna för jobbcoachning har det nyligen angetts, att mellan åren 2009 och 2012, satsades det tre miljarder kronor på denna verksamhet (www.sverigesradio.se, 2013). I det mediala flödet av olika åsikter om jobbcoachningen, så utvecklades vår problemformulering: Varför sätts inte kunden i centrum? Kunden i detta fall är, enligt oss, den arbetssökande som genom Arbetsförmedlingen deltagit i den omnämnda jobbcoachningen. Dennes tankar och åsikter borde rimligtvis väga tungt i sammanhanget och var till grund för utvärdering.
Den 27 september 2013, några veckor efter vi bestämt oss för ämnesvalet till detta arbete, kom beskedet från Arbetsförmedlingen att jobbcoachningen i form av externa jobbcoacher skulle börja avvecklas (www.arbetsformedlingen.se, 2013). Ganska omgående kom vi fram till att detta beslut inte skulle behöva ändra våra planer. Att en verksamhet var på väg att upphöra, gjorde det inte omotiverat att den skulle bli utvärderad, resonerade vi.
Valet av ämnesinriktning, i egenskap av blivande Studie- och yrkesvägledare, ser vi som tämligen aktuellt och angeläget eftersom jobbcoachning framstår som en viktig del av de möjliga vägledningsuppdrag som i framtiden kan möta oss. Att därför svart på vitt få reda på vad klienterna, i form av de arbetssökande, anser om den jobbcoachningsverksamhet de deltagit i blir, för oss, både intressant och perspektivvidgande inför eventuellt framtida uppdrag och yrkesroller.
1.2 Syfte
Syftet med vår undersökning är att framhäva de arbetssökandes åsikter om jobbcoachningens utformning och effekter. Detta i hopp om att få fram en utvärdering som skall vara till gagn för: De arbetssökande som eventuellt kan få en effektivare coachning,
Arbetsförmedlingen som får en insikt i hur coachningsverksamheten praktiskt fungerar och jobbcoacherna som ges en möjlighet att få feedback på sina insatser.
1.3 Frågeställningar
Med anledning av ovanstående syfte så formulerades följande frågeställningar:
• Vilka förväntningar och önskemål hade de arbetssökande på jobbcoachningen innan den påbörjades?
• I vilken utsträckning upplevde de arbetssökande att deras förväntningar och önskemål, på jobbcoachningen, blev uppfyllda?
• Vilka resultat och verkningar upplever de arbetssökande att jobbcoachningen har genererat för dem?
• På vilket sätt skulle jobbcoachningen eventuellt kunna utvecklas till det bättre, enligt de arbetssökande?
1.4 Introduktion – coachningens innebörd
Morten Emil Berg anger i sin bok Coachning – att hjälpa ledare och medarbetare att
lyckas (2010), sina definitioner av coachningsbegreppet. Han menar på att coachningen
skall gå ut på att hjälpa klienten att nå de mål som denne har satt upp. Detta kan ske genom möten med samtal eller med moment av mer praktiska tillvägagångssätt. Coachen skall hjälpa klienten med hjälp till självhjälp, genom att utgå ifrån klientens befintliga situation. Detta bör, enligt Berg, ske genom att klienten i en process förflyttas från det befintliga läget till den situation som är eftersträvad, av klienten. Denna process av coachning utförs genom att man formulerar strategier genom en upprättad handlingsplan, där det skall framgå hur klienten skall gå tillväga för att nå sina uppsatta mål. När klienten sedan agerar, i syfte för att nå sina uppsatta mål, så går coachen in och tillsammans med klienten utvärderar de
ageranden som gjorts. Här kan då handlingsplanen bli reviderad, och/eller så försöker man finna nya strategier. Coachningens syfte blir kort och gott att hjälpa individen till att leva det liv som denne vill leva (Berg, 2010).
1.5 Avgränsningar
De avgränsningar som gjordes var att enbart låta arbetssökande som deltagit i coachning med externa jobbcoacherna få medverka i vår studie. Med andra ord de privata coacherna som inte är anställda hos Arbetsförmedlingen. Vi valde dessutom att uteslutande inrikta oss på standardcoachningen som pågår under en tre månaders period. Detta för att få en korrekt och jämförbar relevans i de arbetssökandes åsikter. Den geografiska begränsningen är i form av att studien är gjord inom fem kommuner i sydvästra Skåne.
1.6 Disposition
Vårt upplägg för denna uppsats framgår av följande disposition: Inledningen, i form av detta kapitel avhandlar studiens bakgrund, syfte, frågeställningar och avgränsningar. Därefter följer den tidigare forskningen som vi funnit givande för vår studie. I nästkommande avsnitt återges vilka teorier som använts för att förstå och analysera vårt resultat. Den följande metoddelen förklarar hur studien praktiskt har gått tillväga och vilka hänsynstaganden vi har fått väga in i sammanhanget. I resultatavsnittet redovisas de delar av den kvantitativa undersökning som vi finner relevant för våra frågeställningar. Under analysdelen så analyserar vi vårt resultat med de tillämpade teorierna och låter detta möta våra frågeställningar. I diskussionen så resoneras det över de reflektioner vi gjort i vår studie. Slutligen så återfinns referenslistan och en bilaga i form av vår enkät med svarsangivelser.
2. Tidigare forskning
Vi har i detta kapitel studerat närmre två olika avhandlingar som anses vara till gagn för vår egen studie. Beröringspunkterna i dessa avhandlingar, i jämförelse med vår egen studie, finner vi i form av bland annat deras frågeställningar och metoder.
2.1 Vad innebär det att bli coachad?
Den första, i vårt tycke, relevanta rapport vi fann var: Vad innebär det att bli coachad? En
utvärdering av jobbcoachningen vid Arbetsförmedlingen skriven av: Linus Liljeberg, Sara
Martinson & Jonas Thelander (2012).
I denna studie, som är utförd på uppdrag av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, hade man som syfte att närmre studera: Vad är innebörden av coachning, vilka moment genomgår deltagarna och vad händer efter coachningen. Det som framkommer är att coachningen gör mest nytta för kvinnor, korttidsarbetslösa, eftergymnasialt utbildade och utomnordiskt födda. Knappt 45 procent av deltagarna hade varit arbetslösa en kortare period, två månader eller mindre. Lite mindre än 30 procent av deltagarna hade varit arbetssökande i mer än tio månader. Utrikesfödda samt personer äldre än 60 år har varit underrepresenterade i studien. I jämförelsen mellan intern och extern coachning, har deltagarna hos extern coachning varit i genomsnitt något yngre, har haft högre utbildning och färre har haft någon nedsättning i arbetsförmåga jämfört med deltagarna i intern coachning. Hos de interna coacherna fick deltagarna hjälp med CV, personligt brev och att sätta upp mål för arbetssökandet. Deltagarna som gick hos externa coacher fick ta del av fler aktiviteter än de i den interna coachningen och det tycks som att de externa aktörerna har bidragit till bättre service, vilket var en av regeringens syften med denna verksamhet. De arbetssökande träffade sin externa coach lite mindre än en timme
nästan varje vecka. Många var nöjda med coachningen och ansåg att aktiviteterna var anpassade efter deras behov och upplevde att coachen fungerade väl i syfte att inspirera och motivera dem. De deltagarna som ingår i den externa coachningen står i genomsnitt närmare arbetsmarknaden än deltagare i intern coachning. Jämförelsens relevans blev därmed inte optimal när man studerar vilken typ av coachning som leder till jobb. Utan istället fick den mätbara skillnaden bli det som kan härledas till den konkreta hjälp deltagarna har fått via jobbcoachningen.
Som det initialt nämndes så var syftet med den här rapporten att öka kunskapen om vad coachningen är, vad deltagarna gör och vad som händer efter coachningen.
De frågeställningar som ställdes var bland annat: Vilka arbetssökande tar hjälp av jobbcoacherna? Vilket stöd och hjälp får deltagarna av jobbcoachningen? Vilka är de privata jobbcoacherna? Hur går det för deltagarna efter jobbcoachningen?
Författarna använde sig av en statistisk metod som kallas överlevnadsanalys. Överlevnadsanalys används inom ett flertal forskningsfält i syfte att beräkna sannolikheten i att olika typer av händelse ska inträffa vid olika tidpunkter. Fördelen med att använda överlevnadsanalys är att metoden tar hänsyn till ifall man inte har fullständig information om till exempel hur många som finner jobb i respektive undersökt grupp.
I rapporten har man inte använt sig av några teorier utan istället har det gjorts litteraturstudier av tidigare studier inom området. Vidare används ett relativt rikt datamaterial som grund till antaganden som är till hjälp för att fånga upp de faktorer som delvis skulle styra selektionen av den inriktning på jobbcoachning som man ville studera närmre.
Det viktigaste resultaten man kom fram till var följande: De arbetssökande som deltagit i den externa jobbcoachningen fick mer hjälp och var därmed mer nöjda än de som inte deltagit i denna inriktning av coachningsverksamheten. De som deltagit i verksamheter arrangerade av externa aktörer var överlag mer nöjda än övriga. Författarna fann vidare att resultatet skiljer sig åt mellan de olika urvalsgrupperna. För kvinnor, de som har varit arbetslösa högst 40 dagar, utomnordisk födda och de som har eftergymnasial utbildning tycks coachningen hjälpt. Fler av dessa arbetar och är i mindre utsträckning inskrivna som arbetssökande upp till 24 månader. Det visade sig dock att det var inga större skillnader i resultatet att uppnå en anställning för deltagare hos externa coacher respektive
Arbetsförmedlingens egna coacher. Närmre 75 procent av deltagarna inom den externa coachningen är ganska eller mycket nöjda med verksamheten. Hos den interna coachningen är ungefär 65 procent mycket eller ganska nöjda. Cirka 50 procent av de arbetssökande som inte deltagit är nöjda med den service som de fick av Arbetsförmedlingen. Ungefär 40 procent av coachningsdeltagarna säger att hjälpen lett till att de söker fler arbeten, och i genomsnitt uppger de också faktiskt fler antal sökta arbeten än andra arbetslösa. Eftersom författarna inte har funnit positiva effekter för deltagare med en längre tid i arbetslöshet bakom sig, var det rimligt att tro att jobbcoachning som helhet har haft relativt små effekter på övergången till reguljärt arbete.
Sammanfattningsvis: Liljeberg, Martinson & Thelanders (2012) rapport har varit intressant läsning för oss. Fokus har dock varit aningen mycket inriktat på kategorisering av de arbetssökande på olika vis. Dessutom har det lagts vikt på jämförelsen mellan interna och externa jobbcoacher. Det som vi främst tog med oss av rapporten var dess frågeställning som i viss mån liknar vår egen. Trots vi själva inte analyserade kategoriseringen av ålder och kön på respondenterna, så var det intressant att ta del av hur dessa på olika sätt upplevde coachningen.
2.2 Jobbcoachning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd
Camilla Södersten publicerade 2010 sin D-uppsats Jobbcoachning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd – En studie om arbetssökandes upplevelser av jobbcoachning. I denna studie så är huvudsyftet att undersöka de arbetssökandes upplevelser
av den jobbcoachning som de deltagit i.
Inledningsvis så introduceras man till uppkomsten för behovet av jobbcoacher. Främst framhålls att syftet var att motverka en stigande arbetslöshet genom att de arbetssökande, med hjälp av coacherna, skulle effektivisera sitt jobbsökande. Det framkommer även att det fanns ett behov av en avlastning för, den vid tillfället arbetstyngda, Arbetsförmedlingen. Södersten konkretiserar studiens syfte ytterligare med bland annat frågeställningarna om: Vad har jobbcoachningen inneburit för de arbetssökande? Om det har upplevts någon
skillnad av coachningen beroende på köns- eller branschtillhörighet? Har jobbcoachningen ökat möjligheterna till arbete för de arbetssökande?
Den metod som använts för studien är både en kvalitativ, i form av intervjuer med åtta personer och en kvantitativ, i form av en enkätundersökning som 103 personer deltog i. Det menades på att denna kombination av metoder torde leda till bästa möjlighet att uppnå syftet för studien. Därtill utfördes det tämligen omfattande litteraturstudier på området.
Studien vilar till stöd på en större mängd teorier. Det avhandlas bland annat teorier gällande arbete, arbetslöshet, arbetsdelning, olika politiska synsätt på arbetsmarknaden och trygghet, Resultatet av enkätundersökningen respektive intervjuerna redovisas separat.
Enkätundersökningens redovisning inleds med att de intervjuade personerna kategoriseras efter kön, ålder, civilstånd, utbildningsnivå och tid som inskrivna på Arbetsförmedlingen. De deltagande är 62,1% kvinnor och 37,9% män. Det sammanlagda flertalet har gymnasieexamen som högsta utbildningsnivå. Inskrivningstiden för de flesta är mellan 3 – 6 månader. Det söks mestadels arbete inom den bransch som de arbetssökande har utbildning och erfarenhet inom. Dock kan dessa även tänka sig att ta arbete inom andra branscher. Villigheten att flytta för att få ett arbete är inte stor.
Gällande jobbcoachningen, får man inledande reda på att aningen fler av respondenterna inte hade hört talas om jobbcoachning, än de som tidigare hade gjort det. Det framgår tydligt att flertalet har blivit rekommenderade av Arbetsförmedlingen att delta i jobbcoachningen. I de flesta fallen så bedrevs coachningen på regelbunden basis. Vidare upplever majoriteten att de känner sig trygga med jobbcoachen och att de inte övervägt att byta denne. Därtill upplevs jobbcoacherna som professionella och seriösa. Däremot anser respondenterna inte att jobbcoachningen har utvecklat dem som personer. Dock upplevs det att man har utvecklats i sitt jobbsökande. Skall man sammanfatta enkätsvaren så framgår det att respondenterna övervägande är positiva till jobbcoachning och skulle rekommendera andra arbetssökande att genomgå denna verksamhet. Sett ur ett genusperspektiv är kvinnorna generellt sett något mer positiva till jobbcoachning än vad männen är.
I intervjuerna som är utförd på fyra män och fyra kvinnor i varierade åldrar så framkommer det tämligen mycket upprepningar av de fakta som omnämnts ovan. Det som mer tydligt framkommer i intervjuerna är bland annat att informanterna anser att de fått ett gott stöd i att skriva CV och personligt brev, alternativt att förbättra dessa. Några har, via jobbcoacherna,
kommit i kontakt med så kallade marknadsrelaterade nätverk med lokala arbetsgivare, vilket har upplevts som positivt. Vidare pekar författaren på att ganska varierande svar på de positiva aspekterna har framkommit av intervjuerna. Intrycket av att coacherna är ett tryggt stöd återkommer också här av informanterna. Endast en person var direkt missnöjd med sin coachning. Dock så tyckte samtliga informanter att själva coachningen i sig var värdefull. Detta i form av att ha en utomstående att prata om sin situation med och/eller att någon uppmuntrar och motiverar individen i sitt jobbsökande. De önskemål som framkommer från informanterna är att man hade önskat att coachningen mer skulle gått ut på att komma i kontakt med arbetsgivare. Därtill finns det önskningar om att coachningen skulle vara mer individanpassad, med motiveringen att olika arbetssökande har olika färdigheter och olika behov.
De avslutande reflektionerna som Södersten gör, som svar på sina uppsatta frågeställningar är följande: Branschtillhörigheten har ingen betydelse i hur coachningen har uppfattats. Kvinnor upplever i någon större utsträckning, än män, att coachningen har varit till nytta för dem. Vidare så framhålls det att de arbetssökande upplever att de har utvecklats i sitt jobbsökande. Men det har dock inte gått att få fram uppgifter på om jobbcoachningen har ökat möjligheterna att finna ett arbete för de arbetssökande.
Sammanfattningsvis: Vårt intryck av Söderstens avhandling är att det är ett seriöst, omfattande och gediget arbete som gjorts. Det som vi är aningen kritiska till är att: Det har lagts förhållandevis stor vikt på att kategorisera de arbetssökande på olika vis, vilket inte ledde till några nya avgörande insikter. Ett fåtal frågor är inriktade på att få reda på hur de arbetssökande upplever och värderar jobbcoachningen. Detta sistnämnda kan förefalla som aningen märkligt, eftersom det i uppsatsens titel anges att man vill utforska de arbetssökandes upplevelser av jobbcoachning. Studien har dock varit en god introduktion för vår egen undersökning. Bland annat har vi fått relevant information om jobbcoachningens syfte och villkor. Därtill de redovisade undersökningsmetoderna, både kvalitativa och kvantitativa, som gav oss inspiration och motivering till vårt eget val av lämplig metod.
3. Teorier
Nedan följer våra studier över två olika teorier som vi finner användbara för våra frågeställningar och analys. Den första avhandlar sociologiska begrepp, och den senare är av en mer samhällsekonomisk karaktär.
3.1 Konstruktivistisk vägledning
I boken Konstruktivistisk vägledning – teori och metod (1998) skriven av R. Vance Peavy beskrivs hur man som vägledare/coach kan arbeta efter den konstruktivistiska vägledningens metoder. Den konstruktivistiska teorin bygger på en syn där den enskilde individen skall vara aktiv i den vägledande processen för att konstruera sin egen verklighet. Peavy framhåller att ett konstruktivistiskt synsätt innebär att man skall se individen i dess hela sammanhang och därtill använda individens berättelse som en grund för fortsatt utveckling.
“Vägledning ger en människa möjlighet att undersöka närmare vad det innebär att hon lever sitt liv som hon gör just nu – och därmed att reflektera över alternativa sätt som hon skulle kunna leva livet på i framtiden” (Peavy, 1998, s. 11).
De flesta vägledningsmetoder visar hur viktig relationen och den goda kommunikationen är mellan klient och vägledare. Peavy beskriver fem faktorer som dominerar de flesta metoder som används för att bistå människor när de söker hjälp och rådgivning för problem kring till exempel utbildning, arbetsliv eller önskar andra former av vägledning. Dessa fem generella faktorer är:
1. Man måste skapa en atmosfär av omsorg, tillit och förhoppning som bas för vägledning.
3. De vägledningssökande måste få hjälp att se situationen klart och visualisera sina personliga mål och framtidsplaner.
4. De vägledningssökande måste få hjälp att inse sin personliga potential.
5. De vägledningssökande måste få hjälp att ställa upp alternativa valmöjligheter och planer och genomföra en handlingsplan samt få hjälp att undanröja hinder på vägen mot förverkligandet av sina mål.
Det blir därför vägledarens uppgift att ge sin klient hopp, motivation och visa på möjliga vägar som klienten kan ta för att nå sitt mål. Enligt Peavy skall detta medföra att den sökande upplever att den får mer kontroll över sitt liv. I denna vägledningsprocess, med vägledare och klient inblandade, är båda parter experter. Det vill säga, vägledaren är expert på vägledningssamtal och klienten på sitt eget liv. Vägledningsmötet skall ses som en process i flera steg, som skall hjälpa den sökande att få ett bättre självförtroende och vidare i processen skall problem utredas, mål sättas upp. Detta för att slutligen upprätta en handlingsplan, för klienten att följa (Peavy, 1998).
Med anledning av våra frågeställningar, gällande att få reda på de arbetssökandes åsikter om coachningen de deltagit i, finner vi därför en nytta av Peavys teorier i form av att få en möjlighet att analysera den upplevda relationen och kommunikationen mellan den arbetssökande och sin jobbcoach. Denna relation anges som en viktig grund för att hela coachningsverksamheten skall fungera (Peavy, 1998).
3.2 Rationalismen teori och logik
Rationalismen är ett begrepp och förhållningsätt inom vetenskapen som främst har förespråkats av Karl Popper och Imre Lakatos (www.ne.se, 2013).
Teorin förklaras vidare av Christian Lundahl och Oscar Öquists i deras bok Idén om en helhet (2002). Rationalismens utgångspunkt är ett antagande om att alla system är logiska och följer ett visst regelverk. Om man förstår systemets logik kan detta effektiviseras genom att det används en ändamålsenlig strategi. Detta kan ske genom så kallade
kvalitetsgranskningssystem. Man skall då, inom regelramarna i systemet, sträva efter att vara
bäst i test (Lundahl & Öquist, 2002). I anslutning till rationalismens teori finns beslutsteorin
vars huvudtes bygger på att en handling är riktig om den leder till positiva konsekvenser. Därför syftar beslutsteorin till att det skapas modeller som ger vägledning till de olika valalternativens konsekvenser. Detta skall i sin tur vägleda till det val som är mest rationellt. Beslutsprocessen formuleras i följande sex steg:
1. Formulera det problem skall lösas eller det mål som önskas bli uppnått.
2. Konstruera metoder eller handlingsalternativ som skall bidra till att lösa problemen eller uppnå målen.
3. Kartlägga de olika handlingsalternativens tänkbara konsekvenser.
4. Bedöma sannolikheterna för de olika tänkbara konsekvensernas inträffande, vid val av de möjliga alternativen.
5. Värdera de olika konsekvensernas positiva och negativa sidor.
6. Slutligen välja ett handlingsalternativ grundat på övervägandena i steg 1 – 5.
Författarna uppmärksammar emellertid läsaren att ovanstående beslutsprocess inte kan betecknas som helt neutral och fri från åsikter/värderingar. I målformuleringen och värderingen av alternativens konsekvenser kommer beslutfattarnas värderingar mer eller mindre sätta sin prägel (Lundahl & Öquist, 2002).
Den nytta vi finner i rationalismens teorier, för våra frågeställningar, är främst strävandet efter att jobbcoachningsverksamheten skall utvecklas till att bli så effektiv som möjligt, ur de arbetssökandes ögon sett.
3.3 Teorisammanfattning
Sammanfattningsvis så har vi fördjupat oss i ovanstående två teorier med motiveringen att de skall bidra till en analys av det inhämtade resultatet. Först har vi den konstruktivistiska vägledningsteorin, där vi anser att relationen mellan coach och klient bör framhållas i sammanhanget. Detta för att denna relation ligger till grund för hur hela
man ställer upp mål, värderar alternativ och väljer det som framstår som bäst. Rationalismen kan därför användas i analysen över hur jobbcoachningsverksamheten eventuellt kan utvecklas till det bättre.
4. Metod
Med de angivna frågeställningarna i åtanke så började vi att skissa på hur det lämpligast skulle gå till för att kunna få till stånd en utvärderande undersökning av jobbcoachningsverksamheten, utifrån ett brukarperspektiv. Den metod som vi ansåg skulle kunna ge svar på våra frågeställningar var en kvantitativ studie grundat på en enkätundersökning. Detta för att få en djupare förståelse och insikt i de arbetssökandes åsikter om jobbcoachningen. Vi kom att använda oss av de metoder som Larsen beskriver i boken Metod helt enkelt (2009) när vi sammanställde den informationen inhämtades och sammanställdes.
4.1 Metodval och metoddiskussion
Valet av undersökningsmetod var tämligen klar från början. Vi valde att göra en kvantitativ metod av vår studie genom en anonym enkätundersökning för att ta reda på individens synpunkter och upplevelser. För att se det ur ett vidare perspektiv tycker vi att metoden passar bäst för vår undersökning med hänvisning till Larsens (2009) motivering om att kvantitativa metoder ger en representativ överblick.
Fördelen med en kvantitativ metod är att man kan begränsa mängden information till det som man är intresserad av. I vår undersökning har vi fastställt samma frågor till respondenterna och utifrån resultaten fick vi en bred förståelse av de arbetssökandes åsikter om jobbcoachningens utformning och effekter (Larsen, 2009). Anledningen till att göra en enkätundersökning är främst att de frågeställningar som kommer att behandlas i viss mån är komplext. Viktig information kring ämnet kan eventuellt missförstås eller uppfattas som obehagligt att formuleras via intervjuer. Vi anser därför att en enkätundersökning är
lämpligare eftersom den genom sin möjlighet till anonymitet lättare kan avslöja en oförfalskad sanning.
Nackdelarna med en kvantitativ metod är att den information man får från varje respondent är begränsad, det vill säga man kanske inte får ut all information som man eventuellt behöver. Det finns även en risk för att felaktiga slutsatser dras. Enligt Larsen så är en väl förberedd undersökning beroende av hög validitet, vilket innebär att informationen skall vara giltig och relevant. Med andra ord att insamlad data är relevanta för frågeställningarna (Larsen, 2009). Eftersom vår enkät innehåller både fasta svarsalternativ och så kallade öppna frågor (se Bilaga), så skulle detta till viss del eliminera de negativa aspekterna med en enkätstudie (Larsen, 2009).
4.2 Urval av undersökningsenheter
När vi började med undersökningen, tänkte vi igenom vad vi ville uppnå med den samma och hur vi skulle använda oss av den information vi skulle få. Enligt Larsen (2009) är det sätt på vilket man väljer ut grupper eller personer av avgörande betydelse för vilken typ av undersökning som kommer tillämpas. För att få en någorlunda god variation på de deltagande respondenterna har vi eftersträvat att utföra enkätundersökning med båda män och kvinnor i olika åldrar på fem olika Arbetsförmedlingar inom fem olika kommuner (Arlöv, Eslöv, Lund, Malmö och Staffanstorp). Vår specifika inriktning var att uteslutande undersöka de personer som deltog/deltagit i tremånadersvarianten av extern jobbcoachning på uppdrag av Arbetsförmedlingen. Vi lyckades få totalt 38 respondenter att delta i vår enkätundersökning. En tänkbar problematik gällande urvalsgruppen kunde vara att vi övervägande var i kontakt med respondenter som fortfarande var inskrivna som arbetssökande. I och med detta så kunde man anta att jobbcoachningen inte hade genererat ett arbete åt dessa. Därför kan detta möjligen leda till att negativa åsikter framkommer i en större grad än om fler arbetssökande som fått jobb genom jobbcoachningen hade deltagit.
4.3 Datainsamling
Det praktiska tillvägagångssättet vid insamlingen av vår data gick till på följande vis: Vi utformade först en enkät (se Bilaga) som i viss mån var inspirerad av liknande utvärderingsenkäter. Enkätens frågor var utformade för att på bästa möjliga sett ge svar på våra frågeställningar för denna studie. Därefter kontaktades platscheferna, på de fem olika arbetsförmedlingskontoren, antingen via e-mail eller telefon för att be om tillstånd och därefter få en lämplig tid att infinna sig för att utföra enkätundersökningen. Urvalet av deltagare/respondenter skedde på plats på arbetsförmedlingarna genom att vi spontant frågade de närvarande besökarna, som deltagit i tre månaders jobbcoachning, om de vill medverka i vår enkätundersökning. Om detta godtogs av de tillfrågade så utfördes ifyllnaden av enkäten med papper och penna på plats. Proceduren att svar på enkäten tog mellan cirka 5 – 15 minuter för varje enskild respondent. På grund av olika anledningar, bland annat att verksamheten med jobbcoachning var på väg att fasas ut (www.arbetsformedlingen.se, 2013) så var det tämligen svårt att finna respondenter till vår undersökning. Vi fick emellertid totalt 38 personer att besvara vår enkät. Enligt Larsen framhålls det att för statistiska analyser, bör storleken på urvalet vara minst 30 individer. Storleken på det urval man bör uppbringa anses vara en ganska komplex fråga (Larsen, 2009). Vårt samlade intryck var att respondenterna överlag angav sina åsikter ärligt och ohämmat i enkäterna. Anonymiteten som var utlovad för deltagarna torde sannolikt öka sannolikheten för trovärdiga svarsangivelser. Vi har därtill varit strikta med att hålla oss till att endast intervjua de arbetssökande som har genomgått samma typ av jobbcoachning, den så kallade tremånadersvarianten. Detta för att erhålla en insamlad data som är rättvisande och sakligt jämförbar.
4.4 Analysmetod
Efter att den tidigare nämnda proceduren med enkätfrågorna genomförts, bearbetades allt inkommet material och räknades samman. Därefter analyserades den information som
framkommit genom en induktiv analysmetod (Larsen, 2009). Den del av data som vi fann extra intressant och relevant för våra frågeställningar fick extra uppmärksamhet och kom att senare placeras i den redovisade resultatdelen. Den stora informationsmängd som inkommit har brutits ned och på så vis har materialet förenklats genom en datareduktion. Detta för att få en datamatris som utgångspunkt och genom denna kunna analysera informationen. Utifrån matrisen gjordes cirkeldiagram vilket vi ansåg skulle göra informationen mer överskådlig och förståelig.
Vidare kan tilläggas att vi har tillämpat en univariat analys. Enligt Larsen (2009) beror valet av analys på vilken slags data som inhämtats och vad man med denna vill visa. I vår studie har vi visat en översikt över antalet enheter som de olika värdena har som variabel.
4.5 Etiska ställningstagande
För att följa seden av god etik vid empiriska studier, så har vi gått tillväga på följande vis i kontakten med respondenterna och hanteringen av deras inlämnade data: Inledningsvis vid det initiala mötet med respondenterna så presenterade vi oss och angav att vi studerar till Studie - och yrkesvägledare vid Malmö Högskola. Därefter delgavs syftet med vår studie och att respondenternas medverkan skulle förbli anonym. Enkäten är utformad (se Bilaga) så att inte ens vi själva skulle kunna identifiera respondenten vid ett senare tillfälle. Efter enkäten fyllts i och överlämnats till oss så har den förvarats och behandlats med diskretion.
Vidare anser vi att individskyddskravet har följts. Dessa konkretiseras i följande fyra huvudkrav för forskning: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet. Informationskravet handlar om att forskaren skall informera
undersökningsdeltagaren om den aktuella forskningsuppgiftens syfte. I samtyckeskravet har den tillfrågade deltagaren rätt att själva bestämma över sin medverkan.
Konfidentialitetskravet handlar om att alla uppgifter i en undersökning inklusive deltagande
obehöriga. Slutligen gällande nyttjandekravet så innebär det att insamlade uppgifter om enskilda deltagare inte får användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (www.codex.vr.se, 2013).
5. Resultat
I detta kapitel kommer vi redovisa de delar av vårt resultat som vi anser kunna bidra till svar på våra frågeställningar för denna studie. En kombination av cirkeldiagram och beskrivande text tillämpas för denna redovisning. För att se samtliga svar på vår enkät så hänvisar vi till Bilaga.
Inledande så inhämtades lite allmän information om de deltagande personerna. 45 procent av respondenterna var kvinnor och 55 procent män. Åldersspannet, för hela den undersökta gruppen, var mellan 19 – 59 år. Medelåldern uppgick till 37 år. Beträffande respondenterna civilstånd så var: 45 procent singlar, 45 procent gifta eller sambos och 10 procent skilda.
Merparten, 45 procent av respondenterna, hade som högsta utbildning universitets- eller högskoleexamen, följt av 34 procent respondenter som hade gymnasie-/Komvuxexamen. Samtliga respondenter hade varit inskrivna hos Arbetsförmedlingen i mer än en månad. 26 procent av respondenterna hade varit inskrivna mellan 1 och 3 månader, 13 procent hade varit inskrivna mellan 3 och 6 månader, följt av 29 procent som varit inskrivna mellan 6 månader och 1 år. Resterande 32 procent hade varit inskrivna i mer än 1 år. Den absolut största merparten 92 procent hade slutfört sin jobbcoaching och för övriga 8 procent pågick den fortfarande. Antalet besök som gjorts hos coachen var spritt på ett spann mellan 2 till 20 besök, med ett medelantal på 10 besök.
5.1 Resultat från frågor med fasta svarsalternativ
I nedanstående diagram (1 – 4) redovisas det hur respondenterna har upplevt sitt deltagande i jobbcoachningen.
Diagram 1: En överväldigande majoritet, 95 procent, anger att det stämmer bra eller mycket
Diagram 2: Den stora merparten, 77 procent ansåg att de kände sig trygga och komfortabla
med sin jobbcoach.
Diagram 3: Det flesta av respondenterna, 63 procent, har inte alls övervägt att byta
Diagram 4: En något större majoritet, 53 procent, finner att det stämmer bra eller mycket
bra i påståendet att de skulle vara nöjda med jobbcoachningen som de deltagit i.
5.2 Resultat från frågor med öppna svarsmöjligheter
Nedan följer en resultatredovisning (Diagram 5 – 10) av de frågor i enkäten som vi angett som öppna frågor. Med detta menas att respondenterna själva har haft möjlighet att formulera sina svar. Vi har på lämpligaste sätt kategoriserat de svarsangivelser som inkommit. I de fall svarsangivelserna inte har varit av en återkommande karaktär, som därigenom inte gått att kategorisera, har dessa placerats under kategorin annat. Vid uteblivna svar har detta angivits som bortfall.
Diagram 5: Den främst angivna förväntningen på coachningen, 48 procent av
Diagram 6: 40 procent av respondenterna, vilket var den främsta angivelsen, ansåg inte att
deras förväntningar på coachningen hade uppfyllts. 26 procent förhöll sig neutralt avvaktande i sina svar.
Diagram 7: De två positiva faktorer som anges att jobbcoachning skulle medfört var: Den
positiva coachningen, angivet av 34 procent. Följt av hjälpen med att skriva CV och personligt brev, på 32 procent.
Diagram 8: Gällande vad respondenterna var mest missnöjda med i coachningen, så finns det
ett flertal kategorier av svarsangivelser som får beaktningsvärda procentsatser. Dessa kategorier har överlag inte varit möjligt att precisera tillräckligt tillfredställande. Undantaget finns dock för kategorin resulterade inte till arbete/anställning som 18 procent av respondenterna angav.
Diagram 9: När respondenterna skall konkretisera vilka effekter jobbcoachningen har
medfört för dem så framträder det kategoriserade svaret inga effekter eller resultat med 39 procent. Bland de 11 procent av respondenterna som angav att coachningen lett till arbete är det svårt att utröna vilken typ av anställning och dess varaktighet.
Diagram 10: Gällande förslag/önskemål för att coachningen skulle passa respondenterna
bättre, så framträder tydligast önskemålet om mer kontakter och möten med arbetsgivare som angivits av 21 procent.
5.3 Resultatsammanfattning
Sammanfattningsvis kan vi, av våra inkomna enkätsvar, utläsa följande: De flesta av de arbetssökande har blivit rekommenderade av Arbetsförmedlingen att delta i jobbcoachningsverksamheten. En överväldigande majoritet kände sig både välkomnade, trygga och komfortabla hos sina jobbcoacher. Ett fåtal har haft tankar på att byta sin ut sin coach. En tydlig minoritet anser att de personligen har utvecklats genom jobbcoachningen. Verksamheten med coachning, ur de arbetssökandes ögon, har totalt sett upplevts som positivt av mer än hälften av respondenterna. Den främsta förväntningen på jobbcoachningsverksamheten var att den skulle leda till ett arbete. Ett betydande antal av
respondenterna ansåg inte att deras förväntningar på coachningen uppfylldes. De mest positiva faktorerna med verksamheten var den goda coachningen och hjälpen med CV och personligt brev. Det tydligaste missnöjet med jobbcoachningen var att det inte resulterade till ett arbete/anställning. Gällande det stöd som de arbetssökande främst vill framhålla framträder den positiva coachningen och hjälpen med CV och personligt brev. Flertalet anger att jobbcoachningsverksamheten inte har resulterat i några konkreta effekter och resultat för dem. Det främsta önskemålet, för att jobbcoachningen skall utvecklas till det bättre, är att det verkas för mer kontakter och möten med arbetsgivare.
6. Analys
Vi avser i detta kapitel analysera de inkomna svarsangivelserna från resultatdelen. Dessa kommer vägas mot våra frågeställningar, inhämtade teorier och tidigare forskning. De huvudsakliga ämnen som framträder för vår analys är: Först det positiva mötet mellan klient
och coach, där kopplingar till den konstruktivistiska vägledningsteorin kommer göras.
Sedan upplevelsen av de antingen uppfyllda eller uteblivna effekterna från
jobbcoachningen, vilket kopplas till rationalismens teorier. Därtill dras det paralleller till
relevanta delar av den tidigare forskningen.
6.1 Analys utifrån konstruktivistisk vägledning
Det som mest tydligt har framkommit i vår enkätundersökning är att de arbetssökande på flera sätt har känt sig konfertabla med sina jobbcoacher. Detta anges i form av den högt upplevda graden av att känna sig välkommen och trygg hos sina coacher.
Enligt Peavy (1998) är det relevant att skapa en atmosfär av omsorg, tillit och förhoppning som en grund för vägledning. Med en trevlig atmosfär känner sig klienten (i vårt fall den arbetssökande) trygg och öppen inför vägledaren (i vårt fall coachen). Vårt resultat påvisar att nästan samtliga respondenter kände sig välkomna till sina jobbcoacher och mer än tre fjärdedelar ansåg att de kände sig trygga och komfortabla. Detta stämmer överens med den första av Peavys fem angivna faktorer, som används för att bistå människor som söker vägledning och hjälp. Han betonar här att en atmosfär av omsorg och tillit är en viktig grund för att man skall kunna reda ut problem och få nya insikter (Peavy, 1998).
Vi får anledning till att tro att jobbcoacherna har agerat på detta vis genom att förmodligen lägga vikt på omsorg och omhändertagande av de arbetssökande. Tesen för denna trivsel förstärks ytterligare i form av att en tydlig majoritet av respondenterna inte alls har haft i
tankarna att byta ut sin jobbcoach. Med andra ord så tolkar vi att klienter (arbetssökande) som trivs i vägledares (coachens) sällskap leder till att coachningsarbetet kan bedrivas friktionsfritt och varaktigt. Detta ser vi som en möjlig förklaring till varför de arbetssökande i en tämligen hög grad har trivts med sina coacher och fullföljt sitt deltagande i jobbcoachningsverksamheten.
6.2 Analys utifrån rationalismens teorier
Rationalismens teorier har vi kopplat till analyseringen av vilka positiva eller negativa effekter som jobbcoachningen har gett för de arbetssökande. Fokus i rationalismen är att det skall finnas en nytta i handlingar och verksamheter. Kritiska överväganden bör därmed alltid göras inför ett beslut eller handling. Vidare menar man på att verksamheter kan effektiviseras genom kvallitetsgranskningar (Lundahl & Öquist, 2002). I vårt fall används den utförda enkätundersökningen som ett kvallitetsgranskande verktyg, för att mäta nyttoeffekten av jobbcoachningen.
Jobbcoachningens huvudsyfte och uppgift, enligt regeringen, är att de arbetssökande skall få hjälp att närma sig arbetsmarknaden med lämpliga angreppssätt (Södersten, 2010). Nedan kommer på så vis de arbetssökandes åsikter, om olika delar i jobbcoachningen, vägas mot coachningens syfte och i förlängningen nyttan för de arbetssökande.
Innan de arbetssökande startade sitt deltagande i jobbcoachningen så framgick det att deras tydigaste förväntning på verksamheten var att den skulle leda till ett arbete för dem.
Den svenska regeringens syfte och ändamål med jobbcoachningen var, tämligen lik de arbetssökandes förväntningar och önskemål, att det skulle resultera i att man effektivare skulle komma ur arbetslösheten (Södersten, 2010). Utvärderingen av jobbcoachningsverksamheten ur rationalismens teorier, om nyttan i ett handlande, blir nedslående när respondenterna anger det konkreta resultat som jobbcoachningen har inneburit: Ungefär endast en tiondel av respondenterna angav att de fått någon typ av anställning. I detta sammanhang, skall det tilläggas, att det har varit svårt att avgöra om dessa anställningar har varit tillfälliga eller bestående under en längre tid.
Ovanstående konstaterande stärks ytterligare något genom frågan vad de sökande är mest
missnöjda med i coachningen. Det tydligast kategoriserade svaret här blir att det inte ledde till anställning/arbete, vilket angavs av närmre en femtedel.
När de arbetssökande fritt får ange förslag till hur jobbcoachningen skall förbättras så framträder mer kontakter och möten med arbetsgivare, angivet av drygt en femtedel, som det tydligaste önskemålet i sammanhanget.
Sätter man in rationalismens teorier om att verksamheter skall vara nyttobringande (Lundahl & Öquist, 2002). Så stämmer inte jobbcoachningens verksamhetsutövning in med varken de arbetssökandes önskemål/förväntningar eller regeringens formulerade syfte med jobbcoachningen (Södersten, 2010).
Om man ser till de arbetssökandes totala upplevelse av coachningen. Så framträder en tämligen positivare bild, än den som angetts ovan med anledning av det negativa slutresultatet. På frågan om man totalt sett är nöjd med jobbcoachningen svarar mer än hälften att det antingen stämmer bra eller till och med mycket bra. För att finna en möjlig anledning till den övervägande positiva upplevelsen har vi även granskat närmre frågan Vad
är/var du mest nöjd med i coachningen?. Här anger ungefär en tredjedel den hjälp de fått med
att skriva CV och personligt brev. Ytterligare runt en tredjedel anger den positiva
coachningen de har erhållit i verksamheten. Vi håller för troligt att intrycket från dessa två verksamheter har vägt upp för det totalt sett goda omdömet.
Delar av regeringens syfte med jobbcoachningen, var att den skulle effektivisera jobbsökandet för de arbetssökande (Södersten, 2010). Här finner vi att hjälpen med att utforma CV och personligt brev kan betraktas som ett led i detta. Även den upplevt goda coachningen, i form av att visa den arbetssökande möjliga vägar för att nå sina mål (Peavy, 1998), bör anses vara en del i att effektivisera jobbsökandet. Med tanke på de utvärderade åsikterna och regeringens syfte, vägt mot rationalismens teorier med nyttan i fokus: Så förefaller det som att själva coachnigen och stödet med CV och personligt brev har varit väl motiverat, och höjt omdömet av verksamhetens utifrån de arbetssökandes bedömning.
6.3 Analys utifrån tidigare forskning
Av de två forskningsrapporter vi tidigare har avhandlat så är det D-uppsatsen
Jobbcoachning som marknadspolitisk åtgärd (Södersten, 2010) som ger de relevantaste
möjligheterna till jämförelser.
I Söderstens rapport framgår det att de arbetssökande har fått ett gott stöd i framställningen av sina CV och personliga brev. Så är även fallet i vår undersökning, med en tydlig nöjdhet över denna del i coachningen.
Det fåtal av informanterna, till Södersten, som varit i kontakt med arbetsgivare via sin jobbcoach upplevde detta som positivt. Övriga som inte hade haft den möjligheten, hade ett tydligt önskemål om denna typ av kontakt. I vår undersökning framkommer också en tydlig önskan att i en större utsträckning komma i kontakt med arbetsgivare inom ramen av coachningsverksamheten.
I våra båda studier anger de arbetssökande tydligt att de känt sig trygga med sina jobbcoacher, och att själva coachningen har varit positiv.
Våra egna respondenter var övervägande positiva till jobbcoachningen som helhet. Så föreföll det även i Söderstens undersökning.
Summerar man jämförelsen av Söderstens rapport (2010) med vår, så har hon gått in på en hel del områden som inte har varit jämförbara med vår undersökning. Men där vi har undersökt samma frågor så tenderar dessa att få samma eller liknande resultat.
6.4 Analyssammanfattning
Det som sammanfattningsvis framkommit i detta kapitel är följande:
• De arbetssökande känner en hög grad av välbefinnande och trygghet med sina jobbcoacher, vilket leder till en varaktig och friktionsfri jobbcoachningsprocess.
• Det fanns förväntningar, från de arbetssökande, att jobbcoachningen skulle leda dem till ett arbete. I en tämligen liten utsträckning blev så fallet. Detta medförde en tydlig besvikelse hos det arbetssökande.
• En avsaknad anges, av de arbetssökande, över att man inte har kommit i kontakt med arbetsgivare via jobbcoachningen.
• De arbetssökande har främst varit nöjda med själva coachningen i sig och den hjälp de fått med utformningen av CV och personligt brev.
• Totalt sett så är de arbetssökande tämligen nöjda med den jobbcoachningsverksamhet som de deltagit i.
• Ur ett rationalistiskt nyttoperspektiv så framkommer det att jobbcoachningen har både för och nackdelar i sin verksamhet.
7. Diskussion
Syftet vi hade när denna uppsats påbörjades var att få reda på de arbetssökandes åsikter om den externa jobbcoachning som de deltagit i genom Arbetsförmedlingens försorg. Frågeställningarna för studien var: Vilka förväntningar och önskemål hade de arbetssökande innan coachningen påbörjades? Hur upplevdes det att dessa förväntningar och önskemål infriades? Vilka konkreta resultat gav jobbcoachningen, enligt de arbetssökande? På vilket sätt, anser de arbetssökande, att jobbcoachningen skulle kunna utvecklas till det bättre? Vi kommer avslutningsvis, här nedan, resonera över vad vi kommit fram till genom vår studie.
7.1 Resultat
Vi anser att det har inkommit en mängd av intressanta synpunkter från de arbetssökande, som borde vara av intresse för beslutsfattarna inom regering och riksdag, arbetsförmedling, olika jobbcoachningsaktörer och inte minst de arbetssökande själva. Utvärdering av olika verksamheter bör ses positivt, för att dessa skall ha en möjlighet att utvecklas till det bättre. Jobbcoacherna visar sig vara uppskattade i deras förmåga att ta väl hand om de arbetssökande, hjälpa dessa med framställandet av CV och personligt brev. Med andra ord verkar coacherna ha en god förmåga i det renodlade coachandet. Detta har varit uppskattat av de arbetssökande och bör därmed anses som en god verksamhetsgrund för jobbcoacherna att fortsätta med.
Däremot om man skall se till det mer tydligt mätbara resultatet, i form av att de arbetssökande skulle nå en anställning. Så får detta betecknas som ett mer eller mindre misslyckande.
En eventuell möjlighet till att motverka det sistnämnda misslyckandet skulle kunna vara om man följde de arbetssökandes förslag: Att coacherna skulle arrangera möten mellan arbetsgivare och arbetssökande. Vi tolkar att detta förslag skulle leda till att avståndet mellan de båda parterna skulle bli mindre. Frågan är om dessa möten tids- och resursmässigt hade varit möjliga, inom jobbcoachningens hittillsvarande ramar?
Vi ser ett problem i att det förefaller tämligen svårt att resultatmässigt mäta de goda aspekter som jobbcoachningen indirekt kan ha bidragit till. Till exempel kan hjälpen i utformandet av CV och personligt brev på sikt leda till en anställning. Ifall denna anställning skulle ske en tid efter coachningsperiodens utgång, så är det svårt att tillskriva coachningsverksamheten denna positiva effekt.
7.2 Egenkritik
Om vi skall vara självkritiska till vår undersökning och finna omständigheter som gör avkall på tillförlitligheten, så finns det några faktorer som eventuellt kan ha inverkat.
Upprättandet av en enkät till åsiktsundersökningar kräver en genomtänkt rutin. I efterhand förefaller det uppenbart hur en del frågor kunde ha ställts annorlunda. Detta i form av att vissa frågeställningar borde ha fått fasta svarsalternativ istället för öppna, vilket hade kunnat ge mer preciserade svar. Även en del vidareutvecklande följdfrågor hade kunnat ge oss ytterligare information.
Det faktum att vi övervägande har kommit i kontakt med respondenter, som fortfarande är arbetslösa, kan möjligen utfallit i att förhållandevis mer negativa omdömen tillskrivs jobbcoachningsverksamheten. Av praktiska skäl hade det varit tämligen svårare för oss att finna en så pass varierad urvalsgrupp, där individer som erhållit en anställning hade ingått. Antalet, på 38 respondenter, som deltagit i vår enkätundersökning kan möjligen framstå som i aningen minsta laget för att få en statistiks säkerhet. Men eftersom den urvalsgrupp vi undersökte inte gick att komma i kontakt med på ett effektivare sätt än vid spontana möten, så var det praktiskt omöjligt att nå fler deltagare. I annat fall hade vi behövt ha avsevärt mycket mer tid till förfogande, än den som faller inom ramen för en C-uppsats.
7.3 Framtid
Vår studie var inte den första i sitt slag att avhandla arbetssökandes åsikter om jobbcoachning. Rapporter liknande vår har tidigare framkommit, utan att leverera tydliga förslag på lösningar (Södersten, 2010). Jobbcoachningens framtid ser för tillfället oviss ut, men vi utesluter inte att den kommer vara av betydelse även i framtiden.
Frågorna som vi därmed gärna skulle vilja se svar på är:
Hur mäter man de positiva effekterna som jobbcoachningen bidrar med, men som resultatmässigt inte är lika synbara?
Hur lyckas man utforma de efterfrågade mötena mellan arbetssökande och arbetsgivare, inom ramen av jobbcoachningsverksamheten?
Hur gör man det möjlig att, via jobbcoachning, hjälpa fler arbetssökande till en anställning? Detta kan ses som möjliga uppslag till framtida studier och undersökningar.
Referenser
Litteratur:
Berg, Morten Emil. (2010). Coaching – att hjälpa ledare och medarbetare att lyckas. Studentlitteratur, Lund.
Larsen, Ann Kristin. (2009). Metod helt enkelt. Gleerups Utbildning AB. Malmö
Liljeberg, Linus, Martinson, Sara & Thelander, Jonas. (2012). Vad innebär det att bli
coachad? En utvärdering av jobbcoachningen vid Arbetsförmedlingen. IFAU. Uppsala.
Lundahl, Christian & Öquist, Oscar. (2002). Idén om en helhet. Studentlitteratur. Lund.
Peavy, R. Vanace. (1998). Konstruktivistisk vägledning – teori och metod. TRINOM Förlag AB. Stockholm.
Södersten, Camilla. (2010). Jobbcoachning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Luleå tekniska universitet.
Elektroniska källor:
http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Stod-och-service/Nyheter/Nyheter- for-Arbetssokande/9-27-2013-Jobbcoachningen-for-nyarbetslosa-upphor-.html#.Up0h0NgV_IU http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf http://www.dn.se/ekonomi/jobbcoacher-gynnar-bemanningsforetag/ http://www.ne.se/lang/kritisk-rationalism?i_h_word=rationalism http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fiasko-for-jobbcoacher_5959491.svd http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5658663Bilaga
Enkätundersökning
Externa jobbcoacher i Arbetsförmedlingens tjänst
(Utförd på 38 arbetssökande personer i sydvästra Skåne, hösten 2013)
Personfakta
Kön: Kvinna: 17 Man: 21 Ålder: 18 – 24 år: 9 25 – 34 år: 9 35 – 44 år: 8 45 – 54 år: 9 55 – 64 år: 3 Åldersspann: 19 – 59 år Medelålder: 37 år Civilstånd:Singel: 17 Gift/Sambo: 17 Skild: 4
Högsta utbildning/examen:
Grundskola: 2 Gymnasium/Komvux: 13
Eftergymnasial utbildning: 6 Universitet/Högskola: 17
Tid som inskriven hos Arbetsförmedlingen:
Mindre än 1 månad: 0 Mellan 1 och 3 månader: 10 Mellan 3 och 6 månader: 5 Mellan 6 månader och 1 år: 11 Mer än 1 år: 12
Jobbcoachningen som jag deltar/deltagit i…
Pågår: 3 Är slutförd: 35
Hur många besök har du haft hos en jobbcoach?
1 – 2 besök: 3 3 – 4 besök: 3 5 – 6 besök: 4 7 – 8 besök: 5 9 – 10 besök: 7 11 – 12 besök: 6 13 – 14 besök: 3 15 – 16 besök: 3 17 eller fler besök: 4 Besöksspannet: 2 - 20 Medelantal besök: 10
Markera i vilken grad påståendena stämmer
Stämmer Stämmer Stämmer Stämmer
inte alls någorlunda bra mycket bra
Jag sökte mig till en 18 1 8 11
jobbcoach frivilligt.
Jag rekommenderades 6 3 10 19
jobbcoachning av Arbetsförmedlingen
Jag kände mig 0 2 10 26
välkommen till min jobbcoach
Jag känner/kände mig 2 7 14 15
trygg och komfortabel med min jobbcoach
Jag känner att jag haft 7 7 9 15
möjlighet att göra min åsikt hörd gällande hur min jobbcoachning har utformats
Jag uppfattar min 6 6 10 16
jobbcoach som
professionell och seriös
Jag har övervägt att 24 6 3 5
byta jobbcoach
Jag har övervägt att helt 18 6 7 7
och hållet avbryta mitt deltagande i
jobbcoachningen
Jag fick med mig något 8 12 13 5
som förde mig framåt i jobbsökandet
Jag känner att jag 15 13 6 4
utvecklats som person genom jobbcoachningen
Jag skulle rekommendera 12 8 11 7 andra arbetssökande att
genomgå jobbcoachning
Öppna Frågor - Dina reflektioner och tankar om jobbcoachning
Hur ofta träffar/träffade du din jobbcoach?
Obs! På grund av att denna fråga inte ställdes tillräckligt preciserat, så har svaren angivits med så pass varierande tidsangivelsebegrepp, att dessa inte går att kategoriseras på ett rättvisande sätt.
Hur lång tid (i minuter) tar/tog varje möte med din jobbcoach?
10 – 19 min: 1 20 – 29 min: 1 30 – 39 min: 13
40 – 49 min: 3 50 – 60 min: 18 mer än 60 min: 1 Bortfall: 1 Tidsspann per möte: 15 – 90 min Medeltid per möte: 45 minuter
Vilka förväntningar hade du på jobbcoachningen innan den påbörjades?
Ospecificerat goda eller positiva förväntningar: 5 Ospecificerat inga eller negativa förväntningar: 10 Förväntningar att få hjälp med CV/personligt brev: 2 Förväntningar om att finna ett arbete: 14
Förväntningar om både hjälp med CV/personligt brev och finna arbete: 4 Annat: 2
Bortfall: 1
Hur upplever du att dina förväntningar på jobbcoachningen uppfylldes?
De uppfylldes (positivt upplevt): 10 De uppfylldes inte (negativt upplevt): 15
I viss mån uppfylldes och i viss mån uppfylldes inte: 10 Bortfall: 3
Vad är/var du mest nöjd med i jobbcoachningen?
Hjälp med CV och personligt brev: 12 Positiv coachning: 13
Både hjälp med CV/personligt brev och positiv coachning: 1 Inte nöjd med något alls: 5
Annat: 4 Bortfall: 3
Vad är/var du mest missnöjd med i jobbcoachningen?
Upplägget och planen: 9
Oseriöst beteende eller kunskapsbrister: 4 Resulterade inte till arbete/anställning: 7 Inte missnöjd alls: 8
Annat: 6 Bortfall: 4
Hur vill du beskriva det stöd du får/fått av din jobbcoach?
Hjälp med CV och personligt brev: 6 Positiv coachning: 9
Annat (stor variation av svar): 20 Bortfall: 3
Vilka konkreta effekter och resultat ger/gav jobbcoachningen dig?
Ledde till arbete/anställning: 4 Inga effekter eller resultat: 15 Effektivare jobbsökning: 2
Bättre utformning av CV och personligt brev: 3 Upplevd känsla av att bli aktiverad och engagerad: 5 Annat: 6
Vilka förslag/önskemål vill du ange för att jobbcoachningen skulle passa dig bättre?
Ett annat upplägg/utformning: 2 Coacher med bättre kunskaper: 3
Mer kontakter och möten med arbetsgivare: 8 Mer individanpassad verksamhet: 5
Annat: 13 Bortfall: 7
Tror du jobbcoachning leder till jobb för arbetssökande?
Ja: 15 Nej: 15 Annat: 5 Bortfall: 3
Finns det något mer du skulle vilja tillägga när det gäller jobbcoachning?
Obs! På grund av att det finns ett betydande antal av bortfall och därtill vitt spridda svarsangivelser på denna fråga, så har det inte varit möjligt att på ett tillfredställande sätt kategorisera svaren.
Vi tackar för din medverkan och önskar dig lycka till i framtiden!!
Viktoria och Anders
