ÖREBRO UNIVERSITET
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Socialt arbete, C 61-90 hp C-uppsats, 15 högskolepoäng HT 2009
Metoder för att hjälpa?
En kvalitativ studie om arbetssätt och metoder i arbetet med sektmedlemmar och
sektavhoppare.
Författare: Gustav Ledstam Gabriel Öberg Handledare: Pia HellertzMETODER FÖR ATT HJÄLPA? – EN KVANTITATIV STUDIE OM ARBETSSÄTT OCH METODER I ARBETET MED SEKTMEDLEMMAR OCH SEKTAVHOPPARE.
Gustav Ledstam Gabriel Öberg Örebro Universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Socialt arbete, C 61-90 hp C-uppsats, 15 högskolepoäng Ht 2009
SAMMANFATTNING
Studiens syfte är att undersöka metoder och arbetssätt som syftar till att motivera personer att lämna en sekt och/eller stödja dem efter ett avhopp. Studien avgränsades till att undersöka hur Sveriges för området tre främsta frivilligorganisationer, Föreningen Rädda Individen, Rådgivning Om Sekter samt Hjälpkällan, arbetar med aktiva -, före detta - och anhöriga till sektmedlemmar. Utöver nämnda organisationer undersöks också det arbetssätt som Åke Wiman utför. Studien har en kvalitativ ansats och använder sig av semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades utifrån befintliga metoder för arbete med sektavhoppare samt motivation till sektavhopp. Metoderna är exit counseling, Strategic interaction approach samt Strategic interaction approach – efter avhoppet. Av analysen framgår att Hjälpkällan och Rådgivning Om Sekter inte explicit använder sig av någon metod utan fokuserar på det medmänskliga stödet i sitt arbete. Wiman använder sig av delar av både exit counseling och Strategic interaction approach. Vidare framgår att Föreningen Rädda Individen uttalat arbetar efter metoden Strategic interaction approach. Det går att se varierande mängd likheter mellan de befintliga metoderna och samtliga organisationer. Det tycks även råda en begreppsförvirring och ett felanvändande av begreppen avprogrammering, exit counseling och Strategic interaction approach även hos de initierade i ämnet vilket antingen tyder på kunskapsbrist eller medveten felanvändning av orden.
METHODS TO HELP? – A QUALITATIVE STUDY ABOUT PROCEDURES AND METHODS IN THE WORK WITH PRESENT- AND FORMER CULT MEMBERS. Gustav Ledstam
Gabriel Öberg Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Education of Social Work
Social Work, 61-90 p, C-essay 15 p 2009
ABSTRACT
The purpose of the study is to investigate methods and work procedures that aim to motivate people to leave a cult and/or supporting them after a cult exit. The study was limited to investigate how Sweden’s, within the area, three premier voluntary organizations Föreningen Rädda Individen, Rådgivning Om Sekter and Hjälpkällan work with present -, ex – and relatives to cult members. In addition to the mentioned organizations we have also investigated the work procedures and methods used by Åke Wiman. The study has got a qualitative approach and includes semi-structured interviews. The results have been analyzed thru already existing methods. These are exit counseling, Strategic interaction approach and Strategic interaction approach – after the invention. The analysis shows that Hjälpkällan and Rådgivning Om Sekter does not use any specific, explicit method in their work but focuses more on the fellow human being support. Wiman uses parts of both exit counseling and Strategic interaction approach. Further it is recognized that Föreningen Rädda Individen explicitly uses the method of Strategic interaction approach. One can see varying amount of similarity between existing methods and all of the organizations looked in to. There seems to exist a concept confusion and an incorrect use of the meanings of deprogramming, exit counseling and Strategic interaction approach even among the initiated which indicate lack of knowledge or conscious misuse of the words.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING ... 7 Syfte...7 Frågeställningar...7 BAKGRUND... 8 Sekt och sektmedlemmar...8 Kult ...9 Språkliga definitioner ...9 Nyreligiösa och nyandliga rörelser...10 Förekomst och statliga reaktioner ...10 Hjälporganisationer...10 Föreningen Rädda Individen – FRI ...10 Rådgivning Om Sekter ‐ ROS...11 Hjälpkällan ...11 Åke Wiman ...11 METOD ...12 Urval ...12 Metoddiskussion...13 Litteraturanskaffning och källkritik...13 Genomförande...13 Bearbetning av intervjudata och analysförfarande ...14 Reliabilitet...14 Validitet ...14 Generaliserbarhet ...15 Etiska reflektioner ...15 TIDIGARE FORSKNING...15 Hjärntvätt, thought reform och mind control ...16 Metoder för att få någon att lämna en sekt...17 Frivillig avprogrammering...18 Exit counseling...18 Risker ...18 Etiska dilemman ...19 Thought Reform Consultation ...19 Strategic Interaction Approach...19 TEORETISK TOLKNINGSRAM...20 Exit counseling ...20 Förberedelse...20 Förfrågan ...21 Mötet...21 Nyckelperspektiv i exit counseling...21 Strategic Interaction Approach...22 Team...22 Utbildning av teamet...23 Dubbla identiteter ...23 Målinriktad kommunikation ...24 Fobier...24 Slutfaser...24
Essentiella skillnader mellan exit counseling och SIA ...24 Strategic Interaction Approach – efter avhoppet ...25 Beslutsfattande...25 Tillit...25 Skuld och skam ...25 Rädsla ...26 ”Floating”...26 Svart‐vitt tänkande ...26 Uppmuntra det autentiska självet...26 Metod för bearbetning...26 RESULTATREDOVISNING ...27 Hjälpkällan ...27 Organisationens arbetssätt ...27 Benämning av arbetssätt...28 Rådgivning om sekter (ROS) ...28 Organisationens arbetssätt ...28 Benämning av arbetssätt...29 Föreningen Rädda Individen ‐ FRI ...29 Organisationens arbetssätt ...29 Exit Counseling ...31 Familjens roll ...31 Nätverket...31 Andra ingångar ...31 Efter avhoppet...32 Avprogrammering...32 Åke Wiman ...32 Wimans arbetssätt...33 Familjens betydelse ...34 Efter avhoppet...35 Avprogrammering...35 Exit Counseling ...35 Strategic Interaction Approach...35 ANALYS...36 Exit counseling ...36 Hjälpkällan ...36 ROS ...36 FRI...36 Åke Wiman ...37 Strategic Interaction Approach...37 Hjälpkällan ...37 ROS ...38 FRI...38 Åke Wiman ...38 Strategic Interaction Approach ‐ efter avhoppet...39 Hjälpkällan ...39 ROS ...39 FRI...39 Åke Wiman ...40 DISKUSSION...40 Hjälpkällan ...40
Rådgivning om Sekter ‐ ROS ...41 Föreningen Rädda Individen ‐ FRI ...41 Åke Wiman ...41 SLUTSATSER...42 Förslag till vidare forskning ...42 SLUTDISKUSSION ...43 KÄLLFÖRTECKNING ...44 Bilaga 1 – Analystabell. ... Bilaga 2 ‐ Intervjuguide ...
INLEDNING
Ordet sekt tycks väcka många olika känslor hos den som stöter på begreppet. Sekterna låter oss fascineras och skrämmas och ses inte sällan som något som utgörs av farofyllda, otäcka och skrämmande element (Haag, 2009; Ward, 2000). Oavsett om denna bild av sekten stämmer eller inte så finns det likväl personer som efter att ha lämnat en sekt mår dåligt och som söker hjälp för detta (SOU 1998:113). Det finns också de som lever i sekter och upplever sig må bra trots anhörigas oro för deras välmående (Thaler Singer, 2003). Socialtjänst och psykiatri erbjuder idag ingen riktad hjälp varken för anhöriga till sektmedlemmar, sektmedlemmar eller avhoppare. Statens offentliga utredningar konstaterade 1998 att ”Samhällets offentliga vård och stöd inom psykiatri och socialtjänst är inte tillräckligt rustade för att möta utträdares själsliga nöd, deras existentiella problematik och ofta långvariga behov av specifik behandling och stöd.” (SOU 1998:113).
Många hjälpsökande vänder sig till frivilligorganisationer och dess medlemmar som har större kunskap om, och ofta egen erfarenhet av sekter. En anledning till detta kan enligt SOU (1998:13) vara att vårdgivare inom kommun och län hänvisar till dessa organisationer p.g.a. att de upplever att de själva inte har tillräcklig kompetens. De främsta frivilligorganisationerna i Sverige av detta slag är enligt Järvå (2009b) Föreningen Rädda Individen (FRI), Rådgivning Om Sekter (ROS) och Hjälpkällan.
Wijkström och Lundström (2002) menar att statens intresse för att använda den ideella sektorn som ett instrument för att producera välfärdstjänster ökat och accentuerats i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. I definitionen av socialt arbete, som enligt Meeuwisse och Swärd (2006) har fått störst spridning i världen, går att läsa att om flertalet begrepp som är aktuella för organisationerna i studien. ”Socialt arbete verkar för social förändring, problemlösning i mänskliga relationer, för empowerment och frigörelse med syfte att främja människors välfärd [...]” (Federation of Social Workers, 2009). Kopplingen till socialt arbete och varför det är av intresse att studera arbetssätt och metoder i frivilligorganisationer är därför inte svår att göra, i synnerhet när de hjälpsökande hänvisats dit av socialtjänst.
På vilket sätt arbetar då de organisationer som statliga vårdgivare hänvisar till? Det existerar utarbetade metoder för arbete med både avhoppade sektmedlemmar och aktiva sektmedlemmar. I vilken utsträckning, om ens alls, organisationer eller personer som arbetar inom detta område anammat dessa metoder är dock okänt. Denna studie vill ge klarhet gällande vilka arbetssätt och eventuella metoder som används i arbetet med sektavhoppare och/eller arbetet för att få någon att lämna en sekt.
Syfte
Syftet med studien är att undersöka metoder och arbetssätt som syftar till att motivera personer att lämna en sekt och/eller stödja dem efter ett avhopp.
Frågeställningar
Följande frågeställningar hart styrt vårt arbete med studien:
1. Hur beskriver respektive organisationer samt Åke Wiman sina arbetssätt?
2. Hur benämner respektive organisation samt Åke Wiman sin eller sina metoder eller arbetssätt?
3. Vilka likheter och skillnader finns mellan det arbetssätt intervjupersonerna beskriver och de professionella metoder som beskrivs av forskare och som syftar till att motivera personer att lämna en sekt och/eller stödja dem i efter avhoppet?
BAKGRUND
Orden sekt, kult och nyandlig rörelse förekommer inte sällan i samma forskning och har snarlika betydelser. En sekt kan exempelvis vara både nyandlig och sekt på samma gång. Vi vill därför förtydliga dessa begrepp för att undvika förvirring.
Sekt och sektmedlemmar
I svenska akademiens ordbok (1969) beskrivs en sekt som ett religiöst samfund som i sin lära, kult (gudstjänstform) och författning skiljer sig från ett större religiöst samfund. Nationalencyklopedin (2009) använder följande definition av en sekt. ”Religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle. Termen används även för att beteckna (mindre) politiska ytterlighetsgrupper o.d.”
Begreppet sekt har sitt ursprung i teologen Ernst Troeltschs (1931) studier där han skapade en skiljelinje mellan kyrkor och sekter (Wilson, 1970; Haag, 2009). Troeltsch menade att kyrkor är etablerade och ofta i en allians med staten samt de styrande samhällsklasserna. Sekterna vill å andra sidan inte beblandas med staten och inte heller samhället i övrigt. Sekterna har även frigjort sig från kyrkan med motivering att bringa till existens något nydanande. Detta nya ting kan beskrivas som ett samhälle i samhället där man finner uppfattningar som kan benämnas som elitistiska; sekten anser sig ha den absoluta sanningen. Ledaren är ofta karismatisk och upplever enligt Troeltsch att han eller hon har fått auktoritet från en högre makt (Wilson, 1970). Sammanfattningsvis kan man säga att Troeltsch definition av en sekt låg i förhållandet mellan kyrkan och samhället. Så länge det finns friktion mellan kyrkan och samhället kan också den kyrkan ses som en sekt. I samband med att friktionen inte längre finns där slutar också sekten vara en sekt och blir därmed en kyrka (Haag, 2009). Sedan Troeltschs ursprungliga definition utformades har många modifierat, omstrukturerat och förändrat hans definition (Haag, 2009).
Troeltsch (1931) definition utgick från en etablerad kyrka som ofta var allierad med staten. Han utgick även från den kristna kyrkan. Idag finns det många länder, Sverige är ett utav dem, som inte har någon statskyrka som tydligt allierar sig med staten. Många sekter har inte heller sitt ursprung i den kristna kyrkan (Wilson, 1970). Troeltsch definition blir med dessa aspekter i åtanke begränsad.
Haag (2009) refererar till Benton Johnson som 1963 utvecklade definitionen av sekt för att inbegripa inte bara den kristna kyrkan. Sekten är enligt Johnson (ref. i Haag, 2009) en religiös grupp som tar avstånd från den sociala miljön de befinner sig i och kyrkan en religiös grupp som accepterar den sociala miljön.
Bryan Wilson (1970), religionssociolog, beskriver sekten som en religiös proteströrelse. Denna proteströrelse, menar Wilson, består av medlemmar som skiljer sig från människor i deras omgivning. Skillnaden utgörs av olikheter i tro, kult1 och att sektmedlemmarna inte lyssnar på de traditionella religiösa ledarna. De styr sina liv utifrån sin trosuppfattning till skillnad från dem som är medlemmar i mer traditionella rörelser som kompromissar med uppfattningar som finns inom samhället. Med andra ord anpassar sig kyrkorna, till skillnad från sekterna till den världsliga kulturen (Wilson, 1970)
Ordet sekt har enligt Åkerbäck (2008) förlorat sin egentliga betydelse så som den definieras i den akademiska världen. I det allmänna språkbruket förknippas sekten återkommande till något negativt och till och med farligt. Sekternas olikheter bleknar i det allmänna språkbruket och sekterna med alla deras inbördes olikheter tillskrivs gemensamma egenskaper. Om en sekt begår mord i deras Guds namn måste alla sekter kunna göra detta, eller om en sekt agar barn så gör väl alla andra sekter också det. Med hjälp av detta resonemang och bristande
1 Med kult avses i denna mening handlingar av ceremoniell karaktär. För närmare beskrivning av kult se nedan
förmåga att skilja på sekter, skapas enligt religionsvetaren Peter Åkerbäck (2008) en stereotyp bild av en sekt där alla sekters ideologi, handlingar och historia sammanblandas.
Sammantaget kan man säga att ordet sekt är ett ord med en stark negativ laddning (Liedgren Dobronravoff, 2007; Åkerbäck, 2008). Åkerbäck (2008) för en djupare diskussion om detta i sin avhandling om självmordssekter i ett kapitel som han valt att kalla ”Myten om sekten – ett försök till positionering”.
Med ovanstående resonemang framkommer att sekten som företeelse således inte alltid behöver utgöras av en stereotyp innehållande massjälvmord, ovanliga sexuella mönster och dylikt. En mer nyanserad bild uppstår när dess egentliga betydelse efterforskas. Man skulle till och med kunna påstå att vad som till en början var en sekt är det som till stor del har format den västerländska kulturen, något som kan sticka i ögonen, men även vara till glädje för dem som tillhör denna religion. Vad som åsyftas är kristendomen som till en början var en judisk sekt (Wilson, 1970).
Nylund (2004) understryker att sekterna faktiskt inte behöver vara farliga eller konstiga. Olika forskare och experter har dock preciserat olika manipulativa drag som kan förekomma i sekter. Nylund (2004) beskriver den ”manipulativa sekten” utifrån fyra A:n. Aggressivitet, Aversion, Alienation, Absolut sanning. Thaler Singer (2003) skriver bland annat om maktstrukturen mellan sektledare och efterföljare där makten ligger hos ledaren. Eftersom avsikten med studien inte är att beskriva sekternas egenskaper eller definitioner kommer vi inte närmare gå in på manipulativa sekter eller andra smalare definitioner av sekter så som destruktiv sekt eller totalitär rörelse.
Kult
Kult kan beskrivas som handlingar av ceremoniell karaktär vars syfte är att komma i förbindelse med något gudomligt, heligt eller övernaturligt vilket med andra ord är sättet på vilket något dyrkas. Ett exempel är formerna för hur en gudstjänst ser ut (Svenska Akademiens ordbok, 1969). Den tolkning av kult som är mest aktuell i denna uppsats är dock följande:
”[…] en religiös gruppering som karaktäriseras av en diffus organisation och av ett i förhållande till andra religiösa grupper avvikande trossystem. Element från skilda religioner kan blandas på ett annat sätt i en kult än i en sekt; de rörelser som betecknas som kulter är också svagare sammanhållna än sekterna.” (Nationalencyklopedin 2009).
Språkliga definitioner
I den engelska litteraturen används ofta ordet cult snarare än sekt. Definitionen av detta ord är något bredare än svenskans ord kult. Ordet kan i likhet med svenska språket avse speciella ceremonier och/eller riter inom ett religiöst system (Webster’s, 1997). Det kan även syfta till en grupp som hänger sig till ett ideal, person eller en intensiv entusiasm över något. Innebörden kan även vara en sekt eller religion som anses vara oortodox, osann eller extremistisk.
Engelskans ord sect översätts naturligt till sekt på svenska. Sect definieras som en grupp som avviker från den generellt accepterade religiösa traditionen, ett antal personer som tillhör en viss religiös grupp eller en grupp och- eller fraktion som enas av en viss doktrin (Webster’s, 1997). I engelsk litteratur inom ämnet används dock nästan uteslutande ordet cult för att benämna en sekt. Se exempelvis Hassan (1990, 2000), Ward (2000) och Thaler Singer (2003).
Nyreligiösa och nyandliga rörelser
För att undvika den negativa klang som kan uppstå vid användande av ordet sekt används ibland begreppen manipulativ rörelse eller nyandlig rörelse (Järvå, 2009c). Det finns enligt religionsforskaren Liselotte Frisk (2004) ingen fastställd och allmänt accepterad uppfattning om vilken slags rörelse eller vilka rörelser som kan eller ska kallas nyreligiös eller nyandlig rörelse. Det handlar alltså om ett definitionsproblem som ännu inte är löst; först måste ”ny”, ”andlig” och ”rörelse” definieras. Flera rörelser som kan räknas med i detta begrepp, som exempelvis Hare Krishna, har flera hundra års bakgrund i ett annat land, men eftersom den är ny i västvärlden får den epitetet ny. Samtidigt finns det rörelser som inte vill förknippas med religionsbegreppet som exempelvis Osho-rörelsen. Hur religion som begrepp i sig själv ska definieras är inte självklart inom religionsvetenskapen (Frisk 2004).
Förekomst och statliga reaktioner
I USA uppskattas antalet sekter och kulter till mellan 1500 till 5000 beroende på vilken forskare man frågar och hur snäv definition av religion som används. I Europa har Frankrike och Belgien gjort statliga utredningar som redovisar förekomsten av sekter i respektive land. Den statliga utredningen i Frankrike beräknar att det i Frankrike finns 16000 sektmedlemmar fördelat i 800 olika sekter. Dessa sekter beräknas även ha 100 000 sympatisörer. I en liknande utredning i Belgien redovisas att det finns 189 sekter (SOU 1998:113).
I Sverige har man inte genomfört en kartläggning på samma sätt som staten i Frankrike och Belgien gjort. Ämnet har dock ansetts så pass viktigt att riksdagen i ett betänkande (1995/96:SoU17) tillkännagav behovet av en statlig offentlig utredning med uppdrag att bl.a. ”undersöka i vad mån människor hamnar i psykiska kristillstånd i samband med utträde ur nyandliga rörelser samt vilken hjälp de i sådana fall behöver.” (SOU 1998:113). Utredningen blev klar 1998 och fick namnet I God tro (SOU 1998:113). I en enkätundersökning fann man att det under perioden 1992-1997 att 84 patienter inom psykiatrin i Sverige hamnat i en allvarlig psykisk kris efter utträdet ur en nyandlig rörelse. I en intervjuundersökning identifierade man i Stockholms, Uppsalas och Vänersborgs psykiatri 87 personer under en femårsperiod som hoppat av från en nyandlig rörelse. Frivilligorganisationerna Föreningen Rädda Individen (FRI), stödorganisationen Rådgivning om Sekter (ROS) och SESAM uppgav att de årligen, från personer med olika former av behov av hjälp, tar emot ungefär 3000 telefonsamtal och 600 brev (SOU 1998:113).
Det är viktigt påpeka att man i SOU 1998:113 talar om nyandliga rörelser och inte specifikt om sekter, även om vissa av dessa nyandliga rörelser inte sällan passar in på definitionen av sekter.
Hjälporganisationer
Föreningen Rädda Individen – FRI
FRI (2009a) beskriver sig själva som en stödförening för människor som förlorat vänner eller anhöriga till vad de kallar en destruktiv rörelse. Föreningen ämnar också ge stöd till avhoppare från sådana rörelser. FRI är en politiskt och religiöst obunden förening utan kommersiella intressen. Föreningen är inte heller bidragsberoende, varken från stat eller för kommun. Föreningen bildades år 1984 och har sedan dess arbetat med att skapa nätverk för anhöriga och samlat och mobiliserat kunskap om de totalitära rörelserna.
FRI (2009b) vill enligt FN-deklarationen om mänskliga rättigheter bevaka individens rättigheter. FRI menar att vissa rörelser berövar människor på exempelvis yttrandefrihet, tankefrihet och religionsfrihet. Med denna utgångspunkt försöker FRI genom utbildning och informationsspridning förebygga att människor hamnar i destruktiva och manipulativa sammanhang.
Med informationsspridningen försöker man också avslöja vissa rörelsers rekryteringsmetoder. På så sätt vill man skydda individer från att involvera sig i sådana rörelser som enligt dem kan leda till ekonomisk ruinering, förtryck och personlighetsförändring.
Allmänheten når föreningen via en telefonlinje som är öppen en kväll i veckan. Här kan man som anhörig få råd och vidareförmedling till en kontaktperson som vet mer om den specifika rörelsen det angår, vilket utgör en stor del av hur föreningen arbetar. FRI känner även till professionella behandlare och terapeuter som de kan hänvisa hjälpsökande till. Vid mer akuta ärenden finns också en jourtelefon tillgänglig. FRI (2009a) har också en e-postadress där man kan ställa frågor eller be om hjälp. Idag tar organisationen emot cirka dubbelt så många e-postbrev som telefonsamtal.
Rådgivning Om Sekter - ROS
ROS (2009) är precis som FRI en ideell organisation och samlar människor, nästan uteslutande före detta sektmedlemmar, som vill värna om individens oberoende. Även ROS är partipolitiskt och religiöst obundet. ROS vill genom rådgivning stödja och hjälpa människor som i en totalitär rörelse utsatts för förtryck, otillbörlig påverkan eller värvats dit genom vilseledande rekryteringsmetoder. Föreningen verkar, förutom genom rådgivande telefonsamtal, också genom föreningsmöten och informationsspridning på skolor och myndigheter som visar intresse eller ber om ROS medverkan. ROS tillhörde tidigare FRI och hette då FRI-väst och fungerade som en lokalförening för västra Sverige. Idag är den fristående och betraktas som en systerförening till FRI.
En koppling som dock består är att ROS vidarebefordrar FRIs medlemsbrev till sina egna medlemmar (Rosander, 2009).
Hjälpkällan
Hjälpkällan (2009) består av en ideell sammansättning av människor som vill värna om individens frihet och demokratiska rättigheter. Den skapades av avhoppare från Jehovas vittnen, men riktar sig idag inte till någon specifik sekt. Rätten att välja och byta religion (religionsfrihet) är den grundläggande hörnstenen som föreningen arbetar efter (Hjälpkällan, 2009). Hjälpkällans arbete innehåller såväl ett professionellt kristeam, ett rikstäckande arbete med kontaktpersoner, självhjälpsgrupper som informationsspridning och utbildning. Informationsspridningen går ut på att utbilda skolor och myndigheter i avarter inom religionens område där lagbrott och manipulation utövas. Den främsta uppgiften Hjälpkällan har är dock att stödja och hjälpa människor som utsatts för förtryck eller lidande i en manipulativ/destruktiv grupp. Medarbetarna på Hjälpkällan har egna erfarenheter av någon form av manipulativ och destruktiv grupp.
Åke Wiman
Åke Wiman är en av Sveriges mest kända enskilda personer när det gäller att hjälpa anhöriga att få ut deras nära och kära ur en sekt. Under 1980-talet, efter att en anhörig till Åke Wiman blivit medlem i Scientologkyrkan märkte han att dennes värderingar och sätt att argumentera förändrats. Wiman (2009) tyckte det var svårt att ”rucka” på honom. Han började i samband med detta intressera sig för Scientologkyrkan och hur de bar sig åt för att åstadkomma förändring av verklighetssyn hos medlemmarna. Wiman kom i samband med detta i kontakt med andra personer med anhöriga i sekter. Vid ett tillfälle blir han kontaktad av föräldrar vars son engagerat sig i Scientologkyrkan och vars plan var att flytta till en av Scientologernas högkvarter. Wiman lyckades genom argumentation avbryta sonens omedelbara engagemang och även hans flytt. Efter detta började fler anhöriga till sektmedlemmar kontakta Åke Wiman för att få hjälp att få anhöriga att lämna sekter. Åke har varit aktiv i såväl FRI som ROS. På
senare år har han dock bara varit aktiv i ROS. Idag tar han emot cirka ett samtal per månad som är vidarebefordrat från ROS. Wiman håller även föreläsningar för ROS´ räkning.
METOD
I denna studie har vi valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod i form av intervjuer. Den kvalitativa intervjun används enligt Svensson och Starrin (1996) som ett medel för att upptäcka eller identifiera företeelser, egenskaper eller innebörder som det finns en otillfredsställande kunskap om. Detta är vad studien syftar till då kunskapen om hur arbetssätt och metoder ser ut inom de organisationer och den person vi undersökt är mycket begränsade. Då vi ämnar beskriva och då även upptäcka hur de arbetssätt och metoder som frivilligorganisationer använder, anser vi att kvalitativa intervjuer passar väl in i vår studie. Marlow (2005) skriver att just den kvalitativa ansatsen kan producera innehållsrika beskrivningar av fenomen.
I intervjun söks förståelsen av intervjupersonernas upplevelse av verkligheten (Kvale och Brinkmann, 2009). Eftersom personerna som genomför insatserna är de som vet mest om hur deras arbete är utformat och eventuellt vilken metodik som ligger bakom arbetet, ansåg vi att det är deras upplevelse av hur de arbetar som är viktig att få förståelse för.
Att använda en kvantitativ metod kräver enligt Marlow (2005) ett större antal respondenter än vid användandet av en kvalitativ ansats. Antalet organisationer som arbetar med de insatser som behandlas i denna studie är litet och kunskapen om dessa är inte stor (SOU 1998:113). Vi uppskattar att antalet människor med kunskap och erfarenhet av insatser för f.d. eller aktiva sektmedlemmar är litet. Vi önskade även en hög svarsfrekvens vilket kvalitativa metoder ofta har (Marlow, 2005). Ur denna synvinkel ter sig en kvalitativ studie bättre lämpad.
Vi ville i intervjuerna ha möjlighet att ställa följdfrågor som inte var bundna till ett frågeformulär (se intervjuguiden i bilaga 1). Vi eftersträvade att i studien ge informanterna så stort utrymme som möjligt att fritt och utan styrning beskriva deras sätt att arbeta. Att använda sig av strukturerad intervju hade begränsat den möjligheten för informanterna och möjligheten för oss att utforska de områden som under intervjuns gång framstod som intressant för studiens syfte. Eftersom vi ville ha möjligheten att följa upp och jämföra ämnen i intervjuerna återkom vissa frågor i samtliga intervjuer för att vi skulle kunna jämföra respondenternas svar med varandra.
Utöver intervjuer har text från frivilligorganisationernas hemsidor använts för att beskriva organisationen men även för att få klarhet i FRI och ROS användande och syn på begreppet avprogrammering.
Urval
Denna studie fokuserar på hjälporganisationerna FRI, ROS och Hjälpkällan samt Åke Wiman för att besvara studiens syfte. Urvalet motiveras utifrån att dessa organisationer är de som återkommer i litteratur och forskning och som berör hjälpinsatser för sektmedlemmar, anhöriga och avhoppare. Referensen till dessa organisationer återfinns ibland annat i SOU1998:113 samt i Karl-Erik Nylunds bok Att leka med elden från 2004. Dessutom refererar Håkan Järvå (2009a; 2009b) till dessa organisationer som de främsta organisationerna av detta slag i Sverige. Efter att ha identifierat organisationer kontaktade vi dessa. I telefonsamtal och i e-postkontakt med representanter för organisationerna valde vi personer med lång erfarenhet i organisationerna som nyckelinformatörer. Nyckelinformatörer är enligt Marlow (2005) personer med särskild expertis inom det område som avses undersökas. I kontakten med en av dessa nyckelinformatörer hänvisades vi till Åke Wiman som arbetat för både ROS och FRI. Därför förekommer även snöbollsurval (Marlow, 2005) i studien. Wiman är av intresse för studien då han refererades till av de andra informanterna som den enda personen i Sverige som aktivt arbetar med exit counseling. I denna studie har
urvalet av de arbetssätt som finns i Hjälpkällan begränsats till deras huvudsakliga arbete, och då inte terapin och självhjälpsgrupperna.
Metoddiskussion
En alternativ metod för denna studie som eventuellt kunde ha varit lämplig är observation. Denna metod är enligt Holme och Solvang (1997) också den metod som ställer de största etiska kraven. Att observera en insats för en hjälpsökande hade inte bara krävt stora etiska överväganden och godkännande från samtliga inblandade. Det hade också krävt att det fanns aktuella insatser att observera samt större kompetenser och kunskaper än vad vi som C-uppsatsförfattare har. Osäkerheten gällande förekomsten av observationsobjekt hade varit stor och de etiska övervägandena alldeles för svåra för en uppsats på C-nivå.
Syftet skulle ha kunnat uppnås även utifrån intervjuer med ett annat urval av intervjupersoner. Genom att intervjua andra personer som har erfarenhet av de insatser som de aktuella organisationerna erbjuder, d.v.s. avhopparna själva, hade troligen en annan bild av hur insatserna är utformade framträtt. Detta hade naturligtvis påverkat resultatet. Det hade gett ett brukarperspektiv snarare än ett behandlarperspektiv. Vi valde att istället vända oss till representanter för de aktuella organisationerna samt Wiman för att det föreföll enklare. Vi har en föreställning om att det är svårt att få kontakt med personer som fått hjälp av denna typ och som är villiga att ställa upp i en intervju. De personer som varit i klientställning har troligen inte heller insikt i vilka eventuella metoder eller tillvägagångssätt de har stött på i kontakt med organisationerna.
Litteraturanskaffning och källkritik
Vi har för litteraturanförskaffningen bland annat använt oss av referenslistor från utredningar och då främst från SOU 1998:113. Utöver det har vi utnyttjat artikelsökning via databaserna Libris, Elin@Örebro, ICSA (International Cultic Studies Association), Google Scholar, Örebro universitets tidsskriftssök och CSA Illumina. Sökord för databassökningar har varit; deprogramming, avprogrammering, exit counseling, exit counselling, thought reform, thought reform consultation, sekt, cult, cults, kult, cult treatment, sectism, new religious movements, nyreligiösa rörelser, nyandliga rörelser. Vår handledare, Pia Hellertz försåg förutom detta också med författarnamn, relevanta artiklar och utredningar.
När man läser en uppsjö av böcker, artiklar och skrivelser av olika forskare och författare från när och fjärran hittar man ideligen kopplingar eller referenser till ett begränsat antal författare. Detta kan tolkas som att forskningen på de insatser som vi undersöker är begränsad, vilket också konstateras av utredningen SOU 1998:113. Detta bör, om så bara i all korthet, problematiseras. Riskerna med denna tenderade rundgång i kunskapsproduktionen blir att forskningen inte håller sig ajour med samhällets förändring i stort. Mycket har hänt sedan 70- och 80- talet gällande t.ex. plattformer att påverka människor. Det finns dock undantag i kunskapsläget. Nyligen publicerades en rad böcker som behandlar uppsatsens ämne däribland Att bli, att vara och att ha varit av Pernilla Liedgren Dobronravoff (2007), Sektsjuka av Håkan Järvå (2009) samt Att vinna en tro och förlora sig själv av Anders Haag (2009).
Genomförande
Intervjuerna i denna studie har genomförts via telefon. Kvale och Brinkmann (2009) menar att det finns många fördelar med att göra telefonintervjuer. En av dem är att man kan genomföra intervjuer med folk oavsett deras geografiska positionering. Man kan genom telefonen genomföra intervjuer som man av tidsskäl och av ekonomiska skäl annars inte kunnat genomföra. Informanterna i denna studie har före intervjuns genomförande först blivit
kontaktade för att ta ställning till om man vill ställa upp på en intervju, samt att ge vederbörande möjlighet att själv bestämma tid för den. Vid detta tillfälle har de samtidigt blivit informerade om studiens syfte. Samtliga tillfrågade tackade ja till att vara med. Vid intervjutillfället informerades informanterna om de etiska riktlinjer vetenskapsrådet (2009) pressenterar (se också avsnitt om Etiska reflektioner).
Bearbetning av intervjudata och analysförfarande
Hellertz (1999) betonar vikten av att redigera talspråket vid citering av interpersonerna. Detta för att undvika att framställa intervjupersonen som ”dum”, eller ge läsaren en negativ bild av den intervjuade. Hellertz (1999) menar samtidigt att man bör göra detta utan att ta bort den emotionella dynamiken i språket. Därför återfinns bland annat kraftuttryck från intervjupersonerna i denna studie. Däremot har uttryck som typ, va, liksom, och andra språkliga utfyllnadsticks lyfts ur citaten, förutsatt att det inte förändrat innebörden.
Studiens första frågeställning, Hur beskriver organisationen sitt arbetssätt?, besvaras i resultatet medans de två följande frågeställningarna besvaras först efter analysen. Denna utformning används p.g.a. att den första frågeställningen i sig inte kräver en analys. För att förenkla läsningen av analysen har intervjuerna analyserats under de tre huvudrubrikerna, tillika tolkningsramarna, exit counseling, strategic interaction approach samt strategic interaction approach – efter avhoppet. Det är viktigt att påpeka att strategic interaction approach delats in i två delar, SIA och SIA - efter avhoppet eftersom frivilligorganisationerna arbetar med olika klientel. SIA – efter avhoppet är ingen egen metod eller uttalat begrepp utan är en del utav SIA som fokuserar på rehabiliteringsarbetet. För att göra analysen lättbegriplig gjordes därför denna distinktion.
Reliabilitet
Reliabiliteten, d.v.s. studiens tillförlitlighet, är beroende både av det mätinstrument som använts och hur materialet bearbetas (Holme och Solvang, 1997). Säkerställer man en hög reliabilitet kan det i bästa fall innebära att en repetition av studien skulle inbringa samma, eller nästintill samma reslutat igen. Fangen (2005) menar dock att begreppet är svårapplicerat inom den kvalitativa forskningen. Istället bör man byta ut begreppet mot bekräftbarhet, vilket innebär att förhålla sig kritisk till sina egna tolkningar och att understödja tolkningarna med tidigare forskning. Denna studie söker nå hög reliabilitet såväl som hög bekräftbarhet. För att närma oss detta har intervjuerna spelats in för att undvika minnesfel (Edvardsson, 2003). Vidare har intervjuerna transkriberats direkt efter intervjuns genomförande för att undvika att tidsfristen förändrar tolkningen av det inspelade materialet. Vad som sänker reliabiliteten något är intervjumetoden, semistrukturerad intervju där det p.g.a. de följdfrågor som uppkommer under samtalets gång uppstår andra frågor som ofta inte blir desamma som hos andra informanter. Detta är också en styrka med intervjumetoden då man med kvalitativa studier enligt Fanger (2005) också vill spegla unika upplevelser.
Validitet
Validiteten, alltså i vilken utsträckning en studie mäter det som den är avsedd att mäta kan enligt Holme och Solvang (1997) säkerställas på flertalet sätt. Ett sätt att närma sig hög validitet är att ställa rätt frågor i intervjuerna. Detta definieras som en teoretiskt definierad variabel (Holme och Solvang, 1997). Denna studies intervjuguide har arbetats fram tillsammans med såväl handledare som uppsatsskrivare som skriver inom angränsande enklaver. Författarna till denna studie har också i uppsatsens varje skede gått tillbaka till studiens syfte och frågeställningar i förhoppning att behålla studien koncis och ämnesnära.
Generaliserbarhet
Då åtgärder för att styrka såväl reliabilitet som validitet har vidtagits bör vi emellertid också uttala oss om studiens generaliserbarhet. Fangen (2005) menar att studier som huvudsakligen ämnar beskriva har relevans för sammanhanget där studien utfördes. Då denna studie undersökt Sveriges största frivilligorganisationer som arbetar med sektavhoppare och sektmedlemmar är det rimligt att hävda att studien ger en samlad, generell bild av Sveriges övergripande arbete med tidigare nämnda grupper.
Kvale och Brinkmann (2009) beskriver tre olika typer av generaliserbarhet. Organisationerna emellan har en analytisk generalisering som rör begreppsförvirring kunnat göras och kan utläsas i studiens resultat, analys och slutdiskussion. Marlow (2005) menar att en kvantitativ ansats i jämförelse med en kvalitativt lämpar sig bättre för att generalisera.
Etiska reflektioner
Vetenskapsrådet (2009) har sammanställt ett antal etiska principer som bör iakttas vid all forskning där människor är inblandade. Det första och mest övergripande steget innan en studie sätts i rullning är dock kravet på att studien inte får medföra mer ont än gott. Kvale och Brinkmann (2009) understryker att avgörandet inte alltid är svart eller vitt och att mycket i slutänden handlar om intervjuarens och forskarens tekniker och skicklighet för att minimera etiska betänkligheter för undersökningspersonerna.
Vetenskapsrådet (2009) beskriver fyra forskningsetiska principer. Dessa fyra principer är; Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Dessa principer är en del av det individskyddskrav som inte sällan står i kontrast till forskningskravet (Vetenskapsrådet, 2009). Informationskravet innebär att forskaren ska informera respondenter som är med i studien om dennes rättigheter och villkor som gäller i och med dennes deltagande i studien. Detta har vi säkerställt genom att informera samtliga informanter vi kommit i kontakt med om studiens syfte och att medverkan är frivillig. Efter denna information fick de tilltänka respondenterna själva avgöra om de ville vara med eller inte. Detta kallas för informerat samtycke som också är den andra forskningsetiska principen (Kvale och Brinkmann, 2009). Genom förmedlandet av denna princip skall informanten också vara fullt medveten om att vederbörande deltar i studien av egen vilja och att hon när som helst under en intervju kan avböja sitt vidare deltagande utan att egentligen behöva förklara sig (Vetenskapsrådet, 2009). Konfidentialitetskravet, som innebär att studiedeltagare skall ges möjlighet till största möjliga konfidentialitet samt att uppgifter om den deltagande skall förvaras så att ingen obehörig kan ta del av den, har också tillgodosetts i denna studie. Informanterna har även blivit informerade om att de insamlade uppgifterna endast kommer användas i forskningsändamål och ej i kommersiella syften. Det sistnämnda utgör den fjärde principen i de forskningsetiska principerna, nämligen nyttjandekravet.
TIDIGARE FORSKNING
Avhandlingen De obeständiga religionerna av Peter Åkerbäck (2008) som handlar om kollektiva självmord i tre olika sekter, samt Pernilla Liedgren Dobronravoffs (2007) avhandling om ingångar och utgångar i Jehovas vittnen är den senaste forskningen i Sverige om ämnen som berör sekter och nyreligiösa rörelser. Åkerbäcks (2008) avhandling skriver om, och presenterar förklaringar till hur kollektiva självmord kunde ske i Peoples Temple, Ordre du Temple Solaire och Heaven’s Gate. Dobronravoff (2007) menar att mottagligheten och ingången till Jehovas vittnen byggde på bl.a. längtan efter mening, religiös och social attraktion samt bakgrund i ett kristet föräldrahem. Lämnandet av Jehovas vittnen delar
Dobronravoff (2007) upp i sju faser där olika grader av tvivel är den första. Hon menar vidare att vid utgången kan personen hamna i en fas av ”floating”2.
Forskning om avhopp är minimal i förhållande till mängden forskning som finns om konversion och studier om inom detta fält började inte på allvar förens i början av 1980-talet (Liedgren Dobronravoff, 2007).
Liedgren Dobronravoff (2007) refererar till Bromley (1997) som menar att vid lämnandet av en religiös rörelse döljer individen ofta sina tvivel på rörelsen. Ett avhopp är inte heller nödvändigtvis synonymt med att individen bryter sin kontakt med rörelsen.
Människor lämnar sekter av olika anledningar. I Galanters (1983) studie av 66 f.d. medlemmar av Enighetskyrkan som Liedgren Dobronravoff (2007) refererar till redovisas mekanismer som ledde till respondenternas avhopp. Den viktigaste orsaken till avhopp i Galanters studie var dogmer som reglerade beteendet hos medlemmarna. De påtryckningar som anhöriga bedrev för att få medlemmen att lämna Enighetskyrkan rankades lägre som orsak till avhopp förutom hos en grupp. Den gruppen var de tio som blivit avprogrammerade. Dessa tio uttryckte tog även i större utsträckning avstånd från Enighetskyrkan i förhållande till de övriga respondenterna.
Hjärntvätt, thought reform och mind control
”Hsi nao” är kinesiska och betyder bokstavligt ”tvätt hjärna” (Lifton, 1961). Begreppet plockades upp av en amerikansk journalist när en kinesisk informant beskrev vad som pågick i det kommunistiska övertagandet av Kina (Lifton, 1961). Uttrycket hjärntvätt föddes i och med detta och ordet började leva ett eget liv i vilket det fick många olika innebörder. Robert Jay Lifton (1961) studerade den kinesiska ”hjärntvätten”. Lifton kom fram till att hjärntvätten var en verklighet och gav fenomenet ett nytt namn, thought reform. Förändringsprocessen hjärntvätt har förutom thought reform också fått många andra namn skriver Löfgren (2009). Mind control är ett av dessa namn som har kommit att användas synonymt med thought reform (Thaler Singer, 2003; Liedgren Dobronravoff, 2007).
Lifton (1961) menar att han beskriver thought reform som den verkligen såg ut i det kommunistiska Kina. I studien intervjuade Lifton f.d. västerländska och kinesiska politiska fångar. Han sammanfattade processen thought reform/mind control i åtta punkter.
Kontroll av miljön - Med hjälp av kontroll av miljön, information och gör ledningen det svårt för individen att skilja på det verkliga (ideologin) och det overkliga (allt annat).
Mystik som manipulation - Ledningen skapar en mystik kring sin existens och refererar till sig själva som utvalda av Gud, historien eller en övernaturlig kraft. Med denna exlusivitet kommer också en uppgift som de måste utföra oavsett omständigheterna. Provokationer kan väcka känslor eller beteenden hos individen som sedan tolkar dem som bevis för att de är en del av denna utvalda skara.
Renhetskrav - Genom att polarisa verkligheten i gott och ont kategoriseras beteenden, känslor och ideér som goda eller onda. Om individen känner skuld vet han att det har sin grund i den onda omvärlden och riktar sin ilska mot denna.
Bekännelsekult - Kravet på renhet kompletteras med miljö där det fodras att individen kontinuerligt bekänner sina onda beteenden och känslor för alla, även synder som tillskrivs individen.
Helig vetenskap - En kombination av doktrin och moraliska uppfattningar utgör den absoluta sanningen. Det är implicit och explicit förbjudet att ifrågasätta denna sanning, och gör man detta är man både ovetenskaplig och omoralisk.
Laddat språk - Vanligt förekommande kategoriska, dömande, abstrakta ord begränsar individens tankar och ägs av ledningen. ”Borgarmentalitet” exemplifierar ett sådant ord. Doktrinen står över individen - Om individens verklighet inte stämmer med doktrinen kan skildringen av omvärlden och historien ändras eller fakta ignoreras av ledningen.
Makt över existens – Ledningen delar tydligt upp vilka som inte har rätt att existera och vilka som har det. I det kommunistiska Kina sågs folket under kommunistiskt styre som ”folket” och de folk som inte stod under dess ledning som ”icke folk”.
Psykologiprofessorn Margaret T. Singer (2003) menar att thought reform är generaliserbart även i sekter, där sektens ledning istället för en kommunistisk stat står för maktutövandet och manipulationen. Hassans (1990; 2000) exit counseling och strategic interaction approach utgår från att mind control används inom sekter. Det finns oss veterligen ingen utvärderande forskning om någon av dessa metoder.
Att mind control är en metod som sekter använder för att rekrytera nya medlemmar är en vanligt förekommande uppfattning skriver Dobronravoff Liedgren (2007). Liedgren Dobronravoff (2007) menar dock att man utifrån sociologisk forskning klart kan konstatera att det inte finns empiri som kan stöder påståendet att mind control utövas på medlemmar i nya religiösa rörelser. Den övervägande delen av konversioner sker frivilligt och utan inslag av tvång eller påtryckningar skriver Liedgren Dobronravoff (2007) och hänvisar till forskning av Barker (1983;1984), Robbins & Anthony (1980). Liedgren Dobronravoff (2007) hävdar vidare att majoriteten forskare menar att mind control inte är generaliserbar utanför en kinesisk eller koreansk kommunistisk kontext. Hassan (1990) och Thaler Singer (2003) beskriver mind control på samma sätt som Lifton (1961) men har sammanslagit kriterier för att beskriva begreppet i färre punkter. Thaler Singer (2003) har även lagt till ett kriterium som innebär att sekten hemlighåller deras agenda att kontrollera och förändra personen.
Metoder för att få någon att lämna en sekt
I slutet av 1960-talets USA och under 70-talets början ökade antalet föräldrar som observerade skrämmande och häpnadsväckande förändringar i deras tonårsbarns liv (Langone och Martin, 1993). Flitiga, högpresterande och andra välanpassade studenter började en efter en att hoppa av skolan, överge och ignorera familjerna och vännerna för att helt hänge sig åt ovanliga grupper som föräldrarna inte var sena att identifiera som sekter. Föräldrarna oroade sig också för deras barns fysiska välmående med tanke på gruppernas arbete, matkost, hälsa och sexuella utövningar. Langone och Martin (1993) menar att föräldrar med kristen bakgrund kunde relatera till grupperna på ett annat sätt än föräldrar utan denna bakgrund. De sökte själva information som fokuserade på den historiska läran och hade språkliga verktyg för att förstå och tolka organisationen. Den andra gruppen föräldrar, som inte identifierade sig med kristendom, hade få platser att vända sig till och fick i långa perioder bära oron själva. Gradvis började föräldrarna från båda grupperna att hitta och hjälpa varandra. Det hände även att föräldrarna sökte professionellt samtalsstöd. Att föräldrar efter att ha observerat sina barn uttrycker de sig i termerna ’det är inte mitt barn’, ’han talar som en robot’, ’som om han vore programmerad’, var inte ovanliga, menar Langone och Martin (1993). Tids nog insåg såväl föräldrarna som professionella aktörer att man observerat något som kunde liknas med populärbegreppet "hjärntvätt". Sektmedlemmarna svarade på frågor i samtal från oroliga med vad som skulle uppfattas som inövade svar. Begreppet avprogrammering (deprogramming) syntes till först då några föräldrar lyckades övertala sina barn att lämna gruppen. Man mötte sektens programmering med avprogrammering. Antagonismen mellan sekter och föräldrar och aktörer som ville ta folk ifrån grupperna växte sig starkare, delvis p.g.a. allt fler lyckade fall av avprogrammering. Föräldrar fick i och med detta generellt svårare att bibehålla kontakten med sina barn (Langone och Martin, 1993).
Avprogrammeringen i dess dåvarande form sågs som den enda utvägen till att få sina barn tillbaka. Langone och Martin (1993) beskriver att man då tog hjälp av före detta sektmedlemmar som tog den nuvarande sektmedlemmen och förde dem till en säker och avskild plats där personen blev kvarhållen tills dess att hon lyssnat till detaljerad kritik om den sekteristiska gruppen från avhopparen. Inte sällan pågick en sådan intervention, som i de flesta fallen fungerade, i tre dagar eller fler. Detta ledde enligt Langone och Martin (1993) inte bara till att hundratals människor lämnade sekter utan också att professionen som avprogrammerare så sakteliga växte fram.
Termen avprogrammering kom att bli förknippad med metoder som initialt är eller kan vara våldsamma även om det ursprungligen inte nödvändigtvis var våldsamma metoder som var signifikant för processen. Även då många föräldrar fick uthärda en etisk och emotionell konflikt i och med avprogrammeringens ibland våldsamma process vittnade många, efter en lyckad avprogrammering, om hur de fått sina barn tillbaka i livet. På samma sätt berättar de som genomlidit avprogrammeringen om att de blivit befriade från en psykologiskt (mentalt) fängelse (Langone och Martin, 1993).
Eftersom begreppet, som ovan nämnt, vid denna tid kom att förknippas med oegentligheter som våld och tvång, och för att det så ofta som för två tredjedelar fungerade (SOU 1998:113) blev uppfattningarna om metoden polariserande. Sekter förkastade den, till stor p.g.a. den effektivitet som fick folk att lämna grupperna. Några sekter kritiserade metoden för att vara illegal och oetisk (Langone och Martin, 1993).
Frivillig avprogrammering
Röster som efterfrågade mer kunskap om sekter för att på ett mer sofistikerat sätt avprogrammera började enligt Langone och Martin (1993) att uppfångas. Några av rösterna kom från dem som varit med och hjälp de professionella genom avprogrammeringsprocessen. De menade också att föräldrarna tenderade till att låta deras emotioner styra över deras handlingar och därför behövde få hjälp med sin ångest och sorg för att på ett mer effektivt sätt kunna övertala sina barn att träffa någon sektkunnig för att samtala. Den processen och tillvägagångssätt kom att associeras med "frivillig avprogrammering". Även om nu processen såg annorlunda ut och ett nytt namn vuxit fram räckte inte adjektivet "frivillig" för att intetgöra den negativa klangen som avprogrammering medförde. Successivt byttes begreppet "frivillig avprogrammering" ut mot "exit counseling". Vissa utövare av exit counseling föredrar termen "cult education counsulant" men begreppet har inte lyckats etablera sig. Langone och Martin (1993) menar att det i USA är betydligt vanligare med "exit counseling" än avprogrammering.
Exit counseling
Exit counseling är en typ av samtal ämnar vara frivilligt och tidsbestämt, överenskommet men ska samtidigt vara noggrant och grundligt. Metoden bygger på att terapeuten på ett respektfullt sätt delar information med sektmedlemmen. På grund av att somliga som utför avprogrammering hävdar sig syssla med "exit counseling" blandas begreppen inte sällan ihop, menar Langone och Martin (1993).
Risker
Vad risker beträffar, både juridiska och psykologiska är de betydligt lägre i exit counseling än i en avprogrammering. En risk med avprogrammering, särskilt om den misslyckas, är den permanenta alieneringen som sektmedlemmen kan känna från sin familj. En bidragande orsak till varför riskerna är mindre i exit counseling är att familjen på ett annat sätt tenderar att bidra mer i processen. Exit counselingprocessen kan inte börja för ens familjen och familjemedlemmen lyckats etablera en respektfull kommunikation som ämnar leda till ett
överenskommande att genomföra en exit counseling (Langone och Martin, 1993). Viktigt för genomförandet är också att personen som är föremål för interventionen i så stor utsträckning som möjligt lämnas känslan av kontroll över situationen (Hassan, 1990).
Etiska dilemman
Förespråkare för avprogrammering argumenterar gärna i formerna av att tillämpa det som är "nödvändigt ont". Man menar att man ibland måste handla med oönskade metoder för att förhindra någon än värre. Man resonerar att en avprogrammering kan likställas med att köra mot rött för att få en blödande person tillräckligt snabbt till ett sjukhus. På samma sätt som att köra mot rött är en nödvändig ond handling menar man att avprogrammeringens isolering och kidnappning också är det (Langone och Martin, 1993). I fall där det handlar om unga barn som befinner sig i en sekt där föräldrar hindras att ha kontakt med sina barn, vurmar inte bara vissa föräldrar för avprogrammering utan även domstol och jurys. Ur ett historiskt perspektiv kan man se att domstolar oftast friat föräldrar som p.g.a. avprogrammeringsförsök på unga barn dragits in i rättsprocesser (Langone och Martin, 1993). I andra fall har man friat föräldrarna men hållit avprogrammerarna ansvariga. Langone och Martin (1993) menar att det ofta, när det gäller barn finns lagar som förhindrar barns engagemang i sekter.
Thought Reform Consultation
Sedan allt fler aktörer, seriösa och mindre seriösa, under 1980-talets Amerika anslöt sig till hjälporganisationer fanns fortsatt förvirring kring begreppen avprogrammering och exit counseling. Det uppdagades samtidigt att oegentligheten som sexuella övergrepp och narkotikamissbruk förekommit under några avprogrammeringar (Skoglund, m.fl., 2008). Detta ledde till att man som samlad arbetskår, där några av de främsta utövarna av exit counseling gemensamt arbetade fram etiska riktlinjer för hur interventionen skulle utföras. Detta ledde också till att man antog ännu en titel på interventionen som närmast kan liknas med exit counseling, Thought Reform Consultation (Skoglund, m.fl., 2008, Giambalvo, 1998). Något som Giambalvo (1998) understryker är att syftet med så väl thought reform consultation som exit counseling inte är att få någon att gå ur en sekt. Syftet är snarare att ge sektmedlemmen information så att denne han fatta ett välgrundat beslut om sitt varande eller icke varande i sekten (Giambalvo, 1998).
Strategic Interaction Approach
En av de mest kända användarna av exit counseling, Steven Hassan (2000) utvecklade efter en tid metoden ytterligare. Hassan var en utav dem som inte anammade begreppet thought reform consultation utan behöll begreppet exit counseling. Efter att ha gett ut en bok om metoden, Combating cult mind control, upptäckte Hassan (2000) att flera sektledare köpt och läst boken för att lättare kunna förutse och förekomma försök från familjer att nå sina nära och kära i sekten. Budskapet att den som träffade Hassan eller lästa hans bok syndade ljöd från bland annat International Churches Of Christs predikstolar. Detta ledde till att han tvingades utveckla en metod som undervisade hur man kan stärka kontaken mellan familjer och deras familjemedlem som nu befinner sig i en sekt på ett mer strategiskt och kreativt sätt (Hassan, 2000).
Även om uppfattningarna och benämningarna på metoder som syftar till avhopp är legio har författarna till denna studie, i syfte att kunna besvara studiens frågeställningar, valt att i fortsättningen främst fokusera på exit counseling och strategic interaction approach.
TEORETISK TOLKNINGSRAM
Exit counseling
Exit counseling är enligt Hassan (1990) en icke tvingande metod som syftar till att frigöra individen från en sekt. Metoden har utvecklats av Steve Hassan med syftet att metoden ska ha samma effekt som avprogrammering. Vad man med avprogrammeringen uppnår med tvång stävar exit counseling att uppnå med finess i argumentation byggd på väl underbyggd information. Exit counselerns roll är att presentera information, ge sektmedlemmen alternativ och ge familjen/de anhöriga rådgivning, samt att främja kommunikationen mellan de anhöriga. Metoden ska uppmuntra sektmedlemmen att tänka själv. Detta hör ihop med att det är av yttersta vikt att inte pådyvla sektmedlemmen egna trosuppfattningar (Hassan, 1990). Förberedelse
Efter att en person i egenskap av exit counseler tagit sig an ett fall skickar denna ett formulär till den eller de anhöriga som sökt om hjälp. Formuläret fyller flera funktioner. Dels tvingar det de anhöriga att reflektera över situationen vilket är en bra utgångspunkt i vidare kontakt med de anhöriga, och dels ger det exit counselern viktigt information som kan vägleda denne framtida arbete. Formuläret behandlar främst sektmedlemmen, de anhöriga och kunskapsläget. Om sektmedlemmen vill exit counselern veta hur personen var innan hon blev medlem i sekten? Har personen några trauman i sin historia? Vilka värderingar och vilka politiska åsikter hade sektmedlemmen innan? Tog han/hon droger? Hur var personen före sekten? Vilka är hennes intressen, religiösa bakgrund har han/hon uttryckt några tvivel om sekten?
Gällande de anhöriga är det av intresse att veta hur deras relation är gentemot varandra och mot sektmedlemmen. Vem i familjen var han närmast till? Hur har de bemött sektmedlemmen och sekten? Vilka är villiga att ställa upp på en intervention? Exit counselern vill också veta vilken kunskap finns om sekten från de anhörigas sida? Vilka böcker, dokument, artiklar har de läst? Har de kontaktat några andra angående problemet? (Hassan, 1990)
I samband med att de anhöriga får formuläret ges de också telefonnummer till andra personer som exit counselern jobbat med. Det är viktigt i förberedelsen att familjen pratar med personer som varit med om samma problem, speciellt några som framgångsrikt räddat någon. Det är bra för dem att prata med f.d. medlemmar av samma grupp som sektmedlemmen nu är med i för att få förståelse för personens sätt att tolka och se omvärlden. Även personer med annan kunskap som är av intresse är bra att kontakta, exempelvis personer med särskild kunskap om sekter (Hassan, 1990).
Nästa steg är att igen prata på telefon. Där kan mer specifika frågor ställas och tillsammans kan en uppskattning om vad som ska hända här näst göras. Därefter arrangeras vanligtvis ett möte mellan exit counselern och de anhöriga. I detta möte bör så många anhöriga som möjligt medverka. Under detta möte observeras de anhöriga av exit counselern för att ge svar på vilka olika personlighetstyper som finns där och hur de interagerar med varandra. Under mötet informeras de närvarande till största del om sekter och mind control. De anhöriga coachas även i hur de ska agera utifrån de roller de kommer att ha i mötet med personen. Avgörande för framgång är att det finns förståelse för vad som faktiskt är problemet, d.v.s. mind control, och hur de kan hjälpa. Hjälpen består av kommunikationsstrategier som främjar att sektmedlemmen öppnar sig snarare än sluter sig (dessa beskrivs närmare senare i detta kapitel).
Det understryks att alla måste samverka och att det är en teambaserad insats. Effekten är att enskilda personer inte känner hela ansvaret och att personen som är i sekten blir influerad av så många som möjligt (Hassan, 1990).
Förfrågan
Hassan föredrar att fråga sektmedlemmen vad den skulle tycka om att ”se andra sidan av myntet” i mötet med en grupp människor med ett kritiskt förhållningssätt till sekten. Den förfrågan ska helst komma från ett syskon, vän hellre än från en förälder vilket kan upplevas hotfullt enligt Hassan (1990). I samband med förfrågningen bör någon form av verbalt kontrakt upprättas då den förfrågade säger att han ska mötas även om grupptrycket från andra medlemmar är starkt och uppmanar honom att inte gå till mötet. Denna typ av öppna interventioner fungerar bäst på personer som ännu inte hunnit bli fullständigt indoktrinerade och som har tvivel. I en dold intervention kan sektmedlemmen förledas från sekten genom att exempelvis bli bjuden till en fest långt från andra sektmedlemmar utan vetskap om vad som sak ske (Hassan, 1990).
Det ska vid förfrågan understrykas att någon inte ta honom ifrån Gud och inte skada honom. Allt de vill i nuläget är att han/hon tar del av information om gruppen/sekten som personen med största sannolikhet inte tagit del av annars. Vid en exit counseling som Hassan beskriver ombeds sektmedlemmen be till Gud och de närvarande anhöriga berätta att de litar på hans tro på att Guds kraft är starkare än Satans. Familjen instrueras att ombedja sektmedlemmen att stanna för en tre dagar lång period av efterforskning där han/hon får komma och gå som hon vill, ta hur många raster som helst och själv bestämma vad hon vill fokusera på. De anhöriga coachas för att påverka sektmedlemmen att inte ta kontakt med sekten eller återvända till sekten under eller innan interventionen (Hassan, 1990).
Mötet
I mötet med sektmedlemmen är det bra att ge denne en känsla av att ha så mycket kontroll som möjligt. I samtalet bör sektmedlemmens chans att bevisa för omgivningen att hon inte blivit hjärntvättad eller blivit manipulerad belysas. Samtalet kan börja på olika sätt. Exempelvis kan samtalet starta i att en f.d. medlem citerar den skrift som sektmedlemmen följer, i att anhöriga väcker känslor genom samtal om tiden innan sekten eller att de anhöriga berättar att de älskar vederbörande. För att sektmedlemmen ska kunna lita på de anhöriga och exit counselern får inte han/hon vara övervakad under exempelvis raster; hon måste ha möjlighet att lämna interventionen (Hassan, 1990)
Nyckelperspektiv i exit counseling
Hassan (1990) beskriver åtta nyckelperspektiv att beakta i interventionen.
1. Bygg förtroende och en harmonisk kontakt där kommunikationen och förståelsen för varandra är god. Sätt att göra detta är att spegla sektmedlemmens kroppsspråk, använda ett icke hotande språk och tonläge, undvik dömande frågor och uttalanden.
2. Använd målorienterad kommunikation. Om målet är att personen ska lämna kulten bör det finnas grundlig förståelse av sektmedlemmens person för att kunna utröna vilka ord, gester, frågor m.m. som ger vilka reaktioner. Reaktionerna som väcks i sektmedlemmen ska föra processen närmare målet.
3. Utveckla tre modeller för sektmedlemmens identitet. Hur tänkte han/hon om sig själv, världen, relationer, hans/hennes styrkor och svagheter innan han/hon gick med i sekten, och hur resonerar han/hon om dessa frågor som medlem i sekten. Utöver dessa två identitetsmodeller behöver en modell byggas efter vad den stereotype medlemmen av den aktuella sekten svarar på dessa frågor. Denna modell uppbyggnad underlättar arbetet i punkt ett och två.
4. Få sektmedlemmen att ta kontakt med sin ”ursprungsidentitet” för att få medlemmen att återigen knyta an till de tvivel som ofta finns i den första tiden i sekten. Med utgångspunkt i denna identitet är det lättare för sektmedlemmen att se den fakta som presenteras om sekten. Fakta kan bestå av information om exempelvis sektledarens kriminella förflutna, motsägelser
i sektens lära. Att få kontakt med identiteten innan sekten kan också vara bra på så sätt att personen kan minnas bra känslor från tiden innan sekten vilket kan motivera att lämna sekten idag.
5. Få medlemmen se på världen ur en mångfald perspektiv. Att förmå sektmedlemmen att se på sig själv, andra och världen ur andras ögon eller med andra utgångspunkter än sektens gör att sektens grepp om medlemmen blir försvagas. Genom att förstå sitt eget beteende, sina egna motiv och andras känslor öppnas sektmedlemmens ögon för alternativa tolkningar. Exempelvis går det att genom att be sektmedlemmen sätta sig i sektledarens skor. Om du var Messias skulle du ha ett palats, lyxiga båtar och bilar och massor med pengar? Om svaret är ”Nej, jag skulle ge allt till behövande” tyder det på att det finns tvivel om ledaren.
6. Ge informationen indirekt för att undvika tanke stoppande processer. Med tankestoppande processer avses den process som utesluter negativa tankar om sektens ledare, doktrin, organisation och tron att sekten är överlägsen alla andra läror och grupper. När sektmedlemmen upplever att någon attackerar sektens validitet utlöser det sådana processer som utesluter informationen. Det kan vara rent kognitivt men även i kombination med verbala handlingar genom att exempelvis upprepa ett mantra. När sektmedlemmen inte upplever denna attack eller fara utlöses inte denna process utan medlemmen reflekterar, om än omedvetet, om sin egen situation. Detta kan göras genom att istället för att prata om den grupp han/hon tillhör tala om en annan grupp som båda parter är överens om att det är en sekt. Istället för att tala om hur thought reform används i Scientologerna pratar man om hur det används i Moonrörelsen exempelvis.
7. Skapa en bild av en lycklig framtid utan sekten för att motverka fobisk indoktrinering. Rädsla, eller fobin, för att lämna sekten finns i sektidentiteten och tanken om att lämna sekten finns inte att finna. Genom att be sektmedlemmen visualisera och verbalisera en framtid som denne verkligen skulle njuta av skapas en bro till en alternativ framtid utanför sekten. De negativa känslorna som tidigare kopplats till att lämna sekten kan på detta sätt bli mer neutrala. Med denna bild av en annan framtid kommer andra möjligheter till liv. Det finns njutning, upplevelser och människor utanför sekten som kan vara till komplement till det andliga och sekten. Med denna insikt förlorar sekten sin totala kontroll över sektmedlemmens bild av omvärlden och verkligheten.
8. Ge sektmedlemmen möjlighet att ta del av information om destruktiva sekter och mind control. Genom att konkret exemplifiera hur mind control går till i sekter och med exempel från egen erfarenhet (om sådana finns) kan sektmedlemmen förstå hur hon eller han har blivit manipulerad.
Strategic Interaction Approach
Metoden är utvecklad av Steven Hassan och strävar efter att utbilda sektmedlemmens omgärdande nätverk i kommunikation som i bästa fall kan leda till att sektmedlemmen kan tänka fritt. Strategic Interaction Approach, SIA strävar efter att byta nätverkets emotionellt baserade kommunikation mot den mer kognitiva strukturerade och målbaserade kommunikationen (Hassan, 2000). Att hjälpa någon i en manipulativ grupp är ett stort projekt som får konsekvenser, inte bara för personen involverad i sekten utan också för alla som deltar i interventionen.
Team
Hassan (2000) anser att man först bör samla ihop ett team, ett nätverk där alla involverade delar oron för sektmedlemmens hälsa och välmående. Teamet brukar främst bestå av familj och nära vänner, men bjuder i stort in fleras medverkan så länge de ställer upp med rätt motiv, dvs. att hjälpa vederbörande att tänka fritt. Hassan menar att interventionens effektivitet stiger med antalet medverkande i teamet. Att ha f.d. sektmedlemmar med i teamet anser Hassan
