EFFEKTIV SAMORDNING FÖR
TRYGGHET I VÄXJÖ
EN KARTLÄGGNING AV PROJEKTETS
FRAMGÅNGAR OCH
UTVECKLINGSOMRÅDEN
ALEXANDRA JANGSELL
SUSANNA ANDERSSON
EFFEKTIV SAMORDNING FÖR
TRYGGHET I VÄXJÖ
EN KARTLÄGGNING AV PROJEKTETS
FRAMGÅNGAR OCH
UTVECKLINGSOMRÅDEN
ALEXANDRA JANGSELL
SUSANNA ANDERSSON
Jangsell, A & Andersson, S. Effektiv Samordning för Trygghet i Växjö. En kartläggning av projektets framgångar och utvecklingsområden. Examensarbete i
kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och
samhälle, institutionen för kriminologi, 2018.
Tidigare forskning har visat på en stor vikt av att uppnå en så hög trygghet som möjligt bland invånarna i ett område. Som en del i ett trygghetsskapande- och brottsförebyggande arbete i offentliga miljöer initierades projektet Effektiv samordning för trygghet (EST) i bland annat det särskilt utsatta området Araby i Växjö. Syftet med denna studie är att kartlägga framgångar samt
utvecklingsområden med EST i Växjö. Studien ämnar även undersöka hur den sociala balansen i Araby har förändrats under arbetet med EST. För att studera detta har multimetod använts. Kvalitativ analys har utförts genom textanalys av totalt sex intervjuer. Kvantitativ analys har utförts genom univariat analys av dokumentation i Excel. Studien ämnar att kunna bidra till en framtida utveckling av trygghetsskapande- och brottsförebyggande arbete. De resultat som
framkommer i studien är att den sociala obalansen i Araby har minskat sedan EST infördes i Växjö. Några framgångar med EST som lyfts som viktiga är att
samverkan och informationsutbytet mellan olika aktörer i kommunen har främjats samt att den sociala oron i Araby har minskat. Utvecklingsområden är bland annat att man ska bli bättre på att arbeta långsiktigt med EST samt en önskan om att det ska finnas en kriminologisk relevant utbildning för de som aktivt arbetar med EST. Förslag på vidare forskning är att undersöka medborgarnas syn på trygghet i kommunen samt att göra en effektutvärdering av EST.
Nyckelord: Brottsförebyggande arbete, Samverkan, Social obalans, Social oro, Trygghet, Trygghetsskapande arbete
EFFECTIVE COORDINATION FOR
SECURITY IN VÄXJÖ (EST)
A STUDY OF SUCCESSFUL OUTCOMES AND
DEVELOPMENT AREAS OF THE PROJEKT
ALEXANDRA JANGSELL
SUSANNA ANDERSSON
Jangsell, A & Andersson, S. Effective coordination for security in Växjö (EST). A study of successful outcomes and development areas of the project. Degree
project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health
and Society, Department of criminology, 2018.
Previous research has shown great importance in achieving as high level of security as possible among the citizens in an area. As part of safety enhancing and crime prevention in public environments, the project Effective Coordination for Security (EST) was initiated in Araby in Växjö, which is an area of social disorder. The purpose of this study is to examine successful outcomes and development areas of the project in Växjö. The study also aims to examine how the social balance in Araby has changed during the project. Multi method approach has been used to conduct this study. Qualitative analysis has been performed through text analysis of a total of six interviews, whereas quantitative analysis has been performed through univariate analysis of data in Excel. The study aims to contribute further to the future development of safety enhancing and crime prevention work strategies. The results in the study indicate that the social imbalance in Araby has decreased since EST was introduced in Växjö. Some of the successful outcomes with EST are that collaboration and information exchange between different actors in Växjö has improved and that the social disorder in Araby has diminished. Development areas include improving the long-term work with EST and a desire for a criminologically relevant education for those actively working with EST. Proposals for further research are to investigate citizens' views on security in Växjö and to make an impact evaluation of EST.
Keywords: Collaboration, Crime prevention, Safety enhancing, Security, Social disorder, Social imbalance,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 5 Syfte ... 6 Frågeställningar ... 6 Avgränsningar ... 6 BAKGRUND ... 7 Utvecklingen av EST ... 8 EST i Växjö ... 9 Tidigare forskning ... 11 Broken Windows-teorin ... 11Signal Crimes Perspective ... 12
Threatening and Safe Environments Theories ... 13
Teoriernas koppling till EST ... 13
METOD ... 13
Urval i kvalitativ metod ... 14
Instrument i kvalitativ metod ... 14
Genomförande i kvalitativ metod ... 15
Analys i kvalitativ metod ... 15
Textanalys ... 15
Helhetsintryck ... 15
Meningsbärande enheter ... 16
Kondensering av materialet ... 16
Rekontextualisering ... 16
Instrument i kvantitativ metod ... 17
Genomförande i kvantitativ metod ... 17
Analys i kvantitativ metod ... 18
Etiska överväganden ... 18
RESULTAT ... 19
Kvalitativt resultat ... 19
Samverkan & Information ... 20
Dokumentation ... 21
Operationalisering ... 21
Benämningen EST ... 22
Framtiden ... 23
Vad EST-metoden inte kan påverka ... 23
Kvantitativt resultat ... 24
Metoddiskussion ... 33 SLUTSATSER ... 36 REFERENSER ... 38 BILAGOR ... 41 Bilaga 1 Checklista ... 41 Bilaga 2 Lägesbild ... 42
Bilaga 3 Tisdagsgruppens uppdrag ... 43
INLEDNING
“Rättsväsendet ska klara upp fler brott och det grova våldet måste få ett slut. Men vi måste också bli bättre på att förebygga att brott över huvud taget inträffar” (Regeringskansliet 2017).
I mars 2017 lanserade regeringen ett nationellt brottsförebyggande program vilket ämnar öka kunskaperna om brottsförebyggande arbete samt stimulera samverkan mellan flera aktörer (Regeringskansliet 2017). Innehållet i programmet sträcker sig från individinriktade insatser som exempelvis föräldraskapsstöd, till hur näringsliv, polis och kommun kan samverka för trygghetsfrågor i offentliga miljöer. Dessa frågor bedöms ha haft en väldigt undanskymd plats i de senaste årens kriminalpolitiska debatt (a.a.).
Enligt Torstensson Levander (2007) är just otrygghet i offentlig miljö något som kan ge konsekvenser på samhällsnivå, exempelvis genom att platser som upplevs obehagliga undviks och därför avbefolkas, eller att personer börjar undvika aktiviteter som medför att man vistas ute sent på kvällen. En annan samhällelig konsekvens som otryggheten kan få är att förtroendet för polis, rättsväsende och politiker minskar eller försvinner helt. Därför är det av stor vikt att samhället uppnår så hög trygghet som möjligt hos invånarna. Trygghet rör sig om subjektiva upplevelser, har flera olika dimensioner och är dessutom ett begrepp som svårt att mäta (a.a.). Enligt Torstensson Levander (2007) skiljer sig trygghet åt i känsla och går att dela in i tre olika mått; kognitiva mått, affektiva mått och beteendemått. De affektiva måtten handlar om de känslor ett visst brott ger, och skapar på så vis en otrygghet utifrån ens föreställningar. De kognitiva och affektiva måtten handlar om känslan av oro att utsättas för brott. Beteendemåttet handlar om rädslan snarare än om risken att utsättas för brott och mäter vilka konsekvenser rädslan ger i beteendet för att skydda sig själv att utsättas för brott. Det finns skillnader på risken att utsättas för brott och rädslan att utsättas för dito, samt risken och oron att andra eller en själv ska utsättas för brott (a.a.).
Men hur kan man då arbeta mer effektivt med brottsförebyggande åtgärder och stärka upplevelsen av trygghet och därmed minska social oro? Social oro är när en grupp eller en enskild åsidosätter det normgivande regelverket. Social oro kan enligt denna definition ha många uttryck, allt från spontana protester till
demonstrationer, upplopp och även näthat som kan skapa stor oro (MSB 2014). Myndigheten för Samhällsskydd & Beredskap, MSB, (2014) menar att social oro är ett växande och komplext problem. Vidare menar de också på att för att komma till rätta med detta och vända utvecklingen krävs en samverkan mellan olika myndigheter och samhällsaktörer (a.a.). Samverkan innebär enligt BRÅ (2016) att olika parter i ett samarbete tillför sina särskilda resurser, kompetenser och
kunskaper för att tillsammans lösa en uppgift. I ett brottsförebyggande arbete innebär det att dessa parter arbetar, genom ovan beskrivning, för att gemensamt minska sannolikheten för brott samt reducera skadeverkningarna av brott, vilket även inkluderar oro (a.a.). Brottsförebyggande arbete innebär att arbeta för att påverka de omständigheter i situationer som gör att en person väljer att begå brott samt att arbeta för att minska motivationen hos personer att begå brott (a.a.). Detta skulle då kunna vara att polisen eller andra myndighetspersoner befinner sig på särskilda platser där de vet att brottsligheten är hög. En annan del i det
upplever trygghet. Trygghetsskapande arbete är arbete för att främja upplevelsen av trygghet. Brottsförebyggande rådet (2016 a: 97) definierar trygghet på två sätt: “1. Upplevelse av säkerhet och lugn. Många gånger förknippas upplevelsen med
förutsägbarhet och kontroll. 2. Säkerhet, det vill säga, att risken att bli utsatt för brott eller olyckor är liten”. Enligt BRÅ (2016 b) visar trygghetsundersökningar
inte på att det förekommer mer brott i särskilt utsatta områden, undersökningarna visar istället på en minskning av utsatthet för brott liksom generellt i Sverige i stort. Dock är skjutningar ett undantag för den minskade utsattheten för brott. Det som utmärker sig i särskilt utsatta områden är den typen av brottslighet och ordningsstörningar som inte fångas upp av trygghetsundersökningen, exempelvis buskörningar, nedskräpning, öppen narkotikahandel, kriminella nätverk,
utpressning och allvarliga brott som inte drabbar gemene man. Det är också denna typ av brottslighet som kan antas vara anledningen till att särskilt utsatta område känner högre grad av otrygghet samt lägre förtroende för polisen (a.a.). I särskilt utsatta områden lever många med socioekonomiska problem vilka kan leda till en ond spiral av bland annat stökig skolgång, arbetslöshet, utanförskap och en ökad isolering från övriga samhället där dessutom misstron till polisen är hög
(Lindblom 2013). Ett sätt att motverka detta är att stärka invånarnas sociala band till samhället genom att samhällsaktörer samverkar och fångar upp individer som hamnar utanför, detta genom att exempelvis ha kontaktpoliser och
föräldrautbildningar (a.a.).
Som en del i ett trygghetsskapande arbete i offentliga miljöer initierade år 2016 Brottsförebyggande rådet, BRÅ, projektet Effektiv samordning för trygghet - EST - i sju områden som då bedömdes som särskilt utsatta. Ett av dessa områden var Araby i Växjö (BRÅ 2017). En viktig del av arbetet med EST i Växjö är
tisdagsgruppen, en samverkansgrupp som består av representanter från 11 olika organisationer som träffas varje vecka för att komma fram till en aktuell lägesbild av hur den sociala oron i Växjö och Araby ser ut. Lägesbilden ger en indikation på var området befinner sig i förhållande till social balans.
Syfte
Syftet med studien är att kartlägga arbetet med Effektiv samordning för trygghet (EST) i Växjö genom att belysa framgångar (styrkor) i arbetet, samt
utvecklingsområden (det vill säga de områden i arbetssättet som kan förbättras i framtida arbete) för polisområde Växjö i arbetet med EST. Vidare ämnar studien undersöka hur den sociala balansen i området Araby har förändrats under arbetet med EST. Uppsatsen är tänkt att fungera som ett underlag till polisen för att komma vidare med och utveckla sitt arbete med EST.
Frågeställningar
1. Hur ser deltagarna i tisdagsgruppen på arbetet med EST vad gäller framgångar och utvecklingsområden?
2. Hur har den sociala balansen förändrats under arbetets gång enligt dokumentationen?
Avgränsningar
I denna studie kommer inga jämförelser med andra kommuner att göras och därmed kommer det inte heller att undersökas hur effektiv arbetsmetoden har varit. Undersökningen kommer inte inkludera medborgarnas syn på och upplevelse av varken metoden eller trygghet i kommunen, utan studien är begränsad till att undersöka upplevelsen hos de som aktivt arbetar med EST.
Resultatet av kartläggningen kommer att tas fram genom att titta retrospektivt och inte prospektivt på arbetet med EST i Växjö.
BAKGRUND
År 2016 initierade BRÅ projektet Effektiv samordning för trygghet - EST - i sju områden som då bedömdes som särskilt utsatta. Detta för att kunna arbeta mer strukturerat och effektivt med både det brottsförebyggande arbetet och
trygghetsskapande arbete. Enligt Nationella Operativa Avdelningen, NOA, (2017) finns det 23 stycken särskilt utsatta områden i Sverige. Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som har en låg socioekonomisk status och där kriminella inverkar på området. Det kan handla om hot, utpressning, öppen
narkotikahandel eller ett utagerande missnöje mot samhället. Effekten av detta blir bland annat att invånarna upplever otrygghet och en minskad benägenhet att anmäla brott (BRÅ 2017; NOA 2017). De särskilt utsatta områdena finns till största del i storstäder, men förekommer även i mindre städer såsom Landskrona och Växjö (NOA 2017). I de större städerna finns ofta mer än ett särskilt utsatt område. Ett exempel på detta är Göteborg, som har sex stycken särskilt utsatta områden (a.a.). I Växjö finns det ett särskilt utsatt område och detta är Araby (BRÅ 2017; Hallin 2018; NOA 2017). I Araby bor det ca 6500 invånare, och i hela Växjö ca 89 500 invånare (Hallin 2018). Andelen barn och ungdomar (0–24 år) i Araby är ca 40%. Förvärvsfrekvensen i området är 49% (a.a.).
Det har genomförts en processutvärdering av BRÅ:s EST-projekt i sin helhet för de sju pilotområdena (Hallin 2018). På Utvecklingscentrum Syd (UC Syd) presenterades att polisen i Växjö önskar en kartläggning av projektet på lokal nivå, då de känner att den processutvärdering som gjorts inte är specifik för just Växjö. I Växjö vill de få hjälp med att komma vidare i arbetet genom att kartlägga framgångar och hinder med EST. En viktig del av EST i Växjö är tisdagsgruppen, en samverkansgrupp som består av representanter från 11 olika organisationer som träffas varje vecka för att komma fram till en aktuell lägesbild av hur den sociala oron i Växjö ser ut. Detta gör de genom att gemensamt fylla i en checklista (bilaga 1) som sedan ligger till grund för den lägesbild (bilaga 2) som upprättas. Lägesbilden visar på om området befinner sig i social balans, social obalans eller social oro. Enligt MSB (2014) beskrivs social balans som en form av idealläge i ett område. Invånarnas normer stämmer överens med samhällets utveckling och inriktning. Enligt MSB är begreppet social balans knutet till begreppet hållbar utveckling vilket pekar på en önskvärd samhällsutveckling (a.a.). Enligt
lägesbilden som tisdagsgruppen använder definieras dito som att de klarar av de situationer som finns med de befintliga resurserna och rutinerna de har och att risken för brott och oro finns men anses hanterbart (bilaga 2). Social obalans uppstår, enligt MSB (2014), när de sociala riskerna utvecklas och får fäste i samhället (a.a.). En social risk innebär enligt MSB:s definition möjligheter för oönskade händelser, beteenden eller tillstånd som kan ge negativa konsekvenser på det som allmänheten bedömer som skyddsvärt (a.a.). Enligt lägesbilden som tas fram av tisdagsgruppen definieras social obalans med att de klarar av situationer med befintliga resurser men de måste omprioritera sitt arbete eller ändra taktik. Det ställer också högre krav på operativ samverkan och brottsförebyggande åtgärder. Social obalans finns då det är risker och tecken på över 30% (bilaga 2) och därmed går in i gult område på lägesbilden. När den sociala obalansen blir synlig och uppstår i det offentliga uppstår social oro (Hallin 2018; Hansson 2016;
MSB 2014). Att ett område går in i social oro är ett hot mot den sociala ordningen och kan ge spridningseffekt (MSB 2014). Enligt lägesbilden (bilaga 2) från tisdagsgruppen definieras social oro som att man inte klarar av att hantera situationen med befintliga resurser, det krävs förstärkning av personal och andra åtgärder krävs och det finns en allvarlig risk för brott och oro. Detta uppstår när riskerna och tecknen går upp i rött läge (80%). Vidare beskrivning av både EST och tisdagsgruppen går att läsa nedan under rubriken EST i Växjö.
Utvecklingen av EST
Hösten 2016 var det första uppstartsmötet för att dra igång projektet ”Effektiv samordning för trygghet” (Hallin 2018). Projektet var en satsning initierad av BRÅ som gick ut med en förfrågan till olika kommuner i Sverige som vid tillfället hade särskilt utsatta områden. Sju områden hörde av sig och ville delta i projektet. Dessa är Borlänge, Borås, Botkyrka, Malmö, Norrköping, Sollentuna och Växjö (a.a.). Projektet startades med syfte att testa och utveckla en arbetsmetod som är förankrad lokalt och som fungerar i det dagliga linjearbetet i socialt utsatta områden, för att i sin tur stärka tryggheten i de offentliga miljöerna. EST syftar också till att integrera ett händelseinriktat arbete med ett långsiktigt
brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete (Hallin 2018).
Arbetssättet är från början utvecklat i Örebro av lokalpolisområde Örebro, Örebro kommun, Örebro Bostäder AB och Örebro universitet med start 2014. Till följd av en tids oroligheter i form av bland annat upplopp, skadegörelse och bilbränder - vilket bidrog till en ökad nivå av lokal otrygghet - utvecklades en strukturerad arbetsmetod där olika aktörer gemensamt och kontinuerligt skulle få mötas och jobba mot den upplevda otryggheten (Hansson m.fl. 2016). Sedan våren 2014 har arbetet med EST varit aktivt varje vecka i Örebro. EST är enligt Hansson m.fl. (2016) en situationell arbetsmetod med målsättningen att genom tidiga insatser kunna minska och förebygga otrygghet i offentliga miljöer. Detta mål ska uppnås genom att olika aktörer på ett strukturerat vis samverkar kring trygghetsfrågor, samlar in information och analyserar lägesbilden för att kunna genomföra och följa upp lokala insatser. Syftet med EST är långsiktigt att öka invånarnas upplevda trygghet och därmed deras livskvalitet. Eftersom det är trygghet i offentlig miljö som står i centrum för arbetet med EST kan arbetsmetoden främst kopplas till teorier som lyfter fram situationella (sociala och fysiska) faktorer som påverkar tryggheten (a.a.). Exempel på sådana faktorer finns i de teorier som EST grundar sig i och som presenteras nedan under tidigare forskning.
I projektet som BRÅ startade 2016 med de sju pilotområdena gjordes det initialt några justeringar i metodiken som utvecklades i Örebro. Trots förändringarna så behåller projektet namnet EST då den i huvudsak bygger på samma struktur. Justeringarna som gjordes i metodiken är att arbetet inte bara arbetar med
trygghetsskapande arbete, det inkluderar nu även brottsförebyggande arbete. Den innefattar också socialt såväl som situationellt inriktade åtgärder samt att arbetet fokuserar på det offentliga rummet samt halvoffentliga ytor såsom
trappuppgångar och butiker (Hallin 2018). BRÅ har också hämtat inspiration från Lindbloms (2013) “Metodhandbok för samverkan mot social oro” som togs fram 2013 av polisen i Västerort i Stockholm. Lindblom (2013) skriver att
metodhandbokens syfte är att sprida erfarenheter och kunskap om framgångsrika arbetssätt mot social oro. Denna beskriver alltså hur polisen i Västerort har arbetat mot social oro som de har haft.
Kärnan i samverkansarbetet utifrån metoden EST är polisen, kommunen och fastighetsbolag. Arbetet går ut på att de medverkande parterna kontinuerligt samlar in information och skapar en gemensam lägesbild, föreslår eller bestämmer åtgärder, informerar berörda parter samt genomför och utvärderar insatserna. De sju pilotområdena har byggt upp en lokal organisation kring arbetet och kan därför i detaljer skilja sig något (Hallin 2018).
EST har en tydlig beskrivning av hur metoden bör tillämpas för att uppnå syftet med metoden. Den bygger på att det varje vecka sammanställs en lägesbild utifrån en checklista. Dessa bör sammanställas en gång i kvartalet för att beslutas om prioriteringar för det fortsatta arbetet. Det bör årligen också göras analyser av de insatser som gjorts och av deras effekter. Denna dokumentation återkopplas sedan till berörda verksamheter. Det finns speciellt tre viktiga moment för arbetet; identifiera och analysera vilka problem som finns, bestämma lämpliga åtgärder samt följa upp resultaten. Det finns 8 kärnkomponenter i EST:s arbetssätt; informationsinsamling, informationssammanställning, analys och lägesbild, bestämma insatser, identifiera samverkansparter, återkoppling, uppföljning och dokumentation. Arbetet bör vara strukturerat och systematiskt vilken man uppnår genom checklistor och lägesbilder. Lägesbilden sträcker sig över grönt, gult, rött och orange läge. I grönt läge är det normalläge i det vardagliga arbetet. I gult läge indikerar det på att det finns allmänna oroligheter eller specifika händelser som kan medföra ett våldsamheter kan inträffa. I rött läge har situationen övergått i kollektiva våldsyttringar i form av exempelvis anlagda bränder, stenkastning, skadegörelse eller hot och våld mot blåljuspersonal. Orange läge uppstår efter oroligheterna. (Hallin 2018).
EST kan, enligt Hallin (2018) leda till att problem och behov identifieras som annars kanske inte hade uppmärksammats eller kanske inte hade fått den tyngd av behov av åtgärder som flera samverkande parter tillsammans kan ge. Det kan också leda till tidigare insatser för utsatta individer eller grupper som på längre sikt hade kunnat utveckla drogmissbruk och/eller kriminalitet (a.a.).
EST i Växjö
I Växjö har organisationen byggts upp under tid där de för närvarande har representanter från 11 olika organisationer. De träffas varje tisdag och kallar därför arbetssättet för “tisdagsgruppen”. Tisdagsgruppen har egentligen sitt ursprung från år 2012 då den startades i enkel form då den nystartade polisens ungdomsgrupp i Kronobergs län identifierade ett behov av att sammanställa och diskutera frågor rörande ungdomarna i länet. Det var då endast representanter från polisen, socialförvaltningen, fältarbetare och vid behov kunde även skolor bjudas in. Sedan 2016 ingår alltså tisdagsgruppen i BRÅ:s EST-projekt. Tisdagsgruppen utökades efter projektets start och det sitter sedan dess företrädare för polisen, socialtjänst, skolor, fältarbetare, vaktbolag, olika bostadsförmedlingar och fritidsgårdar. Tisdagsgruppen har tagit fram en uppdragsbeskrivning (bilaga 3), som BRÅ i Växjö har godkänt. Tisdagsgruppen ska enligt denna beskrivning:
• “Stärka det operativa brottsförebyggande nätverket och samverkan mellan polisen, kommunen och företag
• verka som ett rådgivande organ i operativa brottsförebyggande frågor
• skapa en objektiv gemensam lägesbild i Växjö kommun som kan bidra som underlag till konkreta brottsförebyggande åtgärder.”
Mötet för tisdagsgruppen är informellt men följer en fast dagordning, där polisen är sammankallande och mötets “ordförande”. Det är också polisen som
sammanställer och skickar ut lägesbilden till berörda parter. Varje deltagare i tisdagsgruppen för sina egna minnesanteckningar individuellt gällande det som rör ens egna verksamhet. Mötet inleds med att polisen sammanfattar veckan som varit och berättar om de händelser som inträffat som har koppling till social oro. Övriga mötesdeltagare lämnar därefter sin information. De fyller sedan
gemensamt i checklistan för social oro (bilaga 1), vilken är lokalt förankrad i Växjö och fungerar som en riskbedömning. Checklistan skiljer sig något jämfört med hur det presenteras i EST:s övergripande metod. Växjös checklista har grönt, gult och rött läge som beskriver social balans, social obalans och social oro. De har alltså inte något orange läge. Växjös checklista är väldigt snarlik och starkt inspirerad av den checklista som Lindblom (2013) presenterar i sin
metodhandbok. Polisen använder sig sedan av checklistan och för över denna på den gemensamma lägesbilden (bilaga 2), vilken sedan skickas ut till berörda parter. Denna lägesbild är även den lokalt framtagen av polisen i Växjö och skiljer sig även den från den lägesbild som beskrivs i EST övergripande metod. Fokus på tisdagsmötena är i första hand Araby som är ett område i Växjö, men även Växjö i stort räknas in.
Tisdagsgruppen har en tydligt beskriven organisation med en uppritad organisationsskiss (Figur 1).
De som deltar på tisdagsmötena är de som arbetar på operativ nivå, det vill säga ute i området. Utöver dem finns strategisk nivå som i organisationsskissen är “säk- och beredskapsgruppen” samt de olika förvaltningar som kan fatta beslut om åtgärder som ligger utanför tisdagsgruppens mandat, t.ex. om tisdagsgruppen skriver ett förslag på åtgärder efter att de har kartlagt ett behov av detta. Detta kan till exempel vara att det behövs ökad gatubelysning för att stärka den upplevda tryggheten på en gångväg. Sedan finns även politisk nivå, som i Växjö är det lokala brottsförebyggande rådet, dit det skickas sammanfattningar av arbetet samt förslag till åtgärder som ligger på politisk nivå.
Tidigare forskning
EST är en arbetsmetod som fokuserar på trygghet i offentliga miljöer och vars syn på trygghet grundar sig på tre teorier (Hallin 2018; Hansson 2016). Dessa är; ”Broken Windows-teorin”, ”Signal Crimes Perspective” och ”Threatening and Safe Environments Theories”. Nedan presenteras närmare dessa tre teorier, samt tidigare forskning i form av vetenskapliga studier som har relevant anknytning till EST och/eller till de tre teorier som EST grundar sig på. Studierna berör otrygghet eller social oro i offentlig miljö, bland annat i utsatta områden.
Oordning och otrygghet som beskrivs i de tre teorierna arbetas med i EST
framförallt i utsatta områden. Gerell m.fl. (2015) menar att ett utsatt område är en geografiskt avgränsad plats som definieras av låg socioekonomisk status och kriminell påverkan på lokalsamhället. 53 områden i Sverige beräknas på dessa sätt vara utsatta och kräver polisiära insatser för att tillrättalägga de problem som finns i området. Av de 53 utsatta områdena ses i studien 15 stycken som särskilt utsatta vid tillfället för undersökningen. I dessa områden förekommer alltid social oro i någon grad. Boende i dessa områden upplever periodvis otrygghet i området. Hur utsatt ett område är avgörs också av hur hög den sociala oordningen (förekomsten av socialt oönskade händelser, beteenden och tillstånd som exempelvis bilbränder) är i förhållande till tilliten i lokalsamhället. För att bistå de problem som finns i särskilt utsatta områden krävs en samverkan, det vill säga gemensamma insatser från flera olika aktörer i samhället. Även om yttre aktörer såsom polisen inte kan påverka alla riskfaktorer (exempelvis arbetslöshet, stigmatisering och etnisk segregation) anses polisen kunna påverka upplevelsen eller känslan i området genom att bidra till minskad social oro och ökad kollektiv förmåga. Utsatta områden antas minska om polisen i samverkan med andra aktörer kan få förtroendet för myndigheter att öka i området. För att insatser från polisen och andra aktörer ska ha effekt på problemen i utsatta områden krävs en kontinuitet och en samhällsgemensam hållbar strategi (a.a).
Broken Windows-teorin
Teorin menar, enligt Wilson och Kelling (1982), att den upplevda otryggheten kan påverkas av såväl sociala som fysiska (det vill säga synliga) tecken på oordning. Det som teorin beskriver som oordning behöver inte nödvändigtvis vara
kriminella handlingar, utan innefattar även människors beteende och uppträdande, samt hur den fysiska omgivningen ser ut och kan tolkas. Social oordning handlar om människors sätt att uppträda på ett avvikande sätt som stör, hotar eller
skrämmer omgivningen. Fysisk oordning handlar om skador och förfall i den fysiska omgivningen, till exempel klotter eller trasiga fönsterrutor. Dessa faktorer menar teorin är sådant som kan öka den upplevda otryggheten hos individen,
eftersom sociala och fysiska tecken på oordning kan fungera som varningssignaler som får människor att uppfatta ett samhälles sociala kontroll som bruten. Teorin är alltså en kontrollteori. Enligt teorin är det viktigt att oordningen i ett område hanteras innan den eskalerar (Wilson & Kelling 1982). I en studie av Price (2016) har Broken windows-teorin testats i det särskilt utsatta området Jackson i
Mississippi och visat sig överensstämma med teorins utgångspunkter om att beslutet att begå ett brott är villkorat av områdets egenskaper i form av social oordning. Resultatet i studien påvisade att områdets totala brottslighet ökade i och med de tecken som fanns som indikerade på grannskapets nedbrytning. Studien stödjer därmed hypotesen om att synliga tecken på oordning i den offentliga miljön kan leda till beslut om brottslig verksamhet. Även Bonnie m.fl. (2018) menar att miljömässiga faktorer, som exempelvis nedskräpning i form av kanyler och annat oönskat avfall, bidrar till en ökad känsla av otrygghet även om
brottsfrekvensen i området är låg. Personer i området som uppträder skrämmande eller hotande, exempelvis missbrukare, berusade personer eller individer med psykisk ohälsa, har också visat sig påverka människors upplevda otrygghet. Detta framkom i en studie i Hong Kong som ämnar kartlägga faktorer som bör tas hänsyn till vid planering av stadsparker (a.a.). Dessa faktorer för otrygghet, vilka inte nödvändigtvis behöver vara kriminella gärningar, utreds i Växjö i form av variabler på checklistan (bilaga 1) när lägesbilden för social balans (bilaga 2) ska upprättas.
Signal Crimes Perspective
Enligt Innes m.fl. (2002) beror upplevelsen av otrygghet mycket på vilken kontext en person befinner sig i. Ett brott eller en händelse sänder ut olika starka signaler om otrygghet beroende på händelsens karaktär, var händelsen inträffar samt vilka unika erfarenheter individen som befinner sig i kontexten har med sig sedan tidigare. I områden med god social kontroll kan exempelvis klotter uppfattas som ett signalbrott, vilket det däremot inte gör i områden som har låg social kontroll. Detta gäller eftersom klotter inte sticker ut på samma sätt i ett område där många brott begås och oordningen är hög - individerna i området är mer vana vid att bevittna fysisk oordning. Teorin menar alltså på att oordning kan leda till ökad otrygghet men att det inte måste vara så; det avgörs av kontexten. De händelser som skapar starkast signaler är allvarligare händelser som exempelvis rån. Över tid kan dock många händelser i följd som genererar svaga signaler - exempelvis skadegörelse - leda till lika stark otrygghet som starka signalbrott (a.a.).
Herrington och Millie (2006) undersöker i sin studie teorin om Signal Crimes Perspective i relation till genomförandet av National Reassurance Policing Programme (NRPP) i England. Programmet utvecklades till följd av att
brottsfrekvensen i landet fallit medan den publika uppfattningen var att den hade ökat. Insatsen från polisen avsåg då att överbrygga luckan som fanns mellan de brott som faktiskt begicks och den allmänna uppfattningen av brott som begicks. En konklusion som framkommer i studien om NRPP är att för att programmet ska ge effekt måste man först besvara frågan om vilken betydelse signalbrott har för den uppfattade brottsligheten. Genom att ta hänsyn till teorin om Signal Crimes Perspective blir NRPP inte bara ett tomt löfte som riskerar att skada samhällets förtroende för polisen, utan ett sätt att kunna nå de känslor av (o)trygghet som finns i området. Genom att identifiera och åtgärda de signaler i samhället som tros generera störst känslor av otrygghet antas NRPP ha större möjlighet att uppnå sitt syfte. Signal Crimes Perspective anses därmed vara en teori med stor betydelse för både samhället och för det polisiära arbetet (a.a.). Vidare om Signal Crimes Perspective går att säga att det finns ett samband mellan upplevelser av brott och
oordning och uppfattningen av kriminogen risk. Innes (2004) menar att individens uppfattning av kriminogen risk grundar sig på hur hen tolkar och definierar hot mot sin säkerhet. Riskuppfattningen antas avgöras av förekomsten av incidenter som uppfattas som “varningssignaler”. Incidenter som sänder ut dessa
varningssignaler behöver inte vara faktiska brott utan kan även röra sig om andra signalbrott, exempelvis skadegörelse. Offentliga miljöer kan alltså definieras som kriminogena beroende på vilka signaler som sänds ut i området. Att individen upplever social oro är på så vis beroende av hur riskfylld hen upplever en miljö (a.a).
Threatening and Safe Environments Theories
Otrygghet handlar enligt Doran och Burgess (2012) inte enbart om sociala och fysiska tecken på oordning, utan även om hur attraktivt ett område är för
brottslighet. Hur attraktivt ett område är för brottslighet avgörs bland annat av om det är dåliga insynsmöjligheter och dålig belysning (Tseloni & Zarafonitou 2008) samt att det finns få flyktvägar (Doran & Burgess 2012). Även vilken tid det är på dygnet påverkar människors upplevda trygghet, eftersom man känner sig mer otrygg i mörker, då det är svårare att lätt skaffa sig en överblick av omgivningen (Keane 1998) och när det rör sig lite folk i området (Foster m.fl. 2013).
Resonemanget går som så att ju fler människor som befinner sig på en plats, desto fler är möjligheterna att någon ingriper eller tillkallar polis om ett brott skulle ske. Tecken som människor enligt denna teori kopplar ihop med hög trygghet är således ett område som är öppet, väl underhållet och med goda möjligheter till övervakning (Doran & Burgess 2012). Vidare menar Doran och Burgess (2012) att otrygghet blir ett problem först när den inte står i proportion till den faktiska brottsfrekvensen.
Teoriernas koppling till EST
I EST:s arbetsmetodik fokuseras arbetet på bland annat skadegörelse, klotter, ungdomssamlingar samt situationer och händelser som uppfattas hotande och skrämmande, i enlighet med Broken windows-teorin. I enlighet med Threatening and Safe Environments Theories fokuseras även arbetet till platser som är mörka, oövervakade och där få människor rör sig, antingen vid vissa tidpunkter eller generellt. I Växjö träffas deltagarna i tisdagsgruppen varje vecka för att ta fram en lägesbild. Detta med utgångspunkt från bland annat Signal Crimes Perspective där de olika företrädarna lämnar information om vilka signaler sänds ut som uppfattas som otryggt i de olika områdena, för att bedöma den sociala oron i området. I denna studie definieras förekomsten av oro och oordning enligt den checklista som görs på tisdagsmötena (se bilaga 2), och då definitionen av oro och oordning är snarlika i sin betydelse så kommer dessa begrepp i denna studie att slås ihop till samma. Eftersom det är trygghet i offentlig miljö som står i centrum för arbetet med EST kan arbetsmetoden främst kopplas till situationell - alltså social och fysisk - oordning som påverkar tryggheten.
METOD
Studiens design är en tvärsnittsstudie som ämnar att retrospektivt kartlägga framgångar och utvecklingsområden med EST i Växjö, samt hur den sociala balansen förändrats under arbetets gång. Metoden som har använts är en
multimetod, det vill säga en kombination av både kvalitativ och kvantitativ metod. Detta för att studiens frågeställningar - vilka är av olika karaktär och baseras på
olika former av material - båda ska kunna besvaras så väl som möjligt och därför gynnas av en kombination av de båda metoderna. Enligt Bryman (1997) kan en kombination av de båda olika metoderna bidra till flera olika fördelar och vinster vid en omfattande undersökning. Bland andra samhällsforskare förmodas ha större tilltro till sina resultat när de härstammar från mer än en metod. Risken som finns med att använda sig av flera olika metoder till samma studie är att en av de valda metoderna får större vikt än den andra för studiens huvudresultat. Forskaren kan då se till att lägga tyngd på den andra metoden i någon annan del av studien (a.a). För att minimera risken i denna studie för att den ena metoden tar över är de olika metoderna därför avsedda att besvara olika frågeställningar. Kvalitativt material har samlats in under februari - april 2018 i form av genomförande av intervjuer. Insamling av kvantitativt material inhämtades under första mötet i Växjö, vilket bestod av dokumentation. Dokumentationen sträcker sig från det att projektet började år 2016 och fram till vecka 14 år 2018. Resultatet som framkommer i denna studie har tagits fram genom att undersöka dels hur informanterna i studien har upplevt arbetet med EST och dels genom att analysera den kvantitativa data som tagits del av till studien. Genom att på detta vis belysa framgångar och utvecklingsområden är resultatet i studien sedan tänkt att kunna vara till hjälp för hur det framtida arbetet med EST i Växjö ska fortskrida.
Urval i kvalitativ metod
Eftersom studien avser kartlägga EST på lokal nivå i Växjö blev informanterna begränsade till de som arbetar aktivt med EST i Växjö. Det är ett målinriktat urval bestående av personer som deltar i tisdagsmöten i Växjö. Några av informanterna arbetar med EST på operativ nivå och andra på strategisk nivå. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med representanter från polisen, socialtjänsten,
fältarbetare, bostadsförening samt från säkerhet- och beredskapsgruppen. De fyra förstnämnda deltar i EST på operativ nivå, de sistnämnda på strategisk nivå där det genomfördes två intervjuer. Totalt genomfördes därmed sex intervjuer. Dessa valdes ut för att få en representativ bild av arbetet med EST på båda nivåerna samt för att få perspektiv på arbetet med EST från flera olika myndigheter och
organisationer, och på så vis uppnå datamättnad.
Instrument i kvalitativ metod
Det instrument som använts för den kvalitativa metoden i denna studie är en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 4). Informanterna har fått besvara ett antal öppna intervjufrågor som förberetts i förväg men under intervjuns gång har anpassats efter samtalet. Den semistrukturerade intervjumetoden valdes ut i studien för att genom en viss struktur på frågorna möjliggöra att informanternas intervjusvar skulle kunna jämföras och presenteras på gruppnivå. Enligt Bryman (2011) möjliggör öppna frågor dels att informanten själv kan välja vilken riktning intervjun ska ta, genom att särskilt belysa det som anses vara viktigt i förklaringen av något. Dels möjliggör det för den som intervjuar att kunna fånga upp det som informanten belyser som viktigt med följdfrågor. Intervjufrågorna har varit olika beroende på om informanten jobbar med EST på operativ nivå eller på strategisk nivå. De intervjufrågor som riktats till informanter på operativ nivå har bland annat utgått från temat risker för social oro och hur åtgärder mot dessa har fungerat. De intervjufrågor som riktats till informanter på strategisk nivå har utgått från temat strategisk roll i EST. Gemensamma teman på frågor till samtliga informanter har dessutom varit informationsutbyte, fördelar med EST och
Genomförande i kvalitativ metod
Studien inleddes med ett Skypemöte med polisen från UC Syd, polisen i Växjö samt fältarbetare i Växjö. Mötet syftade till att inhämta information om vad EST är och hur det går till i Växjö samt polisens förväntningar på studien. Även planen för genomförandet av studien presenterades. Samtycke inhämtades då att
genomföra studien. Därefter har två resor gjorts till Växjö. Den första med syfte att träffa polisen i Växjö och få mer djupgående information om EST och tisdagsgruppen. Då genomfördes även studiens första intervju, vilken var med polisen. Den andra resan till Växjö syftade till att som en del av förförståelsen närvara vid ett tisdagsmöte. Det genomfördes även intervjuer med fältarbetare samt en representant från säkerhet- och beredskapsgruppen. Därefter har
telefonintervjuer genomförts med säkerhet- och beredskapsgruppen, bostadsbolag samt socialtjänsten. De intervjuer som genomförts är avsedda att besvara denna studies första frågeställning. Intervjuer har genomförts med totalt sex deltagare i tisdagsgruppen och varje intervju tog i genomsnitt ca 20-30 minuter. Syftet med dessa intervjuer har varit att fånga upp informanternas upplevelse av arbetet med EST i Växjö. Samtliga av intervjuerna har spelats in. Enligt Malterud (2014) används kvalitativa metoder som en forskningsstrategi för att beskriva och analysera kännetecken och kvaliteter inom ämnet som studeras, där materialet består av texter från samtal och intervjuer. Kvalitativ metod används för att utforska erfarenheter och nyanser i händelser vilket kan öka förståelsen för det som studeras och lämpar sig särskilt bra för att utforska dynamiska processer som interaktion och utveckling (a.a; Eliasson 2007).
Analys i kvalitativ metod
Textanalys
För att kvalitativt kunna analysera de intervjuer som genomförts har dessa transkriberats till text för att göra datan tillgänglig för analys. Att transkribera innebär att man ordagrant överför ett muntligt samtal till text. Den transkriberade texten har sedan analyserats genom systematisk textkondensering. Enligt
Malterud (2014) lämpar sig denna analysmetod för beskrivande, tvärgående analys av händelser eller fenomen i syfte att utveckla nya beskrivningar och begrepp. Metoden bygger på Giorgis analysmetod i fyra steg; 1) helhetsintryck, 2) meningsbärande enheter, 3) kondensering av materialet, 4) rekontextualisering. Genom detta så genomförs analysen systematiskt och strukturerat (a.a.). I denna studie har samtliga av Giorgis fyra steg genomförts såsom de beskrivs nedan.
Helhetsintryck
Enligt Malterud (2014) är detta den första fasen i analysmetoden och syftar till att bekanta sig med materialet. Man ska läsa igenom hela texten för att få en
helhetsbild och bedöma teman i texten, man ska alltså inte systematisera något i texten. I denna fas är det särskilt viktigt att lägga förförståelsen och teoretiska referensramar åt sidan vilket är en förutsättning för att kunna vara öppen för de intryck materialet kan förmedla. Efter att all text är läst ska intrycken summeras och preliminära teman nedtecknas och ges ett provisoriskt namn. Det är en fördel om det är flera personer som individuellt gå igenom materialet enligt förfarandet ovan för att sedan diskutera likheter och skillnader i teman och intryck, vilket skapar fler nyanser i arbetet (a.a.). Då denna studie har två författare har
helhetsintryck och en primär uppfattning om teman skapats separat för att sedan jämföras och slås samman till gemensamma teman. Vid helhetsintrycket
Dessa teman var; Dokumentation, Samverkan, Social oro och Uppfattning om syftet med EST.
Meningsbärande enheter
I denna andra fas ska materialet, enligt Malterud (2014) organiseras och skilja relevant text från irrelevant samt sortera det som kan tänkas belysa
problemställningen. Detta görs genom att gå igenom texten rad för rad för att identifiera meningsbärande enheter. Man väljer då ut den text som innefattar någon av de teman som valt ut i den första fasen. En meningsbärande enhet kan vara både korta meningar eller längre fraser. Att sortera ut meningsbärande enheter och lägga dem under olika teman är ett sätt att systematisera texten och kallas för kodning där utgångsläget är att identifiera och klassificera alla meningsbärande enheter. Temana har en etikett eller en kod och samlar alla de textbitar som har något gemensamt. I denna fas gås också teman igenom för att dels se om de är representativa för de meningsbärande enheterna, dels kanske det upptäcks att det fattas något tema eller så behövs ett tema delas upp i två olika. Det går att koda en meningsbärande enhet under två teman, dock är det viktigt att ha i åtanke att om det blir för många dubbelkodningar kan det vara ett tecken på att koderna inte varit tillräckligt exakta. Kodningen är en systematisk
dekontextualisering där delar av texten lyfts ur sitt sammanhang för att senare läsas ihop med liknande textelement (a.a.). Även detta steg har genomförts separat av författarna som kodat in intervjumaterialet under de gemensamma teman som bestämdes i steg 1. Kodningen har därefter jämförts och diskuterats fram till gemensamma beslut om vilka teman och fraser som är relevanta. Vid kodningen av texterna fastställdes de teman som uppfattades i föregående fas, samt att det upptäcktes att det fattades några relevanta teman. Det lades därför till två teman; Utvecklingsområden med EST samt Positivt med EST. Dessa två teman pratas det mycket om i intervjuerna i sammanhang som inte faller under de tidigare temana och eftersom de är relevanta för att kunna besvara studiens första frågeställning togs dessa hänsyn till. Efter att det tillkom ytterligare två teman startades processen om för att säkerställa att ingen viktig information missats.
Kondensering av materialet
I denna tredje fas ska den kunskap som skaffats under andra fasen abstraheras genom att identifiera och koda de meningsbärande enheterna. Man ska
systematisera och hämta fram innebörder genom att kondensera. Man går igenom kodgrupp för kodgrupp och utser relevanta subgrupper. I denna fas är det alltså subgrupperna som sedan analyseras. I denna analysfas görs ett kondensat, dvs informanternas ord omformuleras till ett så kallat konstgjort citat. Alltså ett “citat” som representerar allt det som står under kodgruppen. Viktigt är att ha i åtanke att detta inte är något riktigt citat, utan en beskrivning av det som står under den berörda subgruppen (Malterud 2014). I resultatet av denna studie kommer informanternas svar att presenteras på gruppnivå. Redan under fas 2 kodades samtliga av informanternas svar in under de olika temana och de meningsbärande enheterna är därför inte längre möjliga för en utomstående läsare att koppla till en enskild aktör. Under den tredje fasen har beskrivningar av informanternas svar plockats fram som kan representera och beskriva samtliga av informanternas ord som finns med under den berörda subgruppen.
Rekontextualisering
I denna fjärde fas ska bitarna sättas ihop igen; man rekontextualiserar. Detta innebär, enligt Malterud (2014) att man sammanfattar de fynd som gjorts i form
av återberättelser som kan ligga till grund för nya begrepp. Detta ska förmedlas på ett lojalt sätt för informanterna och ska ge läsaren insikt och tillit. I denna fas ska det bedömas om resultaten fortfarande ger en giltig beskrivning av det
sammanhang som textbitarna har hämtats ifrån. Man skapar en analytisk text för varje kodgrupp som förmedlar vad materialet berättar. Det är alltså en
sammanfattning av flera historier som sammanfattats genom tvärgående analys (a.a.). Under denna studies fjärde fas har rekontextualiseringen påvisat att de beskrivningar som valts ut till resultatet gör sina ursprungssammanhang rättvisa genom att vara representativa för det som uttrycks under intervjuerna. De beskrivningar som valts ut till resultatet är även avsedda att vara relevanta på så sätt att de ska kunna besvara studiens första frågeställning. Beskrivningarna av informanternas ord kommer i resultatet att stärkas med faktiska citat från informanterna. Dessa citat inkluderas i resultatet med syfte att uppnå en transparens i hur textanalysen har utförts.
Instrument i kvantitativ metod
Den kvantitativa delen av materialet i denna studie består av dokumentation i form av checklistan - “tecken och risk för social oro” (bilaga 1) samt lägesbilden “social oro bedömningsmall” (bilaga 2) och syftar till att besvara studiens andra frågeställning. Som komplement till de siffror som presenteras i lägesbilden finns skriftliga åtgärdsplaner som presenterar de åtgärder som vidtagits av
tisdagsgruppen då området varit i social obalans. Samtlig dokumentation
inhämtades på plats i Växjö under ett första besök hos polismyndigheten i Växjö. Polisen har efter detta möte mailat den aktuella lägesbilden och checklistan till författarna varje vecka. Checklistorna och lägesbilderna sträcker sig från vecka 27 år 2016 och den senaste som ingår i analysen är vecka 14 år 2018, det vill säga totalt 91 veckor.
Genomförande i kvantitativ metod
Checklistans variabler är inlagda i sin helhet i dataprogrammet Excel precis så som de står i checklistan, med undantag från två variabler som behövts kodas om. Dessa två variabler handlar om goda krafter i området. Tisdagsgruppen använder dessa variabler till att dra av poäng från checklistan. Då det blir svårt att analysera siffror som är kodade åt olika håll görs dessa därför om. Variablerna görs om från “Finns det (…)” till “Finns det inga (…)”.
Tisdagsgruppen fyller i checklistan genom att polisen läser upp de olika variablerna i mallen så att alla kan besvara frågan, till exempel: “har
kommunpersonal eller andra servicepersonal blivit utsatta för hot eller våld under veckan?”. Är det någon som har uppgifter kring saken lämnas den informationen. Det finns tre sätt att besvara frågorna; antingen har variabeln inte förekommit och då skattas en nolla i formuläret, eller vet de inte om det förekommit och då skattas det också noll - med undantag för två variabler som skattas 1. Om variabeln har förekommit görs en värdering av omfattningen av variabeln. Skalan ser olika ut för olika variabler, på vissa är den fyrgradig, på vissa tre, två och ett och där även skalans intervall skiljer sig åt mellan olika variabler. Dessa skalor har
tisdagsgruppen tagit fram och värderat utifrån hur allvarliga de olika variablerna är. Hur tisdagsgruppen har bedömt skalorna går att se i bilaga 1.
För att kvantitativ metod ska kunna användas krävs det att man känner till ämnet som ska studeras, det vill säga att man väl känner till begrepp, kategorier och variabler (Bryman 1997). För att kunna genomföra de kvantitativa analyserna
inleddes därför arbetet med att kartlägga begrepp, kategorier och variabler. Det krävdes en förståelse för arbetet och för hur tisdagsgruppen fungerar, därför deltog även författarna på ett tisdagsmöte för att se hur de fyller i checklistan och lägesbilden. Därefter har analys påbörjats av dokumentationen, för att tydliggöra en bild av hur den sociala balansen förändrats i Växjö sedan EST infördes.
Analys i kvantitativ metod
Det verktyg som använts för analys i det kvantitativa förfarandet är
dataprogrammet Excel. Detta eftersom materialet bestått av siffermaterial och dokumentation i form av lägesbilder och checklistor, vilka har lämpat sig att föras in och analyseras i Excel. De variabler där det inte finns något ikryssat på
checklistan har kodats som “missing data” då det inte går att gissa vilket värde som den specifika variabeln ska ha. Även veckor där det fattas checklistor och/eller lägesbild har rapporterats som missing data. Vissa veckor saknas checklistan men inte lägesbilden, vilket tyder på att checklistan har genomförts men av okänd anledning har förlorats från polisen. Från lägesbilden rapporterades enbart den totala risken för social oro in i Excel. I checklistan skattas variablerna med olika värden men vid denna analys har variablerna varit binära, det vill säga hänsyn har enbart tagits till om variablerna förekommit eller ej.
Univariata analyser har utförts i Excel på de olika variablerna, där det har sammanställts frekvens och förekomst av de olika variablerna. Den totala
frekvensen av variablerna har tagits fram, antal veckor av social obalans (dvs över 30% risk för social oro) per år och totalt, antal veckor med väldigt låg social obalans (det vill säga lägre än 10% risk för social oro) på år och totalt samt frekvens för missing data. Dessa har sedan räknats om till procent. Frekvensen presenteras i resultatet, både i antal och i procent. Det har även tagits fram en tabell för att illustrera hur den sociala balansen har förändrats över tid, samt en trendlinje för diagrammet som programmet har räknat ut. För att kunna förklara den förändring i social obalans som framkommer i resultatet presenteras även några exempel på de åtgärder som vidtagits och går att läsa om i åtgärdsplanerna.
Etiska överväganden
För denna studie behövdes ingen etikprövning till det etiska rådet vid Malmö Universitet. Detta eftersom den inte berör något av de områden som kräver det enligt lagen (SFS 2003:460, 3 § & 4 §; Vetenskapsrådet 2011). Uppsatsen ämnar därmed alltså inte behandla personuppgifter, göra fysiska ingrepp, studera biologiska material eller skada eller påverka informanten på något sätt (a.a.). Studien ämnar istället undersöka informanternas individuella upplevelser av EST utifrån sina yrkesroller. Dock har de etiska principerna samtyckeskrav,
informationskrav, konfidentialitetskravet samt nyttjandekrav tagits hänsyn till genom hela studien. Ett första samtycke inhämtades från Polismyndigheten, vilket avsåg att studien kunde genomföras enligt den projektplan som författats och delgivits polisen samt handledare. Ett muntligt samtyckte mottogs från deltagarna i tisdagsmötet avseende att författarna skulle kunna närvara på ett möte.
Ytterligare muntliga samtycken inhämtades sedan från de informanter som
medverkat i intervjuerna. Samtycket avsåg både genomförandet av intervjun samt inspelning av denna. Under inspelning av intervjuerna har inspelningsenheten (mobiltelefonen) varit i flygplansläge.
Vid kvalitativ metod bör forskaren, enligt Ask (2012) upprätta en strategi så att inga av de intervjuobjekt man använder sig av i sin studie far illa i processen.
Forskaren bör förhålla sig till ett etiskt ställningstagande genom att informera den som intervjuas om syftet med studien, att deltagandet är frivilligt och kan avbrytas när som helst samt att deltagandet är anonymt Forskaren får aldrig lov att använda materialet till något annat än den studie det varit avsett för (a.a.). Material i form av bland annat inspelade och transkriberade intervjuer, dokumentation från tisdagsmötena och checklista har hanterats och förvarats så att ingen utomstående kunnat komma över informationen. Efter att studien avslutats ämnas samtliga delar av det insamlade materialet förstöras. Informanterna i studien har delgivits både syftet med studien och löftet om hur materialet ska förvaras och sedan förstöras. Även nyttjandekravet om att det material som samlas in endast får nyttjas till studiens syfte och inte med ovetenskapliga avsikter (a.a.;
Vetenskapsrådet 2002) har följts under hela studien.
Viktigt ur ett etiskt perspektiv är även att ha i åtanke vilka eventuella
konsekvenser en publicering av studien skulle kunna leda till. I denna studie pekas inga enskilda aktörer ut. Informanterna i studien är anonyma. Inga av de citat som resultatet grundas på går att koppla till en enskild person eller verksamhet, då de är fråntagna sitt sammanhang, och därmed är det ingen person eller verksamhet som kan komma att skadas eller påverkas av det resultat som framkommer kring tisdagsgruppens syn på arbetet med EST i Växjö. En risk med publicering skulle kunna vara att området Araby, som berörs i studien, skulle kunna påverkas av studien med ett dåligt rykte för området som särskilt utsatt. Det som talar emot att detta ska ske är dock att Araby i studien endast presenteras som särskilt utsatt område ur ett retrospektivt perspektiv, då EST i Växjö startades upp. I studien tas inte Araby upp som ett område som idag är särskilt utsatt eller har en hög social oro. En positiv aspekt som studien skulle kunna komma att bidra till är att de framgångar med EST som framkommer i resultatet skulle kunna ge skjuts framåt för metoden nationellt.
RESULTAT
Kvalitativt resultat
Det resultat som presenteras nedan är en bearbetad text av informanternas intervjusvar. Det som tagits med i resultatet är vad informanterna uttryckt under de sex olika temana och som har varit relevant för att besvara studiens första frågeställning. Citaten kan alltså delas upp i två kategorier; Framgångar med EST i Växjö och Utvecklingsområden för EST i Växjö. De angivna citat som finns med är direkta citat från informanterna som lyfts fram för att stärka det som framkommit ur de olika temana som tagits fram, där siffran efter citatet anger vilket tema det är som berörs. Dessa citat finns även med för att göra
informanternas röster hörda i resultatet. För att göra resultatet överskådligt
kommer de framgångar och utvecklingsområden som informanterna tar upp nedan att presenteras i de olika underkategorierna; Samverkan & Information,
Dokumentation, Operationalisering, Benämningen EST, Framtiden samt Vad EST-metoden inte kan påverka. Dessa underkategorier är alltså inte samma sak som temana.
Teman:
1: Dokumentation 2: Samverkan
4: Social oro
5: Utvecklingsområden
6: Positivt med arbetet med EST
Samverkan & Information
En viktig del som tisdagsgruppen har bidragit till är god samverkan inom kommunen. Något som informanterna i studien är överens om är att detta
samverkansarbete underlättas av att tisdagsgruppen sätter upp gemensamma mål att jobba mot, bland annat i form av en gemensam lägesbild.
“Det funkade jättebra. För alla hade samma lägesbild och vi kunde jobba mot samma mål” (2)
“Just att ha en gemensam lägesbild och gemensam utgångspunkt hjälper väldigt mycket” (2)
Samverkan mellan olika aktörer i kommunen har även främjats av tisdagsgruppens möten på så sätt att dessa har fungerat som ett slags
nätverksbyggande även utanför mötet. Olika verksamheter och organisationer som tidigare inte har samarbetat har tack vare tisdagsmötena lärt känna varandra och kan nu ha direktkontakt gällande olika ärenden, även sådana som inte har någon direkt koppling till det som avhandlas under tisdagsmötet.
“Det har ju helt klart bidragit med ett nätverksbyggande som lever över inte bara på tisdagarna utan efteråt” (6)
“Det byggs upp kontaktvägar och det byggs upp förtroenden” (6)
Som en del i den goda samverkan som finns uppger informanterna att
tisdagsgruppen har gynnat informationsutbytet mellan olika aktörer i kommunen. Tisdagsgruppen är ett forum där man har möjlighet att delge samt ta emot
information från alla som deltar på en och samma gång. Som en förberedelse inför mötet förväntas varje deltagare samla in aktuell information från den egna
verksamheten. Under mötet får i tur och ordning varje deltagare delge den information som berör den egna verksamheten med andra. Den information som av andra aktörer bedöms vara relevant för dennes verksamhet tas sedan med tillbaka och presenteras internt, för det mesta muntligt, för exempelvis
gruppchefer samt för den strategiska nivån. Den information som presenteras på tisdagsmötet tas med i beräkningen av lägesbilden, men skickas inte ut ihop med denna för andra att ta del av. Istället läggs vikten på att information sprids mellan deltagarna i tisdagsgruppen, vilket majoriteten av informanterna tycker fungerar väl.
“De här gånger som det har satts på prov så har det visat sig att det har funkat. Information har spridits ut” (6)
“Just att det finns ett personligt möte där vi alla sitter ner och pratar med varandra så då kan alla säga sitt” (6)
Även om studiens informanter är överens om att en positiv aspekt av
tisdagsgruppen är att informationsutbytet bidrar till en bra lägesbild av kommunen tar ett fåtal även upp att det finns en risk för att viktig information missas på
mötet. Vikten kan läggas på fel saker så att den information som tas upp istället uppfattas som irrelevant eller rentav som skvaller. Att viktig information missas tror informanterna även kan bero på att man inte har rätt mandat på mötet. Möjligen uppfattas information som olika viktig att delge av någon som är ny deltagare i tisdagsgruppen och av någon som varit med länge.
“Då man varit ny i den gruppen hade man kanske reagerat annorlunda på ett gruff eller ett bråk än man gör när man har jobbat där i många år” (4) Dokumentation
Utöver att sammanställa och sprida en lägesbild får under tisdagsmötet varje deltagare lov att föra sina egna minnesanteckningar, vilka inte delas med andra. Denna metod för dokumentation har förändrats under arbetets gång, då man förut skickade ut en skriftlig sammanställning av vad som togs upp på tisdagsmötet, vilket man nu har slutat med. Den enda dokumentation som idag skickas ut från tisdagsmötet är en sammanställning av checklistan, det vill säga lägesbilden, som visar på var området befinner sig i förhållande till social balans. Något som enligt informanterna har varit problematiskt med dokumentationen är just att avgöra vilken information som kan skickas ut och låta andra ta del av. En av
anledningarna till att man valde att sluta med att skicka ut skriftlig information om vad olika aktörer tog upp på mötet var att det skapade oro bland de som fick ta del av det, något som flera av informanterna uppger att de vill undvika.
“Hur ska vi jobba för att vi inte ska bygga in oss eller att vi inte gör saker som skapar otrygghet” (4)
Ytterligare en risk som tas upp i intervjuerna med att skicka ut en eventuell sammanfattning av vad som sägs på mötet är att deltagarna i mötet då inte vågar prata öppet om de problem som finns inom den egna verksamheten. En del saker som sägs på mötet vill deltagarna inte ska nå ut utanför tisdagsgruppen. I
intervjuerna berättas att då chefer inom verksamheten har deltagit i tisdagsmötet sitter deltagarna ofta tysta.
“Att ta in någon chef från deras organisation, då sitter de tyst på mötet” (5) “Det är väldigt svårt att skaffa lägesbild om ingen vill prata om problem som de har” (1)
Problemet med att kunna prata öppet på tisdagsmötet är något som dessutom ibland redan försvåras av sekretess. Några av informanterna tar upp att eftersom de arbetar med individer och måste förhålla sig till lagstiftning om sekretess kan de inte alltid bidra med information från verksamheten på tisdagsmötet.
“Det är ju lite det här med sekretessen är ju svår ibland. Vissa saker kanske man inte kan prata öppet om i ett sånt forum.” (5)
“Det som hela tiden blir utmaningen det är ju att hålla sig inom sina
verksamhetslagar med sekretess och såna saker. Det är ett litet hinder ibland” (5) Operationalisering
Deltagarna i tisdagsgruppen ser sig själva som “brandmän”, som arbetar
är först när området går in i social obalans som tisdagsgruppens arbete genom olika åtgärder faktiskt sätts på prov, vilket informanterna uppger gör att det är svårt att utvärdera hur metoden fungerar när området enligt checklistan befinner sig i social balans. De flesta av informanterna är dock överens om att arbetet med EST i Växjö har bidragit till att man på ett bättre sätt kunnat arbeta operativt mot social oro.
“När bränder kommer, och hur vi släcker det här bränderna, det är det som jag ser en skillnad på. Att vi kan agera snabbare på detta” (6)
“(...)känns det som att man har fått, att vi tänker rätt i den operativa delen och att vi har det ganska bra som vi har det idag” (6)
Några av informanterna tar upp en svårighet som finns med operationaliseringen av arbetet, nämligen att översätta den teoretiska kunskap som finns om EST till praktiskt arbete. De betonar att en akademisk bild inte är samma sak som verkligt arbete, och att vägen mot att tillämpa teorin på operativt arbete inte alltid har varit tydlig eller självklar. Trots detta problem med att operationalisera EST är
informanterna överens om att den sociala oron i Araby har minskat sedan EST infördes i Växjö.
“Just när det gäller social oro i Araby så är det ett tag sen det var” (4) Benämningen EST
Något som framgår tydligt i intervjuerna är att benämningen EST inte är ett vedertaget begrepp bland informanterna och därför kan leda till förvirring för informanterna kring vad benämningen innebär. Eftersom tisdagsgruppen funnits sedan 2012, men arbetet med EST inte tillämpats av gruppen förrän år 2016 ser deltagarna inte nödvändigtvis arbetet med tisdagsgruppen som samma sak som arbete med EST, utan behöver få förklarat för sig vad EST är. Eftersom syftet med denna studie är att kartlägga framgångar och utvecklingsområden med EST och inte tisdagsgruppen har informanterna under varje intervju därför tillfrågats om de vet vad EST är.
“Är det 2012 när vi började att arbeta på det sättet när vi började med det som vi kallar för EST, eller är det så att när vi började strukturera upp det och om det är det som vi kallar för att jobba med EST?” (3)
“Jag är inte riktigt hemma i benämningen EST” (3)
“EST. Ser ni det som tisdagsgruppen eller ser ni det som hela strukturen när det gäller brottsförebyggande arbete?” (3)
“Jag känner ju till att man har varit med. (...) Men förkortningen kanske jag inte har hört så det var därför jag ville ha det förtydligat så jag är säker på att vi pratar om samma saker” (3)
Efter att informanterna fått förklarat för sig och sedan bekräftat att de känner sig införstådda med vad arbetssättet EST innebär har flera av dem tagit upp att kunskapen kring metoden bör stärkas även på strategisk nivå. Ett
utvecklingsområde för EST i Växjö som därmed tas upp är att få intresset för arbetssättet att öka på strategisk nivå. Flera informanter uttrycker att det finns en
strävan från tisdagsgruppen efter att få personer på strategisk nivå att förstå och intressera sig för vad det är de jobbar med på tisdagsmötet.
Framtiden
Gällande det framtida arbetet med EST i Växjö finns en önskan från deltagarna i tisdagsgruppen om att man ska bli bättre på att arbeta långsiktigt och inte bara utifrån ett “här och nu”. Flera av informanterna ger intryck av att vilja arbeta mer med exempelvis planering, utvärdering och målbilder. Några av informanterna uttrycker att det i nuläget saknas en tydlig struktur kring vem som ska göra vad i arbetet med EST, vilket kan leda till att arbetet i tisdagsgruppen blir personbundet till en specifik individ istället för att var och en tar sitt eget ansvar. Detta bidrar till en sårbarhet för tisdagsgruppen.
“När frågor kommer upp så måste man också fundera på har var och en tagit sitt eget ansvar. För det är ju alltid lätt att säga till nån annan som ska ta ansvaret “ (5)
“Så det måste till att andra leder det också (...) Det är vår brist kan man säga. Att det är inte implementerat fullt ut” (5)
Även en relevant utbildning för de som aktivt arbetar med EST är något som tas upp som önskvärt inför det fortsatta arbetet. Flera av informanterna tar upp att kunskapen om EST behöver förbättras på både operativ och strategisk nivå, genom bland annat kriminologisk utbildning samt utbildning i hur information ska spridas.
“Egentligen vad jag vill se är att det finns en utbildning för de som sitter på tisdagsmötet och att vi går igenom syftet och varför, och lägger fram det att de har ett ansvar att fånga upp information” (5)
“Vi behöver kunskap. Alltså de som sitter i den operativa delen och den strategiska delen behöver ha mer kriminologiska kunskaper om vad det är de jobbar mot och vad är det vi ska göra” (5)
“Nån typ av kompetensförstärkningar. Ja nån typ av utbildning eller alltså att de får kanske en lite starkare förmåga med vilken information de kan ta till
tisdagsgruppen” (5)
Vad EST-metoden inte kan påverka
I Växjö finns några riskfaktorer för social oro som av informanterna upplevs som ständigt eller ofta återkommande. Dessa är bland andra ungdomsgäng som driver runt på stan, i trapphus etc. Även om den allmänna uppfattningen hos
informanterna är att den sociala oron i Araby har minskat så tror de inte att de sociala riskerna kommer att försvinna helt. En del saker, exempelvis att ungdomar samlas och hänger i bland annat parker och källare, klottrar och nyttjar droger, är svåra att nå genom brottsförebyggande arbete och måste istället hanteras när de väl har dykt upp.
“Själva problemen som dyker upp hela tiden, det kan vi inte göra så jättemycket åt. För att ungdomar busar, det är deras jobb. Det är deras heltidsjobb” (4)
Sammantaget går att säga att informanterna i studien upplever framgångar med EST i Växjö i form av att samverkan och informationsutbytet mellan olika aktörer i kommunen har främjats av tisdagsgruppen, att det tack vare tisdagsgruppen finns en bra lägesbild, att man på ett bättre sätt har kunnat arbeta operativt mot social oro samt att den sociala oron i Araby har minskat.
De utvecklingsområden för EST i Växjö som informanterna tar upp som viktiga är att bedöma vilken information som går bra att dela med sig av med hänsyn till bland annat sekretess, att avgöra hur väl metoden fungerar när området är i social balans, att översätta teoretisk kunskap till operativt arbete, att få intresset för arbetssättet att öka på strategisk nivå, att man ska bli bättre på att arbeta
långsiktigt med EST samt att det ska finnas en kriminologisk relevant utbildning för de som aktivt arbetar med EST.
Kvantitativt resultat
Totalt har 91 veckor analyserats där resultatet visar att Araby enligt
tisdagsgruppens dokumentation har varit i social obalans totalt 23 gånger, det vill säga cirka 25% av antalet undersökta veckor. De har aldrig varit i social oro (det vill säga över 80% risker och tecken för social oro). Högsta uppmätta värde på skalan över social obalans är 67%.
Resultatet kan ses i tabell 1 och visar att den sociala obalansen i Araby har minskat successivt över tid, vilket kan ses tydligt med en “trendlinje” i tabell 1 (den svarta prickade linjen) som datorprogrammet Excel räknat ut. Tabellen räknar veckorna till antal och inte det faktiska veckonumret.
52% 21% 29% 35% 2% 40% 46% 37% 10%10% 19% 34% 38% 9% 0 33% 6% 12% 9% 16% 9% 35% 52% 15% 22% 13% 24% 55% 21% 16% 11% 33% 16% 32% 16% 23% 13% 37% 31% 23% 14% 9% 43% 29% 16% 39% 8% 67% 23% 32% 23% 11% 8% 6% 11% 5% 9% 16% 7% 17% 22% 41% 17% 11%10% 8%9%10% 30% 48% 22% 8% 5% 9%11% 4% 15% 10% 3%6% 11% 15% 4% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 55 58 61 64 67 70 73 76 79 82 85 88 91 94 97 10 0 10 3 R isk för s oc ia l or o vecka
