Vänta, lyssna, nu kan du berätta : En kvalitativ undersökning om förskolepersonalens uppfattningar och strategier kring konflikthantering i förskolan.

Vänta, lyssna, nu kan du berätta

strategier kring konflikthantering i förskolan.

FLORE COURS-MACH

NAGHAM IBRAHIM

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik

Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.

Handledare: Ulla Alsin

Examinator: Martina Norling

Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp

Termin VT År 2020

SAMMANFATTNING

_______________________________________________________________ NAGHAM IBRAHIM OCH FLORE COURS-MACH

Vänta, lyssna, nu kan du berätta - En kvalitativ undersökning om förskolepersonalens uppfattningar och strategier kring konflikthantering i förskolan. Wait, listen, now you can tell - A qualitative study on preschool staff’s perceptions and strategies regarding conflict management in preschool.

Årtal 2020 Antal sidor: 29

______________________________________________________________ Syftet med undersökningen var att undersöka hur förskolepersonal i förskolan upplever och förhåller sig till arbetet med konflikthantering barn emellan. Undersökningen tog stöd i det postmoderna perspektivet och framför allt i Lévinas teori. En kvalitativ forskningsansats valdes, med semistrukturerade intervjuer av åtta förskolepersonal. Undersökningsresultatet visade att konflikter mellan barn betraktades som vardagliga händelser och som en viktig del av förskolepersonalens uppdrag samt att kommunikation hade en huvudroll inom konflikthantering för förskolepersonalen. Förskolepersonalen var medveten om vikten av utbildning, kompetenser och utvärdering inom konflikthanteringsarbetet. Undersökningens slutsats var att den intervjuade förskolepersonalen visade engagemang i ämnet och strävade efter att ge barnen de bästa möjliga verktygen för att både hantera sina konflikter och bygga hållbara sociala relationer. Slutsatsen betonade betydelsen av att ge en riktig plats till utvärderingen av förskolepersonalens konflikthanteringsarbete samt att ett gemensamt förhållningssätt inom konflikthantering anses vara mer optimalt.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Begreppsdefinitioner ... 2 1.3 Uppsatsens disposition... 2 2. Bakgrund ... 3 2.1 Litteratursökning ... 3 2.2 Litteraturöversikt ... 3 2.3 Tidigare forskning ... 4

2.3.1 Vikten av att utbilda förskolepersonal inom konflikthantering mellan barn ... 4

2.3.2 Att ge barn grundläggande verktyg för att kunna hantera sina konflikter ... 5

2.3.3 Publikens roll och påverkan under konflikter mellan barn bör inte bortses ... 7

2.3.4 Förskolepersonalens förebyggande arbete om värdegrunden ... 7

2.4 Teoretiskt perspektiv ... 8

3 Metod ... 9

3.1 Forskningsansats samt datainsamlingsmetod ... 9

3.2 Urval ... 10

3.3 Etiska principer ... 10

3.4 Genomförande ... 11

3.5 Databearbetning och analysprocessen ... 12

3.6 Undersökningens tillförlitlighet ... 13

4 Resultat och analys ... 14

4.1 Närhetens och konfliktens betydelse ... 14

4.1.1 Resultat ... 14

4.1.2 Analys ... 15

4.2 Sätta ord på sina känslor och handlingar ... 16

4.2.1 Resultat ... 16

4.2.2 Analys ... 18

4.3 Sökandet efter utbildning och utvärdering ... 19

4.3.1 Resultat ... 19

4.3.2 Analys ... 22

5 Diskussion ... 22

5.1 Resultatdiskussion ... 23

5.1.1 Förskolepersonalens förutsättningar för att utveckla och utvärdera arbetet med konflikthantering. ... 23

5.1.2 Förskolepersonalens inställning till utvärdering och gemensamt förhållningssätt i arbetet med konflikthantering. ... 24

5.1.3 Förskolepersonalens förhållningssätt kring konflikter och arbetet med att utveckla barns förståelse för konflikthantering. ... 25

5.2 Metoddiskussion ... 27

5.3 Slutsats ... 28

5.5 Förslag till fortsatt forskning ... 29

6. Referenser ... 30

Bilagor ... 33

Bilaga 1. Missivbrev ... 33

Bilaga 2. Intervjufrågor ... 34

1 Inledning

Förskolans läroplan (Skolverket, 2018) tydliggör att barnens mänskliga rättigheter som finns inskrivna i FN:s barnkonvention bör beaktas i utbildningen (UNICEF, 1989). Artikel 29 i barnkonventionen poängterar att barnets utbildning ska syfta till att förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle som präglas av förståelse, fred, tolerans och jämställdhet. Detta bekräftas i förskolans läroplan då den framhåller att “arbetslaget ska samverka i arbetet med aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering och kränkande behandling, stimulera barnens samspel samt hjälpa och stödja dem att bearbeta konflikter” (Skolverket, 2018, s.12). Pedagogernas uppdrag i utbildningen är att, genom en aktiv närvaro, sträva efter att stötta och vägleda barnens kommunikation för att motverka och hantera konflikter. Barnen ska uppmuntras till att interagera med andra människor med olika tänkesätt och värderingar, vilket möjliggör för pedagoger att utveckla barnens sociala och emotionella kompetenser. Att förskolans läroplan betonar vikten av att stödja barnen i att hantera sina konflikter väcker ett intresse för ämnet och öppnar upp till olika frågor kring pedagogernas synsätt på och förhållningssätt till konflikter.

Hakvoort (2015) hävdar att ett generellt intresse för konflikter, konflikthanterings-modeller, strategier och metoder har utvecklats och utökats under de tio senaste åren. En anledning till att mer fokus riktas mot ämnet konflikthantering är att konflikterna i dagens samhälle har ökat. Mer forskning inom ämnet konflikthantering på skola och förskola ledde till en ökad förståelse för konflikter bland pedagogerna. I styrdokumenten (Skolverket, 2018) samt på Skolverkets webbsida (2020) lyfts vikten av ett gemensamt arbete med konflikthantering i arbetslaget fram. Detta kan kopplas till Larssons (2017) perspektiv på ett gemensamt förhållningssätt där pedagogerna skapar förutsättningar för barnen att förebygga konflikter och hantera dem på ett konstruktivt sätt. Enligt Larsson skapas en trygghet mellan både barn och pedagoger om alla pedagoger har ett gemensamt förhållningssätt och använder sig av gemensamma metoder i konflikthantering.

Vikten för pedagogerna av att arbeta med konflikter och barnens sociala samspel kan med fördel kopplas till pedagogernas uppdrag att skapa förutsättningar för barnens lärande. En viktig aspekt i undervisning enligt Läroplanen (Skolverket, 2018) är samlärande vilket betyder att barnen lär sig tillsammans, med och av varandra och i samspel med vuxna. Detta betonar betydelsen av ett aktivt arbete med barnens sociala samspel och konflikthantering.

Sammanfattningsvis pekar det ovannämnda på att konflikt och konflikthantering är ett viktigt ämne som dessutom väcker intresse. Med en ökad förståelse för konflikter och hur man kan förebygga, lösa eller hantera dem, kan pedagogerna bidra till att barn vistas i en lugn och trygg miljö som öppnar upp för deras lärande och utveckling samt skapar förutsättningar för tolerans och jämställdhet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med undersökningen är att undersöka hur förskolepersonalen i förskolan upplever och förhåller sig till arbetet med konflikthantering barn emellan.

Syftet utgår från följande frågeställningar:

1. Vilka förutsättningar har förskolepersonalen för att utveckla och utvärdera arbetet med att hantera eventuella konflikter som uppstår mellan barnen i förskolan? 2. Vilka uppfattningar har förskolepersonalen kring ett gemensamt förhållningssätt vad gäller konflikthantering mellan barn?

3. Hur bidrar förskolepersonalens förhållningssätt till att arbeta långsiktigt med att utveckla barns konflikthanteringsförmågor?

1.2 Begreppsdefinitioner

Följande begrepp återkommer ofta i undersökningen, varför deras innebörd redogörs nedan.

Konflikt - En svårartad motsättning som måste lösas vanligtvis genom någon form

av strid (Nationalencyklopedin, 2020).

Kommunikation - Överföring av intellektuellt innehåll med hjälp av viss typ av

meddelelsemedel (Nationalencyklopedin, 2020).

Förhållningssätt - Uttryck för viss inställning, attityd (Nationalencyklopedin,

2020).

Förskolepersonal- I den här undersökningen definieras förskolepersonal som

både förskollärare och barnskötare.

1.3 Uppsatsens disposition

Under rubriken Bakgrund ges en överblick av den litteratur som anses relevant för undersökningen. En beskrivning görs av tidigare forskning och av det teoretiska perspektivet. Under rubriken Metod redogörs för forskningsansats, data-insamlingsmetod, urval, etiska principer, databearbetning, analysprocess och undersökningens tillförlitlighet. Under rubriken Resultat och Analys presenteras därefter resultatet utifrån de intervjuer som genomfördes samt en analys av resultatet utifrån tidigare forskning och teori. Rubriken Diskussion följer och sammanställer en diskussion kring undersökningsresultatet utifrån syftet och forskningsfrågorna.

Dessutom utvärderas metodvalet och diskussionen utmynnar i en slutsats där undersökningens betydelse för yrkesutövningen diskuteras. Avslutningsvis presenteras några förslag till fortsatt forskning.

2. Bakgrund

I detta kapitel lyfts Litteratursökningen, Litteraturöversikten, Tidigare forskning och den för undersökningen valda Teorin fram.

2.1 Litteratursökning

Bryman (2018) betonar vikten av elektroniska databaser och beskriver dem som ovärderliga källor när det kommer till sökning av artiklar. En sökning efter vetenskapliga artiklar påbörjades i databaserna ERIC och SwePub som fanns att tillgå genom Mälardalens högskola. För att få ett relevant resultat söktes olika nyckelord både på svenska och engelska upp. Några nyckelord såsom konflikt/conflict, konflikthantering/conflict resolution, förskola/preschool, användes. Bryman (2018) anser att genomtänkta och relevanta nyckelord samt synonymer till nyckelorden behöver formuleras i databaser för att kunna få fram relevant material.

Under rubriken Litteraturöversikt presenteras den litteratur som anses vara relevant för den här undersökningen. Under rubriken Tidigare forskning presenteras för undersökningen relevanta vetenskapliga artiklar samt avhandlingar.

2.2 Litteraturöversikt

Att se barns konflikter som möjliga lärsituationer är en viktig aspekt som Öhman (2016) lyfter upp då undvikande av konflikter inte anses vara positivt. Öhman menar att förskolepersonalen måste våga möta konflikter för att de ska betraktas som lärandesituationer. Förskolepersonal med egen kunskap kring konflikthantering ger de inblandade barnen en möjlighet att utveckla sin insikt om andra barns perspektiv. Därmed kan konflikter innebära en möjlighet för barnen för att utveckla sin förmåga att stå upp för sina egna åsikter men samtidigt att lyssna på andras tankar.

Förskollärarnas utbildning visar på deras kompetens inom konflikthantering mellan barn och hjälper dem att förebygga att barn hanterar konflikter enligt en vinna-förlora modell. Thornbergs (2010) studie synliggör att barn i förskoleåldern som hanterar konflikter själva utan vuxnas uppmärksamhet löser dessa enligt modellen vinna-förlora vilket ger utrymme för maktutövning och social status snarare än konstruktiv förhandling. Därför anses förskollärarnas utbildning inom ämnet konflikthantering mellan barn vara väsentligt.

Öhman (2016) beskriver även förskolepersonalens utbildning inom konflikthantering som avgörande för hur barnen hanterar konflikter. Författaren anser att förskolepersonalen på förskolan bör ha en pedagogisk medvetenhet kring konflikthantering. Denna medvetenhet tillåter förskolepersonalerna att se konfliktens positiva sida och förebygga olika typer av konflikter. Förskolepersonalernas medvetenhet formar deras uppfattningar om att konflikthantering i förskolan inte handlar om “att få slut på barns konflikter, utan om att ge dem stöd i att utveckla konflikthanteringsstrategier och att uttrycka samt reglera sina känslor” (s.235). Palm (2010) anser att en av förskollärarens uppgifter är att skapa miljöer som ger barnen möjlighet och uppmuntran till att möta varandras olikheter. Palm (2010) har också studerat vuxnas roll under konflikter inom barngruppen och menar att förskolläraren bör försöka hjälpa barn att inte låsa sig vid vem som har rätt. Det är tvärtom viktigt inom konflikthantering att vara medveten om att både mål och medel orsakar konflikter. Barnen behöver vuxna som har förmåga att skilja mellan mål och medel och kan hjälpa dem att utveckla empatiska och effektiva medel. Palm (2010) lägger ansvaret på förskolläraren som genom sitt arbete kan ge barnen de grundläggande verktygen som behövs för att hantera sina konflikter.

Enligt Edfeldt (2019) är det även betydelsefullt att pedagogerna reflekterar över sitt eget förhållningssätt och sina handlingar då barns beteende och reaktioner påverkas av samspelet med omgivningen. Det är alltså pedagogerna som arbetar inom förskolan som har ansvar för barnens beteenden och reaktioner. Därför bör pedagogerna få en kompetensutbildning om hur de kan utveckla sina kunskaper för att hantera konfliktsituationer.

2.3 Tidigare forskning

2.3.1 Vikten av att utbilda förskolepersonal inom konflikthantering mellan

barn

Hakvoort, Larsson och Lundström (2018) ger en översikt av lärarnas förståelse av konflikter mellan barn. Förskolepersonalens syn på konflikter påverkar även deras konflikthanteringsstrategi. De ska ha kunskaper och flera olika strategier för att kunna bemöta olika typer av konflikter. Därför är det viktigt att förskolepersonalen har kunskap om och förståelse för vad en konflikt är samt vet hur man hanterar denna på ett lämpligt sätt som gynnar barnens utveckling och samvaron. Forskarna beskriver vidare att de strategier som används för att hantera konflikter på ett positivt och konstruktivt sätt skapar betydelsefulla tillfällen för att både barn och förskolepersonalen ska få utökad förståelse för demokratiska värderingar.

Förskolepersonalens centrala roll i barngruppen presenteras även av Acar, Hong och Wu (2017) då det enligt dem bygger på och utvecklar barns sociala kompetens. Ett resultat som lades fram i deras studie var att positiv förändring av kamratinteraktioner

inträffade när förskolepersonalen var aktivt närvarande. Genom aktivt lyssnande, öppna frågor, deltagande i aktiviteter kunde förskolepersonalens aktiva närvaro förhindra aggressiva interaktioner mellan barnen.

Gloeckler och Cassells (2012) studie visar i sitt resultat att förskolepersonal vanligtvis engagerar sig i en av de två former av konflikthantering när social konflikt eller fysisk aggression uppstår: antingen hanterar dem konflikter åt barnen eller hanterar dem dessa med barnen. Gloeckler och Cassell hävdar att det främsta målet för förskolepersonalen som arbetar med yngre barn är att hålla fred vilket kan leda till att förskolepersonalen främst engagerar sig i att hantera konflikter åt barnen. Detta sker när förskolepersonalen ingriper direkt och medför att problemet eller konflikten hanteras med lite eller ingen återkoppling från barnen under de sociala utmaningarna. En sådan konflikthantering ger barnen ingen möjlighet att uttrycka sig eller förklara sina behov.

Gloeckler och Cassell (2012) lyfter fram att konflikthantering med barnen är en process som engagerar förskolepersonalen och barnen när de tänker på vad som har hänt, d.v.s. vad problemet är och hur detta kan hanteras. Att hantera konflikter med barnen innebär att förskolepersonalen markerar barnens känslor och hjälper dem att hantera en nivå av spänning eller aggressivitet. Genom att erbjuda barnen olika valmöjligheter, att lyssna in deras åsikter och behov samt att avsiktligt ställa öppna frågor, kan förskolepersonalen förstå problemet ur barnens perspektiv och möjligtvis utröna alla inblandade barns mål. Med hjälp av förskolepersonalen kan barnets kommunikationsförmågor ökas. Detta hjälper barnen att lära sig specifika strategier för att hantera sina konflikter. Det är förskolepersonalen som ska föreslå ord och alternativa beteenden för att tillsammans med barnen välja ett alternativ och prova det.

Frelin och Grannäs (2010) anser att små motsättningar som sker i dagliga interaktioner mellan människor är viktiga. Att uppmärksamma olika åsikter, lyssna till de andra och diskutera dessa motsättningar med respekt öppnar upp för betydande förhandlingar menar forskarna. Dessa förhandlingar kan skapa en atmosfär som leder till intersubjektiva relationer. Detta kan även tillämpas i relationen mellan förskollärare och barn. Förskollärarens relation till barnen skapar specifika förutsättningar kring konflikthantering. Detta kan förklara vikten av en ömsesidig respekt som byggs på tillit och är grundsten till en sund relation.

2.3.2 Att ge barn grundläggande verktyg för att kunna hantera sina

konflikter

Bejram Ellström m.fl. (2013) anser att en av förskolepersonalens uppgifter är att skapa miljöer som ger barnen möjlighet och uppmuntran till att möta varandras olikheter. Genom reflekterande samtal med förskolepersonalen och kamrater där barnen får

möjlighet att prata om sina tankar och känslor, utvecklar barnen en social och emotionell förståelse i meningsfulla sammanhang.

Rantala (2016) anser även att förskolepersonalen, som blir medlare i en konflikt mellan barn, bör fundera och reflektera över de frågor som denne ställer till barnen, de ord som används för att beskriva deras handlingar samt de lösningar som föreslås för att hantera konflikten. Forskarna menar att barns ordförråd ökar när barnen vistas i en rik språkmiljö. Förskolepersonalen som deltar i ett samtal med barn under sociala samspel måste hjälpa barnen genom att först ställa enkla och öppna frågor, exempelvis “Vad hände?”, för att sedan bekräfta det som sägs “Ni båda vill ha samma lastbil”, och till slut komma med förslag “Finns det en annan lastbil på hyllan så att ni båda kan ha en?”. Genom diskussion hanterar förskolepersonalen och barnen konflikten tillsammans på ett sätt som ger varje barn möjlighet att delta i konflikthanteringsprocessen. Barn lär sig därmed att de inte behöver agera aggressivt, såsom genom att bita eller slåss, när en konflikt uppstår. De lär sig då även att lita på förskolepersonalens stöd i deras hanteringsprocess.

Gloeckler och Cassells (2012) studie lyfter fram att ett av förskolepersonalens uppdrag är att avleda barnens fokus från att använda hela kroppen när de blir upprörda för att kunna utveckla mognare reaktioner som inkluderar en ökad användning av strategier. Exempelvis bör barnen uppmuntras till att använda ord för att uttrycka sina känslor. Yngre barn visar ofta under aktiviteterna att deras känslor är lika viktiga som deras tankar, alltså att deras känslomässiga utveckling är lika viktig som deras kognitiva förmågor. Genom att förskolepersonalen erbjuder den omsorg som behövs och ställer lämpliga frågor lär sig barnen att uttrycka sina känslor och behov. En strategi som förskolepersonalen kan använda sig av för att hjälpa barnen att uttrycka sina känslor är att lägga ner tid på att understryka känslor i berättelser, sjunga övergångslåtar om känslor samt rikta barnens uppmärksamhet mot olika ansiktsuttryck och tonlägen. Blank och Jasinski Schneider (2011) utforskar vidare konceptet “Att sätta ord på” som en strategi för att lösa konflikter och utveckla ett mer rikt och varierat konfliktspråk. I konflikter mellan barn förväntas förskolepersonalen agera som en neutral ledare som stödjer barnen i att inse att deras idéer eller känslor skiljer sig från den andres och i att verbalisera sina åsikter. Förskolepersonalens strategi “Att sätta ord på” betraktas då som ett sätt för förskolepersonalen att ge barnen olika verktyg för att lösa konflikter själva.

Shin (2012) hävdar att förskolepersonalens sätt att se på konflikt också behöver utmanas. Konflikter om leksaker kan enligt forskaren vara barns sätt att initiera social interaktion. Studiens resultat föreslår att de vanligaste konflikterna bland barn gäller lekmaterial, som till exempel konflikter över användandet av samma leksak. Resultatet visade att barnen som var med i sådana konflikter var mer intresserade i den andres användning av leksaken snarare än av att själva få leksaken. Leksaken visade sig vara ett verktyg för barn att interagera. Genom denna interaktion bygger

barn gradvis sin sociala medvetenhet och förståelse samt utvecklar de färdigheter som krävs för gemensam lek. Forskaren lyfter därmed vikten av förskolepersonals medvetenhet om barns olika sociala samspel samt om värdet av konfliktsituationer i barnens utveckling av sociala förmågor.

Enligt Carlsson och Rosenberg Kimblad (2011) kommer barn i tidig ålder i kontakt med många personer varje dag. För de barn som har sociala svårigheter såsom bristande kommunikation och perspektivtagning är det särskilt viktigt att personalen har ett gemensamt förhållningssätt. Det är också betydelsefullt att systematiskt utvärdera förskolepersonalens förhållningssätt i syfte att optimera kommunikationen med barnen.

2.3.3 Publikens roll och påverkan under konflikter mellan barn bör inte

bortses

Flera studier fokuserar på publikens roll i konflikthantering, det vill säga barngruppen som står vid sidan när en konflikt uppstår och hanteras. Brüggemann m.fl. (2019) diskuterar de moraliska utbildningsinsatser för att stärka barnen i publiken när de möter kränkande behandling eller diskriminering. Brüggemanns m.fl. studieresultatet illustreras med det finska programmet Kiusaamista Vastustava (KiVa) mot mobbning. Programmet möjliggör en minskning av de negativa beteendena hos publiken genom att främja barnens medvetenhet om olika deltagarroller, empati, självkänsla och attityder mot mobbning. Brüggemann m.fl. ger också en beskrivning av Augusto Boals teater för de undertryckta som fokuserar på situationer med förtryck och begränsning. Genom teater åskådar publiken kränkande behandling eller diskriminering på ett konkret sätt och lär sig därmed att ingripa mot eller trots de begränsningar de uppfattar. Metoden syftar till att öka individuell och kollektiv effektivitet när det gäller konflikthantering. När barnen tror på att de tillsammans med förskolepersonalen kan arbeta för att stoppa kränkande behandling och diskriminering ökar antalet försvarsbeteenden betydligt.

2.3.4 Förskolepersonalens förebyggande arbete om värdegrunden

Puroila m.fl. (2016) undersöker i sin studie förskolepersonalens vardagsarbete med fokus på värdegrunden som synliggörs i nordiska förskolor. Studien visar att förskolepersonalens värdegrund är tätt sammanflätad i deras handlingar, känslor och kommunikationssätt, såsom deras ordval, röster och gester. Det är, enligt forskarna, förskolepersonalens ansvar att hjälpa barn att vidga sina horisonter kring värdegrunden, att medvetet främja barns lärande av värdegrunden och att inse att dessa kommuniceras genom hela utbildningsarbetet. Rantala (2016) uppmuntrar i sin studie förskolepersonalen att kunna identifiera den egna värdegrunden och ifrågasätta sitt eget arbete med värdegrunden på förskolan. Vidare förklarar forskaren att detta kan åstadkommas dels genom att skapa forum där förskolepersonal kan diskutera sin dagliga praxis och bli mer medvetna om samt sätta ord på de värdegrunder som finns

i deras handlingar; dels genom en formell reflektionsform som är väsentlig för att systematiskt utvärdera verksamheten.

Thornbergs (2016) studie fokuserar på hur värdegrunden och utbildning inom värdegrunden är inbäddad i de nordiska förskolornas vardag. Forskaren fokuserar på pedagogiska processer, där barn lär sig värdegrunden och moral samt skaffar sig kunskap om relationer till andra människor. Enligt studien behöver förskole-personalen reflektera kring hur de kan utveckla en moralisk förståelse och hur de kan lära barn att tänka på och reflektera över moraliska frågor. Forskning inom värde-grundensutbildning bör också inkluderas i och anpassas till förskolepedagogiska programmen för att förbereda förskolepersonalen att bli kompetenta och effektiva värdegrundsbärare. Tre prioriterade värdegrunder identifierades i värdegrunds-utbildningen på förskolan: (a) omsorg, som innebär att skapa välmående för andra; (b) respekt, som innebär att utveckla en god kommunikation genom att ta hänsyn till andra, lyssna på andra och förstå olikheter; (c) disciplin, som hänvisar till regler och självkontroll.

2.4 Teoretiskt perspektiv

Undersökningen tar stöd i det postmoderna perspektivet och framför allt i Lévinas (1969, 1992, 1998) teori om relationen till den andre. Lévinas arbete lägger fokus på etiken som individens första och absoluta värdegrund. Enligt teoretikern betyder etiken att ha ansvar för den andre. För Lévinas är etik inte sökandet efter individens personliga utveckling eller framgång, utan etik består i det ansvar individen har för den andre. Lévinas (1998) teori utgår från en grundläggande upplevelse: upplevelsen av den andre, som utmanar individen i den mån att den tar individen ur sin ensamhet och lägger på individen ett ansvar. Det grundläggande är att ha ansvar för den andre och enligt Lévinas kränker detta inte min frihet utan ger den mening.

Lévinas teori har fokus på vuxnas sätt att se på varandra där fördomar och dominans ofta påverkar relationen mellan individer. Filipovic (2011) lyfter fram att Lévinas anser att förhållandet till den andre inte är harmoniskt eller idylliskt och att människan ofta har behov av att dominera den andre. Genom att betrakta den andre som ett objekt utövar individen sin makt på hen. Lévinas (1998) betonar att individen inte bör förstå den andre som ett objekt: den andre är inte ett annat jag, utan ett annat än mig. Den andre är därför inte ett objekt utan ett subjekt. Individens ego måste enligt Lévinas (1992) sluta kämpa för att dominera den andre och välja solidaritet samt mänsklig gemenskap. Det vill säga att individen måste sluta känna ett behov av att ha kontroll över den andre. Lévinas (1969) första förbud är "du ska inte begå mord" (s.199). Den andre är den som individen har ansvar för och detta ansvar utesluter all form av våld mot den andre. För Lévinas börjar individens mänsklighet endast när våld upphör. Lévinas anser att den enda vägen till en djup fred mellan människor är att skapa en medvetenhet hos individen om varför den andra måste respekteras, lyssnas på och

ibland prioriteras framför sig själv. Det väsentliga för Lévinas (1998) är att skapa en moral för samhället som grundar sig på att öppna individen för den andre som den möter och för det ansvar som den bär inför den andre. Lévinas (1998) använder etiken som sin grundläggande filosofi genom att betona att all mening med ett mänskligt liv är etisk: “En etik som börjar med ett Jag och går till den andre” (s.305).

Lévinas (1969, 1992, 1998) teori kan utgöra ett analysverktyg i förhållande till under-sökningens syfte att undersöka hur förskolepersonal upplever och förhåller sig till arbetet med konflikthantering barn emellan. Hur individen hanterar konflikter kan kopplas till det ansvaret Lévinas (1992) anser att individen bör ta för den andre. Det sker då genom ökad empati, acceptans och förståelse för olikheter, vilket kan leda till att individen förstår den andre samt har ett etiskt förhållningssätt till denne. Detta att Lévinas (1992) teori berör både individ- och samhälle är också i linje med denna undersöknings syfte som bland annat berör detta hur förskolepersonalen arbetar långsiktigt med att utveckla barns konflikthantering.

3 Metod

Nedan följer en beskrivning av undersökningens Forskningsansats samt

datainsamlingsmetod, Databearbetning, Urval, Etiska principer, Databearbetning och analysprocess samt Undersökningens tillförlitlighet.

3.1 Forskningsansats samt datainsamlingsmetod

I den här undersökningen valdes en kvalitativ forskningsansats då undersökningen strävar efter att få en fördjupad förståelse för vilka uppfattningar och vilken medvetenhet förskolepersonalen har kring konflikthantering mellan barn. Kvale och Brinkmann (2009) samt Bryman (2018) anser att den kvalitativa forskningsansatsen söker att förstå världen utifrån personens synvinkel samt att utveckla mening ur deras erfarenheter, vilket innebär att den ofta är tolkande och induktiv. Bryman (2018) beskriver att en kvalitativ forskning oftast riktar fokus mer mot ord än siffror. Den valda forskningsansatsen ansågs vara relevant för den här undersökningen eftersom det är förskolepersonalens uppfattningar, kunskaper samt upplevelser av arbetet med konflikthantering som undersöks.

Semistrukturerade intervjuer användes som metod för att skapa en förståelse för hur förskolepersonalen i undersökningen ser på konflikter och dess hantering. Forskningsintervjun är enligt Kvale och Brinkmann (2009) en intervju där kunskap konstrueras i interaktionen mellan intervjuaren och den intervjuade. Denna typ av intervju består av ett utbyte av åsikter mellan personer som samtalar om ett tema av ömsesidigt intresse. Författarna betonar att den kvalitativa forskningsintervjun kräver en hög förberedelse hos intervjuaren, som bör ha kunskap om intervjuområdet. Därför

företogs en del förberedelser såsom att läsa litteratur och forskning inom ämnet innan genomförandet av intervjuerna.

I en semistrukturerad intervju kan intervjupersonerna enligt Kvale och Brinkmann (2009) besvara intervjufrågorna utifrån sina erfarenheter och upplevelser. Bryman (2018) anser att intervjuaren i en semistrukturerad intervju ska förbereda i förväg ett antal förutbestämda och öppna frågor som fungerar som en intervjuguide. I undersökningen skapades en intervjuguide av tio frågor som reviderades efter den första intervjun vilket möjliggjorde flera följdfrågor (se bilaga 2 och 3). Genom denna intervjuguide kunde intervjupersonerna få möjlighet att utveckla sina svar och intervjuaren kunde ställa följdfrågor eller fördjupningsfrågor.

3.2 Urval

Valet av deltagande förskolepersonal gjordes som ett stratifierat urval, vilket enligt Bryman (2018) innebär att urvalet görs på ett genomtänkt samt målstyrt sätt där deltagarna väljs ut strategiskt. Eftersom undersökningen undersöker hur personalen i förskolan upplever och förhåller sig till arbetet med konflikthantering barn emellan gjordes först ett medvetet val av olika förskolor, med skilda inriktningar inom konflikthanteringsarbetet. Inriktningar var de följande: en förskola använde en gemensam metod inom konflikthantering för hela förskolan, en annan hade ett gemensamt förhållningssätt inom konflikthantering inskrivet i deras verksamhets-dokument, den sista hade varken gemensam metod eller gemensamt förhållningssätt inom konflikthantering. För att hitta dessa förskolor undersöktes flera verksamheters webbsidor. Med undersökningens syfte som utgångspunkt valdes barnskötare och förskollärare som arbetade medvetet med konflikthantering mellan barn på dessa förskolor att intervjuas. Åtta förskolepersonal intervjuades: sex förskollärare samt två barnskötare. Samtlig förskolepersonal hade arbetat mer än åtta år inom yrket och med barn i olika åldrar, vilket medförde att de hade en stor erfarenhet av arbetet inom undersökningens ämne.

3.3 Etiska principer

I missivbrevet informerades samtliga intervjuade om undersökningens etiska aspekter samt att deras deltagande i undersökningen var frivilligt och att deras namn skulle vara fiktiva för att följa konfidentialitetskravet. I undersökningens resultat presenterades inte förskolepersonalens ålder eller utbildning för att undvika att resultatet skulle kunna kopplas till en viss person. Under intervjuerna beaktades Vetenskapsrådets (2017) fyra huvudkrav inom forskningsetiska principerna. I missivbrevet informerades förskolepersonalen om dessa etiska principer. För att hålla undersökningen till informationskraven informerades förskolepersonalen om undersökningens syfte. Intervjupersonerna blev också informerade om att deras deltagande var frivilligt samt att de kunde avbryta sitt deltagande när de ville, vilket

enligt Vetenskapsrådets (2017) utgör samtyckeskravet. Konfidentialitetskravet handlar om att förskolepersonalens personuppgifter förvaras säkert och att ingen obehörig får ta del av dessa. Kvale och Brinkmann (2009) poängterar att användningen av intervju som metod lyfter kraven på de etiska frågorna. Intervjuaren bör skapa en miljö där de intervjuade förskolepersonalen känner sig fria och säkra att prata om privata händelser som kommer att registreras för senare offentligt bruk. Förskolepersonalen fick information om att undersökningen endast diskuteras i studiesyfte tillsammans med handledaren, examinatorn och kurskamrater på högskolan, att den redovisas som ett examensarbete samt att det insamlade materialet behandlas aktsamt och förstörs när arbetet är godkänt. Det fjärde huvudkravet enligt Vetenskapsrådets (2017) är nyttjandekravet och innebär att förskolepersonalen informeras om att deras uppgifter endast kommer användas i den här undersökningen och att uppgifterna inte lämnas vidare till övriga studier. I missivbrevet beskrevs också att examensarbetet kommer att publiceras på skolans och DIVAs databas efter att det är färdigställt.

3.4 Genomförande

En förfrågan skickades via e-post med ett missivbrev (se bilaga 1) till förskolepersonalen i olika förskolor. I missivbrevet presenterades undersökningen, dess syfte och dess etiska principer. När de intresserade bland förskolepersonalen hade tackat ja till att medverka bestämdes gemensamt om en dag och en tidpunkt för intervjun via mejl. Totalt genomfördes åtta enskilda semistrukturerade intervjuer: sex intervjuer med sex förskollärare och två intervjuer med två barnskötare. Några av de semistrukturerade intervjuerna utfördes via telefon vilket enligt Bryman (2018) kan göra urvalet av deltagare bredare och mindre begränsat till geografiska omständigheter då inget fysiskt möte krävs. Resten av intervjuerna genomfördes i förskolemiljö i ostörda rum för att skapa en lugn miljö och fullständigt fokusera på intervjun. Intervjuerna inleddes av intervjuaren som kort berättade om den hänsyn som tagits till Vetenskapsrådets etiska forskningskrav (Vetenskapsrådet, 2017). Detta följdes av ett samtycke från förskolepersonalen om att samtalet spelas in. Samtliga tillfrågade godkände att intervjun spelas in via mobiltelefon eller Ipad. Intervjuerna fördelades mellan undersökningspartnerna som genomförde fyra intervjuer var. Varje intervju varade mellan 40–50 minuter och ljudinspelningarna användes som dokumentation. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) möjliggör ljudinspelningen en mer aktiv närvaro och en ökad koncentration under intervjun. Thomsson (2002) menar även att inspelningar möjliggör transkribering av intervjuer, vilket säkerställer att inga delar av intervjun missas. Samtliga intervjuer avslutades med frågan om förskolepersonalen hade mer att tillägga. Ljudinspelningarna möjliggjorde för intervjuaren att vara närvarande i dialogen under hela intervjun och därmed fokusera på förskolepersonalens svar istället för att anteckna. I undersökningen genomfördes en noggrann transkribering av allt som förskolepersonalen hade berättat genom upprepade avlyssningar av varje intervju. Transkriberingarna gjordes enskilt och

delgavs sedan till undersökningspartnern för att säkerställa att båda framställde samma material för dataanalysen. Utifrån materialet diskuterades vad som var relevant att framhäva i relation till undersökningens syfte och frågeställningar. Efteråt användes en tematisk analysmodell som metod för analys av undersökningsdata. En tematisk analys underlättar enligt Bryman (2018) för forskaren att komma fram till relevant information för undersökningssyftet. Fördelen med den semistrukturerade intervjun är att utrymme för följdfrågor erbjuds vilket i sin tur medför djupare förklaringar och ökad fokus på ämnet.

3.5 Databearbetning och analysprocessen

I bearbetningen av det insamlade datamaterial transkriberades materialet genom att lyssna på de ljudinspelningar som tagits upp under intervjun. Varje intervju spelades in, vilket enligt Kvale och Brinkmann (2009) möjliggör mer aktiv närvaro och koncentration under intervjun, då ingen fokus bör läggas på att anteckna. Thomsson (2002) menar även att inspelningar möjliggör transkribering av intervjuer. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är det viktigt att tydligt bestämma hur transkriberingen görs för att sedan kunna jämföra hur intervjupersonerna uttryckt sig. Utifrån Kvale och Brinkmann (2009) gjordes transkriberingen i undersökningen enskilt och noggrant genom att lyssna på varje intervju flera gånger. Därefter delgavs den enskilda transkriberingen till undersökningspartnern för att säkerställa att båda kunde få samma material för dataanalysen. Genom en diskussion kring datamaterialet kunde undersökningspartnerna tillsammans hitta vad som var relevant att framhäva i relation till undersökningens syfte och frågeställningar.

Undersökningen utgick från en tematisk analys av resultatet. Med tematisk analys menar Bryman (2018) att undersökningens data sorteras i teman som kopplas till undersökningens syfte samt forskningsfrågor. En tematisk analys utgör enligt författaren en god grund för att kunna koppla den till den teori som används för att analysera arbetet. Genom den tematiska analysen av resultatet synliggjordes många skillnader och likheter i förskolepersonalens egna uppfattningar och nya perspektiv i ämnet. Olika intressanta aspekter av intervjuerna följdes och tolkades mer på djupet. Kvale och Brinkmann (2009) benämner detta som meningstolkning: pedagogernas mening tolkades på ett djupare och mer kritiskt sätt. Detta innebär enligt Kvale och Brinkmann (2009) samt Thomsson (2002) att intervjuaren under analys frågar sig själva hur hen kan förstå och analysera vad intervjupersoner har berättat för att berika och fördjupa meningen i vad som sagts. Thomsson (2002) betonar även att dataanalys innebär att de egna tolkningarna går att ifrågasättas och förklaras samt ifrågasättas igen för att fördjupa analysen så mycket som möjligt. De relaterade teman som kom fram i svaren färgkodades med olika färger för att underlätta senare kategorisering av alla svar. Detta definierar Kvale och Brinkmann (2009) som meningskodning. Avsnittet Resultat och analys blev uppdelat i tre huvudrubriker efter de tre olika huvudteman som framkom: Närhetens och konfliktens betydelse, Sätta ord på sina

syftar till att göra resonemang lätta att följa i strävan efter den röda tråd som Larsson (2005) anser är ett krav för en god vetenskaplig undersökning. Under varje rubrik redovisas först resultatet genom intervjupersonernas svar, för att sedan analyseras och kopplas det teoretiska perspektivet som presenteras i undersökningen. I under-sökningen kallas intervjupersonerna för förskolepersonal för att underlätta läsningen och tydliggöra intervjupersonernas profession för läsaren.

3.6 Undersökningens tillförlitlighet

Bryman (2018) anser att tillförlitlighet är ett viktigt kriterium för att bedöma kvalitén av kvalitativa undersökningar. Tillförlitlighet består enligt författaren av trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera. I undersökning åstadkoms trovärdighet genom att intervjua förskollärare och barnskötare som arbetar aktivt med konflikthantering mellan barn. Då undersökningens syfte var att studera hur pedagoger i förskolan upplever och förhåller sig till arbetet med konflikthantering barn emellan har undersökningens trovärdighet tagits i beaktande. Enligt Bryman (2018) handlar kriteriet för överförbarhet om huruvida undersökningens resultat är överförbart till en annan miljö eller till ett annat sammanhang. Denna undersökning kan vara överförbar till förskolor med skilda inriktningar inom konflikthanteringsarbete. Däremot är svaren inte generaliserbara då antalet deltagare är för lågt.

Kriteriet om pålitlighet, som Bryman (2018) lyfter fram, syns i undersökningen genom en kontinuerlig strävan efter transparens. I undersökningen strävas efter att beskriva urvalet av förskolepersonal, genomförandet av undersökningen samt metoder för bearbetning och analys av insamlat material så tydligt som möjligt. Möjligheten att styrka och konfirmera innebär enligt Bryman (2018) att forskaren inte med avsikt låter egna värderingar eller teoretiska bakgrunder påverka undersökningens resultat, analys och slutsats. Inga personliga värderingar har låtit styra undersökningen och i den mån det varit möjligt har intervjuaren förhållit sig neutralt och ställt öppna frågor till de intervjuade förskolepersonalen. På så sätt strävar studien efter att uppfylla kriteriet om möjligheten att kunna styrka och konfirmera. Larsson (2005) hävdar att tidigare erfarenheter och förförståelser är två faktorer som påverkar alla former av tolkning. För att motverka dessa har undersökningspartnern alltid strävat efter att ha distans genom att reflektera, diskutera och kritisera den egna tolkningen av materialet. Eventuella påverkansfaktorer, såsom tidigare erfarenhet, utbildning eller eventuella förförståelser, diskuterades också mellan undersökningspartnerna. Det valda teoretiska perspektivet har inte styrt frågorna som ställts under intervjuerna eller påverkat resultatet, analysen eller slutsatsen i undersökningen utan har endast kopplats till det bearbetade materialet.

4 Resultat och analys

Utifrån datainsamlingen och den tematiserade analysen presenteras resultatet under tre huvudrubriker, följt av en resultatanalys av respektive tema. Första rubriken,

Närhetens och konfliktens betydelse, redogör för de intervjuade förskolepersonals syn

på konflikter. I rubriken Sätta ord på sina känslor och handlingar framställs vikten av kommunikation och förebyggande arbete i olika former. I sista rubriken Sökandet

efter utbildning och utvärdering läggs fokus på behovet av kunskaper och gemensam

reflektion kring konflikthantering. Med hänsyn till de etiska principerna benämns alla förskolepersonal med fiktiva namn.

4.1 Närhetens och konfliktens betydelse

4.1.1 Resultat

Förskolepersonalen i intervjuerna betraktar konflikthantering mellan barn som en stor del av deras dag på förskolan samt som en viktig del av barns sociala lärande. Förskolepersonalen beskriver konflikter mellan barn som positiva och viktiga lärandesituationer där barnen kan öva på olika viktiga sociala kompetenser:

De lär sig att dela, turas om, lyssna på den andre, kompromissa, förstå att den andre tänker på ett annat sätt (Jasmin).

Flera av förskolepersonalen lyfter detta att konflikter, även om de är lärorika för barnen, upplevs som jobbiga av barnen. Konflikter innefattar många känslor som ibland kan leda till verbal eller fysisk aggression som i sin tur kan skapa skuld och skam hos barnen. Förskolepersonalen anser att det är viktigt att vara medvetna om att de flesta barnen har det tufft under en konflikt. Samtidigt uttrycker de att konflikthanteringen möjliggör en viktig social utveckling hos barnen och att förskolepersonalen därför både måste ha förståelse för och stödja denna process. Förskolepersonalen förklarar att sättet de hanterar konflikter mellan barn på varierar eftersom olika konfliktsituationer påverkas av olika faktorer:

Det finns många olika typer av konflikter, beroende på barnens ålder, kommunikationsförmåga, sociala förmågor, miljön, barnets eget välmående (Jasmin).

Grundläggande aspekter inom konflikthantering som förskolepersonalen belyser är att känna barnen, vara nära dem samt att ha en tillitsfull relation med dem.

En bra relation med barnen visar vägen mot en lämplig strategi. En strategi som visar hur varje barn vill bli bemött med respekt och omtanke, då kan pedagogen undvika vissa konflikter och hantera resten. En bra relation bygger förtroende mellan barn och pedagogen. (Eva)

Närhet och tillit möjliggör för förskolepersonalen att lyssna på barnen, förstå deras lek, ibland även delta i själva leken och på så sätt vara med från början av konflikten. Flera bland förskolepersonalen framhåller att det finns en tyst hierarki bland barnen

och tysta konflikter som behöver tas upp av förskolepersonalen för att motverka alla former av kränkande behandling mellan barnen. Förskolepersonalens närvarande och deltagande under själva leken kan möjliggöra för barnen att växla roller, exempelvis genom att förskolepersonal föreslår rollbyte.

I leken, där är det väldigt bra om man går in och är med för att man liksom kan bli en medspelare (...) När barnen känner sig trygga att det är en vuxen med, då är det kanske att de kan byta roll, till exempel genom att säga: Du var kungen, nu kan du få vara trollet och jag kan vara den här andra rollen. (...) Man provar att göra så under leken att barnen får prova på olika roller, hur det känns. Och så växer de, och lär sig att säga ifrån.(Matilda)

Att vara nära barnen anses som nödvändigt för att hitta anpassade strategier och hantera konflikterna utifrån varje individ och varje situation. Vidare anser förskolepersonalen att deras bedömning av situationen utgör det första steget när en konflikt uppstår. De uttrycker att de först funderar över om tidpunkten är rätt för att börja utveckla en dialog med båda parter om själva konflikten. Förskolepersonalen hävdar att det är viktigt att trösta de barn som behöver det och att det är deras roll att bedöma när dialogen mellan båda parter blir möjlig.

Det finns alltid en vardagssituation och sedan finns det en upptrappning, och sedan kommer det här kaos och sedan kommer en nedtrappning och sedan kommer det tröst, som är också jätteviktigt. Då är det bra att bara sitta tyst. Man kan vara väldigt lugn och säga: Nu måste jag ta hand om Pelle, han är jätteledsen här och vi pratar sedan. (Lena)

4.1.2 Analys

Det framkommer i analysen av resultatet att konflikter mellan barn betraktas av den intervjuade förskolepersonalen i undersökningen som vardagliga händelser. Detta kan kopplas till Filipovic (2011) som belyser att Lévinas menar att förhållandet till den andre inte är harmoniskt eller idylliskt och att konflikter ofta skapas på grund av människans behov av att dominera den andre. Att förskolepersonalen har en stor acceptans för konflikter mellan barn ligger i linje med detta. Lévinas (1998) beskriver individens upplevelse av den andre som en utmaning. Precis som Lévinas förklarar att den andre tar individen ur sin ensamhet och lägger ett ansvar på individen mot den andre, uttrycker förskolepersonalen att barnen upplever gränser till sina egna handlingar och sin egen vilja genom konflikter.

Konflikthantering anses av förskolepersonalen vara en viktig del av deras uppdrag. Undersökningsresultatet belyser en reell och gemensam medvetenhet bland förskolepersonalen om att deras eget förhållningssätt till konflikthantering har en stor betydelse för att utveckla barnens egna förmågor att hantera konflikter. Inom konfliktsituationer kan Lévinas (1992) teori kopplas till förskolepersonalens uppdrag att stödja barnen för att kunna möta den andre, bearbeta konflikter på ett konstruktivt sätt och reda ut missförstånd. Förskolepersonalen i undersökningen visar en medvetenhet om att konflikter är viktiga lärandesituationer för barnen. Detta resultat ligger i linje med Lévinas teori (1992) som beskriver att individen bör uppmuntras att sluta kämpa för att dominera den andre och välja solidaritet samt mänsklig

gemenskap. För att nå detta måste den andre enligt Lévinas (1998) inte uppfattas som ett objekt utan som ett subjekt som också har egna åsikter och en egen vilja. Detta viktiga lärande synliggörs i resultatet när förskolepersonalen redogör för hur de aktivt arbetar för att motverka alla former av maktutövning mellan barnen. Förskole-personalen strävar efter att, genom konflikthantering, uppmuntra båda parter att sluta känna ett behov av att ha kontroll över den andre samt att erkänna alla parter i konflikten som lika värda och lika viktiga. I undersökningen verkar förskole-personalens mål vara att låta barnen uppleva att båda inblandade barnen når en tillfredsställande lösning genom diskussion.

Förskolepersonalens beskrivningar visar att ämnet om våld och aggression mellan barnen inte framkommer. En förklaring till detta kan vara att förskolepersonalen betraktar aggressioner som en vanlig och möjlig del av konflikter och därmed inte känner behovet av att nämna våld specifikt. En annan förklaring kan vara att förskole-personalens definition av konflikter innefattar både fysiskt och verbalt våld. Lévinas (1969) teori utesluter all form av våld mot den andre och vilar på det viktiga förbudet: "du ska inte begå mord" (s.199). För Lévinas börjar individens mänsklighet endast när våldet upphör. Trots att förskolepersonalen inte nämner våld specifikt i under-sökningen anses det vara uppenbart att de aktivt motverkar all form av våld i deras konflikthanteringsarbete och att detta är en av deras tysta och självklara grundstenar.

4.2 Sätta ord på sina känslor och handlingar

4.2.1 Resultat

I intervjuerna betonar förskolepersonalen vikten av att lyfta fram det positiva som barnen gör för att arbeta förebyggande. De berättar att de är noggranna med att verbalt lyfta fram det barnen gjorde väl. Följande citat exemplifierar att det är viktigt och effektivt att sätta ord på goda beteenden och händelser i barngruppen.

Att man tittar på det som funkar och försöker boosta och säger: Vad bra det gick nu! Att man också beskriver: Jag såg att du tog Ellie i handen och hjälpte henne över gatan, superbra! (Lena).

De intervjuade förskolepersonalen betonar att det är viktigt att de är tydliga i sin kommunikation. De anser att förskolepersonalen bör prata med barnen och förklara vad dem får och inte får göra, det vill säga vilka regler som gäller på förskolan. En av de intervjuade uttrycker att förskolepersonalen i hennes förskola arbetar med verksamhetens värdegrund, såsom ömsesidig respekt, rättvisa och allas lika värde. Syftet är att hjälpa barnen och ge dem verktyg för att försöka hantera konflikterna själva. Förskolepersonalen belyser gärna det barnen får göra istället för det de inte får göra. De intervjuade anser att förskolepersonalen har i uppgift att skapa och utveckla en kommunikation om konflikten mellan barnen:

Kommunikationen är jätteviktigt, att barn lär sig förstå att man måste kommunicera med varandra för att kunna lösa en konflikt. Det är det viktigaste (Matilda).

Samtliga av förskolepersonalen understryker vikten av att utveckla barnens empatiska förmåga. Förskolepersonalen arbetar mycket med att väcka empati hos barnen för att de ska kunna tänka sig in i den andres situation. De vill väcka funderingar hos barnen kring något som de själva har upplevt, hjälpa dem att komma ihåg den egna känslan och uppmuntra dem till att använda sig av egna tidigare erfarenheter när ett annat barn ställs inför en liknande situation:

Ok, jag vill inte att det andra barnet ska vara ledset för jag vet hur dåligt det känns. Då kan jag testa att ge tillbaka leksaken. De får verkligen verktyg när de får känna sina egna känslor i olika situationer, då får de ju på ett sätt redskap till att hantera konflikterna i framtiden. (Matilda)

Under själva dialogen mellan barnen och förskolepersonalen vid en konfliktsituation är det enligt samtliga intervjuade väldigt viktigt att bekräfta barnens känslor samt uppmuntra barnen att sätta ord på sina känslor och känna igen dem. De förklarar att det är förskolepersonalens roll att öka barnens medvetenhet om egna känslor, att få dem att erkänna dessa, att sätta ord på hur de känns i kroppen för att sedan kunna arbeta med dem:

Sedan behöver vi kolla vad det är som har gjort att vi känner de där känslorna och då kan man ju börja arbeta med alltså vad vi kan göra härnäst. Att vi vet vad grunden är liksom (Katrin).

Förskolepersonalen beskriver sig själva som tolkar eller medlare under konflikter mellan barn. De hävdar att det är viktigt att ställa de riktiga frågorna till barnen såsom: Hur tänker du? Vad kan du göra? Vad kan vi göra annorlunda? Kan vi hjälpas åt? Samtliga intervjuade anser också att det är viktigt att förskolepersonalen sätter ord på och beskriver vad som hände samt frågar barnen om förskolepersonalen har förstått det barnen berättar på rätt sätt, för att sedan fråga barnen om förslag eller att förskolepersonalen kommer med olika förslag. På så sätt upplever förskolepersonalen att de ger utrymme för barnen att själva uttrycka vad som har hänt, hur de känner och hur de tror att de kommer klara situationen. Vikten av att lyssna på båda parter och att båda parter får utrymme att uttrycka sig lyfts också fram:

Man försöker att lyssna in båda och båda känner att de blir lyssnade på. Att man ger dem möjlighet att resonera kring lösningen och inte att jag går in och berättar lösningen i första hand (Eva).

Nedan följer ett exempel på betydelsen av att förskolepersonalen möjliggör att båda parter får uttrycka sina åsikter, sina mål och medel i handlingen:

För jag tror att vi alla har mål och medel. För att nå våra mål använder vi särskilda medel. Det är det jag vill försöka få barnen att uttrycka: Vad ville jag, vad gjorde jag för det (Jasmin). Detta möjliggör enligt förskolepersonalen att barnen möts och bemöts på rätt sätt samt att de lär sig att förstå att andra tänker olika:

Vänta, lyssna, nu kan du berätta. Detta är det första man behöver göra. Då hör man mycket av situationen och vet hur och om vad man ska betona för att hjälpa barnen att förstå

varandras åsikter och känslor (Zena).

I intervjuerna framkommer det att förskolepersonalen vidgar sina metoder inom konflikthantering genom att använda ett genomtänkt och reflekterat förebyggande arbete. De arbetar både spontant och planerat med olika verktyg. Dessa verktyg består av en ständig reflektion över vikten av att se alla barn och de möjliga barn-konstellationerna. Exempelvis delar vissa bland förskolepersonalen barngruppen i mindre grupper för att skapa fungerande barnkonstellationer som i sin tur bidrar till en lugn miljö:

Man ändrar i grupper eller i gruppkonstellationerna. Att man försöker se att: De passar bra med dem, och de där behöver kanske leka med några andra (Matilda).

Flera bland förskolepersonalen berättar att de använder sig av dockor för att arbeta förebyggande med värdegrunden, känslor och konflikthantering. En av dockorna är en del av en konflikthanteringsmetod och är en docka med sju olika känslor. En annan docka är en handdocka som används av förskolepersonalen för att spela olika konfliktsituationer. Dessa dockor sätter själva ord på sina egna känslor samt ber barnen om hjälp och stöd. Dockorna anses fungera som samtal-skapare för förskolepersonalen:

Och så kan vi diskutera med barnen om hur vi kan få dockan att känna sig mindre ledsen eller, ja, om de kan komma med några förslag och sedan liksom rikta det mot barnen: ‘Känner ni er ledsna någon gång? Varför då?’ (Katrin)

4.2.2 Analys

Analysen av intervjusvaren belyser kommunikationens huvudroll inom konflikthantering för förskolepersonal. Kommunikation mellan barn och förskolepersonal bör präglas av tydlighet för att skapa en förståelse hos barnen för vilka sociala regler som finns och vilka beteende som betraktas vara acceptabla. Det framkom i undersökningsresultatet att förskolepersonalens aktiva lyssnande, öppna frågor och aktiva deltagande i aktiviteter kan utveckla positiva interaktioner mellan barnen. Detta resultat kan kopplas till Lévinas (1998) teori som beskriver att individen inte är etisk spontant utan måste väckas till att ha ett etiskt förhållande. Detta innebär att inte alltid söka efter lika tänkande utan istället att känna samt visa empati och solidaritet.

Förskolepersonalen i undersökningen anser att de ser på sig själva som tolkar eller medlare, som måste sträva efter att samtala med barnen och göra dem delaktiga i åtgärderna, det vill säga i hur de kan hantera och förebygga frustration. Arbetet med barns känslor ses i undersökningsresultat som grundläggande i kommunikationen under en konflikt. Förskolepersonalen använder sig av strategin ”Att sätta ord på” barnens känslor och menar att den utgör ett betydelsefullt verktyg för barnen då den

underlättar deras kommunikation, utvecklar deras förmåga att reglera sina känslor och att kunna förstå den andres perspektiv. Undersökningen visar att förskolepersonalen är medveten om att varje part i en konflikt har egna mål och medel och att dessa ofta ligger till grund för konflikten. Förskolepersonalen strävar efter att, genom medling, erbjuda lika skydd för båda parter i en konflikt, vara fysiskt nära barnen, lyfta fram åsikter, önskemål och behov hos båda barnen samt ge dem möjlighet att träna på och använda verbal kommunikation. Det stöd och den vägledning som förskolepersonal berättar att de ger barnen under konflikthantering kan betraktas som flera genomtänkta verktyg och strategier för att väcka barnen till den etiken Lévinas (1998) beskriver. Lévinas (1992) anser att individen måste sluta kämpa för att dominera den andre och välja solidaritet samt mänsklig gemenskap. Den andre bör uppfattas som ett annat “jag”, ett subjekt som måste respekteras, lyssnas på och ibland prioriteras framför en själv.

Ett moraliskt samhälle grundar sig enligt Lévinas (1998) på att öppna individen för den andre och sätta den andre på förstaplatsen. Detta kan kopplas till den här undersökning där samtlig förskolepersonal lägger stor vikt vid att uppmuntra barnen att bemöta den andre, ta ansvar under konflikthantering, känna empati, förstå att andra tänker olika samt förstå att olikheter bör accepteras och respekteras. Dessa olika sätt att hantera konflikter på hjälper barn att förstå att andras åsikter och uppfattningar också är acceptabla. Detta leder i sin tur till att barnen uppmuntras till att inte alltid söka efter likheter utan acceptera nya tankar och betrakta dem som intressanta och berikande. Läroplanen (Skolverket, 2018) betonar alla barns rätt att bli sedda och hörda. Undersökningsresultatet visar att värdegrunder som respekt, jämlikhet, allas lika värde och rätten att bli hörd är fundamentala för förskolepersonalen under konflikthantering.

Lévinas teori (1992) kan tillämpas både på individ- och samhällsnivå då den understryker vikten av individens förhållningssätt till andra för samhällets hållbarhet. Detta kan relateras till den roll som förskolepersonalen i undersökning anser att de har på förskolan, nämligen att stödja barnen i utvecklingen av deras uppfattningar kring mångfald och diversitet. Genom det önskar förskolepersonalen hjälpa barnen att förstå vilka normer och värden förskolan, som ett litet samhälle, vilar på, för att sedan kunna ta ansvar i det stora samhället.

4.3 Sökandet efter utbildning och utvärdering

4.3.1 Resultat

I intervjuerna uttrycker förskolepersonalen att arbetet för att utveckla barnens förmågor gentemot konflikthantering framför allt styrs av förskolepersonalen själv. Förskolepersonalen bör ha kunskaper i konflikthantering men framför allt förstå att deras egna handlingar och deras eget kommunikationssätt påverkar barnens beteende:

Men framför allt handlar det om sig själv, hur gör jag. En pedagog måste ha kunskaper i konflikthantering och förstå varför hen gör det hen gör, att det inte handlar om sin egen prestige (Lena).

Utbildningen inom konflikthantering är enligt samtliga intervjuade grundläggande. De uttrycker ett stort intresse för vidareutbildning inom ämnet samt betonade vikten av att ha samma utbildning för att bygga en gemensam referensram. En av dem har genomgått en utbildning inom en konflikthanteringsmodell och uttrycker att hen kände sig mer trygg i sina egna kompetenser än sina kollegor som inte hade fått samma utbildning. Flera förskolepersonal har själva sökt kunskaper inom konflikthantering genom att läsa artiklar och böcker. Alla uttrycker ett personligt intresse inom ämnet vilket hade lett till utforskningar och reflektioner kring konflikthantering mellan barn:

Jag känner stor skillnad jämfört med första dagen i utbildningen och idag. Jag känner mig mer säker och har mer kött på benen kring olika metoder och strategier inom konflikthantering (Zena).

I intervjuerna betonar samtliga intervjuade att förskolepersonalens egen värdegrund och reflektionen över värdegrundsarbetet påverkar barnens konflikt-hanteringsförmåga. Därför betonar förskolepersonalen vikten av självutvärdering, definiering av sina egen värdegrund och reflektion kring sitt eget synsätt på värdegrunden. Det framkommer även att förskolepersonalens egen reflektion lyfts upp i den gemensamma diskussionen i arbetslaget:

Jag tänker att det man kan göra är liksom att ha ständig diskussion i sitt arbetslag, att man aldrig stannar upp, utan att man hela tiden fortsätter med diskussionen i sitt arbetslag eller på sin förskola, att man hela tiden utvecklar sig själv för att hjälpa barnen att utvecklas. (Eva)

Ett flertal av förskolepersonalen påpekar vikten av en kvalitativ och tillitsfull kommunikation även mellan förskolepersonalen. Genom att vara öppna med varandra, våga berätta hur man hanterar konflikter, kunna lyfta fram hur andra gör och utveckla en dialog om det skapar förskolepersonalen ett gott arbetsklimat och samarbete vad gäller konflikthantering. Detta är enligt förskolepersonalen en grund för ett bra arbete inom konflikthantering:

Man kan se varandras svårigheter, man kan lyfta dem, och så att man bli trygg i det också. Man är inte expert på alla områden, det måste kännas ok (Matilda).

Flera av förskolepersonalen betraktar arbetslaget som det viktigaste forumet för ett kunskapsutbyte om konflikthantering mellan förskolepersonalen. De uppskattar ett gemensamt förhållningssätt där alla pedagoger bör hålla sig inom vissa ramar. Förskolepersonalen tydliggör för barnen hur de därmed kan förhålla sig till en konflikt:

Alla hade sedan samma sätt att göra på gården och det blev också ofta väldigt bra för barnen, för de fick skräddarsydda stöd från flera pedagoger (Jasmin).

De intervjuade uttrycker att förskolepersonalens användning av samma metoder, regler och förhållningssätt skapar trygghet både mellan barn och mellan pedagoger. Det skapar en viktig ömsesidig respekt mellan barn och vuxna. Barnen blir bekräftade och får stöd när de upplever att förskolepersonalen har samma grundläggande värdegrund, vilket underlättar för barnen att förstå olika sammanhang. Dessutom får förskolepersonalen mycket stöd från de andra kollegorna genom ett reellt samarbete:

Om alla använder samma metod i samma plan för att kunna hantera konflikter så gör det tydligare för barnen om vad som är okej och inte (Zena).

Intervjuerna visar även att förskolepersonalen har en positiv inställning till ett gemensamt förhållningssätt för förskolan. Samtlig förskolepersonal anser att trots pedagogernas olika personligheter och annorlunda hantering av olika situationer, bör förskolepersonalen ha gemensamma regler eller ett gemensamt förhållningssätt. Förskolepersonalen hävdar att kommunikation och dialog om konflikthantering i hela förskolan motverkar negativa förhållningssätt hos förskolepersonalen och skapar förståelse för och kunskap om konflikthantering för alla. En viktig punkt i den gemensamma samsynen mellan förskolepersonalen är att systematiskt föra dialog genom olika grupper där både barnskötarna och förskollärarna kan mötas. På det sättet kan förskolepersonalen få tips och idéer från varandra samt besluta om nödvändiga åtgärder:

Under många tillfällen eller APT, forum mellan förskollärare tas upp olika konflikter. Då frågar vi ju: Men nu har vi sett det här, nu vi haft det här, har ni något förslag eller tips för hur vi kan hantera det här? För vi har gjort det här och det funkar inte. (Katrin)

Förskolepersonalen berättar att ingen form av utvärdering inom konflikthantering finns men att de eftersöker den. Flera bland förskolepersonalen gör en social kartläggning av barnen. Relationskartan möjliggör en utvärdering och uppföljning av vilka sociala kontakter varje barn hade i gruppen och på förskolan. Förskolepersonalen strävar efter att utvärdera var konflikten uppstår, typen av konflikt och barnets upprepade reaktion. Under intervjuerna beskrivs även betydelsen av en ständig skriftlig utvärdering i samband med de uppstådda konflikterna:

Man kan inte vänta, jag brukar tänka att man hanterar en konflikt och sedan utvärderar man och sedan förändrar man (Lena).

Förskolepersonalen lyfter betydelsen av uppföljning av arbetet med konflikthantering. Flera bland förskolepersonalen ser värdet i att först utvärdera i arbetslaget och fundera över vad de gjorde och hur det fungerade. Förskolepersonalen betonar vikten av en ständig utvärdering samtidigt som förskolepersonalen planerar för kommande arbete. Då ska en löpande reflektion kring arbetet med konflikthanteringen göras:

Vi har haft lekgrupper, man har lekt med vissa barn, provat olika konstellationer. Hur har det gått? Klarar de? Hur hanterar de det här? (Katrin).

4.3.2 Analys

I analysen av resultatet tydliggörs att förskolepersonalen är medveten om vikten av utbildning och kompetenser inom konflikthantering. De har tänkt på, reflekterat över och utforskat sitt arbete inom konflikthantering. Genom detta har förskolepersonalen införskaffat en informell utbildning som utgår från personligt intresse, engagemang samt viljan att utveckla en djupare förståelse för konflikter mellan barn och skaffa sig verktyg för att hantera dem på ett pedagogiskt sätt. På så sätt arbetar förskole-personalen med Läroplanens uppdrag kring konflikthantering. De värdegrunder som förskolepersonalen utgår ifrån och som synliggörs i Läroplanen (Skolverket, 2018) kan anses stämma överens med Lévinas (1998) användning av etiken som grundläggande filosofin. Lévinas teori om etiken och om hur individen möter den andre går att koppla till hur förskolepersonalen definierar och formulerar sina egna värdegrunder. Precis som Lévinas betonar att det ansvaret individen har för den andre ger mening till individens existens, strävar förskolepersonalen i undersökningen efter att uppmuntra barnen att ge en viktig plats till den andre, genom exempelvis empati, acceptans av olikheter samt förståelse för andra åsikter. Denna sträva är grundläggande för förskolepersonalens synsätt och uppfattningar kring konflikthantering mellan barn. Behovet av ett etiskt förhållningssätt även inom arbetslaget synliggörs dessutom i undersökningens resultat. Förskolepersonalen lyfter fram vikten av en tillitsfull och tillfredsställande kommunikation förskolepersonalen emellan. Detta är i linje med Lévinas (1998) synsätt om att individen ska vara etisk i allt hen gör och gentemot alla samt att det ansvar individen har för den andre måste få företräde. En respektfull, tillitsfull och tillfredsställande kommunikation bland förskolepersonalen verkar i undersökningsresultatet vara en trygghet för förskolepersonalen sinsemellan.

Enligt undersökningsresultatet är ett gemensamt förhållningssätt till hjälp för både barn och förskolepersonal. Detta kan kopplas till Lévinas (1998) teori som betonar behovet av att skapa en gemensam moral för samhället. Ett gemensamt förhållningssätt anses bidra till trygghet och stöd hos förskolepersonal eftersom det möjliggör ett utbyte av kunskaper och tips genom en öppen dialog mellan förskolepersonal samt en utveckling av metoder och strategier genom diskussion. Det stämmer överens med Lévinas (1998) påstående att etiken bör vara en gemensam grundläggande filosofi för hela samhället som skapar ett gemensamt förhållningssätt kring konflikthantering, en gemensam referensram i hela förskolan som gynnar både förskolepersonal och barn. För barnen skapar det trygghet och tydlighet för att förstå de sociala reglerna samt hålla sig till den gemensamma referensramen.