Sida 1 av 57 Självständigt arbete (30 hp) Författare Program/Kurs
Ola Hansson HOP 18-20
Handledare Antal ord: 19953
Alastair Finlan Beteckning Kurskod
Självständigt ar-bete mastersupp-sats, krigsveten-skap 2HO013 IDENTITETENS INVERKAN - EN KVALITATIV STUDIE OM HUR STRATEGISK KULTUR PÅVERKAR SVENSK MILITÄR STRATEGI Sammanfattning:
Denna undersökning handlar om hur strategisk kultur påverkar synen och förståelsen av den samtida svenska militära strategin. Sedvanligt tänkande utgår från att den militära strategin är en process formad av intresse. Vid studiet av militär strategi utifrån ett kulturellt perspektiv möjliggörs expo-nering av bakomliggande normer vilka kan bistå med förklaring åt vad som generar statens intresse och ger den militära strategin en mening.
Syftet med undersökningen är att förklara hur strategisk kultur påverkar samtida svensk militär stra-tegi. Undersökningen har en kvalitativ-tolkande ansats och baseras på ett teoretiskt ramverk utgå-ende från strategisk kultur som utgörs av kontextuell påverkan, ur vilket statens normer skapas och som formar statens identitet. Metoden bygger på att förförståelse om samtida svensk strategi skapas, varefter ur teman framträdande normer analyseras och hur dessa påverkar den samtida svenska mi-litära strategin.
Resultatet av analysen påvisar att det finns starka normer som påverkar samtida svensk militär stra-tegi. Normerna genererar såväl preferenser till den militär strategins förståelse som att bidra till uppfattningen om strategins ändamål, syfte samt konstruktion av det militära maktmedlets förmåga.
Nyckelord:
Sida 2 av 57
A. Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3
1.1 BAKGRUND OCH PROBLEMFORMULERING ... 3
1.2 SYFTE ... 4 1.3 FORSKNINGSFRÅGA ... 5 1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 5 1.5 CENTRALA BEGREPP ... 5 1.5.1 Strategisk kultur ... 6 1.5.2 Strategi ... 7 2. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 9 2.1 STRATEGISK KULTUR ... 9 2.2 STRATEGIBEGREPPET ... 15 2.2.1 Sammanfattning strategibegreppet ... 21 2.3 UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG ... 22 3. TEORI ... 23
3.1 STRATEGISK KULTUR – KONTEXTUELL PÅVERKAN ... 23
3.1.1 Historiska preferenser ... 24 3.1.2 Geografiska preferenser ... 25 3.2 NORMER ... 25 3.3 SAMMANFATTNING TEORI ... 27 4. METOD ... 27 4.1 TEORETISKT PERSPEKTIV ... 28 4.2 KVALITATIV TEXTANALYS ... 29 4.3 URVAL ... 30 4.4 ETIK ... 31 4.5 OPERATIONALISERING ... 31 4.5.1 Tema ... 32 4.5.2 Normer ... 35 4.5.3 Analytiskt instrument ... 37
5. ANALYS OCH RESULTAT ... 38
5.1 FÖRFÖRSTÅELSE:VAD ÄR SVENSK MILITÄR STRATEGI ... 38
5.2 NORM 1–FREDSSTRÄVANDE ... 39
5.3 NORM 2–RYSSLAND UTGÖR HOTBILD ... 41
5.4 NORM 3–DEFENSIV INRIKTNING ... 43
5.5 NORM 4–SAMARBETSBENÄGEN ... 44
5.6 NORM 5–ARMÉSTRIDSKRAFTERNA PRIORITERAS ... 46
5.7 SAMMANFATTNING AV ANALYS OCH RESULTAT ... 48
6. DISKUSSION ... 50
6.1 AVSLUTANDE REFLEKTION OCH FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 51
REFERENSER ... 53
B. Figurförteckning FIGUR 3:1:KONCEPTUELL SKISS ÖVER STRATEGISK KULTURS PÅVERKAN PÅ STRATEGI. ... 27
FIGUR 4:1:OPERATIONALISERING UTVISANDE UNDERSÖKNINGENS ÖVERGRIPANDE UPPLÄGG. ... 32
Sida 3 av 57
1. INLEDNING
Denna undersökning syftar till att utifrån teori om strategisk kultur studera den svenska militära strategin, avseende hur den svenska strategiska kulturen påverkat den svenska militära strategin och hur detta kommit att avspeglas i hur det samtida militära maktmedlet utformas och används. Inledningsvis ges bakgrund och problemformulering om samtida svensk militär strategi och hur svensk strategisk kultur kan sägas vara påverkande. Därefter följer studiens syfte vilken mynnar ut i studiens explicita frågeställning. Sedan preciseras studiens avgränsningar och forskningens centrala begrepp, vilka bidrar till skärpa åt studien samt styrker förståelsen av innehållet.
1.1 Bakgrund och problemformulering
Studiens ursprung kommer från en eftertanke om hur svensk militär strategi förstås, förklaras, utformas samt hur den strategiska kulturen kommer till uttryck. Traditionellt tänkande föreslår att den strategiska processen präglas av förnuft där staters agerande handlar om att maximera fördelar och minimera förluster. Statens agerande kan ses som en maktkamp mellan förverkli-gandet av egna mål och motstridiga viljor (Morgenthau, 2006, s. 29). Genom detta tankesätt nyttjas statens medel mest gynnsamt och har därmed en direkt förankring till de säkerhetspoli-tiska mål som eftersträvas. Följaktligen blir det militära maktmedlet ett medel för att tillse sta-tens uppsatta mål och intressen, perceptionen kretsar således kring stasta-tens intressen med fokus på nyttomaximering av det militära maktmedlet. Detta tankesätt är ett vedertaget och logiskt sätt att förhålla sig till avseende förståelsen om och utformningen av den militära strategin. Det är även angeläget att reflektera över vad som egentligen formar en stats mål och intressen, hur skapas referensramar åt det strategiska tänkandet? Vad är det som ligger bakom en stats sätt att tänka och hur stor medvetenhet finns det till bakomliggande faktorer?
Nytt tänkande med fokus på kultur och identitet föreslår att människan genom sina handlingsval inte bara motiveras av viljan till att berika sig själv utan även av en önskan om att vara någon och därigenom få omvärldens bekräftelse av denna självbild. Detta tänkesätt kan även ligga bakom en stats handlande (Ringmar, 2007, s. 176–186). Således kan det påstås att stater genom handlingsval motiveras av viljan till att vara någon och därigenom erhålla omvärldens bekräf-telse. Den identitet eller den position en stat önskar skapa utgör grunden för en närmare preci-sering av intressen. Det räcker inte med att staten själv bestämmer sin identitet, identiteten
Sida 4 av 57
måste även erkännas av andra stater. Det är den strategiska kulturen som formar identiteten. Kollektiva upplevelser samt delade minnen ger stater dess egen identitet och historia med egna normer som påverkar och utformar gällande militära maktmedel, likaså ekonomiska och poli-tiska systemen. Historiskt arv och geografiskt läge bidrar till att skapa förståelse till den strate-giska kulturen vilken påverkar hur statens militära maktmedel kommer till användning (Gray, 1999a, s. 131). Normer avseende legitimt nyttjande av militärmakt skapas utifrån kulturen (Finnemore, 2003), således uppkommer strategi och säkerhet genom olika tankemönster skap-ade av gällande normer. Det kan även påstås att kultur är ett resultat av ett gemensamt lärande vilket är nödvändigt för utveckling av det militära maktmedlet (Gray, 1999b, s. 52). För att kunna tolka och hitta förklaringar till olika staters normer och handlingar kan det därmed kon-stateras att kultur är ett viktigt område att studera. Kunskap om historia och geografi är av betydelse för att förstå den strategiska kulturen. För att kartlägga staters identitet och handlande bör de dominerande normerna exponeras, detta ger en förståelse för strategisk kultur vilket i sin tur formar ett lands militära strategi. Således kan den militära strategin förstås genom tydliggö-randet av de normer som skapar den strategiska kulturen.
Den svenska strategiska kulturen yttrar sig genom normer som framkommit genom vårt histo-riska arv och geografiska läge vilket har kommit att påverka den svenska militära strategin. Sveriges historiska arv präglas bland annat av århundranden av fred, neutralitet och samarbete. Det geografiska läget yttrar sig genom lång kustremsa, skog, berg, subarktiskt klimat samt när-het till upplevd hotbild. Det svenska militära maktmedlet har till stor del kommit att påverkas och utvecklas utifrån dessa normer. Denna studie syftar till att utifrån teorin om strategisk kultur studera hur den svenska militära strategin har kommit att påverkas samt hur detta av-speglas i hur det samtida svenska militära maktmedlet utformas och används.
1.2 Syfte
Studiens syfte är att bedöma hur strategisk kultur påverkar den svenska militära strategin. Detta görs genom en teoretisk lins som med utgångspunkt från strategisk kultur identifierar ett antal dominerande normer vilka kan anses format Sveriges identitet under senaste 200 åren. Genom att urskilja normernas samtida existens tydliggörs den strategiska kulturen och som därmed kan bistå med att förklara den samtida svenska militära strategin.
Sida 5 av 57
1.3 Forskningsfråga
Hur påverkar svensk strategisk kultur, synen och förståelsen av den samtida svenska militära strategin?
1.4 Avgränsningar
Studien begränsas till att i huvudsak koncentreras till att studera svensk militär strategi under tidsperioden från 2000-talet fram till nutid. Empirin som studeras avgränsas till att studera pri-märkällor och mer precist tre olika försvarspropositioner under ovan angiven tidsperiod samt de av svenska Försvarsmakten utgivna officiella doktriner från åren 2002, 2012 och 2016. Av-gränsningen omfattas även av att det endast är Sverige som stat som studeras och således görs ingen jämförelse gentemot andra stater. Inom ramen för teoribildningen om strategisk kultur, koncentreras denna till första generations forskning som tar fasta på geografiska preferenser och historiska erfarenheter som kommer till uttryck i en stats idéer och traditioner och som präglar perception och beteende, detta definieras närmare under kapitel 3, teori. Strategi be-gränsas till att det som studeras är tänkandet om strategi och hur detta kommer till uttryck i beteende, det vill säga det praktiska utövandet av strategi och således är det inte studiet av strategi som teori som forskningen i första hand avser. I övrigt görs inga andra begränsningar för strategibegreppet då strategi är något som genomsyrar helheten och således inom ramen för studiens frågeställning och syfte inte kan avgränsas.
1.5 Centrala begrepp
Här redovisas grundläggande definitioner av centrala begrepp som har avgörande betydelse för studiens genomförande. Begreppen bistår med att introducera och skapa förståelse för studien, de hjälper att tillgängliggöra innehållet men ska inte tolkas för snävt eftersom en precis formu-lering av ett begrepp leder till att gränser uppstår och delar av verkligheten exkluderas samtidigt som andra delar inkluderas. Studiens centrala begrepp är strategisk kultur och strategi.
Sida 6 av 57
1.5.1 Strategisk kultur
Strategisk kultur är summan av ett lands historiska och geografiska preferenser vilka formar statens förståelse, som skapar det existerande sammanhang från vilket statens självbild och syn på omvärlden avbildas. Den strategiska kulturen kommer till uttryck genom framträdande nor-mer som ger prägel åt statens identitet, vilket påverkar hur statens militära maktmedel utformas och används. En likartad beskrivning tillkännages av Lantis (2014) som beskriver strategisk kultur som en särskiljande och bestående uppsättning kognitiva värden och vanor avseende hur hot uppfattas samt hur detta speglar användningen av en stats militärmakt, vilken påverkas av grundläggande influenser som geopolitisk inställning, historia och politisk kultur (Lantis, 2014, s. 167). Följaktligen är det viktigt att inom studiet av strategisk kultur studera normer och idékultur för att tolka och förstå staters tankemönster och beteende samt hur detta kommer till uttryck i hur staters militära maktmedel utformas och används. Genom att studera strategisk kultur ges ett bidrag till att kunna identifiera vad som ligger till grund för kontinuitet och/eller förändring i en stats handlande. I detta undersöks vad som formar statens intressen och hur detta har sitt ursprung i statens identitet. Följaktligen blir det intressant att studera de normer som ger upphov till att definiera statens intressen och som bidrar till att forma statens preferensstruktur. Forskningen om strategisk kultur utgör således ett intressant bidrag jämte studier som enkom tar utgångspunkt från rationella perspektiv.
Studien utgår från det som inom den strategiska kulturen återspeglas som delade uppfattningar, normer och idéer vilka inom en given gemenskap skapar specifika förväntningar om ett sam-hälles preferenser och strategiskt beteende vilka ger uttryck i formandet och nyttjandet av en stats militära maktmedel. Exempelvis kan detta utgöras av vem som betraktas som statens fi-enden, hur man ser på det egna territoriet samt hur detta kommer till uttryck i organisering och lokalisering av landets försvar. Det kan även ge uttryck i prioriteringar av olika stridskrafter och/eller vapensystem.
Inom forskningen råder en viss diskrepans om hur man anser att strategisk kultur ligger till grund för påverkan och således hur det ska studeras och konceptualiseras (Gray, 1999a, s. 129– 130; Johnston, 1998, s. 4–5). Denna studie lutar sig emot den forskning som tillkännager på-verkan av omgivande faktorer. Inom ramen för kontexten härrör samhällets säkerhets- och för-svarsidentitet, uttryckt genom dessa preferenser och beteendemönster, från delade erfarenheter och accepterade narrativ utmärkande för samhället och gemenskapen. Detta kan vidare hänföras
Sida 7 av 57
till det som finns i kulturen och som består av socialt överförda idéer, attityder, traditioner och vanor som präglar sättet att tänka och handla. I denna betraktelse av strategisk kultur är dessa mer eller mindre specifika för ett visst geografiskt område som delar historisk erfarenhet. Denna definition är signifikant med första generationens forskning som bland annat Gray är föresprå-kare för, denne lyfter fram vikten av kontexten vid studiet av strategisk kultur. Detta då kul-turens sammanhang i sig ger mening för händelser men samtidigt är det människorna som är bärare av den strategiska kulturen och således en del av den egna strategiska kontexten. På detta sätt är det kontexten som binder samman människorna med den värld som de lever i och följakt-ligen är människorna en del av det egna strategiska sammanhanget (Gray, 1999a, s. 129). Det
är i denna kontext som kulturen formar vår identitet, vem vi vill vara och vem vi uppfattas vara.
1.5.2 Strategi
Strategi definieras som sammanhanget mellan det direkta och indirekta nyttjandet av militära maktmedel och syftar till att tillse statens politiska mål. Strategi handlar således om använd-ningen av makt som utgår från våld eller hot om våld för att uppnå politikens syfte. Liknande definition görs av Lykke (1997) samt Freedman (2014) som anser att strategi handlar om för-hållandet mellan politiska ändamål och olika medel (militära, ekonomiska, politiska etc.), i detta ligger en föreställning om att strategi är konsten att skapa makt (Freedman, 2014, s. 5; Lykke, 1997, s. 183). Strategi är ett begrepp som det finns många definitioner av och som ge-nom historien gege-nomgått förändring i betydelse och användning. Heuser (2010) hävdar att fram till första världskriget var strategi något som fanns under den politiska nivån och som var starkt relaterat till von Clausewitz definition av strategi ”läran om stridens utnyttjande för att nå krigets syfte” (Clausewitz, 1976, s. 128). Vilket ramade in strategi till att omfatta nyttjande av militära medel för att vinna krig. Sedan dess har definitioner som ”grand strategy” eller ”major strategy” preciserats och gjort anspråk på en vidare definition av strategi. Denna har kommit att omfatta en strävan efter politiska mål, inte bara med militära maktmedel utan även med diplomatiska, ekonomiska eller kulturella medel. En definition som haft stor påverkan på detta sätt att betrakta strategi är Liddell Hart som hävdade att ”grand strategy” handlade om sam-ordning och styrning av ”alla resurser i ett land eller en grupp av länder, för att uppnå det politiska målet med kriget” (Liddell Hart, 1991, s. 322). Det kalla kriget med sin suddiga skill-nad mellan krig och fred förpassade sedan slutligen strategi till den högsta politiska nivån, vil-ket bidrog till att strategi och politik införlivades i varandra. Sammantaget är strategi svårt att
Sida 8 av 57
pressa in i en allmänt accepterad definition som kan anses giltig genom historien. Utifrån olika definitioner av strategi som bygger på tidigare strategers tänkande uttrycker Heuaser (2010) en insiktsfull definition “Strategy is a comprehensive way to try to pursue political ends, including the threat or actual use of force, in a dialectic of wills” (Heuser, 2010, s. 27–28). Således kan konstateras att definitionen av strategi genomgått en förändring genom historien men samtidigt att strategins ändamål är detsamma, att ge mening åt sammanhanget mellan mål och medel.
Existensen av olika definitioner och indelningar är präglade av olika förståelse och kunskap. Detta har sitt ursprung från vilka olika erfarenheter som finns, hur krig och konflikter influerat men även av olika ideologiska strömningar som vid tiden haft påverkan för tolkning och för-ståelse vilka lagt grunden för människans perception. I takt med att världen och människan utvecklats, har det kommit nya inflytelser genom kunskap och erfarenhet som tidigare inte varit kända men som genom nya upptäckter blivit föremål för att omdefiniera förståelse om och ut-förande av strategi. Ett intressant och angeläget perspektiv är då att fråga sig om det är något i vår nutid som bidrar till att förbrylla hur strategi begrundas och utförs idag? Strachan är en framstående brittisk professor som berör detta. Strachan hävdar att det sedan det kalla krigets slut finns en förvirring kring strategibegreppet, detta då avsaknad av verklig upplevelse av krig krävt omprövning och ändrat preferensstrukturer när kriget mer kommit att handla om hot än om en reell verklighet (Strachan, 2019, s. 174–175). Strategin har vid detta kommit att handla mer om att förebygga krig än att utkämpa det, detta har resulterat i en osäkerhet angående stra-tegins betydelse samt vem som utför den. Detta har sin grund i att strastra-tegins inramning histo-riskt inriktats på kriget och sålunda att reell erfarenhet från tidigare krig haft stort inflytande i förståelsen för och utvecklandet av en stats strategi. När kriget så som det utkämpades och upplevdes uteblivit har strategins preferenser krävt omprövning. När den direkta erfarenheten inte längre finns närvarande har strategins mening mellan mål och medel blivit mer diffus och kontexten för strategin förändrats. Detta gör att denna studie tar utgångspunkt i en definition av strategi som har en bredare och omfångsrikare ansats för att kunna undersöka och komma åt dessa nyanser. Vid detta kommer studien att stödja sig emot Grays definition av strategi som innebär att strategi betraktas som förbindelsen som relaterar militär makt till politiska syften men som per se varken är militär makt eller politiska syften. Explicit handlar strategi om an-vändningen av makt som utgår från våld eller hot om våld för att uppnå politikens syfte (Gray, 1999a, s. 17). Utifrån den samtida kontext som strategi har att verka inom är denna ansats att
Sida 9 av 57
föredra då den omfattar både själva användningen av maktmedlet som hotet om det. Detta in-nebär däremot inte att strategins omfattande och mångfacetterade uppkomst och existens får åsidosättas, utan måste finnas närvarande för att förstå bakgrunden till samtidens syn på stra-tegi.
2. FORSKNINGSÖVERSIKT
I kapitlet redovisas den normerande forskningen om strategisk kultur samt det som omfattar strategibegreppet, vilket mynnar ut i en sammanfattning av det gemensamma forskningsläget. Avslutningsvis ges en redogörelse för studiens forskningsbidrag.
2.1 Strategisk kultur
Det finns en bred debatt om strategisk kultur som på olika sätt medger hur strategisk kultur bidrar till olika handlingsval för en stat. Inom det vetenskapliga studiet tillskrivs strategisk kul-tur att det finns konsekventa och ihållande historiska mönster som utövar inflytande över staters sätt att tänka om maktutövning för att uppnå politiska ändamål. Det vill säga olika stater har olika dominerande uppsättningar av strategiska preferenser som är förankrade i tidiga eller for-mativa militära erfarenheter i staten vilka påverkas av filosofiska, politiska, kulturella och kog-nitiva egenskaper hos staten när dessa utvecklas genom tiden.
Studiet om strategisk kultur härstammar ursprungligen från statsvetenskapen och syftade till att undersöka identitetsfaktorer och intressen inom specifika stater. Bland annat använde Hoff-mann ett strategiskt kulturperspektiv under mitten av 1960-talet för att definiera nationellt in-tresse genom att hävda att detta var en kombination av den nationella situationen och det utri-kiskpolitiska synsättet (Hoffmann, 1966). Strategisk kultur växte sedan fram under 1970-talet och kännetecknas numer genom de olika generationernas forskning vilka tillser studiets aktu-ella och erkända preferensramar.
Första generationens forskning uppstod i skuggan av kärnvapeneran. En av pionjärerna var Snyder som studerade skillnader i Sovjetunionens och USA:s kärnvapenstrategier. Snyder som företrädare för denna generations forskare ansåg att den historiska kontexten påverkade en stats
Sida 10 av 57
framtagande av politiska riktlinjer (Biehl, Giegerich, & Jonas, 2013, s. 9–10). Införandet av ett kulturellt perspektiv för analys av säkerhets- och försvarspolitik var avsett att utmana den tidens dominerande teorier, vilka till stor del vilade på antagandet om att aktörer uppträder rationellt och agerar i strävan efter preferenser som i hög grad bestäms av fysiska faktorer. Gray är en annan nutida forskare som kommit att bli företrädare för första generationens forskning. Gray hävdar att strategisk kultur ska förstås som en kontext som omger och ger mening till strategiskt beteende (Gray, 1999a, s. 130). Även om allt i en stats handlande inte kan sägas vara ett uttryck för strategisk kultur, påstår Gray att kulturen åtminstone är exempel på beteenden skapade av kulturellt bildade människor, organisationer, procedurer och vapen (Gray, 1999b, s. 52). Med detta synsätt medges att kultur finns närvarande både i fysiska ting som i mänskligt beteende. Inom ramen för denna betraktelsegrund kan strategisk kultur följaktligen anses utforma sam-manhanget för beteende, samtidigt som det i sig själv är en beståndsdel i det egna beteendet.
Andra generationens forskning som uppstod under mitten av 1980-talet medger att strategisk kultur skiljer sig mellan stater och utgör en social faktor för beslutsfattande eliter. Klein tar utgångspunkt i att det finns en skillnad mellan en stats uttryckta policys och de faktiskt uppsatta målen, avsikten är att studera vilka motiv som ligger bakom de dolda målen (Biehl m.fl., 2013, s. 10; Johnston, 1998, s. 15; Sondhaus, 2006, s. 8). Denna teori utgår således från att det är beslutsfattares egenintresse, snarare än strategisk kultur, som formar och begränsar strategiska val. Andra generationens forskare har även en strävan att kartlägga skillnader mellan retorik och förklaringar till olika strategiska val (Johnston, 1998, s. 15). Denna ansats har följaktligen en större ambition i jämförelse med första generationens forskning genom sin ansträngning att utröna relationen mellan strategisk kultur och strategiskt beteende, vilket även medför vissa utmaningar att kunna utskilja individers och gruppers olika avsikter och i sin tur förmå att här-leda dessa till vilka olika strategiska val de påverkar.
Tredje generationens forskning som representeras av Johnston framställer strategisk kultur som en oberoende variabel, vilken bestämmer en aktörs utrikes- och säkerhetsbeteende. Jämfört med tidigare generationer är denna generation smalare i sin teoretiska tolkning, vilket även bidrar till att göra den falsifierbar (Sondhaus, 2006, s. 8). Strategisk kultur är enligt Johnston ”…a limited, ranked set of grand strategic preferences over actions that are consistent across the object of analysis and persistent across time” (Johnston, 1998, s. 38). Vilket innebär att
strate-Sida 11 av 57
gisk kultur därmed går att urskilja som en enskild faktor och därmed blir möjlig att mäta. Såle-des kan konstateras att denna relativt rigida ansats, vilken medger en möjlighet att erhålla fal-sifierbara hypoteser, står i skarp kontrast till den kontextuella första generationens definition av strategisk kultur då den anser att kultur och beteende går att särskilja. De olika uppfattningar som förelegat mellan första och tredje generations forskare gav upphov till en intensiv debatt mellan Gray och Johnston under slutet av nittio- och början av tjugohundratalet. Debatten av-handlade hur vetenskapen bör förhålla sig till strategisk kultur. I diskussionen underströk Gray att strategisk kultur framförallt ska betraktas som ett sammanhang som kan ge förståelse för vad beteende innebär och kan leda till. Gray hävdar att det är felaktigt av Johnston att försöka skilja på idéer och föreställningar från beteende, detta då en själv är en del av kulturen (Gray, 1999b, s. 68–69). Johnston påstår däremot att Grays definition är för enkel när strategisk kultur begränsas till att betraktas som något territoriellt och nationellt. I detta menar Johnston att Grays nationella särprägel är hindrande för att kunna se möjligheten, att ett samhälle kan ha konkur-rerande eller motsägande strategiska kulturer eller att det kan finnas gränsöverskridande eller transnationella strategiska kulturer (Johnston, 1999, s. 522–523). Debatten mellan Gray och Johnston diskuteras även av Poore (2003) där Grays definition av strategisk kultur kritiseras genom att teorin blir svår att isolera, när allt blir beroende av varandra inom ramen för kulturens inflytande. Detta medför att allting blir kultur och det är således svårt att avgöra vad som inte är kulturellt betingat. Johnson kritiseras däremot för föreställningen om kultur som en entydig faktor ibland andra förklaringar till strategiska val. Det anses även svårt att få fram mätbara data som exempelvis Johnston säger sig vilja ha när det gäller så abstrakta fenomen som kultur (Poore, 2003, s. 280–284). Följaktligen finns en utmaning i studiet av strategisk kultur då det är finns svårigheter att kunna urskilja kulturen från existerande sammanhang.
Under tiden för debatten mellan första och tredje generationen, föranledde inträdet av en kon-struktivistisk ansats ett förnyat intresse för strategisk kultur. Inom detta studie var forskare in-tresserade av hur idéer, normer och kulturella faktorer kunde vara lika inflytelserika som mate-riella faktorer inom forskningen om internationell säkerhet. Wendt var en av pionjärerna inom fältet och hävdade att statliga identiteter och intressen var ”socialt konstruerade av en upplyst praxis”. Hudson hävdade att konstruktivismen omfattade studien av kultur som ”ett utveck-lande system med delade meningar som reglerar uppfattningar, kommunikation och hand-lingar” (Baylis, Wirtz, & Gray, 2019, s. 96). Detta var ett värdefullt tillskott till den vid tiden
Sida 12 av 57
omdebatterade forskningen vilket bidrog till ny inspiration inom forskningsfältet vilket med-verkade till att nya perspektiv uppstod. Under samma era skrev Johnston som företrädare för tredje generations forskning verket ”Cultural Realism”. Verket syftade till att undersöka före-komsten och karaktären av den kinesiska strategiska kulturen och dess potentiella orsakssam-band till användningen av militär makt mot externa hot. Johnston karakteriserade strategisk kultur som en idémässig miljö som begränsar val av beteende från vilket man kan härleda spe-cifika förutsägelser om strategiska val. Med fokus på Kina och Ming-dynastin (1368-1644) drog Johnston slutsatsen att landet har visat en tendens för att vara en kontrollerad, defensiv och politiskt driven militärmakt vilken är förankrad i landets historia med en världsbild av över-lägsenhet (Johnston, 1998). Genom studiens påstående att organisationskultur kan vara en kraftfull faktor som påverkar det strategiska valet, infann sig influenser från konstruktivismen.
En stor del av forskningen om strategisk kultur försöker finna motiv för att försöka se på kon-tinuitet och/eller förändring i en stats handlande och härvid utgår man från två olika grundsat-ser, om en stats beteende utgår ifrån intresse eller identitet? Studier om Europas staters med-verkan i olika koalitioner och deltagande i internationella insatser efter kalla kriget belyser bland annat detta. I dessa försöker man genom analys av länders strategiska kultur finna för-klaringar till förändring och kontinuitet i hur respektive lands militära interventioner har före-tagits. Med denna utgångspunkt utgår man från regulativa normer som bestämmer vad som anses som lämpligt beteende. I detta avseende är det föreställningar och normer som bestämmer vad som betraktas som lämpligt beteende. Bland annat belyser Engelbrekt, Holmberg och Ång-ström (2015) detta, då man ställer sig frågan om Sveriges Försvarsmakts deltagande i internat-ionella insatser har varit till för att bekräfta identitet eller gynna egna intressen? Detta då Sve-rige bland annat visat sig tre gånger så interventionsbenägen efter det kalla kSve-riget jämfört med under. Den strategiska kulturen används här för att belysa det svenska narrativet för att på sätt åskådliggöra den underliggande normen för att förstå Sveriges intresse för deltagande i insatser internationellt. Den strategiska kulturen kastar här ljus på att det inte är av egenintressen utan av omsorg och humanitära skäl som deltagande har skett. Detta i sin tur grundar sig i identitet, det vill säga självbild och den bild som andra har av Sverige (Engelbrekt, Holmberg, & Ångström, 2015, s. 254–258). Genom detta perspektiv blir sättet som Sverige använder sin militära makt ett tecken på att identitet har företräde framför intresse. Denna ansats ger ett in-tressant bidrag till att förstå bakgrunden till kontinuitet och förändring i en stats agerande.
Sida 13 av 57
För att förstå hur ett lands strategiska kultur påverkar användandet av militär makt visar forsk-ningen vidare att geografi och historiska erfarenheter är två viktiga förklaringsfaktorer. Bak-grunden till Sveriges och Finlands olika beslut att delta i operation Unified Protector är ett exempel på detta, där historien lägger grunden till hur man uppfattar och ser på deltagandet i insatser. Hur respektive land ser på sitt territoriella försvar speglar bland annat viljan att deltaga. Historiskt har Finland och Sverige ofta åtföljts i sitt deltagande i internationella insatser men i avgörandet om deltagande i Unified Protector visar på skillnad i hur respektive stat valt att använda sitt militära maktmedel (Doeser, 2016). Detta utfall är ytterligare ett perspektiv som kan visa hur strategisk kultur kan öka förståelsen till varför stater med relativt lika militär ka-pacitet kan agera olika i internationella insatser. Jämförande studie likt Doeser (2016) har även genomförts av Britz (2016) med fokus på varför stater deltar eller inte deltar i internationella militära insatser. Den strategiska kulturen ger här exempel på vad som stödjer ett rättfärdigande till beslut. Oenighet angående hur stater uppfattar hot, ekonomiska restriktioner samt svagt in-rikes politiskt stöd är exempel som kan påverka en stats vilja till deltagande i internationella militära insatser (Britz, 2016). Belägg för detta ges även i förklaringen till att Polen, efter en period av nästan två års tvekan, beslutade att skicka militära styrkor till den USA ledda koalit-ionen mot den islamiska staten. Polens kultur, präglad av rädsla för invasion har format den polska strategiska kulturen där man önskar ett starkt territoriellt försvar samt nära samarbete med starka militära allierade makter. I och med sitt deltagande i den USA ledda koalitionen säkrade Polen en stark allierat samarbete med USA (Doeser, 2018). Genom detta perspektiv åskådliggörs förhållandet mellan historiska erfarenheter och strategisk kultur genom att visa att den strategiska kulturen formas inom ett större sammanhang av historiska erfarenheter och ett lands geografiska läge.
Ytterligare forskning om strategisk kultur belyser staters förändringsbenägenhet inom doktri-närt tänkande. Staters beteende och normer formas av tolkning och förståelse av omvärlden. Vilket påverkar hur doktriner utvecklas och ändras. Genom att undersöka hur ny doktrin upp-kommer och utvecklas tydliggörs vilka influenser som påverkar en stats försvarstransformering och således vad som utgör grunden för hur det militära maktmedlet kommer till uttryck. Genom att studera utifrån ett inifrån perspektiv möjliggörs insyn i en stats drivkrafter för förändring, vilka genomsyrar hur doktriner påverkar militär utbildning och som instrument för omvandling för att omhänderta yttre förändring (Kronvall & Petersson, 2015). När det gäller försvarstrans-formering, innebär det en osynlig tranformeringsprocess – en snabb, avsiktlig omformning av
Sida 14 av 57
centrala mentala och fysiska strukturer – vilka kan vara tillfälliga eller mer permanenta. Kronvall och Petersson (2015) ger bland annat exempel på detta i sin studie som analyserar förhållandet mellan doktrin och försvarstransformeringen i Norge och Sverige. Kronvall och Petersson (2015) lyfter fram hur NATO:s COIN-fokuserade tillvägagångsätt i Afghanistan fått genomslag i ländernas agerande trots politisk ambivalens, att doktrinens roll på alla nivåer blivit en central del i båda länderna och att doktrinen avsiktligt och systematiskt använts av både det politiska och militära ledarskapet för att uppnå organisatorisk förändring och således ligger till grund för ländernas försvarstransformering (Kronvall & Petersson, 2015, s. 292–293). I likhet med Kronvall och Petersson (2015) hävdar Honig (2016) att doktrinen har en betydande roll för en stats syn på krig och strategi samt hur det militära maktmedlet kommer till användning. I debatten poängterar Honig (2016) vikten av att förstå politik och krig genom att identifiera de grundläggande parametrarna för strategiskt och doktrinärt tänkande. Vidare belyser Honig (2016) att krig och strategi kräver omprövning, vilket är svårt då karaktären av krig och krigfö-ring testas i samtida krig. När kriget inte längre förstås, förlorar kriget sin politiska nytta och således blir det omöjligt att uppnå en effektiv strategi (Honig, 2016). I debatten menar Honig (2016) att det finns en utmaning i att förändra en etablerad doktrin, då stora investeringar är gjorda och som leder till hinder för förändring (Honig, 2016, s. 268).
I likhet med Kronvall och Petersson (2015) kan det konstateras att det är svårt att isolera en doktrins inverkan i försvarstransformering, då många andra faktorer påverkar till exempel för-ändrad hotuppfattning, politiska-, ekonomiska- och organisatoriska skäl. När den sovjetiska hotbilden försvann avskaffades Sverige sitt territoriella försvar och nedrustningen av Försvars-makten påbörjades och med detta följde också en minskad försvarsbudget. Upphandling inom Försvarsmakten är politiskt styrt och inköp av bland annat fordon och vapen måste harmonisera med nationens allierade och partners. Den militära utbildningen kan även utformas för att för-ändra tankegång och därmed operativ praxis för ett lands väpnade styrkor. I debatten är det också att understryka att det även kan vara utmanande att fastställa vad som är en kortlivad respektive bestående förändring.
Jämte de tre generationernas forskning har även en fjärde generations forskning vuxit fram. I denna återfinns ett erkännande om förekomsten av flera, ofta konkurrerande strategiska sub-kulturer som kan uppvisa olika tolkningar av en stats internationella sociala och kulturella sam-manhang. Vem utgör en stats ”vän” eller ”fiende”? Detta i sin tur påverkar hur en stat tolkar
Sida 15 av 57
geografi, relativ makt, teknologisk förändring etc., vilket är relevant för strategiskt beslutfat-tande och som är vägledande för en stats strategiska kultur och som i sin tur ger en avbild i hur en stats militära maktmedel nyttjas. Dessa olika subkulturer kan identifieras av ledarskapets uttalade position vilka ger uttryck i rådande attityder angående frågor om identitet, utmaningar, traditioner samt problem som staten står inför. Det kan sägas att subkulturer innehåller en inte-grerad blandning av social/kulturella och materiell/tekniska idéer. Dessa stöds sedan av olika grupperingar som konkurrerar för att erbjuda den ”mest exakta” tolkningen av statens internat-ionella kontext (Lantis, 2014, s. 177–178). Libel (2016) använder sig bland annat av fjärde generationens forskning för att analysera säkerhetspolitiska förändringar i Israel mellan 1982 och 2014. Libel (2016) förklarar hur behovet av politisk innovation kan utlösa konkurrens mel-lan sociala grupper som uppmuntrar sina respektive idéer om strategi och säkerhet. Genom att identifiera det exakta innehållet hos konkurrerande idéer såväl som deras skapare och de som förespråkar dem, ger det en beskrivning av hur strategisk kultur påverkar politisk förändring. Vidare kan identifieringen av relevanta aktörer inom processen erbjuda förklaringar om den åtråvärda förändringsdynamiken inom en stat (Libel, 2016, s. 153). Detta ger ett ytterligare bidrag jämte övriga generationer att kunna förklara strategiska kulturella förändringar genom att ansatsen ger uppkomst till att vidga tolkningsramen och åskådliggöra frågor om mätbarhet, konkurrens och förståelse.
2.2 Strategibegreppet
Begreppet strategi kommer från de antika grekiska orden stratos och a´gein som tillsammans betyder att leda en här. Strategos är det grekiska ordet för general. Den ursprungliga betydelsen av begreppet är således militärt och betecknar fältherre eller konsten att leda en armé (Wedin, 2002, s. 35). Användningen av termen strategi har i vår samtid emellertid spridit sig till att även nyttjas utanför den militära sfären, bland annat inom idrotten och näringslivet. I dessa samman-hang förknippas strategibegreppet med vad som måste göras för att öka möjlighet till att för-verkliga olika uppsatta prestations- eller ekonomiska mål. I denna undersökning är det dock företrädesvis strategibegreppet i dess ursprungliga form som avses och som har kommit att influera existensen och användandet av det militära maktmedlet.
Strategi i dess mest outvecklade form kan anses vara lika gammal som den mänskliga civilisat-ionen, medan den moderna strategin får anses härstamma från senare delen av upplysningstiden
Sida 16 av 57
(Widén & Ångström, 2005, s. 53). Tänkandet om strategi har i grunden handlat om krig och fred – hur krig som företeelse bäst skulle tjäna ens egna villkor för en fördelaktig och angenäm fred (Wedin, 2002, s. 17). Genom historien har synen på krig förändrats där tidsmässiga och samhälleliga faktorer påverkat människans tolkningar.Om segern företrädesvis betonades förr i tiden, prioriteras idag alltmer förmågan att undvika eller begränsa krig. Människans referens-ramar har kommit att förändras vilket även haft inflytande över hur strategibegreppet begrun-dats, studerats och kommit till uttryck. Detta har bland annat gjorts i skeendet av olika histo-riska, geografiska och kulturella evolutioner i olika delar av världen vilket påverkat utveckl-ingen av olika teorier (Wedin, 2002, s. 42). I att förstå strategi och dess verkningar bör även insikt finnas om tidens olika perceptuella hinder för att i sin strategi använda militära maktme-del. En nutida föreställning, som genom den så kallade Weinberger doktrinen togs fram utifrån erfarenheterna från Vietnamkriget, klarläggs ett antal kriterier som måste uppfylldas för att nyttjande av militärt maktmedel ska vara aktuellt. Av dessa är två särskilt utmärkande vilka kan relateras till ett rationellt beteende hos en stat. Att vitala intressen för staten måste stå på spel och användandet av militärt våld ses som en sista utväg (Handel, 2001, s. 10–11). Detta finns närvarande som logiska åskådningar genom historien. I studiet av strategi måste oaktad insikt om strategins samtid finnas. Detta samtidigt som förståelse och insikt om historians påverkan behöver existera för att kunna förstå strategins tillkomst och avbildningar i ett större perspektiv.
Inom krigsvetenskapen finns ett ansenligt antal militärteoretiker som genom historien bidragit till studiet och förståelsen av strategibegreppet, av dessa är det ett fåtal som kommit att få större erkännande vilka utgör forskningsfältets kärna.
En av de viktigaste är den kinesiska filosofen Tzu (~500 f.Kr.). Tzu har bidragit till ett brett perspektiv på strategi med fokus på den faktiska aspekten av krig, men som förutom militärens förehavanden även tar upp betydelsen för inflytandet av diplomati, politik och ekonomi (Tzu, 1963, s. 39–40). Tzu uttrycker i sina texter korta kärnfulla meningar som lämnar mycket ut-rymme till tolkningar och inbjuder till egna reflektioner. Avsaknaden av en alltför hög precision och exakthet om faktiska omständigheter medför en möjlighet att kunna omsätta tankarna och texterna till en nutida kontext. Detta är företrädelsevis en stark bidragande orsak till att Tzus föreställningar åtnjuter genomslag än idag. Däremot har även detta uttalats som kritik, att tex-terna kan uppfattas som dogmatiska utan någon egentlig precision (Zi, 2015, s. 12). I jämförelse
Sida 17 av 57
med många andra efterföljande militärteoretiker, skiljer sig Tzu i föreställningen om hur med-len ska tjäna målet för strategin. Egna resurser ska användas återhållsamt som en sista utväg. I detta finns en annan syn på avgörande och seger, där tanken om vinst utan strid även är ett alternativ. Denna ståndpunkt bidrar till föreställningen om att seger och nederlag betraktas mer som en psykologisk fråga om vilja att slåss där moral, information och vilseledning är centrala frågeställningar. En strategi med denna ståndpunkt ligger utmaningen i att kunna segra till minsta möjliga kostnad (Tzu, 1963, s. 39–40). För detta betonas insikten om mångfaldens kom-plexitet samt ömsesidiga förhållanden som omgärdar strategiskt tänkande vilka ska bistå att inte förringa problemens karaktär utan istället bidra till att finna alternativ för att nå uppsatta mål (Tzu, 1963, s. 43). Övertygelse och tilltro på egen förmåga är avgörande för såväl de koncep-tuella som de moraliska aspekterna. För Tzu utgår tron från taoistisk filosofi där det föreligger en perception om viljans kamp, där seger inte är möjlig utan att ”himlens viljor” finns med strategen. För att detta ska vara möjligt erfordras att ens gärningar utförs i enlighet med för tron en intuitiv given moral (Tzu, 1963, s. 39). Tzu var själv aktiv som general och strateg och tjänade den dåvarande kungen under ett flertal fälttåg. Tzus segrar inspirerade honom att sedan skriva ”The Art of War” (McNeilly, 2015, s. 1). Detta präglar Tzus synsätt som ger uttryckt åt stor respekt för betydelsen av en utpräglad hierarkis ordning med en tydlig struktur och ordning. Detta ansågs skapa önskvärda förutsättningar för att kunna orientera sina handlingar i den gäl-lande verkligheten (Zi, 2015, s. 18). Tzu kan anses ge uttryck för ett brett perspektiv på strategi med en vid föreställning på begreppet. Karakteristiskt är den intellektuella kamp som Tzu anser att strategin ger upphov till. I sammanhanget bör emellertid Tzu studeras mot bakgrund av då-tidens kontext, att krig var frekvent förekommande och något som ständigt utgjorde ett hot mot staten.
Modern tid har producerat två av de viktigaste författarna om krig och strategi, von Clausewitz (1780-1831) och Jomini (1779-1869). I takt med samhällets evolution med politisk, teknisk och industriell utveckling, erfarenheter från århundraden av krig samt inflytande av kunskap från tidigare militärteoretikers ansträngningar, utformades under upplysningstidens senare del grun-derna för det mer samtida strategibegreppet (Johansson, 2010, s. 15–16).
Von Clausewitz särskiljer taktik och strategi, genom detta klargörs definitionen av strategins innebörd. Von Clausewitz uttrycker att taktik utgör ”läran om stridskrafternas användning i strid” och att strategin är ”läran om stridens utnyttjande för att nå krigets syfte” (Clausewitz,
Sida 18 av 57
1976, s. 128). Följaktligen kan det konstateras att det yttersta syftet med användandet av det militära maktmedlet är uppfyllandet av de politiska målen. Krig och politik är således samman-flätat vilket blir tydligt genom synsättet på strategi. I begreppsförklaringen görs även åtskillnad mellan målet i krig, det vill säga seger genom strid, och målet med krig, att uppfylla de politiska målen, det vill säga ytterst fred på egna villkor. Definitionen av strategi klargör därmed ett orsaksbundet samband i det strategiska tänkandet mellan striden som handling och stridens ef-fekt samt strategins mål och medel. Von Clausewitz hänför strategin uttryckligen till striden vilket innebär att strategin uttryckligen innebär stridens utnyttjande i krigets syfte (Clausewitz, 1976, s. 177). Detta utgör även en av utmaningarna med von Clausewitz definition av strategi-begreppet, genom dess begränsning till slagfältet som skådeplats och då det inte inkluderar den militära maktens roll och uppgifter i fredstid (Aron, 1986, s. 43–48; Widén & Ångström, 2005, s. 56). Von Clausewitz har genom sitt sätt att urskilja och definiera strategi, bidragit till en omfångsrikare och djupare förståelse för strategibegreppets innebörd.
Von Clausewitz har en hermeneutisk inställning vilket medför att synsättet betraktats som ab-strakt och filosofiskt. Von Clausewitz tar således avstånd från vad som karakteriseras som lag-bundna antaganden, vilka förespråkar ett dogmatiskt handlande vars underkastande försäkras bidra till att slumpen undviks och vars föreskrifter leder till framgång. Von Clausewitz vänder sig mot antagandet att en specifik erfarenhet kan omvandlas till en definitiv regel. Motståndet grundar sig i att lagbundna teorier inte tar hänsyn till mänskliga aspekter (Aron, 1976, s. 23, 88; Wedin, 2002, s. 29). Vidare betonar von Clausewitz människans inflytande både vad avser hur teori ska studeras och förstås. I alla förehavanden finns inflytelse av mänsklig påverkan och som i sig själv, ständigt förändras utifrån den kontinuerliga påverkan som människan bidrar till. Detta gör att ingenting är beständigt och att varje situation därför måste förstås utifrån den vid tiden rådande kontext som gäller. Teori ska således utgöra ett stöd för att lättare kunna begrip-liggöra problem, men därmed inte vara något som följs villkorslöst (Clausewitz, 1976, s. 141). Det kan därmed konstateras att von Clausewitz, vars militära tänkande präglas av djupa reflekt-ioner om krigets allomfattande företeelser bidrar till att tydliggöra strategibegreppet.
I motsats till von Clausewitz var Jomini mer doktrinär och snäv i sin tolkning av strategibe-greppet. Jomini förespråkar istället ett antal faktiska parametrar som ska ligga till grund för valet av strategi (Wedin, 2002, s. 29). Jominis dogmatiska syn märks i dennes definition av strategibegreppet som uttalar att strategi är konsten att föra krig på kartan, begreppet inbegriper
Sida 19 av 57
det militära operationsområdet (Jomini, 1987, s. 405). I detta finns en föreställning om kriget som något begränsat och hanterbart som är möjligt att rationellt behärska (Johansson, 2010, s. 54). Inom ramen för detta sätt att tänka infinner sig även idén om att det förutbestämda hand-landet utgör grunden för en framgångsrik strategi (Wedin, 2002, s. 29). Både von Clauswitz och Jomini hade praktisk erfarenhet av krig men som trots allt gav uttryck till olika uppfattning om synen på krig och definitionen av strategi.
Under det tjugonde århundradet i skuggan av det första världskriget kommer Liddell Hart (1895-1970) att få stort inflytande över synen på strategi. Med den industriella revolutionen växte behovet av en mer övergripande syn på krig och krigföring och vilket ställde andra krav mot tidigare. Strategibegreppet vidgades till att även inbegripa tiden för fred. Den militära stra-tegin ansågs inte tillräcklig för att förverkliga målen för krig, således skulle den militära strate-gin inordnas i en övergripande strategi (Wedin, 2002, s. 59). Liddell Hart definierar strategi som ”konsten att fördela och sätta in militära medel för att uppnå politiska mål” (Liddell Hart, 1991, s. 321). Liddell Harts definition förutsätter inte ett tillstånd av krig, åtminstone inte ut-tryckligt och tjänar således som ett instrument även under tiden när krig inte råder, det vill säga även fredstid. Liddell Harts begreppsdefinition använder sig även av en mer övergripande pcisering av strategi, ”Grand strategy”, som inbegriper samordning och styrning av ”alla re-surser i ett land eller en grupp av länder, för att uppnå det politiska målet med kriget” (Liddell Hart, 1991, s. 322). Således sörjer definitionen för en betydligt bredare definition än von Clau-sewitz, då den inkluderar mer än bara det militära maktmedlet och inte uteslutande har slagfältet som skådeplats. Liddell Hart gör gällande att skillnaden mellan strategi och ”Grand strategy”, är att strategin endast hanterar frågan om militär seger medan ”Grand strategy” har ett längre perspektiv, att vinna freden (Liddell Hart, 1991, s. 322). Denna tolkning framkallar följaktligen ett längre perspektiv då strategin inte bara sträcker sig över kriget utan även tiden därefter vilket även implicit innebär att mängden inflytelser som strategin har att hantera ökar. Åtskillnaden mellan strategi och ”Grand strategy” kan i viss mån även anses ha gett upphov till den skillnad som ibland görs mellan politisk och militär strategi. Att för strategin skilja dessa olika nivåer, innebär en skillnad i innehållet i mål-medel analysen men påverkar inte mål-medel analysen som strategin har att hantera per se. I likhet med tidigare nämnda teoretiker hade även Liddell Hart krigserfarenhet, i Liddell Harts fall från första världskriget (Bond, 1977, s. 16–17).
Sida 20 av 57
Under kärnvapenerans framväxt kom synen på krig att bli annorlunda. I följden av teknikut-vecklingen under andra världskriget och tiden därefter medförde en förändrad hotbild. Närvaro av kärnvapen med enorm räckvidd och precision som hade en ständig eldberedskap ledde till att strategibegreppet reviderades. De mer nutida tankarna som hot för med sig föddes ur av-skräckningsteori i följden av kärnvapeneran. Brodie (1910-1978) hävdar i sin bok ”Strategy in the missile age” att hotet om kärnvapen skulle leda till upptrappning från ”begränsat” till ”to-talt” krig. Brodie belyser de olika verkningarna som en första- och andraslagsförmåga för med sig och där han konstaterar att en strategi innehållande förstahandsförmåga inte nödvändigtvis är det mest framgångsrika (Brodie, 1959). Hotet som en första slagsförmåga för med sig, inne-bär inte bara en förmåga, utan medför samtidigt en överhängande fara för att motståndaren attackerar först och vilket i sig kan orsaka en risk för oönskad eskalation.
Andra militärteoretiker som i skuggan av denna era bidragit till ökad förståelse om hotets in-flytande och nyttjande av avskräckning är Schelling (1921-2016) och Mearsheimer (1947-). Schelling menar att avskräckning kommer från möjligheten till hot om smärta och skada, vilket inte behöver invänta ett krig utan kan ses som ett instrument för att utöva tvångsmakt. Existe-rande slagkraft som finns implicit fungerar således som en förhandlingskraft (Schelling, 2008, s. 22, 30–32). Schelling understryker att avskräckning ska förstås i relation till osäkerhet (Schelling, 2008, s. 97). I detta föreligger att utfallet av en handling på förhand aldrig fullt ut kan förutses och att det därmed alltid finns en risk närvarande. Risken att betrakta handlar om att det finns något att förlora för engagerade parter när man inte har full insyn i den andra aktörens förehavanden. Schelling uttrycker detta som en fråga om trovärdighet men även rykt-barhet och mental bild som vederbörande har av varandra (Schelling, 2008, s. 93, 97, 124–125). Osäkerheten som uppstår kan nyttjas som incitament för förhandling. Mearsheimer däremot använder sig av tre grundläggande och förhållandevis enkla strategier; utnötning, blixtkrig och strategi för begränsade mål vilka används för att åskådliggöra uppfattning och påverkan av kostnad, risk samt sannolikhet för seger respektive nederlag (Mearsheimer, 1983, s. 33–56). Mearsheimer påstår att avskräckning upprätthålls bäst när angriparen tror att hans enda alter-nativ är ett utdraget utnötningskrig (Mearsheimer, 1983, s. 64). Oavsett angriparens målsättning menar Mearsheimer att detta ger störst plats åt betvivlande avseende kostnad och risk.
En annan samtida militärteoretiker som under kalla kriget även bidragit med tänkvärd insikt är Gray (1943-). Gray har en omfångsrik definition av strategibegreppet ”the use that is made of
Sida 21 av 57
force and the threat of force for the ends of policy” (Gray, 1999a, s. 17) som till skillnad mot tidigare definitioner omfattar både själva användningen av maktmedlet som hotet om det. Gray utvecklar tankegångarna i boken ”The strategy bridge” från 2010 där denne reflekterar att stra-tegi är ett sätt att söka kontroll över fiendens politiska beteende och att hotet eller användningen av militära maktmedel kommer att vara mer eller mindre framträdande bland de maktinstrument som strateger har att överväga i sin överbryggande funktion mellan medel och mål (Gray, 2010, s. 17). Denna definition ger uttryck för den mentala maktkamp som hot om maktmedel för med sig och som därmed utövar påverkan på strategi. Som företeelse är detta inget nytt, utan känns igen från Tzu som lyfter fram psykologins påverkan i strategi. Detta belyser de diametrala ef-fekter som finns närvarande inom strategi. Av de fyra sistnämnda forskarna är det ingen som till skillnad mot tidigare teoretiker har någon praktisk erfarenhet av krig. Mearscheimer innehar en officersexamen från West Point med fem års tjänstgöring inom U.S. Air Force (Mearsheimer, 2020). I övrigt delar de en relativt omfattande akademisk bakgrund. Avseende olika strategers erfarenhet, är det tydligt att hur den inhämtas har förändrats. Förr var inslag av reell erfarenhet av krig mer frekvent medan i moderntid tillses kunskap i första hand genom teoretiska studier. Detta är en avspegling mot att det fysiska kriget inte är lika allmänt och frekvent förekommande och således inte lika tillgängligt som tidigare. När målet för strategin har kommit att förändras, att sörja för fred istället för krig, har detta även kommit att beröra vilken erfarenhet som ligger till grund för studiet av strategi. Utifrån de olika framlagda defi-nitionerna av strategibegreppet och hur strategi kommit att erfaras inom ramen för krigets på-verkan tydliggörs två olika synsätt på strategi. Praxisnära strategi, det vill säga förståelsen för strategi genom faktiska erfarenheter och som Tzu, von Clausewitz, Jomini och Liddell Hart kan anses representera samt teoribaserad strategi, det vill säga insikt om strategi genom teoretisk kunskap om strategi och som Brodie, Gray, Schelling och Mearsheimer kan anses företräda.
2.2.1 Sammanfattning strategibegreppet
Det som formgivit strategin har under lång tid utgjorts av krigets centrala roll i samhället och som gett uttryck åt att bestämma ramarna för hur människan betraktar och förstår sin omvärld. Industriell utveckling och tekniska innovationer är faktorer som i detta hjälpt att flytta gränser för vad människan anser som möjligt. Genom förkunskap och erfarenhet som tidigare teoretiker bidragit med, har nya kunskaper och insikter erövrats. Detta avbildas i bland annat strategins uppgift, där den tidigare utgick från att utkämpa krig till att idag istället förebygga krig och
Sida 22 av 57
vinna fred. Dessa gemensamma preferenser utgör den existerande kulturen och som ligger till grund för människans värderingar, normer och tankar och som kommer till uttryck i handlingar för gemenskapens överlevnad och utveckling. För att förstå nutiden behöver insikt om dåtidens referensramar finnas, vilket även lyfts fram av Gray: ”To understand the ingredients of war and strategy in 2000 is to understand them for 1900, or indeed for 500 BC” (Gray, 1999a, s. 356). Kunskap om det förflutna är betydelsefullt och utgör ett värdefullt bidrag för förståelsen av den nu existerande upplevda verklighet som strategin har att hantera.
2.3 Uppsatsens forskningsbidrag
Uppsatsen syftar till att förstå svensk strategisk kultur genom en ökad insikt om hur normer påverkar Sveriges militära strategi. I denna studie utgörs beteendet av det som avspeglas i for-mandet och nyttjandet av det militära maktmedlet. Ett sätt att studera strategisk kultur är genom att undersöka idéer, attityder, normer och traditioner som utmärker sättet att tänka och handla vilket formar den kringgärdande kontexten. De normer som identiteten ger upphov till klargör handlingsval och värden vilka eftersträvas samtidigt som det exponerar de gränser som nor-merna orsakar i val av förfaringssätt. I betraktelsen av strategisk kultur finns även att denna är mer eller mindre specifik för ett visst geografiskt område och som delar historisk erfarenhet. Mot bakgrund av Sveriges strategiska kultur, med lång krigsavhållande erfarenhet och där ut-formning samt användning av det militära maktmedlet växlat under senaste halvsekel kan det vara av vikt att studera hur strategisk kultur påverkat denna process, vilket har gett form åt dagens svenska militära strategi. Tidigare studier, Åselius (2005) som beskriver den svenska strategiska kulturen under det kalla kriget, Ångström (2015) som undersöker om Sveriges För-svarsmakts deltagande i internationella insatser har varit till för att bekräfta identitet eller gynna egna intressen samt Ruffa (2013) som studerar svensk strategisk kultur i en jämförande kart-läggning av strategiska kulturer i Europa, belyser samtliga svensk strategisk kultur. Ingen av tidigare studier har däremot undersökt ursprunget till vår samtida förståelse för svensk militär strategi och inte specifikt hur strategisk kultur ligger till grund för gestaltningen av svensk mi-litär strategi i nutid. Denna studie bidrar således med ny kunskap gällande förståelsen av svensk militär strategi genom att för studien identifiera strategiska kulturella betingelser, vilka kommer till uttryck i utformandet och nyttjandet av det militära maktmedlet. Inom ramen för den mili-tära professionen och i synnerhet officersprofessionen är det även ett värdefullt bidrag, då
stra-Sida 23 av 57
tegi är en del av officerens allmänbildning och utgör ett viktigt ramverk för att möjliggöra kva-litativ perception. Genom att studera bakomliggande strategisk kulturella företeelser bidrar även studien till att skapa medvetenhet, vilket minskar risken för vilseledning vid olika former av påverkan på den militära strategin.
3. TEORI
Begreppet teori kommer från grekiskan och betyder betraktande eller spekulation. Teori defi-nieras som ett organiserat system av idéer, vilka är utformade att förklara ett fenomen (Lawson, 2015, s. 4–5). Teori är ett ramverk vars ändamål är att rama in och precisera studiens forsk-ningsfrågor och syfte. Teori syftar till att identifiera samband som för studien är relevant att undersöka. Teorianknytningen är även viktig för att kunna analysera och tolka det empiriska underlaget. Teorin gör det möjligt att relatera undersökningen till den samlade kunskapen om de frågor som studeras (Lind, 2014, s. 91–92). Mot bakgrund av redogörelse för tidigare forsk-ning om strategisk kultur utvecklas studiens teori, denna utgår från kontextens påverkan med underrubrikerna historiska och geografiska preferenser. Därefter utvecklas teorin genom att be-lysa normers inflytande och dess anknytning till identitet. Avslutningsvis sammanfattas teori-bildningen med en illustration av hur strategisk kultur, som utgörs av kontextuell påverkan, bidrar till normer som identiteten är bärare av vilka påverkar den militära strategin.
3.1 Strategisk kultur – kontextuell påverkan
Det teoretiska ramverk som utgör grund för studien är strategisk kultur och den betraktelse som anknyter till första generations forskning vilken tillkännager utrymme åt påverkan av kontex-ten. Härvid anses att den strategiska kulturen formas och förstås utifrån föregående och gällande kontext vilken bidrar till att skapa mening åt statens militära handlande. I tillkännagivandet av kontexten som det som omger och ger mening åt statens förehavanden, betraktas kontexten både i betydelse av det som omger och det som väver samman allting (Gray, 1999b, s. 50). Det vill säga sammanhanget i sig sörjer för att ge ett handlande betydelse men även att en handling i sig bidrar till att ge mening åt sammanhanget. Kontexten och kulturen betraktas som ett resul-tat av delade erfarenheter och accepterade skildringar som är karakteriserande för sresul-taten, dessa består av socialt överförda idéer, attityder, traditioner och vanor (Gray, 1999a, s. 131). Följakt-ligen kan konstateras att en del av det som formar kulturen utgörs av det som kommer ifrån det
Sida 24 av 57
förflutna och som på ett eller annat sätt bidragit till statens och samhällets etablerade preferens-värden. Preferenserna, handlings- och tankemönstren som detta producerar ligger till grund för statens identitet vilket ger mening åt handlandet. Således får det militära handlandet betydelse genom existerande sammanhang, där samtidigt sammanhanget är något som identifieras utifrån den förförståelse som statens identitet grundar sig på. Den strategiska kulturen som innehavare av uppfattningar, förhållningssätt och sedvänjor betraktas i avseendet som varaktigt och något som inte är föremål för hastiga och ständiga förändringar. Detta då dessa är djupt förankrade hos individer och samhälle vilka ligger till grund för statens trygghet och kontinuitet. Genom sammanhanget som erfarenheterna av tidigare handlande ger upphov till, skapas ramar för var-aktighet. I betraktelsen föreligger även att ursprunget till påverkande preferenser är något som delas och är specifikt för särskilda geografiska samhällen vilka delar historiska erfarenheter (Gray, 1999a, s. 131). Samtidigt som den strategiska kulturen måste förstås i förhållande till kontexten, är kontexten något som är format och får betydelse inom ramen för geografiska omständigheter och historiska erfarenheter. Följaktligen är detta något som erfordrar klarläg-gande för att kontexten samt grunden till den strategiska kulturen ska kunna förstås.
3.1.1 Historiska preferenser
Det historiska arvet utgör en del i existensen och förståelsen av sammanhanget vilket ligger till grund för den strategiska kulturen. Det är historian som ger upphov till skildringen och forman-det av nutidens sammanhang, både i betraktelsen av vad sammanhanget de facto är och tillika det som leder till hur det avtecknas av individer och samhälle. Genom de mönster som historian skapar och som erkänns av staten ger upphov till detta inflytande. Genom betraktelsen av tidi-gare gärningar tolkas perceptionen av nya handlingar vilka ger mening samt påverkan för hand-landet. Detta kan exempelvis gestaltas genom historiska erfarenheter som tidigare militära kon-flikter ger upphov till vilka ger prägel åt hur ett nutida militärt maktmedel ska utformas och användas. Det kan däremot innebära att frånvaro av konflikter i sig ger prägel åt vilka föreställ-ningar som får företräde.
Sida 25 av 57
3.1.2 Geografiska preferenser
En stats geografiska förutsättningar ligger även till grund för sammanhanget som den strate-giska kulturen utgörs av. Dessa preferenser innehåller statens geografiska givna omständig-heter, avseende territoriets utsträckning och olika terrängtyper. Det vill säga om territoriet har övervägande land eller havsområden som det kringgärdas av och hur detta formar förutsätt-ningar för skydd och försvar av det egna landet. Detta kan ge avtryck för vilka stridskrafter eller system som anses mer nödvändiga än andra för att kunna hävda eget territorium men även för vilken form av försvar som anses mest passande. Omgivande staters utbredning och hur domi-nerande dessa är i förhållande till övriga stater är även av betydelse samt vilken hållning som föreligger gentemot varandra inom det geografiska området. Tillsammans utgör detta geogra-fiska förutsättningar som är en del jämte de historiska preferenserna vilka genomsyrar kontex-ten och samlat bidrar till den strategiska kulturen.
Sammanfattningsvis kan konstateras att historiskt arv och geografiskt läge bidrar till skapandet av kontexten vilken utgör den strategiska kulturen. Detta i sin tur ger en avspegling i de före-ställningar och normer som statens identitet ger uttryck för, vilken ligger till grund för forman-det och användanforman-det av forman-det militära maktmedlet. Följaktligen blir kunskap och förståelse av historia och geografi av betydelse för att kunna förstå kontexten som strategiska kulturen utgörs av och som tillsammans skapar de normer som statens identitet bygger på. Detta motiverar att dominerande normer behöver exponeras för att klarlägga statens identitet och för att i sin tur kunna ge förklaring åt yttringarna den skapar i förståelsen och formandet av landets militära strategi.
3.2 Normer
Normer är uppfattningar och förväntningar som delas av en gemenskap som ligger till grund för vem man är, hur världen är och som ger uttryck för vad man kan och bör göra under givna omständigheter. Normerna avser inte individuella idéer utan åsyftar allmän tro som är institut-ionaliserad i samhällets diskurs, regler, policy och praxis (Farrell, 2005, s. 1). Följaktligen kan normer ses som gemenskapens oskrivna regler vilka definierar handlingsutrymmet som i sam-manhanget ger uttryck för självuppfattning. Normer kan delas in i konstitutiva normer som kan sägas definiera vem man är och regulativa normer som definierar vad som betraktas som lämp-ligt beteende (Katzenstein, 1996, s. 17–18). Utifrån detta kan konstateras att normer som ligger
Sida 26 av 57
till grund för identiteten hos ett samhälle inte enbart skapas utifrån den egna viljan, utan iden-titet skapas även ur det sociala sammanhangets passande ramar. Det innebär att det inte bara är självbilden, utan även andras bild av en själv som formar identiteten. Således kan normer stu-deras genom att identifiera olika tankemönster mot bakgrund av hur omvärlden förstås vilket ligger till grund för den strategiska kulturen. Strategisk kultur kan även indirekt påverka hur strategiska begrepp förstås samt hur detta bidrar till hur strategiska situationer hanteras (Goldstein & Keohane, 1993; Sondhaus, 2006, s. 127). Utifrån detta perspektiv kan även skill-nader i hur olika stater reagerar på olika händelser förstås. Den strategiska kulturen påverkar även det militära beteendet genom att dess normer begränsar möjliga handlingsalternativ inom ett givet problem (Finnemore, 2003). Normerna begränsar inte bara handlingsalternativen, utan tydliggör även eftersträvansvärda alternativ och värden. Det finns även en föreställning om att strategisk kultur påverkar och formar de organisationer som är satt att hantera ett givet strate-gisk problem (Farrell, 2005). Detta gör att normerna inte endast kan förstås i termer av direkta handlingar utan behöver även ses utifrån de strukturer de skapar vilka ligger till grund för fort-plantning av normer. Betydelsen av normer betonas även av van Creveld (2008) som menar att dessa inte endast är avgörande för hur militära maktmedel används, utan även för vad som uttryckligen betraktas som en säkerhetsfråga eller ett militärt problem. Van Creveld anser till och med att krig är omöjligt att såväl förstå som att utföra om det inte finns en uppsättning normer som definierar vad krig är (Van Creveld, 2008, s. 158). Följaktligen blir frågor om säkerhet och strategi något som kan ses som resultat av olika tankemönster men som inte kan begripliggöras om inte normerna för maktmedlets ändamål kan definieras.
Sammanfattningsvis är normerna som ligger till grund för identitet ett avtryck av hur man ser på sig själv men även av bilden som andra projicerar av en själv. Detta medför att i förståelsen av identiteten behövs ett perspektiv som medger mer än att endast förstå jaget, då självbilden även måste kunna skildras utifrån hur omgivningen förstås. De normer som identiteten ger upp-hov till klargör handlingsval och värden som eftersträvas samtidigt som det exponerar de grän-ser som normerna orsakar i val av förfaringssätt.
Sida 27 av 57
3.3 Sammanfattning teori
Studiens teori har utgångspunkt i strategisk kultur som utgörs av kontextuell påverkan. Kon-texten i sig är en alstring av historiskt arv samt det geografiska läge som territoriets belägenhet ger upphov till. Detta skapar olika framträdande normer som formar statens erkända identitet om vem, hur och med vilken rätt och för vilka syften som ligger till grund för hur staten inom ramen för strategi utformar och använder sitt militära maktmedel. Detta illustreras i figur 3:1 nedan.
Figur 3:1: Konceptuell skiss över strategisk kulturs påverkan på strategi.
4. METOD
För att förena studiens forskningsfrågor med teoretiskt ramverk och empiriskt material är val av metod viktigt. Metoden bidrar till att forskningsarbetet ska kunna genomföras på ett syste-matiskt, strukturerat och planerat sätt vilket medverkar till att tiden kan nyttjas ändamålsenligt. Metod är även viktigt för att möjliggöra granskning av forskningsarbetet för att tillförlitlighet
