Läroböckers framställning av Hinduismen

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Läroböckers framställning av

Hinduismen

The presentation of Hinduism in Textbooks

Stefan Helgesson

Lärarexamen 270 hp

Religionsvetenskap och lärande 2008-01-14

Examinator: Bodil Liljefors Persson Handledare: Torsten Janson

(2)

(3)

Sammanfattning

I det här examensarbetet undersöks Indiens största religion hinduismen och hur den framställs i fem svenska läroböcker för gymnasiet. Böckerna som har undersökts är alla skrivna för Religionskunskap A vilket är ett kärnämne som alla gymnasieelever tar del av. Syftet är att undersöka om postkoloniala tankar och värderingar återfinns i framställningen av en främmande religion, hinduismen i det här fallet. Vilka värderingar som ligger bakom kunskapsurvalet tolkar jag utifrån texterna. Undersökningen är hermeneutiskt präglad då min förförståelse ligger bakom tolkningarna jag gör. Som undersökningsverktyg används textanalys där innehållet i texterna har varit i fokus. I undersökningen delade jag upp hinduismen i fyra teman som är, trosuppfattningar, gudavärld, religiösa ceremonier och leva som hindu. Med hjälp av dessa fyra delar ska jag få en förståelse för helheten. När undersökningen genomfördes kom jag fram till att postkoloniala tankar och värderingar finns i böckerna i varierande mängd. Många av de fördomar som finns om hinduer förstärks av texterna i läroböckerna. Även om det fanns skillnader mellan böckerna gav de alla ett liknande slutresultat, det var mest detaljer såsom namn och termer som skiljde dem åt.

(4)

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning... 7 1.1 Syfte... 9 1.2 Frågeställningar ... 9 2. Kunskapsbakgrund ... 10 2.1 Postkoloniala perspektiv... 10 2.2 Värderingars betydelse ... 11 2.3 Faktaurvalet ... 12 3. Metod... 14 3.1 Allmänt om forskningsmetod ... 14 3.2 Textanalys... 14

3.3 Reflektioner kring den valda metoden ... 15

3.4 Förförståelse ... 16 3.5 Urval ... 17 3.6 Presentation av läroböckerna... 18 3.6.1 Religion och sånt ... 18 3.6.2 Religionskunskap för gymnasiet ... 18 3.6.3 Religionskunskap ... 18 3.6.4 Religion ... 19 3.6.5 Relief A ... 19 3.7 Tillvägagångssätt... 19 3.8 Innehållsmässigt urval ... 20 4. Resultat ... 21 4.1 Tema 1: Trosuppfattning ... 21 4.1.1 Religion och sånt ... 21 4.1.2 Religionskunskap för gymnasiet ... 23 4.1.3 Religionskunskap ... 25 4.1.4 Religion ... 26 4.1.5 Relief A ... 27 4.2 Tema 2: Gudavärld ... 30 4.2.1 Religion och sånt ... 30 4.2.2 Religionskunskap för gymnasiet ... 30

(6)

4.2.3 Religionskunskap ... 31

4.2.4 Religion ... 32

4.2.5 Relief A ... 32

4.3 Tema 3: Religiösa ceremonier... 34

4.3.1 Religion och sånt ... 34

4.3.2 Religionskunskap för gymnasiet ... 34

4.3.3 Religionskunskap ... 35

4.3.4 Religion ... 36

4.3.5 Relief A ... 36

4.4 Tema 4: Leva som hindu ... 38

4.4.1 Religion och sånt ... 38 4.4.2 Religionskunskap för gymnasiet ... 39 4.4.3 Religionskunskap ... 39 4.4.4 Religion ... 41 4.4.5 Relief A ... 41 4.5 Sammanfattning av resultat ... 43 5. Analys... 45 5.1 Tema 1: Trosuppfattning ... 45 5.2 Tema 2: Gudavärld ... 47

5.3 Tema 3: Religiösa ceremonier... 48

5.4 Tema 4: Leva som hindu ... 50

6. Diskussion ... 52 7. Referenslista ... 55 7.1 Tryckta källor ... 55 7.1.1 Läroböcker... 55 7.1.2 Övrig litteratur ... 55 7.2 Elektroniska källor... 56

(7)

1. Inledning

Mitt huvudämne är Religionsvetenskap och lärande därför finner jag som blivande religionslärare att det är viktigt för mig att fördjupa mig i några av de läromedel som finns tillhands och undersöka vad de förmedlar till eleverna. Skolan i Sverige är målstyrd och de mål skolan strävar efter, som varje enskild elev ska uppfylla är en central del i den svenska skolmodellen. Skolan har många uppdrag men jag vill lyfta fram ett särskilt stycke från Lpf 94 (2006): ”Huvuduppgiften för de frivilliga skolformerna är att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna skall tillägna sig och utveckla kunskaper.”

(2006:5) Detta är övergripande för gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och kommunala vuxen-utbildningar. Ett övergripande syfte är förmedlingen av kunskap vilket enligt mig alltid har varit en stor del av skolans verksamhet. Det finns i varje ämne utförliga beskrivningar för vad som gäller. I mitt arbete kommer jag att fokusera på A-kursen i Religionskunskap och de läroböcker som används där. Tittar man närmare på kursplanen för Religionskunskap A går det att utläsa följande:

Eleven skall

• kunna beskriva och förstå hur religion och livsåskådning tar sig uttryck i människors sätt att tänka och handla

• känna till kristendomens och några andra världsreligioners och andra livsåskådningars grundläggande uttrycksformer, tro och idéer

• kunna relatera religioners och andra livsåskådningars uttrycksformer, tro och idéer till problemsituationer i vardags- och yrkesliv. (Skolverkets hemsida, 2007-11-21)

För att eleverna ska nå upp till de här målen gäller det att det finns goda pedagogiska hjälpmedel att tillgå. Detta är en förutsättning för fungerande inlärning och därför blev jag intresserad av att undersöka några av de läroböcker som används i skolan idag. En stor källa till kunskap i skolan är läroböckerna även om det finns andra sätt att inhämta information. Gunn Imsen tar upp i boken Lärarens värld (1999) att i skolans värld fungerar våra läroböcker som det mest legitima valet när det gäller att tillgodogöra sig kunskap (1999:303).

När elever arbetar med internet och artiklar är de oftast noggranna med att kontrollera källor och ifrågasätta vad de läser, vilket är något lärare förutsätter att de gör. Däremot

(8)

att vi inte ägnar lika mycket tid till att reflektera över det vi läser i fakta- eller läroböcker som andra texter vi läser. De ställningstaganden som görs och de värderingar som framhävs följer med när fakta inhämtas utan att någon vidare tanke ägnas åt det (Selander, 1994:47f).

De texter som presenteras i läroböckerna är alltid ämnesmässiga och handlar om det som ska läsas i kursen. Texterna i böckerna avgör vad som är viktig kunskap i en viss utsträckning, det går tydligt att se i läroböcker hur olika kunskapsideal betonas på olika sätt. Hur författaren har utformat dem och syftet bakom har en stor påverkan. I Staffan Selanders artikel kan man läsa: ”De är inte enkla avspeglingar av verkligheten, de är sociala konstruktioner och bärare av alldeles särskilda traditioner och sätt att kombinera perspektiv och kunskapsfragment. Texter perspektiverar världen.” (Selander, 1994:52)

Läroböckerna har stor påverkan då de ofta introducerar något nytt och okänt för eleverna. De som läser ska informeras och även övertygas för att tillgodogöra sig den nya kunskapen. De texter som står i läroböcker ger nya perspektiv på saker och fenomen och för många kan det vara den enda kontakten de får med en främmande kultur och kan fungera som en brygga mellan fjärran och närområdet (Selander, 1994:55). Då ligger det ett stort ansvar på textförfattaren att innehållet är sakligt och ger en rättvis bild av det som ska lyftas fram.

Gunn Imsen tar även upp i sin bok krav framtagna av Lennart Berglund (1991) som han anser är viktiga att läroböcker eller de läromedel man väljer att använda sig av uppfyller. Som lärare har man ett ansvar att förhålla sig kritisk till läromedlen och försäkra sig om att eleverna får korrekta fakta. Innehållet måste stämma med källor som är tillförlitliga. Likaså är aktualiteten viktig för det sker saker hela tiden i världen och de senast tillgängliga uppdateringarna är alltid att föredra. Behandlar boken ämnen på ett sakligt sätt? Det är viktigt att läromedel presenterar religiösa perspektiv utan att på något sätt ställa dem i bättre eller sämre dager. Eleverna ska få en bild som inte vilseleder dem utan håller sig till det sakliga (Imsen 1999:304).

(9)

1.1 Syfte

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilken bild några utvalda svenska läroböcker för gymnasiet ger av hinduismen som religion. Undersökningen kommer att uteslutande använda sig av böcker som är avsedda för Religionskunskap A vilket är ett kärnämne. Läroboken är en lärares pedagogiska hjälpmedel och det är viktigt att informationen som förmedlas är saklig. Hinduismen är en mångfacetterad livsåskådning vilken inte alltid kan vara lätt att definiera och därför är det angeläget att granska författarnas val av fakta i detta sammanhang. Varför det är hinduismen som är i fokus i arbetet beror på en kombination av eget intresse från min sida och att den här typen av undersökningar oftast fokuseras på Islam. Hinduismen var relativt outforskat inom det här området.

För att kunna bearbeta detta ämne kommer följande frågeställningar undersökas.

1.2 Frågeställningar

1._{Hur framställs hinduismen i svenska läroböcker?}

(10)

2. Kunskapsbakgrund

2.1 Postkoloniala perspektiv

Samhället som vi lever i idag är fyllt av intryck från hela världen. Den globaliseringsprocess som är ständigt pågående krymper världen och således kan vi bli mer delaktiga i människors liv fastän de befinner sig på andra sidan av vår planet. I boken Globaliseringens kulturer (1999) menar Eriksson, Eriksson och Thörn att även om vår värld som den ser ut idag skiljer sig från kolonialtiden på många olika sätt präglas vi fortfarande av den tiden. Vissa tankegångar om ordningen i världen och uppfattningar om olika folk och deras kulturer lever kvar. För att definiera och förstå fenomen som varit vitt skilda från de som människor i västvärlden är vana vid har lett till att beskrivningarna av främmande kulturer lyfter fram de skillnader som finns. Skillnaderna är det som har haft betydelse och hjälpt till att definiera ett folkslag i förhållande till andra. Det har skapats en ”vi och dom” mentalitet där skillnader mellan kulturer är i fokus och inte likheter. Framförallt blev österlandet en motpol till västerlandets där väst stod för det positiva och rationella vilket hjälpte till att stärka västvärldens självkänsla och intrycket av att en överlägsen civilisation (Eriksson, Eriksson & Thörn, 1999:16ff).

Vad som har utspelat sig i historien har en påverkan på hur vårt samhälle i väst ser ut idag. Under kolonialtiden hade de europeiska kolonisatörerna en stor påverkan i alla de länder de befann sig i. Ashis Nandy skriver i artikeln ”Den intime fienden - Kolonialismens psykologi” att kolonisatörerna kom från samhällen som enligt dem själva var överlägsna vilket gjorde att de kunde rättfärdiga kolonialismen. Kolonisatörerna som begav sig ut i världen såg många kulturskillnader och ofta såg de sin egen kultur som överlägsen. De nya samhällen de begav sig till ansågs vara primitiva och förvildade och kolonisatörerna kände en plikt att införa en livsstil som var mer passande. De ansåg helt enkelt att kolonialismen var ett nödvändigt steg i de primitiva samhällenas utveckling. Indien som ett exempel ansågs vara ett land som hade både en bristfällig kultur och religion vilket var den största anledningen till landets förfall.

(11)

Deras historia som hade varit blomstrande hade ingenting att göra med det Indien som kolonisatörerna såg utan de såg en civilisation som var väldigt primitiv (Nandy, 1999:187ff).

Enligt Eriksson, Eriksson och Thörn hade kolonialismen en stor påverkan på hur främmande kulturer framställs och hur de uppfattas av västvärlden. Väst skapar en bild av sig själv som upplyst och modernt när österlandet beskrivs som primitivt och mystiskt i motsatsförhållandet som har uppstått.

”Detta synsätt innebär att kolonialismen inte är något som tillhör det förflutna, utan snarare att den i hög grad fortfarande präglar världen, inte bara ekonomiskt, utan också kulturellt. Inte bara de postkoloniala staterna är märkta av kolonialismen – dess arv har också betydelse för skapandet av kulturella identiteter i västvärldens mångkulturella samhällen.” (Eriksson, Eriksson & Thörn, 1999:14f).

2.2 Värderingars betydelse

De fakta som går att finna i skolböcker har någon författat och innehållet ska vara befriat från värderingar i största möjliga utsträckning. När det gäller ämnet religionskunskap där andra människor kulturer och religioner beskrivs är det viktigt att en saklig bild presenteras. Kjell Härenstam skriver i boken Kan du höra vindhästen? (2000) att kunskapen inte är värderingsfri. De värderingar som ligger bakom urvalet av kunskap som har gjorts strider ofta med skolans läroplaner och kan då ge en bild av en religion som är felaktig eller förvirrande för läsaren (Härenstam, 2000:6). Läromedelsförfattare ställs inför en svår uppgift när de ska försöka presentera och ge en levande bild av en främmande religion. Vilka perspektiv som ska tas upp och var fokus ska läggas måste författaren välja och i slutändan blir det den informationen som eleverna tar del av. Den kunskap som anses vara viktig är ett subjektivt val som någon har gjort där personens värderingar har spelat roll för stoffet. Härenstam använder buddhismen som exempel: ”Buddhismen är i verkligheten ett mycket komplext fenomen och det är viktigt att inte generalisera om helheten med utgångspunkt i bara en del.” (Härenstam, 2000:13)

Samma sak är gällande för Indiens dominerande religion hinduismen som också är ett komplext fenomen. När man tar del av den kunskap som förmedlas i läroböckerna är det

(12)

främmande känns mystiska och spännande och vi vet inte mycket om dem. Därför ska man tänka noga på varför denna kunskap man tar del av har valts ut på bekostnad av något annat. Bilden som presenteras behöver inte vara felaktig men de perspektiv som påverkar kunskapsvalet är intressanta. Bakom läromedelsförfattarens avsikter kan det ligga ideologiska övertygelser. Går man ett steg längre kan man titta på varifrån läromedelsförfattaren har fått sina källor. De upptäcksresandes eller forskares rapporter som är författarens källor är även de fyllda av värderingar eller ideologiska övertygelser vilket i sin tur påverkar hur främmande kulturer framställs för läsarna av deras alster och deras enda kontakt med kulturen är just vad de läser (Härenstam, 2000:20).

I läroplanerna för de frivilliga skolformerna (Lpf94) står följande: ”Undervisningen skall vara saklig och allsidig. Då värderingar redovisas, skall det alltid klart framgå vem det är som står för dem.” (2006:4)

De skolböcker som används har höga krav på sig från myndigheterna att inte vara osakliga och försöka indoktrinera eleverna. Vikten av saklighet och allsidighet kan inte påpekas tillräckligt. Det går tydligt att utläsa i styrdokumenten att det är grundläggande för undervisningens legitimitet.

2.3 Faktaurvalet

Hur materialet framställs i läroböckerna och vilket urval som görs är typiskt för den tid då läroboken producerades. Enligt Härenstam visar en jämförelse av olika läroböcker från olika årtionden att de fakta som förmedlas skiljer sig avsevärt från varandra. Läromedelsförfattarnas egen agenda och olika bakomliggande politiska motiv har en stor påverkan på vad som framställs. Problemet ligger i att göra ett nästan komplett urval på det lilla utrymme som finns att tillgå i en lärobok. På något sätt ska ett stoff presenteras som är representativt för något som är omfattande och som lätt skulle kunna utgöra en egen bok. Den kunskap som presenteras påverkas starkt av vårt egets lands religiösa och politiska situation och kunskapens som förmedlas är en produkt av just detta. Därför kan det som presenteras tyckas vara ensidigt eller skevt för en utomstående åskådare eller en medlem av den religion som beskrivs. Det är inte alls säkert att de

(13)

känner igen sig eller håller med om att framställningen som gjorts är korrekt (Härenstam, 2000:119f).

Men något måste läroböckerna ta upp och presentera för eleverna. Kravet på att innehållet är sakligt den största skillnaden mot skönlitterära böcker där författaren har en helt annan konstnärlig frihet. Läroböckerna ska hjälpa eleverna att skapa en förståelse kring en ny religion eller kultur och inte bara konstatera de skillnader som finns i förhållande till oss. Texterna ska skapa förutsättningar för att eleverna själva vill vidga sina vyer och ge dem en ökad förståelse. Det som författas i en lärobok kan inte på något sätt vara en slutgiltig sanning utan ska väcka nyfikenhet hos läsaren. Böckerna måste ha sin utgångspunkt i elevernas fördomar för att de ska finna dem intressanta och vilket skapar förutsättningar för att få dem att självmant vilja lära sig mer. Då blir de mottagliga för nya intryck vilket väcker nyfikenhet och får eleverna att ifrågasätta sina fördomar (Härenstam, 2000:140ff).

(14)

3. Metod

Det empiriska materialet som jag kommer att arbeta med i den här uppsatsen består av de texter som presenteras i några utvalda läroböcker anpassade till Religionskunskap A för gymnasiet. Jag kommer att arbeta med textanalys och då innehållsanalys eftersom jag är intresserad av vad författarna har valt att presentera och lämna ute.

3.1 Allmänt om forskningsmetod

All forskning som bedrivs startar alltid med ett problem som en forskare är intresserad av och vill undersöka mer ingående. Patel och Davidson skriver i boken

Forsknings-metodikens grunder – Att planera, genomföra och rapportera en undersökning (2003:9)

att det som forskaren är intresserad av behöver inte vara problematiskt i ordets vardagsbemärkelse utan något som forskaren vill fördjupa sina kunskaper i. När man ska forska om ett ämne måste man välja vilken metod som passar till det problem man vill undersöka. De två metodologiska huvudriktningarna som man har att välja mellan är kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod och de skiljer sig åt beroende på vilken typ av data man samlar in. Väljer man ett kvalitativt förhållningssätt fokuserar man som forskare på data som går att tolka på en djupare nivå och få en ökad förståelse av. Ett kvantitativt förhållningssätt betyder att datainsamlingen har som mål att mäta och ge möjlighet till statistiska bearbetningar. Beroende på vilket problem man har som utgångspunkt lämpar sig de olika metoderna olika bra. Vill man tolka och förstå människors upplevelser eller förstå underliggande mönster är kvalitativ metod det rätta. Vill man få svar på vilka skillnader som finns eller vilka relationer som finns är kvantitativ metod bättre lämpad (Patel & Davidson, 2003:14).

3.2 Textanalys

Textanalys som metod inom samhällsvetenskap är en omfattande metod med flera olika inriktningar beroende på vad forskaren vill undersöka. I boken Textens mening och makt (2000) skriver Bergström och Boréus ”Att analysera något är i en allmän betydelse att identifiera och undersöka dess komponenter” (2000:19).

(15)

För att göra detta behöver forskaren olika verktyg för att kunna bryta ner texter och förstå dem. Olika metoder för att analysera texter kan vara följande exempel: argumentationsanalys belyser textens innebörd; idé och ideologianalys undersöker om det förekommer vissa ideologier i texterna; lingvistisk textanalys fokuserar på meningsbyggnaden och ordvalen i texter. Med dessa hjälpmedel möjliggörs en djupare förståelse av texter (Bergström & Boréus, 2000:20).

Den metod jag kommer att använda mig av är innehållsanalys. Innehållsanalysen kan både vara kvantitativ och kvalitativ beroende på vad som ska analyseras. Väljer man att arbeta kvantitativt blir tillvägagångssättet att mäta eller räkna vissa företeelser i texten. Innehållsanalys kan även användas för att systematiskt beskriva innehållet i utvalda texter. Metoden blir då istället kvalitativ och skillnaden mot den kvantitativa är att ingenting räknas eller mäts utan forskaren gör komplicerade tolkningar av texternas innehåll. Metoden kan användas för att se mönster i publicerade skrifter och komma åt allmänna värderingar. Vilka typer av termer som används säger mycket om textens innebörd Innehållsanalysen lämpar sig väl för flera olika typer av texter som till exempel tidningsledare, religiösa urkunder, serietidningar och läroböcker (Bergström & Boréus, 2000:44ff).

3.3 Reflektioner kring den valda metoden

Att arbeta med innehållsanalys har precis som alla metoder både för- och nackdelar. Viktigt är att metoden passar ens syfte och då överväger fördelarna nackdelarna. Men som forskare måste man vara medveten om de brister som finns med varje metod. Metoden är ytterst viktig och måste vara i harmoni med problemformuleringen. Rolf Ejvegård skriver i Vetenskaplig metod (2003) ”Vid vetenskaplig forskning använder man sig av olika metoder. Dessa metoder måste klart medvetandegöras av forskaren; annars är risken stor att han inte riktigt vet vad det är han sysslar med” (2003:43). Därför anser jag att en reflektion kring den valda metoden är en viktig del i metodavsnittet för att försäkra sig själv om att arbetet är på rätt väg. Innehållsanalys lämpar sig bra om forskningen har som avsikt att undersöka om ett ämne värderas positivt eller negativt i texten och om det finns skillnader mellan olika källor. Samma ämne kan få olika betydelse beroende på vem som har skrivit texten, författarens värderingar och avsikter påverkar slutresultatet.

(16)

En annan fördel med innehållsanalys är att det är möjligt att undersöka om en text uppvisar egenskaper som objektivitet, saklighet eller försöker förhålla sig opartisk. Det föreligger ett problem i att försöka påvisa vad som är objektivt eller sakligt men det går att undersöka om samma saker tas upp i texterna och om de får lika mycket utrymme (Bergström & Boréus, 2000:48).

De problem som uppstår vid en textanalys som är kvalitativt bearbetad är frågor rörande validiteten. Kommer jag som forskare verkligen att kunna få de svar jag strävar efter? Det som lämnas osagt i texterna säger ofta väldigt mycket för läsaren men det är utifrån läsarens egna förförståelse som tolkningarna görs. De tolkningarna jag kommer att göra är präglade av min förförståelse inom ämnet och det måste läsarna ha i åtanke när de läser min rapport. Reliabiliteten är också viktigt för att arbetet ska vara vetenskapligt. Vid arbete med kvalitativa textanalyser är det viktigt att forskningen genomsyras av genomskinlighet och välgrundad argumentation. Det är viktigt att det arbete som utförs är väl förankrat i teorier och att tolkningarna som görs underbyggs med citat och referenser. Allt för läsarens ska kunna se och förstå hur forskningsprocessen har gått till och skapa sig egna uppfattningar och dra slutsatser (Bergström & Boréus, 2000:36ff).

3.4 Förförståelse

För mig är hinduismen en främmande och spännande religion och den skiljer sig mycket från de vanligast förekommande trosuppfattningarna som finns i västvärlden. Hinduismen är en religion där de kunskaper jag har om den är från texter jag har läst. Personliga möten med hinduer eller andra fenomen som representerar hinduismen har för min egen del varit väldigt begränsade, begränsade till den graden att jag vill påstå att de inte har påverkat mina uppfattningar om hinduismen. Andra religioner som islam och judendom får man ofta en bild av utöver det som man läser. Det kan vara personliga möten då många anhängare av de religionerna finns och verkar i vår närmiljö och man interagerar med dem. Genom denna interaktion skapar människor en personlig uppfattning om något. Det kan vara bra eller dåliga men det ger ytterligare en dimension till ens uppfattningar och kunskaper. Under tiden som man går i skolan får man läsa om olika religioner och lära sig om dem.

(17)

Jag erfarenheter både från min egen tid i skolan och när jag har haft praktik på lärarutbildningen. Det är främst i min roll som lärare jag har satt mig in i texterna i läroböckerna och verkligen förstått hur viktiga de är och vilken påverkan de har. Som lärare förmedlar man oftast det som står i de läromedel man har att tillgå. De iakttagelser jag har gjort är att eleverna antar det som står skrivet i läroböckerna som sanning och därför är det viktigt med böcker som ger en saklig och allsidig bild. Förförståelsen påverkar arbetet som genomförs och det kan vara något negativt då det påverkar tolkningarna som görs. Men enligt Patel och Davidson är den förförståelse forskaren har inte ett hinder för arbetet utan en tillgång när forskningsobjektet ska tolkas och förstås. Det ger arbetet sin prägel och ligger till grund för de slutsatser som görs (Patel & Davidson, 2003:30).

3.5 Urval

För att välja ut de fem böcker som ska ingå i min undersökning var jag tvungen att se till att det var böcker som används och inte är för gamla. De böcker som har undersökts ska vara skapade med Lpf 94 i åtanke för att de ska vara aktuella. Böckerna ska vara utformade för Religionskunskap A vilket är ett kärnämne som alla Sveriges gymnasieelever tar del av. Det är viktigt att det är böcker som används i skolan idag. Är det böcker som inte används blir inte undersökningen lika relevant då ingen tar del av den kunskap som står i böckerna.

Tre av böckerna som jag har undersökt används i skolor i Skåneregionen. Jag har varit i kontakt med skolorna och fått det bekräftat. De andra två böckerna vet jag inte om de är i bruk för tillfället. Det var svårigheter i att få tag i böcker och jag var tvungen att använda vad jag kunde få tag i. Men de uppfyller mina andra krav, de är skapade till Lpf 94 och de är för A-kursen.

(18)

3.6 Presentation av läroböckerna

Presentationen som ges av läroböckerna här är den bilden som författarna och förlaget vill ge av sin bok. De tolkningar jag har gjort av böckerna tas inte upp här utan det är en sammanfattning av den presentation man kan finna i varje bok.

3.6.1 Religion och sånt

Religion och sånt är skriven av Börje Ring och ges ut av Almqvist & Wiksell.

Exemplaret jag har använt mig av är andra upplagan och är utgiven 2007. Boken börjar med att ta upp etik och moral för att sedan presentera världsreligionerna i olika kapitel. De sista kapitlen i boken tar upp naturfolk, new age och sekter. Olika religioners centrala budskap, etik och reflektion löper som en röd tråd genom boken. Boken har även ett litet genusperspektiv som i varje kapitel behandlar kvinnans roll i olika religioner.

3.6.2 Religionskunskap för gymnasiet

Boken är skriven av Lars-Göran Alm och ges ut av Natur och kultur. Det exemplaret som har använts är utgivet 1997. I boken görs en uppdelning av världens religioner och livsåskådningar. Första delen heter Livets kretslopp och behandlar naturreligioner, hinduism och buddhism. Andra delen heter Världshistoriens gud och behandlar judendom, kristendom och islam. Sista delen heter I en sekulariserad värld och behandlar icke-religiösa livsåskådningar och nyandlighet. Poängen med indelningen är att ge en överblick och underlätta jämförelser.

3.6.3 Religionskunskap

Författarna bakom boken är Sten Rodhe och Bo Nylund och den ges ut av Almqvist & Wiksell. Exemplaret som jag har använt mig av är femte upplagan och är utgiven 1998. Boken vill ge kunskap om de mest betydande världsreligionerna och vill lägga grunden för samtal och ett undersökande arbetssätt. Sten Rodhe har skrivit kapitlen om världsreligionerna och Bo Nylund har författat de övriga.

(19)

3.6.4 Religion

Religion är skriven av Birgitta Thulin och Sten Elm och ges ut av Interskol. Jag har

arbetat med är andra upplagan vilken är utgiven 1995. Boken är anpassad för att kunna användas på många olika program och beskrivs som lättläst. Den vill utveckla tolerans mot oliktänkande och öka förståelsen för olika religiösa ställningstaganden. Boken vill även visa hur människans idéer påverkar och påverkas av det samhälle hon lever i.

3.6.5 Relief A

Boken är skriven av Bengt Arvidsson, Hans Axelsson, Magnus Hermansson och Nils-Åke Tidman. Den ges ut av Gleerups och exemplaret som använts är utgivet 1998. Relief A behandlar de stora världsreligionerna, etik och new age. För att underlätta inlärningen och jämförandet av religionerna behandlas varje religion på ett likartat sätt. I varje religion går man in närmare på tre huvudämnen, de är Rit och liv, Tro och etik samt Kultur och samhälle. Detta för att ge en tydligare bild och underlätta jämförelser.

3.7 Tillvägagångssätt

I de fem böcker som ska undersökas börjar jag med att först läsa och sätta mig in i de kapitel som behandla Hinduismen. Först måste jag få en översikt över helheten och då krävs att kapitlen studeras i sin helhet. För att få ytterligare förståelse för helheten kommer jag att fortsätta med att gå djupare in i de delmoment som jag har för avsikt att undersöka (presenteras i 3.8). Det är tolkningen av de utvalda delarna som jag kommer att basera mina analyser och slutsatser på, delarna ger mig en förståelse av helheten.

(20)

3.8 Innehållsmässigt urval

I varje bok har jag undersökt innehållet och vad det är som läromedelsförfattarna har valt att presentera. För att ge en tydligare bild har jag skapat fyra teman som granskas. De temans som finns kom till efter jag hade gått igenom böckernas kapitel första gången och jag såg vilka delar som var bärande i beskrivningarna av hinduismen. Skapandet av teman hjälpte mig att finna det som var relevant för mitt arbete och ge en tydlig bild av alla böckerna vilket underättade jämförandet av dem.

Tema 1: Trosuppfattning. Här går jag närmare inpå vad hinduerna tror på och vad som utmärker dem som just hinduer enligt böckerna. Varje religion har sin egen trosuppfattning som anhängarna har anammat

Tema 2: Gudavärld. I detta avsnitt tittar jag närmare på hinduismens gudavärld som är omfattande och väldigt typisk för deras religion. Begreppet gud är ett centralt begrepp i många religioner och vad som skrivs om hinduernas relation till begreppet finner jag viktigt att undersöka.

Tema 3: Religiösa ceremonier. Olika religioner har olika ceremonier och riter vilka är mer eller mindre viktiga. Många kan vara vardagliga som görs utan större eftertanke och det finns ceremonier som kräver mycket planering och tar tid att genomföra. Vilket utrymme de får i böckerna har jag för avsikt att undersöka.

Tema 4: Leva som hindu. Här går jag närmare inpå vad religionen har för betydelse och påverkan i det vardagliga livet. Vad den har för betydelse i slutändan för människor som lever i ett hinduiskt samhälle.

(21)

4. Resultat

Resultatet presenteras temavis för att göra det och överskådligt. De fem böckerna presenteras i samma ordning i varje tema. Resultatet består av det som sägs i böckerna och är fria från mina åsikter, det är vad författarna vill ha sagt. Efter att alla teman är presenterade följer en sammanfattning för att tydliggöra för läsaren vad som är skrivet.

4.1 Tema 1: Trosuppfattning

Den gemensamma nämnaren för flera hundra miljoner människor som kallas hinduer är att de tror på den eviga lagen. Det är detta som samlar många olika traditioner i en religion. Den eviga lagen består av två tankar. Samsara som är det eviga kretsloppet och

karma, man får skörda det man sår. Livet är som ett evigt kretslopp där man föds till ett

nytt liv efter döden, själen vandrar vidare när ens kropp dör. Detta kallas för

reinkarnation. Den andra delen av den eviga lagen är tron på karma. Karma är det

samlade resultatet av livets gärningar. Beroende på om man har levt ett bra eller dåligt liv påverkar det hur din återfödelse blir. Allt avgörs av din karma, om du blir man eller kvinna, människa eller djur. Det avgör vilka dina föräldrar blir och vilka förutsättningar du får i livet. ”Karmas lag är rättvis för man får själv ta ansvar för sina handlingar.” (Ring, 2007:107) Detta leder till att alla människor har olika uppgifter att utföra, tiggare ska tigga och chefer ska leda sina anställda. Dessa skyldigheter kallas för dharma och är din plikt i livet som bestäms av din karma. Den eviga lagen fungerar helt automatiskt och har alltid styrt människornas tillvaro. Människans gudomliga själ som vandrar från kropp till kropp kallas för atman. Det är det enda som är bestående och förändras aldrig (Ring, 2007:106ff).

Målet för en hindu är att nå befrielse och sluta återfödas. Namnet för befrielse är

moksha eller mukti och det finns olika teorier om vad som händer med själen, atman när

den blir fri. En teori är att själen återförenas med det gudomliga som kallas för

Brahman. Brahman och atman är samma sak och hör ihop. Brahman finns som en del i

(22)

En annan teori är att man får leva tillsammans med en speciell gud vilken kan vara Vishnu eller Krishna. Guden finns någonstans, möjligen i en himmel och detta betyder att själen inte återförenas med Brahman. Den tredje teorin är att man återförenas med sina förfäder när man når befrielse. Därför vårdar många sina döda släktingars minne och offrar djur till deras ära (Ring, 2007:113). Men det räcker inte att känna till befrielsen för att nå den, man måste förstå på ett djupare plan och det tar många liv. Det som hindrar människor från att nå befrielsen är denna värld och dess föreställningar som gör att vi vill stanna. Världen fungerar som en slöja vilket kallas för maya (Ring 2007:114).

För att nå befrielse finns det olika metoder som man kan ägna sig åt. Varje människa väljer själv sin metod eller väg till frälsning och de vanligaste är följande. Gudsdyrkans

väg som är en folklig och enkel väg. Man kan ha ett litet altare hemma eller använda de

som finns utmed vägen och offra lite mat åt gudarna och be om hjälp. I boken nämns även hur betydelsefull kon är. ”Dyrkan av den heliga kon är viktig. Kon ses som livets ursprung, därför är den helig på liknande sätt som moder jord i naturreligioner.” (Ring, 2007:115) Det finns

också praktiska skäl till att kon har fått en sån bra ställning och det är dess många användningsområden. Hon ger mjölk som är viktig föda, hon fungerar som dragdjur, hennes dynga blir gödsel, bränsle och arbetsmaterial då kospillning används som byggnadsmaterial. Kor går ofta fria på gatorna men det är oftast någon som äger dem och tar vara på mjölken. Nästa metod är handlingarnas väg. Enligt den ska människan följa sina plikter för att nå befrielse och de ska utföras osjälviskt till Guds ära. I hinduismens början bestod dessa handlingar av offer till gudarna men de har mer och mer övergått till att man ska leva på ett moraliskt och riktigt sätt. Med hjälp av meditation och yoga kan människan nå en djupare förståelse. Den här vägen kallas

kunskapens väg. Hinduisk meditation går ut på att tänka på ett speciellt ord som kallas

mantra. Mantran är nästan alltid ett namn på en hinduisk gud och med hjälp av det blir det lättare att koncentrera sig på sitt inre, sin atman. Hängivenhetens och kärlekens väg går ut på att visa kärlek till en speciell gud till exempel Krishna. I Sverige kan man se detta hos Hare Krishna-rörelsen. För indier innebär den här vägen att visa kärlek i största allmänhet. Till sina barn, älskade och medmänniskor i största allmänhet (Ring, 2007:114ff).

(23)

Inom hinduismen finns det en stor mångfald och tolerans och det märks tydligt i tankarna om det gudomliga. ”Sida vid sida finns tre olika trosuppfattningar som vi västerlänningar upplever som helt oförenliga med varandra.” (Alm, 1997:20) De har polyteism som betyder att det finns flera gudar som är specialiserade på olika uppgifter. Beroende på vad man behöver hjälp med ber man till de olika gudarna. Detta är den vanligaste uppfattningen inom hinduismen. Det finns även monoteism där man tror på en gud som man vänder sig till i alla situationer. De hinduer som lever på det här viset förnekar oftast inte att andra gudar existerar. Ateism är tron på att det inte finns några gudar alls vilket är en vanlig tanke inom den filosofiska hinduismen. De tror på en övernaturlig, andlig verklighet men den är inte personlig och de anser att man inte kan be eller offra till den för att få hjälp i livets prövningar. Hinduer anser att kon är ett heligt djur men ingen vet varför. Även om kon är helig hindrar inget från att använda alla hennes produkter under tiden hon lever. Däremot får man inte ta något från en död ko. Det går bra att elda med kogödsel eller dricka mjölken men det är förbjudet äta nötkött eller bära produkter av koläder. En hindu skulle inte kunna tänka sig att skada eller döda en ko, kor som har blivit för gamla för att användas i jordbruket får klara sig bäst de kan och lämnas för att självdö. Man tror även att kogödsel är renande, rör man ut det i vatten kan man tvätta händerna med det och man blir renad religiöst. Även andra produkter från kon anses vara renande (Alm, 1997:20ff).

Många hinduer anser att vardagsriterna, gudarna och tempelkulten är det viktigaste i religionen, det gäller särskilt på landsbygden där en stor del av befolkningen lever. Men det finns även de hinduer som inte nöjer sig med det utan vill känna en mer personlig kontakt med en bestämd gud. För de som känner på det sättet har det växt fram en form av hinduisk fromhet som kallas bhakti vilket betyder hängivenhet. De är uppdelade i flera olika grupper som tillber olika gudar eller gudinnor även om de flesta tillber Shiva eller Krishna. För bhaktianhängare är den utvalde guden den ende guden. Bhakti-anhängarna har sina egna religiösa texter och hymner och de träffas även utanför tempelkulten och håller egna gudstjänster. De hoppas att den nära kontakten med guden kommer att fortsätta efter döden och att de i evighet får vistas nära den gud de har älskat och tjänat i sitt jordeliv (Alm, 1997:25).

(24)

Inom hinduismen skiftar synen på livet efter detta, många tror att de förenas med sina förfäder och andra hoppas få komma till sin gud. Det finns ytterligare en uppfattning som speglar en helt annan syn på tillvaron. De som tror på den tror att både människor och djur har en andlig kärna som kallas för atman och att den lever kvar efter döden. Men den blir inte fri efter döden utan den återföds i en ny kropp. ”Allt levande är ordnat i ett slags stege, från den lägsta varelsen till den högsta. Var på livsstegen den nya kroppen befinner sig beror på atmans gärningar i den föregående kroppen: allt man tänkt, sagt och gjort i livet.” (Alm, 1997:26) Det ordet de använder för gärningar är karma och man brukar tala om karmas lag. Enligt den återföds de som har handlat rätt högre upp på stegen och får ett bättre liv och tvärtom, den som har levt dåligt hamnar längre ner på stegen. Hur kan man då veta vad som är rätt? Det finns i heliga skrifter levnadsregler för olika samhällsgrupper. Dessa regler kallas för dharma som betyder plikt. Varje människa ska sträva efter att uppfylla sin dharma för att i nästa liv födas högre upp på stegen. Karmas lag förklara varför livet kan se annorlunda ut för människor. De människor som har det bra får belöning för god karma och de människor som har otur blir straffade för dålig karma (Alm, 1997:26f). Atman föds om och om igen i ett evigt kretslopp som kallas för samsara och beskrivs som något negativt i de heliga texterna, något som människan måste bli fri från. Det finns två vägar till befrielse, gärningarnas väg och kunskapens väg. Gärningarnas väg går ut på att man ska uppfylla sin dharma, vara kärleksfull mot människor och djur, vara noga med offer och bön. Då kommer atman att hamna högre för varje ny återfödelse och slutligen bli fri från kretsloppet. Den befriade atman blir då ett med brahman och att förstå vad brahman är för något är svårt. Det är det som kunskapens väg går ut på. Världen som vi lever i är inte verklig utan det är det andliga som är på riktigt. Den materiella världen fungerar som en slöja som döljer sanningen för oss. Kunskapens väg lär oss se igenom slöjan och bli fri från den materiella världen. Den som lyckas förstår att brahman är den sanna verkligheten och att atman är en liten del av brahman, den här insikten befriar atman från kretsloppet. Det är svårt och tidkrävande att nå denna insikt därför är kunskapens väg bara tillgänglig för en liten elit av religiösa lärde (Alm, 1997:27).

(25)

I Indien finns det flera hundra miljoner hinduer men de kan vara hinduer på många olika sätt. De tillber en särskild gud men enligt dem spelar det ingen roll vad man tillber för det är samma gudomliga kraft i slutändan. Att tro på Kristus eller Krishna har ingen betydelse för dem. Det finns bilder av hinduiska gudar överallt och bredvid dem kan man finna bilder av Buddha eller Jesus. Man ber till gudarna både i hemmen och i tempel eller vid små altare som finns på vägkanten (Rodhe & Nylund, 1998:60).

Människan kommer enligt hinduismen att återfödas efter döden. ”Hur man återföds – som gud, som människa eller som djur – beror på vilka gärningar man har utfört under sitt liv, det vill säga hur man har uppfyllt sin plikt. Bäst är att slippa återfödas alls. Frälsning innebär att man befrias från återfödelse och förenas med det högsta gudomliga, Brahman.” (Rodhe & Nylund, 1998:64)

Brahman finns som vårt innersta väsen i atman, brahman och atman är samma sak i

grunden. För att uppleva inre enhet med Gud krävs övning och ordet för den typen av övning är yoga. Ordet betyder förening och avser atmans förening med brahman. Klassisk indisk yoga har åtta stadier.

• Avhållsamhet från olika slags ont.

• Regler för vad som bör göras för att upprätthålla kroppslig och andlig renhet. • Kroppsställning.

• Kontroll av andning.

• Tillbakadragande av sinnena från yttre föremål. • Koncentration

• Meditation

• Försjunkande i det gudomliga (brahman), enheten bortom mångfalden. (Rodhe & Nylund, 1998:65)

Det finns tre huvudvägar för yoga. Gärningens väg (karma yoga) går ut på att goda gärningar leder människan in på rätt väg och gör att man kan återfödas till ett bättre liv. Men de goda gärningarna kan inte leda hela vägen fram till befrielse utan är en nödvändig förberedelse för de övriga två vägarna (Rodhe & Nylund, 1998:66).

Kunskapens väg (jnana yoga) innebär att man måste uppleva sitt innersta jags enhet med gud. I indisk tradition har det skrivits mycket om förhållandet mellan mångfalden i

(26)

världen och den gudomliga enheten bortom mångfalden. Kärlekens väg (bhakti yoga) innebär att man förenas med Gud i villkorslös kärlek till honom, gudshängivenhet. Den indiska litteraturen är fylld av sånger och texter som ger utryck för gudskärlek och texter om kärleken till Krishna är viktig för denna frälsningsväg (Rodhe & Nylund, 1998:67).

4.1.4 Religion

Hinduer tror att varje levande varelse har en själ (atman) som är evig och oförstörbar. Kroppen är bara ett tillfälligt skal som förstörs vid döden. Själen tar då plats i en ny existens. Detta kretslopp kallas för samsara. De gärningar man gör under livet, goda som onda kallas för karma. När man dör summeras de ihop och resultatet av dem blir själens nya existens. Enligt tron på samsara är allt liv rangordnat från det högsta till det lägsta vilket förklara varför människors öden är olika. Gärningarna från ditt tidigare liv avgör om man blir rik eller fattig, frisk eller sjuk. De avgör även om man återföds som ko, råtta eller det värsta av allt, ett spöke. Målet för en hindu är att slippa återfödas. Ens egen själ är en del av världsjälen (brahman) och att återförenas med den är att nå frälsning. Det finns olika sätt att nå frälsning och de kan sammanföras i begreppet yoga som betyder förening med världsjälen.

• Gärningens väg. Den troende hindun gör goda gärningar mot människor och djur. På så sätt förbättras den egna karman.

• Kunskapens väg. Genom att studera heliga texter och lyssna på visa män lär man sig förstå.

• Kärlekens väg. Man dyrkar och vördar gudarna.

• Övningarnas väg. Att genom meditation frigöra själen från kroppen. Kroppen måste då tränas till underkastelse för att inte leda tanken på villovägar. Det finns många meditations- och yogaskolor. Flera av dem utövas också utanför hinduismen.

(Thulin & Elm, 1995:21f)

”Allt levande har en själ. Alla varelser har rätt till sitt liv. Livet är heligt. Detta innebär att den troende hindun är vegetarian. Dödar man ett djur försämrar man sin karma. Vissa sekter inom hinduismen t ex

Jainismen äter inte ens levande växter. De sopar vägen framför sig för att inte trampa ihjäl några små

(27)

Ett djur som utmärker sig över andra är kon som anses vara alltings moder och en symbol för livet. Kon är ryggraden i den indiska jordbrukskulturen och står över människorna på karmastegen. För en hindu är det otänkbart att skada eller döda en ko. Hinduerna talar främst om kons fem nyttigheter. Hon är mor till dragoxarna, mjölken som föda, smöret som har betydelse i religionen, gödsel som bränsle och byggnadsmaterial och urinen som är renande både religiöst och medicinskt. Kor som blivit för gamla för att vara till någon nytta lämnas ifred och får ströva omkring tills de självdör. Det finns även hem för sjuka och herrelösa kor (Thulin & Elm, 1995:25f).

4.1.5 Relief A

Hinduismen är en sammansmältning av religiösa traditioner från olika platser och tider. Det finns ingen grundare, gemensam trosbekännelse eller organisation som håller samman religionen. Hinduerna tror på ett evigt kretslopp och budskapet är tydligt, det finns ingen klar början och inget klart slut. I judisk-kristen-muslimsk tradition är tiden linjär med uppfattningen om en skapelse och en domens dag. Hinduerna ser istället tiden som ett hjul där upprätthållande och undergång sakta rullar framåt i all evighet. Det här kretsloppet gäller inte bara kosmos utan och varje enskild människa som förs vidare från återfödelse till återfödelse. Den här tanken att människans eviga själ vandrar vidare från existens till existens kallas samsara. Ett viktigt begrepp för hinduismen är

dharma som betyder ordning, hinduismen kallas ofta av indier för den eviga ordningen, sanatana dharma. Tanken bakom detta är att det finns gudomlig ordning i

människornas liv och sätter man den här ordningen ur spel begår man ett allvarligt brott mot både gudar och människor. Att försvara dharma utan hänsyn till egen vinning är det högsta moraliska idealet inom hinduismen. Målet för en människa är att bli fri från kretsloppet och förenas med Gud och det gudomliga i människan återvänder till Gud. Det som avgör hur en människa återföds är hur hon har levt sitt liv, hennes gärningar eller karma som är resultatet av hennes liv. Har hon följt sina plikter utan att hävda sina egna intressen kan hon nå förlossning. Men den som levt egoistiskt och inte uppfyllt sina plikter riskerar att efter döden få ett sämre liv som en människa som har det besvärligt och eländigt eller ett djur (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:86ff).

(28)

Eftersom hinduismen är anpassad till en stor mångfald finns det flera olika vägar att gå för att själen ska återförenas med den oändliga gudomen brahman.

• Intellektets väg. Insikten om att atman och brahman är ett är grunden för den första frälsningsvägen som är filosofiskt inriktad. Den kallas jnana-yoga och är framförallt de höga kasternas frälsningsväg.

• Viljans väg. Den som följer dharma och osjälviskt gör sin plikt följer gärningarnas frälsningsväg. Den kallas karma-yoga

• Känslans väg. Den frälsningsväg som Bhagavadgita visar på är hängivenheten, kärleken till en gud. Den kallas bhakti-yoga. Inom denna riktning tonas kasten betydelse ner och det är särskilt de lägre kastens medlemmar som tillhör bhakti-fromheten.

Inom bhakti-yoga finns det två olika sätt att se människans ansträngningar i förhållande till gudens insatser i frälsningsprocessen. Den ena modellen kallas för apmodellen och innebär att människan själv måste vara aktiv i sin hängivenhet till en gud för att nå frälsning. Liknelsen kommer från apungen som måste hålla sig fast vid mamman för att kunna följa med henne. Den andra modellen kallas kattmodellen och går ut på att människan inte själv kan göra något utan måste förlita sig på guden nåd för frälsning. Liknelsen kommer från en kattunge som mamman bär i sin mun (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:90).

Det finns flera filosofiska traditioner inom hinduismen som försöker reda ut förhållandet mellan kropp och själ i människan och mellan brahman och atman. Kan människan förstå skillnaderna och sambanden kan hon nå frigörelsen. ”Kroppen är förgänglig men den rymmer en gudomlig och evig själ. Denna själ är en del av den enda verkligheten – brahman som är ”allt i alla”. Allt annat än brahman är en synvilla i människans värld.” (Arvidsson,

Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:91) Verkligheten som vi ser den är bara en ytlig förnimmelse, i grunden är allt som finns av samma andliga väsen. Inser man detta och att ens själ också är en del av världssjälen, har man nått den frälsande insikten. Det filosofiska perspektivet inom hinduismen kan framstå som väldigt asketiskt där det materiella bara är en synvilla som är värdelöst. Detta är dock bara en bara en del av sanningen då hinduistisk etik sätter upp fyra livsmål där två bejakar det materiella och kroppsliga livets värden. Människan ska följa dharma, sträva efter njutning, välstånd

(29)

Det sista livsmålet ger perspektiv över livet och sätter allting på rätt plats och ger riktiga proportioner till vad som är viktigt i livet (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:91).

En vanlig föreställning om Indien och hinduism är de heliga korna. Man kan se bilder av dem betande mitt bland rusningstrafiken i storstäderna. Korna och deras helighet har ofta tagits som ett tecken på hur efterblivet och irrationellt livet i Indien är. Respekten för kon sträcker sig långt bak i den hinduistiska kulturen men det finns andra och mindre andliga skäl till varför de är rädda om sina kor. Från kon får man både mjölk och dynga. Dyngan är viktig både som bränsle och byggnadsmaterial. Att äta kokött är tabu men man måste se det i ett större sammanhang. Bonden hindras från att nödslakta sina kor något som på sikt skulle vara förödande. Indierna har även en annan syn på mat där vegetarisk mat är att föredra. De som är av högre kast äter endast vegetarisk mat (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:96).

(30)

4.2 Tema 2: Gudavärld

I boken kan man läsa följande. ”I Indien frågar man inte: Tror du på Gud? Frågan lyder istället: Vilken Gud tror du på? Eller vilka gudar tror du på?” (Ring, 2007:110) Det sägs att det finns runt

tre miljoner gudar, en för varje tid, varje stad, varje familj. Det finns gudar för alla möjliga tänkbara tillfällen i livet. Men det finns tre huvudgudar som kan beskriva gudavärlden på ett bra sätt. Brahma är den som sätter igång världen och tidsåldrarna och trots att han är en av huvudgudarna är han inte särskilt populär. Det finns bara några få tempel helgade åt honom. Vishnu ser till att världen fungerar och han uppenbarar sig i många olika former för att utföra de uppgifter som får jorden att fungera. Dessa olika former kallas för avatarer och han har visat sig som både fisk och sköldpadda men de mest berömda avatarerna är Krishna och Rama. Shiva dansar sönder världen samtidigt som han skapar den på nytt. Han är både förstörelseguden och skyddsgud åt de som skapar som till exempel konstärer och musiker. Symbolen för Shiva är en linga som betyder penis och det representerar skaparkraften. Förutom de tre finns många andra. En är Kali, Shivas fru som kräver blodiga offer och länge offrades människor åt henne. En annan omtyckt gud är Shivas son Ganesha som är skolungdomens gud. Enligt myten som förklarar hans utseende retade han sin far som blev såpass arg att han högg huvudet av honom. Genast ångrade Shiva sig och skickade ut en tjänare efter ett nytt huvud och det första tjänaren mötte var en elefant. Av den anledningen har Ganesha ett elefanthuvud. Ganesha skänker välstånd men framförallt hjälper han skolungdomar till kunskap (Ring, 2007:111f).

I boken skriver Lars-Göran Alm. ”Hinduismen har många gudar. De flesta dyrkas inom ganska små områden. Det gäller särskilt sådana gudar som man ber och offrar till varje dag. Men det finns också stora gudar som dyrkas över hela Indien.” (Alm, 1997:23) De viktigaste gudarna är Vishnu och

Shiva. Vishnu är en god gud som sköter världen och ser till att allting fungerar. Han är mest folkkär i sina jordiska uppenbarelseformer han använder sig av när han besöker vår värld. De två mest kända gestalterna är Rama och Krishna. Kring Rama finns det berättelser som handlar om bortförandet av hans fru Sita. Hon blir bortförd av en demon och efter många förvecklingar får han tillbaka henne.

(31)

Krishna framställs som en allvarlig tänkare men det finns berättelser från han ungdomstid också, många av dem handlar om hans äventyr med herdeflickor särskilt med den vackra Radha. Den andra stora guden är Shiva som har flera olika funktioner. Därför tror religionsforskarna att det är flera äldre gudomligheter som smält samman i honom. Shiva är fruktbarhetens gud och symbolen för honom är en upprättstående manslem. Men Shiva är också förstörelsens gud och en gång kommer han att förinta världen. Han avbildas då i en vild dans som både skapar och förintar. Förutom Vishnu och Shiva dyrkas ytterligare några gudar i hela Indien. Durga eller Kali är Shivas fru och också fruktbarhetsgivande eller bringare av förstörelse. Deras son med elefanthuvudet heter Ganesha och är vishetens gud. Han är alla studerandes skyddsgud (Alm, 1997:23f).

Gudarna sägs vara uppenbarelseformer av det gudomliga som är bortom alla namn. Den gudomliga enheten bortom alla namn och former brukar kallas brahman.

”Mellan gudar och människor finns ingen klar gräns. Gudar kan uppträda i mänsklig gestalt, och människor kan betraktas som gudar. Gudarna kan också framträda som djur. Djur kan dyrkas som gudar i tempel. Störst vördnad bland djuren åtnjuter kon. Men eftersom allt liv räknas som gudomligt, är hinduer i regel vegetarianer, de vill säga de vägrar äta kött.” (Rodhe & Nylund, 1998:61)

Det finns väldigt många berättelser om gudar inom hinduismen och de valigaste gudarna är Siva och Vishnu. De som tillber Siva kallas saivas och de som tillber Vishnu kallas vaishnavas. Vishnu tillbes ofta i någon av sina uppenbarelseformer och de populäraste är Krishna eller Rama (Rodhe & Nylund, 1998:61).

Skaparkraften, sakti tillbeds av många i form av gudinnor. Kali som är Sivas hustru är den mest kända och de som tillber Sakti kallas saktas. Även Sivas son Ganesha som har ett elefanthuvud är populär. Ganesha är visdomens och kunskapens beskyddare och hans bild finns ofta i skolböcker. Att han har människokropp och elefanthuvud kan tolkas som en symbol för alltingets enhet (Rodhe & Nylund, 1998:62).

(32)

4.2.4 Religion

De tre viktigaste gudarna för hinduerna är Brahma, Vishnu och Shiva. Det finns oändligt med gudagestalter men de betraktas bara som delar av en stor gudomlig kraft, brahman som styr allting. Inom hinduismen betraktas allt som ett kretslopp där allting kommer och går, även världar. De tre stora gudarna ser till att kretsloppet hålls igång. Brahma är guden med fyra ansikten som är skaparguden. Han kan inte påverkas och dyrkas därför inte i någon större utsträckning. Vishnu är den som upprätthåller ordningen i världen och är den gode guden. Han hjälper ofta människor och då är det i någon an hans uppenbarelseformer (avatarer). Av alla hans avatarer är Krishna och Rama de populäraste. Vishnu är gift med Lakshmi som är rikedomens och lyckans gudinna. Shiva förstör den skapade världen när han dansar sönder den. Samtidigt är han fruktbarhetens gud, han symboliserar både ont och gott. Hans fru har också flera sidor då hon kan framträda som den onda Kali eller den obestämda Durga och till sist den goda Parvati. Shiva har en son med sin hustru som heter Ganesha, han har ett elefanthuvud och en människokropp och är barnens favorit. Han kan undanröja alla problem (Thulin & Elm, 1995:19ff).

4.2.5 Relief A

”Hinduismen genomsyras av många olika föreställningar om Gud eller gudar. Den är panteistisk. Hela tillvaron är genomströmmad av gudomlig kraft. Hinduismen är en polyteistisk religion med en stor uppsättning lokala, regionala och nationella gudomligheter. Den kan även göra anspråk på att vara en

monoteistisk religion. Bakom alla mänskliga föreställningar om gudar finns den ende verklige Guden, Brahma som också kallas Bhagvan.” (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:88)

Men eftersom människor behöver bilder, konkreta föreställningar och berättelser för sin religion har det blivit på det sättet. Brahma är ett för abstrakt väsen för de flesta människor. Guden som förekommer i det kända verket Bhagavadgita är Vishnu men han uppenbarar sig som Krishna. En annan uppenbarelseform Vishnu har är kungen Rama som är ett ideal för hinduer. Hans rike är det politiska idealet och hans äktenskap med Sita är idealbilden för ett gott äktenskap enligt hinduismen. Guden Shiva är precis som Indiens religiösa liv motsägelsefull. Samtidigt som han är asketernas gud är han också kraftens och sexualitetens gud. Han avbildas ofta som en linga, en stenpelare som representerar Shivas erigerade penis. Shivas leder också till världens undergång när han dansar sin dödsdans. Ibland talar man om att det finns en treenighetslära inom

(33)

hinduismen. Brahma skapar, Vishnu upprätthåller och Shiva förstör. Kretsloppet

samsara återspeglas även i gudavärlden. Det finns även en gudinna som dyrkas över

stora delar av indien men hon kan ha olika namn och uppenbarelseformer. Hon kan kallas för Devi och är då Shivas trogna och kärleksfulla maka. Hon kan även kallas för Kali, då är hon skräckinjagande och sprider död. Liksom sin make Shiva är gudinnan motsägelsefull, hon både bevarar livet och sprider död (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:88ff).

(34)

4.3 Tema 3: Religiösa ceremonier

Det här temat återfinns inte i den här boken då inget nämns om religiösa ceremonier eller riter.

I de flesta hinduiska hem finns det en särskild plats för bön och offer. Både på morgon och kväll ber man vid detta husaltare och ställer fram enkla offergåvor till exempel ett glas vatten eller ett friskt löv från en heligt växt. Det är viktigt att det är rent enligt den religiösa tron. ”Varje gång man ska be eller offra något till en gud måste man vara religiöst ren. Kravet på renhet gäller också vid måltider. Elden i köket uppfattas som en offereld. Varje måltid inleds med ett litet offer till hemmets gudar. Hela måltiden är alltså ett slags gudstjänst. Därför måste man vara religiöst ren när man lagar och äter mat.” (Alm, 1997:20f) Människan är ständigt utsatt för det

religiöst orena. Allt dött är orent precis som människokroppens utsöndringar, saliv, urin, avföring och mensblod. Människan är hela tiden i kontakt med detta och måste rena sig. Som tur är finns det många sätt att rena sig. Vatten renar men hur man använder det är viktigt. Duscha är bra men bada är meningslöst, orenheten i underlivet överförs i vattnet till hela kroppen och man stiger upp ur vattnet mer oren än när man klev i. Vid svår orenhet bör man uppsöka en helig flod som till exempel Ganges (Alm, 1997:20f). För en hindu finns det övergångsriter vid de stora förändringarna i livet. Genom dessa riter blir människan skyddad av högre makter och framförallt återställs människans renhet. När ett barn föds skapar det stor orenhet för familjen och huset, men mest för modern. Fem dagar efter födseln är det orent, inte förrän på den sjätte dagen renas huset och familjen. Tyger tvättas noga, helst i en flod, modern duschar, fadern måste raka sig. Vid ett dödsfall måste den avlidnes ande släppas fri. Kroppen ska brännas helst samma dag som dödsfallet. På den tredje dagen ska askan spridas, helst i Ganges och då har den dödes ande blivit fri från kroppen. Det bästa för en hindu är att bli bränd i den heliga staden Varanasi och därför brinner likbålen vid Ganges stränder ständigt. På den tolfte dagen efter ett dödsfall gör man fyra risbollar. Tre symboliserar förfäderna och den fjärde den avlidne. Den bollen delas i tre delar som bakas in i de andra och den dödes ande blir upptagen bland förfäderna.

(35)

Huset och familjen blir orena vid ett dödsfall och de gudabilder man har hemma måste tas bort en tid för de tål inte orenheten. Ingen vill ha med de anhöriga att göra och man undviker dem. På den tolfte dagen genomför man reningsriter som liknar dem vid en födsel (Alm, 1997:22f).

De stora gudarna dyrkas i tempel och det sköts av anställda präster. De riter som utförs där kallas med ett samlingsnamn för tempelkult. ”Den hinduiska tempelkulten har ingen likhet med gudstjänster i kristna kyrkor. Det spelar ingen roll om det finns några besökare i templet eller inte. Prästernas aktiviteter är helt inriktade på gudabilden, som är en symbol för att guden är närvarande i templet.” (Alm, 1997:24) Prästerna sköter om gudabilderna varje dag, de tvättar dem, ger

dem frukost, tillber dem och tänder rökelse åt dem. Under dagen sker det också högläsning och en procession då gudabilden bärs runt inom tempelområdet. Vill man offra till guden sker det med hjälp av blommor, vatten, frukt, smält smör eller annan mat. Enda undantaget är Kali som man offrar getter till på sina håll. Offrar man mat ställer man den framför gudabilden. Efter ett tag har guden ätit och då äter man upp det som återstår, vilket är hela måltiden. Att äta resterna är ett sätt att dyrka guden då saliv är orent. Äter man maten från en annans tallrik visar man ödmjukhet inför den personen eller guden (Alm, 1997:24f).

Det finns bilder av hinduiska gudar vart man än vänder sig, både i hemmen och i tempel. Även om ett tempel är ägnat åt en gud finner man bilder på andra gudar och gudinnor där. Utmed vägkanterna står det små altaren för dem som behöver. ”Hinduer ber i regel enskilt.” (Rodhe & Nylund, 1998:62) Vid altaren i templen finns det präster som

utför vissa riter som att svänga en oljelampa framför gudabilden. Människor kan lägga gåvor vid gudabilden i form av frukt och blommor. Ofta förekommer det processioner som bär runt gudabilder till ljudet av kraftig musik. Hinduerna firar många fester och då spelar de gärna skrällande musik i sin omgivning (Rodhe & Nylund, 1998:60ff).

(36)

4.3.4 Religion

För hinduer är religionen varje människas privatsak men det hindrar dem inte från att gärna delta i tempelkult och religiösa fester. De ceremonier som tar plats i templen leds av präster som ber böner, offrar och blommor och tänder rökelse framför gudabilderna. Bilderna behandlas som levande då de tvättas, matas och kläs. Det är inte ovanligt att de bärs runt i processioner för att mottaga folkets hyllningar. ”Vatten och reningsriter spelar en stor roll för hindun. Heligast är floden Ganges vatten.” (Thulin & Elm, 1995:24) Människor

vallfärdar dit för att rena sig i det smutsbruna vattnet, meningen är att själen ska bli ren. Utmed Ganges stränder flammar likbålen där de döda kremeras för att deras aska sen ska kunna spridas i det heliga vattnet (Thulin & Elm, 1995:24).

4.3.5 Relief A

I varje indisk by finns det ett tempel, ofta enkelt byggt och en bild på byns skyddsgud.

”Hinduismen är en bildrik religion där avbildningar av gudar och olika andliga väsen ses som något värdefullt.” (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:82) Här finns ingen

motsvarighet till judendomen eller islams motvillighet till att avbilda det heliga. I större städer finns det mer avancerade tempel med stora tempelområden. Det hålls inga gudstjänster utan de är öppna för enskilda personers besök och andakt. Att be kallas för

puja och målet med ett tempelbesök är att se gudabilden och lämna ett offer till den,

offret kan bestå av blommor eller offersmör. Det som offras till guden förvandlas till en gåva från guden till människan. Som en del i puja kan det ingå att äta det som har offrats. Människor i de lägre kasterna får inte komma in på tempelområdet därför får de sköta sin bön hemifrån. Därför har de flesta hinduiska hem en plats för puja. Vid husaltaret välsignar man sin mat på morgonen och utrycker vördnad för det gudomliga (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:82f).

För att ta hand om de döda i Indien väljer man nästan alltid att kremera dem. När kroppen bränns frigörs själen från kroppen. Helst ska den äldste sonen leda ceremonin och har man råd ska den ske på en helig plats. Gärna vid floden Ganges. Hinduer som bor långt bort hedrar sina döda genom att stör ut deras aska i floden i samband med en resa dit (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:84).

(37)

Hinduismen har många olika fester och högtider för att fira gudar och myter. Det förekommer stora lokala variationer precis som det gör med det mesta i Indien. Varje by har egna skyddsgudar och högtider. Men en fest som firas över hela Indien är Holi. Firandet sker i början av året och det inleds med en stor brasa där deltagarna kastar in mynt. Kommande dag är glad då vuxna och barn sprutar färgat vatten på varandra. Kastgränserna och vad som är förbjudet upphör denna dag (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:84).

Det finns en bergstopp som heter Kailas i Tibet som är en vallfärdsplats för många hinduer. De ska göra en fem mil lång vandring utmed en led som är full med religiösa symboler. Vandringen är mycket krävande och tar dem upp till 5600 meters höjd. Berget Kailas är format som en ädelsten och på en av bergssidorna finns det ett mönster som påminner om en svastika som är den indiska solsymbolen. Detta berg är en helig plats för hinduer och de som gör vandringen känner att de kommer närmare gudarna och den andliga världen (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:84f).