Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Implementering av de individuella
utvecklingsplanerna
- från riksdag till den enskilda skolan
Implementation of the individual development-plans
- from the parliament to the school
Caroline Katura
Maria Malmgren
Lärarexamen 210p, 300p Handledare: Ange handledare
Samhällsvetenskap och lärande 2008-01-14
Examinator: Lars Pålsson-Syll Handledare: Jan-Anders Andersson
Sammanfattning
I Skolverkets skrift Allmänna råd för den individuella utvecklingsplanen med skriftliga
omdömen 2008 står det att läsa att skolorna bör sträva efter kontinuerlig uppföljning av
elevernas individuella utveckling på ett framåtsyftande vis. Detta för att tydliggöra var eleven befinner sig och vad som vidare krävs i strävan att nå målen. Syftet med detta arbete är att undersöka hur implementeringen av de individuella utvecklingsplanerna (IUP) har skett från riksdag till kommun och till den enskilda skolan. Utifrån en kvalitativ metod har vi intervjuat förtroendevalda inom Barn och Utbildningsnämnden, huvudmän (rektorer) samt verksamma lärare inom en utvald kommun. Vi är intresserade av hur överlämningen av IUP sker mellan årskurs sex och sju och kommunikationen inom och mellan de berörda verksamheterna. I vårt resultat framkom att hanteringen av IUP inte fått de effekterna som eftersträvats. Implementeringsproblematiken som vi observerat grundar sig i otydlig styrning från huvudman, lärarnas inställning, minimal respons från förvaltningen vid införandet och verksamheternas olika organisationsvariabler. Detta har lett till att det råder en osäkerhet kring arbetssättet med IUP och den kontinuitet som Skolverket förespråkar riskerar att gå förlorad.
Nyckelord: Individuella utvecklingsplaner, IUP, implementering, överlämning och organisationsvariabler
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ...5 2. SYFTE/FRÅGESTÄLLNING...7 3. LITTERATURGENOMGÅNG ...8 4. KUNSKAPSBAKGRUND ...9 4.1 DEN MÅLSTYRDA SKOLAN...94.2 BESLUTET OM IUP FRÅN RIKSDAGEN...9
4.3 FRÅN RIKSDAG TILL DEN ENSKILDA SKOLAN...11
4.3.1 Utbildningsdepartementet ...11
4.3.2 Kommun- Barn och utbildningsnämnden (BUN)...11
4.3.3 Den enskilda skolverksamheten ...12
4.4 STYRNING OCH IMPLEMENTERING...13
4.4.1 Implementering Top-Down och Bottom-Up...15
4.4.2 Implementeringsproblematik...15 5. METOD ...17 5.1 INSAMLING AV DATA...17 5.2 VAL AV METOD...17 5.2.1 Kvalitativ intervju...18 5.3 URVAL...19 5.4 GENOMFÖRANDE...20 5.5 ETISKA ASPEKTER...20
5.6 BEARBETNING, ANALYS OCH TOLKNING...21
6. RESULTAT...22
6.1 BAKGRUND...22
6.2 IMPLEMENTERING FRÅN RIKSDAG TILL DEN ENSKILDA SKOLAN...23
6.3 KOMMUNIKATION MELLAN KOMMUNEN OCH DE OLIKA VERKSAMHETERNA...23
6.4 ARBETET MED IUP IDAG...24
6.5 ÖVERLÄMNINGEN FRÅN ÅRSKURS SEX TILL ÅRSKURS SJU...27
6.6 KOMMUNIKATIONEN MELLAN DE OLIKA VERKSAMHETERNA...28
6.7 SYNEN PÅ IUP I FRAMTIDEN...29
7. ANALYS ...31
7.1 DEN MÅLSTYRDA SKOLAN...31
7.3 SKOLKULTUR...33
8. SLUTSATS/DISKUSSION ...36
REFERENSER ...38
1. Inledning
Januari 2006 verkställdes beslutet från Riksdagen, att alla grundskolor skall arbeta med individuella utvecklingsplaner (IUP). Meningen med planerna är att de skall verka för framåtsyftande dokumentation av elevens utveckling. Vid tidpunkten för införandet av IUP hade vi vår verksamhetsförlagda tid på våra partnerskolor, förlagda i Malmö kommun. Vi upplevde att planerna mottogs med stor misstänksamhet och skepsis bland lärarna vi mötte. Diskussioner om bristande resurser och onödigt merarbete, nämndes som argument, då några ansåg sig redan använda sig av dessa metoder. Praktikperioden var kort och vi fick aldrig möjlighet att följa upp diskussionen kring implementerandet av IUP i skolorna. Sidoämnet var ett faktum och kontakten med våra praktikskolor uteblev, vilket medförde att även vi kopplade bort skolverksamheten och hängav oss åt våra studier. I den avslutande terminen sammanstrålade vi och diskussionen rörande IUP kom på tapeten igen efter fyra veckors praktik. Denna gång fick vi en annan bild av IUP, då vi fick en uppfattning av att planerna hade implementerats och var integrerade i verksamheterna. Från att det tidigare rådde ett missnöje bland våra kolleger, upplevde vi en förhoppning och lärarna såg fördelarna som dessa planer faktiskt kunde medföra i arbetet för dem, eleverna och dess föräldrar. Vi kan nu medge, att vi som snart färdigexaminerade lärarstudenter kunde känna en viss osäkerhet inför detta arbete, då vi inte var i besittning av kunskaper om dessa planer. Förmodligen upplevde våra kolleger samma osäkerhet som vi kunde känna vid deras första möte med IUP januari 2006.
I Malmö Kommun har de individuella utvecklingsplanerna utformats efter varje stadsdels storlek, förutsättningar och elevsammansättningar. Då vi är placerade i olika delar av kommunen har vi deltagit i olika sätt att arbeta med IUP. Idén bakom planerna är att elevens skolgång och utveckling dokumenteras på samma sätt genom hela grundskolan, förutsatt att eleven inte flyttar. Under vår utbildningstid har vi haft vår verksamhetsförlagda tid i två stadsdelar i Malmö kommun och vi är därmed fullt medvetna om att våra kunskaper och erfarenheter är begränsade av arbetet med IUP. Kommunen som vi har studerat har valt att arbeta på ett annat sätt, som skiljer sig från Malmö Kommun. I denna kommun finns det sju grundskolor varav två täcker alla stadier. Eleverna i de fem mindre skolorna sammanstrålas med de två större skolorna i årskurs sju, med olika individuella utvecklingsplaner och risken att förlora den röda tråden är stor.
Vi är intresserade av implementeringsprocessen av IUP från riksdagsnivå till den enskilda verksamheten och hur överlämningen av dokumentationen sker mellan årskurs sex och årskurs sju.
2. Syfte/frågeställning
Vi är intresserade av implementeringsprocessen och hur detta sker i verksamheterna, från riksdag till kommun och sedan vidare till den enskilda skolverksamheten. Syftet med IUP är att den ska verka som en röd tråd genom hela elevens skolgång och vi är intresserade av hur övergången mellan olika stadier sker. IUP är något som ålagts verksamheterna från riksdagsnivå och det är upp till varje kommuns förvaltning, rektorer och lärare från de enskilda verksamheterna att utforma och genomföra planerna utifrån förutsättningar, elevsammansättning och skolans storlek. Med den kunskap vi inhämtat valde vi att inrikta oss på en kommun och undersöka hur IUP implementerats i dess verksamheter. Vidare är vi intresserade av överlämningen mellan årskurs sex och sju och hur kommunikationen sker inom verksamheten och mellan de olika berörda verksamheterna.
Våra frågeställningar lyder följande.
Hur har implementeringsprocessen av IUP skett i den berörda kommunen?
Hur sker överlämningen av IUP mellan årskurs sex och sju?
Hur sker kommunikationen mellan överlämnande och mottagande skola?
3. Litteraturgenomgång
Boken Demokratins väktare, skriven av Lennart Lundquist, behandlar tjänstemännens olika lojaliteter och konflikter i sitt yrkesutövande och ger en stabil grund för etiska diskussioner om tjänsteutövande i politisk verksamhet. Boken tar upp åtgärder för att ämbetsmännen skall kunna fungera som demokratins väktare. Vi har även använt oss av en annan av Lundquist böcker, Förvaltning och demokrati. I boken diskuterar han förvaltningens betydelse vid implementering av ett politiskt beslut. Vidare beskriver han förvaltningens möjligheter att påverka besluten som fattas och hur mål- och ramstyrning skall förvaltas i den enskilda verksamheten.
Antologin Skolan som politisk organisation innehåller en rad artiklar om styrningen av skolan. Jon Pierre, professor vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet, står som redaktör för boken och har även författat det kapitel vi utgått ifrån Decentralisering,
styrning och värdekonflikter i skolan. Pierre skriver i sitt kapitel om skolan som en politiskt
styrd verksamhet. Även Bo Rothstein innehar en professur i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet och hans forskningsområde är skol-, arbetsmarknads-, och välfärdspolitik vilket behandlas i antologin Politik som organisation, förvaltningsproblematikens grundproblem. I artiklarna diskuteras frågor som var den offentliga makten finns. Då vi är intresserade av hur ett politiskt beslut sker från riksdagsnivå ner till kommun och den enskilda skolan ansåg vi att denna bok var relevant .
För att få en tydligare bild av IUP och inbringa kunskap om planerna upplevde vi att litteraturen var begränsad och Agneta Zetterström var den enda som kunde tillgodose oss kunskapen utifrån ett politiskt samt pedagogiskt perspektiv. I hennes böcker Att arbeta med
IUP och IUP och skolutveckling redogör även Zetterström praktiska arbetssätt som skolorna
kan använda sig av vid arbetet med IUP. För att tillhandahålla relevant och uppdaterad information har vi även använt oss av elektroniska källor. Publikationen De allmänna råden
för de individuella utvecklingsplanerna med skriftliga omdömen som finns att tillgå på
Skolverkets hemsida har varit vägledande i vårt arbete. Regeringens hemsida har varit behjälplig vid inhämtning av information rörande styrning och organisation på kommunnivå.
4. Kunskapsbakgrund
4.1 Den målstyrda skolan
I boken Politik som organisation (red) av Bo Rothstein behandlas bland annat decentralisering som är ett begrepp som används inom många olika områden. En allmänt vedertagen definition av decentralisering finns inte, mer generellt uttryckt brukar det innebära att den politiska och administrativa makten förflyttas från central nivå ut till de lägre instanserna, således förflyttas centrum till periferi. Ett resultat av detta skulle vara att medborgarna kommer närmre makten och får mer medbestämmande och möjlighet till deltagande. På detta sätt kan besluten bli mer anpassade för regionen där beslutet fattats. Det får däremot inte uppstå skillnader och ojämlikheter beroende på var i landet man bor. En centraliserad stat har lättare att se till att jämlikhet uppnås och olikheter motverkas. Den största kritiken mot decentralisering av skolan (och decentralisering i allmänhet) är att skillnaderna tenderar att bli för stora beroende på elevens socioekonomiska struktur. (Rothstein (red), 2001:106-107)
Den form av decentralisering som är av betydelse för vår undersökning är den decentralisering som förekommer inom givna ramlagar. Tidigare var skolsektorn specialreglerad och hade endast befogenhet att implementera statliga beslut efter detaljerade regler. Sedan ett tiotal år tillbaka har detta övergått till att de enskilda kommunerna får hantera delar av det administrativa. Regeringsstyrning får på detta vis karaktären av målstyrning. (a.a., 2001:106) Boken Skolan som politisk organisation (red) Jon Pierre beskriver styrningen av skolan. Skollagar och diverse förordningar som statsmakten utformat utgör ramen för skolans verksamhet men det är upp till den enskilda verksamheten att organisera arbetet. (Pierre (red), 2007:15)
4.2 Beslutet om IUP från Riksdagen
I januari 2006 trädde beslutet om de individuella utvecklingsplanerna (IUP) i kraft. Vid ett pressmeddelande 2005 gjorde den dåvarande skolministern Ibrahim Baylan ett uttalande om syftet och visionen med IUP som skulle träda i kraft året därpå.
Det får inte vara så att elever går igenom den svenska skolan utan att få med sig grundläggande kunskaper, därför inför vi nu krav på individuella utvecklingsplaner.
Syftet är att stärka uppföljningen på individnivå i skolan och min förhoppning är att de individuella utvecklingsplanerna kommer att bidra till en bättre måluppfyllelse i skolan, säger skolminister Ibrahim Baylan. (www.regeringen.se)
Riksdagen som fattat beslut om IUP har överlåtit till de olika kommunerna och verksamheterna att utveckla och utforma sina egna planer. Till deras hjälp erbjöds utbildning och kontinuerlig handledning vilket framgår i skriften från Skolverket, Allmänna råd för den
individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen 2008. De individuella
utvecklingsplanerna skall fungera som ett hjälpmedel för både lärare, elev och förälder. (Skolverket, 2008:3, 2008-11-13) Dess syfte är att på ett framåtsyftande vis tydliggöra var eleven befinner sig i sin utveckling och hur han/hon skall arbeta för att utvecklas vidare och nå målen. I grundskoleförordningen står att läsa att
Läraren skall fortlöpande informera eleven och elevens vårdnadshavare om elevens skolgång. Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och social utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i relation till målen i läroplanen och kursplanen. (7kap.2§ grundskoleförordningen)
Agneta Zetterström har skrivit en bok ”Att arbeta med IUP” som skall verka som en handbok för pedagoger i arbetet med IUP. I utvecklingsplanerna skall det finnas en klar utvecklingsgång som följer målen och riktlinjerna i styrdokumenten. (Zetterström, 2003:8) Rektor som är ytterst ansvarig för verksamhetens utformning av IUP beslutar om huruvida omdöme om elevens sociala utveckling skall dokumenteras. Hur detta genomförs i verksamheterna är upp till varje skola att bestämma då IUP skall vara utformat lokalt och vara anpassade till eleverna på den egna skolan. Det är av vikt att förhålla sig inom ramen för läroplanen Lpo 94 vid utformningen av planerna. (Skolverket, 2008:8, 2008-11-13) Tanken är att läraren i samspråk med eleven tydliggör och applicerar målen i kursplanerna. Syftet är att ge eleven en tydlig bild av sitt lärande och vad som konkret behövs för vidare avancemang i sin skolgång. (a.a., 2008:7, 2008-11-13)
Den individuella utvecklingsplanen skall verka som en förberedelse inför utvecklingssamtalet, då den skickas hem till vårdnadshavarna som en förberedelse inför kommande möte. Detta för att elev, vårdnadshavare och lärare skall mötas på lika villkor. Genom att elever och vårdnadshavare redan innan mötet har tagit del av innehållet ges de möjlighet att använda tiden till att diskutera elevens vidare utveckling.
Ett syfte med den individuella utvecklingsplanen är att den skall verka för kontinuitet genom hela grundskolan. Vid byte av skola, lärare eller grupp vidarebefordras IUP till nästkommande lärare som på detta vis får en bild av var eleven befinner sig och vilka resurser
som behövs. Det får inte ha karaktären av ett åtgärdsprogram utan skulle behovet av detta finnas så utformas det separat. Det är en offentlig handling och informationen i den måste vara väl avvägd så att det inte kan upplevas som integritetskränkande. IUP har reviderats och från och med höstterminen 2008 skall skriftliga omdömen inkluderas, detta för att tydliggöra informationen ännu mer. Omdömena ska vara formativa och stödjande för eleven och dess utveckling. (a.a., 2008:8, 2008-11-13)
Tanken är att planen skall följa eleven genom hela skoltiden. IUP är ursprungligen utformad för grundskolan men många kommuner har fattat beslut om att även förskolor skall använda sig av detta arbetssätt. Förskolans och skolornas sekretesslagar skiljer sig åt och överlämnandet av information mellan dessa institutioner kräver föräldrarnas medgivande. (Zetterström, 2003:44)
4.3 Från riksdag till den enskilda skolan
För att tydliggöra beslutsgången från beslutsfattande till den enskilda skolan har vi valt att klargöra denna process i tre steg.
4.3.1 Utbildningsdepartementet
Skolan arbetar utifrån mål och riktlinjer som är fastställda i Sveriges riksdag. Målen och riktlinjerna verkar som ett nationellt ramverk som alla skolor skall efterfölja. Utbildningsdepartementet ansvarar för att ta fram beslutsunderlag för regeringens förslag. Förslagen i form av mål och riktlinjer ska i sin tur implementeras i skolverksamheterna över hela landet.
Skolverket som statlig instans har i uppgift att granska och utvärdera skolorna i landet och se till att alla skolor innehar en verksamhet av hög kvalitet. Det statliga skolverket skall även verka som en behjälplig resurs för kommunen och de enskilda skolorna, genom att förse de olika institutionerna och verksamheterna med underlag inom utbildningsområdet, så att verksamheten följer en framåtskridande utveckling. (www.skolverket.se/iup 2008-11-13)
4.3.2 Kommun- Barn och utbildningsnämnden (BUN)
Kommunens ansvar är att implementera Riksdagens beslut, men kommunerna och dess skolor har relativt fria händer rörande hur de ska arbeta för att de nationella målens skall följas upp i verksamheten. Kommunen besitter och ansvarar för eventuella resurser som de olika verksamheterna skall tillgodose efter behov. (www.regeringen.se 2008-11-15) Det är av vikt att skolan, oavsett geografisk placering, är likvärdig och uppfyller samma mål och kriterier.
För att garantera detta genomförs varje år en uppföljning och utvärdering genom kvalitetsredovisningar. (www.skolverket.se/iup 2008-11-13)
4.3.3 Den enskilda skolverksamheten
Den enskilda skolverksamheten besitter det primära huvudansvaret för att de nationella målen och riktlinjerna följs upp i verksamheten. Implementeringsbeslutet rörande den individuella utvecklingsplanen åligger huvudmän, som i detta fall är rektorerna i den enskilda skolverksamheten. (a.a.)
I boken Demokratins väktare: ämbetsmännen och vårt offentliga etos skriven av Lennart Lundquist, utvecklar han tankar kring styrning inom en organisation utifrån aspekterna: roller, procedur, kultur och rum som påverkar hur ämbetsmännen, som i detta fall är lärarna, verkställer de praktiska åtgärderna i den enskilda verksamheten och vilken inverkan dessa har på implementeringsprocessen. Dessa benämnda aspekter betitlar Lundquist som organisationsvariabler, som i sin tur kan inbringa en förståelse vid en analys av en institution och dess implementering. (Lundquist, 1998:45)
Rollerna inom en organisation innefattar enheter och arbetsfördelning inom den enskilda verksamheten. Dessa förväntas vara på ett visst sätt, men i praktiken agerar de på ett annat sätt. Rollerna påverkas av strukturen som råder inom verksamheten.
Procedur är en annan organisationsvariabel som redogör för vilka metoder den enskilda verksamheten använder sig av vid verkställandet av ett politiskt beslut. Tillvägagångssättet och huruvida ansvarsfördelningen har skett inom verksamheten är relevant att beakta, då proceduren struktureras utefter dessa förutsättningar. (a.a., s.45-46)
Kultur som organisationsvariabel bygger på de värden och den verklighetsuppfattning som den enskilda verksamheten innehar. Kulturen är även en blandning av övertygelse, antaganden och värden rörande ämbetsmännens roller och ansvar i verksamhetsområdet, som i sin tur medför att varje enskild individ kan känna en känsla av identitet och gemenskap inom verksamheten. En stark gemenskap kan resultera i en tydlig uppslutning bakom organisationens prioriteter. Denna variabel är enlig Lundquist svår att påverka utifrån, då tradition och gamla kulturer har gjort sig stark och gällande inom organisationen. (a.a., s.46) Även Agneta Zetterström betonar vikten av kultur i sin bok IUP och skolutveckling: Hon menar att olika klimat och kulturer råder inom skolan och detta får konsekvenser på verksamheten. Då skolan är en politiskt styrd verksamhet, fattas de flesta beslut på statlig eller kommunal nivå. För de som utför arbetet krävs en flexibilitet och en vilja att vara med och påverka. Inom skolan råder det olika kulturer som är avgörande för hur benägna pedagogerna
är att genomföra vad som bestämts. Det talas om att vissa bygger vindskydd medan andra hissar segel. De som uppfattar alla nyheter som arbetsamma och onödiga tillhör dem som hukar i ett vindskydd medan de som ser det nya som en möjlighet, hissar segel. (Zetterström 2006:35)
Den sista organisationsvariabeln som Lundquist benämner är rum som redogör för den rumsliga utbredningen inom ett område som i detta fall är en kommun, detta kan till en viss del påverka organisationens verksamhet. Organisationens position i orten utifrån perspektiven centrum och periferi och lokal, är av betydelse vid en analys rörande institutionens utformning i en kommun. (Lundquist, 1998:46)
Orsakerna till att ett beslut inte genomförs som det var tänkt kan bero på olika faktorer. Det kan vara något som sitter i väggarna, ledningens förhållningssätt eller inställningen hos dem som arbetar inom verksamheten. Detta spelar en viktig roll för hur väl ett beslut implementeras. (Zetterström 2006:35)
4.4 Styrning och implementering
Lundquist framhåller vikten av att inbringa en förståelse för den politiska processen, dvs. de politiska åtgärderna och dess effekter. För detta krävs det en analys av förvaltningens handlande vid implementering. Vidare skriver Lundquist att det finns olika omständigheter som gör det än mer viktigt att beakta den offentliga förvaltningen och dess verksamhet vid studerande av politiska beslut. (Lundquist, 1998:24)
Beslutsfattarens intentioner grundar sig i den demokratiska teorin, där de folkvalda politikerna styr och förvaltningen verkställer. Det finns olika teoretiska modeller som är relevanta att beakta för att framställa och strukturera det debatterade ämnet implementering. Den klassiska styrningsmodellen utgår från två roller, den beslutsfattande och den verkställande. Styrningen kan ske i form av en direkt eller en indirekt styrning, den förstnämnda är ett resultat av att de beslutfattande ger order rörande vad den verkställande skall göra. Indirekt styrning innefattar inga direkta instruktioner utan fungerar som en organisatorisk referensram och det ges därmed inga tydliga instruktioner hur utformningen skall ske. (Rothstein (red), 2001:19-21)
Styrningen kan i sin tur delas in i två aspekter vilka är, reliabilitet som är ett resultat av hur verkställaren handlar i förhållande till beslutfattarens auktoritära styrning. Rationalitet är den andra aspekten av styrningen, som är ett resultat av hur verkställaren uppnår de effekter och mål som beslutsfattaren hade önskemål om. (a.a, s.19)
Det finns olika sätt att genomföra implementering och ett utav dessa är det traditionella som har sin utgångspunkt utifrån en beslutsfattande som styr och en tillämpare som ska verkställa. Skolan kan ses som en tillämpare och dess uppgift utifrån det traditionella perspektivet är att de ska verkställa de vidtagna åtgärderna och kan därmed ses som ett handlingskraftigt instrument för beslutfattaren. Michael Lipsky (1980) introducerade en teori utifrån det traditionella perspektivet, som kom att kallas för street-level bureaucrats (närbyråkrater) som inriktar sig på de yrkeskategorierna som arbetar med människor. Karakteristiska närbyråkrater är de människor som är yrkesverksamma inom vården, skolan och socialtjänsten. Teorin
street-level bureaucrats grundar sig i Lipskys huvudtes som utgår ifrån att närbyråkraterna
har en stor handlingsfrihet inom sin förvaltning och verkar och utformar politiken inom sitt specifika arbetsområde. Politiker anses inte inneha den professionella kompetensen och det är därmed svårt för de politiska beslutsfattarna att styra och kontrollera dessa typer av verksamheter. Frånsett de politiska beslutsfattarna anser Lipsky att konsumenterna som i detta fall är patienter, klienter och elever har svårt att påverka dessa verksamheter. Närbyråkraterna innehar en handlingsfrihet som är baserad på deras professionella kompetens, som omges av verksamhetens referensram. De politiska beslutsfattarna kan påverka verksamhetens förutsättningar genom indirekt styrning i form av resursfördelning och lokaler etcetera och kan därmed forma verksamheten utifrån de lokala förutsättningarna. (Rothstein (red), 2001:21-24)
Förvaltningen innehar en stor makt och representerar det elementära sammanhanget i den politiska demokratin och därmed spelar förvaltningen en viktig roll i den politiska processen. Ämbetsmännen i den politiska processen, implementerar det politiska beslutet i sin enskilda verksamhet och utvärderar det därefter. I den enskilda verksamheten är det vanligt förekommande att ämbetsmännen stannar kvar inom samma verksamhet under en längre tidsperiod, medan det sker en större rörelse rörande omsättning av politiker inom kommunen. (a.a., s.24)
Författaren Lundquist har även skrivit boken Förvaltning och demokrati, där han skriver att mål- och ramstyrning med tiden blivit ett allt större incitament, vilket i sin tur har lett till att autonomin har ökat inom förvaltningen och ingett större möjligheter till att påverka politikernas beslut. Utifrån den traditionella uppfattningen skall förvaltningen verka som ett handlingskraftigt instrument och fullfölja de mål som politikerna har formulerat. (Lundquist 1991:35)
4.4.1 Implementering Top-Down och Bottom-Up
Förvaltningens primära uppgift är att avgöra hur de politiska besluten skall implementeras i verksamheterna och ämbetsmännen har i uppgift att verkställa till praktiska åtgärder inom den enskilda verksamheten. (a.a., s.25)
Det vetenskapliga begreppet implementering kan urskiljas utifrån två perspektiv
Top-Down och Bottom-Up och skillnaden mellan dessa blir synlig, då det råder delade meningar
till förhållandet till lagar som styrinstrument. Top-down (uppifrån-perspektivet) har ett auktoritärt politiskt beslutsfattande och verkar som en styrningskedja genom den kommunala skolstyrelsen till den enskilda verksamheten. Det motsatta perspektivet Bottom-Up, har sitt utgångsläge utifrån den enskilda verksamhetens beslutsfattande organ exempelvis undervisningen i klassrummet och läkarbesöket på vårdcentralen. Dessa två benämnda perspektiv skall ses som olika metoder i implementeringsforskningen och inte uppfattas som olika teoretiska synsätt. Perspektiven skall verka som olika modeller i forskningen som behandlar pedagogiska problem. Lipsky hävdar att valet av relevant modell grundar sig i det berörda politiska området och hans teori är utformad för de politikområden som innebär professionellt arbete med människor. (Rothstein (red), 2001:24-25)
4.4.2 Implementeringsproblematik
För att verkställaren skall kunna fullfölja och genomföra de uppsatta målen, krävs det i gengäld att politikerna fastslår ett program för att uppsatta mål skall nås och uppfyllas. De vidtagna åtgärderna skall leda till eftersträvande effekter, med andra ord måste politiska program vars syfte är att förändra samhället, bygga på en korrekt teori. Implementeringsbesluten uppnår inte samma effekt om beslutet vilar på en felaktig föreställning om de planerade åtgärdernas effekter. Ett genomförande av ett implementeringsbeslut från politisk nivå till en verkställande nivå, kräver diverse resurser för att uppnå eftersträvande åtgärder och effekter. (a.a., s.35) Tillämparen, som i detta fall kan vara rektor eller lärare, har ett ansvar för att beslutet skall verkställas på ett korrekt sätt. Lundquist nämner tre villkor för att uppnå önskat resultat:
• Tillämparen skall förstå beslutet.
• Tillämparen skall kunna genomföra beslutet. • Tillämparen skall vilja genomföra beslutet.
Förståelsen för ett politiskt beslut och varför det behövs är ett grundläggande kriterium för verkställande inom verksamheten. Till detta är det viktigt att tillämparen får de resurser som
krävs för att implementeringen av beslutet skall fungera i praktiken. Det sista kriteriet är att tillämparen vill genomföra åtgärderna. (a.a., s.29)
Lipsky hävdar att närbyråkraterna står inför ett ständigt dilemma då verksamheten måste prioritera, omorganisera och ransonera för att kunna tillgodose och erbjuda en bra verksamhet. Det kan lätt uppstå ett implementeringsproblem om kraven på verksamheten är för stora i proportion till resurserna. (a.a., s. 36)
5. Metod
5.1 Insamling av data
Då vår undersökning inte behandlar det pedagogiska perspektivet av IUP utan det politiska, har vi varit tvungna att bortse från mycket av litteraturen då den inte var till gagn för vår undersökning. Det materialet som finns tillgängligt om den individuella utvecklingsplanen (IUP) är relativt knapphändig. Detta grundar sig på att IUP är ett beslut som genomfördes 2006 och det är således ett förhållandevis nytt arbetssätt i verksamheterna. I vårt insamlande av lämplig data har vi använt oss av Skolverket och Riksdagens hemsidor. De publikationer som finns där använde vi för att få en klar bild av vad IUP innebär och tankarna som ligger till grund för planerna.
Till vår hjälp har vi använt oss av biblioteket för att få vägledning rörande relevanta sökord och lämplig litteratur för vårt arbete. Detta var till stor hjälp för oss då vi insåg att begreppet IUP begränsade oss utifrån våra frågeställningar. De sökord som belystes i detta möte kom senare att bli våra nyckelord i vår studie. Sökorden resulterade i en uppsjö av litteratur som vi sedan har värderat, analyserat och gallrat för att styra källmaterialet utifrån våra frågeställningar. För oss var det viktigt att få en helhets bild av syftet och arbetet med IUP ute i verksamheterna. Inledningsvis tog vi del av litteratur i form av handböcker för pedagoger som är verksamma i grundskolan, för att fördjupa våra kunskaper inom ämnet.
5.2 Val av metod
Efter mycket övervägande och diskussioner rörande vilken metod vi skulle basera vår undersökning på, valde vi att inrikta oss på en kvalitativ metodform, då val av frågeställningar styr metoden. I boken Kvalitativa studier i teori och praktik (red) Per-Gunnar Svensson och Bengt Starrin beskrivs kvalitativa metoder och hur den kan styra frågeställningarna, då vår undersökning är av den karaktär, att kvalitativ intervjuundersökning lämpar sig bäst. Den kvalitativa forskaren är mer anpassningsbar och öppen för nya infallsvinklar som kan gynna undersökningen. (Svensson & Starrin (red), 1996:56)
Vi diskuterade även värdet av en kvantitativ metod i form av enkäter, för att få en eventuell helhetsuppfattning rörande hur IUP är implementerat i den berörda kommunens skolverksamheter och hur de utformat och arbetat med dessa. Enligt Alan Bryman, författare av boken Samhällsvetenskapliga metoder är denna typ av metod relativt begränsande, då det
är lätt att vissa frågor som dykt upp i efterhand faller bort i enkäten. Valet av frågeställning är av en djupare karaktär, som vi anser inte skulle kunna besvaras i en allmän enkätundersökning. En kvantitativ metod hade sannolikt inte tillgodosett oss djupgående och gett oss det omfattande svar som vårt arbete kräver. (Bryman, 2002:300)
Med hänsyn till examensarbetets omfattning och den tidsram som vi hade att utgå ifrån, valde vi att fokusera vår fallstudie på två rektorsområden inom samma kommun.
5.2.1 Kvalitativ intervju
Då vi använt oss av en kvalitativ metod för vårt arbete har vi baserat vår undersökning på intervjuer. I en intervjusituation ges det möjlighet till en dialog mellan forskaren och personen som intervjuas, vilket medför att frågeställningarna inte begränsar svaren, vilket i sin tur inte begränsar vår undersökning. Vi värderar ett viss mått av flexibilitet i vår undersökning, då vi inte är verksamma i kommunen och med en viss medvetenhet till grunds vill vi inte hämma personen som vi intervjuar genom att ställa strukturerade frågeställningar. Kritiken till denna typ av forskning är att undersökningen tenderar att bli alltför impressionistisk och subjektiv. Vidare ifrågasätts resultatet av denna typ av forskning, då den kvantitativa forskningen anser att relationen som byggs upp mellan forskaren och undersökningspersonerna grundar sig på osystematiska uppfattningar från forskarens sida. Vi är fullt medvetna och beaktar denna kritik vid sammanställandet av våra frågeställningar och resultatet av vår undersökning. (Svensson & Starrin (red), 1996:58)
Kvalitativa intervjuer kan variera beroende på om man väljer ostrukturerade eller semi-strukturerade intervjuer. I vår undersökning har vi valt att genomföra semi- semi-strukturerade intervjuer då vi anser att detta är mest lämpligt. Vi är intresserade av en viss jämförelse mellan de olika rektorernas verksamheter och vi anser att vid ostrukturerade intervjuer hade det varit svårt att genomföra och sedan analysera dem. Det krävs ett visst mått av struktur för att kunna jämföra och analysera ett resultat. (Bryman, 2002:304)
Vår kvalitativa forskning kommer att innefatta en liten grupp som underlag för vår undersökning och vi eftersträvar ett djupt svar före ett brett svar. Bryman hävdar att det inte finns en absolut sanning, då det finns flera beskrivningar av verkligheten. (a.a., s. 258)
Vi har utformat en intervjuguide (se bilaga 1) med förslag på frågor och teman som vi ville ha med i vår intervju. (a.a., s.304) I boken Den kvalitativa forskningsintervjun skriven av Steinar Kvale finns en lista med tio krav eller kriterier för en framgångsrik intervju. (Kvale, 1997:138) Då dessa stämmer väl överrens med vad vi anser vara viktigt såsom att vara väl insatt, tydliga frågeställningar och att redogöra för syftet med vår undersökning. Vi tycker
även att det är viktigt att vår intervjuperson visas hänsyn genom att vi är öppna för vad de har att säga och låter dem prata till punkt samtidigt som vi för vår intervju, så vi får ut den information vi behöver. Vi har varit flexibla och lyhörda för vad vår respondent velat berätta och fört en dialog. Detta för att skapa ett bra klimat och samspel mellan oss och vår intervjuade. (a.a., s.121)
5.3 Urval
Vi har haft våra praktiker i Malmö kommun och var nyfikna på hur det fungerar i en annan kommun. Valet av kommun och referensramen av detta arbete anser vi sammanföll väl med storleken på kommunen vi valt och deras tre rektorsområden. Vi har efter detta valt av att avgränsa arbetet ännu mer och inriktat oss på två av dessa rektorsområden som ingår i samma upptagningsområde. Dessa två rektorsområden skiljer sig markant ifrån varandra, då det ena området består av en stor skola F-9 som är centralt belägen i orten. Det andra rektorsområdet består av fem olika verksamheter F-6. En av dessa skolor är belägen i tätorten medan de andra ligger utspridda på landsbygden.
Utifrån våra frågeställningar blev valet av undersökningsgrupp givet, då vi är intresserade av hur implementeringsprocessen sker i den berörda kommunen ur ett politiskt samt verksamhetsmässigt perspektiv. Därmed ansåg vi att undersökningar i form av intervjuer med lärare i allmänhet, elever och föräldrar inte hade varit av relevans. De personer som var viktiga för vår undersökning har varit rektorerna och – eller de som utsetts som ytterst ansvariga för utformningen av IUP i de olika verksamheterna i kommunen.
Valet av metod, som i detta fall är en kvalitativ forskningsintervju, ledde till diskussioner om vilka respondenter som skulle vara lämpliga för vår undersökning. Då vi är intresserade av implementeringsprocessen från riksdag till den enskilda skolan, ansåg vi att det var av relevans att ta kontakt med huvudmän som i detta fall är rektorerna. För att få en bredd på vår undersökning valde vi även att ta kontakt med ordförande i Barn och utbildningsnämnden för att få in det politiska perspektivet samt berörda lärare för årskurs sex och årskurs sju. Vår ambition var även att intervjua förvaltningschefen, men det visade sig att det inte var möjligt på grund av tidsbrist från hans sida och det faktum att han inte var verksam januari 2006, gjorde att vi valde att bortse honom som respondent.
Vi kontaktade de två rektorsområdena ett flertal gånger, via e-post, för att komma i kontakt med de båda huvudmännen för de olika verksamheterna. Den stora skolans biträdande rektor var villig att träffa oss och medverka i en intervju, men rektorn på landsortsskolorna hänvisade oss till specialpedagogen som varit med och utformat IUP. Då det visat sig att det
var svårare beräknat att komma i kontakt med villiga respondenter, fick vi därmed ta kontakt med pedagoger som är verksamma i årskurserna sex och sju. Detta för att tydliggöra den röda tråden rörande överlämningen av dokumentation mellan de olika verksamheterna.
Vårt val av respondenter har bestämts utifrån ett teoretiskt urval. I en empirisk undersökning som i detta fall, sker det en ständig insamling av data genom intervjuer och tryckta- och elektroniska källor, tills en teoretisk mättnad har uppnåtts. Vi utgick från en generell frågeställning som mynnade ut i ett teoretiskt urval som styrde vår insamling av data, vilket vi senare analyserade som tillslut resulterade i en teoretisk mättnad. Denna urvalsprocess har verkat som en kontinuerlig process i vårt arbete. (Bryman, 2002: 290)
5.4 Genomförande
Inledningsvis upplevde vi att vår målgrupp var svår att komma i kontakt med och när kontakten väl var tagen, så var de motvilliga att ställa upp. Detta fanns inte med i vår beräkning och kostade oss mycket tid och engagemang. Redan här fick vi känslan av att IUP var något av ett känsligt ämne för verksamheterna och kommunen, detta bekräftades senare vid våra intervjutillfällen.
Kontakten med lämpliga pedagoger i de olika verksamheterna visade sig vara problematiskt av olika anledningar, tidsbrist, allmänt motstånd och osäkerhet uppgavs som skäl till att tvivla på medverkan i vår undersökning. Utifrån forskningsetiken var det självklart för oss att garantera anonymitet av respondenter och kommun.
5.5 Etiska aspekter
Forskarens uppgift är att redogöra ett tillförlitligt resultat av den sociala verkligheten som undersökningen är baserad på. För att uppnå en hög tillförlitlighet i vår undersökning kommer vi att delge de inblandade parterna, som i detta fall är förtroendevalda inom den berörda kommunen och rektorer från det förutbestämda upptagningsområdet samt lärare, vårt arbete. Denna process benämns även om respondentvalidering, vilket vi anser vara en självklarhet i vår undersökning, då pålitlighet och äkthet är viktiga incitament i vårt resultat. (a.a., s.258)
Etiska val genomsyrar hela arbetssättet vid intervjuer och det är viktigt att man beaktar detta under hela processen. Informerat samtycke innebär att de medverkande är informerade om vad studiens generella syfte är och hur undersökningen är upplagd. Det bygger även på frivilligt deltagande och att de kan avböja en fråga eller avbryta intervjun om de inte vill deltaga längre. I förväg skickade vi ut ett utkast med tema till våra respondenter så att de skulle få en inblick i vår undersökning och få möjlighet till att förbereda sig och ta ställning
till det. Risken med denna förberedelse är att det kan resultera i att respondenterna förbereder sina svar och syftet med en flexibel kvalitativ intervju går förlorad. För att undvika detta scenario skickade vi inte iväg vår intervjuguide utan delgav dem endast vårt tema. Då vi har valt att intervjua huvudmännen i de olika verksamheterna borde risken för subtilt tvång, vara minimal. (Kvale, 1997:107)
Våra respondenter är anonyma och vi har valt att inte ta med privata data, så att det inte ska kunna gå att utläsa vem som har gjort uttalandet. (Bryman, 2002:259)
5.6 Bearbetning, analys och tolkning
Vid våra intervjutillfällen fick respondenterna själva avgöra vart det skulle ske vilket var en medveten strategi från vår sida för att skapa en bekväm och trygg situation för dem. För att förstärka förtroendet mellan oss och dem delgav vi dem teman från vår intervjuguide i förväg. Vi upplevde att denna förberedelse hade positiv effekt för vår intervju. För att vi skulle uppmärksamma vad som sades under intervjun och vara flexibla under situationen genom att ställa följdfrågor och få möjlighet att följa upp intressanta synpunkter ville vi inte bli distraherade av att föra anteckningar. (a.a., s.312) Genom att använda oss av diktafon undvek vi detta och alla respondenter blev tillfrågade och godkände att intervjun spelades in. Trots att det fanns ett förtroende mellan oss upplevde vi att våra respondenter kände en viss nervositet inför diktafonen. Detta blev tydligt när vi stängde av den då vi uppfattade att de blev mer frispråkiga.
Efter varje intervjutillfälle har vi gett oss tid till reflektion och bearbetning, vilket vi värderat högt. Vi har insett värdet av att vara två då vi kunnat utbyta tankar och intryck från våra möten och detta har vi funnit berikande. I Brymans bok Samhällsvetenskapliga metoder står det att läsa att det kan upplevas som hämmande för den ensamma respondenten att bli intervjuad av två personer, men detta märkte vi inte av. (a.a., s. 311)
Transkriberingen av intervjuerna var väldigt resurskrävande och upptog mycket tid av vårt arbete. Kvale menar att det finns en risk med att omvandla en muntlig kommunikation till en skriftlig konstruktion, då transkriberingen lämnar utrymme för undermedvetna tolkningar av intervjutillfället, som vi beaktar i vår presentation av resultat och analys. (Kvale, 1997:149)
6. Resultat
I detta kapitel kommer vi att besvara våra frågeställningar. Våra fyra frågeställningar är som följer:
Hur har implementeringsprocessen av IUP skett i den berörda kommunen?
Hur sker överlämningen av IUP mellan årskurs sex och sju?
Hur sker kommunikationen mellan överlämnande och mottagande skola?
Hur sker kommunikationen inom de berörda verksamheterna?
Utifrån vår intervjuguide och dess tema har vi valt att ange resultat och analys med hänsyn till implementeringsprocessen som har verkat som en modell för vår undersökning. Presentationen av resultatet kommer att följa en tydlig struktur där vi först delger vad ordföranden i Barn och utbildningsnämnden har att tillföra för att sedan övergå till huvudmännen och sist pedagogernas perspektiv på det berörda ämnet.
För att upprätthålla god forskningsetik har vi valt att benämna de olika verksamheter som rektorsområde A och B. Rektorsområde A innefattar en grundskola från årskurs 1-9, rektorsområde B består av fem grundskolor från årskurs 1-6. Eleverna från rektorsområde B förflyttas oftast till rektorsområde A vid årskurs sju.
6.1 Bakgrund
Ordföranden i Barn och utbildningsnämnden (BUN) är till professionen lantbrukare och har varit förtroendevald i cirka 15 år. Som ordförande i BUN innehas det yttersta ansvaret för förvaltningen och verkställandet av fullmäktiges beslut men i verkligheten är det ämbetsmännen som sköter genomförandet. Huvudmannen för rektorsområde A har varit verksam på skolan sedan 1997, först som lärare men har arbetat som biträdande rektor sedan 2001. I rektorsområde B fick vi inte möjlighet att träffa huvudmannen utan blev hänvisade till den specialpedagog som varit delaktig i utformandet av IUP för deras verksamhet. Specialpedagogen har varit verksam som lärare sedan 1972 och har arbetat i rektorsområde B
i tjugosju år. Vidare valde denna att vidareutbilda sig till specialpedagog 2000 och har arbetat som detta i åtta år.
Pedagogen vi intervjuade i rektorsområde A är klassföreståndare i en årskurs sju. Personen har varit yrkesverksam som lärare i nio år på den berörda F-9 skolan. Pedagogen från rektorsområde B är klassföreståndare i en årskurs sex och har varit verksam lärare sedan 1987 och arbetat de senaste sju åren inom denna verksamhet.
6.2 Implementering från riksdag till den enskilda skolan
Ordföranden säger att det är svårt att svara på om detta är något som ålagts nämnden men tror att det är professionen som har huvudansvaret för implementeringen av beslutet. Vidare anser ordföranden att det är skolans överordnade uppgift att följa läroplanen och hjälpa eleverna att uppnå bästa resultat.
Huvudmannen för rektorsområde A ser implementeringsprocessen som ett väldigt kort steg från riksdag till den enskilda skolan. Då ett beslut har fattats skall detta genomföras i verksamheterna. Vidare anser huvudman att tiden för verkställande är väldigt kort och att de allmänna råden inte tillhandahålles i samband med genomförandet utan kommer först sex månader senare. Rektor A anser det vara väldigt typiskt förlopp och ser sin uppgift att tolka besluten för att senare kontrollera om det överrensstämmer men Skolverkets tankar.
”Det står ju där i texten att det ska vara genomfört, så bara gör det då får man hitta på själv, så kan man kolla att det stämmer överrens lite med vad de har tänkt”.
Handledning från Skolverket har inte förekommit men rektorn A säger att de heller aldrig
bett om någon och vet således inte om det funnits någon att få.
Specialpedagogen för rektorsområde B menar att de såg det som ett uppdrag som skulle genomföras. Rektorn i berörda område delegerade uppgiften till tre medarbetare från deras olika skolor som blev kontaktpersoner för lärarna.
6.3 Kommunikation mellan kommunen och de olika verksamheterna
Ordförande hävdar att kommunikationen mellan BUN och de olika rektorsområdena är god och det anordnas möten varje termin där rektorerna får möjlighet att uppdatera politikerna och även presentera sin kvalitetsredovisning. I samband med kvalitetsredovisningen skall det kunna utläsas vilka resurser som kommer att behövas i det fortsatta arbetet. Även IUP skall kunna ge en fingervisning om vilka resurser som krävs, enligt ordföranden.
Generellt menar ordförande att utbildning är något som värderas högt inom kommunen då utbildning och den sociala delen är viktigt
”Om vi inte utbildar våra elever på rätt vis så är där ingen som kan ansvara för oss när vi sitter på hemmet. Det är ju egentligen den gången, om du inte gör rätt investering från början får du lida för det sen”
På frågan om hur kommunikationen har skett mellan de förtroendevalda i Barn och utbildningsnämnden anser inte rektorn i område A att de har någon inverkan på IUP. Det är ett beslut från staten som skolan har i uppdrag att verkställa. De är insatta så till vida att de vet om att IUP existerar och att eleverna har rätt till en sådan men mer är det inte. Rektorn för område A menar att det vid tillfället för införandet inte fanns någon som kunde hjälpa dem att samordna arbetet och att samordna var väldigt tids och resurskrävande. Samordnaren som det refereras till är förvaltningschefen eller ledningsgruppen. Vid införandet av IUP var förvaltningschefen inte tillgänglig vilket resulterat i att rektorerna ålagts fler arbetsuppgifter och arbetsbördan blev för stor enligt område A.
Rektorsområde B menar att BUN varit helt frånkopplat vid införandet av IUP i verksamheterna och därmed har förvaltningschefen inte haft någon insyn i arbetet. Rektorn anses inneha det yttersta ansvaret för hur den skulle utformas och verkställas ute i skolorna.
6.4 Arbetet med IUP idag
Ordföranden i BUN anser att IUP inte har fått något riktigt genomslag i kommunens verksamheter. Anledningen till detta grundar sig i, enligt ordföranden, att den inte är integrerad i det övriga arbetet i skolorna vilket leder till att det kan vara svårt att se vikten av den. För att förankra den i verksamheterna och göra den till ett hjälpmedel i resursfördelningen hävdar denna person att det är av gagn att ta in denna plan redan i förskolan och låta den löpa som en röd tråd genom hela grundskolan. För att planen inte skall uppfattas som ett merarbete är det viktigt att den får en tydlig roll och sammankopplas med annat utvecklingsarbete. Detta för att fånga upp elever med särskilda behov och ge dem den hjälp de har rätt till.
Huvudmannen i rektorsområde A medger att deras arbete med IUP, av olika anledningar, inte är så utvecklat som de hade önskat. Vidare ansågs det vara svårt att hitta en gemensam utformning inom kommunen vid tillfället för genomförandet och verksamhet A valde att designa en egen plan.
”Vi gör en enkel där vi ändå stannar upp och ser efter var vi är och vad vi behöver jobba med”.
Rektorsområde A har utformat IUP dokumentationen för sin verksamhet utifrån sina tolkningar av direktiven från Myndigheten för skolutveckling. IUP dokumentationen som är i
form av ett papper som skall knytas till omdömen via webbaserade Schoolsoft1 och eventuella åtgärdsprogram. Vår intervjuperson benämner IUP som ett väldigt enkelt papper som lämnar utrymme för fria tolkningar och fria tyglar vad gäller arbetssätt i verksamheten. Rektor för denna verksamhet är medveten om att det inom skolan arbetas på olika sätt med planen och avrådde oss från att ta kontakt med lärarna. De skulle bara kunna svara utifrån sitt arbetssätt med planen men inte hur arbetet sköts generellt på skolan. Vid varje utvecklingssamtal skrivs en ny IUP, den föregående läggs till handlingarna och dokumentationen följer inte elevens vidare skolgång.
Rektorsområde B har valt att köpa in ett material som är utarbetat av en annan kommun. Deras inledande arbete var resurskrävande då tre personer utsågs till en rådslag som sedan hade till uppgift att verka som kontaktpersoner i de olika verksamheterna där de arbetade. Deras arbete utgår från en pärm med olika stegblad i kärnämnena. Till dessa stegblad finns mål och när eleven har uppnått de givna kriterierna kryssas tillhörande steg för.
Specialpedagogen i rektorsområde B menar att arbetet med pärmarna har upplevts krävande på grund av dess omfattande struktur. Ansvaret för pärmarna vilar på klassföreståndarna men till deras hjälp finns specialpedagog och extra resurser som kan bidra med sina observationer. Fördelen med dokumentationen anses vara att det finns klara och tydliga mål men många lärare upplever en kluvenhet inför IUP då de finner det svårt att ta in den i det dagliga arbetet samt hitta tiden för det.
Pedagogen i rektorsområde A menar att det saknas en bra hantering för IUP och att det fattas rutiner vilket lätt kan resultera i att det endast blir en pappersprodukt. Vidare anser pedagogen att kollegorna sinsemellan inte tar del av varandras dokumentation utan utbytet sker via snabba möten i korridoren. Detta system har sin grund i olika uppfattningar och osäkerhet runt IUP och hur det skall dokumenteras. Rutinerna vid utförandet av IUP skiljer sig dels mellan kollegorna och dels inom de olika arbetsgrupperna.
”Men jag vet nu när jag suttit ihop och pratat med andra lärare att det finns andra som har gjort det också, men det har inte förts vidare och jag vet inte, det är kanske fler än jag vet som gör på det sättet. Så det är kanske bara jag som missat det…? Vi har gjort det på lite olika sätt”.
1
SchoolSoft är en webbaserad lösning för kommunikation, dokumentation och administration av skolverksamheten. I programmet finns bland annat mallar för utvecklingssamtalet som läraren skapar genom frågor. Till denna mall kan man koppla formulär till ämneslärare, vilka ämneslärare som får lämna omdöme styrs av elevschemat. www.schoolsoft.se
En anledning till de olika arbetssätten, osäkerheten och de bristande rutinerna grundar sig även i hur ledningsgruppen har presenterat IUP och hur deras förhållningssätt är till denna. Pedagogen finner en ytterligare faktor som är viktig att beakta, som bottnar i lärarkårens motvilja till nymodigheter som kan innebära merarbete. Huvudansvaret åligger ledningsgruppen, men även lärarkåren har ett ansvar att implementeringen skall fullföljas i verksamheterna.
Pedagogen för rektorsområde B ansåg att arbete med IUP pärmarna var inledningsvis svårhanterligt och därav valde läraren att successivt införa planerna i sitt arbete. Idag är pedagogen verksam i en årskurs sex och deras arbete med IUP har följt dem som en röd tråd från årskurs tre till årskurs sex. Visionen med arbetet anses vara god men i verkligheten har det varit svårt att arbeta utifrån en plan som inte utformats efter deras verksamhet och förutsättningar. Problematiken som stötts på har varit att det inte funnits tid till att omarbeta pärmarnas innehåll så att stegen lättare ska kunna appliceras på den egna undervisningen. Kunskapsmålen i det inköpta materialet har varit för låga i jämförelse med var eleverna befinner sig, vilket har medfört att pedagogen har upplevt ytterligare svårigheter med att införa pärmarna i sin undervisning. Stegbladsmodellen som detta rektorsområde arbetar efter lämpar sig bäst i de lägre åldrarna men blir svårare desto äldre eleven blir, anser pedagogen. För att anpassa planen till de högre årskurserna tror pedagogen att den måste revideras då kunskapsmålen är bristfälliga.
Pedagogen tycker att IUP inneburit ett enormt arbete och menar att de utefter sina förutsättningar har varit svårt att fullfölja uppdraget som förväntats. Tongångarna bland kollegorna har varit delvis negativa då det har ansetts vara ett gediget arbete och en omprioritering har varit nödvändig.
”Vi tyckte att detta var mycket men hann kanske med det för att vi inte gjorde så himla stor sak utav det. Skrev inte riktigt jättemycket, man får plocka ner det så att man överlever i det”.
Efter klagomål från personal om den tunga arbetsbördan har direktiven från ledningen ändrats för att underlätta dokumentationen. Kravet på att fylla i alla stegbladen har försvunnit, pedagogen anser dock att detta i sin tur har lett till att pärmen har underminerats och förlorat sitt syfte.
6.5 Överlämningen från årskurs sex till årskurs sju
Ordförande för BUN tror sig veta att det råder en kommunikation mellan de olika verksamheterna vid övergångarna från de olika skolorna och hävdar att rektorsområde A tar del av rektorsområde B planer. Om så inte var fallet menar ordförande att det vore meningslöst och eleverna skulle missa möjligheten till att snabbt få rätt resurser. Att de olika verksamheterna använder sig av olika IUP ses inte som ett problem i sig då den röda tråden fortfarande kan vara röd så länge man tar del av varandras dokumentation och förvaltar den på bästa sätt. Hur överlämningen sker mellan de olika rektorsområdena kan inte ordförande uttala sig om då nämnden bara tar del av slutresultatet i form av kvalitetsredovisningar för varje enskild verksamhet.
Huvudmannen för rektorsområde A menar att överlämning av dokumentation kan ske på olika sätt beroende på vilka behov som finns och vilka resurser som kan komma att krävas. Det råder en osäkerhet kring hanteringen av dokumentationen, vad som ska delges, vad som är relevant och vem som ska få ta del av den diskuteras ständigt, enligt rektorn. På den berörda skolan beaktas fördelarna med det tidigare arbetet med IUP men har i dagsläget inget fungerande arbetssätt för att ta tillvara på det. Nackdelen som rektorn lyfter upp med medföljande dokumentation är att det kan missgynna eleven i den nya skolmiljön.
”Samtidigt som det är viktigt att ha bakomliggande fakta om en elev så är det livsfarligt, för har du som sexåring fått en fis på tvären någon gång så ska du inte ha det med dig när du är tolv år”.
Överlämningen från årskurs sex till årskurs sju sker genom en muntlig dialog mellan de berörda klassföreståndarna under en eftermiddag innan höstterminens start och elevernas pärmar läggs åt sidan och en ny IUP upprättas.
Pedagogen i rektorsområde A nämner överlämningskonferensen som ett forum vid övergångar men säger att de inte får några IUP. Ledningen på skolan anser att det är upp till eleven att avgöra om informationen skall vidarebefordras då detta, enligt dem, är en personlig handling. Läraren har fått uppfattningen att ledningsgruppen inte tror att de skall kunna hantera informationen på ett professionellt sätt utan att riskera att kategorisera eleverna.
Pedagogen menar att det hade funnits en vinst i att få ta del av elevernas dokumentation för att bilda sig en uppfattning om eleven och dess kunskapsnivå. Vidare tycker pedagogen att skolan borde ta lärdom av kollegors tidigare arbete och ser det som en otacksam gest från rektorsområde A sida, att skolan inte värdesätter tidigare dokumentation. Då rektorsområde B ligger utspridd i kommunens ytterkanter ser pedagogen detta som en ytterligare faktor till att samarbetet mellan skolorna lämnar mer att önska.
”De sköter sitt och vi gör på ett sätt”.
Rektorsområde B har fått besked om att vissa utvalda delar av pärmen skall följa med eleven till den nya skolan vid övergången mellan årskurs sex och sju då hela pärmen hade inneburit för mycket arbete.
”Vissa papper plockades ut och skickades iväg för att de skulle kunna få en uppfattning om var barnet var i sin utveckling”.
Pedagogen för rektorsområde B berättar att kollegorna på skolan upplevde att rektorsområde A inte värdesatte deras gedigna arbete och att det därför kändes som ogjort arbete. Inom rektorsområde B sker det en fullständig överlämning av dokumentation men vid överlämnande från årskurs sex till årskurs sju hålls en överlämningskonferens då klassföreståndaren för årskurs sex delger den nya klassföreståndaren information om den enskilda eleven.
”Jag går runt till de olika klassföreståndarna och berättar vilka elever som kommer till deras klass, så berättar jag om dem och är det inget, alltså om allt fungerar, så säger man att allt fungerar så tar man nästa…”
I rektorsområde B arkiveras och kopieras stegblad, personblad och samtalsdokumentation för vidare överlämning till den nya verksamheten. Det råder dock oklarheter vid överlämnandet huruvida det efterfrågas eller inte. Det finns ingen fungerande rutin runtöverlämnandet, vid överlämningskonferensen framkommer den informationen som rektorsområde A anser sig behöva.
”Jag hade kopierat allt och hade det här om de efterfrågade det men så gjorde de inte det. De nöjde sig med konferensen vi hade”.
6.6 Kommunikationen mellan de olika verksamheterna
Ordföranden i BUN känner en viss oro över att kommunikationen mellan de olika skolorna är minimal. Kvalitetsredovisningarna som BUN tillhandahåller bevisar att det råder skillnader vilket inte nödvändigtvis behöver vara negativt men diskussionen mellan verksamheterna är obefintlig gällande dokumentation av eleverna.
Huvudmannen i rektorsområde A menar att pedagogerna inom de olika verksamheterna kan kommunicera med varandra och behöver i dagsläget inte gå via ledningsgruppen. De har deltagit i gemensamma förläsningar och arbetat ämnesvis i ett 1-9 perspektiv med mycket diskussioner. Detta har lett till ett mer öppet klimat och det råder en nyfikenhet på varandras arbete. Huvudman upplevde att kollegiet fann det intressant att träffas på detta vis men att
ytterligare diskussioner krävdes i enskilda åldersspår inom samma verksamhet. Rörande IUP finns det inga gemensamma diskussioner skolorna emellan.
Skolorna inom rektorsområde B har en kontinuerlig kommunikation rörande IUP då de arbetar i rådslag. Kommunikationen mellan de olika områdena sker i dagsläget endast vid överlämning.
Pedagog i rektorsområde A anser att samarbetet mellan de olika verksamheterna har varit obefintligt angående IUP.
Lärarna inom rektorsområde B träffas månadsvis för gemensamma konferenser. Däremot har kommunikationen med rektorsområde A varit sämre men de hade önskat att det funnits en dialog mellan de lägre respektive högre årskurserna.
6.7 Synen på IUP i framtiden
Ordförande i BUN anser att ansvaret för IUP och dess framtid åligger rektorerna på de olika verksamheterna. IUP skall verka som en flexibel plattform, BUN uppgift är att tillhandahålla resurser som i framtiden skall kunna förflyttas dit det finns behov, oavsett rektorsområde.
Huvudman i rektorsområde A anser sig för närvarande ha en eftersatt IUP men då de använder sig av Schoolsoft, som är en webbaserad databas, där de för in skriftliga omdömen. Detta är ett arbetssätt som hela kommunen eftersträvar och de tror i framtiden att de kommer att vara föregångar för detta arbetssätt. Visionen med Schoolsoft är att all information, dvs. IUP och skriftliga omdömen skall bli webbaserat och tillgängligt för föräldrar, elever och lärare. Omdöme skall finnas tillgängliga på Internet från årskurs ett till årskurs nio. Det kommer även att finnas ett socialt omdöme som är kopplat till varje ämne. Här anser huvudmannen i rektorsområde A att skolan har kommit långt i sitt arbete med Schoolsoft i jämförelse med de andra rektorsområdena.
Den ansvariga för IUP i rektorsområde B tror inte stegbladsmodellen kommer att vara aktuell om något år då pedagogerna kommer att använda sig av Schoolsoft. Däremot tror pedagogen att strävansmålen kommer att vara till stor hjälp vid bedömning även i det fortsatta arbetet.
Pedagogen i rektorsområde A tror inte att den praktiska utformningen av IUP kommer att förändras nämnvärt, möjligtvis kommer målen att vara mer betygsinriktade än tidigare. Läraren hävdar att det är svårt att undvika detta i de högre årskurserna då både elever och föräldrar är fokuserade på betyg och bedömning. För att planerna skall kunna användas i verksamheten krävs det att de blir ett viktigt redskap som aktivt används för att följa upp samtal med eleven. Tidsbrist är en rådande faktor vilket leder till att IUP idag, endast är en
pappersprodukt. För att IUP skall få genomslagskraft i framtiden krävs att ledningen visar engagemang och vilja för att lärarkåren skall förstå vikten av arbetet.
Pedagogen i rektorsområde B tror att de kommer att frångå de pärmar de arbetar med idag. IUP kommer att skapas utifrån de skriftliga omdömena som på sikt kommer att finnas tillgängligt för elever och föräldrar på Schoolsoft. Detta innebär att ramarna för IUP kommer att vara mer flexibla. Vidare anser pedagogen att det är enormt resurskrävande att arbeta och omarbeta planerna för att de skall fungera i verksamheten.
”Ja det är svårt för er, men jag tycker att det är vansinnigt att, på ett sätt, att vi över hela landet ska sitta och göra detta jobbet egentligen. Det är jättemycket jobb att göra en sån här så då tycker jag att nån klok människa som kan sånt här kan göra det till oss på nåt sätt”.
7. Analys
7.1 Den målstyrda skolan
Samtliga respondenter är överrens om att ansvaret för implementeringen av IUP i de enskilda verksamheterna åligger huvudmannen som i detta fall är rektorerna för de berörda rektorsområdena. Detta är i enlighet med de bestämmelser som kom från Utbildningsdepartementet i samband med införandet av planerna. Där står att läsa att rektor har huvudansvaret för utformningen av IUP. (Skolverket, 2008:8)
Det har skett en tydlig decentralisering då verksamheterna inom kommunen har fått auktorisation från myndigheterna att verkställa beslutet om de individuella utvecklingsplanerna 2006 utifrån de angivna målen och lagarna som bestämts. Detta medför att huvudmannen för varje verksamhet får möjlighet att påverka och anpassa IUP utifrån sina förutsättningar.
I intervjun med klassföreståndaren i rektorsområde B delges nackdelar med att köpa in färdigställt material då denna i efterhand har visat sig vara svår att applicera i den egna verksamheten. Rektorsområde B har valt att utgå från Agneta Zetterströms stegbladsmodell där pedagogen och eleven följer elevens utveckling och lärande genom förutbestämda kriterier. Efter att ha arbetat ett par år med denna modell anser inte läraren att dessa håller en önskvärd nivå, utifrån undervisningen som bedrivs, förutsättningar som finns och elevernas prestationsförmåga. I de allmänna råden står det angivet att IUP skall utformas efter lokala förutsättningar på den enskilda skolan. Rektorsområde B omfattar fem skolor varav fyra är placerade på landsbygden vilket visar på att det finns en geografisk skillnad som eventuellt kan spela roll för implementeringen av en viss modell. Pedagogerna som intervjuades inom rektorsområde B hade delade uppfattningar om hur väl stegmodellen fungerade i verksamheterna. Vilket visar på att det även här råder lokala skillnader, då uppfattningar kring arbetet varierar, då de arbetar inom olika verksamheter.
Vi hindras från att få några konkreta svar om varför rektorn i detta område valde att investera i denna inköpta stegbladsmodell, då intervju med denna uteblev. För oss upplevs implementeringsprocessen som otydlig då vi inte haft möjlighet att tala med rektorn personligen. Då rektorn har valt att överlåta uppdraget är det svårt att bilda sig en uppfattning om huruvida implementeringen skett på ett traditionellt vis, med utgångspunkt utifrån en beslutsfattande som styr och en tillämpare som ska verkställa. Även om rektorn valt att
delegera kan denna ändå ha haft en tydlig styrning vad gäller utformningen, vilken styrning framgår inte tydligt av våra intervjuer. Frånsett denna oklarhet kan de båda rektorsområdena som i detta fall är tillämpare anses vara handlingskraftiga instrument för beslutsfattarna som i detta fall är Utbildningsdepartementet. De båda rektorsområdena har verkställt uppdraget i verksamheten men hur väl det har implementerats och fungerar i verksamheterna råder det delade meningar om. (Rothstein (red), 2001: 21)
Lipskys modell street-level bureaucrats (närbyråkrater) kan appliceras i den berörda kommunen för att tydliggöra implementeringsprocessen i den offentliga sektorn. I denna modell står det angivet att närbyråkraterna som i detta fall är lärarna har en stor handlingsfrihet inom sitt arbetsområde, då politiker och förtroendevalda inte besitter den professionella kunskapen. De båda rektorsområdena visar på en tydlig självständighet inom verksamhetens givna ramlagar. Utbildningsdepartementet och ordföranden i BUN kan endast påverka de olika verksamheterna indirekt genom att förse dem med ramlagar, resurser och lokaler. (a.a., s.21)
7.2 Top-Down och Bottom-Up
Utifrån det vetenskapliga begreppet implementering kan det urskiljas ett tydligt top-down perspektiv inom verksamheterna som vi har undersökt. Rektorsområdena ser implementeringsprocessen som ett väldigt kort steg från beslutsfattarna, som i detta fall är riksdagen, ner till deras verksamheter. Det resulterar i en indirekt styrning där rektorerna får utforma sin egen IUP utifrån organisatoriska referensramar. Vid införandet av IUP i verksamhet A delger rektorn att det fanns vissa rådande omständigheter på förvaltningen som medförde ett merarbete för rektorn som ålagts fler arbetsuppgifter och arbetsbördan blev därmed en stor belastning för verksamheten. Förvaltningschefen har en väsentlig roll vid implementering av politiska beslut som ämbetsmännen har i uppgift att verkställa i sin verksamhet. (Lundquist, 1991:25) Detta led föll bort 2006 då förvaltningschefen inte var tillgänglig. Det faktum att detta stöd inte fanns att tillgå kan ha bidragit till att implementeringen av IUP inte har fått de önskvärda effekterna. Rektorsområde B nämnde inte detta som en problematik under vår intervju vilket kan grunda sig på att deras arbete startade två år tidigare och var inte beroende av förvaltningens stöd 2006.
Utifrån resultaten från våra intervjuer i rektorsområde B framgår att rektorn har det primära ansvaret men har valt att vidarebefordra det till tre pedagoger. Då det aldrig gavs tillfälle till en intervju med rektorn i detta område vet vi inte svaret utan kan bara anta att det funnits en top-down styrning från rektorns sida.
