Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskaper Omvårdnadsvetenskap, Avancerad nivå
Examensarbete Magister, 15 hp Vårterminen 2016
Anestesisjuksköterskans erfarenheter av hinder och möjligheter i
sin fysiska arbetsmiljö
Nurse Anesthetist’s experiences of the obstacles and opportunities in their
physical work environment
Ellen Petric Mathias Andersson
Sammanfattning
Bakgrund: En god fysisk arbetsmiljö inom anestesiverksamheten är betydelsefull för att
anestesisjuksköterskor ska kunna möta de höga krav, som i dagsläget ställs på
patientsäkerheten. Tidigare forskning har främst påvisat hur anestesisjuksköterskan påverkas av den psykosociala arbetsmiljön och dess relation till patientsäkerhet. Denna studie beskriver anestesisjuksköterskans hinder och möjligheter i den fysiska arbetsmiljön på
operationsavdelningen och dess påverkan med avseende på patientsäkerhet.
Syfte: Beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av den fysiska arbetsmiljön på
operationsavdelningen.
Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design och induktiv ansats.
Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio anestesisjuksköterskor från två mindre svenska sjukhus. Intervjumaterialet analyserades med inspiration från Braun och Clarks steg för steg- modell.
Resultat: Fyra huvudteman framkom vid analysering av materialet: förhållanden gällande
ljud-, ljus-, temperatur och ventilation samt ergonomi. Resultatet visade att det fanns både hinder och möjligheter i anestesisjuksköterskans fysiska arbetsmiljö. De hinder som framkom bör om möjligt förbättras för att säkerställa en god fysisk arbetsmiljö och en hög
patientsäkerhet. De möjligheter som framkom var att anestesisjuksköterskan självständigt eller med stödjande faktorer delvis kunde påverka och förbättra den fysiska arbetsmiljön.
Konklusion: Anestesisjuksköterskorna beskrev hinder och möjligheter i sin fysiska
arbetsmiljö. Hinder som framkom påverkade det fysiska måendet och patientsäkerheten negativt. Möjligheter som anestesisjuksköterskorna erfor var möjligheten att kunna påverka sin fysiska arbetsmiljö och därmed stärka patientsäkerheten.
Abstract
Background: A good physical work environment within anesthesia activity is important for
the nurse anesthetist to be able to meet the high demands, which in the current situation is on patient safety. Previous research has mainly demonstrated how the nurse anesthetist
influenced by the psychosocial work environment and its relation to patient safety. This study describes the nurse anesthetist obstacles and opportunities of the physical environment on the operations department and its impact in terms of patient safety.
Purpose: To describe anesthesia nurse´s experiences of the physical work-environment in the
surgical ward.
Method: The study was conducted as a qualitative interview study with descriptive design
and inductive approach. Semi structured interviews were held with nine anesthesia nurses from two minor Swedish hospitals. The gathered materials were analyzed with inspiration from Brown and Clark´s step by step-model.
Result: Four main themes evolved when analyzing the material, these were result of relations
concerning sound-, light-, temperature and ventilation, ergonomics. All themes are based on a number of sub-themes. The result showed both obstacles and possibilities within the physical work-environment of an anesthesia nurse. The obstacles should if possible be improved to ensure a good physical work-environment and a good patient security. The opportunities that emerged were that the nurse anesthetist independently or in collaboration with colleagues, to some extent had the ability to influence and improve the physical work-environment.
Conclusion: The anesthesia nurses described obstacles and opportunities in their physical
work-environment. Obstacles that emerged affected nurses' physical well-being and patient safety negatively. The opportunities the anesthesia nurses experienced were the opportunity to influence their physical work-environment and strengthen patient safety.
Keywords: Anesthesia nurse, work-environment, physical work-environment, patient
Innehållsförteckning
1. Inledning 6
2. Bakgrund 6
2.1 Arbetsmiljö 6
2.2 Anestesisjuksköterskans arbetsmiljö 7
2.3 Anestesisjuksköterskans fysiska arbetsmiljö 8
2.4 Patientsäkerhet och arbetsmiljöns inverkan på patientsäkerheten 9
2.5 Teoretisk referensram 10 3. Problemformulering 11 4. Syfte 12 5. Metod 12 5.1 Design 12 5.2 Urval 12 5.3 Datainsamling 13 5.4 Analys 14 5.5 Förförståelse 16 5.6 Forskningsetiska överväganden 16 6. Resultat 17 6.1 Ljudförhållandens påverkan 17
6.1.1 Ljudnivån som hinder 18
6.1.2 Förbättringsmöjligheter av ljudnivån 19
6.2 Ljusförhållanden 19
6.2.1 Hinder vid otillräckliga ljusförhållanden 19 6.2.2 Möjligheter till förbättring av ljusförhållanden 20
6.3 Temperatur och ventilation 21
6.3.1 Hinder i temperaturförhållanden 21
6.3.2 Möjligheter att hantera kylan på operationssalen 22 6.3.3 Hinder att påverka ventilationsförhållanden 22 6.3.4 Möjligheter att kunna påverka ventilationsförhållanden 22
6.4 Ergonomiska förhållanden 23
6.4.1 Hinder för god ergonomi 23
7. Diskussion 27 7.1 Resultatdiskussion 27 7.2 Metoddiskussion 31 8. Konklusion 33 9. Kliniska implikationer 34 10. Framtida forskning 34 Referenser 35
1. Inledning
Arbetsmiljön är en viktig aspekt inom anestesiverksamheten. Arbetsmiljön ska vara patientsäker och av god kvalitet. En god fysisk arbetsmiljö är viktig för att säkerställa säkerhet och välbefinnande för både patient och vårdgivare. Anestesisjuksköterskans arbetsmiljö kan upplevas som begränsad och trång på grund av att mycket medicinteknisk utrustning används på ett begränsat område. Det kan försvåra anestesisjuksköterskans arbete och tillgänglighet till patienten vid uppkomna problem exempelvis då patienten uppvisar symtom på sviktande vitala parametrar gällande syresättning eller blodtryck. Tillgång till fönster, dagsljus, en bra temperatur, god ventilation samt en acceptabel ljudnivå är av vikt för att minska stress och bibehålla en hög grad av koncentration (Halldin & Nilsson, 2014).
Under de verksamhetsförlagda veckorna i utbildningen till anestesisjuksköterska uppkom intresset för anestesisjuksköterskans arbetsmiljö. Denna studie syftade till att undersöka eventuella hinder och möjligheter som kunde finnas i den fysiska arbetsmiljön och hur patientsäkerheten eventuellt påverkades.
2. Bakgrund
2.1 Arbetsmiljö
Definition av arbetsmiljö är den sammanfattande benämningen på biologiska, medicinska, fysiologiska, psykologiska, sociala och tekniska faktorer som i arbetssituationen eller i arbetsplatsens omgivning påverkar individen. Arbetsmiljön omfattar även bedömning och kontroll av miljöfaktorer som potentiellt kan påverka hälsan, exempelvis stress, ljudnivåer och utrustningen på en operationssal (Lindeberg & Vingård, 2012).
Arbetsmiljön regleras i Sverige av Arbetsmiljölagen (1977:1160) som har till uppgift att förebygga olycksfall och ohälsa i arbetet samt att i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Vidare anges att arbetsmiljön ska vara tillfredställande med hänsyn tagen till arbetets natur samt social och teknisk utveckling i samhället. Arbetsförhållanden ska anpassas till människors olika förutsättningar i både fysiskt och psykiskt avseende och arbetstagaren ska även ges
möjlighet att delta i förändringsarbete, utvecklingsarbete samt medverka i utformningen av sin egen arbetssituation.
I Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS) föreskrift Arbetsplatsens utformning (AFS 2009:2) beskrivs att ska en arbetslokal ha fönster där både placering och storlek möjliggör tillgång till tillfredställande dagsljus och utsikt. Vidare påverkas den fysiska arbetsmiljön av ljudnivån på arbetsplatsen. Arbetsmiljöverket (AFS 2005:16) definierar buller som icke önskvärt ljud, vilket innefattar både hörselskadligt ljud samt störande ljud. Ljudnivån ska inte överstiga 40 decibel (dB) där stora krav ställs på koncentration och behov av att kunna föra samtal obehindrat. Vid tillfällen då det anses betydelsefullt att kunna samtala och där det ställs kontinuerligt krav på precision, snabbhet eller uppmärksamhet förutsätts en nivå under 60 dB.
Inomhusmiljöns temperatur och luftfuktighet påverkar hälsan och personalens förmåga att prestera. För hög temperatur leder till minskad fysisk prestationsförmåga, trötthet och risken för att begå fel ökar. För kall inomhustemperatur leder till minskad koncentration, rastlöshet och minskad förmåga att utföra mentalt krävande uppgifter. Det är påvisat att
inomhustemperaturer på 20 °C till 24 °C är lämpliga. I uppvärmda rum bör luftfuktigheten vara mellan 40-50% för god komfort och hygien (Reddy, Chakrabarti & Karmakar, 2012).
2.2 Anestesisjuksköterskans arbetsmiljö
Yrket som anestesisjuksköterska utövas inom olika sektioner som operationsavdelning, i samband med röntgenundersökningar, hantering av trauma på akutavdelning och ute på olycksplats inom ambulanssjukvården (Riksföreningen för anestesi & intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2008). Men främst sker arbetet som anestesisjuksköterska på
operationssalen.
Anestesisjuksköterskan ska på farmakologisk väg försätta patienten i ett tillstånd av djup medvetslöshet ofta tillsammans med total muskelrelaxation. Detta ställer krav på bred medicinsk samt teknisk kunskap och på god iakttagelseförmåga och handlingskraft. Under operationen står patientens vitala funktioner, ventilation samt cirkulation i fokus. Funktioner måste övervakas under hela operationen med hjälp av klinisk observation samt information
från teknisk övervakningsutrustning. Samtidigt som övervakningen fortgår måste
anestesisjuksköterskan även följa operationsförloppet för att underlätta operatörens arbete. En annan viktig anestesiologisk uppgift är att kontrollera blodförlust samt vätskebalans hos patienten. Sammantaget ställs stora krav på simultankapacitet och förmåga att ur en stor mängd information, sammanställa en hanterlig bild av patientens tillstånd (Coles, 2002; Halldin & Nilsson, 2014).
Medarbetarnas möjlighet att påverka sin egen arbetssituation, är en förutsättning för att åstadkomma en tillfredställande och meningsfull arbetsmiljö. På en sund arbetsplats finns en gemensam målsättning att skapa en miljö som främjar och tillgodoser hälsa och säkerhet både socialt, fysiskt, psykiskt samt organisatoriskt hos medarbetarna (Gran-Bruun, 2013).
Anestesisjuksköterskorna upplever att arbetsmiljön är relaterad till upplevelsen av arbetstillfredsställelse, vilket tyder på att en god arbetsmiljö även kan leda till en sund arbetsplats (Meeusen, Van Dam, Brown-Mahoney, Van Zundert & Knape, 2011). Det är viktigt att både den psykosociala och fysiska arbetsmiljön är av god kvalitet för att
upprätthålla patientsäkerhet samt välbefinnande hos personalen. Under den tid som patienten är sövd har anestesisjuksköterskan patientens liv i sina händer och det ansvar som följer med (Sundqvist & Carlsson, 2014) och det förekommer att anestesisjuksköterskan inte kan eller vill överlämna salen till en kollega, relaterat till patientens tillstånd. Toalettbesök och raster kan därmed utebli och lunchraster försenas, beroende på arbetssituationen på
operationsavdelningen. Ovannämnda faktorer kan leda till försämrad koncentrationsförmåga, trötthet och upplevd stress (Schreiber & Mac Donald, 2010).
2.3 Anestesisjuksköterskans fysiska arbetsmiljö
Det finns flera olika faktorer som påverkar anestesisjuksköterskornas upplevelse av den fysiska arbetsmiljön. Operationssalen i sig är en begränsad yta där flera professioner ska samsas om utrymmet utan att hamna i vägen för den andre. Vilket i samband med att
anestesisjuksköterskan är ansvarig för den medicintekniska utrustning som finns på salen, kan orsaka upplevd stress hos anestesisjuksköterskan (Coe & Gould, 2008). Förekomst av
dagsljus och välfungerande ventilation är viktiga faktorer för att uppnå en god arbetsmiljö (Halldin & Nilsson, 2014). Dagsljus en viktig faktor som har stort inflytande på människans fysiologi och påverkar faktorer som dygnsrytm, vakenhet och regleringsförmåga av
kroppstemperatur (Webb, 2006). Operationssalar som saknar dagsljus och fönster upplevs som deprimerande framförallt under vintertid (Perry, 2005). Rätt temperatur och en
temperatur anpassad för arbetet som utförs en positiv inverkan på prestation och hälsa (Reddy et al. 2012).
Temperatur och ljudnivå, strålningsrisk samt ergonomi som faktorer som påverkar
arbetsmiljön. Ljudnivån på operationssalen ska vara låg för att inte påverka koncentrationen även plötsliga växlingar i ljudnivån kan störa och leda till koncentrationssvårigheter (Halldin & Nilsson, 2014). Buller kan leda högt blodtryck och huvudvärk men även till ångest och stress. Vilket kan orsaka försämrad koncentration och därmed påverka arbetet negativt (Reddy et al. 2012). Det är även känt att buller kan leda till irritation hos personalen (Christensen, 2005). Låg temperatur på operationssalen har en negativ effekt på
anestesisjuksköterskors fysiska välmående. Behaglig inomhustemperatur är avgörande för att anestesisjuksköterskorna skall kunna prestera maximalt (Perry, 2005). Utrustningen på operationssalen, till exempel operationsbritsar och ventilatorer, upplever
anestesisjuksköterskor som tunga och att de är dåligt anpassade till de ofta små och trånga operationssalarna (Averlid & Axelsson, 2012).
Personal som jobbar inom vården utsätts för fysiska hinder i sin arbetsmiljö. För att hantera patienter och även utrustning utsätts personalen för tunga lyft och drag dessutom genomförs arbetet ibland i extrema och påfrestande kroppsställningar. Vilket kan öka risken för
belastningsskador exempelvis problem med rygg och nacke. Om den fysiska arbetsmiljön är ergonomiskt anpassad till det arbete som genomförs minskar risken för belastningsskador och kvaliteten på arbetet ökar (Waters, 2010).
2.4 Patientsäkerhet och arbetsmiljöns inverkan på patientsäkerheten
Patientsäkerhet regleras av Patientsäkerhetslagen vars syfte är att förebygga vårdskador hos patient samt att främja hög patientsäkerhet. Vårdskador definieras av Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) § 5 enligt följande: ” Med vårdskada avses i denna lag lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat
undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med Hälso- och sjukvården”.
I Kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskan framgår det att säker vård och förbättringskunskap för kvalitetsutveckling är två av sex kärnkompetenser.
Anestesisjuksköterskan har ett självständigt ansvar att främja patientsäkerheten och utöva sitt yrke på ett sätt så att god patientsäkerhet alltid optimeras (Riksföreninge n för anestesi & intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2012). För att uppnå god patientsäkerhet och kunna minska vårdskador samt dödsfall inom vården krävs faktorer som god arbetsmiljö, högt utbildade sjuksköterskor och hög grad av bemanning (Aiken, Clarke, Sloane, Lake & Cheney, 2008). Faktorer som uteblivna raster kan leda till försämrad koncentrationsförmåga, trötthet och upplevd stress, som i sin tur orsaka sänkt uppmärksamhet och kan äventyra
patientsäkerheten (Schreiber & Mac Donald, 2010).
För att ha möjlighet att bedriva säker vård ska arbetsmiljön vara anpassad efter det arbete som utförs på operationssalen, arbetet och utrustningen ska vara anpassad och utformad efter personalens fysiska och psykiska förutsättningar så att personalen inte utsätts för ohälsa eller risk för skada (Arbetsmiljölagen SFS 1977:1160). En god arbetsmiljö är viktig för att
sjuksköterskor ska kunna leverera en hög kvalitet på vården (Rochefort & Clarke, 2010), (Taylor, Dominici, Agnew, Gerwin, Morlock, & Miller, 2011).
Kvalitén på sjuksköterskornas arbetsmiljö är kopplad till patientsäkerheten (Laschinger & Leiter, 2006). Vid en stödjande arbetsmiljö blev sjuksköterskorna mer engagerade i arbetet och som en följd av detta blev omvårdnaden och hanteringen av patienten säkrare.
Omvårdnadskvaliteten och patientsäkerheten kan påverkas negativt om sjuksköterskorna känner sig stressade eller utbrända under sin arbetsutövning. Brist på kontroll och stöd i arbetet, brist på resurser och hög arbetsbelastning kan leda till att sjuksköterskor presterar dåligt, får en dålig attityd och kan även i förlängningen leda till utbrändhet.
2.5 Teoretisk referensram
Krav - kontrollmodellen beskriver aspekterna arbetskrav och kontroll och hur de påverkar personers upplevda stress och hälsa. Modellen kan användas för att utforska och fastställa samband mellan hälsa och arbetsmiljö. Krav- kontrollmodellen används vanligtvis för att tydliggöra och sammanfatta samband mellan psykosocialarbetsmiljö och ohälsa. Krav - kontrollmodellen presenterades initialt av Karasek & Theorells (1990).
En modifiering har sedan utförts av Johnson & Hall (1988) där komponenten stöd tillfördes till modellen. Stödet involverar de kollegor som finns på arbetsplatsen. Modellen involverar tre begrepp; krav, kontroll och stöd som skapar en helhetsbild.
Begreppen och krav - kontroll - stödmodellen har i denna studie tolkats enligt följande:
Krav: de hinder som anestesisjuksköterskorna upplevde i den fysiska arbetsmiljön.
Kontroll: de möjligheter anestesisjuksköterskorna hade att påverka den fysiska arbetsmiljön.
Stöd: de hjälpmedel som finns tillgängliga, arbetskamrater och arbetsmiljögrupper alternativt arbetsplatsträffar där möjligheten att lyfta frågor rörande arbetsmiljön finns.
Modellen förklarar att höga krav och många hinder i samband med låg kontroll och få möjligheter kan påverka den fysiska arbetsmiljön. Det leda till upplevelsen av litet
beslutsutrymme med risk för negativ påverkan på hälsan, om inte stöd finns tillgängligt. Med tillgängligt stöd kan den situationen upplevas hanterbar.
En arbetssituation med låga krav och få hinder tillsammans med hög kontroll, många
möjligheter och med tillgängligt stöd upplevs som hanterbar. Den situationen kan också bidra till minskad anspänning hos anestesisjuksköterskan och att denne utför exempelvis
ergonomiskt korrekta förflyttningar av patienten.
3. Problemformulering
Anestesisjuksköterskans arbetsmiljö ska vara patientsäker och av god kvalitet. Det ska finnas utrymme att arbeta med god säkerhet för både personal och patient. För att uppnå kraven, krävs att många faktorer är uppfyllda med bland annat god belysning, ventilation och temperatur. Utöver detta ska den medicintekniska utrustningen samt övrig utrustning som används exempelvis operationsbord vara ergonomiskt anpassade och säkra. Det är också viktigt att operationssalen och den utrustning som används har en god utformning för att underlätta arbetet och därmed öka säkerheten för både personal och patienter.
Vid sökning efter tidigare forskning är denna till största del inriktad på
anestesisjuksköterskans arbetsmiljö ur ett psykosocialt perspektiv. Då den fysiska
arbetsmiljön är en stor del i den totala bilden av arbetsmiljön bör även denna aspekt studeras. Det är viktigt att öka kunskapen om vilka hinder och möjligheter som finns i
anestesisjuksköterskans fysiska arbetsmiljö, för att kunna bedriva förbättringsarbete,
upprätthålla en god fysisk arbetsmiljö, säkerställa vårdkvalitén och därmed patientsäkerheten.
4. Syfte
Beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av den fysiska arbetsmiljön på operationsavdelningen.
5. Metod
5.1 Design
En deskriptiv design med induktiv ansats har använts. För att erhålla innehållsrika och detaljerade beskrivningar av anestesisjuksköterskans erfarenheter genomfördes en kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer.
5.2 Urval
Ändamålsenligt urval har använts då det var önskvärt att de personer som deltog i intervjuerna var av olika kön och ålder samt att det fanns en variation av antal år inom yrket som
anestesisjuksköterska. Detta för att kunna få så stor variation som möjligt av deltagarnas erfarenheter. Ändamålsenligt urval innebär att deltagare som kommer att gynna studiens syfte bäst väljs ut (Polit & Beck, 2012). Inklusionskriterier var att deltagaren skulle vara verksam som anestesisjuksköterska på en operationsavdelning. Intervjuerna genomfördes med nio anestesisjuksköterskor vid två mindre sjukhus i Mellansverige. Av nio deltagare var sex stycken kvinnor och tre stycken män. Medelåldern på de intervjuade var 53 år och
medianåldern var 51,3 år. De intervjuade hade erfarenhet som anestesisjuksköterskor från 1-26 år. Medelvärde 20 år och medianvärde 15,8 år.
Samtliga anestesisjuksköterskor som tillfrågades och som tackade ja till att delta i studien blev intervjuade.
5.3 Datainsamling
För att nå deltagarna kontaktades två klinikchefer på sjukhus i två olika regioner i
Mellansverige, initialt via telefonsamtal och sedan skickades skriftlig förfrågan via e-mail om tillstånd att genomföra arbetet. Då tillstånd godkänts kontaktades avdelningschefen vid ett av sjukhusen och studien presenterades vid ett morgonmöte. Då mötet inte genererade några deltagare kontaktades en annan avdelningschef inom samma region via besök på
operationsavdelningen. Tre anestesisjuksköterskor tillfrågades om deltagande och samtliga var villiga att delta. Tid och plats för intervjuerna bestämdes. Några dagar efter att förfrågan om tillstånd skickats till klinikcheferna blev den ena författaren uppringd av en
anestesisjuksköterska vid ett av sjukhusen som fått e-mail via klinikchefen. Denne uppgav att sex anestesisjuksköterskor var intresserade att delta i studien. Tid och plats för att genomföra intervjuerna bestämdes i samband med samtalet.
I samband med intervjuerna erhöll deltagarna muntlig och skriftlig information, därefter signerades skriftligt samtycke. Intervjuerna genomfördes i enskilt rum, valda av
anestesisjuksköterskorna på de två enheterna, för att undvika störningar och avbrott under intervjuerna. Vid några tillfällen avbröts dock intervjuerna av telefonsamtal samt av dörrknackning. Lokalerna tillhörde verksamheten och intervjuerna genomfördes under arbetstid. Vid intervjuerna användes semistrukturerad intervjuteknik vilket innebar att öppna frågor ställdes till deltagarna med stöd från en intervjuguide. Intervjuguiden var utformad med öppna och övergripande frågor utifrån syftet. Då syftet var att få reda på något nytt, var det viktigt att inte göra intervjuguiden för specifik med alltför detaljerade frågor. Varje intervju inleddes med inhämtning av demografisk data som kön, ålder och antal
yrkesverksamma år som anestesisjuksköterska. Varje intervju varade mellan 20-35 minuter och genomfördes under loppet av två dagar, våren 2016. Båda författarna var närvarande vid samtliga intervjuer. Vid slutet av varje intervju ställdes frågan om informanten ville tillägga något eller hade någon fråga. Intervjuerna spelades in med mp3 och delades sedan upp, fyra respektive fem intervjuer var för att sedan transkriberas.
5.4 Analys
Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades med hjälp av tematisk analys (se tabell 1). Sedan tog båda författarna del av samtliga textmaterialet. Tematisk analys är en metod som används för att identifiera, analysera och rapportera mönster eller teman som finns i data. Ett tema kan beskrivas som något viktigt som kommer upp inom data som samlats in relaterat till frågeställningen. Ett induktivt förhållningssätt användes och data blev analyserad utifrån den information som framkom i intervjuerna. Detta gjordes för att en så komplett bild som möjligt av anestesisjuksköterskornas erfarenheter skulle synlig. Tematisk analys kan beskrivas som en process där data kodas utan att passa in den i en befintlig ram (Braun & Clarke, 2006).
Analysen genomfördes genom att använda en steg- för stegmodell, inspirerad av Braun & Clarke (2006). Det transkriberade materialet lästes igenom upprepade gånger för att få en uppfattning av textens innehåll och för att bekanta sig med texten. En sökning av mönster i texten påbörjades också. Därefter påbörjades kodning av det mest intressanta i texten. Textsegment som var intressanta valdes ut och kodades med olika färger. Vidare började arbetet med att ta fram övergripande teman (tabell 2). Koderna som framkommit i texten sorterades in under de olika teman som tagits fram. De koder som inte passade in under något tema lades åt sidan i en egen grupp, som senare kunde användas under nya teman. Därefter kontrollerades de teman som framkommit. Under varje tema kontrollerades att de koder som lagts där verkligen relaterade till temat. Dessutom kontrollerades att tillräckligt med data fanns under varje tema. Vidare kontrollerades att det förelåg tydliga skillnader mellan olika teman och data och att data som fanns under varje tema hörde dit på ett meningsfullt sätt. Sedan definierades, förfinades och namngavs de slutliga temana. Detta innebar att kärnan av vad som var intressant i varje specifikt tema kunde identifieras till resultatdelen. Slutligen genomfördes den sista analysen, användbara citat som förtydligade de olika temana valdes ut och det färdiga resultatet producerades (Braun & Clarke, 2006).
Tabell 1. Flödesschema för analysmetod enligt Braun & Clarke (2006).
Tabell 2. Exempel på bearbetning av kodning och teman.
Bekanta sig med data Systematisk kodning Tema
NN: Ja, det beror sig på vad det är för ingrepp,
laparoskopier då är det ju rätt så mörkt. Så då har man kanske bara en läslampa hos mig, jag får ju den belysning som jag behöver.
- Laparoskopier då är det ju rätt så mörkt. - Jag får ju den
belysning som jag behöver.
- Hinder vid otillräckliga ljusförhållanden - Möjligheter till att
förbättra
ljusförhållanden.
NN: ja det är ju att vi ska vara rädda om våra ryggar och inte, det blir så lätt att man står och drar i onödan. När vi har så fina hjälpmedel. Vi ska ju hålla många år.
- Vara rädda om våra ryggar.
- står och drar i onödan - Vi har så fina
hjälpmedel.
- Ergonomiska hinder - Möjligheter till god
ergonomi. 1. Bekanta dig med data:
transkribera och läs materialet upprepade gånger.
2. Påbörja systematisk kodning av intressanta och särskiljande drag, sammanställ data som är relevant för varje kod.
3. Sortera och samla in alla relevanta koder till potentiella teman.
6. Publicering av rapport: välj ut talande koder som relaterar till analys och
forskningsfrågan, som slutligen blir resultatet till rapporten.
5. Definiera och namnge teman, analysera
kontinuerligt och definiera varje tema. 4. Granska, kontrollera så
att teman förhåller sig till koderna och slutligen till hela datamängden.
5.5 Förförståelse
Tidigare yrkeserfarenheter inom såväl interhospital som prehospital vård skapar en förförståelse i denna studie som kan påverka tolkningen av resultatet. Förförståelse för att kunna tolka och förstå materialet krävs men kan även leda till minskad mottaglighet för nya perspektiv. Inför intervjuerna och under studiens gång har ett resonemang förts av
förförståelsen och dess påverkan, för att skapa medvetenhet (Malterud, 2014).
5.6 Forskningsetiska överväganden
Forskningsetik regleras i två lagar i Sverige, Lag om etikprövning av forskning som avser människor, SFS, 2003;2008 och Personuppgiftslagen, PUL 1998:204. Ingen etikprövning av denna studie är genomförd. Vetenskapliga studier på grund-, och avancerad nivå bedöms inte som forskning vilket innebär att de inte behöver genomgå granskning av regional kommitté (Kjellström, 2012). Under genomförandet av studien har Vetenskapliga rådets
Forskningsetiska krav (2012) använts. Samtyckeskravet, informationskravet,
konfidentialitetskravet samt nyttokravet. Ansökan om tillstånd från klinikchefer inhämtades och godkändes innan sökandet av informanter påbörjades. Även avdelningschefer
informerades. Informanterna har informerats skriftligt och muntligt om studiens syfte och om hanteringen av materialet. I informationsbreven framhölls även att deltagandet var frivilligt och att de kunde avbryta sitt deltagande när som helst utan några konsekvenser och utan att ange någon anledning. Då risk fanns att informanterna kunde känna sig utsatta och
exponerade vid intervjuerna genomfördes de i avskild miljö. Intervjuerna inleddes med en presentation av studiens syfte samt att intervjun var frivillig och när som helst kunde avbrytas. Informanterna fick även skriva på ett samtyckesformulär innan intervjun påbörjades.
Konfidentialitet och anonymitet tillämpades under hela processen, samtligt material
avidentifierades och textmaterialet fick koder. Materialet har förvarats säker plats och endast, en examinator samt handledaren har läst materialet i sin helhet. Enligt Personuppgiftslagen (PUL 1998:204, 1§) ska identitet skyddas för att förhindra att integriteten kränks.
Informanterna upplystes om att avidentifierat material kommer att bevaras till uppsatsen har blivit godkänd, därefter kommer allt intervjumaterial att makuleras.
Forskningsetiska riktlinjer tillämpades då materialet som framkommit vid intervju tillfällena inte fabricerats, plagierats eller falsifierats (Polit & Beck, 2012). Författarna har i möjligaste mån varit objektiva.
Nyttan med studien är att kunna beskriva anestesisjuksköterskornas hinder och möjligheter i sin fysiska arbetsmiljö. Vilket kan leda till större förståelse och kunskap och i förlängningen leda till utveckling av vårdverksamheten och därmed en ökad patientsäkerhet.
6. Resultat
Resultatet består av fyra huvudteman och tio underteman, se Tabell 3.
Tabell 3 Teman och underteman
Huvudteman Underteman
Ljudförhållandens påverkan - Ljudnivån som hinder
- Förbättringsmöjligheter av ljudnivån.
Ljusförhållanden - Hinder vid otillräckliga ljusförhållanden - Möjligheter till förbättring av ljusförhållanden Temperatur och ventilation - Hinder i temperaturförhållanden
- Möjligheter att hantera kylan på operationssalen - Hinder med avseende på ventilationsförhållanden - Möjligheter att kunna påverka ventilationsförhållanden
Ergonomi - Hinder för god ergonomi
- Möjligheter till god ergonomi
6.1 Ljudförhållandens påverkan
Enligt anestesisjuksköterskorna förekommer det en hel del ljud på operationssalen. Framför allt var det larmljud från medicinteknisk utrustning som sprutpumpar, ventilatorer och
övervakningsmonitorer som nämndes men även ljud från sekretsugar, utsug för anestesigaser samt värmare:
”… sugen låter och det är ju ingenting som är tyst liksom, många gånger tänker man att måste allting låta så pass och så börjar mina pumpar och narkosapparater... och det bara pinglar ”
6.1.1 Ljudnivån som hinder
Ljudnivån var en del av arbetet vilken de inte tänkte på förrän operationen var slutförd och alla apparater stängdes av. Det var först då de tydligt märkte skillnaden, eftersom salen då upplevdes tyst. Flera beskrev att det förekom extra mycket ljud på de salar där man
genomförde ortopediska operationer. Vid operationerna användes många operationsverktyg så som borrar, hammare och sågar, vilket ledde till en ökad ljudvolym. Användning av
hörselproppar som fanns på operationsavdelningen hindrade möjligheten att höra larmljud och andningsljud, vilket kunde äventyra patientsäkerheten. Trötthet när arbetsdagen var slut kunde anestesisjuksköterskorna härleda till en påverkan av ljudvolymen.
”Alla apparater låter ju lite grann, man tänker ju inte på det förrän man stänger av dem och då tänker man åh vad skönt och tyst det var”
”men det … tar ju bort mycket ljud också … det är ju lite skönt att höra om det börjar väsa om andningen”
”… när vi håller på med ortopedi så hamras det ju och spikas en hel del och det är ju en arbetsmiljö som man ibland kan tycka är lite mycket kanske”
”… allting låter ju nästan det kan ju vara en möjlig orsak till att man är trött i slutet på dagen”
6.1.2 Förbättringsmöjligheter av ljudnivån
Larmljuden upplevdes inte som något stort problem utan snarare som nödvändiga, för att påkalla uppmärksamhet vid apparatfel och vid sviktande vitala funktioner hos patienten. Arbetsmiljön kunde förbättras genom att tänka på att stänga av larm, som man inte hade behov av. Det fanns tillgång till hörselproppar för att skydda mot höga ljudvolymer men att de inte användes i någon större utsträckning.
”… sen vill jag ju ha larm för jag vill ju bli påkallad om det är någonting”
”… man ska minimera larmen i alla fall kan jag tycka, ta bort så mycket som möjligt och bara ha kvar de som verkligen är nödvändiga”
6.2 Ljusförhållanden
Ljudkvalitén i lokalerna ansågs vara beroende på vilket ingrepp som utfördes. Vid
laparoskopier och artroskopier som kräver mörkerläggning varierade deltagarnas erfarenheter. De flesta deltagarna nämnde att beslut om belysningen skedde i samråd med övriga
professioner på operationssalen.
6.2.1 Hinder vid otillräckliga ljusförhållanden
Otillräcklig belysning och nedsatt ljusinsläpp på grund av drapering, var ett hinder och en potentiell risk för patientsäkerheten. Ett hinder kunde vara tiden för mörkerläggningen som då påverkade uppfattningen om huruvida belysningen var tillräcklig eller inte. Vid en lång
laparaskopisk operation upplevdes belysningen inte som tillräcklig. Vid andra ingrepp, som krävde starkare belysning, uppfattades skenet som vitt och bländande. Några
anestesisjuksköterskor spekulerade i hur de skulle bli påverkade om det inte fanns fönster på salen och möjlighet till ljusinsläpp. De framhävde även att det var negativt om det fanns byggnader som skymde sikten utanför fönstret.
”sen kan det ju vara lite svårare när man ska djupare in och spruta läkemedel under draperingen när man inte ser riktigt bra”
”Jag vet ju operationer som är förlagda nere i bunkern … Inga fönster ingenting, då skulle man ju bli skitdeprimerad tänker jag”
6.2.2 Möjligheter till förbättring av ljusförhållanden
Några anestesisjuksköterskor beskrev att belysningen, som i huvudsak bestod av
punktbelysning var tillräcklig och att det fanns goda möjligheter att självständigt kontrollera styrkan på ljuset via manövreringsknappar. Hjälpmedel fanns att tillgå i form av ficklampa och glasögon med inbyggd ljuskälla i bågen. God planering ansågs som en möjlighet där anestesisjuksköterskorna kunde kontrollera och minska problemen relaterade till sänkt ljus nivå. Genom att ha god tillgång till patienten och den patientrelaterade utrustningen, så som perifera ven katetrar, minskade de tillfällen då sköterskan behövde arbeta under draperingen. Samtliga operationssalar hade fönster och tillgång till naturligt ljus utifrån vilket uppfattades som positivt och beskrev som: ”Det är det bästa vi har” och att möjligheten till dagsljus bidrog till en uppiggande känsla. Utsikten beskrevs som mycket fin och att det var positivt att kunna följa dygnsrytmen och årstiderna. De upplevde också att de kunde få en uppfattning av tid och rum, bara genom att titta ut genom fönstret.
”Jag får ju den belysning som jag behöver… om jag behöver en lampa till så är ju det helt okej”
”Det gäller att du har planerat och förberett innan, du har kanske dragit fram trevägskranen… så man inte behöver in och krypa under skynket”
“Jag tycker det är väldigt trevligt att kunna titta ut… vi har ju väldigt fin utsikt… det är bra att se dagsljus, man blir piggare av det. Ja ljuset, det är bra med dagsljus”
6.3 Temperatur och ventilation
Klimatförhållanden varierade beroende på vilken operation som utfördes och beroende på vilken anestesiform som användes.
6.3.1 Hinder i temperaturförhållanden
Klimatförhållandena på operationssalen beskrevs av många som ett hinder. Upplevelsen av kyla, luftväxlingar och kallras var vanligt förekommande under den interoperativa perioden. Sköterskorna ansåg att taken med laminärt luftflöde (används för att skapa kliniskt ren luft under pågående operation) bidrog till kallras genom den luftväxling som utspelas under dem. Även om temperaturen på salen var inom ramen för tillåtna referensvärden, upplevdes salen som kall. Att ha det för kallt och dragigt under en längre period på salen kan leda till fysiska besvär:
”Eftersom det är sådana luftväxlingar … där vi sitter så känner man ju att det är som ett drag… Så att även om det är 20 grader… upplevs det kallt, det gör det ju helt klart”
Faktorer som också kunde ses som hinder, var de olika professionernas grad av fysisk aktivitet på salen. Kyla var ett hinder, samtidigt som en förståelse fanns för att temperaturen inte gick att höja, eftersom operatörer och operationssjuksköterskor var mer påklädda. De i sin tur, utsattes för värmande operationslampor och hade många gånger ett mer fysiskt aktivt arbete under operationen. Det fanns en oro att patienterna skulle drabbas av hypotermi och att det var en ständig kamp för att inte patienten skulle bli nedkyld. Patienten var ofta mer
avklädd än anestesisjuksköterskorna och den övriga operationspersonalen:
”Det är lite svalt på rummen … och det är ju ett bekymmer framförallt för patienten … jag har ju förmånen att jag kan klä på mig någonting... Värma patienten är inte alltid lätt” ”Det är alltid en strid, de tycker det är för varmt i operationssåret och vi tycker att det är för kallt för oss och patienten. Det har vi ju kämpat med i många år”
6.3.2 Möjligheter att hantera kylan på operationssalen
Olika möjligheter och strategier beskrevs för att hantera den upplevda kylan. Några valde att ställa sig upp och gå runt lite för att få upp värmen, andra valde att sitta nära patienten om de använde täcke med strömmande varmluft. Samtliga anestesisjuksköterskor uttryckte även att det fanns goda möjligheter att använda extrakläder av olika material tillexempel kviltade västar, kragar och värmerockar. Några anestesisjuksköterskor nämnde möjligheten att ändra gradantalet på salen vilket sker vid pediatriska operationer och i samråd med övrig
operationspersonal. Flera anestesisjuksköterskor nämnde att om de fick förbättra något i sin fysiska arbetsmiljö, skulle de vilja höja temperaturen på operationssalen.
”Annars finns de ju en hel väst man kan ta på sig och har jag varmluft, Bear huggy på patienten då sätter jag mig så jag får lite vinst av den också”
”man får ju upp och röra lite på sig och ta på sig … såna här tröjor vi kan ha”
6.3.3 Hinder att påverka ventilationsförhållanden
De oböjliga slangarna för utsug av inhalationsgaserna, var ett hinder för optimal placering. Vid läckage, inandades de anestesiologiska inhalationsgaserna och diatermiröken, vilket kunde leda till huvudvärk. Ventilationen upplevdes därmed inte tillräckligt effektiv. Att vara sitt eget hinder genom glömska, kunde vara en faktor som ledde till fysisk påverkan av inhalationsgaser hos anestesisjuksköterskan:
”Då får man väl skylla sig själv om man inte satt på den… Ja, har väl hänt ett par gånger (sniffar i luften) det luktar gas, så kommer huvudvärken… det händer mest bara för man är lite tankspridd kanske”
6.3.4 Möjligheter att kunna påverka ventilationsförhållanden
Att kunna välja total intravenös anestesi (TIVA) var en möjlighet om anestesisjuksköterskan var skeptisk till inhalationsgasen och dess risker. Vissa situationer fanns då det inte var
lämpligt eller möjligt med TIVA, som vid pediatriska patienter där infart saknades, men att det inte var vanligt förekommande. I de fall intravenösa läkemedel användes innan
inhalationsgasen minimerades läckage av gaserna.
”Man väljer själv om man vill använda gas att söva med, vi söver ju mycket intravenöst idag också”
”Sen har vi ju tandbarn och går det inte att sätta nål på dem så måste man ju gasa ner dem förstås. Men det är inte så stor del”
6.4 Ergonomiska förhållanden
Ergonomi handlar inte enbart om samspelet mellan individ, teknik och miljö utan även om hur arbetet planerades och organiserades utifrån ett helhetsperspektiv.
6.4.1 Hinder för god ergonomi
Vid förflyttning av en patient förkom moment där risk för fysisk skada förelåg hos patienten och personalen. Det kunde vara tungt att flytta eller vända på patienter som inte kunde
medverka vid förflyttningen. Ett hinder kunde vara, att patienten fått spinalbedövning eller att patienten genomgått generell anestesi. Ett annat hinder kunde vara om underlaget som
patienten låg på hade blivit fuktigt eller blött, eftersom det skapade motstånd tillsammans med glidplattorna:
”… Eftersom vi gör höftplastiker, de ska ligga på sidan, man ska sätta stöd och det kan vara stora tunga patienter som sen får sin ryggbedövning och inte kan hjälpa till… det är klart… det är ju tungt”
”… De väger ju… ja en del väger ju över hundra kilo och man ska flytta på… står man fel eller man ska göra lite hastigt så är det ju lätt att man kan sträcka till sig eller att man skadar sig”
Att kunna arbeta nära patienten kunde upplevas som svårt, exempelvis för att komma åt perifer ven katetrar eller att ha ordentlig uppsikt över patientens endotrakealtub. Ett hinder kunde vara extremt operationsläge till exempel då man lutade operationsbordet väldigt
mycket. Ett annat hinder var att patienten låg inbäddad eller att draperingen var i vägen vilket kunde leda till svårighet att få full tillgång till patienten. Vidare angavs att golven upplevdes som hårda vilket ledde till att sjuksköterskorna upplevde trötthet i fötter, ben och rygg, under de dagar då de gick eller stod under längre tid.
”Alltså som de här extrema operationslägena och så här, då… kan det ju vara svårt att komma till där man behöver… jag tänker alltså nålarna och sen så kommer man inte riktigt åt dem och så får man krypa och så där”
Att vara underbemannade vilket främst förekom under helger och jourtid, upplevdes som ett ergonomiskt hinder eftersom det var färre händer och ökad fysisk belastning med risk för skador hos patient, och anestesisjuksköterskor.
”… Men just på helgen då är vi inte så många heller, då kan man inte gå ut i korridoren och be om hjälp”
”… Det är ju klart det blir ett visst riskmoment om man är lite dåligt med folk för man får ju slita lite hårdare då”
Om övervakningsutrustningen var placerad på olika platser eller i olika höjder, fick de vrida på nacken fram och tillbaka för att kunna ha uppsikt över patientens vitalparametrar. Ett hinder som eventuellt också kunde leda till arbetsskador:
”… om man sitter och dokumenterar… får man ju titta upp en del för att få parametrarna, just nu har jag lite besvär för jag har en förträngning i nacken… så det är inte min favorit… att titta upp med nacken så… det har man ju inte tänkt på förut och jag vet ju inte om det har något samband med … om man har suttit mycket så, att man har fått det”
Delade uppfattningar fanns när det gällde golvets kvalité, ett fåtal ansåg att golvet var hårt vilket kunde vara ett hinder hos de anestesisjuksköterskor som hade problem med ryggen.
”… Golven upplevs väldigt hårda”
”… Det kan ju va att man har många korta operationer till exempel… då blir det ju inte att man hinner sitta nåt mellan varven heller utan då står man och skriver och man liksom byter patienter… och ryggen blir man ju trött i alltså, det känns ju”
6.4.2 Möjligheter till god ergonomi
Planering ansågs vara en viktig möjlighet när det gällde ergonomiska förhållanden. Genom att göra patienterna delaktiga exempelvis vid överflyttning mellan säng och operationsbord kunde tunga lyft undvikas. Att finna stöd av kollegor, var också en möjlighet som resulterade i att de använde sig av en ergonomiskt riktig teknik vid förflyttning av patienten. De framhöll också stödet av att använda de hjälpmedel som fanns att tillgå i form av glidbrädor, remmar och liftar, för att undvika skador.
”I sjuttiofem till åttio procent av fallen så kan faktiskt patienten själv flytta sig från
operationsbordet till sängen. Då behöver man inte hålla på och baxa och dra med patienten utan då fixar dom det själva… man utnyttjar alltså patienten förmåga istället för bara att låta patienten vara passiv”
”… Där använder vi glidplattor och det går ju jättebra med glidplattor… att ställa in arbetshöjden… och att man är tillräckligt många så glider de ju väldigt lätt över med glidplattor till en brits, patienterna. Ibland använder vi en lift som vi har ute vid överlämningen då, så den fungerar också bra, det är mer två olika arbetssätt”
En möjlighet då de gick eller stod länge var att sätta sig ned då tillfälle gavs för att avlasta fötter, ben och rygg. För att underlätta hantering och styrning av operationsborden fanns möjligheten att använda ett styrhjul. Några sköterskor såg också möjligheten att samla övervakningsutrustningen på operationssalen på ett ställe vilket då gav bättre ergonomi och mindre vridningar i nacke och rygg. Dessutom fanns möjligheten att justera
”… Om jag kör med patient på och kör med styrhjulet då tycker jag att det går bra, men annars vinglar det och då får man ta tag med ryggen men med styrhjul går det bra”
Stolarna som fanns på operationssalen var enligt samtliga anestesisjuksköterskor bekväma och tack vare de olika finesserna och justeringsmöjligheterna som fanns kunde individuella önskemål tillfredsställas. Möjligheten att kunna svikta och gunga på stolarna sågs som positivt, Några anestesisjuksköterskor påtalade att trots goda inställningsmöjligheter var det av stor vikt att resa på sig regelbundet.
”Vi har jättebra stolar… alla är nöjda med dem … de känns ergonomiska och bra”. Hårda golv gav möjligheten till lättrullande operationsbord. Några anestesisjuksköterskor hade inte reflekterat över golvet, men samtliga konstaterade att bra skor med sviktande sula var viktigt för ryggen. Några anestesisjuksköterskor valde att variera mellan ett eller flera par skor, vilket gav möjlighet till att skapa omväxlande belastning. Vanligt förekommande var träskor med eller utan bakre rem, en anestesisjuksköterska uttryckte att träskorna utan bakre rem ibland kunde lämnas kvar på operationsavdelningen när det var brådskande.
”sviktande sula i sen har jag ett par andra, jag har ett par att byta med… då är det skönt att kunna byta till annan sula”
Att få fortlöpande utbildning kunde vara en möjlighet att upprätthålla och eventuellt förnya de ergonomiska kunskaperna. Flertalet anestesisjuksköterskor nämnde att det periodvis pågick ett aktivt arbete med den fysiska arbetsmiljön. De fann stöd hos kollegor, representanter i arbetsmiljöfrågor, arbetsgrupper inför skyddsronder och att klimatet på arbetsplatsen var så öppet att det gick att lyfta idéer och ge förbättringsförslag på arbetsplatsmöten.
”… Kanske att man med lite mera jämna mellanrum hade någon uppdatering i ergonomi… för jag tror att man glömmer, eller jag vet att man glömmer. Visst ska man lyfta med böjda knän… och rak rygg det är sånt som sitter men… att nån sjukgymnast kanske kom till oss någon gång ibland och… påminde oss om olika lyfttekniker och vad vi ska akta oss för”
”det är ju ett ganska öppet klimat så man kan komma med idéer om man har
förbättringsförslag, det finns ju en lyhördhet ändå för idéer och synpunkter om det är någon som upplever problem”
7. Diskussion
7.1 Resultatdiskussion
Den genomförda studiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av den fysiska arbetsmiljön på operationsavdelningen. Resultatet framkom ur intervjuerna var att det finns både hinder/krav, möjligheter/kontroll och stödjande faktorer i den fysiska arbetsmiljön. I denna studie är endast den fysiska arbetsmiljön belyst, då det fanns begränsat med tidigare forskning kring ämnet. Initialt fanns önskemål om att involvera psykosocial arbetsmiljö för att skapa en helhetsbild av anestesisjuksköterskans arbetsmiljö. Psykosocial arbetsmiljö valdes bort på grund av att studien ansågs bli för komplext i förhållande till tidsplanen. Det är trots detta viktigt att vara medveten om att fysiska och psykosociala förhållanden i arbetsmiljön påverkar varandra. De fysiska och psykosociala förhållandena påverkar varandra och är båda av lika stor vikt, vid utformningen av en säker och god arbetsmiljö (Kielhofner, 2008). Ur analysen framkom fyra huvudteman, vilka var: arbetsmiljöförhållanden som gällde ljud, ljus, temperatur och ventilation samt ergonomi. Det kan vara förståeligt att dessa områden framhölls då de starkt relaterade till patientsäkerheten, vilket kommer att diskuteras senare. I huvudtemat ljudförhållanden framkom att en hel del ljud hördes inne på operationssalen men att ljuden inte nödvändigtvis upplevdes som höga. Författarna till denna studie tolkade anestesisjuksköterskornas beskrivning av ljudförekomst som att de var av olika karaktärer, exempelvis plingande, vinande, metall mot metall ledde till trötthet och försämrad fysisk förmåga. Det kunde ses som ett hinder i den fysiska arbetsmiljön och leda till sänkt koncentrationsförmåga hos anestesisjuksköterskan och risk för bristande patientsäkerhet. Höga ljud är en problematik i arbetsmiljön och ett väldesignat utrymme bör ta hänsyn till fysiska och miljömässiga aspekter och att en anpassning ska ske utifrån ”användaren” för att skapa en funktionell plats med bra planlösning (Soares, 2012).
Vidare framkom att anestesisjuksköterskorna hade god kontroll och möjlighet att påverka förekomst och nivå av ljud fanns genom att stänga av larm som inte fyllde någon funktion. En reflektion uppkom, varför larmen fanns över huvud taget. En förklaring kunde eventuellt vara någon form av kvalitetssäkring från tillverkaren vid användning av exempelvis
ventilatorn. Reflektionerna gav upphov till nya frågeställningar: Hur skulle
anestesisjuksköterskans erfarenheter av den fysiska arbetsmiljön skiljt sig, om de larm som upplevdes onödiga var eliminerade?
Hjälpmedel sågs som ett stöd för att skydda sin hörsel, samtidigt som öronpropparna kunde bli ett hinder genom att det ökade risken för att missa förändrade respirationsljud hos patienten, spekulationer uppkom som att anestesisjuksköterskorna offrar sin hörsel för att sätta patienten i fokus och säkerställa patientsäkerheten i första hand. Att bidra till
patientsäkerheten är en del av ansvaret som lyfts i Kompetensbeskrivningen för anestesisjuksköterskan (Riksföreningen för anestesi och intensivvård och svensk
sjuksköterskeförening, 2012). Ifall de påverkas av ljudet efter flera års tid framkommer inte i resultatet men frågan bör ställas: Om hörselskador senare uppkommer, anser då
anestesisjuksköterskorna att det var värt att offra sin hörsel för patientsäkerheten?
Flera anestesisjuksköterskor konstaterade att tillgång av dagsljus och utsikt hade en positiv inverkan på deras fysiska arbetsmiljö, det upplevdes som uppiggande och positivt att kunna följa dygnsrytmen. Dagsljus har en positiv inverkan på människans fysiologi, dess vakenhet och förmåga att kontrollera kroppstemperatur (Webb, 2006). Det var anmärkningsvärt och positivt att några anestesisjuksköterskor reflekterade över påverkan av obefintligt dagsljus, såsom vid operationssalar utan tillgång till dagsljus och hur det skulle kunna leda till depression, vilket överensstämmer med tidigare forskning (Perry, 2005). Spekulationer uppkom när det gällde påverkan av utsikten på en arbetsplats för en anestesisjuksköterska. Kan den fina utsikten leda till konsekvenser som nedsatt koncentrationsförmåga och försämrat fokus på vad som sker med patienten inne på operationsbordet?
Denna reflektion är ett exempel på hur den fysiska arbetsmiljön tydligt påverkar den psykosociala arbetsmiljön. Som också Kielhofner (2008) på ett liknande sätt betonar i sin studie.
Operationsbelysningen på salarna hade ett vitt och bländande sken. Det var betydelsefullt ur patientsäkerhetsperspektiv att belysningen på operationsbordet hade hög belysningsstyrka, för att undvika synstörningar hos operatör och övrig operationspersonal (Hemphählä, Johansson, Odenrick, Åkerman & Larsson, 2009). I studien framkom att övrig belysningsstyrka på operationssalen var relativt låg i jämförelse med den belysning som fanns ovan
operationsbordet, vilket skapade svårigheter för ögat att anpassa sig efter ljusstyrkan. En lösning på problemet var att höja belysningsstyrkan på allmänbelysningen på operationssalen för att nå en balans i belysningen.
Likheter som återfanns i de olika huvudtemana var att ingreppets art, tiden för anestesi och val av anestesimetod kunde påverka den fysiska arbetsmiljön negativt. Vid vissa ortopediska ingrepp i samband med spinalbedövning erfor anestesisjuksköterskorna ökad ljudvolym, mörkerläggning samt ökad fysisk aktivitet vid överflyttning. Faktorerna kunde leda till ökad fysisk ansträngning, sänkt koncentrationsnivå och en känsla av trötthet. Konsekvenserna av de förhållandena och faktorerna kunde leda till risker som äventyrade patientsäkerheten. Problematik relaterad till låg belysning och oförutsedda ljud finns beskriven i tidigare forskning som en orsak till ökad risk för felmedicinering, dokumentation och
datainmatningsfel samt övriga misstag (Ulrich, Zimring, Zhu, DuBose, Seo, Choi, Quan & Joseph, 2008).
I temat hinder gällande temperaturförhållanden framkom en oro för patientsäkerheten hos anestesisjuksköterskorna, de menade att trots att de hade möjlighet att ta på sig extra kläder ansåg de att operationssalen var för kall. De reflekterade därefter på hur patienten upplevde kylan då denne var mer avklädd och bar än personalen. Hypotermins negativa effekter på operationssalen och risken för hypotermiutveckling hos patienten kan leda till infektion, koagulationskomplikationer och därmed risk för förlängd vårdtid och ökade vårdkostnader (Welch, 2002; Kiekkas, Poulopoulou, Argir & Souleles, 2005). Vilket är en intressant reflektion ur ett samhällsperspektiv.
När det gällde förhållanden med avseende på temperatur och ventilation på salen framkom att det hade funnits oenigheter mellan anestesisjuksköterskor och övrig operationspersonal under ett flertal år. Operationssalarnas låga temperatur kunde förknippas med hypotermi hos
patienten och dess negativa påverkan av läkning och återhämtning. Operationspersonalen upplevde däremot att salarna var i behaglig temperatur då de arbetar under värmande lampor och sterilt klädda. En sannolik förklaring är att de olika professionerna har så olika
förutsättningar i arbetsuppgifterna att det inte går att nå enighet, i dagsläget. Och att
operationspersonalen har svårt att skapa en förförståelse för varandras professioner (Undre, Sevdalis, Healey, Darzi & Vincent, 2005).
Anestesisjuksköterskorna har drabbats av koncentrationssvårigheter, huvudvärk, trötthet i samband med läckage av inhalationsgaserna. I en av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om anestesigaser samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna framkommer att sedan 1960-talet har sjukvårdspersonal, främst anestesisjuksköterskor, upplevt negativ påverkan vid exponering av anestesigaserna. (Anestesigaser, Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
anestesigaser samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna, 2001).
Underbemanning förekom främst under helger och jourtid vilket ansågs vara ett ergonomiskt hinder eftersom det var färre händer och ökad fysisk belastning med risk för skador hos patient, och anestesisjuksköterskor. Underbemanning är ett stort problem när det gäller patientsäkert arbete (Abrahamson & Anderson, 2008) och i en rapport från Arbets- och miljömedicin framkom att anestesisjuksköterskor ofta upplever fysisk ansträngning och belastning vid lyft, förflyttning av- samt vid hantering av patienter. Några av förslagen till åtgärder var att öka bemanningen, införskaffa bättre och fler hjälpmedel samt att minska transportsträckor av tunga ventilatorer och annan tung utrustning (Arbetsmiljö och hälsa hos operationspersonal, 2013). Designen av den fysiska arbetsmiljön utgör ett stöd för
anestesisjuksköterskorna så de kan utföra patientsäkert omvårdnads arbete vilket bidrar till arbetstillfredsställelse.
I samtliga huvudteman fanns tendenser till en utarbetad medvetenhet för att säkerställa sitt fysiska välbefinnande och för att upprätthålla hög patientsäkerhet. Samtliga sjuksköterskor nämnde viljan och gav konkreta förslag på förbättringsområden. Vilket tyder på vilja, att delta aktivt och att sträva efter en god fysisk arbetsmiljö.
Fördelarna kan vidareutvecklas och leda till förbättringsarbeten. Och är också en
grundläggande värdering i Arbetsmiljöverkets föreskrift om systematiskt arbetsmiljöarbete (Systematiskt arbetsmiljöarbete, Arbetsmiljöverket, 2001). En anestesisjuksköterska föreslog att man kunde bjuda in en sjukgymnast till en arbetsplatsträff, för att uppdatering av
exempelvis lyftteknik. Uttalandet betraktades som positivt och reflektioner uppkom huruvida företagshälsovården skulle kunna bistå med utbildningstillfällen. I resultatet framkom att någon återkommande utvärdering av den fysiska arbetsmiljön saknas, då behovet av
uppdaterade kunskaper fanns kunde det vara ett förbättringsförslag att lyfta frågan på exempelvis varannan arbetsplatsträff.
Planering var en viktig möjlighet för att undvika arbete under drapering och i undermålig belysning, vilket äventyrade patientsäkerheten. Frågan uppkom om antal yrkesverksamma år har betydelse för planeringen av anestesin. Anestesisjuksköterskorna med många
yrkesverksamma år skulle eventuellt kunna planera sin anestesi bättre och därmed minska antal tillfällen där arbete under drapering krävs. Men å andra sidan skulle kortare
yrkeserfarenhet ha nyligen uppdaterad utbildning och inte agera utifrån yrkesvana.
7.2 Metoddiskussion
En kvalitativ metod användes för att fånga upp och beskriva anestesisjuksköterskornas gemensamma men även skilda erfarenheter av sin fysiska arbetsmiljö. En deskriptiv design med induktiv ansats och semistrukturerade frågor, har som sin styrka att informanterna kan ge breda och öppna svar (Graneheim & Lundman, 2008). Semistrukturerade intervjuer ger informanten möjlighet att tala fritt om sina erfarenheter utifrån syftet. Semistrukturerade frågor är även bra då man kan säkerställa att de områden som man är intresserad av blir besvarade (Kvale, 1997). Det hade varit svårt att få ett bra underlag till resultatet utan den semistrukturerade intervjuguiden. Det kunde varit intressant att istället för enskilda intervjuer använt sig av intervjuer i fokusgrupper då diskussioner mellan informanterna hade kunnat leda till ett bredare material för analys och därigenom ett bredare resultat (Polit & Beck, 2012).
Intervjuerna genomfördes i ett enskilt rum som informanterna själva valt ut, detta för att ge dem en trygg miljö. Samtal med småprat genomfördes med informanterna innan intervjuerna startade för att de skulle känna förtroende och trygghet. Det är viktigt att välja en miljö för intervjuerna där deltagaren känner sig bekväm, detta för att inte informanten ska känna sig utpekad. Det är även viktigt att informanterna känner tillit till de som genomför intervjun (Polit & Beck, 2012).
Intervjuerna genomfördes under arbetstid och några av informanterna blev avbrutna under intervjuerna av telefonsamtal eller knackningar på dörren, vilket möjligen ledde till att
information förlorades i dessa fall. Detta kunde undvikits genom att genomföra intervjuerna efter arbetstid, men på grund av tidsbrist var detta inte möjligt. De inspelade intervjuerna och analyserade materialet förvarades under studiens genomförande konfidentiellt och inlåst hos författarna (Polit & Beck, 2012).
Intervjuguiden började med en öppen fråga där informanten hade möjligheten att beskriva sin fysiska arbetsmiljö. Detta visade sig vara svårt för flera av informanterna som ofta ville få mer konkret information om vad som menades med den fysiska arbetsmiljön. Därför var det bra att kunna följa upp den inledande frågan med de följande mer riktade frågorna. Svaren i intervjuerna hade ett stort och brett innehåll som varit svårt att få fram genom att använda en kvantitativ metod med enkätfrågor. Samtliga informanter fick samma frågor i enlighet med intervjuguiden vilket ger stabilare svar med ökad giltighet som följd (Polit & Beck, 2012).
Författarna hade ingen tidigare erfarenhet av att genomföra semistrukturerade intervjuer, vilket kan ha påverkat kvaliteten på intervjuerna. Författarna ser sin förförståelse även som en styrka, då de genomfört sin praktik inom ramen för specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot anestesi och därigenom känner till anestesisjuksköterskornas arbetsmiljö och arbetsuppgifter. Detta innebar att informanternas tankegångar vid intervjuerna lättare kunde följas upp och förstås utan frågor. Inför intervjuerna diskuterades förförståelsen inom ämnet och även att det var viktigt att lägga bort förutfattade åsikter som skulle kunna påverka resultatet (Polit & Beck, 2012).
De sjukhus där informanterna var verksamma var två mindre sjukhus i ungefär samma storlek med liknande verksamhet. Det hade varit intressant att jämföra om anestesisjuksköterskornas erfarenhet av sin fysiska arbetsmiljö hade skiljt sig åt om man även haft informanter från ett större universitetssjukhus.
En studies trovärdighet kan bland annat diskuteras utifrån begreppen tillförlitlighet och pålitlighet. De nio intervjuerna var mellan 20-35 minuter långa och gav ett fullgott underlag till resultatet. Genom att använda sig av citat från informanterna i resultatet visar författarna att de använt sig av relevant data under respektive kategori detta ger pålitlighet till studien. I resultatet redovisades inte vilken informant som citaten tagits från. Detta kan möjligen påverka trovärdigheten men det ansågs viktigare att materialet var konfidentiellt. (Polit & Beck, 2012).
Att båda författarna deltog vid samtliga intervjuer ses som en styrka. Detta medförde att båda författarna kunde ställa följdfrågor och även få en känsla av vad informanterna kände och beskrev med gester och minspel. Innan intervjuerna diskuterades också det eventuella underläge som informanterna skulle kunna uppleva vid intervjuerna relaterat till båda författarnas medverkan. De positiva effekterna ansågs dock större än de negativa. Efter intervjuerna diskuterades vilka tolkningar och observationer som iakttagits, vilket gav en större förståelse av materialet. Att deltagarna var av varierande kön, ålder samt hade olika lång tid som anestesisjuksköterskor ger en större trovärdighet till studien. Båda författarna deltog även i analysen av materialet vilket ökar trovärdigheten (Polit & Beck, 2012).
Materialet transkriberades ordagrant och analyserades sedan gemensamt med hjälp av
tematisk analys. Vid analysen användes en steg för steg guide av Braun & Clark (2006) för att bearbeta texten, vilket ökar resultatets tillförlitlighet. Tematisk analys är en lättillgänglig analysmetod där man söker efter teman eller mönster i det transkriberade materialet. Då tiden för analysen var begränsad och författarna oerfarna vad gäller analys av kvalitativ data ansågs tematisk analys vara en bra metod då den inte kräver så stor teoretisk eller teknisk förkunskap. Tematisk analys bedömdes även vara ett bra val av analysmetod då den är flexibel och inte bunden till en specifik teoretisk åskådning (Braun & Clark, 2006).
8. Konklusion
Studien visade nio anestesisjuksköterskors erfarenheter av den fysiska arbetsmiljön under deras arbete på operationsavdelning vid två mindre sjukhus i Mellansverige. Studiens resultat visade upplevda hinder men även möjligheter i sin fysiska arbetsmiljö. Hinder upplevdes i form av höga ljudnivåer, ljusförhållanden, temperatur, ventilation samt ergonomi. De hinder som framkommer i resultatet anses framför allt påverka patientsäkerheten men även
anestesisjuksköterskorna negativt både fysiskt och psykiskt. Samtidigt hade de möjlighet att med olika hjälpmedel och teamarbete påverka många av de hinder som framkommit i
resultatet. Den fysiska arbetsmiljön ansågs till största del positiv, med möjligheterna att kunna påverka, genom att framföra åsikter vid arbetsplatsträffar eller i olika grupper på
arbetsplatsen. Vidare ansågs att repetitionsutbildningar i lyftteknik kunde bidra till en säkrare hantering av patienterna på operationsavdelningen.
