Finns det naturligt förekommande grupper av ungdomar som använder olika kombinationer av copingstrategier när de stöter på utmaningar i livet?
Chris Selvert & Patrik Silvén Örebro Universitet
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka om det finns naturligt förekommande kombinationer av copingstrategier i ungdomsåren. Vårt andra mål med studien var att utröna om dessa olika kombinationer av copingstrategier är relaterade till ungdomars grad av depression, självkänsla och somatiska symptom. Med färdiginsamlad data från Youth & Sports Project, Örebro Universitet utfördes studien. Vårt urval bestod av 638 ungdomar boende i Sverige (Målder = 14.09, SD = 0.39; åldersspann: 13-17; 46 % flickor). Med
klusteranalys fann vi 5 distinkta kluster innehållande olika nivåer av de tre copingstrategier, problemlösande coping, internaliserande coping och externaliserande coping som vi har med i denna studie. Våra resultat visar att olika kluster och nivåer av studiens copingstrategier har en inverkan på den enskildes grad av depression, självkänsla och somatiska symptom. Att identifiera kluster av copingstrategier kommer ge bättre förutsättningar att nå ungdomar som behöver stöttning under ungdomsåren in i vuxenlivet.
Nyckelord: Copingstrategier, problemlösande coping, internaliserande coping, externaliserande coping, depression, somatiska symptom, självkänsla
Handledare: Metin Özdemir Psykologi C
Are there naturally occurring groups of young people who use different combinations of coping strategies when they encounter challenges in life?
Chris Selvert & Patrik Silvén Örebro University
Abstract
The aim of this study is to examine if there are naturally occurring combinations of coping strategies in adolescence. The second goal with the study was to find out if these different combinations of coping strategies are related to young people's degree of depression, self-esteem and somatic symptoms. With pre-collected data from Youth & Sports Project, Örebro University, we conducted the study. Our sample included 638 adolescence living in Sweden (Mage = 14.09, SD = 0.39;
age range: 13-17; 46 % girls). With cluster analysis we found 5 distinctive cluster with different levels of our three coping strategies that our study investigated, problemsolving coping, internalizing coping and externalizing coping. Our result show that different cluster and levels of the studies coping strategies have an impact on the individual's degree of depression, self-esteem and somatic symptoms. Identifying clusters of coping strategies will provide better conditions for reaching young people who need support during adolescence into adulthood.
Keywords: Coping strategies, problemsolving coping, internalizing coping, externalizing coping, depression, somatic symptom, self-esteem
Supervisor: Metin Özdemir Psychology C Autumn 2020
Finns det naturligt förekommande grupper av ungdomar som använder olika kombinationer av copingstrategier när de stöter på utmaningar i livet?
Syftet med denna studie är att identifiera kombinationer av copingstrategier och hur dessa olika kombinationer påverkar ungdomars grad av depression, självkänsla och somatiska symptom. Valet av dessa variabler depression, självkänsla och somatiska symptom gjordes utifrån intresse, tidigare studier och de förutsättningar som det färdiginsamlade materialet från en treårig-longitudinell studie (Youth & Sports (YeS) project) ställde. De copingstrategier som studien har med och ska identifiera kombinationer av är problemlösande coping, internaliserande coping och externaliserande coping. Att identifiera kombinationer av dessa copingstrategier kommer ge bättre förutsättningar att nå ungdomar som behöver stöttning under ungdomsåren in i vuxenlivet. Copingstrategier är medvetna och omedvetna
ansträngningar som individen gör för att hantera de tankar, känslor och beteenden, som uppstår i en stressfull situation. Denna förmåga att kunna reglera och hantera det upplevda kommer individen att dra fördelar av men individen kommer också vara begränsad av den enskildes biologiska, kognitiva, sociala och känslomässiga utveckling (Compas, Connor-Smith, Saltzman, Thomsen & Wadsworth, 2001). Utvecklingen av copingstrategier börjar redan i barndomen där olika individer kommer utvecklas åt olika håll och ta till sig olika typer av sätt att hantera utmaningar vilket kan skapa copingmönster som blir bestående genom livet (Compas et al., 2001). Ungdomar får möta utmaningar och stressorer i livet och vardagen. Att växa upp och förstå sig själv och sin omgivning är inte alltid en lätt uppgift. Individen ska kunna hantera olika scenarier och utmaningar och därmed också välja rätt sätt att möta dessa med olika copingstrategier. Ungdomar går igenom flera utvecklingssteg, från barn till vuxen, vilket kan medföra svårigheter att välja rätt copingstrategi (Herres, 2015). Livet består hela tiden av olika val och utmaningar för oss alla. Ungdomar får ofta uppleva händelser som de har lite kontroll över, exempelvis att föräldrar eller skolan bestämmer över dem. Det kommer
göra att ungdomar uppfattar och tolkar stressorer och vad som är stressande olika mot hur vuxna tolkar världen (Christiansen, Copeland & Stapert, 2008).
Att ha vetskap om barn och ungdomars välmående är nyckeln till en trygg och stabil framtid. Det är trots allt dagens ungdomar som är morgondagens beslutsfattande ledare. Därför är det viktigt att veta hur de idag hanterar problem, behandlar varandra och generellt mår. World Health Organization tillsammans med Folkhälsomyndigheten presenterar vart fjärde år internationella resultat från studien “Skolbarns hälsovanor” (Health behaviour in school-aged children [HBSC]). Senaste undersökningen utfördes under 2017 och 2018 och uppmätte 220.000 deltagande ungdomar. Exempel på frågor som ungdomarna fick besvara handlade om sociala förhållanden, hälsa, risktagande, sociala medier och uppfattning om sig själva. Sammanfattningsvis visar undersökningen blir fler barn mobbade, flickor mår psykiskt sämre än pojkar, många lider av psykosomatiska besvär, trivseln i skolan minskar medan stressen ökar och den fysiska aktiviteten reduceras (Folkhälsomyndigheten, 2020).
Olika typer av stressorer kan vara kopplade till skolan och klasskamrater, till hemmet med föräldrar och syskon, men också till sin egen uppfattning om sig själva och sina egna resurser. Krav från föräldrar, skola och kamrater behöver hanteras. Livet kan kännas orättvist och svårigheter, exempelvis mobbning och konflikter kommer hanteras olika av olika
ungdomar. Att använda sig av olika copingstrategier för att hantera stressorer kommer att påverka välmående. Där en ungdom hanterar återkommande stressorer på ett negativt sätt kan komma börja visa tecken på stress och ett sämre välmående (Moulds, 2003).
De copingstrategier vi har i denna studie bygger på Self-Report Coping Scale (Causey & Dubow, 1992). Utifrån den skalan har vi använt tre typer av copingstrategier. Dessa är problemlösande strategi, internaliserande strategi och externaliserande strategi. Med en
problemlösande copingstrategi som också kallas för uppgiftsfokuserad coping (eng. approach) handlar det om hur individen aktivt kognitivt, beteendemässigt och känslomässigt möter
stressorer för att hantera dessa (Roth & Cohen, 1986). Individen försöker hitta lösningar och resurser inom sig och i sin omgivning för att hantera situationen. Med internaliserande
copingstrategi och externaliserande copingstrategi använder individen sig också av kognitiva, beteendemässiga och känslomässiga strategier med då för att undvika möte med stressorer i livet. Det kan exempelvis handla om ett skuldbeläggande av sig själv (internalisering) eller ett skuldbeläggande av andra (externalisering) och dessa kallas även för undvikande coping (eng. avoidance) (Roth & Cohen, 1986). Utgångspunkt i vår studie var att ungdomar hanterar utmaningar och stressorer med kombinationer de ovanstående beskrivna copingstrategierna, problemlösande strategi, internaliserande strategi och externaliserande strategi i olika nivåer. En del unga kan ha en hög nivå på problemlösande strategi och låg nivå på de två övriga, internaliserande och externaliserande strategi. Andra kanske har hög nivå på internaliserande coping men låg på de två övriga.
Genom att ta med kombinationer av copingstrategier så tillför vår studie något som tidigare forskning saknar. Tidigare studier har oftast tittat på specifika copingstrategier och dess inverkan på exempelvis beteenden eller välmående trots att coping anses av många vara multidimensionell (Compas et al., 2001). Resultat från tidigare studier har exempelvis funnit att en problemlösande copingstrategi är en viktig resurs för att motverka depression (Dumont & Provost, 1999) eller att en undvikande-strategi har en koppling med ökad depression (Compas et al., 2001; D’Iuso, Dobson, Beaulieu, & Drapeau, 2018). En annan studie visar att en externaliserande copingstrategi (ex. skuldbelägga andra) kan förklara att en individ
upprätthåller sin självkänsla (Tennen & Affleck, 1990). Tidigare studier har alltså inte studerat kombinationer av copingstrategier. Är det så att en problemlösande copingstrategi alltid leder till ett bättre välmående? Skyddar en externaliserande coping självkänslan även om vi tar med och tittar på andra copingstrategier samtidigt? Det vår studie tillför till
kombinationer av copingstrategier för att kunna studera hur dessa grupperar sig hos ungdomar.
Denna studies mål är att få mer förståelse för hur ungdomar använder olika
kombinationer av copingstrategier och hur det påverkar grad av depression, självkänsla och somatiska symptom som är våra utfallsvariabler. Ett första mål är att identifiera distinkta grupper/kluster utifrån ungdomarnas olika copingstrategier och därmed få mer kunskap om strategier och dessa kluster. I denna studie kommer vi utbytbart använda termerna grupper och kluster. Ett andra mål med studien är att identifiera hur dessa kluster av copingstrategier påverkar ungdomars grad av depression, självkänsla och somatiska symptom.
Coping
När en person befinner sig i en miljö så sker en ömsesidig transaktion mellan person och miljö där två processer, appraisal och coping kommer påverka denna relation (Folkman & Lazarus, 1980). Appraisal handlar om att personen gör en bedömning av situationen, om vad som situationen kräver, en primär appraisal. Det sker även en sekundär appraisal där personen även gör en bedömning gällande vilka möjligheter och coping-resurser som finns tillgängliga hos sig själv och i sin omgivning. Under denna appraisal kommer personen uppleva olika nivåer av stress beroende på vilka möjligheter och coping-resurser det finns. När individen ställs inför stressorer i vardagen krävs det olika kognitiva och beteendemässiga
ansträngningar för att hantera dessa. Dessa sätt att hantera externa och interna krav på oss är personliga och samspelar med miljön. Nu sker inte dessa två processer, appraisal och coping helt isolerade från varandra utan det sker en växelverkan allt eftersom den situation individen befinner sig i förändras och utvecklas beroende på hur stressorer uppfattas och hanteras (Lazarus & Folkman, 1984). Vi har alla unika förutsättningar, kognitiva tankar, känslor och utgångspunkter i livet som kommer påverka denna transaktion som sker mellan individen och miljön. Lazarus och Folkmans teori kallas för den transaktionella modellen och handlar om
hur personen bedömer en situation, hur mycket den kommer kosta och om individen har tillräckligt med resurser att klara av den. I en stressfull situation innehållande olika hot eller utmaningar kan bedömningen bli att med problemfokuserad coping eller med undvikande coping (internaliserande eller externaliserande coping) hantera de utmaningar som orsakat dessa stressorer. Oavsett copingstrategi, problembaserad eller undvikandebaserad så kommer vi få ett utfall som antingen kommer vara positivt, negativt eller utan något resultat.
Roth och Cohen (1986) beskriver att vid uppgiftsfokuserad coping möts stressorer aktivt kognitivt, beteendemässigt och känslomässigt för att hantera dessa med en
problemlösande strategi. Vid undvikande coping används också av kognitiva,
beteendemässiga och känslomässiga strategier men då för att undvika stressorer i livet (Roth & Cohen, 1986). De copingstrategier vi har i denna studie bygger på Self-Report Coping Scale (Causey & Dubow, 1992) där uppgiftsfokuserad coping innehåller problemlösande copingstrategier och undvikande coping innehåller internaliserande copingstrategier och externaliserande copingstrategier (Causey & Dubow, 1992). Att försöka hantera inre eller yttre utmaningar med internaliserande copingstrategier och/eller externaliserande
copingstrategier är associerat med ökad depression (Compas et al., 2001; D’Iuso et al., 2018). Att använda sig av en copingstrategi som konfronterar och möter utmaningar kommer ge ett bättre välmående och mindre med depressiva symptom.
Copingstrategier är något vi alla använder för att möta utmaningar i livet. Vid
problemfokuserad coping försöker individen hantera problemet eller förändra det som orsakar upplevd stress. Individen tittar på problemet, letar efter möjliga lösningar och gör en
bedömning vilka resurser som finns för att sedan välja ett sätt att hantera utmaningen. Om individen istället väljer undvikande coping handlar det om att reducera de känslor som uppstått vid mötet med en stressor. Med denna strategi försöker individen undvika, minimera eller distansera sig från problemet (Lazarus & Folkman, 1984). Studier visar att en
problemfokuserad coping generellt sätt mer effektivt än vad en undvikande coping är. Men om individen befinner sig i en situation som inte går att förändra kan undvikande coping vara en bättre strategi (Garnefski, Kraaij, & Spinhoven, 2001). De allra flesta stressorer kommer engagera båda dessa copingstrategier men den problemlösande strategin kommer vara dominerande när individen känner att något faktiskt går att göra åt situationen (Lazarus, 1993).
Vårt välmående kommer påverkas av vilken copingstrategi vi väljer. Denna process som går från apprasisal där vi bedömer situationen till val av copingstrategi och sedan ett utfall kommer leda till olika typer av känslor, positiva eller negativa. Positiva känslor vid ett lyckat utfall och vid ett mindre lyckat utfall negativa känslor och nya copingförsök (Lazarus & Folkman, 1984, Garnefski et al., 2001).
Depression
Depression är en växande sjukdom i Sverige och i världen. Den reducerar
livsförhållanden negativt, behandlas sällan tillräckligt för att ernå god livskvalitet, samt kostar den drabbade och samhället stora summor pengar (Johansson, Carlbring, Heedman, Paxling & Andersson, 2013). I DSM 5 är kriterierna för depression att individen ska ha upplevt fem eller fler fördefinierade symptom under en 2-veckors period och att minst ett av symptomen ska vara depressivitet (eng. depressed mood) eller tappat intresse och lust (eng. interest or
pleasure). För att få diagnosen depression så ska dessa symptom orsaka problem i det sociala livet, i att klara av vardagen eller andra delar som krävs för att man ska kunna fungera och ta hand om sig själv. De symptom som individen uppvisar får inte vara orsakade av läkemedel eller missbruk (American Psychiatric Association, 2013).
I Sverige lider var femte person av depression och inom tre år kan det innebära att det är den största sjukdomsbördan i hela världen (WHO, 2018).
Ungdomars mentala välbefinnande har kommit att bli ett växande folkhälsoproblem. Deras vardagliga liv och risktagande har förändrats dramatiskt under 2000-talet. Detta innebär förhöjt substansmissbruk, sexuella handlingar i lägre ålder, inblandning i slagsmål, mobbning och lågt socialt stöd (Walsh, Sela, De Looze, Craig, Cosma, Harel-Fisch, Boniel-Nissim, Malinowska-Cieślik, Vieno, Molcho, Ng & Pickett, 2020).
Cirka en tredjedel av ungdomar som diagnostiserats med depression eller ångest för tio år sedan har idag ännu behov av psykiatrisk vård (Socialstyrelsen, 2019). Hos barn och ungdomar är depression associerat med ett antal ytterligare långvariga effekter som till exempel allvarlig depression, ångeststörningar, missbruk, självmordsförsök, nedsatt studieframgång och arbetslöshet (Fergusson & Woodward, 2002). Barn med depression upplever signifikant högre frekvenser av komorbida störningar jämfört med barn utan sjukdomen (Meltzer, Gatward, Goodman & Ford, 2003).
Tidigare forskning har visat att ungdomar mest sannolikt söker sig till instrumentellt och emotionellt stöd som en copingstrategi när de står inför en stressor. Ungdomar som söker emotionellt stöd visade sig ha högst nivå av ångest (Herres, 2015), och ungdomar tenderar att konsumera alkohol i stor utsträckning (Ohannessian, Bradley, Waninger, Ruddy, Hepp, & Hesselbrock, 2010). Just socialt stöd från familj, vänner, signifikanta andra med betoning på föräldrar har visat sig ha en positiv inverkan på ungdomars livskvalitet. Ett stöd som är en byggsten i adaptiv coping. Detta stöd fungerar som en skyddande sköld mot otrygghet och oråd. Vidare kan det skydda individer från negativa konsekvenser av motgångar, depression eller stress. Att ha en stödjande familj har påvisat en distansering från ungdomsdepression då det tillgodoser ett skydd när stressorer infinner sig (McFarlane, Bellissimo, Norman, & Lange, 1994). Även skydd mot substansmissbruk i form av cannabis, alkohol och tobak (Wills & Cleary, 1995). Baserat på dessa evidens ser vi det som att socialt och emotionellt stöd är negativt korrelerat till depression, stressorer och maladaptiv coping.
Att även förneka stressorer har visat sig vara en minst lika vanlig copingstrategi. Dessa ungdomar har hög grad av ångest och även de konsumerar i hög omfattning alkohol (Herres, 2015; Ohannessian, 2010). Stressorer kan handla om mobbning där det har
framkommit samband med depression och ångest (Garnefski & Kraaij, 2014). Slutsatsen av mobbningens påverkan är att ungdomar söker sig till en undvikande copingstrategi (Hansen, Steenberg, Palic & Elklit, 2012). Andra studier menar på att ungdomar som utsätts för mobbning och istället använder sig av problemfokuserad coping kände fruktlöshet då de sällan fungerade enligt dem själva (Tenenbaum, Varjas, Meyers & Parris, 2011).
Det har även visat sig att ilska som copingstrategi, en av byggstenarna i maladaptiv coping, bland ungdomar upprätthåller uppfattad stress samt depression. Detta i sin tur kan komma att leda till användning av tunga droger, vidare uppfattad stress, och senare depression (Galaif, Sussman, Chou & Wills, 2003). Det kan ses som ett triadförhållande mellan upplevd stress, maladaptiv coping och depression. Att det har ett heuristiskt värde när man studerar ungdomsfrågor. Ungdomar har visats tendenser att anta ett mer defensivt sätt att hantera sina problem genom att engagera sig i maladaptiva copingstrategier, som även visat sig relatera till somatiska besvär (Garnefski, van Rood, de Roos & Kraaij, 2017).
Den stegrande prevalensen av ungdomsdepression behövs ses utifrån olika perspektiv för att bli tydligt greppbar och för att få ökad förståelse. Självskada förekommer i former såsom suicid, missbruk och social tillbakadragning för att nämna få. Dessa konsekvenser kräver förhinder för stabilt livsförhållande.
Självkänsla
Självkänsla beskrivs som en latent förmåga att svara på känslor och emotioner om jaget och självet (Borsboom, Mellenbergh & van Heerden, 2003) och är därmed ett vitalt verktyg för att fungera som en individ. Ungdomsåren punktmarkerar en period i livet som formar och stigmatiserar den man senare kommer att bli. En sund och hälsosam självkänsla är
nyckeln till att bli kompetent nog att hantera vardagliga utmaningar, det vi i denna studie kallar coping, i livet, såsom stress och känslan av att vara värd lycka (Srivastava & Kiran, 2015).
De vardagliga utmaningarna kan agera ursprung till vilken självkänsla ungdomar besitter och kan besitta i framtiden. Detta i sin tur utmynnar till vilket tillvägagångssätt man hanterar sagda utmaningar. Vilken sorts coping som reflekteras via problemlösningen. Vid till exempel en låg självkänsla infinner sig risken för inte endast depression och en sämre
problemlösningsförmåga, utan även självmordsbeteende (Srivastava & Kiran, 2015; Wilburn & Smith, 2005). I tidigare forskning har det även visats att vid hög användning av
copingstrategier infinner sig god anpassning till vardagen och utmaningar bland stressade barn. Barn som besatt hög självkänsla ansågs också ha god problemlösningsförmåga och positiva copingstrategier, jämfört med barn som lät sig påverkas av stressen (Work, Cowen, Parker & Wyman, 1990).
Tidigare forskning visar även på att skolmiljön är en påfrestande plats under en påfrestande period i ungdomars liv (Brobeck, Marklund, Haraldsson & Berntsson, 2007). Under den pubertala livsperioden är intrycken många och nya och kräver därefter
situationsanpassade bemötanden, alltså copingstrategier. Dessa fluktuerar beroende på utmaning men även genom kognitiv och social utveckling (Skinner & Zimmer‐Gembeck, 2007). Gilligan (1982) menar på att när flickor når en pubertal ålder reduceras deras
copingstrategier såsom självkänsla och självförtroende. Detta fenomen blottar dem inför ett negativ mottagande av stress och stressorers påverkan. Påverkan i form av ältande coping vilket tidigare nämnts ha en stark relation till depression (Broderick & Korteland, 2002). Broderick & Korteland menar att kön i sig inte utmärker vilken copingstrategi pojkar och flickor använder sig utav, utan att det kännetecknas av könsroller. Det vill säga att ungdomar som identifierar sig som feminina använder sig i större utsträckning av en ältande
copingstrategier än de som identifierar sig som maskulina. Här syns det ett självfokus där rollen hanterar utmaningarna.
Berörande självförtroende och vilken copingstrategi som används har det visat sig vara graden av självförtroende som är mediatorn. Det vill säga att vid hög grad av självförtroende brukas en problemfokuserad coping och vid låg grad av självförtroende brukas en
känsloorienterad coping (Cawood & Huprich, 2011; Xu, Zu, Xiang, Wang, Guo, Kilbourne, Brabban, Kingdon & Li, 2013). Srivastava & Kiran (2105) fann att vid ökat självförtroende ökade problemlösningsförmågan parallellt. Annan forskning indikerar en försvagande effekt på ungdomars liv och livskvalitet, att de skulle uppkomma genom stressorer och kriser. Då ska alltså ungdomars självförtroende och hälsa ta stryk. I denna stress finner sig socialt stöd och självförtroende i ett kritiskt förhållande där de drabbade känner sig hotade och
överväldigade (Johnson, 1982).
Vidare har rubbad självkänsla förekommit bland ungdomar i form av stressorer som till exempel när vänner och/eller familj utövar bortstötning. Detta har ungdomar visat sig respondera på genom depressionssymtom såsom skuldbelägga sig själv (eng. self-blame) eller att skuldbelägga andra (eng. other-blame). I samma studie föreföll det av sociala
ångestsymtom att ungdomar som visade högre frekvens av ångest uppvisade mer socialt undvikande, socialt motstånd och ältande. Ungdomar som uppgav social ångest tenderade att söka just socialt stöd för att hantera bortstötning (Zimmer-Gembeck & Skinner, 2015). Just korrelationen mellan ett dåligt självförtroende, förekomst av ångest och depression har visat sig tillsammans agera byggstenar i ett självskadebeteende (Stanford, Jones & Hudson, 2018).
Somatiska symptom
Enligt SCB, “Undersökningarna av barns levnadsförhållanden” där 1178 deltagande barn och ungdomar svarade, lider 37% av flickor och 22% pojkar av huvudvärk minst en gång i veckan (SCB). Pojkar och flickor i åldrarna 12-18. Huvudvärk är en av de vanligast
förekommande klagomålet relaterat till hälsa bland ungdomar (Hunfeld, Perquin,
Duivenvoorden, Hazebroek-Kampschreur, Passchier, van Suijlekom-Smit & van der Wouden, 2001). Ett besvär som reducerar livskvalitet genom hämmad produktivitet samt sociala
förhållanden (WHO, 2016). Huvudvärksprevalensen ökar avsevärt under de tidiga tonåren och kan bestå in i vuxen ålder (Fearon & Hotopf, 2001). I en studie undersöktes sambandet mellan coping och välmående och ungdomars huvudvärk. Där visade resultatet att ungdomar som uppger huvudvärk varje vecka skuldbelägger sig själva signifikant mer än de
ungdomarna utan huvudvärk. I samma studie rapporterade ungdomar med huvudvärk (varje vecka) signifikant mer depressiva symtom och lägre livskvalitet i jämförelse med ungdomar som uppgav att de inte hade huvudvärk alls (Massey, Garnefski, & Gebhardt, 2009).
Tidigare forskning har påvisat att stress föder somatiska besvär gällande ungdomar. Alltså att stressorer samverkar med både psykiska och fysiska obehag (Christiansen et al., 2008). Vidare visade det sig även att ungdomarna som upplevde vardagliga stressorer uppfodrar dem genom negativa tankegångar såsom ältande, en sorts coping som är starkt relaterad till depression (Broderick & Korteland, 2002). Ältande, katastroftankar,
skuldbeläggande av sig själv samt maladaptiv copingstrategi, som tidigare nämnts, har även det visat sig korrelera med somatiska besvär (Garnefski, van Rood, de Roos & Kraaij, 2017).
Enligt Kirmayer och Taillefer produceras kroppsliga förnimmelser via sjukdom, upphetsning och/eller vardagliga fysiologiska skeenden (Kirmayer & Taillefer, 1997). Dessa förnimmelser tolkar individer på olika sätt. Till exempel kan de tolkas som en indikator på en antågande allvarlig sjukdom, något som i sin tur skapar oro, katastroftankar och
demoralisering. Genom denna process föds en roll där individen titulerar sig som sjuk. Detta gör individen mottaglig för utomstående, sociala påfrestningar som kan utöka och förstora beteendet och titeln. Detta kan anses vara en copingstrategi utifrån ett kognitivt perspektiv.
Berörande somatiska besvär såsom magont beror bland annat på en förhöjd stressnivå samt bristande copingstrategier (Olafsdottir, Ellertsen, Berstad & Fluge, 2001). Skolmiljön har visat sig genomsyra en förhöjd stress för ungdomar (Brobeck et al., 2007). Tidigare forskning visar att huvudvärk reducerar skolprestationen samt aktivt deltagande i
fritidsaktiviteter (Tonini & Frediani, 2012). Dessutom påvisas en association föreligga mellan återkommande huvudvärk under barndomen och psykologisk komorbiditet med fysiska symtom såsom ryggsmärta i vuxenåldern bestå (Fearon & Hotopf, 2001).
Tidigare har förekomsten av högfrekvensartade internaliserande bekymmer under de pubertala åren observerats (McConaughy & Skiba, 1993). Internaliseringsproblem innebär beteenden som är överkontrollerade och uppvisas i form av ångest, depression, somatiska klagomål och socialt tillbakadragande (Baker, Grant, & Morlock, 2008; Carney & Merrell, 2001). Annan tidigare forskning menar på att ältande, skuldbeläggande av sig själv och
katastroftankar besitter en positiv stark relation till internaliserande problem såsom depression och ångest (Garnefski, Boon, & Kraaij, 2003). Denna tidigare forskning har försett bevis angående beskyddande copingmönster (eng. protective cognitive coping patterns) såsom; acceptans, planering, positive refocusing och positive reappraisal. Att dessa mönster besitter en negativ relation till depression och ångest (Carver, Scheier, & Weintraub, 1989).
Metod
Deltagare
Vårt data kommer från en treårig-longitudinell studie (Youth & Sports (YeS) project). Den studien utfördes för att få förståelse för hur ungdomar utvecklas när de deltar i
sportaktiviteter eller andra typer av organiserad aktivitet på fritiden och genomfördes av Örebro universitet, Center For Developmental Research (CDR). Den studien är en kohort-sekventiell longitudinell studie med studenter från Västerås som ägde rum över tre år mellan 2015, 2016 och 2017. Sample-storleken bestämdes utifrån att ge studien tillräcklig statistisk
power. Statistik power definerar sannolikheten att avfärda en falsk nollhypotes och därmed att vi kan mer korrekt kan säga om det finns en signifikant skillnad eller inte (Christensen,
Johnson & Turner, 2015). Platsen för datainhämtningen (Västerås) valdes utifrån populationsstorlek och att populationen socioekonomiskt ligger nära en nationell genomsnittsnivå. I det data vi fick ta del av för vår studie var sample-storleken N = 638 deltagare, pojkar 54% och flickor 46% (Målder = 14.09, SD = 0.39; åldersspann: 13-17). För
drygt två-tredjedelar (65%) av ungdomarna i studien är båda föräldrarna födda i Sverige. Övriga ungdomar (35%) har minst en förälder som är född utanför Sverige och dessa ungdomar är definierade som ungdomar med immigrantbakgrund.
Procedur. Eleverna fick under 90 minuter besvara frågor i närvarande av testledare under två
insamlingstillfällen, T1 och T2 och alla mätinstrument var på svenska. Projektets utformning och material utvärderades och godkändes av Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala. DNR: 2015/330. I vår studie kommer vi användas oss av ett mättillfälle, T1 och det innebär att vår studie är en tvärsnittsstudie.
Mätinstrument
Självskattad coping. Det mätinstrument som användes i denna studie för att mäta ungdomars
självrapporterade copingstrategier bygger på Self-Report Coping Scale (Causey & Dubow, 1992). I denna studie användes tre av strategierna från den skalan, problemlösande coping, internaliserande coping och externaliserande coping.
Den problemlösande delen i skalan mäter ungdomarnas problemlösande strategi. Denna del i mätinstrumentet tillhör uppgiftsfokuserad-skalan som Roth och Cohen beskriver (Causey & Dubow, 1992).
Internalisering mäter ungdomarnas strategi att orientera sig inåt, exempelvis att individen skuldbelägger sig själv. Här handlar det om att undvika stressorer och
internalisering tillhör undvikande-skalan som Roth och Cohen beskriver (Causey & Dubow, 1992).
Externalisering tillhör även den undvikande-skalan och de item som ingår här mäter strategin att vända sig utåt, att individen exempelvis skuldbelägger andra (Causey & Dubow, 1992).
I denna enkät fick ungdomarna ta del av en frågeställning och sedan utifrån en svarsskala besvara vilken typ av reaktion denna situation skulle ge. Elevernas enkät var på svenska. Nedan visas exempel ur den engelska enkäten som låg till grund för frågorna. Frågeställningen var: ”Think about a situation, for example, when you have problems at school with your peers or teacher, or an argument with your friends, or parents. How do you usually react to such situations?” Exempel på ett påstående att ta ställning utifrån
frågeställningen var: ”Try to think of different ways to solve it”. Ett annat exempel: ”Worry too much about it.” Ett tredje exempel: ”Take it out on others because I feel sad or angry.” Svarsskalan bestod av en 4-poängs likertskala, 1-Never, 2-Sometimes, 3-Often och 4-Almost always. Det första exemplet ovan handlar om problemlösande strategi, uppgiftsfokuserad. Det andra och det tredje exemplet handlar om internalisering och externalisering vilka båda handlar om undvikande.
Depressiva symptom. The Center for Epidemiological Studies Depression scale (CES-D)
(Radloff, 1977) är en välanvänd, kort självskattningsrapportering i form av en skala skapad för att visa förekomsten och sätta siffror på depressiva symptom den senaste veckan, hos den som tar testet. Objekten på skalan är symptom associerade med depression som har använts i tidigare, validerade och längre skalor. (Orme, Reis, & Herz, 1986).
Från datan vi tog del av utformades enkäten via en skala som bestod av 16 frågor med utgångspunkt “This Week”. Därefter påstående som till exempel “I felt lonely, like I didn’t
have any friends” där svarsalternativen via en hierarkisk följd skattades från 1-4 där 1 syftade till “not at all” och 4 “often”.
Självkänsla. “The Rosenberg Self-Esteem Scale” (The Rosenberg General Self-Esteem Scale
((R)GSE, Rosenberg, 1965) var från början utvecklat med målsättningen att bedöma självkänsla bland ungdomar. Sedan lanseringen har den varit ansedd som en av de mest använda och bäst anpassade mätverktygen av global mätning av självkänsla och
självförtroende inom alla åldrar (Alessandri, Vecchione, Eisenberg & Łaguna, 2015). Den består av tio påståenden relaterade till allomfattande känslor av självvärde och/eller
självaccept. Objekten besvaras på en fyrpunktsskala som sträcker sig från att vara helt överens till att inte alls hålla med. Utifrån svaren etableras ett resultat som värderas mellan tio och fyrtio där ett högt värde indikerar hög självkänsla.
Denna forskning innebär att mäta självkänsla, sätta ord och siffror på upplevd självkänsla. Det är denna skala som används i datainsamlingen vi nyttjar i vår studie. Här förekommer frågor som till exempel “You wish you could have more respect for yourself ” där svarsalternativen via en hierarkisk följd sträcker sig mellan 1-5 där 1 står för “Don’t agree at all” och 5 “Agree completely”
Somatiska symptom. I denna enkät fick ungdomarna besvara frågor gällande hur ofta de haft
huvudvärk (eng. headache), magont (eng. stomach pain), ont i rygg nacke eller axlar (eng. sore back, neck, or shoulders), har känt sig yr (eng. dizzy) och om dem har sömnproblem (eng. sleep problem). Svarsskalan bestod av en 5-poängs likertskala, 1-Rarely or never, 2-Approximately every month, 3- 2-Approximately every week, 4-More than once a week och 5- Approximately every day.
Statistiska analyser
För att identifiera naturligt förekommande grupper utifrån dessa copingstrategier: problemlösande coping, internaliserande coping och externaliserande coping, genomförde vi
hierarkisk klusteranalys i SPSS (IBM). Klusteranalys hjälper till att gruppera homogena grupper. Med hierarkisk klusteranalys med squared euclidean distance och som kluster metod Ward method (Bergman, 1998) analyserade och identifierade vi distinkta grupper (kluster) av ungdomar som använder multipla copingstrategier när de ställs inför en utmaning. Inom varje kluster i denna studie kommer det finnas tre värden, en för varje copingstrategi,
problemlösande coping, internaliserande coping och externaliserande coping. Så exempelvis om det i ett identifierat kluster finns höga nivåer av problemlösande coping och låga nivåer på internaliserande coping och externaliserande coping kommer denna grupp få betäckningen HLL, (Hög, Låg, Låg). Om det i ett kluster är låga värden på problemlösande coping och på internaliserande coping men höga nivåer på externaliserande coping blir betäckningen LLH, (Låg, Låg, Hög). Eftersom outliers och extrema värden kan påverka vår klusterlösning z-transformerade vi variablerna problemlösande coping, internaliserande coping och
externaliserande coping och kodade om alla värden över 2.5 (1.6% i internaliserande coping och 1.9% i externaliserande coping) till värdet 2.5 (Bergman, 1998). De kriterier som
användes för att avgöra slutligt antal kluster var inspektion av agglomerationenskoefficienten med ett punktdiagram och där vi visuellt letade efter en stark ökning (point-of-inflection), beräkning av förklarad error sum of squares för varje klusterlösning där Bergman (1998) föreslår att 67 % som minimum och det sista kriteriet är det ska vara homogenitet inom kluster och heterogenitet mellan kluster (Hair, Black, Babin & Anderson, 2018).
Med Welch robust F-test ANOVA jämförde de identifierade kluster på de beroende variablerna problemlösande coping, internaliserande coping och externaliserande coping som visade på signifikanta skillnader.
Resultat
Medelvärden, standardavvikelser och korrelationer mellan våra variabler i denna studie analyserades med Pearsons korrelation och presenteras i tabell 1. Analysen av
korrelation mellan studiens copingstrategier gav ett positivt signifikant samband mellan problemlösande coping och internaliserande coping r (638) = .10, p < .05 och ett negativt signifikant samband mellan problemlösande coping och externaliserande coping r (638) = -.21, p < .01. De ungdomar som använde sig av en problemlösande strategi hanterade även stressorer något med en internaliserande strategi, men låg lägre i användandet av en
externaliserande strategi. Mellan internaliserande coping och externaliserande coping visade resultat på ett positivt signifikant samband r (638) = .38, p < .01.
Vilka naturligt förekommande kombinationer av copingstrategier finns och hur dessa
kluster ser ut?
För att undersöka vår huvudfråga, huruvida det finns grupper av ungdomar som använder olika kombinationer av copingstrategier när de stöter på utmaningar i livet,
genomfördes en hierarkisk klusteranalys. Med point-of-inflection metoden fann vi att en fem-kluster lösning var den mest optimala (Hair et al., 2018) för vår studie. Våra fem fem-kluster förklarade 63 % av error sum of squares vilket är något lägre än de 67% som Bergman (1998) anser vara minimum. Våra 63% kan ändå ses som tillräckligt godtagbart för att identifiera homogena kluster även om det inte är väldigt höga värden (Bergman, Magnusson & El-Khouri, 2002).
Med envägs-ANOVA jämförde vi våra 5 identifierade kluster på de beroende
variablerna problemlösande coping, internaliserande coping och externaliserande coping och Levene´s test för antagandet om homogena varianser. Levene´s test visade att det antagandet inte uppfylldes så vi gjorde en beräkning med Welch robust F-test. När antagandet om homogena varianser inte uppfylls så är Welch F-test ett klart mycket säkrare sätt att beräkna signifikanta skillnader än med ANOVA klassiska F-test (Delacre, Leys, Mora & Lakens, 2019). Vårt Welch robust F-test visade på signifikanta skillnader mellan våra kluster på våra beroende variabler, problemlösande coping, F(4, 217.60) = 473.19, p <.001, internaliserande
coping, F(4, 193.71) = 178.41, p <.001, och externaliserande coping, F(4, 192.31) = 412.51, p <.001 (se Tabell 2 och Fig 1).
Påverkar olika kombinationer av copingstrategier ungdomars grad av depression,
självkänsla och somatiska symptom.
I tabell 3 visar vi univariata skillnader över våra kluster på våra variabler depression, somatiska symptom och självkänsla. I samma tabell visar vi även de demografiska variablerna kön, ålder och immigrantbakgrund utifrån våra 5 kluster.
Våra resultat visar att i vårt första kluster, LHH (tabell 2) finns 8.6% av ungdomarna och där har vi låga nivåer på problemlösande coping (M = -.55, SD = 0.72) och höga nivåer på internaliserande coping (M = 1.30, SD = 0.72) och externaliserande coping (M = 1.98, SD = 0.48). I tabell 3 ser vi att detta kluster av ungdomar befann sig högst på depression (M = 2.59, SD = 0.64) och högst gällande somatiska symptom (M = 2.73, SD = 1.20) och lägst gällande självkänsla (M = 2.57, SD = 0.63) i jämförelse med alla andra kluster. Ungdomarna i denna grupp försöker inte lösa de utmaningar de möter utan skuldbelägger sig själva och/eller andra. Deras höga depression och olika somatiska symptom, ex huvudvärk och tillsammans med deras låga självkänsla gör att denna grupp har störst negativt utfall på deras välmående jämfört med övriga grupper i denna studie. Detta resultat ligger i linje med tidigare studier som visar att ungdomar som väljer vissa strategier kommer uppleva olika grad av välmående (Garnefski, Legerstee, Kraaij, van den Kommer & Teerds, 2002). Att skuldbelägga sig själv har visat sig i andra studier vara en signifikant prediktor gällande depression (Garnefski et al., 2002; Anderson, Miller, Riger, Dill & Sedikides, 1994).
I vårt andra kluster, HHA (tabell 2) finns 24.5% av ungdomarna. Resultatet visar att denna grupp har höga nivåer på problemlösande coping (M = .55, SD = 0.81) och
internaliserande coping (M = .94, SD = 0.77) och en genomsnittlig (eng. average) nivå på externaliserande coping (M = .015, SD = 0.73). Utfallet för denna grupp (tabell 3) var för
depression (M = 2.07, SD = 0.60), somatiska symptom (M = 2.14, SD = 0.98) och självkänsla (M = 2.87, SD = 0.54). Dessa ungdomar skuldbelägger sig själva, men försöker ändå att lösa den utmaning de är i. En norsk studie visade liknade resultat där det tolkades som att
skuldbeläggandet ger upphov till ett ansvarstagande vilket sin tur leder till ökad användning av en problemlösande copingstrategi (Karlsen, Idsoe, Hanestad, Murberg & Bru, 2004). I denna grupp finns det inte så mycket skuldbeläggande mot andra och deras självkänsla är något högre än kluster 1.
I det tredje klustret, LLH (tabell 2) har vi 21.8% av ungdomarna. Här visar resultatet på låga nivåer gällande problemlösande coping (M = -.95, SD = 0.70) och internaliserande coping (M = -.51, SD = 0.65) och höga nivåer på externaliserande coping (M = .47, SD = 0.76). Här ligger utfallet (tabell 3) för depression på (M = 1.72, SD = 0.47), somatiska
symptom (M = 1.85, SD = 0.85) och självkänsla (M = 3.10, SD = 0.53). Ungdomarna i denna grupp har höga nivåer på externaliserande coping och skuldbelägger andra men inte sig själva och har låga nivåer för problemlösande coping och internaliserande coping. För en del
individer spelar gemenskap mindre roll utan deras fokus kan ligga på att behålla en
fördelaktig självbild. För dessa oberoende individer kan skuldbeläggandet av andra vara ett försök att upprätthålla sin självkänsla (Tennen & Affleck, 1990).
Vårt fjärde kluster, ALL (tabell 2) innehåller 36.4% av ungdomarna. Här fann vi en genomsnittlig nivå på problemlösande coping (M = -.07, SD = 0.58) och låga nivåer på internaliserande coping (M = -.52, SD = 0.52) och även låga nivåer på externaliserande coping (M = -.64, SD = 0.36). Nivåerna på utfallet (tabell 3) var på depression (M = 1.56, SD = 0.40), somatiska symptom (M = 1.57, SD = 0.63) och självkänsla (M = 3.24, SD = 0.46). Här fann vi en genomsnittlig nivå på problemlösande coping och att dessa ungdomar inte skuldbelägger sig själva eller andra. Denna grupp hade lägst nivå gällande somatiska
symptom i jämförelse mot de andra grupperna. De ungdomar som fanns inom kluster 4 var den största gruppen och vad resultatet visar verkar må ganska bra.
I vårt femte och sista kluster, HLL (tabell 2) finner vi 8.8% av ungdomarna. Här visar resultatet på de högsta nivåer gällande problemlösande coping (M = 1.7, SD = 0.29) och de lägsta nivåer gällande internaliserande coping (M = -.61, SD = 0.54) och externaliserande coping (M = -.66, SD = 0.40) i jämförelse med de andra grupperna. På våra utfallsvariabler (tabell 3) visar resultatet för depression (M = 1.45, SD = 0.49), somatiska symptom (M = 1.62, SD = 0.82) och självkänsla (M = 3.49, SD = 0.42). Denna grupp använder höga nivåer av problemlösande coping för att lösa en situation. Här visar resultat på högsta nivåer gällande självkänsla, individen tror på sig själv och skuldbelägger inte sig eller andra. Denna grupps resultat gällande depression är det lägsta i jämförelse med de andra grupperna. Självkänsla och problemlösande coping är resurser som kan hjälpa ungdomar undvika för mycket stress och även depression (Dumont & Provost, 1999). Dessa ungdomar som har det högsta värdet gällande självkänsla kommer ha störst positivt utfall på välmående jämfört med de andra grupperna i studien.
Sammanfattningsvis så visar resultatet att de ungdomar som tillhör kluster 5 och 4 mår bäst följt av kluster 3 och de som mår sämst, kluster 2 och sist kluster 1 (tabell 3). För kluster 4 och 5 visar resultatet på ett samband mellan låga nivåer både för en internaliserande och externaliserande copingstrategi och de lägsta nivåerna på depression och somatiska symptom och de högsta nivåerna på självkänsla. I dessa två kluster finner vi en genomsnittlig nivå (kluster 4) och en hög nivå (kluster 5) gällande problemlösande coping. Problemlösande coping är en viktig resurs när det handlar om psykiskt välmående (Dumont & Provost, 1999).
Dock visar resultatet att ungdomar som ligger högt på problemlösande coping tillsammans med hög nivå på internaliserande coping (kluster 2) har ett sämre mående. Att exempelvis skuldbelägga sig själv är en signifikant prediktor för ett sämre välmående
(Garnefski et al., 2002; Anderson et al., 1994). Resultatet visar för kluster 1 och 2 som båda innehåller hög nivå av internaliserande coping att här finns de högsta nivåerna på depression och somatiska symptom. Där finner vi även de ungdomarna med lägst självkänsla. Kluster som innehåller höga nivåer av en internaliserande copingstrategi kommer har stor relation till välmående även om det finns hög nivå av en problemlösande copingstrategi som vi ser i kluster 2. När det gäller kluster 2 så har den internaliserande copingstrategin större relation på välmående än vad den problemlösande copingstrategin har.
För ungdomar som finns i kluster 3 har vi hög nivå på externaliserande coping och låg nivå på internaliserande och problemlösande coping. Resultatet för dessa ungdomar visar på ett bättre välmående i jämförelse med kluster 1 och 2. I förhållande till kluster 4 och 5 så finns inga signifikanta skillnader gällande somatiska symptom men en signifikant skillnad för depression, kluster 3 mår sämre. För självkänsla finns ingen signifikant skillnad mellan kluster 3 och 4. En externaliserande copingstrategi är avgörande för vissa individer för att bevara högre nivåer av självkänsla (Tennen & Affleck, 1990).
Diskussion
Vår studies mål var att finna naturligt förekommande grupper av ungdomar som använder sig av olika kombinationer av copingstrategier och hur dessa kombinationer påverkar deras grad av depression, självkänsla och somatiska symptom.
Tidigare studier har oftast tittat på specifika copingstrategier och dess inverkan på exempelvis beteenden eller välmående trots att coping anses av många vara multidimensionell (Compas et al., 2001). Det vår studie tillför till existerande litteratur är att inte enbart titta på enskilda variabler utan att sammanföra tre copingstrategier för att kunna studera hur dessa grupperar sig hos ungdomar. Vi hade som utgångspunkt att ungdomar hanterar utmaningar och stressorer med multipla copingstrategier. Det vi fann var 5 distinkta kluster innehållande olika nivåer av de tre copingstrategierna, problemlösande coping, internaliserande coping och
externaliserande coping. Vårt andra mål med studien var att utröna om dessa kluster är relaterade till ungdomars grad av depression, självkänsla och somatiska symptom.
Generellt visar resultaten på signifikanta samband för ungdomar som ligger lågt på internaliserande och externaliserande coping, men genomsnittligt och/eller hög nivå på problemlösande coping och de högsta nivåerna av självkänsla och lägsta nivåerna gällande depression och somatiska symptom. Dessa ungdomar mår bäst och vi finner dessa i kluster 4 och 5. Vidare visar resultaten på ett samband för ungdomar som ligger högt på
internaliserande coping och de högsta nivåerna gällande depression och somatiska symptom och lägst gällande självkänsla (kluster 1 och 2).
Oväntade samband
Ett oväntat samband i kluster 2 var att dessa ungdomar som ligger högt på
internaliserande coping och som uppvisar depression, somatiska symptom och låg självkänsla faktiskt hade en hög nivå på problemlösande coping. Vi ser alltså ett samband där
internaliserande coping, individen exempelvis skuldbelägger sig själv har stor negativ
inverkan på välmående trots höga nivåer av problemlösande coping. Detta kan vara viktigt att uppmärksamma. Även om en individ uppvisar tecken på att använda sig av en
problemlösande copingstrategi kan en och samma individ uppleva depression och ha låg självkänsla.
Vidare fann vi ett samband för ungdomar som låg högt på externaliserande coping men lågt på problemlösande coping och internaliserande coping (kluster 3) hade en relativt hög självkänsla och upplevde mindre somatiska symptom och depression jämfört med kluster 1 och 2. Att exempelvis skuldbelägga andra blir ett sätt att upprätthålla självkänslan (Tennen & Affleck, 1990).
Något dock oväntat samband var att höga nivåer av externaliserande coping inte har detta samband på självkänslan (som i kluster 3) om det samtidigt var höga nivåer på
internaliserande coping (kluster 1). Dessa ungdomar hade de högsta nivåerna gällande depression och somatiska symptom och lägst gällande självkänsla. Även här ser vi ett samband mellan internaliserande coping och välmående hos ungdomarna.
Begränsningar i vår studie
En begränsning i vår studie är att data som användes kommer från ett mättillfälle, T1, en s.k. tvärsnittsstudie. Copingstrategier och depression, somatiska symptom och självkänsla mättes alla samtidigt. Och eftersom vi enbart använde ett mättillfälle kan vi inte säga något om riktningen eller tidsordningen, exempelvis mellan problemlösande coping och depression eller hur dessa utvecklas över tid. Detta påverkar studiens interna validitet och därmed också studiens generaliserbarhet (extern validitet) till andra ungdomar i andra skolor och städer. Framtida studier bör ta med det longitudinella data som finns för att utröna variablernas samband även gällande riktning.
Ytterligare en begränsning i denna studie är inhämtning av data gällande ungdomarnas copingstrategier och deras välmående har skett med självskattning. Ungdomar kan under- eller överskatta sina strategier och beteenden i verkliga livet. Det bör tas i beaktande denna metod vid analys av eventuell korrelation mellan dessa variabler. För att få en mer stabil tolkning bör fler källor gällande ungdomarnas välmående tas med, exempelvis att vårdnadshavare också får svara på enkät gällande ungdomars välmående (Compas et al., 2001). Att även ta med intervjuer med deltagare i en studie kan minska den bias som enbart användning av självskattningsenkät kan ge (Kraaij & Garnefski, 2012).
Studiens copingstrategier är kontextberoende och kommer påverkas av den situation och miljö individen befinner sig i (Lazarus & Folkman, 1984). Vi kan exempelvis inte veta om individer skulle svarat annorlunda exempelvis på morgonen eller på eftermiddagen. Även denna svaghet i studien kan mötas med fler mättillfällen, longitudinella data.
Valet av att enbart använda ett mättillfälle, T1 i denna studie är grundat på tidspress och att inom ramen för en c-uppsats blir användandet av T1 och T2 för krävande.
Styrkor i vår studie
Styrkor i denna studie är bl.a. vårt stora stickprov (N = 638) vilket ger studien en hög statistisk power. Ju större power en studie har desto högre säkerhet har i vårt resultat. Med större stickprovsstorlekar minskar risken att missa en effekt eller relation som finns hos populationen (Christensen et al., 2015). Vi kan med andra säga att vårt resultat inte beror på slumpen utan att vårt resultat är signifikant.
Ytterligare styrka är vårt mätinstrument för att hämta in data gällande copingstrategier. Detta mätinstrument utmärker sig mycket väl när det gäller att utvärdera och mäta den
respons en individ har för en specifik stressor och instrumentet är ofta använt i studier (Swift, Orapallo, Kanine, Mautone, Bevans & Eiraldi, 2019). I vår studie var den specifika
stressoren: ”Think about a situation, for example, when you have problems at school with your peers or teacher, or an argument with your friends, or parents. How do you usually react to such situations?”
Framtida studier
Ett intressant samband som inte omfattas av vår forskningsfråga är sambandet mellan kön och kluster. Resultatet visar signifikanta skillnader gällande kön, (tabell 2 och tabell 3.) Vår studie tittade inte på eventuella könsskillnader, kulturella skillnader och/eller
socioekonomiska skillnader inom våra 5 kluster. Framtida studier bör få med dessa beroende faktorer och därmed mer fördjupa sig i varför ungdomar befinner sig i ett visst kluster och hur det påverkar grad av depression, självkänsla och somatiska symptom. Oavsett så visar vår studie att kombinationer av olika copingstrategier är viktiga indikatorer för hur ungdomar mår och känner sig. Framtida studier bör också ta med longitudinella data som finns för att utröna variablernas samband även gällande riktning.
I vår coping finns flera delar som kommer påverka och utveckla de strategier vi
kommer använda när vi möter stressorer. Dessa är vår kognition, uppmärksamhet, motivation, känslor och beteenden, men även hur vår kropp reagerar rent fysiskt på stress. Vi är alla olika och vi kommer reagera olika på samma situation. Vi växer upp med olika förutsättningar, sociala förhållanden, socioekonomiska förutsättningar och miljöer vilket också kommer påverka vår utveckling gällande coping. Att växa upp och gå från barn till ungdom och slutligen till vuxen innehåller flera dimensioner och utvecklingssteg. Vi är alla individer med olika förutsättningar och utgångspunkt i livet. Ungdomarna i vår studie har alla olika faktorer som kommer påverka välmående både positivt och negativt. Nu behöver inte sämre mående i ungdomen alltid betyda ett sämre välmående som vuxen. Men det omvända är nästan alltid sant. En vuxen individ med ett sämre mående och psykisk ohälsa har som oftast också under ungdomsåren haft svårigheter och erfarenheter av psykisk ohälsa (Garnefski et al., 2002). Därför är det viktigt att redan under ungdomsåren identifiera vilka kombinationer av copingstrategier som den enskilde individen använder eftersom dessa kan ge viktig fakta gällande vilka sårbarhetsfaktorer individen har inför vuxenlivet. Vår studie har identifierat några kombinationer som kan vara avgörande och framtida studier kan ta detta vidare.
Tabell 1
Bivariata korrelationer, medelvärde och standarddeviation på studiens variabler.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 1. Ålder - 2. Kön1 .00 - 3. Immigrantbakgrund2 .24** .02 - 4. Depression .003 -.33** -.04 - 5. Självkänsla -.07 .32** .05 -.65** - 6. Somatiska symptom -.02 -.27** -.03 .63** -.46** - 7. Problemlösande coping .002 -.10* .044 -.08 .19** -.03 - 8. Internaliserande coping .06 -.31** -.02 .58** -.50** .43** .10* - 9. Externaliserande coping .07 -.05 -.10* .46** -.32** .38** -.21** .38** - M 14.09 .54 .35 1.80 3.10 1.90 2.70 1.76 1.60 SD .39 .50 .48 .59 .57 .90 .70 .64 .65 Min 13 0 0 1 1 1 1 1 1 Max 17 1 1 4 4 5 4 4 4
1Kön var kodat 0 = Tjejer och 1 = Pojkar.
2Immigrantbakgrund var kodat 0 = Svensk och 1 = Immigrant. *p<.05, **p<.01, ***p<.001
Tabell 2
Medelvärde och standarddeviation för problemlösande coping, internaliserande coping och externaliserande coping (med z-transformerade medelvärden) för varje kluster.
Problemlösande coping Internaliserande coping Externaliserande coping
N % M SD M SD M SD Kluster 1 – LHH 55 8.6 –.55b 0.72 1.30c 0.72 1.98d 0.48 Kluster 2 – HHA 156 24.5 .55d 0.81 .94b 0.77 .015b 0.73 Kluster 3 – LLH 139 21.8 -.95a 0.70 -.51a 0.65 .47c 0.76 Kluster 4 – ALL 232 36.4 -.07c 0.58 -.52a 0.52 -.64a 0.36 Kluster 5 – HLL 56 8.8 1.7e 0.29 -.61a 0.54 -.66a 0.40 Welch F-test 473.19 178.41 412.51 df 4, 217.60 4, 193.71 4, 192.31 p <.001 <.001 <.001
LHH = låg problemlösande coping, hög internaliserande coping och hög externaliserande coping; HHA = hög problemlösande coping, hög internaliserande coping och average externaliserande coping; LLH = låg problemlösande coping, låg internaliserande coping och hög externaliserande coping; ALL = average problemlösande coping, låg internaliserande coping och låg externaliserande coping; HLL = hög problemlösande coping, låg internaliserande coping och låg externaliserande coping.
a, b, c, d, e Superscripts betecknar statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna, baserat på Student-Newman-Keuls (S-N-K) post-hoc
Fig. 1 Stapeldiagram av z-transformerade medelvärden för problemlösande coping, internaliserande coping och
externaliserande coping för varje kluster. Kluster 1, LHH. Kluster 2, HHA. Kluster 3, LLH. Kluster 4, ALL. Kluster 5, HLL.
-1,5 -1 -0,5 0 0,5 1 1,5 2 2,5
Kluster 1 Kluster 2 Kluster 3 Kluster 4 Kluster 5
Z -tr an sf o rm er ad e m ed elv är d en
Tabell 3
Medelvärde, standarddeviation och skillnader mellan våra kluster på studiens variabler
Kluster 1 – LHH Kluster 2 – HHA Kluster 3 – LLH Kluster 4 – ALL Kluster 5 – HLL
M SD M SD M SD M SD M SD Welch F df p Ålder 14.09a 0.35 14.10a 0.36 14.09a 0.40 14.03a 0.24 14.07a 0.35 1.569 4, 181.536 .184 Kön1 0.40a 0.49 0.36a 0.48 0.67b 0.47 0.61b 0.49 0.50ab 0.50 10.322 4, 196.613 <.001 Immigrant-bakgrund2 .20 a 0.40 0.36ab 0.48 0.33ab 0.47 0.36ab 0.48 0.42b 0.50 2.148 4, 191.103 .076 Depression 2.59d 0.64 2.07c 0.60 1.72b 0.47 1.56a 0.40 1.45a 0.49 51.425 4, 188.588 <.001 Självkänsla 2.57a 0.63 2.87b 0.54 3.10c 0.53 3.24c 0.46 3.49d 0.42 32.869 4, 195.168 <.001 Somatiska symptom 2.73 c 1.20 2.14b 0.98 1.85a 0.85 1.57a 0.63 1.62a 0.82 20.515 4, 184.320 <.001 1Kön var kodat 0 = Tjejer och 1 = Pojkar.
2Immigrantbakgrund var kodat 0 = Svensk och 1 = Immigrant. *p<.05, **p<.01, ***p<.001
LHH = låg problemlösande coping, hög internaliserande coping och hög externaliserande coping; HHA = hög problemlösande coping, hög internaliserande coping och average externaliserande coping; LLH = låg problemlösande coping, låg internaliserande coping och hög externaliserande coping; ALL = average problemlösande coping, låg internaliserande coping och låg externaliserande coping; HLL = hög problemlösande coping, låg internaliserande coping och låg externaliserande coping.
a, b, c, d, e Superscripts betecknar statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna, baserat på Student-Newman-Keuls (S-N-K) post-hoc jämförelser
Referenser
Alessandri, G., Vecchione, M., Eisenberg, N., & Łaguna, M. (2015). On the factor structure of the Rosenberg (1965) General self-esteem scale. Psychological assessment, 27(2), 621–635. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1037/pas0000073
Anderson, C. A., Miller, R. S., Riger, A. L., Dill, J. C., & Sedikides, C. (1994). Behavioral and characterological attributional styles as predictors of depression and loneliness: Review, refinement and test. Journal of Personality and Social Psychology, 66(3), American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental
disorders (5th ed.). https://doi.org/10.1176/appi.books.9780890425596 Baker, J. A., Grant, S., & Morlock, L. (2008). The teacher-student relationship as a
developmental context for children with internalizing or externalizing behavior problems. School psychology quarterly, 23(1), 3–15.
https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1037/1045-3830.23.1.3
Bergman, L. R. (1998). A pattern-oriented approach to studying individual development: snapshots and processes. In R. B. Cairns, L. R. Bergman, & J. Kagan (Eds.), Methods and models for studying the individual (p. 83–122). Thousand Oaks, CA: Sage
Bergman, L. R., Magnusson, D., & El-Khouri, B. M. (2002). Studying individual development in an interindividual context: a person-oriented approach. ProQuest Ebook Central https://ebookcentral-proquest-com.db.ub.oru.se
Borsboom, D., Mellenbergh, G. J., & van Heerden, J. (2003). The theoretical status of latent variables. Psychological review, 110(2), 203–219.
Brobeck, E., Marklund, B., Haraldsson, K., & Berntsson, L. (2007). Stress in children: how fifth-year pupils experience stress in everyday life. Scandinavian journal of caring sciences, 21(1), 3–9. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1111/j.1471-6712.2007.00445.x Broderick, P. C., & Korteland, C. (2002). Coping style and depression in early adolescence:
relationships to gender, gender role and implicit beliefs. Sex roles: A journal of research, 46(7-8), 201–213. https://doi.org/10.1023/A:1019946714220
Carney, A. G., & Merrell, K. W. (2001). Bullying in schools: Perspectives on understanding and preventing an international problem. School psychology international, 22(3), 364– 382. https://doi.org/10.1177/0143034301223011
Carver, C. S., Scheier, M. F., & Weintraub, J. K. (1989). Assessing coping strategies: a theoretically based approach. Journal of personality and social psychology, 56(2), 267–283. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1037/0022-3514.56.2.267
Causey, D. L., & Dubow, E. F. (1992). Development of a self-report coping measure for elementary school children. Journal of clinical child psychology, 21(1), 47–59. https://doi.org/10.1207/s15374424jccp2101_8
Cawood, C. D., & Huprich, S. K. (2011). Late adolescent nonsuicidal self-injury: the roles of coping style, self-esteem and personality pathology. Journal of personality disorders, 25(6), 765–781. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1521/pedi.2011.25.6.765
Christiansen, L. M., Copeland, E. P., & Stapert, E. B. (2008). Predictors of somatic symptoms in younger rural adolescents. Adolescence, 43(172), 791–806.
Christensen, L. B, Johnson, R. B., & Turner, L.A. (2015). Research Methods, Design, and Analysis, Global Edition. Harlow, United Kingdom: Pearson Education UK. Compas, B. E., Connor-Smith, J. K., Saltzman, H., Thomsen, A. H., & Wadsworth, M. E.
potential in theory and research. Psychological bulletin, 127(1), 87–127. https://doi.org/10.1037/0033-2909.127.1.87
Delacre, M., Leys, C., Mora, Y. L., & Lakens, D. (2019). Taking parametric assumptions seriously: arguments for the use of Welch’s F-test instead of the classical F-test in one-way ANOVA. International review of social psychology, 32(1), 13. DOI: http://doi.org/10.5334/irsp.198
D’Iuso, D. A., Dobson, K. S., Beaulieu, L., & Drapeau, M. (2018). Coping and interpersonal functioning in depression. Canadian journal of behavioural science / Revue
Canadienne des sciences du comportement, 50(4), 248–255. https://doi.org/10.1037/cbs0000112
Dumont, M., & Provost, M. A. (1999). Resilience in adolescents: protective role of social support, coping strategies, self-esteem and social activities on experience of stress and depression. Journal of youth and adolescence, 28(3), 343–363.
https://doi.org/10.1023/A:1021637011732
Fearon, P., & Hotopf, M. (2001). Relation between headache in childhood and physical and psychiatric symptoms in adulthood: National birth cohort study. BMJ: British medical journal, 322(7295), 1145. https://doi.org/10.1136/bmj.322.7295.1145
Fergusson, D. M., & Woodward, L. J. (2002). Mental health, educational and social role outcomes of adolescents with depression. Archives of general psychiatry, 59(3), 225– 231. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1001/archpsyc.59.3.225
Folkman, S., & Lazarus, R. S. (1980). An analysis of coping in a middle-aged community sample. Journal of health and social behavior, 21(3), 219–239.
Galaif, E. R., Sussman, S., Chou, C.-P., & Wills, T. A. (2003). Longitudinal relations among depression, stress and coping in high risk youth. Journal of youth and adolescence, 32(4), 243–258. https://doi.org/10.1023/A:1023028809718
Garnefski, N., Boon, S. & Kraaij, V (2003). Relationships between cognitive strategies of adolescents and depressive symptomatology across different types of life event. Journal of youth and adolescence, 32, 401–408.
https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1023/A:1025994200559
Garnefski, N., Kraaij, V., & Spinhoven, P. (2001). Negative life events, cognitive emotion regulation and emotional problems. Personality and individual differences, 30(8), 1311–1327. https://doi.org/10.1016/S0191-8869(00)00113-6
Garnefski, N., Legerstee, J., Kraaij, V., van den Kommer, T., & Teerds, J. (2002). Cognitive coping strategies and symptoms of depression and anxiety: A comparison between adolescents and adults. Journal of adolescence, 25(6), 603–611.
https://doi.org/10.1006/jado.2002.0507
Garnefski, N., & Kraaij, V. (2014). Bully victimization and emotional problems in adolescents: moderation by specific cognitive coping strategies? Journal of adolescence, 37(7), 1153–1160.
https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/j.adolescence.2014.07.005
Garnefski, N., van Rood, Y., de Roos, C., & Kraaij, V. (2017). Relationships between
traumatic life events, cognitive emotion regulation strategies and somatic complaints. Journal of clinical psychology in medical settings, 24(2), 144–151.
https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1007/s10880-017-9494-y
Gilligan, C. (1982). In a different voice: psychological theory and women's development. Harvard University Press.
Hair, J., Black, W., Babin, B., & Anderson, R. (2018). Multivariate data analysis. 8th edition. Andover, Hampshire: Cengage.
Hansen, T. B., Steenberg, L. M., Palic, S., & Elklit, A. (2012). A review of psychological factors related to bullying victimization in schools. Aggression and violent behavior, 17(4), 383–387. https://doi.org/10.1016/j.avb.2012.03.008
Herres J. (2015). Adolescent coping profiles differentiate reports of depression and anxiety symptoms. Journal of affective disorders, 186, 312–319.
https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/j.jad.2015.07.031
Hunfeld, J. A. M., Perquin, C. W., Duivenvoorden, H. J., Hazebroek-Kampschreur, A. A. J. M., Passchier, J., van Suijlekom-Smit, L. W. A., & van der Wouden, J. C. (2001). Chronic pain and its impact on quality of life in adolescents and their families. Journal of pediatric psychology, 26(3), 145–153. https://doi.org/10.1093/jpepsy/26.3.145 Johnson J.H. (1982) Life events as stressors in childhood and adolescence. In: Lahey B.B.,
Kazdin A.E. (eds) Advances in clinical child psychology. Advances in clinical child psychology, vol 5. Springer, Boston, MA. https://doi.org/10.1007/978-1-4613-9811-0_6
Johansson, R., Carlbring, P., Heedman, Å., Paxling, B., & Andersson, G. (2013). Depression, anxiety and their comorbidity in the Swedish general population: point prevalence and the effect on health-related quality of life. PeerJ, 1, e98.
https://doi.org/10.7717/peerj.98
Karlsen, B., Idsoe, T., Hanestad, B. R., Murberg, T., & Bru, E. (2004). Perceptions of support, diabetes-related coping and psychological well-being in adults with type 1 and type 2 diabetes. Psychology, health & medicine, 9(1), 53–70.
Kirmayer, L. J., & Taillefer, S. (1997). Somatoform disorders. In S. M. Turner & M. Hersen (Eds.), Adult psychopathology and diagnosis (p. 333–383). John Wiley & Sons Inc. Kraaij, V., & Garnefski, N. (2012). Coping and depressive symptoms in adolescents with a chronic medical condition: A search for intervention targets. Journal of adolescence, 35(6), 1593–1600. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1016/j.adolescence.2012.06.007 Lazarus, R.S., & Folkman, S. (1984). Stress, appraisal and coping. New York: Springer
Publishing Company.
Lazarus, R. S. (1993). Coping theory and research: Past, present and future. Psychosomatic medicine, 55(3), 234–247. https://doi.org/10.1097/00006842-199305000-00002 McConaughy, S. H., & Skiba, R. J. (1993). Comorbidity of externalizing and internalizing
problems. School psychology review, 22(3), 421–436.
McFarlane, A. H., Bellissimo, A., Norman, G. R., and Lange, P. (1994). Adolescent
depression in a school-based community sample: Preliminary findings on contributing social factors. J. Youth Adolesc. 23: 601–620.
Massey, E. K., Garnefski, N., & Gebhardt, W. A. (2009). Goal frustration, coping and well-being in the context of adolescent headache: A self-regulation approach. European journal of pain, 13(9), 977–984. https://doi.org/10.1016/j.ejpain.2008.11.012 Meltzer, H., Gatward, R., Goodman, R., & Ford, T. (2003). Mental health of children and
adolescents in Great Britain. International review of psychiatry (Abingdon, England), 15(1-2), 185–187. https://doi-org.db.ub.oru.se/10.1080/0954026021000046155 Moulds, J. D. (2003). Stress manifestation in high school students: An Australian sample.
Psychology in the schools, 40(4), 391–402. https://doi.org/10.1002/pits.10093 Ohannessian, C. M., Bradley, J., Waninger, K., Ruddy, K., Hepp, B. W., & Hesselbrock, V.
