BARA FINA ORD? : - En kvalitativ studie av kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete

Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020

BARA FINA ORD?

-

En kvalitativ studie av kommunala handlingsplaner mot

våld i nära relationer

Författare:

Matilda Bengtsson & Mathilda Örjes

Handledare:

Bara fina ord? En kvalitativ studie av kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer

Matilda Bengtsson & Mathilda Örjes Örebro universitet

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020

Sammanfattning

Syftet med studien är att kritiskt granska kommuners upprättade handlingsplaner mot våld i nära relationer med fokus på hur det förebyggande arbetet beskrivs. Studien syftar även till att diskutera huruvida handlingsplanerna kan tänkas påverka det sociala arbetets praktik. För att besvara studiens syfte har 19 kommunala handlingsplaner granskats i form av en kvalitativ dokumentstudie. Studiens resultat grundar sig på en tematisk analys och resultatet har analyserats med hjälp av begreppen definitionsmakt och handlingsutrymme. Studiens resultat visar på att intentionen i samtliga handlingsplaner är att arbeta för att motverka våld i nära relationer. I förhållande till hur arbetet beskrivs får det förebyggande arbetet en liten plats i handlingsplanerna. Arbetet beskrivs främst rikta sig till individer som redan blivit utsatta eller utsatt andra personer för våld. Majoriteten av handlingsplanerna beskriver få förebyggande insatser innan våldet uppstått. Avslutningsvis visar studien att handlingsplanerna inte beskriver tillräckligt tydliga och konkreta åtgärder varken vad gäller arbetet med eller det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer. Det kan därmed förstås som att handlingsplanerna inte utgör ett tillräckligt stöd för socialarbetare i det praktiska arbetet med våld i nära relationer och särskilt inte vad gäller det förebyggande arbetet.

Just fancy words? A qualitative review of policy documents against intimate partner violence

Matilda Bengtsson & Mathilda Örjes Örebro University,

School of Law,

Psychology and Social Work, Social Work, Undergraduate Essay 15 credits,

Spring 2020

Abstract

The aim of this study is to critically examine policy documents against intimate partner violence with a focus on how preventative work is described. The purpose is also to discuss whether the policy documents are likely to affect the practice of social work. To answer the study’s purpose, 19 policy documents issued by various municipalities have been reviewed by using a qualitative document study. The study’s results are based on a thematic analysis. The results were analyzed using the concepts dicretions and the power of definition. The study’s results show that the intention in all policy documents is described as to prevent intimate partner violence, but the preventative work is given little attention in the documents. The primary focus described is to work with individuals who have already been exposed to violence or individuals who abuse others. The majority of the policy documents have a limited amount of preventative measures. In conclusion, the study shows that the policy documents do not sufficiently describe clear and concrete measures regarding the work against intimate partner violence, including preventative work. In accordance, the policy documents do not provide sufficient support for social workers, working with intimate partner violence, especially regarding preventative work.

Förord

Att skriva en C-uppsats är en process som kräver disciplin och som utmanar ditt tålamod. Det är samtidigt en process som är väldigt lärorik och givande. Att dessutom skriva en uppsats med sin bästa vän är väldigt roligt, men har sina för- och nackdelar. Vi vill tacka varandra för att vi alltid har varit öppna med våra tankar och idéer om studiens utformning och inte varit rädda för att bli oeniga. Vi är tacksamma för att vi båda har varit hjälpsamma och ödmjuka mot varandra och alltid haft humor nära till hands.

En sak som vi är överens om är att vi inte kunde önskat oss en bättre handledare. Vi vill rikta ett hjärtligt stort tack till vår engagerade och duktiga handledare Linda Arnell. Du har oavsett tid på dygnet alltid varit tillgänglig och gett oss värdefulla kommentarer och synpunkter under uppsatsens gång. Du har med din noggranna läsning och kunskap hjälpt oss att få fram den uppsats som ni nu håller i handen, tack. Sist men inte minst vill vi tacka våra mammor som har tagit sig tiden att ge oss feedback. Ni har alltid peppat oss och ni har aldrig tvivlat på att vi skulle ro det här i hamn.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Avgränsningar ... 2

1.3 Begreppsdefinitioner ... 2

1.3.1 Våld i nära relationer ...2

1.3.2 Skillnaden mellan arbetet med och ett förebyggande arbete mot våld i nära relationer ...3

2. Bakgrund ... 3

2.1 Våld i nära relationer ... 3

2.2 Regeringens arbete med våld i nära relationer ... 3

2.3 Lagstiftning och ansvar ... 4

2.4 Kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer ... 4

3. Tidigare forskning ... 5

3.1 Litteratursökning ... 5

3.2 Socialarbetares upplevelser om arbete med våld i nära relationer ... 6

3.3 Socialtjänstens organisation och arbete med våld i nära relationer ... 6

3.4 Förebyggande arbete mot våld i nära relationer ... 7

4. Teoretiska utgångspunkter ... 8

4.1 Definitionsmakt ... 8

4.2 Handlingsutrymme ... 8

5. Metod och tillvägagångssätt ... 9

5.1 Hermeneutik och förförståelse ... 9

5.2 Datainsamlingsmetod samt urval ... 10

5.3 Bortfall ... 11

5.4 Analysmetod ... 11

5.5 Metoddiskussion: Skillnader i kommunala handlingsplaner ... 12

5.6 Studiens tillförlitlighet och trovärdighet ... 12

5.7 Etiska överväganden ... 13

6. Resultat ... 14

6.1 En överblick över handlingsplanerna ... 14

6.1.1 Arbetet med våld i nära relationer ...14

6.1.2 Förebyggande arbete mot våld i nära relationer ...15

6.2 Kunskap och kompetens ... 15

6.3 Information och stöd ... 16

6.3.2 Information och stöd i arbetet med våldsutövare ...17

6.4 Samverkan ... 18

7. Analys ... 19

7. 1 Överblick ... 19

7. 2 Kunskap och kompetens ... 21

7.3 Information och stöd ... 22

7.3.1 Arbetet med våldsutsatta och våldsutövare ...23

7.4 Samverkan ... 25

7.5 Sammanfattning ... 25

8. Diskussion och slutsatser ... 26

8.1 Förslag på framtida forskning ... 29

1

1. Inledning

Året är 2020 och det är långt ifrån en självklarhet att en närstående relation präglas av kärlek och trygghet. Våld i nära relationer är ett omfattande och komplext samhällsproblem som varje år drabbar en stor del av befolkningen. Enligt den senaste tillgängliga statistiken från Brottsförebyggande rådet (BRÅ, u.å.) år 2012, framkommer det att 6,8 procent av befolkningen utsattes för brott i en nära relation. Det som utmärker våld i nära relationer är att den utsatta och förövaren ofta har en stark känslomässig relation, vilket kan försvåra möjligheten att göra motstånd (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, u.å.). Våldet kan drabba alla personer inom en närstående relation och våldet sker ofta i det egna hemmet. Vidare kännetecknas våld i nära relationer vanligtvis av mönster av handlingar som sträcker sig under en längre period samt ökar i styrka och lidande med tiden. Våld i nära relationer medför förödande konsekvenser för den drabbades fysiska och psykiska hälsa och är ett allvarligt hot mot människors säkerhet och rättigheter (Socialstyrelsen, 2016). Dessutom innebär våldet stora ekonomiska kostnader för samhället. Baserat på beräkningar från European Institute for Gender Equality (EIGE) uppskattades kostnaden för det könsrelaterade våldet i Sverige år 2012 omfatta så mycket som 45,5 miljarder kronor (SOU:2015:55). För att våld i nära relationer ska minska är det viktigt att de som utsätts och/eller utövar våld får den hjälp och stöd som de är i behov av. För att våld i nära relationer ska bekämpas är det dock avgörande att arbeta förebyggande. Att införa våldspreventiva insatser kan på kort sikt innebära stora kostnader för samhället, men på lång sikt beskrivs de ekonomiska vinsterna för att förebygga våldet vara väsentligt högre (Temple, Stuart & O´Farrell, 2009; Johansson, 2014).

Regeringen lyfter fram vikten av att arbeta förebyggande för att bekämpa våld i nära relationer. År 2016 upprättade regeringen en nationell strategi med särskilt fokus på att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor, som är en del i arbetet mot våld i nära relationer (Socialdepartement, 2016). Med utgångspunkt i den nationella strategin har Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ingått i en överenskommelse med regeringen som betonar kommunernas ansvar med att särskilt utveckla det våldsförebyggande arbetet (SKR, u.å.). Redan år 1995 betonade Kvinnovåldskommissionen vikten av att kommuner upprättar handlingsplaner för att förbättra arbetet inom socialtjänsten med våldsutsatta kvinnor (SOU 2006:65). År 2005 hade 71 procent (206 stycken) av alla kommuner i landet upprättade handlingsplaner, vilka framställs som viktiga redskap i arbetet med våld i nära relationer. De kommunala handlingsplanerna kan utgöra ett mått på intentioner med arbetet, vad kommunerna anser är viktigt i arbetet med våld i nära relationer samt hur kommunerna uppfattar sitt ansvar (a.a.). Det är dessutom varje kommuns yttersta ansvar att arbeta för att varje enskild individ får det stöd och den hjälp som de är i behov av, vilket förtydligas i Socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:45), 1 §, 2 kap. Då kommunen har det yttersta ansvaret för dess invånare och då handlingsplaner sedan lång tid tillbaka framställs som ett viktigt verktyg, kan det tänkas att de kommunala handlingsplanerna innehåller konkreta och tydliga åtgärder i arbetet med att bekämpa våld i nära relationer.

Trots regeringens satsning på att bekämpa och förebygga våld i nära relationer och trots att ett flertal kommuner har upprättat handlingsplaner, upplever socialarbetare en oro över bristen av förebyggande arbete mot våld i nära relationer (Lundberg & Bergmark, 2018). Socialarbetare upplever en oro över bristen på kunskap, avsaknad av specifika rutiner samt en oro då det inte finns en tydlig ansvarsfördelning gällande hur det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer ska genomföras (a.a.). Med grund i ovanstående är det av vikt och relevant för utvecklingen av det sociala arbetet att granska kommunala handlingsplaner i syfte att undersöka om och hur arbetet med våld i nära relationer, med särskilt fokus på det förebyggande arbetet beskrivs. Att granska

2

kommunala handlingsplaner kan öka kunskapen kring de direktiv som skrivs fram i arbetet med våld i nära relationer samt i det våldsförebyggande arbetet. Vidare kan kunskap genereras om hur kommuner anser att arbetet med våld i nära relationer ska bedrivas. Avsikten med denna studie är därför att kritiskt granska kommunala handlingsplaner.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att kritiskt granska kommuners upprättade handlingsplaner mot våld i nära relationer med särskilt fokus på hur det förebyggande arbetet beskrivs. Vidare syftar studien till att diskutera huruvida handlingsplanerna kan tänkas påverka det sociala arbetets praktik. Följande frågor avses att besvaras:

1. Hur beskrivs arbetet med våld i nära relationer i de kommunala handlingsplanerna? 2. Hur beskrivs och vilken betydelse ges det förebyggande arbetet i de kommunala

handlingsplanerna?

3. Vilka konsekvenser kan framställningen av det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer i de kommunala handlingsplanerna få för det sociala arbetets praktik?

1.2 Avgränsningar

En del av de utvalda kommunala handlingsplanerna omfattar både arbetet med våld i nära relationer men även hedersrelaterat våld och förtryck. Vi har i vår studie valt att avgränsa oss och enbart fokusera på att kritiskt granska de delar i de kommunala handlingsplanerna som avser arbetet med och det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer. Våld i nära relationer är ett omfattande och komplext samhällsproblem (Socialstyrelsen, 2019) och vi anser att det krävs en större och/eller vidare studie för att även studera hedersrelaterat våld och förtryck.

1.3 Begreppsdefinitioner

Våld i nära relationer skiljer sig från våld som utövas av en okänd person, då våldet kännetecknas av att den som utsätts har eller har haft en nära relation till förövaren. Dessa nära relationer innebär ofta starka känslomässiga band, vilket försvårar möjligheten till att göra motstånd (NCK, u.å.). Det förekommer dock olika definitioner av begreppet våld. Isdal (2017) definierar våld som “Varje handling riktad mot en annan person som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller att avstå från att göra något den vill” (s. 34). Denna definition är vanligt förekommande och ligger därför till grund för hur vi i vår studie förstår våld i nära relationer.

I de allra flesta kommunala handlingsplaner framkommer det en enhetlig definition på våld i nära relationer. I en av studiens ingående handlingsplaner definieras våld i nära relation på detta sätt:

Våld i nära relationer inkluderar alla typer av våld och hot som kan förekomma mellan närstående individer. Det inkluderar alla slags relationer mellan makar, sambor och pojk- och flickvänner, samkönade relationer, föräldrar, syskon och/eller andra familje- och släktrelationer som personen har eller har haft en nära och förtroendefull relation med (Handlingsplan kommun 15).

När vi i denna studie använder begreppet våld i nära relationer syftar vi därför till allt våld som kan ske mellan närstående individer med undantag för hedersrelaterat våld.

3

1.3.2 Skillnaden mellan arbetet med och ett förebyggande arbete mot våld i nära relationer Ett arbete med våld i nära relationer beskrivs enligt Moser Hällen och Sinisalo (2018) främst handla om att erbjuda insatser till personer som blivit utsatta för våld. Ett förebyggande arbete syftar till att förhindra att våld överhuvudtaget uppstår eller upprepas. Förebyggande insatser kan rikta sig till en hel befolkning eller till särskilda grupper som bedöms ha en förhöjd risk att utsättas för eller utöva våld mot närstående (Socialdepartementet, 2016). Vidare påpekar Moser Hällen och Sinisalo (2018) att ett arbete med våldsutövare utgör en viktig del för att bekämpa och förebygga våld i nära relationer.

I denna studie utgår vi ifrån att ett arbete med våld i nära relationer syftar till ett arbete när våld redan har uppstått. Ett förebyggande arbete uppfattas därför främst syfta till det arbete som sker innan våldet har uppstått, men också ett arbete med att förhindra att våld upprepas.

2. Bakgrund

I följande avsnitt presenteras en bakgrund till föreliggande studie. Först ges en förklaring till hur begreppet våld i nära relationer har vuxit fram. Vidare presenteras regeringens arbete med våld i nära relationer samt den lagstiftning som reglerar socialtjänstens arbete med våld i nära relationer. Slutligen ges en beskrivning av bakgrunden till upprättandet av kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer.

2.1 Våld i nära relationer

Våld i nära relationer är ett fenomen som präglat samhället sedan en lång tid tillbaka. Däremot har diskursen kring problematiken förändrats genom åren och på så sätt påverkat den samhälleliga synen på våldet, synen på vem som kan utsättas, vem som har ansvar för våldet samt vilka insatser som bör erbjudas (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Kvinnors utsatthet för våld i nära relationer har länge varit centralt och särskilt uppmärksammat. Trots att kvinnors utsatthet för våld förekommit sedan lång tid tillbaka, ansågs mäns våld mot kvinnor vara en privat angelägenhet fram till sent 1900-tal. Kvinnorörelsen har varit en viktig faktor i samhället och kämpat för kvinnors rätt att vara trygga och fria från våld. Tack vare att kvinnorörelsens arbete fick större uppmärksamhet kom därmed mäns våld mot kvinnor till slut att betraktas som ett strukturellt jämställdhetsproblem i samhället. År 1998 togs beslut om den så kallade Kvinnofridsreformen, som berörde ett utvecklat arbete med våldsutsatta kvinnor gällande skärpt lagstiftning, förebyggande åtgärder samt ett förbättrat bemötande (a.a.).

Våld i nära relationer har under lång tid tillbaka förknippats med mäns våld mot kvinnor men under 2000-talet började begreppet relationsvåld användas i samhällsdebatten. Det började ske en utveckling i begreppsanvändningen eftersom mäns våld mot kvinnor ansågs vara endimensionellt samt att det började diskuteras om att även våldsutsatta män borde inkluderas i definitionen (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Idag används begreppet våld i nära relationer, vilket är ett könsneutralt begrepp och saknar därmed givna förövare och utsatta. Begreppet fokuserar på att våldet sker inom en nära relation och inkluderar på så sätt fler aspekter av våldsutsatthet. Trots denna förändring i diskursen kring våld i nära relationer är det av vikt att påpeka att kvinnor fortfarande är den målgrupp som i större utsträckning än andra utsätts för våld i nära relationer (a.a.).

2.2 Regeringens arbete med våld i nära relationer

Våld i nära relationer är ett komplext samhällsproblem och Sverige har ett nationellt ansvar att bekämpa och motverka våldet. I regeringens slutbetänkande från 2015 (SOU: 2015:55)

4

presenteras uppgifter från BRÅ:s utvärdering av regeringens satsningar på våld i nära relationer mellan år 2010–2014. Det framkommer i resultatet att det saknas en nationell definition av vad ett våldsförebyggande arbete innebär. Resultatet påvisar även att myndigheter som arbetar med våld i nära relationer brister när det gäller det våldsförebyggande arbetet. Det påpekas brister då det förebyggande arbetet inte prioriteras och ofta sker vid sidan av det ordinarie arbetet (a.a.). Vidare presenteras det att det finns stora regionala och lokala skillnader i olika myndigheters arbete med våld i nära relationer, exempelvis arbetet inom socialtjänsten och polisen. I slutbetänkandet framgår det även att ett förebyggande arbete mot våld i nära relationer kräver samverkan och en gemensam vision om att våldet ska upphöra (SOU: 2015:55). Mot denna bakgrund upprättade regeringen 2016 en nationell strategi med särskilt fokus på att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor (Socialdepartementet, 2016). Strategin avser att myndigheternas arbete mot våld i nära relationer effektiviseras genom samverkan, i förhoppning om att minska de regionala och lokala skillnaderna. Den nationella strategin sträcker sig över tio år, 2017–2026 och utgör en del i arbetet för att nå det jämställdhetspolitiska målet som regeringen har upprättat, avseende att mäns våld mot kvinnor ska upphöra (a.a.). Med utgångspunkt i den nationella strategin har Sveriges Kommuner och Regioner ingått i en överenskommelse med regeringen som betonar kommunernas ansvar med att särskilt utveckla det våldsförebyggande arbetet (SKR, u.å.).

2.3 Lagstiftning och ansvar

Socialtjänsten och kommunens arbete med våld i nära relationer regleras och styrs av SoL (SoL, SFS 2001:453). Kommunen har det yttersta ansvaret för att dess invånare får den hjälp och det stöd som de behöver, vilket framgår i 1 §, 2 kap. SoL (SFS 2001:453). Det betonas även att socialnämnden har ett särskilt ansvar för våldsutsatta kvinnor, då det framkommer att:

Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation (SoL, SFS 2001:453, 5 kap. 11 §).

I SoL (SFS 2001:453) beskrivs dock inte socialnämndens ansvar när det gäller arbetet med målgruppen våldsutövare. Utöver SoL (SFS 2001:453) som reglerar arbetet med våld i nära relationer ska Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (SOSFS 2014:4) användas av socialnämnden i deras arbete. Föreskriften syftar till att höja kvaliteten på arbetet till våldsutsatta vuxna och barn samt ge stöd till våldsutövare för att möjliggöra att våldet upphör. Det framgår bland annat att kunskap om våld och andra övergrepp är viktigt och att personal som arbetar i enlighet med SoL (SFS 2001:453) bör ha förmågan att omsätta kunskapen i det praktiska arbetet. Som komplement till föreskrifterna och de allmänna råden finns även en upprättad handbok vars syfte är att ge socialtjänsten och hälso- och sjukvården vägledning i arbetet med våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2016). Det framkommer i föreskriften och handboken att målgruppen för arbetet med våld omfattar vuxna kvinnor och män som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående samt barn som utsatts för eller bevittnat våld av eller mot närstående. Även våldsutövare är en målgrupp som omnämns och ska omfattas i arbetet (Socialstyrelsen, 2016; SOSFS 2014:4).

2.4 Kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer

En handlingsplan kan förklaras som ett dokument med syfte att ge förslag på hur olika problem kan lösas och den beskrivs vara ett verktyg som kan bidra till ett mer effektivt arbete (Eliasson & Ellgrim, 2006). I statens offentliga utredning (SOU 2006:65) framkommer det att kommunala handlingsplaner föreslogs av Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande från 1995, i syfte att

5

kommunerna särskilt skulle beakta arbetet med våldsutsatta kvinnor och se till att resurser avsattes för detta. Kvinnokommissionen ansåg att konkreta handlingsplaner förbättrar arbetet med våldsutsatta kvinnor både på kort och lång sikt. På kort sikt genom att erbjuda kvinnorna nödvändigt bistånd och på lång sikt genom att bidra till att socialarbetare får mer kunskap om ämnet och kan medverka till att fler våldsutsatta kvinnor söker hjälp inom socialtjänstens verksamhet. Det finns dock inget krav på att en kommun är skyldig att upprätta en handlingsplan mot våld i nära relationer (a.a.). Kommunerna avgör själva hur arbetet med våld i nära relationer ska bedrivas och vilka insatser som bedöms vara relevanta. En kommunal handlingsplan kan inte garantera att en verksamhet fungerar väl, men en handlingsplan lyfts fram som ett viktigt verktyg i arbetet med våld i nära relationer (SOU 2006:65). Handlingsplanen kan indikera ett mått på intentioner med arbetet, vad kommunerna anser är viktigt i arbetet med våld i nära relationer samt hur kommunerna uppfattar sitt ansvar. Vidare är det viktigt att en handlingsplan bör vara förankrad politiskt såväl som bland personal som möter klienter som lever med våld i nära relationer. Handlingsplanen bör också omfatta hela kommunens arbete, där det tydligt framgår att arbetet med våld i nära relationer inte bara avser socialtjänsten utan är ett ansvar för hela kommunens verksamhet. Arbetet med att utforma och upprätta en handlingsplan kan därför förstås vara minst lika viktigt som att använda handlingsplanen i praktiken (a.a.).

I syfte att förbättra arbetet med våld i nära relationer och för att klargöra vilka insatser som är nödvändiga krävs det att handlingsplanerna utvärderas och följs upp kontinuerligt (Eliasson & Ellgrim, 2006). År 2005 genomförde Socialstyrelsen tillsammans med länsstyrelserna en inventering i syfte att undersöka hur många kommuner som upprättat kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer. Resultatet visade att 206 av Sveriges 290 kommuner (71%) har upprättade handlingsplaner. Många av de kommuner som saknade handlingsplaner vid inventeringen arbetade med att ta fram en. Resultatet av inventeringen visade också att handlingsplanerna skiljer sig åt, både vad gäller innehåll och inriktning, men också ambitionsnivå (SOU 2006:65).

3. Tidigare forskning

Följande avsnitt inleds med en redogörelse för hur litteratursökningen har gått till. Därefter presenteras tidigare forskning som berör socialarbetares upplevelser om arbetet med våld i nära relationer, varefter socialtjänstens organisation och arbete med våld i nära relationer presenteras. Avslutningsvis presenteras tidigare forskning om förebyggande insatser.

3.1 Litteratursökning

Litteratursökningen genomfördes under tidsperioden 30 mars 2020 - 13 april 2020. Systematiska sökningar har genomförts i följande tre databaser som finns tillgängliga vid Örebro Universitetsbibliotek: Primo, Social Services Abstract och Swepub. Till grund för litteratursökningen låg studiens syfte. De sökord som har använts är följande: Prevention of intimate partner violence, Intimate partner violence (AND) social work, Swedish social services organizations (AND) intimate partner violence, organizational policy (AND) social workers, Intimate partner violence (AND) Community. Vid litteratursökningen eftersträvades att inhämta studier genomförda i en svensk eller västerländsk kontext, då den tidigare forskningen bör vara applicerbar i relation till studiens syfte och frågeställningar. Vid sökningen av relevant forskning användes ett antal inkluderingskriterier som innefattade att materialet skulle innehålla ett eller flera av de ovannämnda sökorden, materialet skulle utgöras av artiklar, vara vetenskapligt granskade samt att materialet begränsades till årtal från 2010. Detta med undantag för en artikel från år 2009 som valdes ut genom referenser från en annan artikel. Vi bedömde att artikeln var

6

relevant att ta med i förhållande till vår studie. Urvalet av artiklar genomfördes genom granskning av titlar, läsning av abstract och genom att läsa studierna i dess helhet och en bedömning av dess relevans. Slutligen genomfördes urvalet genom att även se över de funna artiklarnas referenslistor i syfte att identifiera ytterligare artiklar som kunde vara relevanta för vår studie.

3.2 Socialarbetares upplevelser om arbete med våld i nära relationer

Huruvida socialarbetaren har kunskap om våld i nära relationer påverkar deras förmåga att identifiera våldet och erbjuda rätt stöd och hjälp utifrån den enskildes behov (Heffernan, Blythe & Nicolson, 2014; Lundberg & Bergmark, 2018). Lundberg och Bergmark (2018) redogör för att socialarbetare inom varje enhet på socialtjänsten regelbundet kommer i kontakt med våldsutsatta personer. Trots den regelbundna kontakten upplever socialarbetare en oro över deras brist på kunskap och kompetens om hur våldsärenden ska hanteras. Det framkommer också en oro kring det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer (Lundberg & Bergmark, 2018). Socialarbetare uttrycker bland annat en frustration över tidsbristen samt att det inte finns tillräckliga ekonomiska resurser till att arbeta förebyggande. Socialarbetare upplever även att det saknas både tydliga direktiv på förebyggande arbete samt en tydlig ansvarsfördelning gällande det förebyggande arbetet och dess insatser (Jakobsson, Borgstede, Krantz, Spak & Hensing, 2013; Lundberg & Bergmark, 2018). Lundberg och Bergmark (2018) tydliggör att socialtjänsten skulle gynnas av att höja medarbetarnas kompetensnivå samt att implementera rutiner i deras arbete med våld i nära relationer. Vidare framkommer det att socialarbetare i många fall undviker att ställa frågor om våldsutsatthet på grund av en rädsla för att kränka klienten. Oavsett klientens problematik, är det av stor vikt att ställa frågor om utsatthet för våld (a.a.). En öppen kommunikation om våld i nära relationer och dess konsekvenser kan bidra till att den enskilde upplever mindre skam och stigma och det är ett viktigt steg i arbetet med våld i nära relationer (Jakobsson et al., 2013).

3.3 Socialtjänstens organisation och arbete med våld i nära relationer

När det gäller arbetet med våld i nära relationer har det skett en specialisering i flera kommuner i Sverige, men trots det har det inte skett någon större organisatorisk förändring. Även om socialarbetare regelbundet kommer i kontakt med våldsutsatta personer (Lundberg & Bergmark, 2018) är det ett relativt lågt antal socialarbetare som arbetar med fokus på ärenden som rör våld i nära relationer (Lundberg, 2018). Dessutom är resursfördelningen till arbetet med våld i nära relationer marginell i jämförelse med övriga instanser inom socialtjänsten (a.a.). Enskilda individers engagemang och hängivenhet lyfts fram som viktiga framgångsfaktorer för att åstadkomma förändringar inom socialtjänstens organisation. Det förekommer även kommunala skillnader gällande hur arbetet organiseras. I ett flertal större kommuner framhålls en önskan om att upprätta en enhet med särskilt fokus på arbetet med våld i nära relationer. Socialarbetare som är verksamma inom mindre kommuner vill istället involvera arbetet med våld i nära relationer med redan befintliga arbetsuppgifter (Lundberg & Stranz, 2019). Lundberg och Stranz (2019) betonar vidare vikten av att vidareutveckla och utöka specialiseringen inom arbetet med våld i nära relationer. Att specialisera arbetet, även i liten utsträckning, kan bidra till att våld i nära relationer erkänns som ett specifikt socialt problem. Om våld i nära relationer erkänns som ett socialt problem kan det i sin tur påvisa en signal både till socialtjänstens organisation, men även till allmänheten, om att våld i nära relationer är ett ytterst relevant socialt problem för aktörer inom socialt arbete (Lundberg, 2018).

Professionella och beslutsfattare delar åsikten om att samhället har ett gemensamt ansvar att förhindra våld i nära relationer och påpekar vikten av att införa förebyggande strategier (Jakobsson et al., 2013; Okenwa-Emegwa, 2019). Ett tydliggörande av ansvarsområden och en

7

ökad medvetenhet om olika organisationers förväntningar kan bidra till en förbättrad samverkan i det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer. Ett tydliggörande av ansvarsfördelning kan även minska risken att yrkesverksamma frånsäger sig ansvaret och arbetsuppgifterna. Konkreta och tydliga riktlinjer som avser ansvarsfördelning och arbetsuppgifter, kan vara till hjälp i beslutsfattandet gällande arbetet med våld i nära relationer (Jakobsson et al., 2013). Okenwa-Emegwa (2019) belyser att riktlinjer och rutiner kan utgöra en gynnsam ram för arbetet med våld i nära relationer under förutsättning att riktlinjerna tillhandahåller kunskap och kompetens som är nödvändiga i arbetet. Ansvariga inom organisationen behöver se till att upprättade handlingsplaner utgör ett stöd i arbetet samt säkerställa att socialarbetare har kunskap om hur handlingsplaner kan användas (Heffernan et al., 2014). Vidare påpekar Jakobsson et al. (2013) vikten av att granska och utvärdera hanteringen av våldsärenden och de insatser som erbjuds, för att möjliggöra utvecklingsåtgärder i arbetet med våld i nära relationer.

3.4 Förebyggande arbete mot våld i nära relationer

Tidigare forskning påvisar vikten av förebyggande insatser i arbetet mot våld i nära relationer (Abramsky et al., 2011; Okenwa-Emegwa, 2019). Jakobsson et al. (2013) påpekar att det krävs förändringar på en politisk nivå med särskilt fokus på arbetet med att förändra könsnormer och attityder. Diskussionen kring könsnormer och attityder behöver prioriteras inom skolor och arbetsplatser (Jakobsson et al., 2013; Abramsky et al., 2011). Okenwa-Emegwa (2019) redogör för att arbetet med våldsutövare inte prioriteras och att det är en orsak till att våld i nära relationer inte minskar. Det förebyggande arbetet behöver involvera insatser både till våldsutsatta och till våldsutövare (Laisser, Nyström, Lugina & Emmelin, 2011). Vidare bekräftar Abramsky et al. (2011) att de flesta förövare som utövar våld inom en nära relation är män. Att därför införa insatser riktade till män beskrivs vara viktigt i arbetet med våld i nära relationer. Jakobsson et al. (2013) lyfter vikten av att involvera män i diskussioner kring attityder och normer om våld. De insatser som forskningen diskuterar kan förstås i relation till ett förebyggande arbete utifrån tre nivåer: universell, selektiv och indikerad våldsprevention (Johansson, 2014; Temple et al., 2009; Whitaker, Murphy, Eckhardt, Hodges & Cowart, 2013). Universellt förebyggande arbete syftar till att inkludera insatser som gynnar en hel befolkning och tar inte hänsyn till enskilda individer. Det handlar om att öka medvetenhet och kunskap med utgångspunkt i risk- och skyddsfaktorer för att förhindra uppkomsten av ett problematiskt beteende. Införandet av universella våldspreventiva insatser kan på kort sikt innebära stora kostnader för samhället, däremot beskrivs de ekonomiska vinsterna för att förebygga våld vara väsentligt högre än kostnaderna (Johansson, 2014; Temple et al., 2009). Ett förebyggande arbete på selektiv nivå handlar om att erbjuda insatser till individer som tillhör en riskgrupp för att utveckla ett problematiskt beteende som kan komma att påverka individen själv eller andra i sin närhet (Johansson, 2014; Temple et al., 2009). Insatser på indikerad nivå skiljer sig från de universella och selektiva insatserna då ett förebyggande arbete på indikerad nivå syftar till att erbjuda insatser till personer som redan har utvecklat ett problematiskt beteende (Temple et al., 2009). I arbetet med våld i nära relationer har ett förebyggande arbete främst fokuserat på selektiv och indikerad nivå, vilket handlar om att erbjuda insatser till personer som befinner sig i en riskgrupp samt till personer som blivit utsatta för och/eller utövat våld i nära relationer. I arbetet med våld i nära relationer betonas vikten av att särskilt utveckla det universella våldsförebyggande arbetet med fokus på att arbeta innan våldet uppstår (Whitaker et al., 2013).

För det första visar den tidigare forskningen att det är viktigt att socialarbetare besitter kunskap och kompetens om våld i nära relationer och att alla yrkesverksamma ska ha som rutin att ställa

8

frågor om våld. Socialarbetare uttrycker dock en oro över bristen på kunskap samt över bristen på det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer. För det andra beskrivs vikten av att det finns tydliga rutiner för hur arbetet med våld i nära relationer ska bedrivas samt att handlingsplaner/riktlinjer ska vara användbara i praktiken. Både beslutsfattare och yrkesverksamma delar åsikten om att samhället har ett gemensamt ansvar att förhindra att våld i nära relationer uppstår. För det tredje lyfter den tidigare forskningen fram vikten av att införa förebyggande insatser både på universell, selektiv och indikerad nivå, vilket innebär att insatser riktas både till en hel befolkning men även till enskilda specifika individer. Slutligen är det av vikt att poängtera att vi inte har funnit någon tidigare forskning som specifikt undersökt kommunala handlingsplaner mot våld i nära relation. Bristen på forskningen om kommunala handlingsplaner mot våld i nära relation motiverar ytterligare behovet av vår studie.

4. Teoretiska utgångspunkter

I följande avsnitt presenteras studiens teoretiska ramverk, som utgörs av begreppen definitionsmakt och handlingsutrymme. Den teoretiska ramen ligger sedan till grund för den analys som genomförs utifrån studiens resultat.

4.1 Definitionsmakt

Makt är ett komplext begrepp som kan förstås och diskuteras utifrån olika perspektiv. En aspekt av makt syftar till att ta kontroll med hjälp av språket (Börjesson & Rehn, 2009). Språkets makt kan förstås med hjälp av begreppet definitionsmakt, som syftar till att makt tar sig i uttryck genom kunskap och ord (Hall & Löfgren, 2006). Definitionsmakt handlar om hur språket används på ett sätt som genererar mer makt åt vissa. Det kan handla om hur vi beskriver och definierar olika fenomen, vilket medför olika möjligheter och begränsningar (Börjesson & Rehn, 2009). På en politisk nivå kan begreppet definitionsmakt synliggöra hur kärnfrågor definieras, vad som framställs viktigt och inte samt vad som definieras som positivt respektive negativt (Hall & Löfgren, 2006). Att undvika att lyfta fram vissa frågor är utifrån definitionsmakt ett sätt att utöva kontroll, vilket i sin tur påverkar beslutsfattandet (Börjesson & Rehn, 2009). Beroende på hur fenomen beskrivs och definieras och hur diskussioner förs kan definitionsmakt användas för att styra samhällsutvecklingen i en viss riktning (Hall & Löfgren, 2006). Med hjälp av begreppet definitionsmakt kan vi i vår analys analysera hur arbetet med och ett förebyggande arbete mot våld i nära relationer beskrivs och definieras i de kommunala handlingsplanerna. Definitionsmakt hjälper oss att synliggöra vad som definieras som viktigt i arbetet och vad som inkluderas samt exkluderas.

4.2 Handlingsutrymme

Handlingsutrymme är ett begrepp som enligt Lipskys teori (2010) beskriver möjligheten för gräsrotsbyråkrater, som bland annat innefattar socialarbetare, att förena medborgarens behov med organisationens uppdrag. Socialarbetare beskrivs utgöra en länk mellan organisationen och klienten. Den yrkesverksamma har utifrån organisationens uppdrag, ett utrymme att arbeta för att tillmötesgå klientens behov, samtidigt som socialarbetaren behöver förhålla sig till organisationens förutsättningar. Vidare beskriver Lipsky (2010) att organisationen styrs av rådande lagstiftning och politiska beslut samt de normer och praxis som skapas inom en organisation, vilket i sin tur sätter ramarna för handlingsutrymmet. Svensson, Johansson och Laanemets (2008) redogör för att handlingsutrymmet påverkas av den yrkesverksammas förhållningssätt, vilket möjliggör ett utrymme för egna intressen och tolkningar i arbetet. Faktorer som begränsar handlingsutrymmet beskrivs vara bristande resurser samt motstridiga och vagt formulerade mål, vilket Lipsky (2010) förklarar ofta förekommer inom det sociala arbetets

9

praktik. Dessa faktorer kan bidra till att socialarbetare utvecklar egna arbetsrutiner för att tillmötesgå både organisationen och varje enskild individs behov (a.a.). Då socialarbetaren i sitt arbete behöver förhålla sig till både organisationens ramar och regler och samtidigt tillgodose klientens intressen, kan dilemman skapas som försvårar socialarbetarens handlingsutrymme. Det är därmed viktigt att socialarbetare besitter en kompetens och kan besluta om vilket handlingsalternativ som är gynnsamt och rimligt i arbetet, särskilt i nya och oförutsedda situationer (Svensson et al., 2008). Med hjälp av begreppet handlingsutrymme kan vi i vår analys diskutera de konsekvenser som uppstår av de beskrivningar som framgår av arbetet med samt det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer. Beroende på hur arbetet beskrivs kan vi använda begreppet handlingsutrymme för att analysera hur beskrivningarna kan tänkas påverka yrkesverksammas handlingsutrymme.

5. Metod och tillvägagångssätt

För att besvara studiens syfte och frågeställningar valde vi att genomföra en dokumentstudie av kvalitativ karaktär. Mer precist genomfördes en kritisk granskning av kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer med fokus på hur det förebyggande arbetet beskrivs. Att studera texter av olika slag beskrivs av Boréus (2015) vara av vikt för att förstå hur samhället är beskaffat då texter påverkar samhällets uppfattningar om hur saker och ting är och borde vara. Kommunala handlingsplaner utgör politiska beslut som har stor påverkan på hur samhället utformas och därför ansågs kommunala handlingsplaner vara högst relevant empiriskt material till vår studie. Utifrån viljan att kunna tolka och skapa förståelse valde vi att utgå från ett hermeneutiskt vetenskapsteoretiskt perspektiv och för att granska de kommunala handlingsplanerna har en tematisk analys genomförts. I följande avsnitt presenteras studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt, metod och tillvägagångssätt, vilket innefattar studiens datainsamlingsmetod och urval, analysmetod, studiens tillförlitlighet och trovärdighet samt etiska överväganden.

5.1 Hermeneutik och förförståelse

Studien har inspirerats av det vetenskapsteoretiska perspektivet hermeneutiken. Valet av vetenskapsteoretisk utgångspunkt påverkar studiens utformning, metod och tillvägagångssätt (Fejes & Thornberg, 2009). Vi valde att utgå från en hermeneutisk ansats då denna studie ämnade att nå en förståelse för hur handlingsplanerna beskriver arbetet med och det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer samt hur beskrivningarna kan komma att påverka det sociala arbetets praktik. Inom hermeneutiken är fokus inte på att uppnå en kvantitativ förklaring utan en kvalitativ förståelse av ett studerbart socialt fenomen (Fejes & Thornberg, 2009). Bryman (2011) beskriver att grundtanken inom hermeneutiken är att individer som läser en text ska kunna tolka och försöka få fram en förståelse med att en text är skapad. Texter tolkas, analyseras och förstås på olika sätt och ingen text är därmed objektiv. Beroende på vilken historisk, kulturell eller social kontext som texten upprättats i och studeras i varierar textens tolkning och förståelse (a.a.). Då vi valde att granska handlingsplaner med fokus på hur arbetet med och framförallt hur det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer beskrivs samt för att få en förståelse för hur stor del det förebyggande arbetet får, var en hermeneutisk utgångspunkt därmed lämplig. Utifrån att vår vilja var att problematisera och förstå beskrivningarna i handlingsplanerna, lämpade sig även en hermeneutisk ansats då den gjorde det möjligt för oss att nå en tolkning och en djupare förståelse för handlingsplanernas innehåll.

När det empiriska materialet analyseras utifrån en hermeneutisk utgångspunkt betonar Westlund (2009) att forskarnas förförståelse har en central del i tolkningsprocessen. Vidare framgår det att förförståelsen kan vara en tillgång men även ett hinder då förutfattade meningar, övertygelser och

10

fördomar kan komma att påverka tolkningen och analysen av det empiriska materialet. För att tydliggöra för läsaren, kan forskarna därför skriva fram och synliggöra sin förförståelse (a.a.). För att vara så transparenta som möjligt i vår tolkningsprocess och analys valde vi att därför delge vår förförståelse. En del av vår förförståelse var att våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem. Våld i nära relationer är ett ämne som vi båda har ett stort intresse för och ständigt kommer i kontakt med, både via socionomutbildningen, på våra arbeten samt även i andra sammanhang. Alla individer kan riskera att bli utsatta för våld inom en nära relation, men vår förförståelse är att kvinnor är en särskilt utsatt grupp. En annan förförståelse var att arbetet med våld i nära relationer inte prioriteras tillräckligt och att det behöver riktas ett särskilt fokus på att utveckla det förebyggande arbetet.

5.2 Datainsamlingsmetod samt urval

I studien har 19 kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer granskats. För att besvara studiens syfte och frågeställningar är det viktigt att tänka igenom studiens urvalskriterier (Booth, Papaioannou & Sutton, 2016). För att få en bredd i resultatet, i form av en geografisk spridning och för att möjliggöra en diskussion kring hur olika handlingsplaner formuleras och kan komma att påverka det sociala arbetets praktik valde vi att fokusera på en kommun från Sveriges respektive regioner. För att besvara studiens syfte bestämde vi dessutom fyra inkluderingskriterier, som utgjordes av att handlingsplanerna skulle vara aktuella, att arbetet inriktade sig på våld i nära relationer, innehöll en beskrivning om det förebyggande arbetet samt

att handlingsplanerna inkluderade socialtjänstens arbete. Att fastställa ett antal

inkluderingskriterier som materialet måste innehålla medför att alla studier som inte möter upp till dessa kriterier exkluderas från studien (Booth et al., 2016).

Vår utgångspunkt i urvalsprocessen var att inte välja ut kommuner på egen hand utan att urvalet skulle vara objektivt och oberoende av vår förförståelse. Vår tanke från början var att genomföra ett systematiskt urval, vilket Bryman (2011) beskriver är en variant på ett obundet slumpmässigt urval. Tanken var att välja ut var femte kommun i respektive region, baserat på ovanstående fyra urvalskriterier. Sökprocessen inleddes med att genomföra sökningar på kommunernas hemsidor för att plocka ut var femte handlingsplan i respektive kommun. Dock stötte vi ganska snabbt på problem gällande bristen på aktuella kommunala handlingsplaner samt att de handlingsplaner som hittades även inkluderade bland annat hedersrelaterat våld och förtryck. Flertalet av handlingsplanerna hade inte heller ett avsnitt där det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer inkluderades. Vi tog beslutet att det inte gick att göra ett systematiskt urval och välja ut var femte kommun i respektive region. Vi valde därför att ändra urvalsmetod och urvalskriterier. En ny sökprocess påbörjades med kriterierna att handlingsplanerna skulle vara aktuella och inriktade på våld i nära relationer, men utan kravet på ett särskilt avsnitt om ett förebyggande arbete. Urvalet baserades således på ett målinriktat urval, som Bryman (2011) beskriver handlar om att forskaren gör sitt urval utifrån vad som är relevant för forskningsfrågan samt att forskaren genom urvalet vill visa på en bredd och variation i det valda materialet.

Valet av att ändra urvalsmetod samt se över valda inkluderingskriterier ledde fram till att ett flertal kommunala handlingsplaner hittades inom varje region. Vi valde sedan, med hänvisningar till tidsramen för uppsatsen, den första handlingsplanen inom respektive region som vi fick tillgång till och som uppfyllde de nya inkluderingskriterierna. I de regioner vi ej fann kommunala handlingsplaner på kommunens hemsida valde vi att kontakta kommunen via mejl samt ringa till kommunsupport för att få svar på om kommunen hade en upprättad handlingsplan mot våld i nära relationer. Via kontakt med kommun 6, 14, 15 och 18 fick vi deras kommunala handlingsplaner

11

skickade till oss via mejl. De andra kommunernas handlingsplaner fanns alltså att hämta på kommunernas hemsidor. Det empiriska materialet utgjordes därmed av 19 handlingsplaner mot våld i nära relation med fokus på de avsnitt som handlar om arbetet med och det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer.

5.3 Bortfall

Målsättningen med studien var att granska 21 kommunala handlingsplaner, en kommun från respektive region i Sverige. Trots en grundlig sökning efter kommunala handlingsplaner både via internet samt flera försök via telefon och mejl, lyckades vi inte komma i kontakt med någon kommun från två regioner. Studien fick således ett bortfall på två kommunala handlingsplaner och därmed har 19 istället för 21 kommunala handlingsplaner granskats i studien. Bryman (2011) beskriver att det är viktigt att resonera kring hur bortfall kan komma att påverka studiens resultat då bortfallet kan skilja sig från övriga urvalet. Då studien hade en begränsad tidsram samt då vi fick tag på 19 av 21 handlingsplaner ansåg vi att bortfallet inte medförde någon större påverkan på studiens resultat och att studien kunde genomföras med de kommunala handlingsplaner som vi fått tillgång till. Antalet regioner som valdes ut i studien var för att få en bredd, vad gäller geografisk spridning och inte för att nödvändigtvis inkludera samtliga regioner.

5.4 Analysmetod

Att studera texter av olika slag beskriver Boréus (2015) är av vikt för att förstå hur samhället är beskaffat då texter påverkar samhällets uppfattningar om hur saker och ting är och borde vara. För att besvara studiens syfte och frågeställningar valde vi därför att genomföra en kvalitativ tematisk analys. Inom kvalitativ forskning är den tematiska analysen en av de vanligaste kvalitativa analysmetoderna, där fokus ligger på att hitta centrala teman i materialet och med grund i dessa nå en förståelse för ett fenomen (Bryman, 2011). Lindgren (2014) menar dessutom att tematiska analyser möjliggör för forskarna att kunna tolka och analysera det empiriska materialet och skapa teman som vidare används för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Utifrån att studien inspirerades av en hermeneutisk ansats genomfördes en tematisk analys i syfte att nå en förståelse för hur arbetet med våld i nära relationer beskrivs, vilken plats det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer får samt hur detta kan tänkas påverka det sociala arbetets praktik. Ett första steg i analysen var att göra en kartläggning av de utvalda handlingsplanerna i syfte att ta ut de delar som var relevanta utifrån studiens syfte och frågeställningar. Kartläggningen bidrog till en överblick och en djupare förståelse för det övergripande innehållet i handlingsplanerna. Kartläggningen mynnade ut i en tabell (bilaga 1), som beskriver och sammanfattar relevanta delar som har använts för att skriva fram resultatet. Vi gick sedan igenom de 19 kommunala handlingsplanerna igen och tog ut det som var vanligt förekommande i beskrivningarna av arbetet med och i det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer och på så sätt skapades koder som tillsammans bildade olika teman.

De tre teman som framkom var kunskap och kompetens, information och stöd samt samverkan. Lindgren (2014) beskriver att ett ytterligare steg i den tematiska analysen som hjälper till att förstå och tolka studiens resultat är att analysera de olika temana med hjälp av begrepp och teorier. De olika temana har därför sedan analyserats och tolkats utifrån begreppen definitionsmakt och handlingsutrymme. Med hjälp av dessa begrepp kunde vi skapa en större förståelse för och synliggöra vad som inkluderades och exkluderades i beskrivningarna i handlingsplanerna samt hur dessa beskrivningar kunde tänkas påverka de yrkesverksamma i det sociala arbetets praktik. För att göra de olika temana mer begripliga och analyserna mer trovärdiga plockade vi ut

12

illustrativa citat från de kommunala handlingsplanerna.

5.5 Metoddiskussion: Skillnader i kommunala handlingsplaner

Handlingsplanerna som ingår i denna studie skiljer sig åt och därav är det av vikt och intresse att lyfta fram dessa skillnader. För det första skiljer sig handlingsplanerna vad gäller dess titel, när de är upprättade och hur länge de är aktuella. Alla handlingsplaner som inkluderas är aktuella i dagsläget, däremot är handlingsplanerna från kommun 4, 13, 14 och 18 under pågående revidering. Då vi inte vet när en uppdaterad version av handlingsplanerna kommer att verkställas, samt då vi inte vet vilka förändringar som kan tänkas ske, kan en framtida studie som inkluderar dessa kommuners handlingsplaner, visa på ett annat resultat. För det andra framgår det att handlingsplanerna skiljer sig åt vad gäller om handlingsplanerna är kommunövergripande eller upprättade till en specifik verksamhet. Tio av de utvalda handlingsplanerna riktar sig till hela kommunen, medan åtta vänder sig till socialnämndens verksamheter. Handlingsplanen från kommun 3 benämns vara en strategi och riktar sig till både till hela regionen samt kommunen. I handlingsplanen som benämns som en strategi, samt i de handlingsplaner som riktar sig till hela kommunen valde vi främst att fokusera på de delar som rör socialtjänstens arbete. Att synliggöra att handlingsplanerna skiljer sig åt kan förstås vara intressant och viktigt i syfte att påvisa att det inte finns en enhetlig bild av hur en kommunal handlingsplan mot våld i nära relationer ska vara utformad. Det kan vidare förstås vara intressant att synliggöra likheter och skillnader i hur handlingsplanerna beskriver att kommunen ska arbeta för att minska våld i nära relationer. Studien kan således bidra med en kunskap kring hur kommuner beskriver att arbetet med och det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer ska bedrivas och vidare synliggöra potentiella utvecklingsområden.

5.6 Studiens tillförlitlighet och trovärdighet

Inom den kvalitativa forskningen kan begreppen trovärdighet, pålitlighet, överförbarhet och möjlighet att styrka och konfirmera diskuteras för att påvisa studiens tillförlitlighet (Bryman, 2011). Trovärdighet handlar om att forskarna till studien presenterar resultatet enligt de regler som finns (a.a.). Vi har därför tagit fram resultat som överensstämmer med den information som finns att tillgå i de kommunala handlingsplanerna och därmed skapar studiens resultat en trovärdighet. De kommunala handlingsplaner som valts ut i studien bedöms vara trovärdiga och tillförlitliga. Detta med grund i att handlingsplanerna avser politiska dokument som är beslutade av förtroendevalda i socialnämnden eller kommunstyrelsen i respektive kommun. Vidare framgår det också tydligt i handlingsplanerna när och av vem som upprättat och beslutat om handlingsplanerna. Bryman (2011) beskriver att pålitlighet handlar om att forskarna redogör för alla faser i forskningsprocessen. I studiens inledning har vi påvisat den kunskapslucka som finns i den tidigare forskningen och i metodavsnittet har vi detaljerat, nyanserat och transparent skrivit fram hur vi har gått tillväga i sökning efter tidigare forskning, i urvalsprocessen samt resultat och analysdelen. Inom kvalitativ forskning är inte målet att generalisera resultatet utan strävar efter ett djup och större förståelse för det fenomen som studeras. Kvalitativ forskning gör det möjligt att fokusera på detaljerade beskrivningar, vilket kan användas för att bedöma om resultaten kan vara överförbara i en annan kontext (a.a.). För att nå ett djup och en större förståelse för beskrivningarna i handlingsplanerna har citat tagits ut som illustrerar innehållet i handlingsplanerna. Begreppet möjlighet att styrka och konfirmera handlar enligt Bryman (2011) om att forskarna inte låter personliga värderingar och åsikter eller teoretiska inriktningar påverka studiens utförande och resultat. För att uppnå detta användes teoretiska begrepp i syfte att skänka djup till studiens resultat och den tidigare forskningen användes för att diskutera studiens resultat i relation till vad som lyfts fram i den tidigare forskningen. Ovanstående genomfördes utan att på

13

något sätt påverka eller förvrida det som beskrivs i de kommunala handlingsplanerna mot våld i nära relationer. Vi har även redogjort för vår egen förförståelse för att synliggöra hur vi närmat oss ämnet för studien för att på så sätt vara transparenta och göra det möjligt för läsaren själva att bedöma studiens tillförlitlighet.

5.7 Etiska överväganden

Vid genomförande av en dokumentstudie finns det ett antal etiska aspekter som är viktiga att ta hänsyn till för att uppnå en god forskningssed. All European Academies (2018) redogör för fyra principer som tillsammans utgör en god forskningssed och syftar till att vägleda forskare i deras arbete och i hantering av både praktiska, etiska, intellektuella aspekter som är förknippat med att bedriva forskning. En grundprincip handlar om tillförlitlighet, som syftar till att säkerställa studiens kvalitet, vilket diskuterats ovan. En andra princip rör ärlighet som syftar till att studien både är genomförd och presenteras på ett ärligt, öppet, rättvist, fullständigt och objektivt sätt (a.a.). Vi anser att vi har varit ärliga i både genomförandet och presentationen av studien då vi har skrivit fram resultat och analys på ett tydligt sätt och redogjort för vår förförståelse. Den tredje och fjärde principen handlar om respekt till bland annat forskningsdeltagare och samhälle, samt ansvarighet som syftar till att forskare tar ansvar för forskningen från idé till publicering och eventuella konsekvenser som forskningen kan medföra (a.a.). Då vår studie genomfördes i form av en dokumentstudie och syftade till att granska kommunala handlingsplaner omfattade inte studien forskningsdeltagare. Däremot har vi utifrån vårt ansvar som forskare hanterat och skrivit fram innehållet i handlingsplanerna på ett respektfullt sätt gentemot de tjänstemän men också kommunerna som upprättat och tagit beslut om handlingsplanerna.

Vid genomförandet av forskning är det viktigt att göra en värdering av den nytta studien kan komma att få för samhället och dess medborgare och vilka risker som studien kan tänkas medföra för de deltagare som ingår i studien (Vetenskapsrådet, 2017). Vår studie omfattade inte några forskningsdeltagare, däremot diskuterade vi om det skulle kunna uppstå några risker med att skriva ut namn på de kommuner vars handlingsplaner ingår i studien. Kommunala handlingsplaner mot våld i nära relationer är politiska beslutade dokument som betraktas som allmänna handlingar i enlighet med Tryckfrihetsförordningen (TF, SFS 1949:105). Trots att kommunala handlingsplaner betraktas som allmänna handlingar samt då de flesta handlingsplaner finns att tillgå för vem som helst på kommunernas hemsidor, ansåg vi att det fortfarande fanns risker med att skriva fram vilka kommuners handlingsplaner som skulle ingå i studien. En tänkbar risk var att personer som lever med våld i nära relation kan ta del av studiens resultat och att det i sin tur kan tänkas påverka deras förtroende för kommunens stöd och hjälp. Ett minskat förtroende för kommunen kan tänkas riskera att personer som lever med våld i nära relationer inte väljer att söka den hjälp som de är i behov av. Vi vill inte med vår studie riskera att kommunernas invånare ska få ett minskat förtroende för kommunens arbete med våld i nära relationer. Vi tog därför beslutet att anonymisera de kommuner vars handlingsplaner ingår i studien och tilldelade varje kommuns handlingsplan ett kodat namn. Vi kom även fram till att det inte fanns något specifikt behov för studiens syfte att skriva fram namnen på kommunerna. Studiens fokus var snarare att synliggöra vad som framkommer i handlingsplanerna, lyfta styrkor men också problematisera innehållet. Vi diskuterade även att granskningen av handlingsplanerna kan leda till att kommunerna kan se över och förbättra arbetet med våld i nära relationer. Eventuell kritik tänkas bidra till ett bättre utvecklat arbetssätt gällande arbetet med att minska våld i nära relationer, vilket kan relateras till nyttan med forskningen. Nyttan med forskning kan beskrivas handla om att forskning ska leda till ny kunskap som i sin tur kan leda till att exempelvis politiska beslut fattas på ett mer medvetet sätt eller att forskningen synliggör nya aspekter som resulterar i nya överväganden (Vetenskapsrådet,

14

2017). Granskningen av arbetet med och hur det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer beskrivs i handlingsplanerna kan bidra till ökad kunskap om vilka rådande diskurser som finns eller skrivs fram i handlingsplanerna om det förebyggande arbetet. Resultatet kan synliggöra viktiga likheter eller betydelsefulla skillnader i hur arbetet beskrivs. Det kan komma att utveckla arbetet framåt genom politiska beslut på kommunal nivå. Slutligen var vår bedömning att nyttan som studien kan generera för samhället är stor och att riskerna som studien kan medföra är ytterst få.

6. Resultat

I följande avsnitt presenteras först en överblick om hur arbetet med och det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer beskrivs i de kommunala handlingsplanerna. Vidare presenteras studiens resultat med utgångspunkt i de teman som identifierats med hjälp av den tematiska analysen, vilka är: Kunskap och kompetens, information och stöd samt samverkan.

6.1 En överblick över handlingsplanerna

I detta avsnitt avser vi, som nämnts ovan, att ge en överblick över hur arbetet med och det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer beskrivs i de kommunala handlingsplanerna. I den inledande delen ligger fokus på hur arbetet beskrivs i handlingsplanerna i relation till den våldsförståelse som uttrycks. Den efterföljande delen har ett specifikt fokus på det förebyggande arbetet.

6.1.1 Arbetet med våld i nära relationer

Samtliga kommunala handlingsplaner anges vara upprättade i syfte att stärka arbetet för att motverka våld i nära relationer. I de 19 kommunala handlingsplanerna beskrivs arbetet med våld i nära relationer omfatta allt våld som sker mellan närstående personer. Det framkommer tydligt att våld i nära relationer kan drabba både kvinnor och män, men också barn som utsätts för och/eller bevittnar våld. Våldet beskrivs kunna ske i både heterosexuella och samkönade relationer, syskonrelationer samt andra familje- och släktrelationer. Däremot, vid genomgång av samtliga handlingsplaner framkommer det att nästintill alla handlingsplaner särskilt betonar mäns våld mot kvinnor. I exempelvis handlingsplanen från kommun 9 beskrivs det att det långsiktiga övergripande målet med socialnämndens arbete är att “Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer ska upphöra”. Handlingsplanerna lyfter även fram socialnämndens särskilda ansvar gentemot utsatta kvinnor och barn, i enlighet med SoL (SFS 2001:453) 5 kap. 11 §. I 18 av 19 handlingsplaner beskrivs det att målgruppen för arbetet med våld i nära relationer inte enbart ska rikta sig till våldsutsatta personer utan även till våldsutövare. Kommun 13 skiljer sig, då deras handlingsplan inte skriver ut att arbetet med våld i nära relationer omfattar målgruppen våldsutövare.

Beträffande innehållet och intentionerna för arbetet med våld i nära relationer skiljer sig handlingsplanerna åt betydligt mer än vad gäller våldsförståelsen. En del handlingsplaner synliggör och tydliggör kommunens övergripande mål, innehåller konkreta åtgärder samt beskriver ansvarsfördelning. Andra handlingsplaner betonar att planen syftar till att utveckla ett långsiktigt och systematiskt förebyggande arbete på olika nivåer. Några handlingsplaner som exempelvis de från kommun 2, 6 och 13 beskriver problematiken kring våld i nära relationer och våldets konsekvenser samt betonar socialnämndens ansvar i enlighet med SoL (SFS 2001:453). I handlingsplanen från kommun 15 beskrivs även vikten av att yrkesverksammas roller och funktioner förtydligas, då detta beskrivs underlätta i arbetet och bidra till att yrkesverksamma inte motarbetar varandra. I bland annat kommun 2, 4, 5 och 14 beskrivs handlingsplanen utgöra en

15

grund till arbetet med våld i nära relationer. Enheterna inom socialtjänstenhar sedan ett ansvar att utforma egna rutiner som gäller i det konkreta arbetet, vilket kan exemplifieras med ett utdrag från handlingsplanen i kommun 5:

Alla verksamhetsområden har eget ansvar för att upprätta egna rutiner för hur de konkret ska hantera situationer då våld i nära relation uppdagas samt hur de agerar vidare i ett ärende (Handlingsplan kommun 5).

Samtliga 19 handlingsplaner lyfter dock kommunens yttersta ansvar för dess invånare i enlighet med SoL (SFS 2001:453) 2 kap. 1 §. Handlingsplanerna beskrivs även vara ett aktivt dokument som kontinuerligt ska revideras. I flertalet handlingsplaner beskrivs dessutom vikten av att genomföra en kartläggning gällande omfattningen av våld i nära relationer i syfte att undersöka huruvida de erbjudna insatserna möter målgruppernas behov. Denna typ av kartläggning beskrivs bidra till att arbetet med våld i nära relationer utvecklas och förbättras.

6.1.2 Förebyggande arbete mot våld i nära relationer

Vad gäller det förebyggande arbetet framkommer det i majoriteten av de kommunala handlingsplanerna att arbetet i kommunen ska syfta till att motverka och förebygga våld i nära relationer. Handlingsplanen från kommun 12 är ett exempel vilket synliggörs genom följande formulering:

Kommunen ska kunna erbjuda och utveckla ett förebyggande och systematiskt arbete för att motverka våld i nära relation och tidigt kunna erbjuda skydd och stöd till våldsutsatta, barn som bevittnar/upplever våld och till våldsutövare (Handlingsplan kommun 12).

Däremot framkommer det endast i 8 av 19 handlingsplaner (kommun 3, 6, 8, 9, 10, 16, 17 och 19) en specifik rubrik under vilken det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer diskuteras. I de handlingsplaner som saknar en specifik rubrik som avser det förebyggande arbetet framgår det inte lika tydligt som i övriga handlingsplaner, om vilka åtgärder som ska genomföras inom ramen för ett förebyggande arbete. I två handlingsplaner, från kommun 13 och 14, beaktas inte det förebyggande arbetet överhuvudtaget, då handlingsplanerna inte ens benämner ett förebyggande arbete. I handlingsplanerna från kommun 1 respektive kommun 2 benämns det förebyggande arbetet, men där åläggs varje enskild verksamhet att utarbeta egna förebyggande insatser för respektive målgrupp, utan vidare beskrivning av vad det kan innebära. Vidare beskriver flera handlingsplaner att det förebyggande arbetet behöver utvecklas och förstärkas. I kommun 19 påpekar de i sin handlingsplan att det främjande och förebyggande arbete mot våld i nära relationer är förhållandevis svagt utvecklat i Sverige. Utvecklingsområden beskrivs bland annat vara att, synliggöra sambanden mellan attityder kring maskulinitet, makt och våld samt utveckla konkreta metoder för att förhindra våldsanvändning.

6.2 Kunskap och kompetens

I arbetet med våld i nära relationer beskrivs kunskap och kompetens hos yrkesverksamma, chefer samt beslutsfattare vara av stor vikt. I majoriteten av handlingsplanerna framgår det att nyanställda inom socialtjänsten ska delta på en introduktion med särskilt fokus på våld i nära relationer. Det framhålls också att yrkesverksamma kontinuerligt behöver förnya sina kunskaper inom området, genom att bland annat delta i fortbildning. I exempelvis kommun 5 ska det enligt handlingsplanen finnas två samordnare vars syfte är att erbjuda handledning och metodstöd till yrkesverksamma inom socialtjänsten i ärenden med våld i nära relationer. I handlingsplanen från kommun 9 beskrivs det att socialtjänsten har en upprättad spjutspetsgrupp som har ett särskilt samordnat