Den psykiska hälsans komplexitet i ämnet
idrott och hälsa
En systematisk litteraturstudie om idrottslärares möjligheter och utmaningar i undervisningen av psykisk hälsa
The complexity of mental health in Physical
Education
A systematic literature study on teachers’ opportunities and challenges in teaching mental health
Författare: Felicia Ljungberg och Jessica Andersson
VT 2020
Examensarbete: Grundläggande nivå, 15 hp Huvudområde: Idrottsvetenskap
Ämneslärarprogrammet, Idrott och hälsa IVb
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Dean Barker, Universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Marie Öhman, Professor, Örebro Universitet
Sammanfattning
Idrott och hälsa är ett ämne som de senaste åren har vuxit genom att gå från idrott, till idrott och hälsa. Då hälsa blivit en del av ämnets innehåll innebär det att undervisningen ska innefatta både de fysiska och praktiska momenten men även den teoretiska momenten, där begreppet hälsa bör vara en del. Psykisk ohälsa har ökat under de senaste åren ökat med 70% och psykiska problem som ätstörningar och ångest har tagit fart. Hälsobegreppet har haft en tendens att hamna i skymundan av fysisk aktivitet i idrottsundervisningen, vilket är något som problematiseras med sin grund i Skolinspektionens flygande tillsyn som genomfördes på svenska skolor år 2010. Där framkom det att hälsoundervisningen hamnat i skuggan av fysiska aktiviteter, där olika bollspel ofta har en stor plats. I denna systematiska
litteraturstudie studeras forskning om lärares arbetssätt, möjligheter och utmaningar i
undervisning av psykisk hälsa inom ämnet idrott och hälsa. Metoden som legat till grund för studien är att systematiskt söka efter 22 artiklar på olika databaser, som sedan sorterats för att hitta relevanta studier. Utifrån artiklarnas resultat kunde fem olika arbetssätt som personal arbetar utifrån i skolverksamheten identifieras som möjligheter. I resultatet har även eventuella upplevda utmaningar i idrottsundervisningen kunnat identifieras. I diskussionen analyseras och problematiseras såväl arbetssätten som utmaningarna, det framkommer att det finns möjligheter med alla identifierade arbetssätt, men även utmaningar då skolor undervisar om psykisk hälsa. Utmaningarna som framkommit är främst självstigmatisering samt brist på tid.
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 5
1.1 Idrott och hälsa historiskt sett ... 5
1.2 Idrott och hälsa i dag ... 6
1.3 Definition av begreppet hälsa ... 6
1.4 Psykisk ohälsa ökar hos barn och ungdomar ... 7
1.5 Självstigmatisering i hälsoundervisning ... 9
1.6 Kursplanen för idrott och hälsa ... 10
1.7 Psykisk hälsa i skuggan av bollspel ... 10
2. Problemformulering och syfte... 11
3. Frågeställningar ... 11
4. Metod ... 12
4.1 Sökmetod och sökstrategi ... 12
4.2 Systematisk sökning ... 13
4.3 Analysprocess ... 14
4.4 Etiska aspekter ... 14
5. Resultat ... 15
5.1 Olika arbetssätt som skolans personal använder sig av ... 16
5.1.1 Skolsköterskors hälsosamtal ... 16
5.1.2 Minska självstigmatisering ... 17
5.1.3 Tillåtande miljö ... 18
5.1.4 Fysisk aktivitet ... 18
5.1.5 Hälso- och utbildningsprogram ... 21
5.2 Utmaningar för lärare vid undervisning om psykisk hälsa ... 21
5.2.1 Självstigmatisering ... 21
5.2.2 Tidsbrist ... 22
6. Diskussion ... 24
6.1 Frågeställning 1: Personalens arbetssätt ... 24
6.1.1 Skolsköterskors hälsosamtal ... 25
6.1.2 Minska självstigmatisering ... 25
6.1.3 Tillåtande miljö ... 26
6.1.5 Hälso- och utbildningsprogram ... 27 6.2 Frågeställning 2: Utmaningar ... 28 6.2.1 Självstigmatisering ... 28 6.2.2 Tidsbrist ... 29 6.3 Sammanfattning av diskussion ... 29 6.4 Metoddiskussion ... 30
7. Slutsats och praktiska implikationer ... 32
7.1 Arbetssätt och möjligheter ... 32
7.2 Utmaningarna ... 32
8. Referenser ... 34
5
1. Introduktion
I denna introduktion beskrivs hur ämnet idrott förändrats till idrott och hälsa. Begreppet hälsa kommer att definieras och följs sedan av en beskrivning om hur den psykiska hälsan
försämrats hos barn och ungdomar. Olika orsaker till den ökade psykiska ohälsan kommer även att presenteras och då ur en skolkontext. Ämnet heter idrott och hälsa och borde därmed innefatta såväl fysisk aktivitet som hälsa. Dock verkar psykisk hälsa hamna i skymundan, vilket är något som kommer att problematiseras i denna introduktion.
1.1 Idrott och hälsa historiskt sett
Samhället, skolan och således även idrottsämnet är i ständig förändring. Då ämnet år 1994 bytte namn till idrott och hälsa, skriver Larsson (2016) att ämnet nu inte bara skulle innefatta fysisk aktivitet, utan hälsobegreppet skulle nu även få en viktig roll i undervisningen. Det kan handla om kunskaper om hälsa men även kunskaper om hälsa i diverse idrotter och fysiska aktiviteter. Den tydligaste ämnesförändringen i idrott och hälsan var då ämnet blev mer faktabaserat och att eleverna nu skulle ägna mer tid åt inlämningsuppgifter och teoretiska studier. Quennerstedt och Sundberg (2003) skriver att detta i sin tur har lett till att ämnet delats in i idrott och hälsa som två olika moment där idrotten genomsyras av fysisk aktivitet och hälsan genomförs i lärosalar där teoretiska uppgifter ligger till grund. Här ses hälsa ofta som ett tillägg eller delmoment i stället för att vara en lika stor del av undervisningen. Även Quennerstedt (2007) skriver att de hälsomoment som genomförs i undervisningen handlar om konditions- och styrketräning snarare än kroppsvikt, kroppsform, kroppsideal eller psykisk hälsa. Hälsoundervisningen får endast en liten del av undervisningstiden även om det finns fler aspekter av hälsa än konditions- och styrketräning som skulle kunna ingå i ämnet idrott och hälsa.
6
1.2 Idrott och hälsa i dag
Ämnet genomsyras än idag av fysisk aktivitet vilket bidrar till att hälsobegreppet hamnar i skuggan. Larsson (2016) skriver att detta kan bero på att de centrala begreppen i kursplanerna är allsidig rörelseförmåga och kroppslig förmåga, vilket är metoder som lärare är vana vid och kopplar därför dessa till hälsobegreppet. Undervisningen påverkas genom att fysisk rörelse anses vara ett recept för hälso- och utbildningsmässiga problem för bland annat psykisk ohälsa eller övervikt.
Många kopplar fysisk aktivitet till god hälsa, vilket inte är förvånansvärt då vi omringas av medier som ofta rekommenderar hur och under hur lång tid vi bör röra oss för att uppnå goda hälsoeffekter. Folkhälsomyndigheten (2019) rekommenderar bland annat att barn och
ungdomar ska vara fysiskt aktiva i mer än 60 minuter om dagen, ägna sig åt pulshöjande aktiviteter minst tre gånger i veckan samt tre gånger i veckan ägna sig åt aktiviteter som belastar skelett och muskulatur. Vidare skriver de att fysisk aktivitet minskar risken för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och psykisk ohälsa.
Då fysisk aktivitet har många positiva effekter på hälsan, är det kanske inte konstigt att många ser fysisk aktivitet som ett recept för att minska olika hälso- och utbildningsmässiga problem. Många gånger verkar detta ses som ett enkelt recept för att uppnå en mer hälsosam livsstil. Detta skulle kunna vara en av anledningarna till att fysisk aktivitet tar upp stor del av undervisningstiden, då många ser fysisk aktivitet och hälsa som en gemensam nämnare.
1.3 Definition av begreppet hälsa
Det finns olika sätt att definiera begreppet hälsa. World health organization (1948) beskriver hälsa som en status av fysisk, mentalt och socialt välbehag för individen och inte enbart avsaknandet av att vara sjuk och lida av någon typ av sjukdom. Denna definition liknar definitionen Quennerstedt (2007) kallar för ett patogent perspektiv. Ett patogent perspektiv på hälsa förklarar Quennerstedt (2007) genom att fokus ligger på sjukdomar samt hur en individ kan förebygga eller förhindra olika sjukdomar. Exempelvis hur en sjuk individ kan utsätta kroppen för motion och bra kost för att förebygga sjukdomar. När man talar om ett patogent
7
perspektiv på hälsa talar man ofta om en individs fysiska hälsa. Eftersom ordet patos står för sjukdom, syftar det med andra ord till hälsa som avviker från det normala. Enligt
Quennerstedt strävar alltid en sjuk individ till att uppnå hälsa och vara frisk. En ohälsosam individ anses vara ohälsosam när den är allt från kronisk sjuk till att vara förkyld
(Quennerstedt, 2007).
I stället för att fokusera på hur man ska undvika sjukdomar finns det synsätt som lägger fokus på hur man på bästa sätt kan vidhålla sin hälsa. Detta är något Quennerstedt (2007) kallar ett salutogent perspektiv. Det salutogena perspektivet innebär att lägga betoning på friskfaktorer och att vara en hälsosam människa. Enligt det salutogena perspektivet ses hälsa inte som något man har eller inte har, det ses istället som något som möjliggör eller begränsar en individs hälsoutveckling. För att uppnå en djupare förståelse för hälsa, kan individen ställa sig frågor om exempelvis hur rörelseaktiviteter och friluftsverksamhet kan bidra till att stärka resurser för hälsoutveckling. På detta vis ses fysiska aktiviteter som något bortom sjukdomar och att vara överviktig. Det salutogena perspektivet har också ett annorlunda synsätt på fysisk aktivitet samt hur vi kan betrakta hälsosamma kroppar. Ett salutogent perspektiv lägger inte endast fokus på fysiologiska aspekter, utan här väger fysisk, psykisk, social och moralisk hälsa lika tungt (Quennerstedt, 2007).
Det fysiologiska synsättet på hälsa har en tendens att bli patogent, med andra ord att med för lite fysisk aktivitet kan individen bli sjuk. Med fysisk aktivitet och god kost kan därför individen undvika sjukdomar. Det salutogena perspektivet ligger i stället till grund för ett konstruktivistiskt perspektiv, som innebär att fysisk aktivitet endast anses vara hälsosamt om individen själv känner att den mår bra av att röra på sig. Idrottsundervisningen i dag tenderar dock att lägga mest tid på fysisk aktivitet, vilket gör att andra aspekter av hälsa glöms bort (Larsson, 2016).
1.4 Psykisk ohälsa ökar hos barn och ungdomar
Som tidigare nämnts är psykisk hälsa en av de hälsoaspekter som inte får mycket undervisningstid. Det finns många olika definitioner av psykisk ohälsa och enligt Socialstyrelsen (2013) är det framförallt psykiska hälsoproblem som depression, ångest,
8
missbruk samt ätstörningar som dominerar bland barn och ungdomar i Sverige
(Socialstyrelsen, 2013). Schierenbeck och Karlsson (2018) skriver att den psykiska ohälsan i Sverige har fördubblats i åldersgruppen 10–17 från år 2006 till 2016. Denna ökning är nu närmare 70% och i dag lider cirka 190 000 unga av någon typ av psykisk ohälsa. Var tredje ung vuxen har någon gång sökt hjälp för psykisk ohälsa där ångest, stress och nedstämdhet ofta är anledningen. Då dessa siffror ställs i relation till andra länders visar det sig att Sverige ligger förhållandevist högt. En av anledningarna till att Sverige fått stor ökning vad gäller psykisk ohälsa hos barn och ungdomar är att samhället är i ständig förändring, vilket har bidragit till att samhället i dag är mer individualiserat. Detta är något som påverkat de vuxnas psykiska hälsa positivt men barns och ungdomars negativt. Även skolan har blivit alltmer individualiserad, vilket också påverkar skolungdomarna negativt (Schierenbeck & Karlsson, 2018). Då skolan blir alltmer individualiserat påverkar detta många elever negativt.
Folkhälsomyndigheten (2019) har signalerat om att det nu finns brister i skolans funktion och att skolsystemet genomgått stora förändringar under 1990-talet, vilket har lett till att många elever känner sig stressade över skolarbetet. Vidare skriver de även att denna ökning av psykisk ohälsa hos skolungdomar även kan bero på mobbning och liten möjlighet till stöd av skolans personal (Folkhälsomyndigheten, 2019).
Det verkar dock inte vara det individuella samhället och det förändrade skolsystemet som påverkat barn och ungdomars ökade psykiska ohälsa. Folkhälsomyndigheten (2019) menar att unga även känner stor press över sin utbildning och att komma in på arbetsmarknaden, då det ställs höga krav att komma in på utbildningar för att sedan kunna komma in på
arbetsmarknaden. Även förändringar i familjekonstellationer med ökade skilsmässor och en barnuppfostran som blivit mindre auktoritär, påverkar barn och ungdomars upplevda psykiska ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2019).
Huruvida socioekonomisk bakgrund påverkar ungas psykiska ohälsa eller ej, är något det verkar vara skilda åsikter kring. Socialstyrelsen (2013) menar att den ökade psykiska ohälsan gäller oberoende av socialgrupp, kön och etnicitet och sträcker sig genom hela populationen. Folkhälsomyndigheten (2019) menar däremot att inkomstskillnaderna i samhället ökat och skulle kunna vara en orsak till ökningen av psykisk ohälsa. De skriver dock att detta inte nödvändigtvis behöver vara en orsak men att det inte går att utesluta. Det kan vara svårt att definiera exakt vad det är som bidragit till den enorma ökningen men något vi kan fastställa är
9
att den psykiska ohälsan ökar hos barn och ungdomar i Sverige. Socialstyrelsen skriver dock att denna ökning kommer fortsätta stiga i framtiden, då all statistik visar på det
(Socialstyrelsen, 2013).
1.5 Självstigmatisering i hälsoundervisning
Självstigmatisering innebär att man accepterar och förstår sig på omvärldens föreställningar vilket kan leda till att man inte väljer att ta professionell hjälp av psykolog eller annan person att prata med, på grund av att man känner skam och har dålig självkänsla. En del personer undviker till och med att arbeta, inte vara i sociala sammanhang eller söka hjälp hos vården, eftersom man känner rädsla för hot och diskriminering. Detta problem uppstår även inom skolan då elever självstigmatiserar sig själva istället för att ta hjälp av professionell personal på skolan. Många barn och ungdomar känner skam över olika psykiska problem och detta kan bli förstärkt när hälsoproblem också lyfts under idrottsundervisning (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, 2019). Personer med en psykisk sjukdom har länge upplevt fördomar och diskriminering. Självstigma uppstår när människor upplever dessa fördomar som sanning och får därmed många negativa konsekvenser som ett resultat (Corrigan & Rao, 2012).
Självstigma är något som finns hos vuxna men det drabbar även barn och ungdomar. En studie som gjorts av Zeifman, Atkey, Young, Flett, Hewitt och Goldberg (2015) på 85 gymnasieelever resulterade i att perfektionism var förknippat med självstigma bland de studenterna med liten eller ingen erfarenhet av personer med historisk psykisk sjukdom. Dessa resultat tyder på att en del studenter känner att de inte duger som de är och har en låg självacceptans. Detta leder till att studenterna får en låg självkänsla och att de inte vågar söka professionell hjälp (Zeifman et al., 2015).
10
1.6 Kursplanen för idrott och hälsa
Skolan kan ha en viktig roll i arbetet med att minska självstigma och psykisk ohälsa hos barn och ungdomar, då det är i skolan de spenderar mestadels av sin vakna tid. I skolan finns möjligheter i form av skolsköterskor, skolkuratorer och lärare, som tillsammans kan bidra till en bättre psykisk hälsa hos sina elever. Ett ämne som hamnar i centrum för detta är idrott och hälsa då, som vi tidigare nämnt, hälsobegreppet kan innefatta både en fysisk, psykisk och social aspekt. Om idrottsläraren ska arbeta med psykisk hälsa i sin undervisning kan detta tydligt kopplas till kursplanens centrala innehåll för idrott och hälsa 1, inriktning
gymnasieskolan. Där står det bland annat att kursen ska innehålla:
• Den fysiska aktivitetens och livsstilens betydelse för kroppslig förmåga och hälsa. • Kosthållning, droger och dopningspreparats betydelse för hälsa och prestation. • Spänningsreglering och mental träning
(Skolverket, 2011, s. 2).
Det finns många olika sätt som idrottslärare kan involvera psykisk hälsa i sin undervisning och genom kursplanen går det att motivera till varför detta ska göras. Tillvägagångssätten som idrottsläraren kan använda sig av finns listade som arbetssätt senare i uppsatsens gång.
1.7 Psykisk hälsa i skuggan av bollspel
Trots att ämnet heter idrott och hälsa är det fysisk aktivitet som tar upp störst del av ämnet. Detta görs även om Skolverket (2011) skriver i kursplanerna att hälsa och psykisk hälsa ska ingå. Ändå hamnar hälsobegreppet allt för ofta i skymundan. Skolinspektionen (2010) genomförde en flygande tillsyn på 172 grundskolor i Sverige där syftet var att granska ämnet idrott och hälsa. Under tillsynen framkom det att bollspel och bollekar var den mest
dominerande aktiviteten, trots att bollspel och bollaktiviteter inte nämns i kursplanen för idrott och hälsa.
Hälsoperspektivet som tydligt står med som ett kursmål förekom nästintill inte alls förklarade Skolinspektionen (2010). De noterade 800 anteckningar, där endast 12 av dessa kunde
11
kopplas till begreppet hälsa. Slutsatsen kan dras att det troligtvis var ännu färre än så som handlade om psykisk hälsa. Bland både elever och undervisande lärare finns fortfarande uppfattningen om att ämnet idrott och hälsa är ett praktiskt ämne vars syfte är att röra på sig. Skolverket betonar att hälsoperspektivet är en grundsten i ämnet, något som inte verkar fått genomslag ute i verksamheterna (Skolinspektionen, 2010).
Även idag genomsyras idrottsämnet av bollspel trots att det kommit en ny kursplan sedan Skolinspektionen (2010) gjorde sin studie. Larsson (2016) förklarar att detta kan bero på att kursplanen Lgr11 lämnar öppenhet för en mer tolkningsbar undervisning. Kursmålen är med andra ord inte lika tydliga som de tidigare varit, utan läraren får mer frihet i sin undervisning, vilket gör att lärare håller sig till den fysiska aktiviteten där de känner sig hemma.
2. Problemformulering och syfte
Samtidigt som den psykiska ohälsan ökar hos barn och ungdomar domineras ämnet idrott och hälsa fortfarande av olika fysiska aktiviteter. Något som efter den flygande inspektionen framkom var att bollspel och bollsporter fick stort utrymme av de fysiska aktiviteterna. Detta görs även fast ämnet ska innefatta både idrott och hälsa. För att förstå hur skolpersonal kan arbeta med psykisk hälsa i skolan samt hur psykisk hälsa kan undervisas i ämnet idrott och hälsa genomfördes en systematisk litteraturstudie. Syftet var att undersöka vilka arbetssätt lärare använder sig av då de undervisar i psykisk hälsa samt vilka utmaningar tidigare forskning identifierat.
3. Frågeställningar
För att kunna specificera studien utgår vi från följande frågeställningar:
1. Vilka arbetssätt använder sig personal av för att arbeta med psykisk hälsa i skolan? 2. Vilka utmaningar upplever lärare vid undervisning av psykisk hälsa?
12
4. Metod
Denna studie har genomförts som en systematisk litteraturstudie, där utgångspunkten varit 22 artiklar. Varför en systematiskt litteraturstudie passade bra var eftersom målet var ta reda på vad tidigare forskningen säger om ämnet i fråga. En systematisk litteraturstudie är att kritisk granska litteratur utifrån ett vetenskapligt syfte. Den litteraturen som noga undersökts är vetenskapliga publikationer, vilket kan vara studier eller artiklar i vetenskapliga tidskrifter.
4.1 Sökmetod och sökstrategi
I denna litteraturstudie används databaserna ERIC, Primo samt Google scholar. En manuell sökning genomfördes med egna ord inom forskningsområdet och sökorden som användes var: “physical education”, “high school” och “mental health”. Detta genomfördes för att kunna ta reda på vilka sökord som ansågs passa in i denna studie, vilket enligt Bajras, Forsström och Wengström (2013) är den första delen i en litteratursökning. I studien av arbetet finns en tidsavgränsning mellan 2008 och 2020, för att få en försäkran på att forskningen är relevant just nu. Med tanke på att det kom en helt ny kursplan år 2011 kan därför år 2008 antas den äldre kursplanen Lpo 94 varit väl inarbetad av lärare och personal. Med Lpo 94 utvecklades nämligen en ny kursplan och ämnet idrott och hälsa fick en ny viktig innebörd,
hälsoperspektivet blev mer centralt. Studierna från tidigare år fick inte relevanta träffar med just dessa sökord. I studien används 22 artiklar som är originalforskning och peer-revewed, detta för att vara säkra på att de är etiskt granskade och innehar en god kvalitét.
Avgränsningen till dessa 22 artiklar gjordes efter att ha läst rubrik samt abstrakt på sökträffarna och de 22 valda artiklarna svarade i hög grad på den informationen som eftersöktes. Ytterligare en inklusion är att vara noggranna med att forskningen ska ha sin utgångspunkt i Physical Education eller ha en koppling till psykisk hälsa bland unga.
13
4.2 Systematisk sökning
Den första sökningen som gjordes var på “physical education” på databasen ERIC, vilket gav hela 2363 träffar. Den andra sökningen gjordes på “mental health” som resulterade i 2569 träffar, här kom förståelsen att sökningarna som används var för breda och gav för många träffar. Därför slogs de båda sökningarna ihop och söktes då istället på “physical education” and “mental health” vilket gav 26 träffar. Efter att ha läst rubrikerna till dessa 26 artiklar, skalades antalet ned till 18 och efter att ha läst abstraktet till dessa 18, fanns det 7 artiklar kvar som var av relevans för studien. Relevansen bestämdes genom att artiklarna skulle ha en koppling till ämnet idrott och hälsa samt att de skulle ha en tydlig metod, resultat och diskussion. Detta är något som inte framkom tillräckligt tydligt i övriga artiklar och valdes därför bort (Se bilaga 1).
Det genomfördes även sökningar på databasen Google scholar där den första sökningen var på sökorden “physical education”, vilket gav 866 000 träffar. Den andra sökningen gjordes på “mental health” och gav 680 000 träffar. Här insågs det även här att det blir svårt att ta sig igenom så många träffar. Tredje sökningen gjordes därför på “physical education” samt “mental health”, vilket i sin tur gav 17 900 träffar. Den sista sökning på Google scholar gjordes på “physical education” and “mental health” and “high school” and “p.e teacher”, vilket till sist gav 1030 träffar. Läsning av rubriker genomfördes och detta skalade ned träffarna till 40 relevanta. Många av artiklarna kändes till en början relevanta då de på olika sätt var kopplade till barns psykiska hälsa. Många träffar hade ett brett synsätt vad gäller skolan, vilket gjorde att urvalet genomfördes genom att se vilka artiklar som hade en tydlig koppling till idrottsämnet. Efter läsning av abstract bestämdes att 12 av dessa träffar tydligt innehav samtliga inklusionskriterier och att de även hade även en tydlig metod, resultat och diskussion (Se bilaga 2).
Avslutningsvis gjordes en sista sökning på databasen Primo, där det till en början söktes på sökorden “physical education”, vilket gav 104 403 träffar. Den andra sökningen genomfördes på sökordet “mental health”, som gav 466 418 träffar. Den tredje sökningen gjordes på “physical education” and “mental health”, där det resulterade i 1353 träffar. På den sista sökningen gjordes en sökning på “physical education” and “mental health” and “school”, vilket slutligen gav 282 träffar. Efter läsning av rubriker var 27 artiklar relevanta, men efter
14
läsning av abstrakt bestämdes att använda 3 relevanta artiklar. Hur relevansen avgjordes beror på att endast de 27 artiklarna som valdes efter läsning av rubrik hade en koppling till ämnet idrott och hälsa, vilket var av relevans. Många av de andra artiklarna hade en koppling till skolan, men andra ämnen som är av en mer teoretisk karaktär. Det valdes som tidigare nämnt endast tre av dessa artiklar efter läsningen av abstract, då dessa tre hade en tydlig metod och ett tydligt resultat, vilket var något som de övriga inte hade (Se bilaga 3).
4.3 Analysprocess
Genom hjälp av Bajras et al. (2013) granskades artiklarnas syfte, metod, resultat samt slutsats. Efter en noggrann granskning och analys av artiklarna utgicks det från vissa bestämda teman som framträder i artiklarna. Det första steget i analysprocessen var att sammanfatta artiklarna som med noggrann utvaldhet blivit valda och därefter sammanställa de resultat de olika artiklarna kommit fram till. Efter att noggrant läst igenom artiklarna gjordes en kortare sammanfattning av de viktigaste delarna, för att sedan se om några likheter kunde urskiljas i studierna. Tidigt under läsningen fanns det återkommande mönster vad gäller olika arbetssätt och utmaningar, vilka blev en utgångspunkt för studien. De identifierade arbetssätten kom att kallas för skolsköterskors hälsosamtal, minska självstigmatisering, tillåtande miljö, fysisk aktivitet samt hälso- och utbildningsprogram. Utmaningarna som identifierades kunde kopplas till antingen självstigmatisering eller tidsbrist, vilket även blev namnen för dessa kategorier.
4.4 Etiska aspekter
Studien tar sin utgångspunkt utifrån artiklar som både negativt och positivt svarar på
frågeställningarna, med andra ord om och hur skolans personal arbetar med psykisk hälsa ute i verksamheten. Som författare är ett objektivt synsätt önskvärt och något som eftersträvas genomgående i studien, det är därför av vikt att inte endast använda artiklar som är förvrängda till författarnas fördel. Utgångspunkten till detta synsätt är taget från Bajras et al. (2013). Det finns tre olika kriterier att bedöma en forskningsartikelns kvalitét, utifrån dessa kriterier beaktas artiklarnas helhet, det studeras artiklarnas kvalitéter i resultaten samt till sist studerat och reflekterat över trovärdigheten i texten (Bajras et al. 2013).
15
5. Resultat
Som tidigare nämnts, har den psykiska ohälsan under de senaste åren ökat enormt bland barn och ungdomar. Det finns många studier som studerat detta ur ett skolsammanhang.
Exempelvis ville Matthews, Danese, Wertz, Ambler, Kelly, Diver och Arseneault (2015) studera sambandet mellan psykiska problem och beteendestörningar hos barn och unga. En kohortstudie genomfördes därför på tvillingar i England under 1994 samt 1995, för att sedan följas till 12 års ålder. Syftet var att ta reda på om barn som i tidig ålder isolerat sig själva eller haft beteendeproblem som ADHD samt psykiska svårigheter, löper större risk att bli mer isolerade även i en högre ålder. Resultaten från studien visade som forskarna hade misstänkt att på både grundskolan och gymnasieskolan upplever barn med beteendeproblem större psykiska svårigheter menar Matthews et al. (2015). Barn med beteendeproblem eller ADHD-symtom vid åldern 5 år hade en ökad risk för att bli mer socialt isolerade vid 12 års ålder. (Matthews et al., 2015).
Studien av Matthews et al (2015) liknar en studie som genomfördes på 604 nordindiska gymnasieskolor av Singh och Junnarkar (2015). Syftet var att kunna förutspå den positiva och negativa mentala hälsan hos individer. Studien gick ut på att man enligt fyra områden
försökte ta reda på barn och ungdomars psykiska hälsa, vilket genomfördes enligt olika skalor. De fyra områdena och skalorna man specificerade sig inom var fysisk hälsa, psykologiskt välbefinnande, sociala relationer och miljöhälsa. Studiens resultat visade att skalorna kunde användas som ett verktyg till att ta reda på barn och ungdomars psykiska hälsa (Singh & Junnarkar, 2015).
Nedan följer det resultat som identifierats genom tidigare forskning. I resultatet kartläggs hur den psykiska hälsan ser ut i skolan samt vilka tillvägagångssätt skolpersonalen har för att kunna bedriva ett arbete som främjar barn och ungdomars psykiska hälsa. Vi har här
tematiserat fem olika arbetssätt: sjuksköterskors hälsosamtal, minska stigmatisering, tillåtande miljö, fysisk aktivitet samt hälso- och utbildningsprogram. Dessa arbetssätt följs sedan upp av de två utmaningarna som identifierats då undervisning av psykisk hälsa ska genomföras. Dessa utmaningar är självstigmatisering och tidsbrist.
16
5.1 Olika arbetssätt som skolans personal använder sig av
Det finns många studier som undersökt vilka olika arbetssätt som skolpersonal använder sig av för att arbeta med elevernas psykiska hälsa. Genom dessa studier har det identifierats fem olika arbetssätt i skolverksamheten; skolsköterskors hälsosamtal, minska stigmatisering, tillåtande miljö, fysisk aktivitet samt hälso- och utbildningsprogram. Dessa arbetssätt skiljer sig från varandra och studierna har påvisat både positiva och negativa resultat.
5.1.1 Skolsköterskors hälsosamtal
Det första arbetssättet som identifierats involverar skolsköterskor, då de utgör en viktig del för elever som mår psykiskt och fysiskt dåligt. I en studie av Jönsson, Maltestam, Tops och Garmy (2019) tas tillvägagångssätt upp för hur sjuksköterskor kan handskas med psykisk ohälsa ute på skolor. Studiens syfte var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att arbeta med elever med psykiska ohälsa genom hälsosamtal. Innehållsanalysen tar sitt fokus på känsla och oro över att arbeta med elevers psykiska hälsoproblem, ta hand om elever med psykiska hälsoproblem samt upplevelsen att göra skillnad för ungdomar som kämpar mot psykiska hälsoproblem. Jönsson et al. (2019) skriver att skolsköterskorna tyckte att arbetet var meningsfullt och givande eftersom de uppskattade möjligheten för personlig och professionell utveckling medan de tog hand om elever med psykiska hälsoproblem. De kände sig
tacksamma för att ha ett yrke som hade en enorm inverkan på barns och ungdomars liv förklarar Jönsson et al. (2019).
Studien som genomfördes av Jönsson et al. har ett liknande tillvägagångssätt som Rosvall och Nilsson (2016). Kvalitativa intervjuer genomfördes på klassgrupper med utgångspunkt i förtroende för personal på svenska skolor. Resultaten tydde på att ett misslyckande med att utveckla förtroende gjorde det svårt för vissa elever våga söka kontakt med skolsköterskor. Slutsatsen drogs att det är viktigt att integrera personlig och social hälsoundervisning för att komplettera och stärka skolhälsan i Sverige (Rosvall & Nilsson, 2016).
17
5.1.2 Minska självstigmatisering
Hälsosamtal kräver att eleverna vågar öppna upp sig och prata om sina psykiska problem, vilket är ett tecken på mod som inte finns i allas natur. Det kan då känns jobbigt att vara helt ärlig hos skolsköterskan och lösningen kan ofta bli att man håller sina känslor inne. Detta är något som förklarats i introduktionen som självstigmatisering och är ett problem som många barn och ungdomar brottas med. Detta sätt att arbeta mot självstigmatisering utgör vårt andra identifierade arbetssätt. I en studie gjord av Ojio, Mori, Matsumoto, Nemoto, Sumiyoshi, Fujita, och Mizuno (2020) förklaras hur lärare kan arbeta för att minska stigmatiseringen som råder bland barn och ungdomar. Studiens syfte var att hitta tillvägagångssätt för att förebygga en god psykisk hälsa och minska självstigmatisering hos unga i Japan. Studien baseras på feedback från gymnasieelever och ungdomar som upplever psykiska hälsoproblem. Resultaten från studien visade att personal på skolorna behöver ge förutsättningar för att elever ska ges möjlighet att få strategier för självhjälp för att då själva kunna förebygga och återhämta sig från psykiska problem eller sjukdomar. Men resultaten visade också vikten av att minska självstigmatisering förknippade med människor med psykiska hälsoproblem. Slutsatser från studien var att dessa ansträngningar förväntas bidra till att genomföra allmänhetens utbildning i psykisk hälsa i hela Japan. Detta arbetssätt kan även tänkas användas av andra länder och främja praxis för tidig intervention och förebyggande av psykiska sjukdomar hos ungdomar (Oiljo et al., 2020).
Ännu en studie har en tydlig koppling till hur lärare kan arbeta för att minska
självstigmatiseringen. I studien som genomfördes av Townsend, Mucsi och Stuart (2017) undersökte forskarna om skolklimatet var förknippat med elevernas kunnighet om psykisk ohälsa och självstigmatiskt tro på psykisk hälsa. Fem gymnasieskolor deltog, vilket
möjliggjorde en undersökning av mått på kompetens om psykisk ohälsa och
självstigmatisering. Thownsend et al. (2017) undersökte förhållandet mellan skolklassens klimat och elevernas kompetens för psykisk hälsa. Positivt skolklimat var förknippat med större odds för kunskap och godkännande av färre självstigmatiseringar bland studenter. Deras resultat ökar medvetenheten om aspekter av skolmiljön som kan underlätta eller hämma elevernas erkännande av depression (Townsend et al., 2017).
18
5.1.3 Tillåtande miljö
Ett annat arbetssätt som identifierats är hur man som lärare kan påverka en tillåtande miljö, där har vi hittat två studier med olika tillvägagångssätt. En tvärsnittsstudie genomförd av Sisask, Värnik, Apter, Balazs, Balint och Feldman (2013) hade syftet att ta reda på lärarnas tillfredsställelse i skolan samt deras psykologiska välbefinnande. Detta är relaterat till tron att de kan hjälpa elever med psykiska hälsoproblem. Ett av elementen i studien var att utvärdera lärarnas attityder och kunskap relaterade till elevernas mentala hälsa och deras eget
psykologiska välbefinnande samt deras tillfredsställelse med skolmiljön. Studiens resultat visade att bättre tillfredsställelse med allmänt skolklimat, högre psykologiskt välbefinnande och förmågan att förstå elevernas psykiska hälsoproblem, ökade oddsen för lärarnas
beredskap att hjälpa eleverna. Slutsatsen visade att genom att tillhandahålla en god skolmiljö samt genom att värdera lärarnas subjektiva psykologiska välbefinnande och genom att erbjuda tillräcklig utbildning för att uppfylla sin roll, kommer förutsättningarna att förbättra den psykiska hälsan hos eleverna de undervisar (Sisask et al., 2013).
En studie som även den ser en tillåtande miljö som ett potentiellt arbetssätt för att minska barn och ungdomars psykiska ohälsa, är en studie gjord av Oberle, Guhn, Gadermann, Thomson och Schonert-Reichl (2018). Studien grundar sina resultat från självrapporterade data från över 4000 fjärde- och sjundeklassare på skolor i USA. Resultaten av studien tyder på att positiva relationsupplevelser i skolan är viktiga bidragsgivare till positiv psykisk hälsa, utöver frånvaron av negativa relationsupplevelser. Dessa slutsatser tyder också på att en skola med ett positivt socialt relationsklimat bidrar till elevernas nuvarande och framtida positiva psykiska hälsa, utöver individuella relationer med kamrater och vuxna. Den nuvarande forskningen utvidgar tidigare forskning genom att identifiera kontextuella tillgångar som kan tillämpas i samband med skolbaserade interventionsprogram för att främja positiv psykisk hälsa i skolorna (Oberle et al., 2018).
5.1.4 Fysisk aktivitet
Ett arbetssätt som identifierats även i introduktionen är fysisk aktivitet. Huruvida fysisk aktivitet kan vara ett arbetssätt för minskad psykisk ohälsa verkar det genom forskningen råda skilda åsikter om. En randomiserad studie av Olive, Byrne, Cunningham, Telford och Telford
19
(2019) är en av de studier som anser att fysisk aktivitet främjar den psykiska hälsan. Studien genomfördes på elever i årskurs två på grundskolor i Australien, där effekten av ett
specialundervisat idrottsprogram mättes på barnens psykiska hälsa. Denna
specialundervisning skulle innebära mer och högre grad av fysisk aktivitet samt att lära sig mer om hälsa. Olive et al. (2013) kom fram till slutsatsen att idrottsundervisning och fysisk aktivitet i skolan påverkade barnens psykologiska egenskaper positivt. Det fanns inget särskilt fokus på att öka konditionen eller att minska förekomsten av fetma, utan det var den
psykologiska och sociala utvecklingen för barnet som stod i fokus (Olive et al., 2019).
En tvärsnittsstudie som fokuserar sitt syfte på vikten av fysisk aktivitet liknar föregående studie, då de finns en överensstämmelse med att fysisk aktivitet kan vara lösningen på psykiska problem. Etruran- IIker (2014) menar att idrott och hälsa är ett obligatoriskt
skolämne där elever behöver utföra fysisk aktivitet, både om de själva vill eller inte. Eftersom tonåringar genomgår en kroppslig förändring är det många elever som tycker det är jobbigt att genomföra fysiska aktiviteter på idrottslektionerna. Deras självbild rubbas och
självförtroendet sjunker generellt, vilket även påverkar idrott och hälsan. Detta är en tvärsnittsstudie, där en självbestämmande metod infördes och testades. Syftet var att
undersöka förhållandet mellan grundläggande psykologiska behov som självkänsla och ångest i en gemensam fysisk aktivitet. Studien visade att genom en självbestämmande teori fick eleverna upp sitt självförtroende och kände sig nöjda med deras fysiska aktivitet, vilket även påverkade deras syn på ämnet idrott och hälsa och att det var viktigt att utföra detta, då de mår bra av det. Intresset och förståelsen för ämnet höjdes. Elevernas generella ångestnivå sjönk genom denna metod (Erturan-Ilker, 2014).
En studie som däremot inte ser att fysisk aktivitet gör någon skillnad på den psykiska hälsan är en studie gjord av Ahmadi, Heirani och Jabari (2017). Syftet med deras artikel var att jämföra den psykiska hälsan hos fysiskt aktiva respektive icke fysiskt aktiva studenter. Studenterna fick placera sitt psykiska mående i en fyrgradig skala och sedan jämfördes de fysiskt aktiva med de icke fysiskt aktiva studenterna och testet visade att det inte fanns någon skillnad mellan dessa grupper vad gäller ångest, depression och sömnsvårigheter. Det som däremot visades var att det fanns en viss skillnad mellan manliga och kvinnliga studenter. Det framkom att de kvinnliga studenterna hade fler symtom för ångest, depression och
20
Det är inte bara Ahmadi et al. (2017) som i sina studier sett att fysisk aktivitet inte
nödvändigtvis måste leda till en bättre psykisk hälsa. Idrottslärare har en tendens att arbeta olika med hälsa ute i skolorna förklarar Kang och Ho Yun (2019) och därför genomförde de en pilotstudie vars syfte var att utveckla, genomföra och utvärdera ett utbildningsprogram som handlade om upplevd och hantering av stress hos ungdomar på gymnasiet. I studien som Kang och Ho Yun (2019) genomförde var det enbart en tredjedel av eleverna som ville delta, vilket antogs bero på rädsla för självstigmatisering samt bristande intresse i att förebygga hälsoproblem. Resultatet av studien visade dock inga skillnader för hanteringen och uppfattningen av stress och psykisk ohälsa (Kang & Ho Yun, (2019).
Fysisk aktivitet och dess positiva påverkan på psykisk hälsa identifieras i en studie av Quennerstedt (2008). Quennerstedt skriver att det går att se fysisk aktivitet genom ett
salutogent eller ett patogent perspektiv. Genom ett patogent synsätt ser man att fysisk aktivitet minskar risken för inaktivitet, fetma och sjukdomar och att detta är en bra hälsoeffekt. Aerob träning och kaloriförbränning ses genom det patogena perspektivet som något
hälsofrämjande, vilket i en skolkontext leder till att alla fysiska aktiviteter ses som
hälsofrämjande. Ur denna synpunkt kommer bollspel alltid ses som en aktivitet som främjar hälsan.
När man istället ser den fysiska aktiviteten ur ett salutogent perspektiv ser man bollspel som eventuellt hälsofrämjande av själva utvecklingen men även ur ett socialt sammanhang som i sin tur kan ses som glädjande och därmed hälsofrämjande. Ur detta synsätt är det själva lärandet och upplevelsen som blir viktigt. Detta leder även till att man måste överväga vad som förhindrar hälsoutvecklingen då bollspel genomförs. Exempel på detta kan vara minskat självförtroende, klumpighet eller en negativ syn på sin kropp. Genom det salutogena synsättet kan bollspel både främja och hämma hälsan. Beroende på vilket perspektiv man väljer att se den fysiska aktiviteten, så kan man se att den fysiska aktiviteten i en skolkontext kan ses som hälsofrämjande och att psykisk hälsa inte nödvändigtvis kommer i skymundan (Quennerstedt, 2008).
21
5.1.5 Hälso- och utbildningsprogram
Det sista arbetssättet som identifierats är olika sorters hälsoprogram, som visat en positiv effekt på den psykiska hälsan. Hälsoprogram kan bland annat sprida kunskap om psykisk hälsa och kan därför användas som ett tillvägagångssätt för att minska psykisk ohälsa. I en studie av Lapshina, Crooks, Claire och Kerry (2017) genomfördes ett psykiskt hälsofrämjande program i skolor. Lärarna lät eleverna ta del av ett hälsoprogram under 15 veckor. Målet med denna studie var att identifiera och utforska meningsfulla lektioner för ungdomar baserat på deras depression före symtom för depression och symptom förklarar Lapshina et al. (2017). Dessa resultat antyder att ungdomar med hög depression visade en signifikant förbättring av symtom under och efter programmets gång.
I en annan studie av Ojio, Foo, Usami, Fuyama, Ashikawa och Ohnuma (2019) har det arbetats fram ett kortfattat lärarlett program, som påvisade viktig hälsokunskap om
människans psykiska funktioner. Programmet bestod av en 10 minuters animerad film som handlade om psykiska hälsoproblem och framförde att nyckeln till ett bra psykiskt
välbefinnande är att ta hjälp av pålitliga vuxna. Eleverna som deltog i studien fick fylla i enkäter före studien, direkt efter studien samt tre månader efter. Kunskapen om psykisk hälsa gav eleverna modet att hjälpa kamrater att söka hjälp när de lider av psykiska hälsoproblem. Detta var något som omedelbart förbättrades men fortsatte även förbättras tre månader efter hälsoprogrammets slut (Ojio et al., 2019).
5.2 Utmaningar för lärare vid undervisning om psykisk hälsa
Flertalet lärare har upplevt olika utmaningar då de undervisat psykisk hälsa. Dessa
utmaningar har identifierats genom tidigare forskning där samtliga går att koppla till antingen självstigmatisering eller tidsbrist inom idrottsämnet.
5.2.1 Självstigmatisering
Den första utmaningen som identifierats är självstigmatisering i samhället och således även i skolan. Just psykiska problem är en utmaning för idrottsläraren att undervisa om då många elever upplever en känsla av självstigma. Rose, Atkey, Flett och Goldberg (2019) skriver i sin
22
artikel om hur självstigmatisering är ett problem som råder ute i samhället men i synnerhet på skolorna. Rose et al. (2019) genomförde en studie vars huvudfokus var att undersöka
sambandet mellan självstigma och att söka hjälp för psykiska hälsoproblem och områden för psykologiskt välbefinnande hos ungdomar. Enligt Rose et al. (2019) är medvetenheten om att självstigma är ett problem i vårt samhälle viktigt. Självstigma gör det svårare för människor att söka den hjälp de behöver eftersom de har övertygat själva att de är svaga eller felaktiga för att de behöver hjälp. Resultaten i studien visade sammankopplingar mellan självstigma, självkritik, självkänsla och psykiskt välbefinnande för ungdomar, något många ungdomar saknar.
Även en studie av Hartman, Michel, Winter, Young, Flett och Goldberg (2013) har sin utgångspunkt i självstigma, vilket de förklarar som ett fenomen där stigma kring psykisk sjukdom införs. Det kan leda till att individen känner skam över sina psykiska problem samt att söka professionell hjälp. De negativa effekterna av offentligt självstigma har studerats i stor utsträckning med fynd som tyder på att individer med allvarliga psykiska sjukdomar, särskilt schizofreni, ofta är stereotypa. Enligt författarna användes tre metoder för att bekämpa självstigma: protest, utbildning och kontakt. Den första av dem syftar till att undertrycka självstigmatiseringar av attityder om psykisk sjukdom är i allmänhet ineffektiv när det gäller att minska självstigma. Hartman et al. (2013) förklarar att utbildning däremot har en proaktiv strategi som innebär att utmana myterna om psykisk sjukdom med fakta för att förbättra psykisk hälsokunskap, som genom studien visat sig vara effektiv mot förebyggandet av självstigmatisering.
5.2.2 Tidsbrist
Den andra utmaningen som återkom i studierna var att många idrottslärare upplever en viss tidsbrist då psykisk hälsa ska undervisas. Var tidsbristen kommer från råder det skilda åsikter om, men det studierna har gemensamt är att tidsbristen leder till att idrottslärare finner det svårt att undervisa både fysisk aktivitet och hälsa. Genom semistrukturerade intervjuer som Gill, Roth, Rice, Prelip och Koniak-Griffin (2020) genomförde på mellanstadieskolor i Los Angeles, berättade idrottslärarna som deltagit att de upplevde en viss förvirring över sitt läraruppdrag. Överlag berättade lärarna att de hade positiva erfarenheterna av läroplanen men att ämnet hade en låg position i skolan och att institutionerna som styr över skolan ser ämnet
23
idrott och hälsa som ett ämne skilt från skolans övriga moment. Detta medför en utmaning för lärare i form av dåliga scheman, klasstorlekar och otillräckliga resurser. Detta leder i sin tur till att lärarna känner att de inte får möjlighet att genomföra undervisning på det sätt de önskar. Detta leder även till att många lärare bara “kastar ut bollen”, vilket är ett uttryck som används för att förklara den äldre läroplanen där ämnet endast handlade om att utföra olika sporter så bra som möjligt. De teoretiska momenten som hälsa och psykisk hälsa prioriteras inte i ett sådant läge (Gill et al., 2020).
Att ämnet inte får tillräckligt med utrymme i skolan, är något som även Lynch och Soukup (2016) kommit fram till i sin studie. Till skillnad från Gill et al. (2020), som såg en låg status i ämnet som därmed skapade lite tid och ork för undervisningen, så har Lynch och Soukup (2016) identifierat en utmaning vad gäller ämnets historia. Genom idrottsundervisningens historia har många nya ideologier, diskurser och filosofer tillkommit och att ämnet är i ständig utveckling leder till att lärare och studenter finner det svårt att veta vad som ska finnas med i idrottsundervisningen. Den empiriska studien som gjordes visade att många lärare kände att tiden inte räckte till för att undervisa både fysisk aktivitet och hälsa. Lärarna kände att de fick in hälsa i sin undervisning men att det var inbyggt i den fysiska aktiviteten och var inte uttalat under lektionerna. Många elever får därför inte med sig den önskade kunskapen i ämnet. Främst nämnde de att det var tid och förberedelser som saknades för att kunna genomföra undervisningen på önskat sätt. Detta leder till att det inte riktigt finns en gräns för vad som ska ingå i undervisningen och inte (Lynch & Soukup, 2016).
Att den traditionella idrottsundervisningen ligger till grund för dagens undervisning är något både Lynch och Soukup (2016) samt Backman och Larsson (2016) verkar eniga om.
Backman och Larsson (2016) skriver i sin artikel att psykisk hälsa är en viktig grundsten i idrottsundervisningen men att det är svårt för idrottslärare att bryta de ämnestraditioner vad gäller vilken kunskap som finns. Syftet med artikeln var att granska vilka effekter detta ger på undervisningen. Analysen försökte se över vilka kunskapsområden som låg till grund för utbildningen och forskarna delade då in kunskapsområdena i olika teman för att slutligen kategoriseras dessa i “kunskap” och “färdigheter”. Studien visade att den traditionella idrottsundervisningen låg till stor grund för dagens undervisning, där fysisk aktivitet tar upp den största delen. Kategorier som kan kopplas till annan sorts kunskap, exempelvis hälsa, fick en väldigt liten del i undervisningen trots att ämnet är ett kunskapsämne. De menar då att det
24
är svårt att bryta mönster som redan finns satta i ämnet och att det är i de fysiska momenten som många lärare känner sig trygga (Larsson & Backman 2016).
6. Diskussion
Att många av dagens barn och ungdomar lider av psykisk ohälsa var något vi trodde redan innan vi startade denna studie och det var även därför vi valde att rikta oss in på just detta område. Folkhälsomyndigheten (2019) Schierenbeck och Karlsson (2018) är eniga om att den psykiska ohälsan ökar hos barn och ungdomar. Det är idag cirka 190 000 unga vuxna någon gång sökt hjälp för psykisk ohälsa. Då vi tittar närmare på hur detta ser ut i en skolkontext, framgår det i vårt resultat att det finns variationer inom skolan. Matthews et al. (2015) skriver bland annat att skolbarn som i tidig ålder isolerat sig eller fått diagnoser som ADHD eller liknande, löper större risk att isolera sig ännu mer vid högre ålder. Detta kan vara bra att ha i åtanke då många elever diagnostiseras med dessa diagnoser. Men för att kunna kartlägga hur elevernas hälsa ser ut, förklarar Singh et al. (2015) att ett verktyg för detta skulle kunna vara att kategorisera upp hälsa i fyra olika grupper; fysisk hälsa, psykologiskt välbefinnande, sociala relationer och miljöhälsa. Genom dessa kategorier förklarar de att skolpersonal kan se över hur eleverna verkligen mår. Att kunna kartlägga elevers psykiska mående är av högsta grad relevant för att ens kunna bedriva ett arbete för ett bättre välmående. För att aktivt kunna arbeta mot psykisk ohälsa kan lärare ute i skolverksamheten förslagsvis använda sig av våra listade arbetssätt.
6.1 Frågeställning 1: Personalens arbetssätt
Vi har identifierat fem olika arbetssätt; hälsosamtal, minska självstigmatisering, tillåtande miljö, fysisk aktivitet samt hälsoprogram. Vi har uppmärksammat att arbetssätten för
hälsosamtal och hälsoprogram även bidrar till att minska självstigmatiseringen hos barn och ungdomar, då de leder till ökade kunskaper och medvetandegörande av vad psykisk ohälsa kan innebära. De går på så vis lite in i arbetssättet vi identifierat för att just minska
25
självstigmatiseringen och tillsammans kan de bidra till att eleverna vågar söka professionell hjälp då det behövs.
6.1.1 Skolsköterskors hälsosamtal
Det första arbetssättet som identifierades är kopplat till skolsköterskornas viktiga roll och hur de kan arbeta med psykisk ohälsa. Jönsson et al. (2019) menar att många elever anförtror sig till och söker hjälp hos skolsköterskor på skolorna, då de genomförde hälsosamtal med eleverna. Detta arbetssätt visade sig ge positiva effekter på elevers psykiska mående. Även studien av Rosvall och Nilsson (2016) undersökte hur skolsköterskor kan arbeta mot psykisk ohälsa i skolverksamheten. Det föreslås att gruppsamtal i klassgrupper kan genomföras för att ta reda på hur den psykiska hälsan ser ut på skolorna. Något som visades i detta fall, var att förtroendet för skolpersonalen saknades hos en del barn och ungdomar.
Vi anser att elevsamtal som studierna påvisar troligtvis fungerar i många fall att man genom att visa barn och ungdomar att hjälp finns att få, sänder ut en trygghet samt en uppmuntran att våga söka hjälp. Detta i sin tur kan minska risken för självstigmatisering. Å andra sidan kan eventuellt hälsosamtal leda till ökad självstigmatisering, då eleven kan känna att det är något fel på sig själv om eleven blir ombedd att söka hjälp. Utmaningen ligger också i att
skolsköterskornas roll oftast inte täcker ett sådan arbete, då de redan har en del andra arbetsuppgifter. Detta blir därför ett organisatoriskt problem som verksamma lärare
antagligen inte kan påverka, det blir istället en fråga för skolchefer, rektorer eller liknande att handskas med. Därför behöver skolans rektor först börja med att ta i problemet, något som går vidare genom elevhälsan och i sin tur till de undervisande lärarna.
6.1.2 Minska självstigmatisering
Då dessa samtal med skolsköterskorna kan minska självstigmatiseringen, går det att koppla ihop med vårt andra arbetssätt som handlar om lärares möjligheter till att minska sina elevers självstigmatisering. Det som skiljer dessa metoder åt är fokuset på hur lärare kan gå tillväga. För att hjälpa elever att minska självstigmatiseringen har både Oiljo et al. (2020) samt Townsend et al. (2017) studerat hur lärarna kan arbeta för att uppnå detta. Oiljo et al. (2020) menar att lärare måste hjälpa eleverna att hitta olika tillvägagångssätt och strategier för att
26
förebygga en god psykisk hälsa. Men för att kunna genomföra olika strategier menar Townsend et al. (2017) att skolklimatet är det första att ta itu med. Ett positivt skolklimat samt en ökad kunskap kring psykisk hälsa, verkar vara grunden för att kunna minska självstigmatiseringen hos barn och ungdomarna.
6.1.3 Tillåtande miljö
I det tredje arbetssättet som identifierats talas det om hur en tillåtande miljö kan bidra till förbättrad psykisk hälsa i skolan. Att barn och ungdomar känner sig trygga och har möjlighet att få vara sig själva kan man aktivt arbeta för förklaras genom Sisask et al. (2013) i resultatet. De beskrev även att ökade sociala relationer mellan lärare och elever, kan bidra till att
eleverna känner sig trygga i att söka hjälp hos sina lärare. Även Oberle et al. (2018) forskningsresultat visade att ett positivt klassrumsklimat där relationerna känns trygga, har lett till en bättre psykisk hälsa hos eleverna. I dagens skola står många elever ut i mängden och många elever lider av olika psykiska sjukdomar som ångest, ätstörningar, depression. Skolan behöver därför vara en tillåtande miljö, så att alla känner sig välkomna och får möjlighet att känna sig trygga. Lärare måste därför aktivt arbeta för att erbjuda ett sådant klimat i skolan.
6.1.4 Fysisk aktivitet
Forskningsresultaten var inte enade huruvida fysisk aktivitet främjar det psykiska måendet eller ej. Olive et al. (2019) såg genom sina resultat att ett specialiserat idrottsprogram överlag påverkade barnens psykiska hälsa positivt. Etruran-Ilker (2014) att en självbestämmandeteori idrottsundervisningen hade en positiv påverkan på vad gäller självförtroende och ångest. Dock visade resultaten i både Kang och Ho Yun (2019) samt Ahmadi et al. (2017) att fysisk aktivitet varken påverkade elevernas psykiska hälsa positivt eller negativt.
Det blir svårt att veta om fysisk aktivitet kan ses som en metod för att stärka den psykiska hälsan eller ej. Som vi tidigare nämnt genomsyras dagens idrottslektioner av fysisk aktivitet, där bland annat Skolinspektionen (2010) noterade att 12 av 800 idrottslektioner kunde kopplas till hälsa. Larsson (2014) beskrev även att fysisk aktivitet ofta ses som ett recept för hälso- och utbildningsmässiga problem. Fysisk aktivitet kan å ena sidan ses som ett bra
27
verktyg för att främja den psykiska hälsan, men å andra sidan verkar det inte vara så för alla. Dessa olika synsätt skulle kunna förklaras genom Quennerstedt (2008) som skriver om de salutogena och patogena perspektiven. Genom det patogena perspektivet ses fysisk aktivitet som en metod för att minska inaktivitet, fetma och sjukdomar, vilket gör att fysisk aktivitet alltid ses som hälsofrämjande. Enligt Quennerstedt (2008) kan en person, genom det salutogena perspektivet, se den sortens träning som något glädjande och därmed även hälsofrämjande men kan även ses som något negativt som minskar självförtroendet,
klumpighet eller en negativ syn på sin kropp. Fysisk aktivitet kan genom detta synsätt både främja och hämma den psykiska hälsan. Det känns då inte helt främmande att vi fått olika resultat vad gäller fysisk aktivitet som arbetssätt för psykisk hälsa. Det kanske även kan förklara varför dagens idrottslektioner till stor del genomsyras av fysisk aktivitet, då det enkelt kan ses som ett recept för att främja fysisk, psykisk och social hälsa. Men det vi ställer oss frågande till då är hur detta påverkar de elever som lider av exempelvis ätstörningar, kroppskomplex och social distansering. Det som främjar en persons psykiska hälsa kan hämma någon annans och idrottslektionernas hälsoaspekt borde kanske breddas ytterligare.
6.1.5 Hälso- och utbildningsprogram
Hälsoprogram är ett arbetssätt som både Ojio et al. (2019) och Lapshina et al. (2017) har genomfört studier på. Det innefattar program kring både kring animerade filmer samt program för att upplysa eleverna kring psykisk ohälsa. Båda studierna såg ett positivt resultat vad gäller den psykiska hälsan hos eleverna. Detta är ett arbetssätt som vi tror fungerar bra i en skolkontext, eftersom vi tidigare nämnt tror att teoretisk utbildning och kunskapsspridning bidrar till psykiskt välmående. Vid kunskapsspridning om vad psykisk ohälsa är samt hur individen kan söka hjälp av detta, kan enligt oss leda till att individen faktiskt söker hjälp vid upplevd psykisk ohälsa. På detta vis får individen hjälp att handskas med sina psykiska problem. Detta kan även kopplas till självstigmatisering eftersom eleven då blir uppmuntrad till att söka hjälp vid upplevd psykisk ohälsa, istället för att på grund av skam inte söka hjälp alls.
28
6.2 Frågeställning 2: Utmaningar
I introduktionen förklaras det hur det hur det centrala innehållet för idrott och hälsa 1 kan kopplas till psykisk hälsoundervisning. Enligt kursplanen ska med andra ord idrottsläraren arbeta med hälsoundervisning med sina elever, vilket innebär att psykisk hälsa bör räknas in där. Det ligger ett stort ansvar på personal på skolorna, då det är en utmaning för personal att veta hur man ska handskas med psykisk ohälsa, men främst hur det går att motverka. Trots att det finns många olika arbetssätt att tillhandahålla för att bidra till en bättre psykisk hälsa för eleverna, verkar det ännu inte nått ut tillräckligt i verksamheterna. I den andra
frågeställningen undersökte vi därför vilka utmaningar tidigare forskning identifierat då lärare arbetat med psykisk hälsa i skolan.
6.2.1 Självstigmatisering
Den första utmaningen som tas upp i forskningsstudierna är självstigmatisering, det är som tidigare nämnt allt för vanligt att människor som lider av olika typer av psykisk ohälsa känner en stor skam över detta. I vår introduktion förklarades att självstigmatiseringen blir den utväg då man då man accepterar sitt mående istället för att söka professionell hjälp (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, 2019). Detta är något som både Rose et al. (2019) och
Hartman et al. (2013) upplevt som en utmaning då lärare undervisat kring psykisk hälsa. Varför många känner skam över sina psykiska problem kan bero på olika saker, men precis som Rose et al. (2019) spekulerar i, kan det bero på att brist på att självförtroendet sätter stopp för att våga söka hjälp samt avsaknaden av verktyg för hur eleven kan handskas med det. Utifrån studierna verkar det vara en utmaning för lärare att kunna handskas med elevernas självstigmatisering. Trots det tror vi att metoder för att medvetandegöra problemet och att som lärare våga prata och informera om psykisk ohälsa kan vara effektiva. Det kan även vara viktigt att man pratar om hur hjälp kan sökas för den som mår dåligt samt uppmuntra till detta, på detta vis vågar förhoppningsvis flera ta hjälp trots sin känsla av självstigmatisering.
29
6.2.2 Tidsbrist
Den andra utmaningen som har förklarats i resultatet är brist på tid att undervisa om hälsa, många lärare känner press att man ska hinna med så många olika arbetsområden med sina elever. Gill et al. (2020), Lynch och Soukup (2016) samt Larsson et al. (2016) verkar vara enade om att tidsbristen var ett problem men vad den berodde på verkade det vara delade åsikter om. Gill et al. (2020) menar att tidsbristen har sin grund i ämnet är ett lågprioriterat ämne i skolan, vilket visas genom klasstorlekar, scheman och resurser och även leder till en upplevd stress hos idrottslärare. Lynch och Soukup (2016) menar däremot att tidsbristen beror på ämnets traditioner och att det är svårt att veta vad som ska ingå i undervisningen. Det är då många lärare som ser en lösning genom att vidhålla de fysiska aktiviteterna och genom dessa täcka det centrala innehållet.
Hälsa och därigenom även psykisk hälsa kommer ofta i skymundan och vi anser att
exempelvis kursplanen i den svenska skolan har många olika saker som ska hinnas med. Men det blir svårt och idrottsläraren hamnar i ett dilemma då den måste prioritera vilka delar inom idrott och hälsa som ska få mest tid. Detta är något vi även fick bekräftat vid läsning av den flygande inspektion som Skolinspektionen (2010) genomförde på olika skolor i Sverige. Att endast 12 av 800 lektioner kunde kopplas till just hälsoundervisning, gör att vi drar slutsatsen att ännu färre än så antagligen handlade om psykisk hälsa. Vi tror att det är av yttersta vikt att idrottsläraren tillsammans med elever talar och undervisar om psykisk hälsa, samt hur man som elev kan handskas med en sådan jobbig sak. Ämnet heter trots allt idrott och hälsa av en anledning och vi anser att det är dags att hälsoundervisningen ska få den tidfördelning som den både borde och behöver få.
6.3 Sammanfattning av diskussion
Hälsa är ett komplext begrepp som många gånger är svårdefinierbart för skolpersonalen. I denna studie har vi undersökt vilka olika arbetssätt som skolor använder sig av då de undervisar i psykisk hälsa. Detta har mynnat ut i fem olika arbetssätt, som vi kallar för
skolsköterskors hälsosamtal, minska självstigmatisering, tillåtande miljö, fysisk aktivitet samt hälso- och utbildningsprogram. Vi har sett både likheter och skillnader mellan dessa
30
arbetssätt. Tillåtande miljö och fysisk aktivitet är två arbetssätt som gynnar varandra genom att tillåtande miljö i praktiken bör leda till att elever kan utveckla sitt deltagande och därmed få tillgång till mer fysisk aktivitet. Exempel på detta kan vara att eleven vågar delta på idrottslektionerna och inte känna skam om hen inte presterar bäst i klassen, eller vågar delta i föreningsidrott. Vi tror att dessa två arbetssätt främjar varandra och att utöva båda
tillsammans borde ge goda resultat för att eleverna ska kunna få ut ett gott psykiskt mående av den fysiska aktiviteten i undervisningen. Även minskning av självstigmatisering gynnas av en tillåtande miljö och gynnas av skolsköterskors hälsosamtal.
Arbetssätten bör användas tillsammans, då olika arbetssätt passar olika individer. Men vi tycker att det viktigaste av allt är att skolor prioriterar psykisk hälsa. Att hälsobegreppet ofta blir bortprioriterad skulle kunna bero på att begreppet hälsa har många olika synsätt och definitioner. Exempel på dessa definitioner är från WHO (1948) där hälsa är en status på fysiskt, mentalt och socialt välbehag samt Quennerstedt (2008) som förklarar hälsa genom ett salutogent och ett patogent perspektiv. Dessa synsätt skiljer sig åt, vilket gör att människor har olika syn på vad hälsa är samt vad begreppet innebär för den individen. Detta skulle kunna vara en av anledningarna till att lärare känner att hälsobegreppet, och därmed även psykisk hälsa, är något svårdefinierbart och oerhört tidskrävande. Många lärare ser nog ofta utvägen att endast ha fysiska aktiviteter i sina lektioner, eftersom det för många anses vara hälsosamt med fysisk aktivitet. Men detta är inte det enda arbetssättet då psykisk hälsa ska undervisas. För att nå ut till så många elever som möjligt behöver hälsoundervisningen prioriteras högre och anpassas bättre än vad det gör idag.
6.4 Metoddiskussion
Då studien är en systematisk litteraturstudie har vi utgått från tidigare forskning. Detta är något som har både för- och nackdelar. Om vi själva hade varit ute i verksamheterna och samlat in originalforskning hade vårt resultat antagligen blivit annorlunda, då vi hade kunnat utforma forskningen själva. Då en systematisk litteraturstudie genomförs kan man inte vara säker på att alla studier är utformade på samma sätt som man själv varit ute i verksamheten och forskat. En annan kritisk aspekt i vår studie är att forskningen till stor del varit
internationell, vilket i sig inte behöver vara negativt. I vårt fall kan detta ha en viss betydelse då ämnet i de flesta andra länder heter Physical Education, vilket innebär att ämnet översätts
31
till “fysisk utbildning”. Slustatsen kan dras att ämnet i många länder har en ännu mer fysisk innebörd, vilket medför att svensk forskning skulle kunna vara av större betydelse vad gäller hälsa. Våra artiklar har även hämtats från journaler som kopplas till psykologi och sociologi, även om tanken var att utgå från pedagogisk forskning. Detta eftersom det dessvärre inte finns mycket forskning inom just idrott och hälsa kopplat till undervisning och psykisk hälsa.
Fördelarna vi ser då vi gjort en systematisk litteraturstudie är att vi kunnat ta del av stor del tidigare forskning. Detta ger oss många nya infallsvinklar, tankar och idéer som annars inte hade varit möjliga för oss. Det har öppnat möjligheter för oss att systematiskt söka fram fem olika arbetssätt då psykisk hälsa undervisas i skolan samt två utmaningar lärare upplevt då detta genomförts. Om vi gjort en originalforskning i verksamheten, hade vi troligtvis identifierat både färre arbetssätt och utmaningar.
6.5 Förslag till vidare forskning
De mesta av forskningen som legat till grund för denna studie är utländsk och endast några enstaka studier är från Norden. Arbetssätten som identifierats kan därför vara svåra att rakt av överföras till den svenska skolan. En annan utmaning för oss har varit att just den psykisk hälsa inom idrottsundervisningen är ett ämne som det inte finns särskilt mycket forskning på. De flesta studierna vi kunde identifiera var inte skrivna av pedagoger eller forskare inom ämnet. Istället var de skrivna i journaler som kunde kopplas till psykologi, sociologi och sjukvård. För fortsatta studier inom detta ämne, anser vi att det vore bra om en forskare som är, eller har varit, verksam inom ämnet idrott och hälsa genomförde forskning inom det angivna ämnet. Detta för att öka förståelsen ännu mer då personer som är eller har varit verksamma idrottslärare troligtvis kan bidra med nya infallsvinklar.
32
7. Slutsats och praktiska implikationer
Nedan följer de slutsatser vi dragit genom artiklarna i resultatet.
7.1 Arbetssätt och möjligheter
Slutsatsen av skolsköterskors hälsosamtal med elever visade medföra positiva effekter på barn och ungdomars psykiska problem. Eftersom elever då har någon att anförtro sig till samt att få vägledning i hur man kan handskas med sina eventuella psykiska problem. I resultatet av den ena studien visade dessa hälsosamtal att det saknas förtroende för personalen i
skolverksamheten. När sådan information kommer fram kan personalen börja arbeta för att skapa förtroende hos eleverna. Efter att ha läst om hur fysisk aktivitet kan vara ett recept mot psykisk ohälsa drog vi slutsatsen att det kan vara så i vissa fall. Eftersom vissa barn och ungdomar lider av tränings- eller ätstörningar drog vi även slutsatsen att fysisk aktivitet kan vara bra för vissa men sämre för andra. En tillåtande miljö är något vi har diskuterat en del under arbetets gång. Slutsatsen vi drar är att en tillåtande miljö kan leda till minskad psykisk ohälsa i skolmiljön. Det diskuteras tidigare i arbetet om hur läraren och personal på skolorna kan arbeta mot självstigmatisering. Studierna vi har tagit del av föreslår olika
tillvägagångssätt, bland annat att läraren ska arbeta för ett positivt skolklimat. Det andra tillvägagångssättet som nämns i resultatet är att läraren ska ge eleverna verktyg för att själva kunna få strategier för hur de kan arbeta mot självstigmatisering. Slutsatsen av dessa
arbetssätt gav positiva resultat och därmed visade sig att minska självstigmatisering. Slutsatsen vi drar från det sista arbetssättet är att det blev positiva effekter av att utbilda, sprida kunskap samt reflektera tillsammans med elever om psykisk hälsa.
7.2 Utmaningarna
Tidsbrist har vi talat mycket om under arbetets gång, vilket visade sig vara en stor utmaning idrottslärare står inför. Slutsatsen dras att tidsbristen beror på att lärare har för många olika delar att täcka i ämnet idrott och hälsa, men tiden räcker inte till. Då har undervisning om hälsa eller specifikt psykisk hälsa hamnat i skymundan. Ämnestraditionen som innefattar fysisk hälsa är också en av anledningarna till att hälsobegreppet hamnat i skymundan.
33
Självstigmatisering är en utmaning lärare står inför och behöver lära sig att handskas med på ett pedagogiskt vis. Slutsatsen dras att självstigmatisering går att arbeta mot genom att dels ge elever verktyg för hur det går att handskas med problemet. Men dels att ge elever uppmuntran och självförtroende till att söka professionell hjälp.
Generellt sätt dras slutsatsen kan läraren troligtvis påverka många delar för att motverka psykisk ohälsa, men många gånger ligger problemet på en organisatorisk nivå. Ansvaret ligger då hos skolchefer eller rektorer, snarare än på läraren själv. En slutsats vi avslutningsvis drar är att det finns minimal forskning som tydligt kan kopplas till vårt angivna ämne, det vore önskvärt med mer forskning inom detta ämne. Mer forskning inom ämnet skulle möjliggöra mer kunskap och tillvägagångssätt för idrottslärare som ständigt handskas med sådan problematik i sin undervisning.
34
8. Referenser
Ahmadi, S., Heirani, A., & Jabari, N. (2013). Physical education and gender influence the mental health. World Applied Sciences Journal, 28(3), 408–410, doi,
10.5829/idosi.wasj.2013.28.03.704
Backman, E., & Larsson, H. (2016). What should a physical education teacher know? An analysis of learning outcomes for future physical education teachers in Sweden. Physical
Education and Sport Pedagogy, 21(2), 185–200, doi.10.1080/17408989.2014.946007.
Corrigan, P. W., & Rao, D. (2012). On the self-stigma of mental illness: Stages, disclosure, and strategies for change. The Canadian Journal of Psychiatry, 57(8), 464–469
doi.10.1177/070674371205700804.
Erturan-Ilker, G. (2014). Psychological well-being and motivation in a Turkish physical education context. Educational Psychology In Practice, 30(4), 365–379,
doi.10.1080/02667363.2014.949374.
Folkhälsomyndigheten. (2019). Därför ökar psykisk ohälsa bland unga. Hämtad 2020-04-14 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/barn-och-unga--psykisk-halsa/darfor-okar-psykisk-ohalsa-bland-unga/ Folkhälsomyndigheten. (2019). Fysisk aktivitet - rekommendationer. Hämtad 2020-04-29 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/fysisk-aktivitet-och-matvanor/fysisk-aktivitet--rekommendationer/
Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och och välfärd. (2019). Ny metod kan minska
självstigma. Hämtad 2020-04-17 från
