Snabblån
De lege lata och de lege ferenda
Kandidatuppsats inom affärsjuridik
Författare: Dejan Pucar, Jacob Russell
Handledare: Roger Sandberg
Framläggningsdatum 12 maj Jönköping maj 2014
Förord
Med denna uppsats ser vi nu ljuset i tunneln på våran utbildning på Handelshögskolan i Jönköping. Det har varit en tid fylld med glädje och vi har säkerligen erhållit erfarenheter som kommer följa oss livet ut. Vi skulle vilja tacka vår handledare Roger Sandberg och våra studiekamrater Anna Nyström och Caroline Andersson för deras relevanta synpunkter och för den tid som de lagt ner under uppsatsens författande.
Vad gäller ansvarsfördelningen för uppsatsen svarar vi gemensamt för kapitel 1 och 6 i sin helhet. Vad gäller resterande kapitel har vi genom lottning bestämt att Dejan Pucar ansva-rar för kapitel 2 och 5 medan Jacob Russell ansvaansva-rar för kapitel 3 och 4.
Dejan Pucar Jacob Russell
Kandidatuppsats inom affärsjuridik
Titel: Snabblån – De lege lata och de lege ferenda Författare: Dejan Pucar, Jacob Russell
Handledare: Roger Sandberg
Datum: 2014-05-12
Ämnesord Finansinspektionen, snabblån, sms-lån, överskuldsättning, tillsyn, konsumentkreditlagen, konsumentskydd, lag om viss kreditgiv-ning till konsumenter, sundhetsregeln, kreditprövkreditgiv-ning.
Sammanfattning
Utveckling på kreditmarknaden har gett upphov till nya kreditformer. Ett exempel på en sådan kredit är snabblån. Snabblån utmärks av att det är kortfristiga lån på låga belopp som konsumenterna erhåller inom en kort tidsperiod. Vidare är låneprocessen enkel. Statistik från Kronofogdemyndigheten visar att antalet betalningsföreläggan-den med grund i snabblån har ökat (se bilaga) och regeringen hävdar på basis av statistiken att samband mellan snabblån och överskuldsättning föreligger. Lag om viss kreditgivning till konsumenter har därmed blivit antagen och ska införas. Lagen innebär att snabblångivares verksamhet blir tillståndspliktig samt omfattas av Fi-nansinspektionens tillsyn. Förändringen innebär även att ytterligare krav ställs på snabblångivares bolagsordning, ägare och ledning samt att verksamheten bedrivs på ett sätt som är sunt. Avsikten med denna uppsats är att fastställa gällande rätt beträf-fande snabblångivares verksamhet. Vidare diskuteras huruvida konsumentskyddet på snabblånemarknaden är bristfälligt och om snabblångivares verksamhet därmed bör bli tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn.
Snabblångivare är finansiella institut och omfattas därmed av AnmL. Detta innebär att snabblångivare ska anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen innan verksam-het får börja bedrivas. Finansinspektionen har begränsade ingripandemöjligverksam-heter och utför endast en kontroll över snabblångivarnas ägare och ledning. Snabblångivare omfattas även av skyldigheter som följer av KkrL såsom kravet på god kreditgiv-ningssed, information om effektiv ränta, avgifternas utformning och kreditprövning. Snabblångivare har brustit i sina skyldigheter i KkrL vilket följer av domar från MD och flertalet viten och förelägganden från Konsumentverket.
I analysen fastställs att Kronofogdemyndighetens statistik inte enskilt kan användas som grund till en förändring men i kombination med gällande rätts bristfällighet,
snabblånets egenskaper och samhällets utveckling påvisas att konsumentskyddet är bristfälligt och att en förändring behövs. Vidare fastställs att systemstabiliserande reg-ler har en indirekt inverkan på konsumentskyddet och kan införas för att förbättra denna. Efter en avvägning mellan förändringens betungande verkan för snabblångi-varna och det skydd som konsumenterna erhåller ska förändringen i fråga ses som proportionerlig. Snabblångivares verksamhet bör således vara tillståndspliktig och omfattas av Finansinspektionens tillsyn.
Bachelor´s thesis in commercial law
Title: Payday loans – De lege lata och de lege ferenda
Authors: Dejan Pucar, Jacob Russell
Tutor: Roger Sandberg
Date: 2014-05-12
Subject terms: Swedish Financial Service Authority, payday loan, overindebtness, supervision, Consumer Credit Act, consumer protection, Act re-garding some credits to consumers,the rule of health, credit refe-rence.
Abstract
Evolvement on the credit market has caused the rise of new forms of credits. An ex-ample of a credit of such is the payday loan. The payday loan is distinguished by its short-term, low amount and that the customers obtain the loan in a short matter of time. Furthermore, the process of obtaining the loan is simple. Statistics from the Swedish Enforcement Authority shows that the amount of injunctions to pay based on payday loans has increased (see attachment) and that the Government claims on the basis of the statistics that a connection between payday loans and overindebtness exists. A new act regarding some credits to consumers has therefore been adopted and is to be introduced. The new act means that the payday lender´s business becomes licensed and are subject to the supervision of the Swedish Financial Service Authority. The change also means additional demands on the payday lender´s articles of associtation, owners and management, and that the business is conducted in a he-althy manner. The purpose of this essay is to determine the law as it exists regarding payday lender´s business. Further discussed is whether the consumer protection on the payday market is inadequate and if the payday lender´s business, thus, should be licensed and be subject to the supervision of the Swedish Financial Service Authority. Payday lenders are financial institutions and are therefore subject to the Act regar-ding the notification duty for some financial businesses. This means that the payday lenders shall report their business to the Swedish Financial Service Authority before operations may start. The Swedish Financial Service Authority has limited intervent-ion possibilities and performs only a control of the owners and management. Payday lenders are also subject to obligations arising from the Consumer Credit Act such as the requirement of good creditors, information about the annual percentage rate, fees designing and credit review. Payday lenders has failed to fulfill its obligations in the
Consumer Credit Act which follows from judgements from the market court and se-veral penalties and injunctions from the Consumer Agency.
In the analysis it is established that the statitistics from the Swedish Enforcement Authority alone can not be used as the basis for a change, but in combination with the existing legal deficiency, the characteristics of the payday loan and the develop-ment of the society it demonstrates that the consumer protection is inadequate and that a change is needed. Further, it is established that rules of system stabilising na-ture has an indirect effect on consumer protection and can be used to improve it. Af-ter striking a balance between the burdens the payday lenders suffer from the change with the increased consumer protection that the change will result in, the change in question is to be seen as proportionate. Payday lender´s business should therefore be subject to license and supervision of the Swedish Financial Service Authority.
Förkortningslista
AnmL Lag (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet
KkrL Konsumentkreditlag (2010:1846)
LBF Lag (2004:297) om bank och finansieringsrörelse
MD Marknadsdomstolen
MFL Marknadsföringslag (2008:486)
Prop. Proposition
SOU Statens offentliga utredningar
Innehåll
1
Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och avgränsningar ... 2
1.3 Metod och material ... 2
1.4 Disposition ... 4
2
Snabblån – konstruktion och målgrupp ... 5
3
Snabblångivares omfattning av
systemstabiliserande regler ... 7
3.1 Kort om Finansinspektionen ... 7 3.2 Snabblångivares anmälningsplikt ... 8 3.2.1 Allmänt ... 8 3.2.2 Finansinspektionens kontroll ... 93.2.3 Finansinspektionens möjligheter till ingripande ... 11
3.2.4 Motivering för snabblångivares anmälningsplikt ... 12
4
Snabblångivares omfattning av KkrL ... 14
4.1 Allmänt ... 14
4.2 God kreditgivningssed ... 14
4.3 Effektiv ränta och avgifter ... 16
4.4 Kreditprövning ... 17
4.5 Delad tillsyn och ingripandemöjligheter ... 18
5
Ett förändrat rättsläge ... 20
5.1 Motivering till en förändring ... 20
5.2 Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter ... 21
5.2.1 Allmänt ... 21
5.2.2 Tillståndsplikt och tillsyn ... 22
5.2.3 Finansinspektionens möjligheter till ingripande ... 24
5.2.4 Tillsynen i KkrL ... 25
6
Analys och slutsats ... 26
6.1 Systemstabiliserande regler som konsumentskydd ... 26
6.1.1 Inledning ... 26
6.1.2 Utredning ... 26
6.1.3 Slutsats om systemstabiliserande regler som konsumentskydd ... 27
6.2 Är konsumentskyddet bristfälligt? ... 27
6.2.1 Inledning ... 27
6.2.2 Konsumenternas egna ansvarsområde ... 27
6.2.3 Kronofogdemyndighetens statistik ... 28
6.2.4 Snabblånets egenskaper och samhällets utveckling ... 29
6.2.5 Snabblångivares anmälningsplikt ... 30
6.2.6 Snabblångivares överträdelser av skyldigheter i KkrL ... 31
6.2.7 Slutsats om konsumentskyddet är bristfälligt ... 31
6.3 Den nya lagens proportionalitet ... 32
6.3.2 Kontrollen över snabblångivares bolagsordning ... 32
6.3.3 Kontrollen över snabblångivares ägare och ledning ... 33
6.3.4 Snabblångivares skyldighet att följa sundhetsregeln ... 34
6.3.5 Finansinspektionens möjligheter till ingripande ... 34
6.3.6 Ökade kostnader för snabblångivare ... 35
6.3.7 Konsumentverkets sanktionsavgift i förhållande till den nya lagen ... 37
6.3.8 Slutsats om den nya lagens proportionalitet ... 37
6.4 Slutsats ... 38
Referenslista ... 39
1 Inledning
1.1
Bakgrund
Utveckling på kreditmarknaden har gett upphov till nya kreditformer som i större utsträck-ning görs tillgängliga för konsumenter. Utvecklingen har gjort det enklare och snabbare att erhålla lån1, vilket har resulterat i att risken för att vissa konsumenter tar förhastade beslut har ökat. Problemet ligger i att risken för överskuldsättning ökar i takt med att tillgänglig-heten av lånemöjligheter ökar.2 Den allmänna synen på låntagande har även förändrats. Det ses inte längre som en skuldsättning utan snarare som ett sätt att finansiera utgifter. Det är självklart att ett köp av bostad åtminstone delvis finansieras genom lån. Dock är det i dag inte endast kapitalvaror som finansieras på detta sätt utan även den löpande konsumtion-en.3 Ett exempel på en tämligen omdebatterad kreditform är snabblånet som växte fram i början på år 2006 och som slagit igenom på den svenska kreditmarknaden.4
Snabblånet utmärks av att dessa är kortfristiga lån på låga belopp som konsumenterna er-håller inom en kort tidsperiod.5 Snabblånet kännetecknas även av att ha en jämförbart hög effektiv ränta och marknadsföringen har ibland framstått som otillbörlig. Konsumentverket har bland annat vid flertalet tillfällen påpekat att bristfälliga kreditprövningar utförs av snabblångivarna.6 Statistik från Kronofogdemyndigheten har även visat att antalet betal-ningsförelägganden med grund i snabblån har ökat. Exempelvis skedde år 2012 en ökning om 62 %.7 Regeringen har uttalat att antalet betalningsförelägganden med grund i snabblån i dagsläget därmed ligger på en hög nivå.8
Bank- och finansieringsrörelser är verksamheter som står under Finansinspektionens tillsyn och som behöver tillstånd från samma myndighet för att bedriva sin verksamhet.9 Snabb-långivarna behöver inget tillstånd och omfattas inte heller av Finansinspektionens tillsyn. De behöver därför endast anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen, vilket begränsar
1 I uppsatsen kommer det allmänna begreppet ”lån” att användas framför den juridiska benämningen ”för-sträckning”. Anledningen till ordvalet är att vi anser att benämningen ”försträckning” är ålderdomlig och i stor utsträckning inte längre används av allmänheten och majoriteten av Sveriges jurister. Här kan uppmärk-sammas SvJT nr 1 2012/13 s. 239.
2 SOU 2013:78 s. 119-120. 3 SOU 2013:78 s. 215. 4 SOU 2013:78 s. 124.
5 Kronofogdemyndigheten, En kartläggning av unga vuxnas erfarenheter, 2007:2, s. 5.
6 Se exempelvis Adacta Investment Group (Dnr 2011/357), Ferratum Sweden AB (FF 2009:22a),
Meddelan-delån Sverige AB (FF 2009:24a) och Risicum Capital AB (FF 2009:23a).
7 Kronofogdemyndigheten, Obetalda snabblån – helårsrapport 2013, s. 2. 8 Prop. 2013/14:107 s. 37 och 41-42.
möjligheterna att ingripa mot sådana bolag.10 En förändring kommer dock att ske på snabblånemarknaden. Motiveringen är att nuvarande reglering ger upphov till en ökad risk för överskuldsättning hos konsumenter och att konsumentskyddet därmed är bristfälligt. Med anledning av detta ska det införas ytterligare systemstabiliserande regler i form av la-gen om viss kreditgivning till konsumenter.11 Förändringen i fråga kommer att innebära att snabblångivares verksamhet blir tillståndspliktig och omfattas av Finansinspektionens till-syn. Vidare ställs krav på att de bedriver sin verksamhet på ett sätt som är sund och lämp-lig. Den nya lagen träder i kraft den 1 juli år 2014.12
1.2
Syfte och avgränsningar
Avsikten med denna uppsats är att fastställa gällande rätt beträffande snabblångivares verk-samhet. Vidare diskuteras huruvida konsumentskyddet på snabblånemarknaden är bristfäl-ligt och om snabblångivares verksamhet därmed bör bli tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn.
Uppsatsen berör inte 31§ lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögen-hetsrättens område (AvtL) om ocker, då uppsatsen hade varit för omfattande för en kandi-datuppsats. Detta är även något som snabblån som kreditform blivit kritiserat för, men som inte förändras om snabblångivares verksamhet blir tillståndspliktig och hamnar under Finansinspektionens tillsyn.
Vidare behandlas inte utländsk rätt att i uppsatsen. En komparation mellan gällande rätt i Sverige och gällande rätt i andra länder behandlas inte, då uppsatsen hade blivit alltför om-fattande för en kandidatuppsats.
Uppsatsen behandlar inte lån mellan näringsidkare, utan endast lån till konsumenter. Inte heller berörs andra sorters blancoutlåning än snabblån, eftersom sådana verksamheter inte omfattas av den nya lagen som ska införas.
1.3
Metod och material
Juridiska rättskällor såsom normer, förarbeten, praxis och doktrin används för att fastställa gällande rätt, de lege lata, i nyss nämnd hierarkisk ordning. För att besvara syftet ges inled-ningsvis en beskrivning av snabblånet och dess målgrupp. Därefter görs en ingående utred-ning av gällande rätt och den nya lagen, innebärande att snabblångivares verksamhet blir
10 2§ 1st. Lag (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet (AnmL). 11 Prop. 2013/14:107.
tillståndspliktig och hamnar under Finansinspektionens tillsyn. Detta för att kunna utföra en djupgående analys. Sedan diskuteras och analyseras huruvida systemstabiliserande regler överhuvudtaget har en inverkan på konsumentskyddet och om konsumentskyddet på snabblånemarknaden är bristfälligt. Slutligen analyseras om den nya lagen är proportioner-ligt med hänsyn till de effekter som förslaget möjligen har på snabblångivare och konsu-menter. På så sätt kan en slutsats dras om snabblångivares verksamhet bör bli tillståndsplik-tig och hamna under Finansinspektionens tillsyn, de lege ferenda.
Lagtext och propositioner har en framträdande betydelse vid utrönandet av gällande rätt, då dessa är detalj- och informationsrika. Praxis används för att ge en bild av snabblånets målgrupp och vid vilka tillfällen snabblångivarna brustit i sina skyldigheter. Finansinspekt-ionen, Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket är myndigheter som tillhandahåller väl tilltagen information på området i form av bland annat statistik, utredningar, föreläg-ganden och varningar. Informationen utnyttjas vid utrönandet av gällande rätt och vad mo-tiveringen kan vara för ett förändrat rättsläge. Då informationen inte är bindande motsvarar den doktrin och används med ett kritiskt förhållningssätt. Informationen används på grund av att litteraturen kring snabblån och gällande rätt på området är undermålig eller rentav icke existerande.
Lag om viss kreditgivning till konsumenter, innebärande att snabblångivares verksamhet blir tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn, används för utredningen hur en förändring görs och om den är motiverad. Lagförslaget har nyligen blivit antaget och utgör en proposition.
I syfte att belysa hur det går till i praktiken och för att på ett fördelaktigt sätt främja säker-heten av tillförlitlig fakta i uppsatsen, har tio stycken snabblångivare valts för att represen-tera den generella snabblångivaren. Istället för att uppsatsen ska bygga på ett antal år gamla beskrivningar från diverse myndigheter har information inhämtats från respektive vald snabblångivare. Detta för att ge en tidsenligt riktig bild av snabblånet och snabblångivarna som konstruktion. Respondenterna har valts slumpmässigt. En ytlig undersökning har dock även utförts på vissa andra snabblångivare utanför de slumpmässigt valda snabblångivarna. Detta för säkerställandet av att inga icke obetydliga skillnader förekommer på kreditformen eller på snabblångivarna i sig. De snabblångivare som slumpmässigt utvalts är: Risicum Ca-pital AB (Risicum), Ferratum Sweden AB (Ferratum), SMS Pengar Norden AB (Smspengar), 4finance AB (Vivus), Northmill AB (Easycredit), Mobillån Sverige AB
(Mo-billån), Nano Invest & Finans AB (Nanokredit), Tact Group AB (Vippi), S&A Sverige AB (Snabbfinans) och Sweden Finans AB (Kundfinans).
1.4
Disposition
I uppsatsens andra kapitel förklaras snabblånet som kreditform och vilken målgrupp kredi-ten främst riktar sig till. Detta för att läsaren ska få en förståelse för snabblånets egenskaper men också för att läsaren senare ska kunna förstå uppsatsens problemområde.
I uppsatsens tredje kapitel redogörs för Finansinspektionens uppgifter och i dagsläget gäl-lande systemstabiliserande regler för snabblångivare. I det fjärde kapitlet redogörs för vissa skyldigheter som snabblångivare omfattas av i konsumentkreditlagen (2010:1846) (KkrL). Båda kapitlen syftar till att ge läsaren en förståelse för gällande rätt.
Det femte kapitlet behandlar regeringens motivering till en förändring samt hur föränd-ringen kommer ser ut. Här redogörs för vilka skyldigheter den nya regleföränd-ringen medför snabblångivare.
Det sjätte kapitlet består av en analys och slutsatser därtill om huruvida snabblångivares verksamhet bör bli tillståndspliktig och omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Här görs en återkoppling till föregående kapitel, då en utredning görs om gällande rätt är bristfällig samt om förändringen i fråga är proportionerlig.
2 Snabblån – konstruktion och målgrupp
Snabblån är en kreditform som växte fram i Sverige i början av år 2006.13 Sedan dess har antalet snabblångivare ökat. Det råder tveksamheter kring det exakta antalet snabblångivare på den svenska kreditmarknaden men år 2007 fanns det över 20 stycken enligt Kronofog-demyndigheten.14 I en utredning i Statens offentliga utredningar från år 2013 nämns att det vid tidpunkten för utredningens arbete fanns cirka 55 stycken snabblångivare i Sverige.15 Det finns flera benämningar på snabblån som kreditform. Snabblån, sms-lån, mobil-lån och snabbkrediter är endast en exemplifierande uppräkning av olika benämningar på kreditfor-men. Ingen skillnad i sak finns mellan de olika benämningarna.16 Fortsättningsvis används benämningarna snabblån och snabblångivare i uppsatsen.
En snabblångivare utgör ingen bolagsform i sig, utan definitionen av en snabblångivare görs av vilken sorts kreditverksamhet som bolaget i fråga bedriver. En snabblångivare ut-märks av att bolaget är ett finansiellt företag som tillhandahåller kreditgivning till konsu-menter. Krediterna utmärks sedermera av att de är att anse som kortfristiga lån på låga be-lopp som konsumenterna erhåller inom en kort tidsperiod.17 Krediterna ges vanligen på låga belopp såsom 50 kronor upp till det något högre beloppet 15 000 kronor, där det van-ligtvis förutsätts att konsumenten är en återkommande låntagare för att ett lån motsvarande de högre beloppen ska beviljas. Villkoren varierar självfallet i viss mån mellan diverse snabblångivare men grundtanken och utformningen på krediterna är i hög grad densamma. Krediterna utmärks som sagt bland annat av att de är kortfristiga, då krediterna vanligen ges under en period om 30 till 90 dagar men kortare kredittid kan i några fall förekomma. Lånas ett lägre belopp villkoras en kredittid om 30 dagar medan den maximala kredittiden om 90 dagar kan utnyttjas vid lån av högre belopp.18
Ansökningen av ett snabblån är utformad så att lån kan erhållas på ett enkelt och snabbt vis jämfört med hur låneprocessen ser ut vid övriga kreditformer. Många gånger beviljas lånet kort efter låneansökan och utbetalning sker sedan i regel samma dag eller efter redan 15 minuter.19 Dock har låneprocessen utvecklats sedan kreditformen först introducerades.
13 SOU 2013:78 s. 124.
14 Kronofogdemyndigheten, En kartläggning av unga vuxnas erfarenheter, 2007:2, s. 4. 15 SOU 2013:78 s. 225.
16 Prop. 2009/10:242 s. 33.
17 Kronofogdemyndigheten, En kartläggning av unga vuxnas erfarenheter, 2007:2, s. 5.
18 Se exempelvis; www.risicum.se, www.ferratum.se, www.smspengar.nu, www.easycredit.se, www.vivus.se.
Samtliga webbsidor hämtade 26-02-2014 11:53.
19 Se exempelvis https://www.ferratum.se/om_ansokan, https://www.vippi.se/sms-lan/ och
digare erfordrades endast att kredittagaren lämnade namn, personnummer, kontonummer samt lånebelopp så erhöll kredittagaren lånebeloppet kort tid efter att lånet beviljats av snabblångivaren.20 I dagsläget kräver snabblångivare att kredittagaren ytterligare anger in-komst, boendeform samt boende- och lånekostnader med mera.21 Snabblångivare kräver ingen säkerhet för beviljandet av snabblån, varpå snabblån kategoriseras som blancolån.22 Kredittagare kan ansöka om snabblån via webben och telefonen; både genom sms och tele-fonsamtal.23
Den höga effektiva räntan24 är ett kännetecken för snabblån. Vanligt förekommande är att snabblånen är räntefria eller att en låg ränta följer med lånet. Som kompensation tar istället snabblångivarna ut en avgift för lånet. Även om snabblånet är räntefritt så blir den effektiva räntan hög, då avgifterna är höga och kredittiden är kort.25
Snabblångivare riktar sig främst mot individer med svag ekonomi som har behov av att er-hålla likvida medel inom en kort period.26 Konsumentverket har uttryckt att snabblångi-vares representativa konsumenter är 37-åriga ensamstående kvinnor med barn. Konsu-mentverket menar även att de allra flesta låneansökningar sker i slutet av månaden samt att cirka 60 till 70 % av antalet sökande är återkommande låntagare.27 Kronofogdemyndighet-ens statistik visar att det är lika många kvinnor som män som finns registrerade för obe-talda snabblån samt att ungdomar och unga vuxna står för en icke obetydlig andel av lånta-garna. En studie från Sveriges Konsumenter, utförd år 2009, visar att individer som har lå-neskuld som härstammar från ett snabblån hos Kronofogdemyndigheten nästan aldrig end-ast har en skuld, utan istället flera skulder från flera kreditgivare.28
20 Ingvarsson, Lån i telefon – dags att reglera?, SvJT nr 2 2009/10 s. 385.
21 Se exempelvis; http://www.smspengar.nu/webblan/, https://www.easycredit.se/priser-pa-smslan/ och
https://www.ferratum.se/loan-application/registration där detta framkommer tydligt. Samtliga webbsidor hämtade 26-02-2014 12:05.
22 Prop. 2009/10:242 s. 33. 23 SOU 2013:78 s. 125.
24 Effektiv ränta är, enkelt sagt, ett procentuellt mått för den årliga kostnaden för behållningen av ett
kreditut-rymme. Syftet med den effektiva räntan är således att verka som en jämförelsemodell för kostnaden av olika lån. Se 1§ förordning (2010:1855) om beräkning av effektiv ränta vid konsumentkrediter som hänvisar till del 1 av bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EG där formel för beräkning av effektiv ränta ställs upp.
25 SOU 2013:78 s. 125. 26 MD 2007:17.
27 Prop. 2013/14:107 s. 23.
3 Snabblångivares omfattning av systemstabiliserande
regler
3.1
Kort om Finansinspektionen
Finansmarknaden utgör en risk för samhällsekonomiska effekter då aktörer på finansmark-naden kan skapa problem som kan komma att påverka hela ekonomin. Därför är det av vikt att marknaden kontrolleras.29 Finansinspektionen är en statlig förvaltningsmyndighet under Finansdepartementet vars uppgift är att ansvara för tillsynen och tillståndsprövning-en som rör finansiella marknader och finansiella företag. Finansinspektiontillståndsprövning-en ska ävtillståndsprövning-en an-svara för samordningsorganet för tillsyn enligt förordning (2009:92) om åtgärder mot pen-ningtvätt och finansiering av terrorism. Vidare ska Finansinspektionen vidta åtgärder för att motverka finansiella obalanser i syfte att stabilisera kreditmarknaden med beaktande av åt-gärdernas effekt på den ekonomiska utvecklingen.30 Finansinspektionen ska med ovanstå-ende i beaktande följa och analysera utvecklingen på finansmarknaden bland annat gällande risker för konsumenterna inom det finansiella området, bedöma den finansiella stabiliteten samt vilka åtgärder som vidtagits eller kan komma att vidtas. Detta sker genom utredningar som Finansinspektionen sedan kan bistå regeringen med rapporter och yttranden.31 Finans-inspektionen ska även samråda med myndigheter med koppling till finansmarknaden i Sve-rige såsom Konsumentverket samtidigt som ett samarbete med utländska motsvarigheter till finansiella tillsynsmyndigheter ska bedrivas.32
Finansinspektionens uppgift är, som nämnt ovan, bland annat att utfärda tillstånd och ut-öva tillsyn.33 Tillsynen ska fungera som ett kontrollsystem över att tillståndspliktiga företag tillämpar det finansiella regelverket korrekt. Tillsynen sker över banker och kreditmark-nadsbolag som omfattas av lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (LBF), inne-bärande att kontroll bland annat sker över bolagens kapital, verksamhetsplan samt ägare och ledning.34 För finansiella institut som omfattas av lag (1996:1006) om anmälningsplikt avseende vissa finansiella institut (AnmL), där snabblångivare ingår, sker endast en registre-ring efter att nyss nämnda institut anmält sin verksamhet till Finansinspektionen.35 Anmäl-ningsplikten och registreringen syftar till att förenkla Finansinspektionens kontroll över
29 Prop. 2002/03:139 s. 155.
30 1§ förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. 31 2 och 3§§ förordning med instruktion för Finansinspektionen. 32 5-7§§ förordning med instruktion för Finansinspektionen. 33 1§ förordning med instruktion för Finansinspektionen. 34 13 kap. 2§ och 3 kap. 2§ LBF.
lagens skyldigheter enligt penningtvättslagen.36 En viss kontroll över det finansiella institu-tens ägare och ledning sker men inte i jämförbar omfattning som vid en tillsyn.37 Om ett bolag brister i sina skyldigheter som omfattas av tillsynen eller registreringen har Finansin-spektionen olika befogenheter att tillgå.38 Mer om Finansinspektionens registrering, tillsyn och befogenheter nedan i avsnitt 3.2.
3.2
Snabblångivares anmälningsplikt
3.2.1 Allmänt
Systemstabiliserande regler reglerar förhållandet mellan näringsidkaren och staten och syf-tar direkt till att skapa ett stabilt finansiellt system med en stabil kreditmarknad. Reglerna ska motverka obalanser i det finansiella systemet och verka för hög effektivitet och förut-sättningar för konkurrens på kreditmarknaden.39 Det finns två huvudsakliga lagar av systemstabiliserande karaktär som är tillämpliga på kreditmarknaden: LBF och AnmL. Den förstnämnda lagens tillämpningsområde omfattar kreditinstitut, d.v.s. banker och kredit-marknadsföretag.40 Den senare nämnda lagen omfattar istället finansiella institut.41
I benämningen finansiella institut omfattas såväl fysiska som juridiska personer, vars verk-samhet ägnar sig åt valutaväxling eller annan finansiell verkverk-samhet.42 Med annan finansiell verksamhet avses yrkesmässig verksamhet som huvudsakligen består i att lämna och för-medla kredit (exempelvis i form av konsumentkredit), medverka vid finansiering, tillhanda-hålla betalningsmedel, ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden, medverka vid värdepappersemissioner, lämna ekonomisk rådgivning, förvara värdepapper, driva rem-bursverksamhet, tillhandahålla värdefackstjänster och driva valutahandel.43 De bolag som anmält sig skiftar. Det rör sig om allt från stora finansbolag till privatpersoner som ägnar sig åt valutaväxlingsverksamhet i mindre omfattning.44 År 2011 hade Finansinspektionen 265 stycken finansiella institut registrerade. Finansinspektionen befarar dock att ytterligare ett hundratal finansiella institut bör vara registrerade men som inte är det.45 Som nämnt ska verksamheten som bedrivs vara yrkesmässig samt huvudsakligen bestå i en av ovan nämnda
36 Prop. 2002/03:139 s. 246. 37 3§ 1st. AnmL.
38 Se 15 kap. LBF. 39 Prop. 2002/03:139 s. 1.
40 1 kap. 1§ och 5§ 2, 10 och 13p. LBF. 41 2§ 1st. och 1§ 3p. AnmL.
42 1§ 3p. AnmL.
43 1§ 2p. AnmL med hänvisning till 7 kap. 1§ 2st. 2, 3 och 5-12p. LBF. 44 Finansinspektionen, Tillsyn och registrering, s. 13.
verksamheter. Att verksamheten ska bedrivas yrkesmässigt innebär att verksamheten ska bedrivas med självständighet, regelbundenhet och varaktighet men även med vinstsyfte.46 Att huvudsakligen sådan verksamhet ska bedrivas innebär att annan verksamhet kan bedri-vas i viss mån, såsom sidoverksamhet.47 Långivare som tar emot inlåning från allmänheten undantas dock från att definieras som ett finansiellt institut i AnmL:s mening.48
Då snabblångivare yrkesmässigt och som sin huvudsakliga verksamhet tillhandahåller kon-sumentkrediter, utan att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, ska verk-samheten anses som ett finansiellt institut och faller därmed inom AnmL:s tillämpningsom-råde.
Syftet med AnmL är att ge Finansinspektionen en möjlighet att få kännedom om vilka bo-lag som omfattas av bo-lag (2009:62) om åtgärder om penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) och att genom en form av kontroll se till att dessa bolag föl-jer densamma.49 Penningtvättslagen syftar till att förhindra att finansiell verksamhet eller annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.50 Finan-siella institut som omfattas av AnmL, däribland snabblångivare, ska därför anmäla sin verk-samhet till Finansinspektionen.51 Efter att anmälan skett får anmälningspliktig verksamhet börja bedrivas.52 Anmälan ska bestå av namn, firma, personnummer och organisations-nummer. Finansinspektionen har bemyndigats att meddela föreskrifter om vilka uppgifter och handlingar utöver ovanstående som ska ingå i en anmälan.53 Finansinspektionen ska i sin tur bland annat föra register över de finansiella institut som anmält sig.54 Registret syftar till att ge offentlighet över den information som ingår i registret men också att tillhanda-hålla uppgifter för den kontroll som Finansinspektionen utövar.55
3.2.2 Finansinspektionens kontroll
Anmälningsförfarandet i fråga skiljer sig från traditionella anmälningsförfaranden där en enkel anmälan görs i form av ett administrativt förfarande. Anmälningsförfarandet är egen-artat på så sätt att mottagaren, Finansinspektionen, även ska utföra en viss kontroll över 46 Prop. 1999/2000:145 s. 28. 47 Prop. 1995/96:216 s. 40-41. 48 1§ 2p. AnmL ec. 49 Prop. 2002/03:139 s. 246. 50 1 kap. 1§ penningtvättslagen. 51 2§ 1st. AnmL. 52 Prop. 1995/96:216 s. 37.
53 9 och 12§§ förordning (2004:331) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet. 54 2§ 2st. AnmL.
anmälaren. Kontrollen består delvis av en granskning över företagets ägare och ledning.56 Personer som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ägna sig åt anmälningspliktig verksamhet. Finansinspektionen bör granska Kronofogdemyndighetens register, belastningsregister, upprätta kontakt med skattemyndigheten och diverse konkursförvaltare. Att personen varit skyldig till bokföringsbrott, skattebrott i större omfattning eller underlåtit att betala skatter och avgifter vid flertalet tillfällen motsvarande icke obetydliga belopp eller på diverse sätt handlat otillbörligt i ett konkursförfarande kan vara exempel på att personen i väsentlig ut-sträckning åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet.57
Om fallet är sådant att en juridisk person är ägare till det finansiella institutet gäller ovanstående förbud den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska perso-nen eller ingår i dess ledning.58 Med ett kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägande i ett företag om innehavet representerar minst 10 % av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.59 Med fö-retagets ledning avses styrelseledamöter, verkställande direktör samt ersättare respektive ställföreträdare.60
När ett finansiellt institut som anmält sin verksamhet till Finansinspektionen fått känne-dom om att förändringar har skett i ägar- eller ledningskretsen enligt ovan är institutet skyl-digt att snarast anmäla detta till Finansinspektionen. Även den juridiska person som inne-har kvalificerade andelar i det finansiella institutet ska anmäla ändringar i företagsledningen till Finansinspektionen.61 Regeringen har anfört att utan dessa bestämmelser om ett konti-nuerligt informationskrav hade kraven på det finansiella institutets ägare och ledning kun-nat kringgås och reglernas reella funktion hade gått förlorad.62 Finansinspektionen ska se-dan utföra en kontroll över de förändringar som anmälts.63 Utöver detta ska Finansinspekt-ionen även utföra en kontroll minst en gång om året över de finansiella institutens ägare och ledning.64
56 9§ 1st. AnmL.
57 Prop. 2013/14:107 s. 29. 58 3§ 1st. AnmL.
59 3§ 2st. AnmL, 1 kap. 5§ 14p. LBF, jfr även 1 kap. 5a§ LBF. 60 Prop. 2002/03:139 s. 249.
61 3§ 3st. AnmL.
62 Prop. 2002/03:139 s. 249. 63 9§ 1st. AnmL.
3.2.3 Finansinspektionens möjligheter till ingripande
Brister ett finansiellt institut i någon skyldighet i AnmL har Finansinspektionen vissa befo-genheter att tillgå. Om ett finansiellt institut underlåter att anmäla sin verksamhet, ska Fi-nansinspektionen förelägga det finansiella institutet att göra en anmälan. Vid utebliven an-mälan efter ett föreläggande ska Finansinspektionen istället förelägga det finansiella institu-tet att upphöra med sin verksamhet.65 Registrerade bolag ska av Finansinspektionen tas bort ur registret när föreläggande från Finansinspektionen att upphöra med verksamheten vunnit laga kraft men även när ett finansiellt institut upphört med anmälningspliktig verk-samhet.66 För att Finansinspektionen överhuvudtaget ska kunna förelägga ett finansiellt stitut, enligt ovan, att anmäla sin verksamhet eller upphöra med sin verksamhet, krävs in-formation om det finansiella institutet. Om Finansinspektionen inte innehar tillräckligt med information för att avgöra huruvida anmälningspliktig verksamhet bedrivs, kan Finansin-spektionen förelägga personen att lämna relevanta upplysningar om verksamheten för att en bedömning ska kunna göras.67 Förelägganden enligt ovan kan förenas med vite för extra påtryckning.68
Finansinspektionen kan vidta vissa åtgärder om kraven på företagets ägare och ledning i la-gen inte är uppfyllda. Finansinspektionen kan, om verksamheten drivs av en fysisk person, ålägga denne att upphöra med verksamheten.69 Drivs verksamheten av en juridisk person får Finansinspektionen förelägga rättelse och om en sådan inte görs, istället ålägga den juri-diska personen att upphöra med verksamheten.70 Om det däremot handlar om att en inne-havare med kvalificerad andel i det finansiella institutet inte uppfyller kraven på ledningen i företaget får Finansinspektionen ålägga den fysiska personen att avyttra så stor del av sina andelar i det finansiella institutet att innehavet därefter inte är att anse som kvalificerat. Är innehavaren istället en juridisk person har den juridiska personen möjlighet att istället byta ut personen som inte uppfyller de befintliga kraven på ledningen mot någon annan som gör det.71 Skälet till att kvalificerade innehavare inte kan åläggas att upphöra med verksam-heten är att det anses vara oproportionerligt att exempelvis ett företag ska upphöra med sin verksamhet endast på grund av att en ägare vägrar avyttra sitt innehav i det finansiella
65 8§ 1st. AnmL. 66 2§ 3st. AnmL. 67 8§ 2st. AnmL. 68 11§ 1st. AnmL. 69 9§ 2st. AnmL. 70 9§ 3st. AnmL. 71 9§ 4st. AnmL.
tutet. Det är möjligt att företaget i fråga i övrigt är skötsamt.72 Finansinspektionen har istäl-let möjlighet att förena nyss nämnda förelägganden med vite, så att någon möjlighet till på-tryckning åtminstone finns att tillgå.73
Finansinspektionen får för dess årliga kontroll av de finansiella instituten bestämma vilka uppgifter som ska lämnas.74 När som helst då Finansinspektionen anser det nödvändigt får även en undersökning göras hos ett finansiellt institut som omfattas av AnmL.75 Undersök-ningen får dock endast omfatta den del av verksamheten som omfattas av AnmL, reste-rande delar av verksamheten får inte undersökas.76
Finansinspektionen får bestämma att dess beslut om föreläggande ska gälla omedelbart.77 Samtliga av Finansinspektionens förelägganden kan överklagas hos allmän förvaltnings-domstol förutom beslut som innebär att ett finansiellt institut som upphört med sin anmäl-ningspliktiga verksamhet ska föras ut ur Finansinspektionens register samt beslut som in-nebär att ett bolag ska lämna upplysningar till Finansinspektionen så att en bedömning om anmälningspliktig verksamhet bedrivs ska kunna göras.78
De finansiella instituten ska för sin anmälan betala en avgift motsvarande 11 000 kronor för fysiska personer och 24 000 kronor för juridiska personer. Finansinspektionens verksamhet ska även bekostas av de finansiella instituten genom årliga avgifter.79 Avgifterna uppgår för närvarande till 3 000 kronor för fysiska personer och 13 000 kronor för juridiska perso-ner.80
3.2.4 Motivering för snabblångivares anmälningsplikt
Motiveringen till att snabblångivare endast behöver anmäla sin verksamhet till Finansin-spektionen är enligt regeringen att det inte är möjligt att ha en reglering som gäller för samtliga bolag. Regeringen menar att det sedermera är upp till konsumenten att välja mel-lan reglerade och oreglerade institut.81 Här framhäver Finansinspektionen att en prioritering av tillsynen görs, då myndigheten inte förfogar över obegränsade resurser. Även om så var fallet hade kostnaderna inte varit samhällsekonomiskt försvarbara med hänsyn till de
72 Prop. 2013/14:107 s. 29-30. 73 11§ 1st. AnmL.
74 9 och 12§§ förordning om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet. 75 7a§ 1st. AnmL.
76 7a§ 2st. AnmL. 77 11§ 2st. AnmL. 78 12§ AnmL. 79 13§ 1st. AnmL.
80 Finansinspektionen, Avgifter hos FI, 2014, s. 23. 81 Prop. 2002/03:139 s. 207.
ter som en helomfattande tillsyn hade inneburit. Myndigheten menar att huruvida tillsyn bör utövas ska bedömas utifrån de risker som finns med verksamheten.82
Regeringen menar vidare att aggressiv marknadsföring och överskuldsättning är faktorer som främst beror på det allmänekonomiska läget och hushållens vilja att ta lån. Det hade därmed varit obefogat betungade att låta konsumentkreditgivande bolag omfattas av be-stämmelserna som följer av LBF. Regeringen anser att de civil- och marknadsrättsliga regler som finns att tillgå främst bör tillhandahålla konsumenterna ett tillfredställande skydd. Till-ståndsplikt samt tillsyn av Finansinspektionen kan komplementera de civil- och marknads-rättsliga reglerna men regeringen framhäver att systemstabiliserande regler delvis är av an-nan art jämfört med konsumentskyddande regler. Vidare anför regeringen att inte mycket talar för att ett tillståndskrav för konsumentkreditgivande bolag tillsammans med övriga systemstabiliserande regler som gällande rätt stadgar åt kreditinstitut på något avgörande sätt skulle bidra till ett utökat konsumentskydd utöver de civil- och marknadsrättsliga reg-lerna. Vad gäller konsumentskyddet finns det således enligt regeringen tillräckligt skydd i respektive lagar såsom konsumentkreditlagen (2010:1846) (KkrL), marknadsföringslagen (2008:486) (MFL) och lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvill-korslagen).83
Regeringen menar att endast på grund av att det tidigare framhävdes att konsumentskyddet bör ha en framträdande betydelse vid samtliga verksamheter på kreditmarknaden och att tillsyn med mera ansågs vara befogat med anledning av detta, innebär det inte i sig att kon-sumentskyddet nedprioriteras. Det finns enligt regeringen alternativa metoder för att lösa problematiken. Jämfört med tidigare finns exempelvis i gällande rätt fler och mer långtgå-ende regler. Även det faktum att Sverige gått med i EU har bringat effekter såsom friare rörlighet som i sig resulterat i att gränsöverskridande konkurrens ökat i omfattning. En ökad konkurrens är positiv, då det ger ökad möjlighet till förmånliga priser och övriga vill-kor. En mindre reglerad marknad ökar enligt regeringen möjligheterna för en sådan kon-kurrens.84
82 Finansinspektionen, Tillsyn och registrering, s. 6.
83 Angående hela stycket - prop. 2002/03:139 s. 207-209. 84 Angående hela stycket - prop. 2002/03:139 s. 210.
4 Snabblångivares omfattning av KkrL
4.1
Allmänt
KkrL består av konsumentskyddande regler som, till skillnad från systemstabiliserande reg-ler, främst reglerar förhållandet mellan näringsidkaren och konsumenten. KkrL är bland annat tillämplig då en näringsidkare lämnar eller erbjuder kredit till en konsument.85 Lagen omfattar i princip alla konsumentkrediter och därmed även snabblån.86 Dock har lagen ny-ligen genomgått ett par nämnvärda förändringar. I och med att den nya KkrL trädde i kraft den 1 januari år 2011 efter att den Europeiska Unionen antagit ett nytt direktiv om konsu-mentkrediter,87 avskaffades det så kallade bagatellundantaget. Bagatellundantaget innebar bland annat att krediter på låga belopp som lämnades eller erbjöds till konsumenter undan-togs från vissa skyldigheter i KkrL. Det handlade om skyldigheter såsom krav på informat-ion om effektiv ränta i marknadsföringen och innan ett avtal ingicks samt krav på kredit-prövning.88 Anledningen till bagatellundantagets uppkomst var att underlätta betalningar mot fakturor. I praktiken kom dock även snabblånen att omfattas av undantaget.89 Nuva-rande reglering innebär att skyldigheterna i KkrL är tillämplig på snabblån i sin helhet. För-ändringarna motiverades av att många individer inte betalat tillbaka snabblånet i tid och att förbättrad information skulle ge en ökad möjlighet för konsumenterna att bedöma huruvida ett kreditavtal bör ingås. Även kravet på kreditprövning skulle förhindra att kon-sumenter som saknar återbetalningsförmåga ingår kreditavtal. Det fanns inga skäl att un-danta snabblån från nämnda skyldigheter.90
4.2
God kreditgivningssed
Snabblångivare ska vid sin kreditgivning iaktta god kreditgivningssed, vilket innebär att de ska ta till vara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg och ge de förklaringar som konsumenten behöver.91 Stadgandet ger inte detaljerad information om vad god kreditgiv-ningssed faktiskt innebär. Enligt förarbetena innebär god kreditgivkreditgiv-ningssed att kreditgiva-ren, innan ingåendet av kreditavtalet samt under kredittidens gång, ska handla
85 1§ 1st. KkrL.
86 Prop. 2009/10:242 s. 39.
87 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och
om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG.
88 5a§ 3st., 6§ 3st., 7§ konsumentkreditlagen (1992:830).
89 Innan borttagandet av det så kallade bagatellundantaget, så var snabblånet som kreditform konstruerat för
att hamna inom bagatellundantagets tillämpningsområde. På så sätt undgick snabblångivarna vissa skyldig-heter som följde av KkrL.
90 Prop. 2009/10:242 s. 35-36. 91 6§ KkrL.
gillt och ansvarsfullt mot konsumenten. Med tillbörlig omsorg i begreppet god kreditgiv-ningssed menas att kreditgivare ska agera med utgångspunkt att lånet har stor betydelse för kredittagarens ekonomi. Förarbetena informerar vidare att god kreditgivningssed även in-nebär att återhållsamhet och måttfullhet ska iakttas vid marknadsföringen av krediter. Detta innefattar att marknadsföringen inte ska missleda konsumenten gällande de ekonomiska konsekvenserna av krediten i fråga. Även att krediten framstår som en bekymmersfri lös-ning på kredittagarens problem får anses strida mot god sed i KkrL:s melös-ning. Det ska vara upp till kredittagaren själv att avgöra huruvida krediten är förmånlig för denne eller ej. An-gående förklaringsskyldigheten ska information som ges till kredittagaren vara saklig och innefatta sådant som kredittagaren bör känna till. Ett utelämnande av information av så-dant slag skulle strida mot god kreditgivningssed. Enligt förarbetena ska vidare definitionen av god kreditgivningssed utrönas till stor del genom regler som branschföreträdare och till-synsmyndigheter kommit överens om men även att tilltill-synsmyndigheternas uttalanden samt råd och riktlinjer ska ge vägledning vid tolkning av begreppet.92
Konsumentverket har i sina allmänna råd om konsumentkrediter gett vägledning till be-greppet god kreditgivningssed. Konsumentverket menar bland annat, utöver förarbetenas utröning av god kreditgivningssed, att förklaringsskyldigheten inte innebär att kreditgivaren ska förse kredittagaren med råd. Dock kan det tillika innebära att kreditgivaren ska avråda kredittagaren att ta ett lån om det finns indikationer som tyder på att avtalet är ofördelaktigt för kredittagaren såsom då det exempelvis finns risk för överskuldsättning. Något som skulle kunna tyda på detta är då kredittagaren innehar flertalet lån. Förklaringsskyldigheten anses vara uppfylld då all nödvändig information lämnas till konsumenten och denne för-stått innebörden av informationen. Angående återbetalningstidens längd ska den bestäm-mas utifrån lånets livslängd, varvid det med lån motsvarande låga belopp ska följa korta kredittider och tvärtom. Konsumentverket menar vidare att återhållsamhet och måttfullhet vid marknadsföringen av krediter bland annat innebär att möjligheten att en kredit erhålls snabbt inte ska inte vara ett avgörande argument med hänsyn till övriga kreditvillkor eller ges en framträdande plats i marknadsföringen.93
KkrL innehåller bestämmelser som är mer specifika för just konsumentkrediter och kom-pletterar de mer generella reglerna i MFL. Reglerna överlappar med varandra och ska till-lämpas jämsides, vilket i övrigt innebär att Konsumentombudsmannen har vissa
92 Prop. 2009/10:242 s. 91 och prop. 1991/92:83 s. 106-107.
heter att tillgå.94 Konsumentombudsmannen har vid ett antal tillfällen väckt talan i Mark-nadsdomstolen mot vissa snabblångivare. Konsumentombudsmannen har menat att dessa snabblångivares marknadsföring varit otillbörlig och bland annat stridit mot god kreditgiv-ningssed. Marknadsdomstolen har exempelvis i en dom förbjudit en snabblångivare att marknadsföra sina krediter som en snabb och bekväm möjlighet att lösa ekonomiska pro-blem.95 I en annan dom meddelade Marknadsdomstolen att en snabblångivare brutit mot god kreditgivningssed, då möjligheten till en snabb kredit framhållits som ett avgörande ar-gument med hänsyn till övriga kreditvillkor i marknadsföringen.96 Konsumentombudsman-nen har även vid flertalet tillfällen riktat förelägganden mot vissa snabblångivare på grund av handlande i strid mot god kreditgivningssed. Något som frekvent återkommer i flertalet förelägganden mot snabblångivare är att ett snabbhetsargument givits en framträdande plats i marknadsföringen.97
4.3
Effektiv ränta och avgifter
Snabblångivare ska vid sin marknadsföring av krediter lämna information om den effektiva räntan för krediten. Detta ska ske med ett representativt exempel.98 Denna ska utgöra den vanligaste kreditsituationen som kan tänkas kunna förutses med krediten. Det räcker såle-des inte med en hänvisning till en webbsida.99 Om annan räntesats eller dylikt anges i marknadsföringen utöver den effektiva räntan ska snabblångivare även ge mer utförlig in-formation tillsammans med ett representativt exempel. Det rör sig om inin-formation såsom kreditränta, avgifter och kostnader, kreditbelopp, löptid, total kostnad för lånet med mera.100 Inom rimlig tid innan ett kreditavtal ingås är snabblångivare också skyldiga att in-formera kredittagaren om bland annat kreditbeloppet, löptid, effektiv ränta, eventuella av-gifter, dröjsmålsränta och ytterligare villkor till krediten.101
Som nämnt ovan i avsnitt 2 är snabblånet utformat så att en låg eller obefintlig ränta löper jämte lånet samtidigt som en avgift tas ut. Sådana avgifter ska motsvara de kostnader som långivare har för krediten. Om kostnader kan särskiljas får avgifter tas ut särskilt för varje
94 Prop. 1991/92:83 s. 106-107. 95 MD 2007:17.
96 MD 2010:30.
97 Se exempelvis KO FF 2009:22a (Ferratum), KO FF 2009:23a (Risicum), KO FF 2009:24a (Meddelandelån
Sverige AB) och KO FF 2010:08a (Come&Stay Nordic AB).
98 7§ 1st. KkrL.
99 Prop. 2009/10:242 s. 92. 100 7§ 2st. KkrL.
kostnad.102 Bestämmelsen syftar till att förse konsumenterna med ett skydd genom att bland annat förhindra att konsumenten inte kan beräkna den verkliga kostnaden för kredi-ten samt att sådana avgifter kunde fördyra kredikredi-ten.103 Snabblångivare har inte alltid följt bestämmelsen ovan och i två domar från Marknadsdomstolen förbjöds snabblångivarna att ta ut avgifter som inte överensstämde med kostnaderna för lånet till den enskilda konsu-menten.104
4.4
Kreditprövning
Snabblångivare är skyldiga att utföra en kreditprövning på kredittagaren. Detta innebär att tillräckligt med information om kredittagarens ekonomiska förhållanden ska inhämtas för bedömningen huruvida kredittagaren har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad denne åtar sig enligt kreditavtalet. Kredit får endast beviljas då kredittagaren anses ha de ekono-miska förutsättningar som krävs för att fullgöra kreditavtalet.105
En kreditprövning utförs genom att långivaren samlar in uppgifter om kredittagaren, däref-ter beräknar kredittagarens betalningsförmåga och utefdäref-ter den informationen avgör om krediten ska beviljas eller ej. En helhetsbild av kredittagarens ekonomiska situation ska in-förskaffas, däribland inkomst, förmögenhetsförhållanden samt betalningsanmärkningar. In-formationen bör inhämtas från flertalet källor såsom kredittagaren självt, en kreditupplys-ning samt databaser. Endast information från kredittagaren är inte tillräckligt.106 En kredit-prövning behöver dock inte göras om kreditgivaren har kännedom om kredittagaren eller en grundad anledning att tro att denne har tillräckliga ekonomiska möjligheter att uppfylla kreditavtalet.107
Kreditprövningen utgör en del av kreditgivarens goda kreditgivningssed och är en åtgärd som syftar till att motverka överskuldsättning.108 Vissa snabblångivare har utfört bristfälliga kreditprövningar och har då varnats av Konsumentverket. Konsumentverket undersökte år 2012 kreditprövningarna hos flertalet snabblångivare och samtliga varnades. Konsument-verket har anfört att orsaken till varningarna bland annat var att bedömningar om bevil-jande av kredit endast gjordes på grundval av information som inhämtats från en kredit-upplysning och inte på information från kredittagaren i form av ekonomiska och personliga 102 18§ 1st. KkrL. 103 Prop. 1991/92:83 s. 53 ff. 104 MD 2008:3 och MD 2009:34. 105 12§ 1st. KkrL. 106 Prop. 2009/10:242 s. 99-100. 107 Prop. 2009/10:242 s. 55. 108 Prop. 1991/92:83 s. 107.
förhållanden. Information om kredittagarens inkomst var ålderdomlig och vidare togs ing-en hänsyn till kredittagaring-ens totala skuldbörda och betalningsutrymme.109
4.5
Delad tillsyn och ingripandemöjligheter
Konsumentverket och Finansinspektionen har delad tillsyn över KkrL. Konsumentverket ska utöva tillsyn över de kreditgivare som inte är under Finansinspektionens tillsyn. Det är således Konsumentverkets uppgift som tillsynsmyndighet att se till att snabblångivare följer de skyldigheter som följer av lagen.110 För att kunna utöva sin tillsyn kan Konsumentverket företa inspektion hos en snabblångivare för att ta del av samtliga handlingar som behövs för tillsynen.111 Vid underlåtenhet från snabblångivare att lämna handlingarna i fråga kan Konsumentverket förelägga snabblångivaren att fullgöra sin skyldighet. Föreläggandet får förenas med vite.112
Konsumentverket har endast befogenheter att vidta åtgärder vid bristande kreditprövning. Tidigare kunde Konsumentverket utfärda en varning vid bristande kreditprövning och end-ast i ytterst grova eller återkommande fall förelägga snabblångivaren att upphöra med sin verksamhet. En lagändring som trädde i kraft den 1 april år 2014 innebär dock att myndig-hetens befogenheter utökades. Nu finns även en möjlighet att förena en varning med en sanktionsavgift. Konsumentverket har således befogenhet att, om kravet på kreditprövning inte följs, utfärda en varning till snabblångivaren.113 En varning ska dock endast utfärdas om överträdelsen är ringa, innebärande att några enstaka kreditprövningar varit bristfälliga eller underlåtits. Detta gäller även överträdelser där krediten uppgår till mindre belopp.114 Om den bristande kreditprövningen inte är att anse som ringa, får varningen förenas med en sanktionsavgift.115 Sanktionsavgiften får uppgå till lägst femtusen kronor och högst tio miljoner kronor.116 Om snabblångivare tidigare fått en varning eller om överträdelsen av kravet på kreditprövning är särskilt allvarlig, får Konsumentverket istället förelägga
109 Se varningar mot Creditum AB (Dnr 2012/1334), Sett Finans AB (Dnr 2012/1338), Netlender Capital of
Sweden AB (Dnr 2012/1342), Into Finans AB (Dnr 2012/1341), Canoxa Capital AB (Dnr 2012/1343), Visovi AB (Dnr 2012/1344), 3B Kapital AB (Dnr 2012/1339), Mcgreg Invest AB (Dnr 2012/1336), Strandia Management AB (Dnr 2012/1335), 4finance AB (Dnr 2012/350), Meddelandelån Sverige (Dnr 2011/358), Risicum Capital (Dnr 2011/355), Nano Invest & Finans (Dnr 2011/354), IPP Sweden (Dnr 2011/348) och Adacta Investment Group (Dnr 2011/357).
110 49§ 1st. KkrL. 111 50§ 1st. KkrL. 112 50§ 2st. KkrL. 113 50§ 1st. KkrL. 114 Prop. 2013/14:34 s. 17. 115 51§ 1st. KkrL. 116 52§ KkrL.
långivaren att upphöra med att lämna krediter. Föreläggandet får förenas med vite.117 Huruvida överträdelsen ska anses som särskilt allvarlig ska bedömas med särskild hänsyn till om överträdelsen skett upprepade gånger samt systematiskt.118 Konsumentverkets var-ning, sanktionsavgift samt föreläggande att upphöra att lämna krediter kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.119
117 51§ 2st. KkrL. 118 51§ 3st. KkrL. 119 54§ 1st. KkrL.
5 Ett förändrat rättsläge
5.1
Motivering till en förändring
Regeringen anser att det i dagsläget finns en problematik inom konsumentkreditgivningen och att det är dags för en förändring på kreditmarknaden. Regeringen menar att problema-tiken har sin grund i ovissheten om antalet konsumentkreditgivande bolag samt att till-synsmyndigheterna för närvarande saknar tillräckliga metoder för att vidta åtgärder då olä-genheter uppstår. Motiveringen till det i dagsläget gällande rättsläge var bland annat att systemstabiliserande regler delvis var av annan art än konsumentskyddande regler och att systemstabiliserande regler inte i första hand bringar ett högre konsumentskydd. Även att en sådan reglering hade varit onödig, då överskuldsättning beror på faktorer såsom det all-mänekonomiska läget och hushållens vilja att ta lån. Regeringen menar dock att betydelsen av en systemstabiliserande reglering på senare tid ökat för uppnåendet av ett tillfredstäl-lande konsumentskydd och att det därmed krävs regler för verksamheten i sig, en tillsyn över att reglerna följs samt möjligheter till åtgärder då reglerna försummas. Regeringen har som motivering till att rättsläget bör förändras anfört att snabblån är en orsak till överskuldsättning hos konsumenter. Som stöd för sitt påstående har regeringen hänvisat till statistik från Kronofogdemyndigheten (se bilaga). Statistiken behandlar antalet inkomna be-talningsförelägganden från företag som huvudsakligen bedriver kreditgivning av snabba krediter. Regeringen har uttalat att de anser att den höga nivån på antalet ansökningar om betalningsförelägganden innebär att överskuldsättningen på grund av snabblån är hög.120 Inför upprättandet av lagförslaget fick Finansinspektionen av regeringen uppgiften att ut-reda systemet med registrering av vissa finansiella företag. Finansinspektionen belyste sär-skilt i sin rapport att den registrering som i dagsläget ger de konsumentkreditgivande bola-gen rätt att bedriva sådan verksamhet fungerar som en falsk kvalitetsstämpel och ger kon-sumenterna en uppfattning om verkligheten som inte är riktig. Registreringen bidrar till en trygghetskänsla hos konsumenterna.121 Finansinspektionen poängterade risken för detta vid nuvarande rättslägets utformning men ombads av regeringen att istället informera konsu-menterna om registreringens egentliga innebörd.122 Finansinspektionen menar att de för-sökt informera konsumenterna om registreringens verkliga innebörd men att det är osäkert om informationen är tillräcklig i sig samt om informationen nått ut till samtliga
120 Prop. 2013/14:107 s. 37 och 41-42 med hänvisning till Kronofogdemyndighetens rapport, Obetalda
snabb-lån – helårsrapport 2013.
121 Prop. 2013/14:107 s. 37 med hänvisning till Finansinspektionens rapport, Tillsyn och registrering, s. 7 och 26. 122 Finansinspektionen, tillsyn och registrering, s. 10.
ter.123 Finansinspektionen anför även att nuvarande reglering i viss mån inte uppnår sitt syfte, då det är möjligt att personer som åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet el-ler som gjort sig skyldig till grov brottslighet kan finnas med i de finansiella institutens ägare och ledning. Detta är möjligt, då Finansinspektionen har en skyldighet att registrera det finansiella institutets anmälan innan en kontroll sker. När väl anmälan är registrerad sker en kontroll och beslut om rättelse kan tas. Förfarandet kan ta en viss tid. Från att regi-strering skett till att ingripande åtgärder görs finns en möjlighet att ovan nämnda personer finns i finansiella instituts ägare och ledning. Detta är enligt Finansinspektionen icke accep-tabelt för ett tillfredställande konsumentskydd.124 Finansinspektionen anser att en registre-ring utan tillsyn bör undvikas samt att de civil- och marknadsrättsliga reglerna inte är till-räckliga i nuläget. Ytterligare systemstabiliserande regler bör införas.125
5.2
Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter
5.2.1 Allmänt
Regeringen har med ovanstående motivering i åtanke valt att ändra nuvarande rättsläge för snabblångivare och vissa andra konsumentkreditgivande bolag genom att bland annat göra verksamheten tillståndspliktig samt utövas under Finansinspektionens tillsyn. Regeringen har dock valt att inte omfatta snabblångivare av LBF, den andra lagen av systemstabilise-rande karaktär som omfattar kreditinstitut och där tillståndsplikt och tillsyn råder. Föränd-ringen som regeFöränd-ringen valt att göra är istället att införa en ny lag om viss verksamhet med konsumentkrediter. Lagen ska omfatta vissa företag som bedriver kreditgivning till konsu-menter, däribland snabblångivare, och som faller utanför definitionen av ett kreditinstitut. Dessa verksamheter kommer således inte längre omfattas av AnmL utan istället av den nya lagen. Regeringen menar att det skulle bli alltför betungande för snabblångivare och övriga konsumentkreditgivande verksamheter som avses att omfattas av samtliga bestämmelser i LBF, då dessa verksamheter inte bedriver sådan verksamhet som föranleder en omfattning av samtliga skyldigheter i lagen. En speciellt anpassad lag för den typen av verksamhet som åsyftas är enligt regeringen ett mer fördelaktigt sätt att uppnå den nya regleringens syfte, nämligen att bidra till ett starkare konsumentskydd.126
123 Prop. 2013/14:107 s. 38 med hänvisning till Finansinspektionens rapport, Tillsyn och registrering, s. 7. 124 Prop. 2013/14:107 s. 39-40.
125 Prop. 2013/14:107 s. 38 med hänvisning till Finansinspektionens rapport, Tillsyn och registrering, s. 13. 126 Avseende hela stycket - Prop. 2013/14:107 s. 41-41 och 44-45.
5.2.2 Tillståndsplikt och tillsyn
Den nya lagen innebär att vissa verksamheter som bedriver kreditgivning till konsumenter bland annat blir tillståndspliktiga. Tillståndsplikten omfattar bolag som yrkesmässigt lämnar eller förmedlar vissa konsumentkrediter. Huruvida verksamheten bedrivs yrkesmässigt ska bedömas utifrån exempelvis antalet transaktioner, verksamhetens varaktighet och kreditens belopp. Det finns ingen restriktion i den nya lagen som stadgar att endast verksamheter som huvudsakligen bedriver kreditgivning till konsumenter omfattas av lagen. Samtliga bo-lag som lämnar och förmedlar konsumentkrediter omfattas av tillståndsplikten, oberoende verksamhetens omfattning. Detta motiveras av att syftet med lagen är att uppnå ett högt konsumentskydd och att en enskild konsument inte är mindre skyddsvärd endast på den grund att ett bolag bedriver kreditgivning till konsumenter i mindre omfattning. Dock un-dantas verksamheter som redan utövar sin verksamhet efter tillstånd. Endast aktiebolag, ekonomiska föreningar samt motsvarande utländska bolag omfattas av tillståndsplikten och det blir även genom förändringen förbjudet för fysiska personer att bedriva yrkesmässig kreditgivning. Tillståndsplikten har i lagförslaget utformats med den tillståndsplikt som rå-der för bolag som omfattas av LBF som förebild.127
Flertalet krav uppställs för att tillstånd att bedriva kreditgivning till konsumenter enligt den nya lagen ska meddelas av Finansinspektionen. En förutsättning är bland annat att bolagets bolagsordning eller stadgar godkänns av myndigheten. Ett godkännande krävs även vid eventuella ändringar därom. Prövningen består av en bedömning huruvida bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med den nya lagen och andra lagar som kreditgivaren om-fattas av. Det som bör finnas med i bolagsordningen, utöver de associationsrättsliga kraven, är under vilka förutsättningar kreditgivning ska ske.128 För tillstånd krävs även att bolagets verksamhet kan antas komma att bedrivas i enlighet med den nya lagen samt andra författ-ningar som bolaget omfattas av. Det är enligt regeringen upp till Finansinspektionen att fö-reskriva om vad som krävs för att bolagsordningen med mera ska godkännas.129
För att tillstånd ska medges utförs också en ägar- och ledarkontroll av Finansinspektionen. Kontrollen består, likt den kontroll som görs i AnmL, i en prövning av den som har eller i eller framtiden kan antas ha ett kvalificerat innehav i det konsumentkreditgivande bolaget men även bolagets styrelse, verkställande direktör samt ersättare till dessa. Med ett kvalifi-cerat innehav avses motsvarande med vad som avses i AnmL. Skillnaden i kontrollen
127 Avseende hela stycket - Prop. 2013/14:107 s. 45-46.
128 Prop. 2013/14:107 s. 49 och 55. Jfr även 3 kap. 2§ 1st. 1p. och 3 kap. 3, 4 samt 8§§ LBF. 129 Prop. 2013/14:107 s. 49 och 55. Jfr även 3 kap. 2§ 1st. 2p. LBF.
