Lag om viss verksamhet med konsumentkrediter 21

5.2.1 Allmänt

Regeringen har med ovanstående motivering i åtanke valt att ändra nuvarande rättsläge för snabblångivare och vissa andra konsumentkreditgivande bolag genom att bland annat göra verksamheten tillståndspliktig samt utövas under Finansinspektionens tillsyn. Regeringen har dock valt att inte omfatta snabblångivare av LBF, den andra lagen av systemstabilise- rande karaktär som omfattar kreditinstitut och där tillståndsplikt och tillsyn råder. Föränd- ringen som regeringen valt att göra är istället att införa en ny lag om viss verksamhet med konsumentkrediter. Lagen ska omfatta vissa företag som bedriver kreditgivning till konsu- menter, däribland snabblångivare, och som faller utanför definitionen av ett kreditinstitut. Dessa verksamheter kommer således inte längre omfattas av AnmL utan istället av den nya lagen. Regeringen menar att det skulle bli alltför betungande för snabblångivare och övriga konsumentkreditgivande verksamheter som avses att omfattas av samtliga bestämmelser i LBF, då dessa verksamheter inte bedriver sådan verksamhet som föranleder en omfattning av samtliga skyldigheter i lagen. En speciellt anpassad lag för den typen av verksamhet som åsyftas är enligt regeringen ett mer fördelaktigt sätt att uppnå den nya regleringens syfte, nämligen att bidra till ett starkare konsumentskydd.126

123 _{Prop. 2013/14:107 s. 38 med hänvisning till Finansinspektionens rapport, Tillsyn och registrering, s. 7.} 124 _{Prop. 2013/14:107 s. 39-40.}

125 _{Prop. 2013/14:107 s. 38 med hänvisning till Finansinspektionens rapport, Tillsyn och registrering, s. 13.} 126 _{Avseende hela stycket - Prop. 2013/14:107 s. 41-41 och 44-45.}

5.2.2 Tillståndsplikt och tillsyn

Den nya lagen innebär att vissa verksamheter som bedriver kreditgivning till konsumenter bland annat blir tillståndspliktiga. Tillståndsplikten omfattar bolag som yrkesmässigt lämnar eller förmedlar vissa konsumentkrediter. Huruvida verksamheten bedrivs yrkesmässigt ska bedömas utifrån exempelvis antalet transaktioner, verksamhetens varaktighet och kreditens belopp. Det finns ingen restriktion i den nya lagen som stadgar att endast verksamheter som huvudsakligen bedriver kreditgivning till konsumenter omfattas av lagen. Samtliga bo- lag som lämnar och förmedlar konsumentkrediter omfattas av tillståndsplikten, oberoende verksamhetens omfattning. Detta motiveras av att syftet med lagen är att uppnå ett högt konsumentskydd och att en enskild konsument inte är mindre skyddsvärd endast på den grund att ett bolag bedriver kreditgivning till konsumenter i mindre omfattning. Dock un- dantas verksamheter som redan utövar sin verksamhet efter tillstånd. Endast aktiebolag, ekonomiska föreningar samt motsvarande utländska bolag omfattas av tillståndsplikten och det blir även genom förändringen förbjudet för fysiska personer att bedriva yrkesmässig kreditgivning. Tillståndsplikten har i lagförslaget utformats med den tillståndsplikt som rå- der för bolag som omfattas av LBF som förebild.127

Flertalet krav uppställs för att tillstånd att bedriva kreditgivning till konsumenter enligt den nya lagen ska meddelas av Finansinspektionen. En förutsättning är bland annat att bolagets bolagsordning eller stadgar godkänns av myndigheten. Ett godkännande krävs även vid eventuella ändringar därom. Prövningen består av en bedömning huruvida bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med den nya lagen och andra lagar som kreditgivaren om- fattas av. Det som bör finnas med i bolagsordningen, utöver de associationsrättsliga kraven, är under vilka förutsättningar kreditgivning ska ske.128 _{För tillstånd krävs även att bolagets} verksamhet kan antas komma att bedrivas i enlighet med den nya lagen samt andra författ- ningar som bolaget omfattas av. Det är enligt regeringen upp till Finansinspektionen att fö- reskriva om vad som krävs för att bolagsordningen med mera ska godkännas.129

För att tillstånd ska medges utförs också en ägar- och ledarkontroll av Finansinspektionen. Kontrollen består, likt den kontroll som görs i AnmL, i en prövning av den som har eller i eller framtiden kan antas ha ett kvalificerat innehav i det konsumentkreditgivande bolaget men även bolagets styrelse, verkställande direktör samt ersättare till dessa. Med ett kvalifi- cerat innehav avses motsvarande med vad som avses i AnmL. Skillnaden i kontrollen jäm-

127 _{Avseende hela stycket - Prop. 2013/14:107 s. 45-46.}

128 _{Prop. 2013/14:107 s. 49 och 55. Jfr även 3 kap. 2§ 1st. 1p. och 3 kap. 3, 4 samt 8§§ LBF.} 129 _{Prop. 2013/14:107 s. 49 och 55. Jfr även 3 kap. 2§ 1st. 2p. LBF.}

fört med den i AnmL är att vissa ytterligare faktorer ska beaktas. Utöver AnmL:s krav på att ägaren och ledningen inte har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet och inte heller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet finns i den nya lagen krav på att den kvalificerade innehavaren ska vara lämplig och att styrelsen och den verkställande direktören ska ha till- räcklig insikt, erfarenhet och i övrigt anses lämplig för sitt arbete. Finansinspektionen ska för kontrollen bland annat bedöma om risk finns för penningtvätt och finansiering av terrorism. Finansinspektionen ska för kontrollen begära utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret och kontakta skatteverket och diverse konkursförvaltare.130

Vid prövningen om tillstånd ska medges och även kontinuerligt när tillstånd väl givits ska Finansinspektionen pröva om kreditgivarna följer sundhetsregeln i den nya lagen. Sund- hetsregeln innebär att kreditgivarna ska driva sin verksamhet på ett sätt som är sunt.131 _In- nebörden av vad som menas med en sund verksamhet framkommer i flertalet förarbeten, då sundhetsregeln är ett återkommande krav bland regler om kreditgivares verksamhet.132 Sundhetsregeln ska förstås mot bakgrund av dessa förklaringar och regeln innefattar enligt regeringen ett allmänt krav på kvalitet hos kreditgivarna. Sundhetsregeln ämnar bland annat att förhindra att överträdelser görs av normer, icke bindande regler från myndigheter, regler från privata organ eller etablerade moraliska och etiska normer. Bedömningen om huruvida sundhet föreligger ska även bestå av en prövning om kvalitetsnivån hos kreditgivaren är till- räckligt hög för att konsumenterna ska ha ett förtroende för marknaden. Som exempel kan nämnas då kreditgivaren utnyttjar sin starkare ställning mot konsumenterna. Regeringen menar vidare att kreditgivarna genom regeln ska handla hederligt, rättvist och professionellt men att åtgärder endast ska vidtas vid uppenbara överträdelser. Sundhetsregeln innefattar även krav på dokumentation samt att kreditgivarens soliditet, likviditet och riskhantering ligger på en acceptabel nivå.133

För att konsumentkreditgivande verksamhet ska bedrivas krävs att en engångskostnad som regeringen uppskattningsvis menar kommer uppgå till 150 000 – 200 000 kronor betalas. Kostnaden har grund i den arbetsbelastning Finansinspektionen har för den inledande kon- trollen av företaget. Det tillkommer även en tillståndsavgift och en årlig avgift för bekost-

130 _{Avseende hela stycket - Prop. 2013/14:107 s. 49 och 54. Jfr även 3 kap. 2§ 1st. 3 och 4p. LBF.} 131 _{Prop. 2013/14:107 s. 51.}

132 _{Se exempelvis prop. 1992/93:89 s. 153 och prop. 2002/03:139 s. 280.} 133 _{Prop. 2013/14:107 s. 51-52. Jfr även 6 kap. 4§ LBF.}

naden av Finansinspektionens verksamhet. Det är ännu oklart till vilket belopp dessa avgif- ter kommer uppgå till.134

5.2.3 Finansinspektionens möjligheter till ingripande

För att Finansinspektionen ska kunna utföra ovanstående bedömningar och därmed utöva sin tillsyn ska de konsumentkreditgivande bolagen som omfattas av den nya lagen lämna upplysningar till myndigheten. Finansinspektionen får även göra undersökningar hos kre- ditgivaren om det är nödvändigt för att tillsynen ska utövas. Undersökningen hos kreditgi- varen ska i sådana fall omfatta den del av verksamheten som är tillståndspliktig och består främst i att ta del av handlingar och undersöka företagets rutiner. Finansinspektionen be- myndigas i den nya lagen att utfärda föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas till myndigheten.135 _{Om kreditgivaren underlåter att lämna föreskrivna uppgifter eller om det} inte sker inom föreskriven tid, kan Finansinspektionen förelägga bolaget med en förse- ningsavgift.136

För den händelse att ett konsumentkreditgivande bolag som omfattas av den nya lagen åsi- dosätter någon skyldighet i den nya lagen eller någon annan lag som reglerar verksamheten i fråga, ska Finansinspektionen vidta åtgärder. Finansinspektionen ska dock inte utöva till- syn över att bolagen följer KkrL, varpå några åtgärder från Finansinspektionen om någon skyldighet däri negligerats inte kommer på fråga. Om någon skyldighet som Finansinspekt- ionen utövar tillsyn över enligt den nya lagen negligeras, har myndigheten möjlighet att fö- relägga kreditgivaren att inom viss tid begränsa sin verksamhet, minska riskerna som verk- samheten bringar eller vidta någon annan åtgärd som löser den uppkomna situationen. Vi- dare har Finansinspektionen möjlighet att utfärda ett förbud mot ett beslut eller annars till- dela kreditgivaren en anmärkning. Finansinspektionen kan avstå från att vidta åtgärder om de bristande skyldigheterna endast är ringa eller ursäktlig eller annars har tillrättagjorts. Un- derlåtenhet till ett ingripande kan även ske då annan myndighet vidtagit tillräckliga åtgärder. I fall av ringa natur kan en varning utfärdas och i andra fall av allvarligare natur kan Finans- inspektionen återkalla en kreditgivares tillstånd.137 _{Om det konsumentkreditgivande bolaget} fått en varning eller anmärkning har Finansinspektionen en möjlighet att förelägga bolaget med en sanktionsavgift. Avgiften kan uppgå till mellan 5 000 kronor och 50 miljoner kro-

134 _{Avseende hela stycket - Prop. 2013/14:107 s. 78.} 135 _{Prop. 2013/14:107 s. 61-62. Jfr även 13 kap. 3-6§§ LBF.} 136 _{Prop. 2013/14:107 s. 68.}

nor. Vilket belopp som sanktionsavgiften ska uppgå till ska bedömas utifrån hur allvarlig överträdelsen varit samt hur länge det pågått tidsmässigt.138

Då tillstånd givits på falska grunder eller på annat otillbörligt sätt ska tillstånd återkallas. Tillstånd ska också återkallas när en kreditgivare inte utnyttjar tillståndet, tvångslikviderats eller gått i konkurs. Då tillstånd återkallats av Finansinspektionen ska denne besluta hur av- vecklingen av verksamheten ska ske.139 _{Driver en tillståndspliktig konsumentkreditgivare} verksamhet utan tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga bolaget att upphöra med verk- samheten och även bedöma hur avvecklingen av bolaget ska ske.140 _{Om det kreditgivande} bolagets styrelse eller verkställande direktör inte längre uppfyller de krav som ställs på dem såsom lämplighet, ska Finansinspektionen inte återkalla bolagets tillstånd utan istället an- märka bristen och besluta att personen inte längre får behålla den befattningen i bolaget. Till dess att det kreditgivande bolaget ersatt personen får Finansinspektionen förse bolaget med en tillfällig ersättare.141 _{Finansinspektionen får förena nämnda förelägganden och för-} bud med vite för ytterligare påtryckning.142 _{Beslut kan överklagas till allmän förvaltnings-} domstol.143

5.2.4 Tillsynen i KkrL

Som nämnt ovan i avsnitt 4.5 har Finansinspektionen och Konsumentverket en delad till- syn över KkrL. Med utformningen på den delade tillsynen i dagsläget skulle Finansinspekt- ionen i och med den nya lagen tagit över tillsynen över snabblångivares omfattning av KkrL.144 _{Dock ansåg regeringen att ett byte av tillsynsmyndighet inte skulle innebära några} nämnvärda förändringar ur ett konsumentskyddsperspektiv och därmed är ett byte av myndighet inte motiverat. Konsumentverket ska således behålla sin tillsyn över de konsu- mentkreditgivande bolagen i KkrL.145

138 _{Prop. 2013/14:107 s. 67-68. Jfr även 15 kap. 7-9§§ LBF.} 139 _{Prop. 2013/14:107 s. 65-67. Jfr även 15 kap. 3 och 4§§ LBF.} 140 _{Prop. 2013/14:107 s. 69-70. Jfr även 15 kap. 18§ LBF.} 141 _{Prop. 2013/14:107 s. 64. Jfr även 15 kap. 2§ LBF.} 142 _{Prop. 2013/14:107 s. 70. Jfr även 15 kap. 20§ LBF.} 143 _{Prop. 2013/14:107 s. 71. Jfr även 17 kap. 1§ LBF.} 144 _{49§ 1st. KkrL.}