En stäppnomadisk rustning från Birka
Stjerna, Niklas
Fornvännen 2004(99):1, s. [28]-32 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2004_027
Ingår i: samla.raa.se
En stäppnomadisk rustning från Birka
Av Niklas Stjerna
Stjerna, N. 2004. En stäppnomadisk rustning från Birka. (Steppe nomadic ar-mour from Birka). Fornvännen 99. Slockholm.
Remains of lamellar armour have been found in 1877, 1934 and 1998—2000 at the so-called Garrison of Birka (Uppland, Adelsö psh, Björkö). In this paper the lamellae are analysed and compared with similar finds from Siberia and Gcnti il Asia. Eight different types of lamellae are identified, and their original position in lhe suit of armour suggested. Judging from the distribution of similar linds, the armour from Birka is of Old Turkic origin. No certain conclusions are how-ever drawn regarding its provenance. The armour is tentatively dated to J\D 900-950.
Niklas Stjerna, Institutionen för arkeologi. Stockholms universitet. SE-10(1 9 / Sim kholm
niklassljerna@liolmail.com
Här presenteras resultaten av en undersökning av rustningslameller som påträffats vid utgräv-ningarna av Birkas s.k. Garnison (Up, Adelsö sn. Björkö, RAA 35). Undersökningen genom-fördes i g g 8 i samband med en genomgång av tidigare fynd från Garnisonen samt u n d e r 2001 som en del av projektet Borgar och befäst-ningsverk i Mellansverige 400—1100 e.Kr. lett av Lena Holmquist Olausson med stöd av Riks-bankensjubileumsfond, Materialet (tab. 1) här-rör från Hjalmar Stolpes och Holger Arbmans utgrävningar (SHM 34000:6) 596 resp. 21064; jfr Jansson 1988), samt från de utgrävningar som genomförts av Arkeologiska Forsknings-laboratoriet vid Stockholms universitet 1998— 2000 (Holmquist Olausson & »Kitzler Ähfeldl
2 0 0 2 ) .
Olika lamellrustningar, däribland den s.k. Birkarustningen, har tidigare diskuterats av Bengt T h o r d e m a n (1932, 1933, 1934, ' 9 3 9
-1940, 1941). De uppgifter T h o r d e m a n lämnar om rustningen behöver dock kompletteras. Han redovisar t.ex. inga uppgifter om de mest karakteristiska lamellerna från Birka: de med
en profilerad långsida och r u n d a d e utbukt-ningar (se n e d a n ) . I motsats till Leppäaho & Vilkuna (1937) tvivlade T h o r d e m a n ( i g 4 i ) dessutom på att Birkarustningen skulle vara ett »enstaka importstycke». Frågor som d e n n a be-handlas dock inte närmre här utan tonvikten har lagts på att klargöra rustningens konstruk-tion och ursprung. Fyndomständigheterna be-rörs inte heller, eftersom rustningen då bör ses i samband med Garnisonen-materialet i sin helhet.
Birkarustningen
Till det bäst bevarade materialet hör några av Stolpes fynd från 1877 och en större rustnings-del bestående av tolv lameller bland Arbmans fynd. Materialet från de senaste årens utgräv-ningar är inte lika välbevarat och har u n d e r ar-betets gång i stort sett inte förändrat några un-dersökningsresultat.
För att enkelt kunna jämföra lamellerna gjorde jag först konturteckningar på genom-skinlig ritfilm som sedan lades ovanpå varand-ra. Lamellerna är efter ett bestämt system
28 Niklas Stjerna Undersökning §tolpe A r \ 8 7 7 SHM Inv. 34000:596 Arbman År 1934 SHM 21064 Holmquist Olausson Ar 1998-2000 Sammanlagt Antal lameller /fragment 275 201 244 720 Antal analyserade* 119 56 92 267 Lamelltyper** A l 37 4
-41 A2 2 -2 A3 19 8 10 37 B 8 1 -9 C 15 11 3 29 D -1 -1 E -4 -4 F 1 9 17 27 ? 37 18 62 117 * Lameller/fragment där ursprunglig längd och/eller bredd kunnat mätas.** Lamelltyper som identifierats bland de lameller/fragment som kunnat mätas. Fragment som typbestämts i det övriga materialet redovisas ej.
Tab. i. Det undersökta i ustningsniaierialet —The examined material.
sedda med hål varigenom de länkats samman med hjälp av remmar eller snören. Vid jämfö-relsen och grupperingen beaktades särskilt hå-lens position samt lamellernas hörnradier. Materialet delades på delte sätt in i åtta typer (A1-A3, 6-F; fig. 1 a). Osäkra fall typbestämdes ej. Med hjälp av skjutniått mättes därefter bredd och längd på 267 lameller/lamellfrag-ment; bredd såväl som längd gick att mäta på 18 s t , endast bredd på 247 st. samtendast längd på 2 st. Eftersom ambitionen var att inte mate mer än ett fragment från varje lamell gjordes för-sök att passa ihop så inånga fragment som möj-ligt Antalet lameller av olika bredd vei kade i hu-vudsak bekräfta typindelningen (lig. 2). Detta har dock ingen större betydelse, eftersom lamel-lernas bredd spelade in även vid den manuella typ-indelningen, vilket förslås gör att de två gmppe-ringsmetodema inte är oberoende av varandra.
Lamdltypema har definierats enligl följande:
Ai 6 r e d d ca 27 mm, längd ca 100 mm med ett vertikalt hålpar högst upp, tvä vertikala hål-par utmed varje långsida, ett horisontellt hålpar längst ner samt ett hål i mitten. Antingen den vänstra eller den högra lång-sidan är profilerad. Tre r u n d a d e uibuki-ningar intill den profilerade kanten. A2 8 r e d d ca 27 mm, längd ca ton min med ett
vertikalt hålpar högst upp, två vertikala hål-par utmed varje långsida, ett horisontellt hålpar längst ner samt ett hål i mitten. Antingen den vänstra eller den högra lång-sidan är profilerad.
A3 6 r e d d ca 27 mm, längd ca 100 mm med ett vertikalt hålpar högst upp, två vertikala bål-par utmed varje långsida, ett horisontellt hålpar längst ner samt ett hål i mitten. 6 6 r e d d ca 2g mm, längd ca 100 111111 med elt
vertikalt hålpar högst upp, minst två verti-kala hålpar utmed varje långsida, elt hori-sontellt hålpar längst ner samt ett hål i mit-ten. Bredare nedtill än upptill.
C 1 / C 2 ö r e d d ca 21 mm (variant 1) resp. 24 inni (variant 2), längd ca 80 mm ined d t ver-tikalt hålpar högst upp, etl verver-tikalt hålpar utmed varje långsida, ett horisontellt hål-par längst ner samt ett bäl i mitten. Bredare upptill än nedtill.
D Bredd 2g mm, längd 58 inni med ett verti-kalt hålpar högst upp, elt vertiverti-kalt hålpar Utmed varje långsida, ett horisontellt hål-par längst ner samt ett hål i mitten. E Bredd ca 38 mm, längd ca 50 mm med elt
vertikalt hålpar högst upp, ett vertikalt hål-par utmed varje långsida samt ett vei tikall hålpar (alternativt ett enstaka hål) längst ner.
AU AIR A2L
• o
A2R A3
u
oD F
Fig. 1. a) Lamdltyper från Birka (A-F), b) Birkarustningens ornerade parti, rekonstruktion. types (A-F) from Birka, b) Decorated part of the Birka armour, reconstruction.
a) Lamella
F Bredd ca 14 mm, längd ca 45 min. Ett ver-tikalt hålpar utmed varje långsida, ett hori-sontellt hålpar vid ena kortsidan. I mitten av lamellen en längsgående ås.
Enstaka avvikelser i fråga om hålens antal och position kan förekomma, sannolikt beroende på lamellernas läge i förhållande till varandra. T.ex. bör mittenhål saknas på lameller längst ner på rustningen.
Rustningens konstruktion och arkeologiska paralleller
I jämförelse med de lameller som avbildas av Thordeman (1 g3g) i Armour from the battle of Wist/y 1361 har Birka-laindlernas perforering sin motsvarighet hos lameller från Gyantse-klost-ret (Tibet), Turpan och Sandaohezi/Shawan
(Östturkestan/Xinjiang, »Kina): ett vertikalt hål-par högst u p p , två vertikala hålhål-par utmed varje långsida, ett horisontellt hålpar längst ner samt ett hål i mitten. En bevarad lanidlrustning från Niari i Tibet är perforerad enligt samma sys-tem, bortsett från hålparet längst ner på Birka-lamellema som på de tibetanska motsvaras av ett enkelt hål. I princip bör dock snörningen av Birkarustningen varit densamma som den från Niari. Detta system, där l a m d l r a d e r n a hänger löst från varandra, via mittenhålen, skiljer sig från s.k. »solid-laced lamellar armour» som t.ex. kan ses bäras av den bysantinske kejsaren Basileos II i den berömda psaltaren (God. gr. 1 7, fol. 3) från kort efter 1017 i Mardana-bib-lioteket i Venedig (Dawson 1998; jfr Olausson
2 0 0 1 ) .
Anita Malmius har granskat trettio
30 Niklas Stjerna 1 = Obestämd typ 3 0 . 2 5 . -S 20. E 10
43™
8 9 10 11 Bredd/Width (mm ,30,31,32'33'34,35'36,37,38,39,40Fig. 2. Antal lameller av olika bredd samt fördelningen av lamelltyper. — Number of lamellae of various vvidths and lhe distribution of types.
fragment som föreföll ha rester av snörning. Hon fann dock inga rester av textil eller läder. Vilket material snörningen bestått av har såle-des inte kunnat bestämmas.
Rustningens mest utmärkande karaktärsdrag är de profilerade lamellerna (Al) med rundade utbuktningar invid den profilerade långsidan. För all lättare kunna jämföra Birkarustningen med avbildningar av rustningar ined liknande o r n a m e n t gjordes en rekonstriiktionsteckning som återskapar den visuella effekten av sam-m a n b u n d n a lasam-meller (fig. i b ) . Rekonstruktio-nen bygger på det ovannämnda »tibetanska» systemet (Thordeman i g s g fig. 238).
Jag har tidigare (Stjerna 2001, s. 40 fj an-gett att Birkarustningen är av centralasiatisk typ med nära paralleller i avbildningar från Ost-turkestan, bl.a. i form av reliefer där liknande kantprofilering kan ses (jfr T h o r d e m a n 1939; senast Gorelik i g g s ) . Den närmaste arkeolo-giska parallellen lill Birkarustningen som jag känner (fig. 3) till härrör emellertid från kur-gan 11 i Balyk-Sook, Altaj (Kubarev 1998).
Den-na grav dateras till 700—1000 e.Kr. och kopplas till Karaj-kulturen. Lamellerna som påträffades här har i princip samma perforering som Birka-lamdlerna, och lamellerna av typ 1 har även en rundad upphöjning i mitten liknande dem på några av Birka-lamdlerna. Lamellerna av typ 2a har en perforering som är identisk med de fleste Birka-lanidlei na och har dessutom näs-tan samma dimensioner. Lamellerna av typ 2 är dock i flera fall böjda inåt mol toppen, etl drag som inte återfinns hos Birka-lamdlerna. Ett drag som Birka-lamdlerna har gemensamt med de från Balyk-Sook är en tjocklek på u p p lill 2 - 3 mm som avviker från många andra exempel på lameller vars tjocklek i regel är omkring 1 mm. Dessa tunnare lameller är vad som annars förekommer bland det i huvudsak yngre materialet från bl.a. Vitryssland (Plavin-ski 2001) och Ryssland.
Gleb V. Kubarev ( i g g 8 , s. 640; jfr Ghudja-kov i g 8 6 , s. 158) räknar u p p i g fynd som är jämförbara med rustningen från Balyk-Sook,
bland annat från de ryska provinserna Altaj
a) a _ _ / • \ 0 5 cm
r\
0 \ 0 0"0'
0 l o 0V_iJ
e o 0 a ai" 1
„LJ
f /TN
0 • 0 « 0 0 0 _\« > y
1 2a 2b b)/ ^ A
M
i Hnw T 1 InM r T/mjjB ^ E i 'HEJ ( I1iffli ("ii
1
Fig. 3. a) Urval av lameller från kurgan 11 i Balyk-Sook, Altaj, Ryssland (efter Kubarev 1998 lig. 5), b) Rustningen från Balyk-Sook, rekonstruktion (efter Kubarev 1998 lig. 6). — a) A selection of lamellae from kurgan 11, Balyk-Sook, Altai, Russia (after Kubarev 1998 lig. 5), b) Armour from Balyk-Sook, reconstruction (after Kubarev 1998 fig. 6).
och Tuva. Enligt Kubarev har rustningen emel-lertid drag gemensamma med andra central-asiatiska, särskilt sogdiska rustningar. Han me-nar därför att den kan ha tillverkats i en sogdisk verkstad. Detta kan förstås även gälla Birka-rustningen, men innan det finns mer stöd för detta antagande torde det säkraste ändå vara att beteckna ursprunget som turkiskt. Dylika la-mellpansar var i bruk u n d e r tiden 700—1000 e.Kr. och förknippas generellt med turkiska krigare av ädel börd (Ghudjakov 1986, s. 159).
Slutsats
Endast i Centralasien och mellersta Sibirien finner man motsvarigheter till samtliga av de drag som kännetecknar Birkarustningen: kant-profileringen, de r u n d a d e utbuktningarna, hå-lens position, tjockleken på lamellerna samt la-mellernas varierande form.
Med hänsyn till Birkarustningens parallel-ler i form av såväl avbildningar som arkeologis-ka fynd, bör rustningen ha varit utformad lör att täcka bröst, rygg, axlar, lår och knän. De
profilerade lamellerna av typ Ai kan antas en-dasl ha täckt bröstet, medan de icke ornerade lamellerna täckt ryggen. Det finns dock exem-pel från Östtnrkestan på att profilerade lamel-ler ibland täcker endast u n d e r k r o p p e n istället för överkroppen (Thordeman 193g fig. 248). När det gäller Birkarustningen kan dock de få lamellerna av typ E vara rester av n e d h ä n g a n d e skydd för låren, eller ett skydd nedanför ryg-gen; på ett fragment som återges av Arbman
(1939, s. 63) är lameller av typ E uppenbarli-gen upphängda i lameller av typ A3. De mindre lamellerna av typ C kan ha utgjort axelpartier, medan F-lamellerna möjligen kan ha utgjort någon form av ärmar. Det är dock inte helt sä-kert huruvida de .sistnämnda utgjort en del av rustningen. Jag känner inte till några central-asiaiiska paralleller där d e n n a lamelltyp före-kommer.
Fynden från den fas i Garnisonen dit Birka-rustningen hör dateras till mitten av goo-talet, så för rustningens del kan man sannolikt räkna med en tillkomst u n d e r 900-talets första hälft.
3 2 Niklas Stjerna
Tack till Anita Malmius och Margaretha »Klockhoff för hjälp och värdefulla diskussioner samt till pro-jektledare Lena Holmquist Olausson, samtliga vid Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet Tack även till Sergei Kainov, Moskva, som bistått med informadon rörande delar av det östliga materialet.
Referenser
Arbman, H. 1939. Birka. Sveriges äldsla handelsstad. Frän forntid och medeltid 1. Stockholm. Ghudjakov, J.S. 1986. Vooruzenie srednevekovych
kocev-nikov juznoj sibiri i centraEnoj azii. Novosihii sk. Davvson, T. 1998. Kreraasmata, Kabadion,
KJiba-nion. Some aspects of middle Byzantine military equipment reconsidered. Byzantine and Modern Greek Studies 22. Oxford.
Gorelik, M.V. 1995. Vooruzenie narodov vostocnogo Turkestana. Litvinskij, B.A. (red.). Vostocnyj 'Enrke-slan v drevnosti i rannem srednevkov 'e. Moskva. Holmquist Olausson, L. 8c Kitzler Ähfeldt, L. 2002.
Krigarnas hus. Arkeologisk undersökning av ett hall-hus i Birkas Garnison. RAA 55, Björkö, Adelsö sn. Uppland 1998-2000. Arkeologiska Forsknings-laboratoriet, Stockholms universitet Stencil. Jansson, I. 1988. Wikingerzeitlicher orientalischer
Import in Skandinavien. Oldenburg Wolin -Staraja Ladoga - Novgorod - Kiev. Handel und
Handelsverhindungen im sudlichen und östlichen Ostseeraum während des friihen Miltelalters. Mainz am Rhein.
Kubarev, G.V. 1998. Der Panzer eines alttiirkischen Ritters aus Balyk-Sook. Eurasia Antiqua 3. Mainz. Leppäaho, J. & Vilkuna, K. 1937. Muinais
runojem-me sobisopa. Kakvalaseuran vuosikirja 17. Porvoo. Olausson, M. 2001. Krigarens resa och hemkomst.
Olausson, M. (red.). Birkas krigare. Stockholm. Plavinski, M.A. 2001. Zascerahaliiae uzbraenne
IX-XIII st. na terytory Belarusi. Hislarycna-archeala-gicny zbomik 16. Minsk.
Stjerna, N. 2 0 0 1 . Birkas krigare och deras utrust-ning. Olausson, M. (red.). Birkas krigare. Slock-holm.
T h o r d e m a n , B. 1932. En gotländsk medeltidsrust-ning av centralasiatisk typ. Arkeologiska studier tillägnade H.K.H. Kronprins Gustaf Adolf. Stock-holm.
- 1933. T h e asiatic splint a r m o u r in Europé. Acta Archaeologica 4. Köpenhamn.
- 1934. A persian splint armour. Acta archaeologica 5, Köpenhamn.
- 1939. Armour from the battle of Wisby 1361. r . T e x t Uppsala.
- 1940. Rustningarna i Kalevala. Fornvännen 35. - 1941 • Stridsdräkten u n d e r forntid och medeltid.
Nordisk kultur. Samlingsverk. 15. B, Dragt. Stock-holm. S u m m a r y R e m a i n s of l a m e l l a r a r m o u r h a v e b e e n f o u n d in 1 8 7 7 , 1 9 3 4 a n d 1998—2000 at t h e so-called G a r r i s o n of B i r k a ( U p p l a n d , A d e l s ö p s h , B j ö r k ö ) . I n this p a p e r t h e l a m e l l a e a r e analy-s e d a n d c o m p a r e d with analy-s i m i l a r findanaly-s f r o m S i b e r i a a n d C e n t r a l Asia. E i g h t d i f f e r e n t types of l a m e l l a e a r e i d e n t i f i e d a m o n g t h e Birka finds, a n d t h e i r o r i g i n a l p o s i t i o n in t h e suit of a r m o u r s u g g e s t e d . J u d g i n g f r o m t h e d i s t r i b u t i o n of similar finds, t h e a r m o u r f r o m Birka is of O l d T u r k i c o r i g i n . T h e closest p a r a l l d is a find f r o m Balyk-S o o k in t h e Altai. N o c e r t a i n c o n c l u s i o n s a r e h o w e v e r d r a w n r e g a r d i n g t h e Birka a r m o u r ' s p r o v e n a n c e . T h e d e p o s i t s with a r m o u r finds at t h e G a r r i s o n of Birka d a t e t o t h e m i d 1 o t h c e n -t u r y A D . T h e p r o d u c -t i o n of -t h e a r m o u r is -t h u s t e n t a t i v d y d a t e d t o A D 9 0 0 9 5 0 . Fornvännen g8 (2003)
