Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Studie- och yrkesvägledarna efter
avslutad examen
- en studie om deras karriärvägar
The career counsellors after completing degree
- a study about their career
René Wilthorn
Piotr Jakubowski
Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp 2008-11-09
Examinator: Anders Lovén Handledare: Therese Vincenti Malmgren
Förord
Ett stort tack till samtliga informanter som har hjälpt oss med vår studie och bidragit med sina erfarenheter och kunskaper. Utan informanternas intresse, medverkan och deras engagemang för studien hade denna undersökning aldrig gått att slutföra. Mötena med dessa människor är något vi har satt stort värde på under vår studie i vårt arbete.
Vi vill även tacka vår handledare Therese Vincenti Malmgren för all hjälp, inspiration och stöd i vårt arbete, när vi har kört fast på någon fråga. Vi vill tacka varandra och även våra familjer som hjälpt och stöttat oss i framgång och motgång.
Sammanfattning
Vårt syfte med undersökningen är att med hjälp av en mindre grupp vägledare från komvux, försäkringskassan och AF, ta reda på hur de upplever sin yrkesroll i vägledningssammanhang. Vi är också intresserade av hur dessa vägledares samverkan är med andra myndigheter. Metoden vi har använt oss av är kvalitativ intervju med hjälp av en intervjuguide. Vi valde vägledare från olika områden för att få variation av informanternas berättelse av samma verklighet. Vårt resultat i vår studie visar att de flesta av informanterna har samarbete med olika professioner, ett fåtal har vid några tillfällen samarbetat med någon myndighet. De flesta av informanterna menar att de kan medverka och påverka i sin profession till att erbjuda olika typer av tjänster mot sina kunder. Alla informanterna anser att vägledning är att kunna hjälpa individer, öka valmöjligheterna och ta fram kvalitéerna.
Innehållsförteckning
Förord ... 2 Sammanfattning ... 3 Innehållsförteckning... 4 1. Inledning... 5 1.1 Syfte ... 6 1.2 Frågeställningar ... 6 2. Litteraturgenomgång ... 7 2.1 Forskning... 7 2.2 Teorier ... 10 3. Metod ... 16 3.1 Urval av intervjupersoner... 18 3.2 Kvalitativa intervjuer... 19 3.3 Intervjuguiden ... 19 3.4 Analys av intervjuerna... 20 3.5 Etik ... 20 4. Resultat... 214.1 Intervju med Mia och Stefan studie- och yrkesvägledare på Komvux ... 21
4.2 Intervju med Ann och Carin på försäkringskassan ... 23
4.3 Intervju med Tina och Cornelia på Arbetsförmedlingen... 25
4.4 Tema... 27 4.4.1 Arbetssätt... 27 4.4.2 Vägledning ... 28 4.4.3 Samverkan ... 28 4.4.4. Medverkan... 29 4.4.5 Social isolering ... 29 5. Avslutande sammanfattning ... 30 5.1 Vår metod ... 30 5.2 Teoridiskussion ... 31 5.3 Slutsats ... 34
5.4 Förslag till fortsatt forskning... 34
Litteraturförteckning ... 36 Internet ... 36 Övriga källor ... 37 Bilaga 1 ... 38 Intervjuguide ... 38 Bilaga 2 ... 39 Social isolering ... 39
1. Inledning
Vi är intresserade av att undersöka hur arbetssituationen ser ut för studie- och yrkesvägledare som tog sin examen för mer än 5 år sedan och arbetar som vägledare. Vår uppfattning är att konkurrensen inom denna profession är generellt hård, detta har vi förstått genom bekanta och nyutexaminerade studenter. Vi ser detta som ett problematiskt dilemma för blivande
vägledare. Hur många studie- och yrkesvägledartjänster det kommer att finnas i framtiden beror på, anser vi, hur kommunernas ekonomi stärks. Vi anser att det med ganska hög sannolikhet kommer att finnas arbetsmöjligheter för personer med studie- och
yrkesvägledarutbildning i privata väglednings- och informationsföretag.
Vi är övertygade om att arbetsmöjligheterna för blivande studie- och yrkesvägledare kommer att öka med de större ungdomskullarna och fyrtiotalisternas pensionsavgångar.
Vi vill få en inblick i de olika vägledares yrkesroller och hur dessa samverkar med olika myndigheter. Vi är även intresserade av att se om de har en möjlighet att kunna bryta social isolering. Det som vi också funderade på och ville ta reda på var om de arbetar med
arbetsuppgifter relaterade till den särskilda SYV - utbildningen. Det som också har betydelse för vår forskning är hur de ser på de arbetslösas och långtidssjukskrivnas situation. Vi
funderade även på om vår utbildning fortfarande är relevant för arbetsgivare i södra Sverige. Vi har den uppfattningen att det fortfarande idag är en självklarhet att efter SYV -examen arbeta på antingen grundskolor eller gymnasieskolor.
För oss blivande SYV: are har det öppnats upp nya möjligheter där yrkeskåren kan utnyttja sina kunskaper, till exempel försäkringskassan. På försäkringskassan möter du kanske
människor som är långtidssjukskrivna och de är i behov av att komma tillbaka till arbetslivet. När det gäller arbetsförmedlingen så möter du människor som är arbetslösa och är i behov av arbete eller behöver hjälp med att välja sin nya yrkesbana. Det har på senare tid dykt upp nya aktörer på marknaden i främst inom privata sektorn som har fått upp ögonen för vår
1.1 Syfte
Vårt syfte är att undersöka hur en mindre grupp vuxenvägledare representerade olika arbetsområden ser på sin yrkesroll och sin tidigare utbildning.
1.2 Frågeställningar
Vi har därefter brutit ner syftet i ett antal frågeställningar där vi särskilt vill undersöka vilka möjligheter enligt vägledarna som finns för att i arbetet med sökande som är arbetslösa bryta deras isolering.
• Inom vilka områden arbetar vägledarna?
• Vad gör vägledarna för att öka de sökandes självinsikt och stärka självkänslan? • Hur sker samverkan med andra myndigheter i vägledarnas arbete?
• Hur samverkar olika vägledare i södra Skåne för att bryta de arbetslösas och sjukskrivnas utanförskap?
• Vilka ekonomiska medel har vägledarna att tillgå för att hjälpa de arbetslösa och sjukskrivna?
2. Litteraturgenomgång
I nedanstående text har vi valt att belysa olika forskningsrapporter och teorier. I rapport nr 10/89 tas det upp vägledarnas behov av mer tid och vägledarnas inställning till
datorvägledning. Professor Lundahl leder projekt som består av individen, vägarna och valen. Vi avser att behandla hur vägledarna samverkar med olika myndigheter, hur de kan medverka till att bryta utanförskap och hur de kan öka självkänslan hos individen.
2.1 Forskning
I rapporten från Länsskolnämnden i Stockholms Län (Lindh, 1989) står det att den tid som vägledare har till förfogande känns som alldeles för kort och det har framkommit i flera undersökningar tidigare (Klingspor & Lindh, 1977; Lovén, 1988). Det som tas upp i rapporten är vilka problem som avlägsnas med hjälp med datorvägledning? ”Kan datorn ge lika bra information som en vägledare utifrån den sökandes behov och möjligheter att ta till sig information?” Watts (1989) menar i rapporten att datorn ska vara som ett komplement i vägledningen. Enligt Watts är rädslan att bli ersatt av en dator en av orsakerna till en del vägledares motstånd mot datorstöd. Watts anser att datorstöd skall vara ett alternativ till vägledning. Med datorns hjälp menar Watts, skulle vägledningen kunna förändras (Se Länsskolnämnden i Stockholms län, Rapport nr 10/89).
I rapporten finns även frågan vilken hjälp vägledarna tycker att de behöver för att kunna ge besked mot de sökandes behov. Vad svarar då de intervjuade vägledarna? Två av dem svarar att man är i behov av ”mer tid”. ”Ingen av vägledarna håller dock fast vid detta när vi
analyserar samtalen mer noggrant” (a.a. s 12). Det som anges är att i stället använda metodik som medel att ge eleven meningsfullare samtal. En av vägledarna angav detaljerat med att säga ”strukturera samtalen bättre, så att de inte blev onödigt långa och sega” (a.a. s 12). Det som han upplevde som viktigt var att hitta den röda tråden för att kunna följa och veta vad hon höll på med. Tiden var inte alls ett stort problem. Vägledarna angav inte att de skulle behöva bättre insikter om arbetsmarknad, utbildningar etc.
I flera samtal togs det upp om delaktigheten och samspelet vid problemidentifieringen. Det som kändes som en svårighet var att tillsammans med den sökande utreda och klargöra problemsituationen. Det fanns annat som vägledarna ville ha hjälp med och det var att dra ihop alla lösa trådar i slutet av samtalet (a.a.). Saknar samtalen struktur och är spontana är
detta besvärligt. När det gällde frågan om vilken hjälp vägledarna skulle behöva för att klara samtalen bättre, så framgick det att de förespråkade färre elever och mer tid. En annan punkt var att de ville ha hjälp med kunskaper om valprocessen. De ville också ha hjälp med
metodiken för valprocessen. De saknade även kollegor att regelbundet diskutera med. Den sista punkten var att de ville ha tid och möjlighet att följa upp enstaka elever genom
gymnasiet (a.a.). En av vägledarna lät en elev att dra ihop trådarna, men problemet hos många elever är att de inte själva kan hitta något bra beslutsunderlag av de lösa trådarna. Det fanns någon vägledare som informerade utan att ge den sökande tiden att återfå initiativet. Man fann detta mer effektivt. Forskarnas gemensamma analys visade att resultatet var tvärtom, man ville veta hur man kunde förändra informationen så att den blev användbar istället för inbillad effektiv.
När det gäller studie- och yrkesvägledare har det funnits grundutbildning vid lärarhögskolorna i Umeå, Malmö och Stockholm sedan flera årtionden. Ett omfattande forskningsprojekt pågår sedan 2005 som leds av professor Lundahl i Umeå. Sedan 1980 – talet är detta det enda i sitt slag, och kommer ha enorm betydelse för att forskningsanknyta grundutbildningen. Det stora forskningsprojektet består av individen, vägarna och valen.
”Karriärval och vägledning i socialt, mångkulturellt och könsperspektiv”
(>www.nordvux.net/object/12054/forskningomvagledningisverige.htm<2008-09-21). Projektet som är bekostat av Vetenskapsrådet ska undersöka hur kommunernas och skolans karriärvägledning utformas i en tid av kraftfull decentralisering. Lokala modeller och tillvägagångssätt för vägledningen kartläggs. Den enskildes karriärutveckling utvärderas i relation till kön, etnicitet och social bakgrund. Enligt Lundahl ingår även företrädare från Malmö högskola i projektet som leds från Umeå.
Redovisning av arbetet sker i slutet av det här året. Enligt Lundahl så saknas det nationella strategier för att försöka hejda bristande kommunal styrning som också påvisas i rapporten ”Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet” från Skolverket. En granskning av kvaliteten i skolornas vägledning är något som Skolverket vill ta initiativ till. Umeå
universitet har ett nationellt forskningsnätverk om karriärvägledning, som är finansierat av Vetenskapsrådet (se Lundahl)
Vad har vägledning och forskning med varandra att göra? Denna frågeställning hade Lundahl på sin programpunkt inför de deltagande vägledarna och skolledarna på startkonferensen för de 25 utvalda lärande exempel den 31 maj 2008 i Stockholm. Lundahl anser att det råder en paradoxal situation i Sverige just nu. Lundahl förklarade några orsaker till detta. Just nu är behovet av god vägledning stort samtidigt som förutsättningarna inte är optimala i en komplex arbetsmarknad. Det är en risk att unga hamnar i utanförskap eftersom de ska kunna göra effektiva val tidigt samtidigt som de kommer in på arbetsmarknaden senare. Tonåringar väljer inte längre ”vad jag ska bli” utan mer ”vem ska jag bli”. Det som har blivit en bristvara är samtal med kunniga vuxna.
Lundahl anser att den ökade decentraliseringen i kommuner och skolor från 90-talet fram till idag har bidragit till att ske utifrån individens valmöjlighet. Vägledning har haft ett obetydligt politiskt intresse. ”Enligt Europeiska kommissionen förväntas karriärvägledning bidra till det livslånga lärandet, till ekonomisk tillväxt och till konkurrensförmåga.”
(>www.skolutveckling.se/innehall/utbildning_arbetsliv_tillvaxt/syv/artiklar_och_reportage/sy v_stockholm/vagledning_och_forskning/<2008-09-23).
Lundahl diskuterar forskningsläget. Det finns ett utbrett forskningsfält som berör vägledning, förklarar Lundahl. Forskningen är spridd inom arbetsmarknad och högre utbildning.
Det finns andra forskningsområden där vägledning berörs t.ex. ungdomsforskning, forskning om stöd för barn med särskilda behov, forskning om samtal
(>www.skolutveckling.se/innehall/utbildning_arbetsliv_tillvaxt/syv/artiklar_och_reportage/sy v_stockholm/vagledning_och_forskning/<2008-09-23).
Lundahl ger ett exempel, och anmärker på att Ungdomsstyrelsen inte tar med skolfrågor i sin ungdomsforskning fastän det har med varandra att göra. Lundahl ifrågasätter om det behövs en vetenskaplig bas för vägledaryrket. Enligt Lundahl behövs det en relation till forskningen av flera skäl. Några av skälen är att vägledarutbildningen och yrkesutövningen ska få en kvalitetshöjning och att yrket utvecklas. Andra skäl är att stärka legitimiteten i förhållande till kunderna och att möta krav på så kallad evidensbasering, det vill säga att man utgår från vetenskapligt utvärderade metoder så långt det går. Vad kan en forskningsanknytning
innebära? Lundahl åsyftar att en starkare forskningsanknytning av utbildningens innehåll och de yrkesverksamma får en större tillgång och närhet till forskningen. Att samarbetet blir utbrett och innefattar utvecklande samtal mellan yrkesverksamma, SYV – utbildare och
forskare, likaså förbättrade möjligheter för vägledare att bedriva projekt och få bättre tillgång till forskarutbildning.
Lundahl deltar i flera olika projekt. Ett av projekten är Individen, vägarna, valen som tar upp gällande karriärval och vägledning i socialt, mångkulturellt och könsperspektiv.
Det finns ett forskningsnätverk om karriärvägledning enligt Lundahl. Nätverkets syfte är att utifrån samverkan starta upp en nationell forskarskola mellan lärosäten och analysera forskningsbehov.
Hemsidan för nätverket är: www.kav.nu
2.2 Teorier
Furuåker och Blomsterberg (2002) menar att arbetsmarknadspolitiken har som mål att bidra med lösningar, när det gäller arbetskraft med passande kvalifikationer och eventuell
arbetskraftsbrist. På dagordningen står oftast främst arbetslösheten, därför den medför allvarliga sociala konsekvenser.
Exempel på social styrning är att bedriva arbetsmarknadspolitik. Begreppet social styrning avser en process, där vissa aktörer (de styrande) försöker påverka andra (de styrda) i en bestämd riktning (Therborn, 1991; s 36f). Furåker och Blomsterberg (2002) nämner att den ekonomiska och sociala verkligheten oftast är väldigt svår att förändra. En anledning är att social påverkan oftast äger rum i en omgivning, där ett stort antal, till ett bestämt mål, där beskrivna förhållanden har betydelse för vad som sker (Furuåker & Blomsterberg, 2002 se Hansen & Orban, 2002). Materiellt stöd, inklusive tjänster är en del av olika former som ingår i de ekonomiska åtgärderna, som erbjuds till olika deltagare på arbetsmarknaden. Furuåker anser att begreppet arbetsmarknadspolitik i sin vanligaste användning definieras då till relaterade insatser, såsom AF, sysselsättningsåtgärder, arbetsmarknadsutbildning och kontantbidrag till arbetslösa (Furuåker & Blomsterberg, 2002 se Hansen & Orban, 2002).
Det finns en uppdelning mellan konjunkturbetingande och socialt motiverade
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Risberg (1996) anser att diskussionen kring vägledarrollen, vägledarens professionalitet och kompetensbehov är fascinerande, när man tittar på
kompetensbegreppet, från såväl vägledarens som den vägleddes perspektiv (Risberg, 1996). Författaren nämner att det centrala målet för en vägledningsprocess blir med detta perspektiv, att göra individens val reflekterande. Eller om man uttrycker det på annat sätt, se till att
individens kompetens ökar, vid val av utbildning, yrke och framtid. Vägledarens kompetens är enligt Risberg, hur vi beskriver dennes kompetensbehov, är bundet av hur vi preciserar vägledningssituationen och vad vi har för avsikter. ”Varför gör jag det jag gör? Vad vill jag uppnå med mitt arbete?” (Risberg, 1996, s 17). Vilka behov, medvetna och omedvetna, den vägledningssökande har, blir en bedömning för en skicklig vägledare. I centrum står
vägledarens pedagogiska förmåga. Enligt Risberg är huvuduppgiften att skapa relationer som förstärker motparten. Det är viktigt att få den vägledningssökande att se sina starkaste sidor. Det väsentliga i vägledarkompetenser blir med detta utgångsläge, att öka individens insikt om de egna valen och vad som styr dessa val. Det som minskar i betydelse är faktakunskaper om arbetsmarknaden och professioner. Risberg betonar hur betydelsefullt det är som vägledare att ha en förmåga till intensiv förståelse och att vara en skicklig lyssnare. Vägledaren har behov av, att ha en förmåga att kunna stimulera den sökande till, att bygga upp sina kunskaper om omvärlden.
Enligt Risberg behöver vägledaren kunna arbeta med att öka den sökandes självinsikt och stärka självkänslan. Vidare måste vägledaren kunna sporra den sökande till att bygga upp medvetna framtidsbilder och vara ett bollplank i diskussioner kring bilderna. Frågor om datorstöd i vägledningen i relation till de svar som kommer fram i diskussionen, är enligt (Risberg, 1996) viktigt att lyfta fram. Kan datorer utgöra ett stöd för vägledarens arbete? I vilken omfattning kan datorer kompensera vägledare? (Risberg, 1996). I Frankrike togs de första systematiska stegen i metodutveckling, men det förekom på ett begränsat
tillämpningsområde nämligen skolans och för i detta sammanhang specifika ändamål. Inom kort tog USA över den ledande rollen, framför allt med den metodutveckling, som upprättades i samband av den amerikanska expeditionskårens deltagande i första världskriget. Redan under 1930- och 40-talen bidrog Tyskland och England till att utveckla metodik för
personalprövningar (Henricsson, 1989). De viktigaste tillämpningsområdena var skolan och militärväsendet, men så småningom togs metoderna i bruk i näringslivet.
Då började flera större industrier vid sina personalavdelningar använda olika metoder för anslagsprövningar. Uttrycket ”rätt man på rätt plats” präglades under denna tid. Denna slogan präglade för lång tid verksamheten, när det gäller teori och praxis. Under hela 1970-talet var den stora frågan om studie- och yrkesorienteringens integration i övrig undervisning,
namngivet skola och arbetsliv, i medelpunkt för skolans studie- och yrkesvägledare (Lovén, 1989). De centrala myndigheterna och arbetsmarknadens parter, påpekade vikten av denna
verksamhet. Lovén (a.a.) menar att den starka centraliseringen på samhällsperspektivet i SYO-utbildningarna, ledde till att det ägnades väldigt liten uppmärksamhet på den personliga vägledningen och dess metoder. I slutet av 1980-talet satsade det starkt på personlig
vägledning inom SYO-utbildningarna. Lovén menar att datorprogrammen, i första hand Choices, ett kanadensiskt vägledningsprogram som är uppbyggt efter matchningsprincipen, som då presenterades tidigt i Sverige, medverkat till debatten om vägledning. Dess mål, innehåll och metoder har ökat både kvalitativt och kvantitativt (Lovén, 1989). ”Det ledde mig dessutom till att genomföra ett fältförsök med Choices-programmet vars resultat redovisats i en särskild rapport (Loven, 1989, s 74). Peavy ställer frågan, vilka faktorer i den sociala verkligheten behöver vägledare utforska för att kunna föra vettiga samtal med individer som påverkas av de enorma förändringar som är på väg att omstrukturera samhället (Peavy, 1998)?
När det sker stora omställningar i det postindustriella samhället måste vägledare inse att han själv påverkas lika mycket som de hjälpsökande. Enligt Peavy, så blir man lyhörd för den osäkerhet, förvirring och oro för riskerna som andra upplever, när man själv influeras av det moderna samhällets berg- och dalbanaktiga karaktär. Det är enligt Peavy sällsynt att vägledare får möjlighet att påverka samhällsordningen, den styrs av politiker, ekonomer och
samhällskritiker, som arbetar för att omstrukturera samhället (Peavy, 1998). Då kan i gengäld vägledare arbeta direkt med individer som har blivit omyndighetsförklarade och
marginaliserade. Arbetet består i att utarbeta vägar till frigörelse från social samhörighet som orsakar hjälplöshet och utanförskap. Författaren menar att hög kvalitet i den mänskliga kontakten är viktigt, oavsett hur lång tid vägledningen varar. Under 1950 och 1960- talet förekom det skolreformer i USA, Sverige och stora delar i Europa. Flera av utbildningarna förlängdes och skolsystemet utvecklades.
I detta skede växte det fram ett relativt nytt intresse inför det kommande yrkesvalet. Avsaknaden av påtagliga teorier om yrkesvalet uppfattades som en brist. Ett flertal olika modeller och teorier på olika nivåer gavs ut under en 20-års period. Kring yrkesvalet tillkommer det nya uppfattningar och börjar rivalisera med den utbredda
rationalitetsuppfattningen. De första yrkesvalsteorierna i syfte att kartlägga, klargöra och/eller strukturera kunskapsområdet tillkommer under 1969. I dessa översikter framgår den
psykologiska vetenskapens betydelse tydligt (Mattsson, 1984). Gentemot tidigare inför yrkesvalet lånade man teorier och modeller från psykologin, sociologin och ekonomin. Samtidigt krävde man särskild kompetens som var fokuserad kring yrkesvalet. Det var under
1950 och 1960-talet som de olika tankemönstren utvecklades. Olika teorier tog form under denna tid. Ett tankemönster benämnt avspeglingsuppfattningen innebär att yrkesvalet bör spegla någon form av inte ”tillstånd” hos individen.
Eftersom både rationalitetsuppfattningen och avspeglingsuppfattningen handlar om att individen förmodas kunna göra ett yrkesval som personen anser sig vara lämplig för, kan det vara svårt att särskilja på dessa två teorier. Definitionen i avspeglingsteorin är att personen genom sitt val av arbete ”lever ut” genom det. Individen stimuleras på något sätt genom arbetet och får således utlopp för sin prestationsförmåga, behovet stillas då för denna person. Man kan säga att individen förverkligas genom arbetet och inte tvärtom. Avspeglingsteorin påverkas av flera olika teorier och traditioner. Dessa är: Psykoanalytiska traditioner,
behovsteoretiska ansatser och interaktionistiska traditioner. Utvecklingen har skett ur det rationalistiska tankemönstret. Hollands yrkesvalsteori representerar hur de teoretiska modellerna både innehåller väsentliga delar från den rationalistiska modellen och integrerar nyare tillförda teorier. Hollands har vidareutvecklat SVIB (StrongVocational Interest Bank). Redan 1927 publicerades den första versionen och en mer utvecklad version utgavs 1943. SVIB var ett intresseformulär som användes vid militär rekrytering i USA under första världskriget och utformades av Edward Strong. Hollands teori tog avstånd från att individen ärver sina förmågor och anlag. Genetiska faktorer var av betydelse, likaså interaktionen mellan olika kulturella och personliga inflytanden från: Kamrater, föräldrar, social klass, kulturen och den fysiska omgivningen kring personen. Holland var intresserad av den redan formade individen, inte vilka upplevelser/händelser som hade format honom/henne genom den gångna livslinjen. Fokus låg därför på resultatet kring individen med redan utvecklade intressen och personlighetsdrag.
Ett annat antagande i Hollands teori byggde på att individer har stereotypa bilder utav yrken. Dessa bilder är relativt stabila över lag och delas av de flesta människor. Holland menade med detta att de är beprövade och gripbara. Nästa steg i hans teori kompletterade
huvudantagandet om de sex personlighetstyperna. Hans antagande innefattade sex olika omgivningar. Han menade att varje yrkesområde eller omgivning domineras av en bestämd personlighetstyp. Ett tredje antagande som Holland gjorde var att fastställa
överensstämmelsen mellan individen och hans omgivning, och på så sätt förstå olika utfall, det vill säga yrkesval, yrkesstabilitet med mera. Yrkesvalet skulle påverkas av individens personlighet, arbetsplats och arbetskamrater. Sammanfattningsvis kan man konstatera att
rationaliseringsteorins olika delar existerar i ”avspeglingsuppfattningen”. Man antar att individen lyckas göra ett väl genomtänkt yrkesval och man antar att individen hittar någon form i arbetet. ”Arbetet skulle finna den rätta arbetaren och arbetaren skulle finna det rätta arbetet. Harmonin som på detta sätt uppnåddes skulle skapa harmoni i samhället. ”Och naturligtvis effektivitet.”(Mattsson, 1984, s 167). Synen på arbete förändrades tillsammans med avspeglingstanken och fick en annan innebörd än tidigare, det vill säga synen tog en annan form om att arbete var en påtvingad nödvändig verksamhet och något man faktiskt gör. Arbetet ses som en plattform som tillkommit för att individer skall ta för sig och få en social och personlig identitet. Termen yrkesval är inte ett oföränderligt förlopp utan en process konstruerad av en stor mängd olika valtillfällen.
Processen börjar så tidigt som i grundskolan när olika val ska göras, till exempel val till olika tillvalskurser, fullföljning vidare in i arbetslivet, kanske byte av arbete eller upptagande av studier. Förloppet avstannar då individen definitivt drar sig ur produktionslivet (Wikberg, 1980). Holland har länge framträtt som en av de mest verksamma inom den teoretiska och även den empiriska karriärforskningen. Hans teori har omarbetats dels av honom själv, dels av andra forskare. Huvuddragen i hans version som utformats 1966 består av följande
förutsättningar: Individens personlighet speglar sig i yrkesvalet. Hollands personlighetstest utgår från en intressegranskning hos individen. Människans tolkningar gällande yrken är beständiga och har en stor betydelse för den psykologiska och sociologiska innebörden.
Holland menar att individen i en yrkesgrupp har liknande personligheter och gemensamma drag i sin levnadshistoria. Individer kommer att reagera på ett liknande sätt i många
situationer genom att de tillhör samma kategori av yrkesgrupp och på så sätt skapar en karakteristisk social miljö runtomkring sig. Holland menar för att skapa tillfredsställelse, stabilitet och framgång i yrket orsakas detta av harmonin mellan individens personlighet och miljön på hans eller hennes arbetsplats. Miljön består företrädelsevis av andra människor (a.a.). Ser vi på yrkesval och vägledning, finns det ett flertal olika teoretiska
yrkesvalsmodeller som representerar olika tankesätt. Dessa delas upp i tre olika tankemönster: Rationalitet, avspegling och utveckling. Detta innebär att ett riktigt yrkesval inrymmer
Självförverkligande innefattar avspegling, det vill säga individens uppfattning om och upplevelse av sig själv och arbete. Socialisation handlar om utveckling, individens mognad och inlärningsförmåga. (Mattson, 1984).
3. Metod
Vårt syfte har varit att få en bild av hur några vuxenvägledare ser på sin yrkesroll och särskilt fokus har vi haft på deras arbete med arbetslösa. Vi har på förhand en viss kunskap om de professioner, som vi avsåg skulle ingå i vår studie. Vi har begränsat oss till södra delen av Sverige och vi har valt ut totalt sex personer från tre olika myndigheter. Den kvalitativa analysen kan medföra olika omväxlande tolkningar av verkligheten. Det medför att man inte med säkerhet kommer fram till ett entydigt svar (Denscombe, 2000). Vi har valt att göra en kvalitativ forskning med intervjuer. Vi är intresserade av att undersöka och att gå djupare in i de olika professionerna, för att kunna se möjligheterna och kanske eventuella hinder som de kommer i kontakt med. När det gäller den kvalitativa forskningen så bygger den på att man ska förstå informantens eget perspektiv.
Vårt tillvägagångssätt i uppsatsen har varit att vi som forskare söker en helhetsförståelse för hur de olika professionerna arbetar, med arbetsuppgifter relaterade till utbildningen. Våra intervjuer är det som är av vikt i vår uppsats för att få svar på våra frågeställningar. Den kvalitativa analysen kan medföra olika omväxlande tolkningar av verkligheten. Vi är medvetna om att vårt resultat berörs av informanternas sinnesstämning och tiden vi har till förfogande. Vi vill med våra studier få en inblick och en förståelse för hur professioner arbetar. Vi har använt oss av intervjuer i uppsatsen för att vi har velat komma nära våra informanter, och få en djupare förståelse för hur de tänker i sitt arbete.
Det finns, anser vi, många fördelar med intervjuer. En viktig fördel är det personliga mötet och att man då är fysiskt närvarande i sammanhanget. Vårt mål i arbetet är att försöka identifiera och upptäcka nya egenskaper och innebörder. Vid intervjuer kan man förutom att lyssna till de uttalade orden, även förstå vad som sägs mellan raderna. Att som forskare kunna tolka det som sägs mellan raderna och få en omedelbar bekräftelse, är unikt för kvalitativa intervjuer. Vår forskningsintervju bygger på ett samtal som genomförts med hjälp av en intervjuguide. Våra frågor är till stor del öppna för våra informanter, så att de kan svara utifrån erfarenhet och upplevelser. ”Jag kan resonera kring valet utifrån min personliga uppfattning och tolkningen av data som jag har fått, men det vore meningslöst att förneka att expertens prestation av fakta styr mitt val” (Peavy, 1998, s 53).
Enligt Denscombe (2000) är förutsättningarna för att delta i en forskningsintervju följande tre punkter:
• Det finns ett medgivande att delta. Ett samtycke till intervjun innebär helt allmänt att det är ett informerat samtycke dvs. inga hemliga bandinspelningar av diskussioner. • Den andra punkten är att den intervjuades ord kan betraktas som protokollförda och
dokumenterade dvs. det finns en generell överenskommelse att forskaren kan spara det sagda till ett senare tillfälle.
• Vid punkt tre menar författaren att det är forskaren som bestämmer dagordningen för diskussionen. Det finns alltid en underförstådd överenskommelse om att det är forskaren som bestämmer tillvägagångssättet och dagordning för diskussion. Hur mycket forskaren styr diskussionen varierar.
Undersökningen måste bygga på ett representativt urval av personer så att inte samman-träffanden påverkar resultatet (Thurén, 2007). Trost menar att det är en reliabilitet när man gör en mätning av en undersökning som är stabil och inte utsatt för till exempel slumpen. Alla frågor från intervjuare ställs lika, situationen skall vara lika för alla och alla intervjupersoner ska helst vara på samma goda humör när de fyller i svaren på frågorna (Trost, 2007).
När det gäller validitet (giltighet), så har man absolut undersökt det man ville undersöka och ingenting annat. Man kan göra en väderprognos genom att undersöka hur högt svalorna flyger. Man kan räkna antalet svalor, mäta deras flyghöjd över marken etc. Har man gjort allt detta korrekt så har undersökningen hög reliabilitet (Thurén, 2007). Trost nämner att
sedvanligt menar man med validitet att instrumentet eller frågan ska mäta det den är påtänkt att mäta. Vid kvalitativa studier ska man inte använda dessa begrepp (reliabilitet och
validitet), då är det bättre att tala om tillförlitlighet och den visas enklast i anslutning till presentation och resonemang av en använd metod och förslag till den (Trost, 2007).
Man ska se till att man inte använder sig av negationer, komplicerade ord ordvändningar i en fråga. Risken är ganska stor att en hel del av dem som besvarar frågan missuppfattar den och då får man en ganska låg grad av reliabilitet. För att kunna analysera kvalitativa data är det viktigt att man delar in dem i deskriptiva grupper som återger platser, aktiviteter, personer eller andra betydelsefulla teman. Hänför man data till flera kategorier, så kan man öka antalet möjliga insikter som materialet kan frambringa. När det gäller analysen av kvalitativa studier
så är det viktigt att reducera datamängden (Ryen, 2004). Vi anser att man kan få fram mer fakta om man spelar nyfiken och lite okunnig i ämnet man frågar efter. I kvalitativa intervjuer får man ej ta över intervjupersonens roll t.ex. när det gäller samverkan. Det är viktigt att fånga personens mångfacetterade attityd, vara öppen för flexibiliteten hos honom/henne. Man ska inte använda sig av slutna frågor som ja/nej-frågor. Det som är att rekommendera är att använda en bandspelare under intervjun. Det är väldigt svårt att visa sig intresserad av samtalet om man samtidigt koncentrerar sig på att göra bra anteckningar (Ryen, 2004). Vi är av samma mening som författaren. Utan inspelat material måste man konstruera samtalet i efterhand och då får man diskutera det etiska i detta tillvägagångssätt. Detta anser vi stämmer med vår uppfattning när det gäller kvalitén på intervjun. Det är bra om man alltid för
anteckningar även om man spelar in samtalet för dessa anteckningar är början på analysen. Man kan notera egna reflektioner och tankeanknytningar som begrepp och teorier (Ryen, 2004).
För att snabbt kunna välja ut de personer man ska undersöka och spara tid ska man gå till de rikaste källorna, hitta de personer som har mest information till intervjun. Man ska våga välja bort det material som inte är relevant för studien. Det man ska se upp med är ivriga frivilliga och så klart bekanta, anser vi. De kriterier man kan använda sig av är att spegla bredden utifrån centrala kännetecken. Om man under intervjun känner att man inte får in mer information, det uppstår en mättnad, då anser vi att man ska avbryta intervjun.
Tittar vi närmare på intervjubegreppet och en vanlig konversation så hittar vi vissa likheter. Skillnaden är att en intervju inrymmer ett annat upplägg än en konversation.
Forskaren som genomför intervjun bestämmer dagordningen för diskussionen. Själva intervjustilen bestämmer hur mycket forskaren styr. Underförstått existerar en
överenskommelse att det är forskaren som ska bestämma tillvägagångssättet och styra
diskussionens innehåll. Det kan hända att informanten försöker ta över kontrollen beroende av intervjustilen (Denscombe, 2000).
3.1 Urval av intervjupersoner
Förutom ett personligt besök på en skola för att få en tid för en intervju, tog vi kontakt med informanterna per telefon för att bestämma tid och plats för våra intervjuer. Vi ringde runt till olika instanser och sökte ihärdigt innan vi fick tag på våra sex informanter med studie- och yrkesvägledarutbildning som tog examen för mer än fem års sedan, och som hade tid att
deltaga på en intervju. Det som var av intresse för oss var att få intervjua två från
försäkringskassan, två från arbetsförmedlingen och två från komvux för att kunna få ett så rättvist utslag som möjligt för vår forskning. Val av informanter har skett efter i vilken ordning de har svarat på vår fråga om intresse av att ställa upp på en intervju. Vi har förklarat hur intervjun kommer att gå till för våra informanter, dvs. med en bandspelare och i
avskildhet. Vi ansåg att sex informanter från olika professioner i södra Sverige, skulle bäst lämpa sig för vår forskning. Valet av de informanter som ingår i vår studie, tycker vi är passande och relevant utifrån vårt syfte och mål. Vi stötte aldrig på några problem på vägen att våra informanter inte ville ställa upp. Det var förhållandevis lätt att boka en tid för intervju med våra informanter.
3.2 Kvalitativa intervjuer
Av de sju personer som vi ringde runt till, svarade samtliga sju personer att de gärna ville ställa upp på en intervju. Vi valde även att göra ett personligt besök på komvux och fick tack vare detta besök ytterliggare två personer för en intervju. Efter detta bestämde vi oss för att sex intervjuer skulle vara tillräckligt för vår forskning. Vi ansåg att det var viktigt för vår forskning att få variation av informanternas berättelse av samma verklighet, d.v.s. samverkan och social isolering. Den kvalitativa forskningen bygger på att man skall förstå informantens eget perspektiv. Vi ville också få en större förståelse för informanternas upplevelser och hitta ett mönster i deras upplevelser och erfarenheter. Våra intervjuer gjordes på informanternas arbetsplatser, i avskildhet och vi gjorde intervjuerna tillsammans. Vi använde oss av en bandspelare och hade till hjälp ett anteckningsblock. Vi förde protokoll och skrev ner när de gestikulerade, och fick då fram mer material för vår undersökning. Våra intervjuer tog i genomsnitt cirka 30 minuter.
3.3 Intervjuguiden
För att kunna genomföra intervjuerna sammanställde vi en intervjuguide. Vi kom fram till att nio frågor skulle passa för vår forskning. Vi började våra intervjuer med neutrala frågor, därför att vi redan från början ville skapa tillit mellan oss och informanterna. Vi kommer att redovisa de delar som anknyter till vårt ämne i resultatet och analysdelen. Våra intervjuer var av en ostrukturerad karaktär för att kunna förstå informanten och låta den intervjuade få förklara sina idéer och hålla fast vid sina tankegångar. Vi har följt ordningen på frågorna och samtliga frågor har blivit besvarade. För att få spontana svar så fick ingen av våra informanter
ta del av intervjuguiden i förväg. Vi anser att de spontana svaren vi fick genom vår intervjuguide ökar trovärdigheten för vår studie.
3.4 Analys av intervjuerna
Det första vi kom överens om innan vi skulle lyssna av banden var att skriva ner all data som fanns på dem. Vi gick igenom banden utförligt gång på gång för att inte missa viktig
information. Det var viktigt för vår forskning att få med alla detaljer. Innan vi lyssnade av banden så kom vi överens om att först analysera den första intervjun med studie- och yrkesvägledaren på komvux. Efter varje intervju lyssnade vi av resultatet kontinuerligt efter hur frågorna ställdes. Vi skrev ner våra data exakt efter hur de skildrade sin historia. Vårt utfall använde vi oss av när vi sammanställde resultatet och fick fram de teman vi skulle använda oss av i avsnitt fyra.
3.5 Etik
När vi sammanställde våra frågor och bearbetade resultatet av vår undersökning tog vi noggrant hänsyn till de etiska principer som finns i Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna (Denscombe, 2000). Här använder sig författaren av frågan hur man hanterar de rättigheter och känslor som de involverade har. De faktorer som man ska ta hänsyn till är enligt Denscombe:
• Hur kan du undvika illusioner och förvrängningar i din relation till studiens subjekt? • Hur ska man skydda de involverades identitet och intresse?
• Kan vi som forskare garantera att de informanter som vi intervjuar hanteras konfidentiellt?
För att bevara informanternas anonymitet när vi genomförde intervjuerna, så beslöt vi att fingera deras namn i vår undersökning. Vi har även valt att utesluta i vilka städer våra
informanter arbetar. Vi har medvetet uteslutit deras ålder, för vi anser det saknar betydelse för vår undersökning.
4. Resultat
Vi börjar med att presentera vårt resultat i avsnitt 4.1 till 4.3 . Vi väljer därefter i våra teman underrubriker för att gå djupare in i vårt analysarbete, där vi delar upp våra teman i olika kategorier. Vi har utgått utifrån våra frågor i intervjuguiden som vi använde oss av när vi intervjuade informanterna på komvux, försäkringskassan och arbetsförmedlingen, följande resultat presenteras nedan. Vi har använt oss av några citat från våra informanter för att få större helhetsbild av deras yrkesroll. Det var också viktigt att få fram informanternas tankegång.
4.1 Intervju med Mia och Stefan studie- och yrkesvägledare på Komvux
Både Mia och Stefan jobbar med sedvanlig studie- och yrkesvägledning på komvux. De jobbar med vuxna människor och är eniga om att de jobbar rätt mycket med teknisk
vägledning, det är betygsfrågor, vilken behörighet som behövs till högskolan. Mia och Stefan har båda jobbat på Komvux sedan de tog sin examen. Mia hade sin långpraktik på komvux och har jobbat här i sex och halvt år och har väldigt blandade uppgifter. Stefan har arbetat på komvux sedan 10 år tillbaka. Mia jobbar med flera olika uppgifter det är djupvägledning och korta snabba vägledningssamtal. Stefan nämner att verksamhetsområdet sorterar under utbildningsförvaltningen som har en utbildningsdirektör. Det finns fyra komvuxenheter. Stefan menar att de försöker styra kursutbudet, så att folks behov kan tillgodoses.
Båda definierar vägledning med att kunna skapa sig valmöjligheter. Mia ser vägledning som att vara ett redskap till dem sökande, någon de kan bolla idéer med.
”… helt enkelt att finnas där och visa vägar för dom.”
Stefan menar också att man hjälper folk att få en struktur för sitt måltänkande.
”... få folk att se sina möjligheter just nu…”
Mia anger att många som läser på komvux gör det i en brytpunkt mellan något för att gå vidare med annat, eller kanske bara ska gå vidare, blivit arbetslös och vill läsa in något för att ändra spår. Mia berättar vidare att hon inte direkt träffar någon arbetslös, för de är ute på AIC (Arbets- och Integrationscenter). Andra orsaker som båda uppger är att arbetsförmedlingen
skickar arbetslösa till komvux för vidare studier. Mia säger vidare att de har kontakt med AIC och erbjuder alltid att komma ut på deras kontor, men de är rätt ointresserade. Stefan nämner:
”Genom min vägledning försöker vi inspirera… alltid naturligtvis till… att se sina möjligheter.”
Stefan uppger att de inte har en uppsökande verksamhet, men försöker inspirera dem
arbetslösa att titta på alternativ till studier, det kan vara KY -utbildningar. Stefan säger vidare att han är hyfsat nöjd och har hittat en plattform som fungerar.
Mia säger att det som är negativt med regeringens sysselsättningspolitik när det gäller de arbetslösa, är att så fort konjunkturen har vänt och folk har fått lite jobb, så drar de in platser på komvux, även om de bara delar ut tidningar på morgonen. Stefan menar att regeringen kör arbetslinjen, de har tagit bort 25:4 regelnsom innebär att den sökande har arbetat minst 4 år samt uppfyller kravet på svenska B och engelska A. Detta försvårar för de sökande som är 25 år och uppåt att återuppta sina studier. ”Många har fått sluta och ge upp.” Han menar att studiemedelsnivån inte är anpassad för dem som har familj, barn och lån på hus. ”Man ska helst bo hemma hos morsan och farsan.” Mia säger vidare att för de arbetslösa har regeringen tagit bort väldigt mycket av de ekonomiska bidrag som gjorde att man läste, ett av dessa bidrag var rekryteringsbidraget. Detta hindrar de arbetslösa att komma vidare, eftersom de skär ner på komvux.
Vidare nämner båda SYV: arna att det är sällan de informerar de arbetslösa, utan detta sköts av AIC. Staffan anger att de samarbetar med socionomer och kuratorer, de finns som extra stöd. Vidare uppger han att det finns ett visst samarbete med de andra komvux enheterna.
Både Stefan och Mia säger att, de inte personligen kan påverka de arbetslösas isolering, eftersom de inte träffar dem. Mia säger vidare att de egentligen inte är arbetslösa, eftersom de studerar. Båda uppger att det är i första hand AUC som har den uppgiften.
Mia anser personligen när det gäller om de långtidsarbetslösa är socialt isolerade, beror detta helt på vad det är för person i fråga. Hon menar att om man har varit ifrån arbetsmarknaden länge så kan man säkert vara väldigt isolerad. Stefan uppger att man får ett självförtroende som hamnar under skosulorna och till sist känner man att man inte duger till något alls. När man är långtidsarbetslös uppger båda att detta kan leda till social isolering, men det beror på
ens eget kontaktnät. Mia säger vidare att arbetslöshetsperioden kan leda till utveckling, förverkliga något, men det är en fråga beroende på vad man är för person.
Stefan uppger att alla studie- och yrkesvägledare som är anställda på den aktuella orten har en SYV -utbildning. Vidare uppger båda att det är ett krav att du har en SYV -utbildning för att bli anställd på komvux och Stefan och Mia upplever detta som positivt. Vidare uppger Mia att arbetsgivaren uppskattar de kan så mycket att de får sitta med i ledningsgruppen, där även kuratorerna sitter.
Mia uppger att under SYV -utbildningen var samarbetet med lärarna inte det bästa och hon menar att man borde integrera lärarutbildningarna med studie- och yrkesvägledarutbildningen. Stefan uppger att det mesta under SYV -utbildningen var bra, men praktikorganisationen har varit upp och ner, man har hela tiden ändrat var den långa praktiken ska ligga. Vidare uppger Mia att man kunde komprimera utbildningen, eftersom hon anser att den är för lång och för henne var den flummig och rätt lugn. Stefan säger vidare att man under praktikperioden borde ta bort skriftliga omdömen från handledaren, det är bättre med en dialog.
4.2 Intervju med Ann och Carin på försäkringskassan
Ann och Carin jobbar som personliga handläggare för de som är sjukskrivna. Det innefattar rehabilitering med fördjupad utredning för att de ska komma tillbaka till arbetet. Carin har arbetat på försäkringskassan sedan 2000, då hon blev färdig med sin examen. Ann gick ut studie- och yrkesvägledarutbildningen 2003. Ann läste arbetsvetenskap mot
kompetensutveckling inne i programmet. Hon har även läst organisation och ledarskap vid sidan om. Hon har arbetat på försäkringskassan i sex månader. Båda är eniga om att de sjukskrivna ska komma tillbaka till arbetet så fort som möjligt igen. Carin berättar att det sker mycket samarbete med arbetsgivare och andra myndigheter för att hitta möjliga vägar tillbaka.
Ann och Carin menar att de är bollplank gentemot individerna. Ann nämner att vägledning är att hjälpa människor att själva hitta sin egen väg. De är överens om att vägledning är att öppna upp och utifrån individens egna förutsättningar hitta sitt eget val, med deras stöd.
Ann och Carin jobbar med dem som är sjukskrivna men som fortfarande är anställda. De har kontakt med de sjukskrivnas arbetsgivare och läkare.
Ann nämner att det är viktigt med sociala besök, till exempel gå ut och ta en kopp kaffe eller vara med på ett litet möte med sin arbetsgivare. Ann säger:
”… sen arbetar vi mycket för att få personer och kanske gå upp lite i tid så att man åtminstone arbetar en liten del…”
Carin säger att det är bra om man planerar arbetsträningar eller deltidsarbete. Ann menar att man inte mår bra av att vila i någons armar, människor vill ta eget ansvar. Risken är att man hamnar mellan stolarna och inte kan försörja sig. Carin nämner arbetslinjen och tar upp tidiga åtgärder och återgång i arbetet som det positiva med regeringens politik. Hon menar att de som har förtidspension och varit borta många år från arbetsmarknaden och som kanske vill komma tillbaka till arbetet eller tvingas till det, då saknas det stödåtgärder för dessa personer. Ann har en samordnande roll och möter arbetsgivarna och har möte med dem om dem
försäkrade tillsammans med läkare och psykologer. Hon har rätt stora möjligheter att påverka och arbeta konstruktivt eftersom Ann kan arbeta självständigt på sitt rum. Carin har samarbete med AF för de personerna som är sjukskriva och inte kan fortsätta att arbeta och behöver rehabiliteringsinsatser.
Båda två är eniga om att samtal och avstämningsmöte är något de kan påverka. Ann nämner att samtalen med de sjukskrivna är att försöka lyfta och stötta där det behövs. Carin anser att det är svårt att påstå att hon själv påverkar isoleringen. Ann har egna erfarenheter om
långtidsarbetslöshet och menar att man tappar lite av sitt självförtroende och vid en
långtidsarbetslöshet, ganska fort hamnar ordentligt utanför. Carin menar att man ganska fort tappar kontakten med arbetsplatsen. Det finns en del som isolerar sig, men det är svårt att ta ställning.
Ann och Carin är eniga om att olika högskoleutbildningar är något som arbetsgivaren uppskattar. Ann anser att det är en medveten strategi att blanda olika bakgrunder bland
personalen, för att få en helhet. Arbetsgivaren var positivt inställd till att Carin hade en studie- och yrkesvägledareutbildning när hon sökte tjänsten.
Ann nämner att samhälle B skulle vara ett krav för att komma in på utbildningen. Det
framför allt Egan, den var för svår. Carin uppger att utbildningen var väldigt inriktad på skolväsendet och att hon hade velat ha den mera inriktad på arbetsmarknaden. Ann nämner:
”… fackengelska är alltid lite svårare. Men jag tycker det är, det tycker jag att det skulle vara krav på i alla, egentligen alla högskoleutbildningar idag, det är en naturlig del av… vardagen nu, tycker jag.”
4.3 Intervju med Tina och Cornelia på Arbetsförmedlingen
Tina och Cornelia arbetar bägge två på arbetsförmedlingen, men med olika arbetsuppgifter. De har olika antal tjänstgöringsår inom arbetsförmedlingen och har olika bakgrund. Tina arbetar med sedvanliga arbetsuppgifter och Cornelia med rehabilitering. Cornelia säger:
”Jag jobbar med rehabilitering, så fort det framkommer ett hinder av något slag, så kopplar de in mig eller oss, som jobbar inom detta.”
Som traditionell arbetsförmedlare innebär arbetsuppgifterna att Tina sitter i direktservice, på kundmottagning och har samtal med kunder. Rehab som Cornelia arbetar med, innebär ett arbete med sjukskrivna. Hennes arbetsuppgifter innebär vägledning mot arbete på olika sätt, med människor som befinner sig i olika stadier i livet. Det innebär att hitta nya vägar. Arbetet innebär inte bara tjänster till de arbetssökande utan även mot arbetsgivarna. Tina förklarar att det inkluderar rekrytering till arbete och utbildning till arbete.
Vägledning för dem betyder att tillsammans med den sökande ta fram kvalitéerna och kompetenserna hos den sökande för att ta sig vidare mot ett mål som den sökande och
vägledaren kommit fram till. Tina förklarar om den sökande känner sig förvirrad, och inte vet vilket steg han eller hon ska ta, det är vid det stadiet som vägledning behövs. Att finnas till som stöd och hjälp är också något Tina poängterar.
”… oftast så har de sökande svaren själva inom sig men det är ju det och hjälpa och sortera och plocka fram liksom, kvalitéerna eller kompetenserna så man kan komma vidare, säger Tina.”
Vad gör Tina och Cornelia för att bryta de arbetslösas sociala isolering? Eftersom
arbetsförmedlingen är en kontrollmyndighet ställs det krav på arbetsförmedlingen från A-kassan. En plan görs med den sökande och arbetsförmedlingen kan erbjuda olika slags service till de sökande berättar Tina. Cornelia förklarar att hon inte kan påverka alls tyvärr, eftersom
det inte finns åtgärdspengar till det och det är inga åtgärder som de får lov att genomföra själva. Det som hade varit bra är någon typ av arbetscentrum det vill säga ett
arbetsträningsställe men i dagsläget går det inte, eftersom medel saknas. Det är inte
arbetsförmedlingens uppgift att träna socialt, det är kommunens förklarar hon. Allting som arbetsförmedlingen gör ska leda vidare till jobb. Bägge är överens om att inget specifikt finns för att de personligen skulle kunna bryta de arbetslösas sociala isolering.
Bägge tycker att det är bra att regeringen vill få ut så många som möjligt i arbete men
Cornelia tycker att det saknas en verklighetsförankring. Cornelia nämner att det även kan vara besvärligt för många sökande och att hon har arbetat mot försäkringskassan. Båda är överens om att det finns många som hamnar bredvid på något sätt och att man inte ser effekterna av det än.
Tina berättar vidare att en samverkan sker med sociala myndigheter och försörjningsenheten i kommunen. Sedan förekommer det aktörer som arbetsförmedlingen köper utbildningar av till exempel Lernia. Båda två samverkar med läkare och bägge är överens om att det är många som det sker en samverkan med som arbetspsykologer, socialkonsulenter med mera enligt Cornelia. I allmänhet fungerar det bra tycker Tina och det beror på med vem samverkan sker med anser Cornelia. Med försäkringskassan sker det bara på papper och de samverkar inte så mycket, enligt Cornelia.
”… jag tycker i och för sig det är bra att man vill ha ut folk i sysselsättning, sedan saknas ju förankringen i verkligheten, faktiskt.”
Cornelia uppger att hon har fullspäckat med skiftande arbetsuppgifter och att hon inte har tid i större utsträckning att engagera sig under hennes arbetstid. Alternativet är att hon engagerar sig utanför hennes arbetstid till att få de sökande verksamma, förklarar hon. Att få kunderna att gå på intervjuer som de blivit anvisande till är något som Tina understryker för att bryta de arbetslösas isolering. Båda två anger att det är begränsat för vad de kan åstadkomma för att bryta en social isolering.
Både Tina och Cornelia är eniga om att de flesta av de långtidsarbetslösa inte är socialt isolerade utan bygger sina egna nätverk och strukturerar upp egna aktiviteter. ”Generellt är de inte det, nej.”
Det har blivit ett krav att man har en högskoleutbildning men arbetsgivarna har inte visat några reaktioner gentemot deras utbildning. Olika människor med olika bakgrund arbetar på Arbetsförmedlingen, tämligen många med studie- och yrkesvägledarutbildning.
Bägge två trivdes på utbildningen men förändringarna som Cornelia hade ha velat få genomförda var att utbildningen skulle ha varit lite mer vuxeninriktad. Tina saknade coachning och lite mer praktik när hon läste på Studie- och yrkesvägledarutbildningen.
4.4 Tema
Utifrån våra frågor till informanterna och de svar vi fick under intervjun har vi kommit fram till följande teman:
• Arbetssätt • Vägledning • Samverkan • Medverkan • Social isolering
4.4.1 Arbetssätt
Med arbetssätt menar vi hur deras arbetsuppgifter fördelas och delas upp i sektioner och utredningar.
Mia och Stefan arbetar på traditionellt sätt på komvux och arbetar med vuxna människor. Deras arbetsuppgifter innefattar vägledning av teknisk karaktär, till exempel kan det gälla betyg och vilka behörigheter som krävs till olika utbildningar. Vidare säger SYV: arna att de har arbetat på komvux sedan de tog sin examen. På försäkringskassan arbetar personalen med ärenden gällande sjukskrivna individer. De arbetar med rehabilitering och fördjupad utredning för att det ska ske en snabb återgång till sitt arbete igen. Ann nämner att det är viktigt med sociala kontakter med arbetsgivaren. Båda berättar att det sker mycket samtal med
arbetsgivaren och de försäkrade. På arbetsförmedlingen är arbetsuppgifterna uppdelade i olika sektioner, beroende på resurser. På arbetsförmedlingen arbetar Cornelia också med
rehabilitering liksom de gör på försäkringskassan. Hennes arbetsuppgifter omfattar även vägledning mot arbete för sina kunder. Tinas arbetsuppgifter skiljer sig jämförts med Cornelias så till vida att hon sitter i direktservice på kundmottagning och har samtal med kunder.
4.4.2 Vägledning
Med vägledning menar vi att vägledaren ska hjälpa till att vidga perspektiven för den sökande. Vägledning ska även öppna upp och hitta nya vägar för den sökande och ta hänsyn till
individens kvalitéer och resurser.
När det gäller vägledning på komvux uppger båda att vägledningen innebär att skapa
valmöjligheter. Mia anser sig att vara ett redskap för de sökande, då kan de utbyta sina tankar sinsemellan. De sökande kan då få ett större perspektiv för sina framtida val. Hon benämner sig själv som ett bollplank gentemot de sökande. Stefan menar att han hjälper elever att få en bättre struktur när det gäller sitt måltänkande. Även på försäkringskassan använder man sig av skildringen bollplank. Ann poängterar att vägledning för henne är att hjälpa människor att själv hitta sin egen väg. Både Ann och Carin är överens om att vägledning innebär att öppna upp och utifrån individens egna förutsättningar hitta sitt eget val, med deras stöd. Vägledning för Carin och Cornelia på arbetsförmedlingen är att ta fram kvalitéerna och kompetenserna hos de sökande, för att de sedan ska kunna ta sig vidare mot det önskade målet som de gemensamt kommit fram till.
4.4.3 Samverkan
Definitionen av samverkan innebär fungerande samarbetsformer och kontakter med andra myndigheter.
Någon samverkan bedrivs inte i någon ofantligare omfattning inom komvux enheterna. Ett försök gjordes att bjuda in AIC till ett informationsmöte men det misslyckades. Samverkan sker med socionomer, kuratorer och till en viss utsträckning med andra komvux enheter. På försäkringskassan samverkar man i större utsträckning än på komvux. Samverkan sker med arbetsgivare, läkare, psykologer och facket. Carin på försäkringskassan samarbetar med AF för de personer som är sjukskrivna och är borta från arbetet och behöver hjälp med
rehabiliteringsinsatser. Ann berättar vidare att hon har en samordnande roll på
försäkringskassan, träffar arbetsgivarna och har ett möte med dem och de försäkrade. Tillsammans med läkare och psykologer går de genom hur arbetssituationen ser ut för de förtidspensionerade.
4.4.4. Medverkan
Med medverkan menar vi hur vägledaren kan hjälpa individen och ge stöd genom att vara tillgänglig.
Mia på komvux nämner att de som läser på komvux gör det i en brytpunkt mellan något annat för att kunna gå vidare. Hon nämner vidare att om någon har blivit arbetslös så finns
möjligheten att komplettera betyg för att komma vidare på olika sätt. Båda Syvarna uppger att de arbetslösa skickas till komvux från arbetsförmedlingen för att kunna läsa vidare. Ann och Carin på försäkringskassan arbetar med dem som är sjukskrivna och fortfarande har en anställning. Ann nämner hur viktigt det är med sociala besök, till exempel vara med på ett litet möte med dem hos arbetsgivaren, ta en kopp kaffe och prata med dem. Vidare säger båda att de har kontakt med de sjukskrivnas arbetsgivare och läkare. Tittar vi vidare på
arbetsförmedlingens service så utformar man en handlingsplan gemensamt med den sökande, detta berättar Tina. Cornelia uppger att hon inte alls kan påverka eftersom åtgärdspengarna är slut. Vidare uppger båda att de inte personligen kan bryta de arbetslösas sociala isolering om inget specifikt finns.
4.4.5 Social isolering
Med begreppet social isolering menar vi att någon hamnar utanför arbetslivet och att detta kan leda till minimala kontakter med omgivningen och arbetsmarkanden.
Mia och Stefan är överens om att de personligen inte kan påverka de arbetslösas isolering eftersom de inte är involverade i deras situation. Mia förklarar vidare, individerna är egentligen inte arbetslösa eftersom de studerar. Båda Syvarna uppger att det är främst som AIC som bedriver verksamheten som ska förebygga social isolering. Mia säger vidare att hennes personliga uppfattning angående om de långtidsarbetslösa är socialt isolerade, beror helt och hållet på individen själv. Bägge uppger att långtidsarbetslöshet kan leda till social isolering. Ann på försäkringskassan har egen erfarenhet kring långtidsarbetslöshet och nämner att man tappar en del av sitt självförtroende, man hamnar ganska fort utanför den sociala gemenskapen, påpekar hon. Tina menar att man relativt snabbt tappar kontakten med sin arbetsplats vid en längre sjukskrivning, det finns några som isolerar sig. Tina och Cornelia på arbetsförmedlingen har en annan uppfattning när det gäller social isolering, de menar att man bygger upp sina egna nätverk och skapar egna aktiviteter, ”generellt är de inte det, nej”, säger Tina och Cornelia.
5. Avslutande sammanfattning
I detta avsnitt vill vi sammanfatta vår undersökning. Vår studie är endast representativ för de informanter vi intervjuat och våra frågor ligger till grund för vår forskning. Vårt resultat visar att studie- och yrkesvägledarutbildningen är intressant för både arbetsförmedlingen och försäkringskassan, men även i den privata sektorn. Vi har fått med hjälp av vår intervjuguide och undersökning en större inblick i hur de arbetar och tänker i sitt arbete. Det som var viktigt för oss när vi bestämde oss för intervjuer i vår studie var att vi ville komma nära inpå våra informanter för att förstå hur deras samverkan och medverkan fungerar i praktiken. Vi anser att det finns mycket kunskap att hämta inom detta område samt möjligheter. Det finns även en begränsning inom ämnet social isolering. Vi menar att samhället inom detta område förändras hela tiden, därför behövs det nya upptäckter och fortbildning. Det behövs nationella mål för vägledningen. Vi har ställt oss frågan om målen är tillräckliga och tydliga för att de
långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna ska känna sig nöjda, det vill säga kortare handläggningstider och snabba beslut. Att kriterierna uppfylls för kunderna är av stor betydelse. Vi anser att det är behövligt att personalen besitter en aktuell kompetens för sina uppgifter
5.1 Vår metod
Det förvånar oss är att vår utbildning är så skolfokuserad, när det finns så många vägledare inom olika myndigheter. Det är väldigt positivt att vi nu har större möjligheter på
arbetsmarknaden, eftersom skolvärlden är som vi uppfattar det ytterst begränsad. Vi har förstått att arbetsförmedlingen har haft vägledare under lång tid, men vad vi inte hade en aning om var att försäkringskassan fått upp ögonen för vår utbildning. Vi har förstått att det i dagsläget är en större andel långtidssjukskrivna som behöver vägledning efter en
sjukskrivning, eftersom nytt regelverk av rättssäkerhet har trätt i kraft den första juli 2008, innebär detta en åtstramande hantering av de sjukskrivna. Det nya regelverket innebär att sjukpenningen begränsas till ett år och att en rehabiliteringskedja införs. Detta innebär att den sjukskrivnes förmåga att arbeta prövas regelbundet. Vidare innebär det att den sjukskrivnes rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning ändras. Den tidsbegränsade sjukersättningen slutar att gälla första juli 2008.
Vi kunde ha använt oss av fler informanter i vår forskning men vi ansåg att tiden inte skulle räcka till för genomförandet om vi använde oss av fler. Sex informanter fördelat på tre
instanser, var fullt tillräckligt för att få svar på våra frågeställningar. Utifrån vårt syfte att ta reda på hur studie- och yrkesvägledare upplever sin yrkesroll i vägledningssammanhang, så har vi fått inblick i deras profession. Vi konstaterar att vi genom våra intervjuer har fått in mycket material för att få en genomförbar kvalitativ studie. Det vi kunde ha gjort annorlunda var att få en intervju i förstadiet av kursen för och vinna tid istället för och avvakta att
informanterna skulle höra av sig till oss. Därför anser vi att kursen examensarbete skulle ha varit i anslutning till kursen vetenskaplig teori och metod. Då hade vi i samband med denna kurs kunnat skicka ut intresseanmälan till informanterna, och på så sätt hade det förmodligen funnits möjlighet att boka intervjuer på ett mycket tidigare stadium. Vi är övertygade om intervjuerna hade genomförts hos någon av oss eller hos informanten, så anser vi att resultatet hade fått ett annat utfall därför att informanten är så myndighetsförankrad under intervjun, orsakad av bland annat tidspress. Våra frågor i intervjuguiden kunde ha varit färre men då hade vi fått ett helt annat resultat, och våra frågeställningar hade inte blivit besvarade.
5.2 Teoridiskussion
Vi har funnit varierande litteratur i ämnet, utvalda böcker är i högsta grad dagsaktuella, av den orsaken att litteraturen vi använt oss av är ganska nutida. Vi vill utifrån olika teorier se vilka studieresultat vi kan knyta ihop med det empiriska materialet. Inom den vetenskapliga forskningen har vi funnit begränsat med material för vår studie. Ett material som vi fann för vår studie var en rapport från Vetenskapsrådet där professor Lundahl ledde ett projekt på Umeå universitet. Forskningsprojektet bestod av individen, vägarna och valet.
När det gäller vägledning så menar författaren Risberg (1996) att hans innebörd skiljer sig gentemot informanternas begreppsförklaring på vissa punkter som inte finns med i deras berättelser. Deras definitioner poängterar att som vägledare finnas till och visa vägar för de sökande. Vi anser att det stämmer bra överens med författarens teori men deras beskrivning är inte fullt tillräcklig om man jämför med Risbergs teori. Risberg (a.a.) definierar vägledning som att öka individens insikt om de egna valen och vad som styr individens val. Detta anser vi stämmer bra överens med hur de sökande ska påverka sin situation i deras valmöjlighet, eller att ta första steget till förändring som de flesta informanter framhäver. Risberg tar även upp hur viktigt det är att vara en skicklig lyssnare och ha en förmåga till intensiv förståelse. Att öka de sökandes självinsikt och stärka självkänslan, se till den sökandes behov, medvetna och omedvetna är andra viktiga detaljer. Dessa detaljer kommer inte fram i våra informanters resonemang. Deras beskrivning är inte tillräckligt utförlig om man jämför med Risberg (a.a.).
Vi kan däremot dra paralleller med Risbergs resonemang att några av informanterna benämner sig själva som ett redskap att bolla idéer tillsammans med de sökande. Denna tankegång finner vi även i Rapport 10/89 där detta upptas.
Professor Lundahl uppger att just nu är behovet av god vägledning stort, samtidigt som att förutsättningarna inte är optimala i en komplex arbetsmarknad. Vidare säger Lundahl att hittills har vägledning haft ett obetydligt politiskt intresse. Detta stämmer överens med vad Tina från arbetsförmedlingen anser om vägledning, hon nämner att sökande kan känna sig förvirrade. De vet inte vilket steg han eller hon ska ta, det är vid detta stadium vägledningen behövs. Cornelia på arbetsförmedlingen uppger att inga åtgärdspengar finns att tillgå, och inga åtgärder går att genomföra, trots att hon önskar detta. Enligt henne hade ett
arbetscentrum varit behövligt, men medel saknas till detta. Jämfört med arbetsförmedlingen så har försäkringskassan en arbetslinje som tar upp tidiga åtgärder och tidigare återgång till arbete. Detta tycker Carin är funktionellt när det gäller regeringens politik och Tina på arbetsförmedlingen håller med om detta.
Staffan på komvux förtäljer att man ska hjälpa studenter att få en struktur för sitt
måltänkande. Detta stämmer överens med Rapport 10/89 där det anges att en av vägledarna poängterade hur viktigt det var med strukturerade samtal, så det inte blev onödigt långa samtal. Risberg (1996) menar att det väsentliga med vägledarkompetenser är att öka individens insikt om de egna valen och vad som styr dessa val. Denna tankegång finner vi även i Mias resonemang, där hon menar att vara ett redskap för de sökande och utbyta tankar sinsemellan. Detta bidrar till att de sökande kan få ett större perspektiv inför sina framtida val. När det gäller arbetssättet finner vi i Hollands teori kriterier för att skapa harmoni på
arbetsplatsen. Dessa kriterier är att frambringa tillfredställelse, stabilitet och framgång i yrket. På grund av regeringens ökade krav på handläggarna, påverkar detta informanternas
arbetssätt, säger Ann på försäkringskassan. Detta arbetssätt skiljer sig från Hollands teori och antagande.
Vi finner likheter med Mattsons (1984) resonemang att arbetet skulle finna den rätta arbetaren och arbetaren skulle finna det rätta arbetet. Harmonin som uppnåddes skulle skapa harmoni i samhället. Tina nämner att hon är nöjd med sitt arbetssätt eftersom mängden sökande har minskat och hon bedriver ett arbete som tilltalar båda parter. När det gäller samverkan menar Lundahl (2008) att en starkare forskningsanknytning ska öka samarbetet till att bli mer utbrett
och innehålla utvecklande samtal mellan yrkesverksamma, lärare och forskare. Vidare
upplyser Lundahl om att man ska förbättra möjligheterna för vägledare att bedriva projekt och få lättare tillträde till forskarutbildning. Detta resonemang stämmer inte riktigt överens med våra informanters uppgifter. Mia och Staffan på komvux har den erfarenheten att när det gäller samverkan, så är det väldigt sällan de har samarbete med AIC. Mia nämner att de har viss kontakt med AIC, de erbjuder sig att komma ut till deras kontor för att ge informations till de långtidsarbetslösa, men de får ingen respons. Ann på försäkringskassan håller kontakt med arbetsgivarna och har möten med de försäkrade. Vidare säger Ann att hon har en samverkan med läkare och psykologer, och med fackliga representanter. Tina på
arbetsförmedlingen uppger att samverkan bedrivs med sociala myndigheten, arbetslivsenheten och försörjningsenheten i kommunen. Vidare nämner hon ett samarbete med läkare och alla berörda som kunderna har kontakt med. När arbetsförmedlingen ska införskaffa praktikplaster bedrivs ett samarbete med arbetsgivare. Som en motsägelse till Tinas version och Lundahls teori om hur samverkan ska bedrivas uppger Cornelia att hon inte tycker att samverkan med försäkringskassan sker i större utsträckning.
Enligt Rapport 10/89 så kan vi utläsa att vägledarna tar upp delaktigheten och samspelet vid problemidentifiering när det gäller deras medverkan i samtalen. För att höja kvalitén på samtalen ville vägledarna ha mer tid och färre elever och detta skulle medverka till att klara samtalen bättre. Tina på arbetsförmedlingen nämner att när det gäller medverkan gentemot kunder så sker ett händelseförlopp, där gör man först upp en planering tillsammans med kunden. I detta skede så sker processen genom att man blir inbokad till en basinformation, därefter bokas man till en handläggare, där man har ett samtal om kundens resurser för hur den vederbörande ska kunna ta sig ut på arbetsmarknaden igen. Enligt Carin på
försäkringskassan så bidrar hon till medverkan genom att ordna tidiga möten och ha tidiga planeringar.
Ann på försäkringskassan nämner att hon medverkar till sociala besök och kontakt mellan de försäkrade och arbetsgivare för att de inte ska känna sig utanför.
Risberg (1996) uppger för att stärka den sökandes självkänsla och medverka till att öka självinsikten, så behöver vägledaren ha en fallenhet för att konstruera medvetna
framtidsbilder och vara ett bollplank för den sökande. Enligt Furuåker (2002) så är den ekonomiska och sociala verkligheten svår att förändra, det är beroende av det materiella stödet. Social isolering kan uppstå när det materiella stödet, inklusive tjänster och olika slags
