Från defensivt neutralitetsförsvar till offensivt solidaritetsförsvar : den svenska strategiska kulturens påverkan på militär doktrin
64
0
0
Full text
(2) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1.. INLEDNING ...................................................................................................................................................................................................... 3 1.1. PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ................................................................................................................ 3 1.1.1. 1.2. MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR .................................................................................................................................................. 5. 1.3. BEGREPPSANVÄNDNING ............................................................................................................................................................... 6. 1.4. DISPOSITION ................................................................................................................................................................................ 8. 2.. FORSKNINGSÖVERSIKT ............................................................................................................................................................................... 9 2.1. TIDIGARE FORSKNING .................................................................................................................................................................. 9 2.1.1. Strategisk kultur.................................................................................................................................................................................................................... 9. 2.1.2. Forskning om svensk strategi och krigsplanläggning ...................................................................................................................................... 13. 2.1.3. Militär doktrin och doktrinutveckling. ..................................................................................................................................................................... 14. 2.2 3.. UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG............................................................................................................................................... 15 FORSKNINGSDESIGN .................................................................................................................................................................................. 16. 3.1. TEORI ........................................................................................................................................................................................ 16. 3.2. METOD...................................................................................................................................................................................... 18. 3.3. OPERATIONALISERING ................................................................................................................................................................ 21. 4.. 3.3.1. Val av fall och analysenheter ........................................................................................................................................................................................ 22. 3.3.2. Strategisk kultur och dess påverkan på militär doktrin .................................................................................................................................. 24. 3.3.3. Militär doktrin ...................................................................................................................................................................................................................... 28. 3.3.4. Tolkning av resultat........................................................................................................................................................................................................... 29. ANALYS OCH RESULTAT ........................................................................................................................................................................... 30 4.1. SAMMANFATTNING AV RESULTAT ................................................................................................................................................ 30. 4.2. SVENSK STRATEGISK KULTUR ...................................................................................................................................................... 32 4.2.1 4.2.2. 4.3. 5.. 6.. Forskningsfrågor................................................................................................................................................................................................................... 5. Slutet av 1980-talet – neutralitet................................................................................................................................................................................ 33 Mitten av 2010-talet – solidaritet ............................................................................................................................................................................... 39 MILITÄR DOKTRIN ...................................................................................................................................................................... 43. 4.3.1. Slutet av 1980-talet – defensiv tyngdpunkt ........................................................................................................................................................... 44. 4.3.2. Mitten av 2010-talet – offensiv tyngdpunkt ........................................................................................................................................................... 49. DISKUSSION OCH SLUTSATSER............................................................................................................................................................... 55 5.1. INNEBÖRD AV UNDERSÖKNINGENS RESULTAT .............................................................................................................................. 55. 5.2. SLUTSATSER ............................................................................................................................................................................... 57. 5.2. REFLEKTION .............................................................................................................................................................................. 59. 5.3. FORTSATT FORSKNING ............................................................................................................................................................... 60 REFERENSER ................................................................................................................................................................................................ 61. TABELLFÖRTECKNING TABELL 1. TOLKNING AV RESULTAT ...................................................................................................................................................................................... 29 TABELL 2. RESULTAT............................................................................................................................................................................................................... 31 TABELL 3. FÖRÄNDRING I STRATEGISK KULTUR (SKILLNADER UNDERSTRUKNA) ......................................................................................................... 32 TABELL 4. MILITÄR DOKTRIN................................................................................................................................................................................................. 44. Sida 2 av 64.
(3) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20. 1. INLEDNING Utövandet av den militära praktiken, hur krig utförs, betraktas traditionellt som en rationell produkt av de politiska styrningar som ges till en nations militära styrkor. Det gäller inte minst syfte och mål med militär verksamhet samt de uppdrag som de militära styrkorna utför, men även sättet på vilket krigföring utförs. Carl von Clausewitz (1991:35, 41-42) uttryckte detta i termer av att krigföring är en politisk handling, ett genomförande av den politiska dialogen med andra medel och att det politiska syftet med krigföring påverkar dess utformning. B. H. Lidell Hart (1967) uttrycker samma sak genom en teoretisk modell som omfattar nationell strategi (grand strategy) och militärstrategi (strategy). Den senare underordnas den förra och utformas för att uppnå politiska målsättningar. Även i Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin ges uttryck för att krigföringen utformas med rationella argument som grund genom en ”… effektiv balans mellan mål och medel” (Försvarsmakten, 2016b:14). Det finns de som menar att inte bara rationalistisk värdemaximering ligger till grund för hur krig förs, utan att även kulturella olikheter leder till att krigföringen får en diversifierad utformning baserat på bland annat historiska erfarenheter och ideologisk värdegrund. Till dessa kan räknas ett antal forskare som studerat vilken påverkan strategisk och militär kultur har på beslutsfattande och krigföring (se forskningsöversikten nedan). Uppsatsen sällar sig till den senare skaran genom att studera om nationell strategisk kultur påverkar utformningen av militär doktrin. Med andra ord om en nations kulturella föreställningar om krigföring påverkar militärens sätt att utöva densamma. Föremål för denna undersökning är Sverige och svensk strategisk kultur under senare delen av det kalla kriget fram till idag, samt den militära doktrin som varit gällande till slutet av 1980-talet samt från mitten av 2010-talet.. 1.1 PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING När den svenska militärstrategiska doktrinen skapades 2016 så var det i ett läge där nationella säkerhetspolitiska förutsättningar förändrats till det sämre som en följd av ökande aggressivitet i ryskt agerande runt Östersjön. Även om detta säkerhetspolitiska läge stundtals har liknats med det som rådde under det kalla kriget så tar den militära Sida 3 av 64.
(4) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 doktrinen avstånd från en sådan jämförelse och redovisar en markant annorlunda syn på balansen mellan offensivt och defensivt agerande. Istället för det kalla krigets defensiva och baktunga strategi, ”möta-hejda-slå”, uttrycks att ”[u]nder fred och kris ska Försvarsmaktens agerande vara offensivt” (Försvarsmakten 2016b:6). Ett offensivt agerande, där delar av den för väpnat angrepp dimensionerade förmågan används för att möta yttre och inre irreguljära och subversiva hot syftar till att skapa en tröskeleffekt (ibid:54-57). I krig ska Försvarsmakten, tillsammans med andra kunna nå ett avgörande på egna villkor, något som bygger på en offensiv manöverkrigföring (ibid:43). Endast om Sverige försvaras på egen hand eftersträvas en defensiv tyngdpunkt, syftande till att förvägra motståndaren sina strategiska målsättningar. Syftet med uppsatsen är att undersöka om förklaringen till den svenska doktrinens utformning kan finnas i den strategiska kulturen. Uppsatsen undersöker kopplingen mellan kulturellt betingade föreställningar om en nations säkerhet (strategisk kultur) och samma nations sätt att föra krig (militär doktrin; hur ett eventuellt krig var/är tänkt att föras). Genom detta bidrar undersökningen dels till forskningen om förklaringskraften i begreppet strategisk kultur men även att skapa förståelse för huruvida nationella idéer om krigföring påverkar utformningen av militär doktrin. För att visa om en sådan påverkan finns och har en avgörande roll i den militära doktrinens utformning undersöks ett longitudinellt fall med två analystillfällen/-enheter. Analysenheterna väljs för att uppvisa likheter i yttre förutsättningar, men med en skillnad i strategisk kultur. Undersökningen måste visa att den militära doktrinens syn på offensivt/defensivt agerande är en logisk följd av den strategiska kulturen. Dessutom krävs att undersökningen kan visa att det funnits objektivt möjliga alternativ till den valda doktrinen, vilka hade varit ändamålsenliga men omöjliggjordes av den strategiska kulturens påverkan. Detta görs genom att undersöka hur svenska föreställningar om nationens säkerhet har förändrats sedan slutet av det kalla kriget (1987) fram till 2015 och om detta i sådana fall påverkat hur Försvarsmakten tänkte/tänker sig att föra krig; har svensk strategisk kultur påverkat militär doktrin i fråga om offensivt och/eller defensivt utnyttjande av det militära maktmedlet?. Sida 4 av 64.
(5) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20. 1.1.1 Forskningsfrågor För att svara på ovanstående frågeställning analyseras fyra forskningsfrågor: 1. Hur har svensk strategisk kultur förändrats från slutet av 1980-talet till mitten av 2010-talet? 2. Har den militära doktrinens syn på balansen mellan offensivt och defensivt agerande förändrats mellan slutet av 1980-talet och mitten av 2010-talet? 3. Är den militära doktrinens syn på balansen mellan offensivt och defensivt agerande en logisk följd av den strategiska kulturen? 4. Fanns objektivt möjliga alternativ till den militära doktrinens syn på balansen mellan offensivt och defensivt agerande? Svaren på forskningsfrågorna används för att dra slutsatser om den strategiska kulturens påverkan på den militära doktrinens balans mellan offensiv och defensiv tyngdpunkt.. 1.2 MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR Undersökningen använder aktivt såväl första- som andrahandskällor i syfte att dessa ska komplettera varandra avseende de källkritiska principerna äkthet, tidssamband, oberoende och tendensfrihet (Thurén, 2005:13). För att studera svensk strategisk kultur används förstahandskällor bestående av förarbeten och propositioner inför försvarsbeslut. Förarbeten i form av omvärldsanalyser och rapporter som lämnats av försvarskommitté/försvarsberedning tillsammans med regeringspropositioner ses här som uttryck för folkvalda politikers syn på svensk säkerhetspolitik. Denna förutsätts spegla den nationella strategiska kultur som råder i Sverige. De officiella dokumenten kompletteras med andrahandskällor i form av litteratur, statliga utredningar och tidigare forskning om svensk strategi och säkerhetspolitik i syfte att verifiera analysen av den strategiska kulturen samt att täcka upp för eventuella luckor i förstahandskällorna. Vid studiet av militär doktrin har, i första hand, officiell militär doktrin publicerad av Försvarsmakten använts. Då det inte fanns någon explicit doktrin under slutet av 1980talet har andra dokument fått användas för att studera Försvarsmaktens doktrin under det kalla kriget. Här används istället biografiska skildringar skrivna av befattningshavare Sida 5 av 64.
(6) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 vilka tjänstgjorde inom Försvarsmakten under perioden och som beskriver hur Sverige var tänkt att försvaras vid ett väpnat angrepp. I detta avseende har framförallt böcker ur bokserien Försvaret och det kalla kriget (den så kallade FoKK-serien) varit ett viktigt bidrag till undersökningens empiri. De officiella dokumenten skapades i samband med de studerade tidsperioderna och hämtas direkt från Regeringskansliet samt Försvarsmakten vilket gör att de ges en hög grad av äkthet, tidssamband och oberoende. Möjligen skulle tendenser kopplat till politiska agendor kunna förekomma i de politiska dokumenten. De biografiska källorna är behäftade med svagheter kopplat till tidssamband och oberoende. Författarnas minnesbilder kan mycket väl ha påverkats under tidens lopp, såväl av egna uppfattningar som av andra händelser och källor. Dessutom har de biografiska källorna en risk för tendens baserat på medvetet eller omedvetet rättfärdigande av fattade beslut. Undersökningen tar hjälp av andrahandskällor, främst tidigare forskning, för att väga upp förstahandskällornas svagheter och skapa en så objektiv bild som möjligt. Det studerade materialet innebär vissa avgränsningar för undersökningens empiriska underlag. För det första avgränsas det studerade fallet tidsmässigt till två analystidpunkter, vilket leder till att den strategiska kulturen beskrivs över en relativt kort period. Detta påverkar dock inte undersökningens resultat menligt, vilket fördjupas i uppsatsens avslutande kapitel. För det andra innebär valet av officiella källor som primärmaterial att säkerhetspolitisk debatt inte omhändertas vid analysen av strategisk kultur. På samma sätt uppstår begränsningar i analysen av militär doktrin då primärmaterialet utgörs av textkällor. Ett alternativ för att fördjupa empirin kring doktrinen hade kunnat vara intervjuer med doktrinförfattare. Motivet till att säkerhetspolitisk debatt och intervjuer avgränsats bort är uppsatsformatets begränsningar i tid och utrymme.. 1.3 BEGREPPSANVÄNDNING Framförallt tre begrepp har en särskild betydelse för undersökningens genomförande, strategisk kultur, rationalitet samt militär doktrin. För läsarens förståelse redovisas i det följande hur dessa används i undersökningen. Sida 6 av 64.
(7) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 Strategisk kultur: Begreppet strategisk kultur ska i denna undersökning förstås som idéer och föreställningar vilka påverkar beteende och beslutsfattande på strategisk nivå. Påverkan sker genom att den strategiska kulturen utgör en lins genom vilken omgivningen betraktas. Genom den kulturella linsen framstår vissa val och handlingssätt som mer naturliga än andra och en del val omöjliggörs trots att dessa skulle vara objektivt möjliga utan påverkan från kulturella faktorer. Den teoretiska bakgrunden till den strategiska kulturens påverkan på militär doktrin är tagen från Elizabeth Kiers (1997) studie av kulturell påverkan på doktrinutveckling och definitionen av vad som konstituerar strategisk kultur från Alastair Johnstons (1995a) arbete om kulturell realism. I likhet med denna forskning studeras strategisk kultur genom analys av observerbara variabler.. Rationalitet: Begreppet rationalitet används i denna uppsats för att resonera kring objektivt möjliga doktriner som inte skulle ha påverkats av den strategiska kulturens lins. Rationalitetsbegreppet ges här en betydelse sprungen ur statsvetenskaplig realism och definieras med utgångspunkt i Graham Allison och Philip Zelikows (1999) rationella aktörsmodell. Rationalitet i denna mening refererar till ett konsekvent, värdemaximerande förhållningssätt (Allison & Zelikow 1999:18-19). Ett agerande eller ett val förutsätts vara baserat på en funktionellt kalkylerad lösning utifrån målsättningar och avsikter (ibid:15). De val som görs skulle med andra ord vara de funktionellt mest effektiva utifrån målsättningen och därmed maximera önskad effekt utifrån minsta nödvändiga kostnad (ibid:17). Förklaringsfaktorer med rötter i realismen används av Kier (1997:36) som alternativ till kulturell influens, vilket gör det lämpligt att använda samma utgångspunkt i denna undersökning.. Militär doktrin: Doktrinen betraktas, i denna undersökning, som ett uttryck för den militära praktiken. En beskrivning av de ledande principerna för hur Försvarsmakten ska utföra de uppgifter Sida 7 av 64.
(8) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 man ålagts för att uppnå uppsatta strategiska målsättningar. Doktrinen kan med andra ord beskrivas som institutionaliserade trosföreställningar om vad som fungerar i krig, en auktoritär teori för krigföring. Doktrinens funktion är därmed att vägleda militära beslutsfattare vid krigsplanläggning och operations-planering. Definitionen har ett ursprung i Harald Høibacks (2011) arbete om militär doktrin. Doktrin kan vara såväl formell och explicit som informell och underförstådd genom muntlig tradition (Høiback, 2013:1). I denna undersökning refereras till formell doktrin. För att på ett strukturerat sätt studera valet av militär doktrin kategoriseras den som i huvudsak offensiv eller defensiv. Offensiv verksamhet syftar till att nå ett avgörande och besegra fienden på egna villkor medan defensiv verksamhet syftar till att förvägra motståndaren ett avgörande samt bibehålla rådande situation (Friedman, 2017:105111). Denna definition stämmer väl överens med hur begreppen betraktas i svensk militär doktrin (Försvarsmakten 2016b:43). Syftet med att betrakta doktrinen på detta sätt utgår från att nästan all militär verksamhet kan kategoriseras som det ena och/eller det andra (Friedman 2017:105). Dessutom är denna kategorisering vanlig inom forskningen om militär doktrin (se bl. a. Posen 1984 och Kier 1997).. 1.4 DISPOSITION Efter detta inledande kapitel som presenterar undersökningens problemformulering och forskningsfrågor fortsätter kapitel 2 med en forskningsöversikt. Översikten beskriver tidigare forskning på området och positionerar undersökningen i förhållande till denna. Kapitlet avslutas med ett resonemang om undersökningens inom- och utomvetenskapliga bidrag. I kapitel 3 redovisas undersökningens forskningsdesign. Här beskrivs även hur teori, metod och empiri operationaliserats. Därefter följer själva undersökningen i kapitel 4 som inleds med en analys av svensk strategisk kultur och därefter om, och i sådana fall hur, denna har påverkat utformning av doktrin. I kapitel 5 diskuteras undersökningens resultat, slutsatser samt genomförande och slutligen redovisas uppsatsens referenser i kapitel 6.. Sida 8 av 64.
(9) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20. 2. FORSKNINGSÖVERSIKT Detta kapitel sammanfattar den viktigaste forskningen inom de forskningsområden som berör uppsatsens problemområde. Kapitlet positionerar undersökningen gentemot dessa och avslutas med en motivering av varför uppsatsens forskningsbidrag äger inom- och utomvetenskaplig relevans.. 2.1 TIDIGARE FORSKNING Det forskningsområde som framförallt berör denna uppsats är forskning om strategisk kultur där forskningsöversikten fokuserar på den akademiska debatten kring begreppets definition samt vilken förklaringskraft den strategiska kulturen kan/bör ges. Utöver detta är även forskning som berör militär doktrin av vikt för undersökningen samt forskning om svensk strategi, doktrin och krigsplanläggning.. 2.1.1 Strategisk kultur Begreppet strategisk kultur har sitt ursprung i Jack Snyders studier av sovjetisk strategi. På 1970-talet och under 1980- och 90-talen kom begreppet att användas mer frekvent inom forskningen om strategi och internationella relationer (Sondhaus, 2006:1-7). Sedan dess har forskningsområdet präglats av en mängd skiftande begreppsdefinitioner och lika många sätt att ta sig an begreppet vetenskapligt. Flera olika företeelser undersöks inom ramen för strategisk kultur. Begreppet förekommer i studiet av nationers strategiska hållning utifrån andra utgångspunkter än strikt funktionella. Exempel på detta är Renato Cruz De Castros (2014) studie om hur filippinsk strategisk kultur är oförändrad trots en förändrad strategi, samt Lisbeth Aggestam och Adrian Hyde-Price’ (2015) undersökning om svensk militär aktivism efter det kalla kriget. Strategisk kultur används också för att förklara bakgrunden till strategiska beslut eller strategiskt agerande vilket kan exemplifieras av Fredrik Doeser och Joakim Eidenfalks (2019) undersökning av hur strategisk kultur påverkade Australien och Polen kopplat till deltagande i koalitionen mot Islamiska staten. Ett annat exempel är David McDonough (2013) som syntetiserar teorier om strategisk kultur och cybernetik för att förklara Kanadas "guldlocks-strategi". Sida 9 av 64.
(10) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 Begreppet används även för att beskriva möjligheter och begränsningar i internationella militära samarbeten. Bland andra har Laura Chappell (2009) analyserat hur strategiska kultur i EU:s medlems-stater påverkar EU-stridsgruppskonceptet. Andra exempel är Jordan Becker och Edmund Malesky’s (2017) undersökning om hur strategisk kultur påverkar medlemsstaternas bidrag till Nato-alliansen samt Christopher Cokers (2006) arbete som belyser strategiskt kulturellt betingad problematik i samband med koalitionsoperationer. Ovanstående användningar av begreppet strategisk kultur dominerar forskningsområdet, men det förekommer också forskning som berör kopplingen mellan strategisk kultur och militär praktik/doktrin, vilket ligger i linje med inriktningen för denna undersökning. Exempel på forskning med en sådan koppling är Chiara Ruffas (2017) studie av nationella skillnader i fredsbevarande operationer. Hon dokumenterar systematiskt skillnader i hur olika nationella kontingenter uppträder i fredsoperationer och konstaterar att skillnaderna i hur operationerna genomförs överensstämmer med skillnaden i nationernas militära kultur. Ett annat exempel är Martin Zapfes (2016) undersökning om Tysklands antagande av en operativ doktrin som menar att detta har såväl funktionella (Nato-integrering och kollektivt försvar) som kulturella orsaker. Tyskland har en institutionaliserad strategisk kultur som påverkar såväl vilka krig som ska utkämpas som hur dessa ska utkämpas. Ytterligare ett exempel som har stor betydelse för denna undersökning (se teori nedan) är Elizabeth Kiers studie av Frankrikes och Storbritanniens val mellan offensiv och defensiv doktrin under mellankrigstiden, vilket hon förklarar utifrån militär organisationskultur (Kier, 1997). Ofta använder sig forskare med denna inriktning av andra termer än strategisk kultur, exempelvis politisk kultur, militär kultur och organisationskultur. De fenomen som studeras är dock så likartade att denna forskning regelmässigt likställs med forskning som explicit använder begreppet strategisk kultur. Forskningen om stormakters strategiska kulturer dominerar forskningsfältet, men det finns även en del forskning som berör Sveriges strategiska kultur. Gunnar Åselius (2005) tar sin utgångspunkt i nationell identitet när han definierar strategisk kultur och menar att det, sedan 1945, inte förekommit någon homogen strategisk kultur i Sverige. Jan Ångström och Jan Willem Honig (2012) studerar de nordiska ländernas deltagande i Sida 10 av 64.
(11) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 koalitionsoperationer i Afghanistan med en konstruktivistisk definition av strategisk kultur. De menar att Åselius missat att ta hänsyn till internationella normer i sina slutsatser och kommer själva fram till att en skarp distinktion mellan nationella intressen och humanitära värderingar karaktäriserar modern svensk strategisk kultur. I likhet med Ångström och Honig anlägger Fredrik Doeser (2016) en konstruktivistisk ansats i sin undersökning av Sveriges och Finlands beslut att delta i, respektive avstå från, deltagande i flygoperationerna i Syrien 2011. Doesers slutsatser avseende svensk strategisk kultur dras i förhållande till Finland och han konstaterar att Sverige lägger en större tonvikt vid internationella operationer, har en mer positiv inställning till Nato-ledda operationer samt ålägger sig en självvald moralisk skyldighet att delta i humanitära interventioner i högre grad än Finland. Forskningen om strategisk kultur kategoriseras av Alastair Johnston i tre generationer vilka tar sig an begreppet med skiftande epistemologiska utgångspunkter. Han menar att dessa ger begreppet en mer eller mindre stark förklaringskraft (Johnston, 1995a:4-22). Den första generationens forskning utgick från Jack Snyders arbete vilket utvecklades av, bland andra, Colin Gray och Carnes Lord i studier av USA:s strategier och strategiska kultur samt David R. Jones arbete om Sovjetisk strategisk kultur. I denna forskning ses den strategiska kulturen som en produkt av en omfattande mängd företeelser från olika påverkanstyper och analysnivåer, alltifrån teknologi och geografi till ideologi och politisk psykologi. Detta synsätt hämmar möjligheten att jämföra olika parametrar och avgöra vilken påverkan de har då det i princip inte går att utesluta några faktorer från påverkan av den strategiska kulturen, eller identifiera några parametrar mot vilka dess påverkan på beteende och strategiska val kan jämföras. Johnston sammanfattar den första generationens forskning med att den misslyckas att visa att historiska erfarenheter och kultur har en faktisk påverkan på beteenden och strategiska val (ibid:5-15). Han menar även att forskare ur denna forskningstradition haft en oproportionerligt stor påverkan på debatten inom forskningsområdet. Den andra generationen utgår från att det är en markant skillnad i vad beslutsfattare på strategisk nivå anger som motiv till beslut och de egentliga anledningarna för samma beslut (ibid:15-18). Till grund för andra generationens forskning ligger bland annat Reginald Stuarts arbete om amerikansk mytbildning kring krig och Bradley Kleins studie Sida 11 av 64.
(12) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 om USA:s kärnvapenstrategier. Gemensamt för denna generations arbete är att den strategiska kulturen används instrumentellt och i första hand har sitt ursprung i historiska erfarenheter. Johnston menar dock att det i den andra generationens forskning inte är tydligt om man ska förvänta sig att den strategiska kulturens diskurs har en faktisk påverkan på det strategiska beteendet eller strategiska val. Den forskning som Johnston grupperar i en tredje generation framträdde under 1990talet och förhåller sig tydligare i konceptualiseringen av variabler än tidigare forskning (ibid:18-22). Den tredje generationen är mer mångfacetterad i val av vetenskaplig metodologi och empiri men å andra sidan mer fokuserad i studiet av specifika delar av den strategiska kulturen. Till skillnad från första generationens forskning är tredje generationen mer benägen att se den strategiska kulturen som skiftande över tid och beroende av förändrade politiska kontexter, snarare än en konstant och oföränderlig faktor. Den utmanar även traditionella realistiska förklaringsmodeller för strategiska val. Då den tredje generationen har ett högre empiriskt fokus kan den dock vara svår att jämföra med den tidigare forskningen. Bland de forskare som Johnston, förutom sig själv, räknar till den tredje generationen hör bland andra Jeffrey Legro och dennes forskning om militära organisationskulturer samt, av särskilt intresse för denna uppsats, Elizabeth Kier (1995; 1997). Denna undersökning tar sin utgångspunkt i den forskning som Johnston kategoriserar i en tredje generation. Johnstons (1995b) kritik mot tidigare forskning på området föranledde en akademisk debatt mellan honom själv och Colin Gray (1999) om hur forskning på området mest lämpligt bör bedrivas. Gray menar att strategisk kultur måste ses kontextuellt och ifrågasätter Johnstons metodologiska förutsättande att kulturella variabler kan skiljas från icke-kulturella. Han förordar därför ett synsätt där strategisk kultur omger allt strategiskt beteende och beslutsfattande. Johnston å sin sida argumenterar att den strategiska kulturen är en av flera faktorer som påverkar strategiskt beteende och beslutsfattande. Han menar, till skillnad från Gray, att det enda sättet som den strategiska kulturen kan visas påverka strategiskt beteende och beslutsfattande är genom att undersöka en kausal påverkan i förhållande till alternativa, rationalistiska, förklaringsfaktorer. Stuart Poore (2003:284) menar att debatten mellan Gray och Johnston visar på meningslösheten i att förhålla sig utrerat konstruktivistiskt/ Sida 12 av 64.
(13) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 positivistiskt till begreppet. Han hävdar att forskningen på området är i behov av empiriskt baserad forskning på specifika fall i syfte att generera en bredare förståelse för hur kulturella och kontextuella faktorer påverkar beslutsfattande och handling. Något som stämmer väl överens med utgångspunkten för denna undersökning.. 2.1.2 Forskning om svensk strategi och krigsplanläggning Undersökningen kan av olika skäl (bland annat försvarssekretess och tillgänglighet) inte uteslutande baseras empiriskt på förstahandskällor. Därmed får skildringar och tidigare forskning om svensk strategi och krigsplanläggning vikt för genomförandet. Wilhelm Agrell (2000) studerar svensk säkerhetspolitik utifrån ett antal tongivande händelser i svensk 1900-talshistoria. Han menar att det finns ett motsägelsefullt förhållande mellan ord och handling i svensk säkerhetspolitisk hållning. Jakob Westberg (2015) analyserar, utgående från begreppen säkerhetsstrategi och säkerhetspolitiska påverkansfaktorer, strategiska vägval som Sverige gjort från början av 1800-talet och fram till början på 2000-talet. Bland flera saker menar Westberg att det finns en identitetspolitiskt känslig självbild i Sverige, som ett neutralt och alliansfritt land. Även om dessa författare använder begrepp som säkerhetspolitik och säkerhetsstrategier istället för begreppet strategisk kultur tangerar deras forskning ämnet när de studerar trender och tendenser i svenskt strategiskt beslutsfattande och agerande. När det gäller skildringar av svensk strategi och krigsplanläggning under det kalla kriget har det militärhistoriska forskningsprojektet Försvaret och det kalla kriget (FoKK) (2020) utgivit ett femtiotal böcker. Forskningen sker i samarbete med Försvarshögskolan (FHS), Kungl. Krigsvetenskapsakademin (KKrVA) samt Kungl. Örlogsmannasällskapet (KÖMS) och i böckernas författande bidrar personer vilka under det kalla kriget hade högre befattningar inom svensk politik och militärväsende. Denna litteratur ger en ovärderlig insikt i svensk militärstrategi och operationsplanering för den som studerar Sverige under det kalla kriget.. Sida 13 av 64.
(14) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20. 2.1.3 Militär doktrin och doktrinutveckling. Det är på sin plats att även nämna något om den forskning som bedrivits avseende militär doktrin och doktrinutveckling. För det första finns olika vetenskapliga förklaringar när det gäller syftet med att författa och formalisera doktrin samt varför den uppfattas som nödvändig i militära organisationer. Barry Posen (2016:160) menar att doktrinen fyller minst fyra syften; (1) den prioriterar och inriktar militär verksamhet samtidigt som den kommunicerar avsikter mot omvärlden, (2) den kommunicerar vad militären gör gentemot det egna samhället, (3) den erbjuder militära chefer vägledning i hur kriget ska föras samt (4) erbjuder mål och mening åt den militära organisationens medlemmar. Även Jan Ångström och Jerker Widén (2016) identifierar flera sätt att se på doktrinen syfte. De beskriver fem perspektiv på militär doktrin (delvis utgående från Høibacks forskning).. Först identifieras fyra rationalistiska och instrumentella perspektiv på. doktrin som verktyg; för utbildning, för ledning, för förändring och transformation samt för signalering och kommunikation. Därefter ifrågasätts dessa och man menar att doktrin bör förstås ur det femte perspektivet, som trosartiklar eller som ett trossystem vilket är oskiljaktigt från militära normer och militär identitet. Även gällande definitionen av doktrin förekommer variationer. Barry Posen (1984:13) använder en definition som innebär att doktrinen beskriver vilka militära resurser som ska användas samt hur dessa ska användas utifrån en given strategi. Jerker Widén och Jan Ångström (2007) använder en liknande, men bredare definition när de beskriver militär doktrin som ”institutionaliserad kunskap om hur, till vad och varför militära resurser skall utnyttjas.” Harald Høiback (2011:897) å sin sida ser doktrinen som likaledes etablerad och erkänd, men inte som kunskap. Istället menar han att den utgör institutionaliserade trosföreställningar om vad som fungerar i krig. Han utvecklar detta påstående till att doktrinen är en auktoritär teori för krigföring som tillåter kulturella egenarter. Høibacks definition av militär doktrin är den som bäst beskriver hur begreppet används i denna undersökning.. Sida 14 av 64.
(15) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20. 2.2 UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG Uppsatsen bidrar till forskningen om förklaringskraften i begreppet strategisk kultur genom att studera om svensk sådan har påverkat utformningen av militär doktrin. Med en teorikonsumerande studie av sambandet mellan en förändrad svensk strategisk kultur och den doktrinära synen på offensivt/defensivt fokus bidrar uppsatsen inomvetenskapligt till att öka vår förståelse för kulturens, specifikt den strategiska kulturens, påverkan på militär praktik, uttryckt genom militär doktrin. Utomvetenskapligt har uppsatsen potential att öka förståelsen för att olika nationer kan se samma objektiva förutsättningar på olika sätt, då man betraktar sin omgivning genom olika linser (strategiska kulturer). Detta faktum kan ge upphov till skilda militära lösningar (militära doktriner) även om övergripande målsättningar kan tyckas snarlika. En sådan insikt har potentiell nytta i internationella säkerhetspolitiska och militära samarbeten. Det senare är i högsta grad aktuellt för svensk del, då svensk militär strategi bygger på samarbeten med andra stater, inte minst Finland och USA.. Sida 15 av 64.
(16) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20. 3. FORSKNINGSDESIGN Undersökningens forskningsdesign utgörs av en longitudinell fallstudie med två analysenheter. Analysenheterna utgörs av två tidpunkter i svensk modern historia (1980- och 2010-tal) då strategiskt kulturell påverkan på militär doktrin undersöks. Den teoretiska utgångspunkten för undersökningen tas i Elizabeth Kiers (1997) arbete om kulturell påverkan på val av doktrin och Alastair Johnstons (1995a) definition av strategisk kultur. Strategisk kultur betraktas som en intervenerande (förklarande) variabel som påverkar tolkningen av nationens strategiska förutsättningar, den strategiska miljön, vilket leder till varians i den beroende variabeln, militär doktrin.. 3.1 TEORI Kulturens påverkan på militär doktrin I sin bok Imagining war – French and British Military Doctrine Between the Wars genomför Elizabeth Kier en fallstudie över den politiska kulturens och den militära organisationskulturens påverkan vid valet av offensiv eller defensiv militär doktrin. Studien omfattar Frankrike och Storbritannien under mellankrigstiden och konstaterar att kultur har en kausal påverkan vid val av doktrin genom att fungera som ett filter vilket påverkar uppfattningen om vilka faktorer som är mest relevanta samt begränsa de valmöjligheter som anses rimliga (Kier, 1997:4-6, 31). Vid analys av kultur lägger Kier (1997:33-34) vikt vid att undvika abstrakta och icke observerbara kulturella faktorer. Hennes design använder kulturen som en förklarande (intervenerande) variabel och den militära doktrinen som en beroende variabel. Kulturen filtrerar hur doktrinskaparna tolkar yttre påverkansfaktorer. Rationella motiv spelar en viktig roll, men den strategiska kulturen har en kausal påverkan på strategiskt beslutsfattande och handling vilket gör att vissa möjliga (värdemaximerande) alternativ väljs bort till förmån för andra om de står i konflikt med kulturella uppfattningar. Det betyder inte att kulturellt betingade föreställningar helt kan upphäva rationalistiskt funktionella överväganden, men handlingsmöjligheterna begränsas, vilket påverkar nationers och organisationers beteenden och val (ibid:5, 31). Funktionella faktorer som teknologi, Sida 16 av 64.
(17) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 geografi och maktfördelning är viktiga men kulturen är inte en produkt av sådana funktionella krav eller strukturella imperativ. Med Kiers arbete som utgångspunkt tillmäts kultur en självständig kausal roll även om den inte enskilt påverkar doktrinens utformning (ibid:5, 164-165). Genom att studera kulturen som en avgränsad förklarande variabel möjliggörs processpårning av dess påverkan på doktrinens utformning (ibid:3334).. Strategisk kultur I denna uppsats definieras strategisk kultur med utgångspunkt i Alastair Johnstons (1995a) studie av kulturell realism. Johnston presenterar ett strikt teoretiskt ramverk som syftar till att jämföra en stats strategiska kultur över tid och vid olika tidpunkter (Johnston, 1995a:55). Han skapar en definition av strategisk kultur som (a) är falsifierbar eller åtminstone möjlig att skilja från ickestrategiska kulturella variabler, (b) ger beslutsfattare en ordnad uppsättning av strategiska val som kan användas för att prediktera strategiskt uppträdande, (c) kan identifieras genom strategiskt kulturella objekt och (d) kan spåras över tid (ibid:35-36). Han fokuserar på studiet av synliga och i första hand explicita uttryck för den strategiska kulturen (ibid:49). Johnston delar in den strategiska kulturen i två delar (ibid:37-38). För det första utgörs den av grundläggande antaganden om hur den strategiska miljön är ordnad. Dessa grundläggande antaganden utgår från uppfattningar om: (1) krigföringens roll i samhällsordningen, (2) motståndares natur och hotbild samt (3) effektiviteten i våldsanvändning. Den andra delen berör det strategiska beteendet och innebär att den strategiska kulturen beskrivs i form av rangordnade strategiska preferenser. De väsentliga empiriska komponenterna i den strategiska kulturen består med andra ord av en begränsad uppsättning strategiska valmöjligheter. Dessa rangordnade strategiska preferenser rör sig på en övergripande strategisk nivå (grand strategy eller national strategy) och utgör den strategiska kulturens primära funktion (ibid:37-38, 58).. Sida 17 av 64.
(18) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 Kritik Kiers och Johnstons synsätt har fått utstå kritik för att skilja beteendet (beroende variabel) från kulturen (oberoende eller intervenerande variabel) (Gray i Sondhaus 2006:8-9). Kritiken tar sin grund i en syn på kultur där såväl idéer som beteende är en oskiljaktig helhet. Användbarheten av begreppet strategisk kultur har även ifrågasatts utifrån att det å ena sidan riskerar att framställa nationella attityder som mer tydliga än de i själva verket är och å andra sidan att hävda falska sammanhang vid skapandet av analytiska verktyg (Black i Sondhaus 2006:11). Ovanstående kritik till trots menar jag att studiet av strategisk kultur kan ge en värdefull insikt i den påverkan som värderingar, idéer och uppfattningar har på krigföring. För att kunna härleda effekten av värderingar och idéer på praktisk handling instämmer jag i Johnstons och Kiers synsätt: att kultur och handling måste separeras från varandra för att sambandet dem emellan ska kunna studeras.. 3.2 METOD Uppsatsen genomför en longitudinell fallstudie uppdelad i två analysenheter (tillfällen) (George & Bennett, 2005:166-167). Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för undersökningens metodologi är vad Alexander George och Andrew Bennett (2005:67-72) refererar till som en strukturerad, fokuserad, jämförelse (fortsättningsvis benämnt fallstudie). Den är strukturerad i det att den utgår från generella forskningsfrågor vilka appliceras lika på de studerade analysenheterna och fokuserad i det att den endast omfattar vissa specifika aspekter av studerade fall. Denna typ av studie baseras i så stor utsträckning som möjligt på tidigare forskning och definitioner av variabler i syfte att göra den jämförbar med annan forskning och därmed bygga vidare på det aktuella forskningsfältet. Detta utesluter givetvis inte ett eventuellt behov av att modifiera vissa variabler utifrån det aktuella forskningsproblemet, vilket dock måste göras tydligt och med en medvetenhet om att det påverkar jämförbarheten gentemot annan forskning. I denna uppsats har ansträngning gjorts för att utgå från etablerade teoretiska ramverk och typologier. Istället för att modifiera teoretiska konstruktioner och variabler har Sida 18 av 64.
(19) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 vedertagna teorier, begreppsdefinitioner och typologier lånats från tidigare forskning gjord av Elizabeth Kier (1997), Alastair Johnston (1995a) och Eric Labs (1992). Genom att studera ett longitudinellt fall åstadkoms en hög grad av kontroll genom att så många variabler som möjligt kan likställas mellan de studerade analysenheterna/tillfällena (George & Bennett 2005:166). Idén är att åstadkomma en effekt motsvarande ”mest-lika”-designen, där idealet är att fall väljs utifrån att alla utom den oberoende variabeln hålls konstanta (ibid:81). Inom de båda analysenheterna används en enklare form av processpårning för att klarlägga hur den strategiska kulturen påverkar utformningen av den militära doktrinen. Processpårningens styrka är just att identifiera kausala mekanismer och exkludera alternativa förklaringar (ibid:206-207). Den form av processpårning som används i undersökningen söker generella förklaringar till kulturens (den intervenerande variabelns) påverkan, snarare än att kartlägga detaljer i doktrin-utvecklingsprocessen (ibid:211-212). Enligt George och Bennett (2005:69) ställs tre krav på en fallstudie. (1) För det första måste det som studeras vara fall av endast ett fenomen. (2) Dessutom styrs valet av fall/ studieobjekt av ett väldefinierat forskningsproblem och en lämplig forskningsdesign. (3) Slutligen bör studien använda variabler av teoretiskt intresse som förklaring (inomvetenskaplighet) vilka även kan användas för att utveckla framtida beslutsfattande (utomvetenskaplighet). Undersökningen omhändertar dessa krav genom att (1) i båda analysenheterna studera kausal påverkan från strategisk kultur på militär doktrin, (2) välja fall och analysenheter utifrån problemformuleringen, det teoretiska ramverket och metoden (se 3.3 operationalisering) samt (3) motivera såväl inom- som utomvetenskaplig relevans (se 2.2 Uppsatsens forskningsbidrag). Undersökningen har gjorts strukturerad i den bemärkelse som George och Bennett (2005:69-70) beskriver genom att ställa standardiserade och generaliserade forskningsfrågor samt skapa analysverktyg utvecklade för att spegla forskningsproblemet. Detta syftar till att säkerställa jämförbara resultat och data (se vidare 3.3 operationalisering nedan). I enlighet med George och Bennetts (2005:70) beskrivning fokuseras. Sida 19 av 64.
(20) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 undersökningen med ett specifikt forskningsproblem och ett teoretiska fokus (se 1.1 problemformulering och 3.1 teori ovan). Två av fallstudiemetodologins styrkor, vilka har betydelse för undersökningen, är möjligheten att utforska kausala mekanismer genom jämförelse samt möjligheten att kartlägga kausala relationer vid analys inom det/de studerade fallen/analysenheterna (ibid:19-22). Utöver detta medger fallstudier även en hög grad av konceptuell validitet genom att de möjliggör mätning av de indikatorer som bäst representerar det teoretiska konceptet. Till fallstudiedesignens begränsningar och svagheter hör bland annat en risk för bias vid val av fall, vilket till exempel kan ske genom en hög förförståelse avseende utfall och val av fall som delar utfall (ibid:23-34). Undersökningen försöker undvika detta genom att analysenheterna väljs på en förändring i strategiska preferenser vilka innebär en varians i den intervenerande variabeln strategisk kultur. Därefter konstateras denna varians genom analys av den strategiska kulturen och slutligen undersöks effekten av denna varians på den beroende variabeln militär doktrin. Det sista steget, en kausal koppling mellan strategisk kultur och militär doktrin har inte kunnat förutses vid val av fall. En annan begränsning är att fallstudier har svårt att förklara ”hur mycket” en variabel påverkar utfallet. Denna svaghet erkänns som en naturlig del av den valda metodologin och undersökningen gör inga anspråk på att förklara styrkan i studerade variablers påverkan. Istället fokuserar undersökningen på att undersöka om/att påverkan sker. Fallstudier kan också kritiseras för bristande representativitet i en större population, vilket påverkar generaliserbarheten i resultaten. Undersökningen gör inte anspråk på att vara en representativ för om, eller hur, alla nationers strategiska kulturer eventuellt påverkar militär doktrin. Istället fokuserar den på att utifrån studiet av en nation och två analysenheter fastslå om det kan finnas en kausal mekanism bakom en sådan påverkan. Slutligen finns risk för brist på oberoende mellan studerade fall och/eller analysenheter. En sådan kritik är i högsta grad relevant för denna undersökning då de studerade analysenheterna befinner sig vid olika tidpunkter i samma nations historia. Även om analystidpunkterna valts med sådant tidsmässigt mellanrum att det skett fler än en strategisk förändring i tidsperioden mellan dem, samt att samma beslutsfattare inte är Sida 20 av 64.
(21) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 inblandade vid båda tillfällena kan det inte uteslutas att den första tidpunkten (1987) har en viss påverkan på det andra analystillfället (2015) genom exempelvis historieskrivning.. 3.3 OPERATIONALISERING Undersökningen inleder med att identifiera i vilken utsträckning svensk strategisk kultur förändrats utifrån att det strategiska beteendet skiftat från isolering (alliansfrihet och neutralitet) under slutet av det kalla kriget till militära samarbeten och solidaritetsförsvar i mitten av 2010-talet. Denna del av undersökningen utgår i huvudsak från politiska dokument kompletterat med statliga utredningar och tidigare forskning. Därefter undersöks om strategisk kultur påverkat Försvarsmaktens syn på offensivt och defensivt agerande med militära styrkor. Den militära doktrinen studeras utifrån hur den förhåller sig till dessa begrepp och jämförs med den strategiska kulturen för att se om den utgör en logiskt följd av den senare. Dessutom undersöks om det funnits objektivt möjliga alternativ till synen på offensivt/defensivt agerande. Denna del använder sig i huvudsak av explicit doktrin, eller där sådan saknas, beskrivningar av hur militära styrkor är/var tänkta att användas. Undersökningen utgår från Elizabeth Kiers (1997) teoribildning om kulturens påverkan på doktrinen, men den lånar definitioner och typologier från Alastair Johnston (1995) och Eric Labs (1992). Metodologiskt genomförs undersökningen som en longitudinell fallstudie med två analysenheter och använder en enklare form av processpårning för att analysera det empiriska materialet. Kier (1997:37-38) identifierar tre faktorer som måste omhändertas av analysen för att kulturens kausala påverkan ska kunna påvisas. (1) Utfallet (den militära doktrinen) får inte begränsas av andra faktorer. Det är viktigt att visa att andra valmöjligheter var objektivt möjliga. Möjliga alternativ till den valda identifieras i samband med analys av den militära doktrinen (se 3.3.3 Militär doktrin nedan). (2) Kulturen (den strategiska kulturen) får inte bara vara en rationalistisk reflektion av funktionella omgivningsfaktorer. Analysen måste visa att personer med snarlika förutsättningar haft olika uppfattningar.. (3) Slutligen måste analysen visa att aktörer inte använder kulturella Sida 21 av 64.
(22) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 argument som ett instrument för att uppnå andra mål. Utfallet (den militära doktrinen) måste vara en genuin produkt av aktörens uppfattning och inte syfta till att främja egenintressen. De senare två faktorerna omhändertas genom val av fall och analysenheter (se 3.3.1 Val av fall och analysenheter nedan). 3.3.1 Val av fall och analysenheter Kier (1997:32, 35) väljer Storbritannien och Frankrike som fall baserat på varians i den förklarande variabeln, kulturen (intervenerande variabel). Denna undersökning förhåller sig på samma sätt till valet av analysenheter inom ramen för det studerade fallet. Valet av Sverige som studerat fall motiveras med en tydlig förändring i svenska strategiska preferenser före respektive efter en period av militär avspänning runt sekelskiftet. Från det kalla krigets alliansfrihet och neutralitet till 2010-talets återuppväckta spänningsläge runt Östersjön med en utpräglad svensk samarbetsstrategi. Med utgångspunkt i Johnstons (1995a) definition av strategisk kultur visar en sådan förändring av strategiska preferenser på en förändring av den strategiska kulturen. Denna förändring till trots uppvisar svensk uppfattning om den strategiska miljön många likheter mellan de båda tillfällena avseende andra faktorer. Genom valet av analysenheter (slutet av 1980-talet och mitten av 2010-talet) omhändertas två av de faktorer som nämns ovan. Den första är att den strategiska kulturen inte bara får vara en reflektion av omgivningsfaktorer (Kier, 1997:33). Analysen måste visa att personer med snarlika förutsättningar haft olika uppfattningar och därför gjort olika val baserat på skilda kulturella faktorer. I syfte att ge analysenheterna snarlika funktionella förutsättningar väljer jag att studera samma nation vid två tillfällen i historien där jag kan argumentera att förutsättningarna haft stora likheter. På detta sätt kan jag hålla så många alternativa påverkansfaktorer som möjligt konstanta, till exempel geografi och statsskick (George & Bennett, 2005:81, 83, 252). Dessutom separeras analysenheterna så pass mycket i tid att det inte är samma personer som sitter i position att vare sig uttrycka/definiera den strategiska kulturen eller utforma den militära doktrinen.. Sida 22 av 64.
(23) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 Även när det gäller att den militära doktrinen ska utgöra en genuin produkt av aktörens uppfattning och inte syfta till att främja egenintressen, förlitar jag mig i första hand på val av analysenheter för att tillgodose kravet (Kier, 1997:37). Genom att aktivt välja bort möjliga analystillfällen när grupper (till exempel försvarsgrenar) aktivt och uppenbart försökt gynna egenintressen på bekostnad av andra eller då tydliga interna maktstrider pågått söker jag undvika att detta skulle ha avgörande påverkan på doktrinens utformning. Med detta argument väljer jag bland annat att inte studera mellankrigstiden med anledning av de då pågående försvarsgrensstriderna (Cronenberg, 1977). Ytterligare ett exempel på tidpunkter som väljs bort är tiden kring försvarsbeslutet 1968 som präglades av Försvarsmaktens kamp att bibehålla en omfattande krigsorganisation i tider av ekonomiska nedskärningar (Skoglund, 2009). Kultur och intressen kan dock aldrig helt särskiljas då aktörer definierar sina intressen som en funktion av kulturen. Kultur och intressen är med andra ord inte distinkta, konkurrerande faktorer (Kier, 1997:37-38). I båda de studerade tillfällena befinner sig Sverige i en snarlik situation gentemot Sovjetunionen/Ryssland i öster som är militärt överlägset och en möjlig aggressor i en konflikt i Östersjöområdet. Sverige har en relativ resursknapphet utifrån militära behov och ett ökat sovjetisk/rysk militär aktivitet. Sverige styrs vid båda tillfällena av en (i huvudsak) socialdemokratisk regering. Båda analysenheterna är föremål för försvarsbeslut (FB87 och FB15) vilket innebär att det finns politiska dokument tillgängliga som kan utgöra en beskrivning av hur den strategiska miljön uppfattas och därmed kan användas för analys av den strategiska kulturen. I båda fallen gör omvärldsläget, i kombination med en uppfattad militär resursknapphet, att man ser behov av att stärka försvarsförmågan och avser höja försvarsanslagen (Prop. 1986/87:95:6; Ds 2014:20:11; Prop. 2014/15:109:1). Förvisso finns olikheter mellan de båda tillfällena. 1987 är Sovjetunionen och Warszawapakten ett stormaktsblock i opposition mot Nato med relativt låsta positioner i Europa. 2015 åtnjuter Ryssland å andra sidan inte samma stormaktsstatus som Sovjetunionen gjorde under det kalla kriget och den politiska situationen i Europa och Östersjöområdet är inte alls lika låst som under det kalla kriget. Trots dessa olikheter finns det tillräckligt stora likheter i Sveriges omvärldssituation för att analysenheterna ska kunna betraktas som likvärdiga. Bland annat finns ett liknande intresse för Sveriges geostrategiska läge från såväl sovjetiskt/ryskt håll som från Nato/USA. 1987 var detta intresse kopplat till ett Sida 23 av 64.
(24) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 stormaktskrig i Europa och 2015 kopplat till eventuella operationer mot Estland, Lettland och Litauen. Inte minst finns likheter i potentiellt hot från Sovjetunionen/Ryssland gentemot Sverige. Detta omfattar en ökad övnings- och underrättelseverksamhet i Östersjöregionen med kränkningar av svenskt territorium kopplat till Sveriges geostrategiska läge för att behärska havs- och luftområden i Östersjön. En annan olikhet är Sveriges medlemskap i internationella organisationer. 1987 är det endast ett FN-medlemskap som utgör ett omfattande internationellt säkerhetspolitiskt samarbete för svensk del. 2015 har detta utökats med EU-medlemskap, en unilateral solidaritetsförklaring, ett nära Nato-samarbete samt bilaterala säkerhetssamarbeten med Finland och USA. Denna skillnad är dock oproblematisk då den utgör utgångspunkten för valet av analysenheter genom att indikera en förändring av strategiska preferenser och därmed svensk strategisk kultur.. 3.3.2 Strategisk kultur och dess påverkan på militär doktrin Johnstons (1995) tvådelade definition av strategisk kultur (hur den strategiska miljön uppfattas och rangordnande strategiska preferenser) får utgöra den kulturella linsen i Kiers (1997) teoribildning. När doktrinskapare filtrerar yttre faktorer genom denna strategisk-kulturella lins påverkas uppfattningen om balansen mellan offensivt och defensivt militärt agerande. Även om Kier använder begreppen politisk kultur och militär organisationskultur istället för strategisk kultur så är samma teoretiska ramverk applicerbart på denna undersökning. För det första betraktas Kiers forskning generellt sett som en del av forskningen om strategisk kultur. Kiers arbete har upprepade gånger likställts med forskningen på detta område, bland andra av Lawrence Sondhaus (2006:8), Alastair Johnston (1995a:19-20), Fredrik Doeser (2016:285) samt av Jan Ångström och Jan Honig (2012:671). För det andra passar Kiers sätt att studera kulturell påverkan på doktrin väl in på undersökningens problemformulering. Den teoretiska modellen lämpar sig att ersätta begreppen politisk kultur och militär organisationskultur med strategisk kultur då de har samma utgångspunkt och ges samma funktion.. Sida 24 av 64.
(25) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 Vad är det då som konstituerar strategisk kultur och hur ska den beskrivas? Som nämnts används Johnstons teorimodell för att beskriva strategisk kultur i två delar (Johnston, 1995a:37-38). Den första delen grundläggande antaganden om hur den strategiska miljön är ordnad identifieras genom att söka uttryck för uppfattningar om (1) krigföringens roll i samhällsordningen, (2) motståndares natur och hotbild samt (3) effektiviteten i våldsanvändning. För att analysera den andra delen, det strategiska beteendet i form av rangordnade strategiska preferenser, använder Johnstons en tredelad typologi. Denna lämpar sig dock dåligt att applicera på en småstat vilken har att förhålla sig till en hotbild som i huvudsak utgår från en stormakts påverkan. Typologin använder begreppen accommodationist, defensive samt offensive/expansionist (ibid:112-113). Det tredje begreppet innebär bland annat att nyttja militärmakt bortom den egna nationens gränser i syfte att uppnå total militär seger, politiskt tillintetgöra motståndaren samt annektering av territorium. Något som måste betraktas som orimligt i det studerade fallet. Därför byts Johnstons typologi ut mot en som är mer anpassad för småstatsstrategier. Undersökning använder en typologi baserad på Eric Labs (1992) studie av småstaters strategier. Precis som Johnstons bygger den på rangordnade strategiska preferenser men utgörs av handlingslinjer utifrån vilka småstater förhåller sig till en hegemonisk stormakt. Labs identifierar de strategiska val som småstater ställs inför och rangordnar dessa i en sexdelad typologi. Denna undersökning använder inte Labs rangordning, istället används typologin för att beskriva de val som Sverige har en objektiv möjlighet att göra. Sveriges föredragna rangordning av dessa (några eller alla) kommer sedan ur analysen av den strategiska kulturen. Labs (1992:389-391) typologi består av sex strategiska handlingslinjer vilka beskrivs som följer: a. Alliansfrihet (nonalignment). Genom att välja sida riskerar småstaten att bli beroende av en stormakt och då dess bidrag till alliansen skulle vara litet riskerar småstaten att dess intressen ignoreras. Då är det säkrare att stå utanför allianser och låta den hotande stormakten hanteras av andra stormakter och därigenom åka snålskjuts utan att förbinda sig militärt. b. Triumfvagnsstrategi (Bandwagon) Småstaten finner det mindre viktigt vem som går segrande ur en konfrontation än det omedelbara behovet av överlevnad. Genom att liera sig med en stormakt kan småSida 25 av 64.
(26) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 staten förvänta sig en bättre behandling än vid motstånd om denna stormakt vinner en konfrontation. Om stormaktens motståndare skulle besegra densamma kan småstaten alltid byta sida vid ett opportunt tillfälle. c. Allians med stormakt som skydd (Balance and not fight) Småstaten deltar i en stormaktsallians mot en hotande stormakt men bidraget till alliansen är obetydligt. Alliansens stormakt(er) får bära den huvudsakliga bördan för småstatens skydd. d. Småstatsallians (Weak states alliance) Om det inte finns någon vänligt sinnad stormakt som väljer att stå upp mot den stormakt som hotar småstaten kan denna söka skapa en allians tillsammans med andra småstater. Denna typ av allianser riskerar problem med ledarskap och militär interoperabilitet. e. Allians med stormakt för att bekämpa gemensamt hot (Balance and fight) Småstaten allierar sig med en vänligt sinnad stormakt för att balansera mot en hotande stormakt och gör en maximal egen ansträngning för att bidra till kampen. f. Enskilt krigsutkämpande (Fight alone) Småstaten har ingen möjlighet att alliera sig med någon annan och väljer att på egen hand konfrontera den hotande stormakten och slåss för sin suveränitet istället för att ge upp territorium eller intressen utan strid. Allians ska i dessa fall förstås utifrån Stephen Walt’s (2009:86) definition av begreppet. En allians är ett formellt, eller informellt, åtagande för säkerhetssamarbete mellan två eller flera stater avsett att förstärka de ingående staternas makt, säkerhet och/eller inflytande. Arrangemanget (traktat, militära samarbeten, etc.) definierar inte om det är en allians, det centrala är ett ömsesidigt åtagande om stöd mot en extern aktör. Strategisk kultur kan betraktas i flera lager. Bland annat studerar Kier (1997) såväl politisk kultur som militär organisationskultur. Av tids- och utrymmesskäl betraktas den strategiska kulturen i denna undersökning som en homogen företeelse. En bred, homogen bild av svensk strategisk kultur åstadkoms genom analys av regeringspropositioner och försvarsberedningsrapporter. Dessa ger ett samlat uttryck av folkvalda politikers idéer och föreställningar om den strategiska miljön och strategiska valmöjligheter, såväl regeringspartier som övriga riksdagspartier, då samtliga är del i Försvarsberedningen. De Sida 26 av 64.
(27) Joachim Hellquist. 2020-05-23. HOP 18/20 speglar även försvarsmyndigheternas dito genom att dessa lämnat remissvar som påverkat utformningen av de politiska dokumenten. Därmed kan en bild av den samlade strategiska kulturen skapas genom studie av dessa dokument. Strategisk kultur betraktas i denna undersökning som trögföränderlig men inte statisk. Exempel på forskare med samma utgångspunkt är Elizabeth Kier (1995; 1997) och Jeffrey Legro (1995:24-25) vilka låter variabeln kultur variera över tid och under påverkan av kriser eller omfattande förändringar i externa faktorer. Ett annat exempel är Kerry Longhurst (2004:18-19) som menar att strategiska kulturer är under konstant självutvärdering och förändring men att denna förändring generellt sett är en gradvis justering, snarare än fundamental. Under perioden mellan slutet av 1980-talet och mitten av 2010-talet har den strategisk miljö som omger Sverige varit utsatt för flera omfattande förändringar. Såväl avspänning i samband med kalla krigets slut och Sovjetunionens kollaps som nya anspänningar i samband med terrorangrepp (9/11) samt Georgien- och Ukraina-krigen. De senare tre har av vissa forskare benämnts strategiska chocker (Edström, Gyllensporre & Westberg, 2019). Samtliga dessa händelser har i större eller mindre omfattning haft påverkan på svenskt strategiskt beteende, vilket i sin tur skulle motivera att det skett en förändring av den strategiska kulturen i enlighet med definitionen ovan. För att kunna genomföra analysen och härleda den militära doktrinen ur den strategiska kulturen isoleras dessa från varandra. Ett grundläggande antagande i undersökningen är att den militära doktrinen är en produkt av såväl försvarspolitiska målsättningar och uppdrag som av den strategiska kulturen. Det antas inte finnas en omvänd påverkan på den nationella uppfattningen om synen på krigföring (strategisk kultur) utgående från doktrinen. Därmed används inte doktrinen som ett uttryck för den strategiska kulturen i analysen av densamma, istället används politiska dokument. Det förutsätts helt enkelt att politiken och den strategiska kulturen är överordnad den militära doktrinen och att den senare är ett uttryck för hur strategiska målsättningar ska uppnås med militära medel utifrån såväl rationalistiskt funktionella argument som kulturella preferenser. Detta stämmer väl överens med hur man ser på militärstrategins koppling till politiken i modern svensk doktrin: ”Militärstrategi är processen för att omsätta statsmakternas säkerhets- och försvarspolitiska mål och strategier i militära åtgärder, på kort och lång sikt, Sida 27 av 64.
Related documents
Sammantaget innebär det att Sveriges kunskap- och innovationssystem (AKIS) kännetecknas av att grundförutsättningarna är goda, samtidigt som utvecklingspotentialen är stor för att
Men i detta yttrande har vi inte kunnat göra en helhetsbedömning av de olika målens bidrag till samhällsekonomin utan fokuserar på kriterier för effektiva styrmedel och åtgärder
Byanätsforum vill först och främst förtydliga att vi inte tar ställning till huruvida bredbandsstödet bör finnas med i framtida GJP eller om det uteslutande ska hanteras inom
Det finns ett stort behov av att den planerade regelförenklingen blir verklighet för att kunna bibehålla intresse för att söka stöd inom landsbygdsprogrammet 2021–2027, samt
Ekoproduktionen bidrar till biologisk mångfald även i skogs- och mellanbygd genom att mindre gårdar och fält hålls brukade tack vare den för många bättre lönsamheten i
Om forskning inte kommer att hanteras inom CAP samtidigt som budgeten för det nationella forskningsprogrammet för livsmedel är osäker så kommer innovations- och
Uppnås inte detta får vi aldrig den anslutning som krävs för vi skall kunna klara de målen som vi tillsammans behöver nå framöver i fråga om miljö, biologisk mångfald och
För att få arbetskraft till lantbruket måste arbetsgivare säkerställa att de anställda har en god arbetsmiljö samt bra arbetsvillkor och löner. Om vi inte arbetar aktivt med
