1
Neutralitet, Alliansfrihet eller Solidaritet
• En kvalitativ studie om Socialdemokraternas identitet
Kandidatuppsats i statsvetenskap
Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
Författare: Olivia Andersson Nensén Handledare: Nicola Nymalm
HT- 2019
2
Innehållsförteckning
1. Inledning, Syfte & frågeställning ... 3
1.1 Inledning ... 3
1.2 Syfte & Frågeställning ... 4
2. Bakgrund ... 5
2.1 Sveriges Säkerhetspolitiska Historia ... 5
2.2 Socialdemokraternas Neutralitet & Militära Alliansfrihet ... 6
3. Tidigare Forskning ... 7
4. Metod ... 10
4.1 Kvalitativ textanalys ... 10
4.2 Idealtypsanalys ... 10
5. Teoretiskt Ramverk ... 11
5.1 Ontologisk säkerhet ... 11
6. Operationalisering ... 13
6.1 Identitet, Normer & Idéer ... 13
6.2 Analytiska frågor... 16
6.3 Operationalisering av begrepen Militär Alliansfrihet & Allians ... 17
7. Urval av material ... 19
8. Analys ... 20
8.1 1994-1998 ... 20
8.2 1998-2002 ... 23
8.3 2002-2006 ... 26
8.4 2014-2018 ... 29
8.5 2014-2019 ... 32
9. Slutsats ... 36
10.Källförteckning... 37
3
1.Inledning, Syfte & Frågeställning
1.1 Inledning
Under andra världskriget och kalla kriget förde Sverige en strikt neutralitetspolitik med syfte att hålla Sverige utanför krig och konflikt. Trots att neutralitetspolitiken har förändrats sedan Kalla krigets slut och Sovjetunionens fall, har den kollektiva självbilden av att Sverige är ett alliansfritt och neutralt land hållit sig kvar hos det svenska folket (Westberg, 2016). Den nationella identiteten verkar dock i enlighet med en studie av Society Opinion Media (SOM) som kom ut 2015, vara oförenlig med hur det svenska folket anser att Sveriges
säkerhetspolitik skall framhållas. I undersökningen blev det svenska folket tillfrågade om de ansåg att Sverige ska vara alliansfritt samt om Sverige bör ansöka om ett medlemskap i Nato. Ungefär 50 procent av befolkningen ansåg att Sverige bör gå med i Nato samtidigt som ungefär 60 procent ansåg att Sverige bör fortsätta att vidhålla den militära alliansfriheten (Ydén, Berntsson, Petersson, 2019). Problematiken med detta resultat är att befolkningen anser att ett land både kan vara militärt alliansfri och samtidigt ingå i en militär allians. Förklaringen till denna paradox kan basera sig på befolkningens uppfattning av hur politikerna agerar och uttrycker sig i det offentliga rummet.
Fram till år 2015 var en majoritet av partierna i riksdagen, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna av den åsikt att Sverige ska vara militärt alliansfritt men samtidigt öka det militära samarbetet med andra länder och organisationer som EU, Nato och FN. Parallellt med detta ska Sverige även erhålla en solidaritetspolitik vilket betyder att Sverige inte skall agera passivt till följd av sin alliansfrihet om ett samarbetsland står inför en kris (Regeringsförklaring, 2015, 8). Centerpartiet och Kristdemokraterna valde år 2015 att överge den militära alliansfriheten till följd av de ökade spänningarna i Sveriges närområde efter Rysslands upprustning och annektering av Krim (Sveriges Radio, 2015). Även om Socialdemokraterna delade åsikten om att säkerhetsläget i Sveriges närområde blivit kritiskt efter krimkrisen år 2014. Valde de att vidhålla retoriken om att Sverige ska vara militärt alliansfri samtidigt som de menade att det militära samarbetet med USA och Nato behöver fördjupas för landets säkerhet (Utrikesdeklaration, 2014). Det skulle därav vara relevant att undersöka hur det kommer sig att Socialdemokraterna valt att bibehålla den militära
alliansfriheten samtidigt som de är av uppfattningen att Sverige ska driva en säkerhetspolitik som genomsyras av solidaritet och utökat samarbete.
4
1.2 Syfte & Frågeställning
Denna uppsats syftar till att undersöka om Socialdemokraterna är på väg att överge
identiteten om den militära alliansfriheten till följd av att partiet står inför en identitetskris. För att undersöka om partiet erhåller en identitetskris kommer forskningen att utgå från teorin om ontologisk säkerhet. En identitetskris skulle kunna vara en bakomliggande faktor till att partiets retorik och beteende erhåller en viss diskrepans. Vilket är anledningen till att det är relevant att undersöka om så är fallet. De forskningsfrågor som denna uppsats ämnar besvara är följande:
• Hur har Socialdemokraternas förhållningssätt till militär alliansfrihet förändrats från Kalla Kriget till nutid?
• Är riksdagspartiet på väg att överge identiteten om den militära alliansfriheten till följd av en identitetskris?
Det är av vikt att påpeka att denna forskning inte har som syfte att värdera om något är rätt eller fel. Intentionen är att enbart att belysa om Socialdemokraterna är på väg att överge den militära alliansfriheten eller inte.
Studien är relevant utifrån både ett inom- och utomvetenskapliga perspektiv. För att uppnå det inomvetenskapliga kriteriet behöver forskningen uppnå kumulativitet. Med andra ord att ge ett bidrag till den redan etablerade litteraturen. Forskning om den svenska alliansfriheten och neutraliteten har en gedigen litteraturbas men relativt lite forskning har gjorts utifrån socialkonstruktivismens perspektiv. Uppsatsen har istället fokuserat på att beskriva Sveriges beteende utifrån realism och liberalism, främst utifrån materiella faktorer. Likaså har tidigare studier fokuserat på att analysera de neutrala och alliansfria staterna i stort, istället för att granska staters politiska partier, vilka kan påverka hur stater agerar på den internationella arenan. Denna studie bidrar därmed till forskningen genom dess urval, att endast studera det Socialdemokratiska partiets retorik och beteende. Anledningen till att det Socialdemokratiska partiet är valt är för att de är det parti i riksdagen som är starkt ihopkopplade med den militära alliansfriheten men som även verkar för en aktiv säkerhetspolitik. Vidare bidrar denna studie med ett nytt perspektiv om att Socialdemokraternas beteende inte endast kan beskrivas utifrån materiella faktorer utan att den även kan beskrivas utifrån intresset av att vidhålla sin
5
identitet, så kallad psykisk säkerhet (Agius, 2016, 207- 209). Utomvetenskaplig relevans uppnås genom att studien även är relevant för omvärlden. Om Socialdemokraterna är på väg att överge identiteten om den militära alliansfriheten kan det även innebära en förändring av Sveriges säkerhetspolitik, vilket i sin tur även skulle kunna påverka den svenska
befolkningens identitet.
2. Bakgrund
2.1 Sveriges Säkerhetspolitiska Historia
Sverige har under de senaste 200 åren klassificerats som neutralt (Agius 2006, 77–85). Syftet med neutralitetsdoktrinen under andra världskriget var att använda denna som en
säkerhetsstrategi, med syfte att hålla Sverige utanför kriget. Meningen med neutraliteten förstärktes ändock under Kalla kriget. Istället för att denna endast skulle verka som en säkerhetsstrategi valde den svenska regeringen att utveckla neutraliteten till ett folkligt begrepp och sammankopplade denne till folkhemmet och den svenska modellen. Detta för att få det internationella systemet att uppfatta Sverige som ett land som under alla
omständigheter verkade för neutraliteten. Under kalla kriget var det därför av stor vikt att Sverige erhöll en rutinmässig utrikes- och försvarspolitik så att de utifrån det internationella systemet uppfattas som neutrala. Detta medförde att Sverige under Kalla kriget inte fick avvika från neutralitetslinjen (Cottey 2018, 75–83). I Socialdemokraternas tidskrift Vår historia kan en dock läsa att den Socialdemokratiska regeringen erhöll samarbete med Nato under Kalla Kriget (Socialdemokraterna 2016). Cottey menar att anledningen till att regeringen hade ett hemligt samarbete med Nato under Kalla kriget var för att även om Sveriges militär var en av de starkaste i världen under denna tidpunkt, skulle inte landet kunna hålla Sovjet borta på egen hand under en längre tid (Cottey 2018, 75–83).
Efter kalla krigets slut transformerade Sverige neutralitetsdoktrinen till att enbart bestå av den militär alliansfriheten (Cottey, 2018, 75). Under denna tidsperiod blev även Sverige medlem i EU samt i Natos förbund; partnerskap för fred (PFF). Detta var under kalla kriget inte möjligt då dessa två organisationer var starkt sammankopplade till det västerländska blocket och hade försatt Sveriges neutralitetspolitik i fara. Anledningen till att det inte fanns något motstånd mot att gå med i PFF och EU bland Sveriges riksdagspartier var för att det inte fanns något krav på ömsesidiga försvarsgarantier, vilket hade gått emot den militära alliansfriheten (Cottey 2018, 83).
6
Trots att Sverige samarbetar med Nato, är ett svenskt Natomedlemskap inte på den politiska agendan. Debatten kring ett medlemskap har dock varit aktuellt allt sedan Sverker Göranson, överbefälhavare över Sveriges försvarsmakt, år 2012 uttalade sig om att Sveriges försvar knappt skulle kunna hålla landets gränser i en vecka utan hjälp från andra (Cottey 2018, 83– 90). I en studie av Aftonbladet/ Inizio år 2018 framkom det att stödet för ett svenskt
Natomedlemskap har ökat de senaste åren. I undersökningen kan en se att 43 procent av den svenska befolkningen var för ett medlemskap medan 37 procent var emot. Ungefär 20 procent av de tillfrågade meddelade att de inte visste om de var för eller emot (Aftonbladet, 2016). Alliansfrihet och neutralitet är dock djupt integrerat med det svenska folkets identitet samt i det Socialdemokratiska partiet (Cottey 2018, 83–90).
2.2 Socialdemokraternas Neutralitet & Militära alliansfrihet
Som nämnts under Sveriges säkerhetspolitiska historia fungerande neutraliteten under andra världskriget enbart som en säkerhetsstrategi och inte som en identitet. Det var först under efterkrigstiden som Sverige utvecklade neutraliteten till att också fungera som en identitet för både landet och en majoritet av befolkningen. Transformeringen av den neutrala och
alliansfria säkerhetsstrategin till att också fungera som en nationell identitet var främst en konstruktion av Socialdemokraterna. Detta är anledningen till att neutraliteten är starkt förknippad med Socialdemokraterna och lever kvar i deras partikultur (Agius, 2006, 90–120; Karl Ydén, Joakim Berntsson och Magnus Pettersson, 2019, 15-16). I boken The Social Construction of Swedish Neutrality, menar Christine Agius att neutraliteten är ett
Socialdemokratiskt projekt. Socialdemokraternas syfte med detta projekt var enligt Agius att använda neutraliteten som en plattform att bedriva sin solidariska och fredsbefrämjande politik utifrån till det internationella systemet. För att detta ändock skulle vara möjligt behövde Sverige först uppfattas som ett neutralt, solidariskt och fredsbefrämjande land av andra stater inom det internationella systemet. Socialdemokraterna började därav enligt Agius att konstruera idén om att Sverige är neutralt och byggde in denna tanke i den svenska
modellen som det moderna Sverige vilar på. Exempel på några av de viktigaste pelarna i den svenska modellen under Kalla kriget var att driva en militär säkerhetspolitik vilken präglades av militär alliansfrihet, självständighet och att folket kände sig som neutrala. För att skapa en norm om att neutralitet är den rätta strategin för Sveriges säkerhetspolitik. Använde
socialdemokraterna sig av en normativ retorik, som innehöll metaforer förknippat till
7
tar hand om varandra och andra, i enlighet med Agius. Neutralitetspolitiken blev allteftersom institutionaliserat både i partiet och i den svenska befolkningen vilket påverkade Sveriges beteende i utrikes- och försvarspolitiken (Agius 2006, 90-120).
3. Tidigare Forskning
Forskarna Karl Ydén, Joakim Berntsson och Magnus Pettersson, analyserar i sin studie Sweden and the issue of Nato membership:exploring opinion paradox, om det paradoxala fenomen som redovisades i en undersökning av Society Opinion Media år 2013 i inledningen. Syftet med deras forskning var att undersöka hur det kan komma sig att en del av den svenska befolkningen kunde anse att alliansfrihet är förenligt med militära allianser. Författarna menar att den bakomliggande orsaken till detta är för att det finns en diskrepans i den offentliga politiken som Sveriges riksdag driver. Detta då den information som Sveriges riksdag ger är att landet kan ingå i militära samarbeten men att detta inte påverkar den
militära alliansfrihetens trovärdighet negativt. Denna paradox kan grunda sig på att det finns intressen och idéer som krockar. Forskarna kommer till slutsatsen att anledningen till att Sveriges riksdag och regering har en något motsägelsefull försvars- och utrikespolitik, på grund av materiella faktorer. Med andra ord att Sverige inte har den materiella kapaciteten att försvara sitt eget territorium och därav är beroende av andra stater och organisationers hjälp, vid eventuella konflikter. De kom även fram till slutsatsen att de rödgröna partiernas
neutralitetskultur och identitet spelar en vital roll i oförenligheten. Synnerligt i det Socialdemokratiska partiet där Olof Palme linjen fortfarande genomsyrar partiets idéer. Forskarna fokuserar dock inte närmre på vilken inverkan som identitet, normer och idéer har på de politiska partierna i Sveriges riksdag. Utan kommer snarare fram till att oförenligheten baseras på att de olika partierna spretar åt olika håll, där alliansen vill ansöka om ett
Natomedlemskap och de rödgröna inte. Det är därav neorealismen som främst används som teori för att försöka förklara Sveriges säkerhetspolitik och då främst utifrån materiella
faktorer som militär kapacitet (Karl Ydén, Joakim Berntsson och Magnus Pettersson, 2019). Neutralitet och militär alliansfrihet var säkerhetsstrategier som ett antal stater under Kalla kriget tog sig an med syftet att verka som oberoende från andra stater och hålla sig utanför ett eventuellt krig mellan öst och västblocket. Ett flertal studier har efter Kalla krigets slut studerat om varför vissa neutralitetsstater har fortsatt att vidhålla neutraliteten och alliansfriheten trots att dess primära syfte försvunnit. I tidskriftsartikeln Neutrality and
8
Nonalignment in World Politics during the Cold War menar Thomas Fischer, Juhana
Aunesluoma och Aryo Makko att en behöver förstå relationen mellan staters ideologi och det historiska ställningstagandet om att vara neutral och militärt alliansfri för att begripa varför de vidhålls (2016, 4–5). Den främsta anledningen till att länder som Sverige och Finland valde att vidhålla neutraliteten och den militära alliansfriheten är för att detta beetende har blivit en del utav ländernas identitet. Av de fyra länder som deklarerade sig neutrala under Kalla Kriget är det endast Schweiz som inte ansökt om ett medlemskap i EU. Likaså är det enbart Schweiz som fortfarande vidhåller begreppet neutralitet i sin utrikes- och
försvarspolitik. Sverige, Österrike och Finland har övergett neutraliteten men behållit alliansfriheten. Det är hur som helst av vikt, menar forskarna, att ha i åtanke att även om de tre nämnda länderna övergivit neutralitets begreppet i det politiska språket. Lever den kollektiva självbilden om att staterna är neutrala kvar hos folket i de respektive länderna. Detta betyder att neutraliteten fortfarande i högsta grad är levande och påverkar hur staterna utformar sina försvar- och utrikespolitik (Fischer , Aunesluoma och Makko, 2016, 4-11). År 2018 kom Andrew Cottey ut med boken The European neutrals and NATO:
non-alignment, partnership, membership? där han undersöker relationen mellan Nato och Europas neutralitetsländer. Denna forskning är relevant eftersom den upplyser om de förändringar som skett i neutralitetsländernas utrikes- och försvarspolitik. Cottey analyserar hur den har förändrats från att bestå av en neutralitetsdoktrin till att istället fokusera på alliansfrihet samt hur deras internationella samarbete har utvecklats sedan Kalla krigets slut (Cottey, 2018, 1– 3). Efter Kalla krigets slut och Sovjetunionens fall fanns det ingen risk att ett krig skulle bryta ut mellan väst och östblocket och forskare undrade därefter om neutralitetsländerna skulle behålla neutraliteten då syftet med den var att hålla nationen utanför ett potentiellt krig. Neutralitetens syfte var med andra ord att redogöra för omvärlden att staten som förklarat sig som neutral inte utgjorde något hot mot någon av stormakterna eller dess allierade i en konflikt eller ett krig (Cottey, 2018, 24).
De forskningsfrågor som Cottey behandlar är kompatibiliteten i de neutrala staternas engagemang i kollektiva säkerhetssystem och deras deklaration om att vara militärt
alliansfria. I Cotteys forskning kan en se att de neutrala länderna anpassat sin försvars- och utrikespolitik utefter de globala förändringar som tillkom efter kalla krigets slut, då öst och centrala Europa kom att blir mer västerländska till ideologin då de började att samarbeta med EU, FN och Nato. Militärt alliansfria stater kan enligt Cottey erhålla ett djupgående
9
samarbete med internationella organisationer som EU och FN då dessa är så kallade “kollektiva säkerhetssystem”. Detta betyder att länderna inte skrivit på något avtal om
ömsesidiga försvarsgarantier, även kallat för artikel 5 i Natos stadgar, utan samarbetet sker på basis av fri vilja vilket ger staterna självständighet. Det är ändock skillnad om man är medlem i EU. Som medlem av organisationen är en tvungen att följa vissa krav som unionen sätter på staten. EU kräver ändock inte att medlemsstaterna skall utlova militära bistånd om en annan medlemsstat står inför en eventuell konflikt eller ett krig (Cottey, 2018, 25–38). Detta gäller även för EU:s solidaritetsklausul menar Jacob Westerberg i artikeln Säkerhet utan
alliansfrihet som tillkom under Lissabonfördraget år 2009. EU:s förhoppning är att om ett annat medlemsland hamnar i ett eventuellt krig eller i en konflikt skall de andra
medlemsstaterna hjälpa till med militärt bistånd. Det är hur som helst inget krav. Däremot är det medlemsstaternas skyldighet att bidra med någon typ av resurser men dessa behöver inte erhålla försvarsgarantier (Westberg, 2016, 434–435).
Cottey avslutar sin forskning med att klargöra att anledningen till att samtliga neutrala länder har förblivit neutrala är för att neutraliteten och den militära alliansfriheten tjänat staternas överlevnad väl. Samt att dessa två strategier var anledningen till att de inte drogs in i Kalla kriget. Cottey menar dock att detta inte var fallet utan att anledningen till att de neutrala staterna i Europa lämnas oberörda var till följd av balansering av makt som rådde mellan öst och västblocket (Cottey, 2018, 211). Även om samtliga neutralitetsländer i Europa har närmat sig Nato och EU samt medverkat i dessa institutioners humanitära interventioner kommer Cottey till slutsatsen om att inget av neutralitetsländerna kommer att ansöka om ett
Natomedlemskap i framtiden. Skälet till detta är att den neutrala identiteten har kommit att bli en folklig norm och en del av staternas identitet (Cottey, 2018, 217–219).
I Cotteys bok kan en även uttyda att Finland har en liknande utrikes- och försvarspolitik som Sverige. Precis som i Sverige styrs Finland av en Socialdemokratisk regering och är likt de svenska Socialdemokraterna emot ett Natomedlemskap samt måna om att värna om den militära alliansfriheten. Trots detta ingår även Finland i fördjupade militära samarbeten med exempelvis Nato (Cottey, 2018, 111–118).
Om det visar sig att det Socialdemokratiska partiet står inför en identitetskris skulle resultatet även kunna vara generaliserbart på Finlands Socialdemokratiska parti. Detta för att de båda partierna i enlighet med Cottey värnar om både den militära alliansfriheten och fördjupade militära samarbeten. Då denna studie är en teorikonsumerande studie som specifikt ämnar att
10
granska Sveriges Socialdemokratiska parti är inte det primära syftet att generalisera det resultat som en får utav analysen. Istället är det att beskriva om Socialdemokraterna är på väg att överge den militära alliansfriheten till följd av en identitetskris (Esaiasson m.fl, 2017, 89-90).
4. Metod
I följande avsnitt kommer en redogörelse av studiens metod och urval av material.
4.1 Kvalitativ textanalys
Denna uppsats är en teorikonsumerande studie då den har som syfte att med hjälp av teorin om ontologisk säkerhet se om Socialdemokraterna är på väg att överge identiteten om den militära alliansfriheten (Esaiasson, 2017, m.fl., 28-42).
Den metod som denna forskning kommer att utgå ifrån är en kritisk kvalitativ textanalys. Anledningen till att denna metod är vald är för att denna uppsats har som syfte att belysa om Socialdemokraterna är påväg att överge identiteten om den militära alliansfriheten. Detta kan klarläggas genom att föra en noggrann läsning av riksdagspartiets beteende och retorik som går att finna i text. Det är av vikt att poängtera att kritisk granskning inte har som syfte att redogöra för om något är rätt eller fel utan dess mening är att kritiskt granska texterna för att finna det som inte är explicit uttryckt utan inbäddat i textmaterialet (Esaiasson m.fl. 2017: 211-215). För att kunna besvara de två forskningsfrågor som ligger till grund för uppsatsen, kommer denna forskning att utforma precisa frågor som skall verka som analytiska verktyg. Dessa frågor skall sedan ställas aktivt till samtligt utvalt material. De analytiska frågorna kommer att redovisas under operationaliseringen.
4.2 Idealtypsanalys
Designen som kommer att tillämpas är idealtypsanalys i form av gradskillnad. Syftet med denna typ av idealtypsanalys är att se om fenomenet en vill undersöka är närmre eller längre ifrån de idealtypsbegrepp som ligger till grund för studien. I detta fall om
Socialdemokraternas beteende och retorik erhåller typiskt karaktäriserande drag av militär
alliansfrihet eller allians. För att på ett tydligt sätt kunna kartlägga om Socialdemokraterna
är på väg att överge den militära alliansfriheten eller vidhålla den kommer en jämförelse av två polära begrepp att föras. Dessa begrepp kommer att vara militär alliansfrihet och
11
allians. Avsikten med en jämförande idealtypsanalys i form av gradskillnad är inte att belysa
om Socialdemokraterna antingen är ett parti som är militärt alliansfritt eller inte. Syftet är istället att se i vilken utsträckning som partiet är “närmre” eller “längre ifrån” de två polära idealtypsbegreppen. Esaiasson menar att “genom att jämföra det verkliga samhällsfenomenet som intresserar oss med renodlad idealtyp kan kännetecknande drag hos det verkliga
samhällsfenomenet fångas in” (Esaiasson m.fl, 2017, 139-143).
Den idealtypiska designen är tillämplig i denna studie med anledning att den tillåter studien att kategorisera om Socialdemokraterna är närmre eller längre ifrån begreppen militär alliansfrihet och allians utifrån det resultat som framkommer av analysen.
5. Teoretiskt Ramverk
I denna del av uppsatsen kommer en redogörelse av det teoretiska ramverket som kommer att ligga till grund för analysen. Teorin som denna uppsats kommer att utgå ifrån är Ontologisk säkerhet.
5.1 Ontologisk Säkerhet
Anledningen till att teorin om ontologisk säkerhet är vald till denna studie är för att denna kan se om Socialdemokraterna är på väg att överge identiteten om den militära
alliansfriheten, genom att undersöka om partiet står inför en identitetskris. Vilket kan vara anledningen till att partiet vill att Sverige både ska driva en solidarisk säkerhetspolitik och ingå i djupgående militära samarbeten med andra länder. Samtidigt som de tagit ett explicit antagande om Sverige ska vara militärt alliansfritt. Teorin om Ontologisk Säkerhet kan ses som en ämnesgren inom Socialkonstruktivismen som koncentrerar sig på relationen mellan en aktörs “utrikes- och försvarspolitik och identitet samt relationen mellan identitet och politiska beslut” (Kinnvall och Mitzen, 2017, 3-4).
Den som grundade teorin om ontologisk säkerhet var sociologen Anthony Giddens som menade att aktörer kan känna sig ontologiskt osäkra om omvärlden förändras. Anledningen till det är för att de rutiner som en aktör vidhåller för att konstitueras efter sin identitet kan komma att förhindras, till följd av en förändring inom det internationella systemet. Med andra ord betyder ontologisk säkerhet att en aktör står inför en identitetskris (Steele, 2008, 49-56).
12
Då syftet med denna uppsats är att granska om Socialdemokraterna är på väg att överge identiteten om militär alliansfrihet, kunde uppsatsen inte grunda sig på liberalismen eller realismen vilka är de teorier som främst dominerar synen på internationell politik. Realismen och liberalismen tar sällan hänsyn till aktörernas identitet samt att den kan påverka aktörers beteende. Istället menar realismen och liberalismen att en aktörs agerande främst kan förstås utifrån materiella faktorer och att en aktör främst fokuserar på fysisk säkerhet vilket även kan formge en aktörs intressen. Vidare är inte realismen eller liberalismen av uppfattningen att identiteter är föränderliga, utan tvärtom statiska.
Ontologisk säkerhet tar en aktörs beteende i bejakelse och menar att denna har en stor
inverkan i hur en aktör beter sig. Vidare menar teorin om Ontologisk säkerhet att aktörer inte enbart värdesätter fysisk men även psykisk säkerhet. Med andra ord att intresset av att bevara ens identitet är av lika stor vikt som att värna om den fysiska säkerheten. Det här betyder att om det sker förändringar i det internationella systemet kan aktörer erhålla en retorik och verklig praktik som är oförenlig. Skälet till det är att samhällets strukturer kan efterfråga ett beteende hos aktören medan retoriken kan vara av en annan karaktär för att skydda ens identitet (Agius, 2016, 207- 209).
Kinnvall och Mitzen menar att Ontologisk Säkerhet belyser den svårighet som politiska partier kan bemöta när de försöker att utforma sitt beteende, så att det är förenligt med det internationella systemets struktur och partiets egen identitet (Kinnvall och Mitzen, 2017, 1-4). Vidare menar Kinnvall och Mitzen att aktörer erhåller ontologisk säkerhet om deras handlingar är förenliga med de idéer och intressen som medföljer partiets identitet (Kinnvall & Mitzen, 2017, 4-5).
Brent Steele menar till skillnad från liberalismen och realismen att aktörer främst drivs av att upprätthålla sin identitet även om detta kan generera till att landets fysiska säkerhet får lida skada. Vidare menar Steele att detta betyder att partier inte alltid agerar rationellt likt realismen och liberalismen hävdar (Steele, 2008, 2). Om en aktör riskerar att stå inför identitetskris, kommer partiet i enlighet med Steele att i större utsträckning använda sig av ett narrativ som återkopplar till aktörens egen identitet.
Detta för att återigen skapa stabilitet i identitetskrisen genom att bekräfta att identiteten inte påverkas negativt av de beteende som aktören har (Steele, 2008, 57).
13
Browing och Joennienmi menar till skillnad från Steele, Mitzen och Kinnvall att ontologisk säkerhet inte endast kan återskapas genom att partiet återigen försöker stabilisera den rådande identiteten. Istället kan partiet även uppnå ontologisk säkerhet genom att ändra identitet och på så sätt anpassa sig till de förändringar som råder i omvärlden. Vidare menar författarna att anledningen till att detta är möjligt är för att identiteter, normer och idéer är, liksom det internationella systemet, föränderliga och inte statiska. Browning och Joenniemi menar även att det inte är ovanligt att partier byter identitet om denna omställning är möjlig och genererar till både en psykisk och fysisk säkerhet. Detta för att om den rådande identiteten inte är förenlig med det internationella systemet och inte delas av en majoritet, så bidrar inte
identiteten till någon nytta. Den kan iså fall inte heller användas som grund för att rättfärdiga politiska beslut (Browning och Joenniemi 2017, i34-45).
6. Operationalisering
Inom Ontologisk säkerhet finns det tre grundläggande positioner, vilka är identitet, normer och idéer. För att kunna belysa om Socialdemokraterna står inför en identitetskris behöver man undersöka vilka idéer som genomsyrar partiet. Det är de gemensamma idéerna som konstruerar en identitet vilket i sin tur ger upphov till vilka intressen som Socialdemokraterna erhåller. Idéerna och intressena utformar sedan vilka normer som partiet behöver agera efter för att konstitueras utefter den identitet som en försöker att uppnå (Agius, 2016, 70). En mer djupgående och transparent förklaring om de tre analytiska dimensionerna kommer i följande kapitel.
6.1 Identitet, Normer & Idéer
Identitet: beskriver vem en aktör är och vad dennes intressen är. Det är enligt teorin om
ontologisk säkerhet av vikt att analysera vilka intressen en aktör innehar eftersom det är genom dem som man kan uttyda vilken identitet en aktör har. Det är även genom en aktörs intressen som man kan få förståelse för varför en aktör beter sig likt den gör samt vilka mål som aktören eftersträvar att uppnå. Intressen kan dock inte uppstå utan identitet, vilken konstrueras genom att en grupp människor delar samma idéer om omvärlden. Delade idéer skapar med andra ord en identitet som utmynnar intressen vilket påverkar aktörens beteende. Genom att alltså fokusera på vilka erhållna intressen en aktör har kan man enligt teorin om ontologisk säkerhet få en bild av vilken identitet som en aktör har. En identitet skapas genom att ett flertal individer interagerar med varandra och delar samma intressen, i detta fall om att
14
Sverige ska vara militärt alliansfritt (Agius, 2016, 70–73). De intressen som en alliansfri stat ska inneha diskuteras mer grundligt under operationaliseringen av idealtypsbegreppen allians och militär alliansfrihet. De säkerhetsintressen som en militär alliansfri aktör främst ska erhålla är att man ska vilja vara militärt oberoende av andra länder. Samt inte ha ett intresse av att ingå i militära samarbeten som innehåller ömsesidiga försvarsgarantier. Om
Socialdemokraternas säkerhetspolitiska agenda innehåller intressen som handlar om att ingå i militära samarbeten med försvarsgarantier. Samt att det ligger i partiets intresse att ingå och utveckla militära samarbeten för att Sverige egna säkerhet är beroende av det, kan partiet vara på väg att överge identiteten om militär alliansfrihet. Detta eftersom partiet då inte delar idén om att militär alliansfrihet är den främsta säkerhetsstrategin och eftersom det är de kollektiva idéerna som ger upphov till en aktörs intressen vilket i sin tur utgör en identitet. Kan en förändring av intressen även innebära en förändrad identitet. Detta påverkar i sin tur även vilka normer som Socialdemokraterna i sådana fall efterlever då normerna konstrueras utefter vilka intressen en aktör strävar efter och på så sätt även vilka mål denne vill uppnå.
Likt tidigare nämnt utgår konstruktivismen från att identitet och intressen är socialt konstruerade av människan och inte naturgivna. Detta gör det möjligt att undersöka om intressena och därigenom även identiteten har förändrats hos Socialdemokraterna. För att kunna redogöra för om Socialdemokraternas identitet är på väg att förändras kommer denna uppsats att kritiskt granska vilka säkerhetspolitiska intressen som präglar partiets beteende och språk.
Idéer: En identitet skapas inte ur tomma intet utan är en produkt av en historisk och social
process som lett till att en grupp människor delar samma idéer om omvärlden. Denna
historiska och sociala process har drivits av att en aktör har använt sig av ett narrativ som gör att en idé får mening. Med andra ord så erhåller en aktör ett narrativ om en idé, vilket, om aktören lyckas med sitt syfte, leder till att en grupp människor delar samma uppfattning om vad som är rätt vilket utvecklar intressen. Detta leder i sin tur till att en identitet konstrueras, då en identitet utformas genom kollektiva idéer vilket genererar intressen. Det här resulterar sedan i att normer utvecklas om hur aktören förväntas bete sig för att dennes identitet ska bli bekräftad av andra. För det är enligt Socialdemokraterna och ontologisk säkerhet genom andras ögon som en identitet blir real. Dessa normer som en aktör förväntas att följa för att kunna konstitueras utefter ens identitet är i sin tur utformad av de intressen som utgörs av ens identitet. Delad uppfattning är en viktig komponent om en vill konstruera en identitet
15
eftersom det är genom människans perception om omvärlden som påverkar vilka intressen som aktörer kommer att erhålla (Agius, 2016, 75–76).
För att en aktörs agerande ska vara förenligt med identiteten använder de sig ofta av ett narrativ som redogör, för de som delar samma idéer, om hur deras politiska beslut utgår från identiteten. Eller hur identiteten påverkas av de beslut som aktören tar (Steele, 2008, 12) Med andra ord rättfärdigar ofta aktörer sitt handlande genom att använda ett narrativ som präglas av ens egen identitet (Steele, 2008, 12-11).
För att se om Socialdemokraterna fortfarande vidhåller idén om att partiet ska värna om den militära alliansfriheten kommer denna studie att undersöka vilket narrativ som partiet använder. Genom att analysera vilket narrativ som Socialdemokraterna använder sig av får man veta om Socialdemokraterna fortfarande erhåller idén om att partiet ska fortsätta verka för den militära alliansfriheten. Detta för att om partiet fortfarande vill vidhålla alliansfriheten kommer denna prägla deras narrativ. Om Socialdemokraterna i en större utsträckning
använder sig av ett narrativ som återkopplar till aktörens egen identitet kan partiet stå inför en identitetskris enligt Steele. Om partiets narrativ och intressen ändock är förenligt med
Socialdemokraternas handlingar står partiet antagligen inte inför en identitetskris menar Kinnvall och Mitzen. Med andra ord om Socialdemokraternas narrativ innehåller idéer som reflekterar partiets beteende erhåller partiet inte ontologisk osäkerhet utan tvärtom,
säkerhet. Erhåller narrativet idéer som inte avspeglar Socialdemokraternas beteende i
samhället kan partiet stå inför en identitetskris. Detta för att partiet då beter sig på ett sätt men erhåller en retorik med idéer som är av en annan karaktär. Anledningen till det enligt Mitzen och Kinnvall kan vara för att omvärlden kräver en typ av agerande medan identiteten
fortfarande kräver ett visst narrativ så att andra inte tror att aktören har övergivit sin identitet. Narrativet används enligt Ontologisk säkerhet för att förklara för andra om vilken idé som aktören värnar om samt vad dess identitet är.
Normer: Delade idéer konstruerar inte enbart en identitet utan också normer. Normer är de
beteenden hos en aktör som förväntas av andra för att den ska konstitueras utefter sin identitet. Normer är vitala för en identitetskonstruktion. Anledningen till att normer är av vikt att analysera är för att det är genom normerna som en aktörs identitet blir real, det är genom normerna som en aktörs beteende och intressen konstitueras. Normer är med andra ord de förväntningar som andra har på en aktörs beteende för att den ska, i detta
16
Socialdemokraterna är ett av de partier i Sveriges riksdag som förknippas med militär alliansfrihet och förväntas agera därefter. För att se om Socialdemokraterna är på väg att överge den militära alliansfriheten eller inte, kommer denna studie att granska partiets beteende. Om det följer de normer som militärt alliansfria aktörer förväntas följa. Studien kommer att utgå från två olika definitioner av normer som beskrivs inom teorin om Ontologisk säkerhet, “konstituerade-”och “regelgivande” normer. De så kallade
konstituerade normerna definierar partiets identitet. De regelgivande normerna gestaltar hur partiet behöver bete sig för att utifrån andras ögon uppfattas som ett parti som värnar om den militära alliansfriheten. De regelgivande normerna sätter därav upp normer som
Socialdemokraterna behöver följa för att anses som militärt alliansfria. För att
Socialdemokraterna ska kunna konstitueras som alliansfria behöver deras intressen vara formade av alliansfria intressen.
Denna studie ämnar därav att se om Socialdemokraternas beteende är förenlig med de regelgivande normerna som en militärt alliansfri aktör behöver efterfölja (Agius 2016:76– 78). De normer som Socialdemokraterna behöver följa är att de inte ingår i militära samarbeten med ömsesidiga försvarsgarantier. Likväl att deras försvarspolitiska agerande präglas av att Sverige ska vara oberoende av andra länders militära bistånd, med andra ord att Sverige inte behöver be om hjälp från sina samarbetsländer för att garantera landets egen säkerhet.
6. 2 Analytiska Frågor
För att kunna analysera det material som blivit utvalt till denna studie, har tre analytiska frågor konstruerats vilka ska ställas noggrant till samtliga texter. Dessa frågor är baserade på begreppsdefinitionerna av de två idealtyperna samt de tre olika begreppen från Ontologisk Säkerhet. Då denna kvalitativa studie är av beskrivande karaktär är de precisa frågorna främst konstruerade utifrån de koncept som utgår från teorin om Ontologisk säkerhet. Dessa är dock även utformade från hur en idealtypisk allierad alternativt militärt alliansfri stat skall verka i praktiken samt vilka idéer och säkerhetsintressen denne skall värna om (Steele, 2008, 57).
Fråga 1: Identitet
17
Fråga 2: Idéer
Präglas Socialdemokraternas narrativ av idén om att Sverige ska vara militärt alliansfritt? Eller finns det andra dominerande idéer som påverkar Socialdemokraternas beteenden och intressen?
Fråga 3: Normer
Hur ser Socialdemokraternas verkliga praktik ut? Följer denna det så kallade regelgivande ramverket om hur ett parti bör verka för att utifrån konstitueras som ett parti som värnar om den militära alliansfriheten?
6.3 Operationalisering av begreppen Militär Alliansfrihet & Allians
I denna del av studien kommer en operationalisering av idealtypsbegreppen Militär Alliansfrihet och Allians.
Idealtypsbegrepp inte är direkta avbilder av hur ett fenomen ter sig i verkligheten, utan är de ideal som verkligheten eftersträvar att efterlikna (Esaiasson m.fl, 2017, 139-143). Det finns olika definitioner av vad militär alliansfrihet och allians betyder vilket är anledningen till att en definition av de två polära begreppen behövs. Det är av vikt att de två idealtyperna är varandras raka motsatser. Detta för att de polära begreppen i denna studie illustrerar två så kallade “extrempunkter” på en gradskala. Syftet med denna gradskala är använda den som ett redskap i slutsatsen för att försöka redogöra för vilken av de två olika idealtypsbegreppen som Socialdemokraterna är närmast, med syftet att se om riksdagspartiet är på väg att överge identiteten om den militära alliansfriheten eller inte.
För att göra denna kartläggning tydlig kommer en tidsjämförande analys att föras. Detta för att kunna se om och iså fall hur Socialdemokraternas identitet, idéer, och normer har
förändrats genom tid och rum (Esaiasson m.fl, 2017, 139-143). Då en av forskningsfrågorna är hur Socialdemokraternas förhållningssätt till alliansfriheten förändrats från kalla krigets slut är tidsperioden som denna studie ämnar granska följande; 1994-2006 och 2014-2019. Dessa tidsperioder är valda för att det reflekterar de åren som Socialdemokraterna erhöll regeringsmakten och därigenom hade ett ökat inflytande på den säkerhetspolitik som fördes i Sverige, både inrikes och utrikes. Då denna uppsats främst ämnar utgå från
18
utrikesdeklarationer och regeringsförklaringar behöver det vara under tidsperioderna som Socialdemokraterna erhöll regeringsmakt för att en skall kunna analysera
Socialdemokraternas mening. Den första tidsperioden symboliserar en era som fortfarande präglades av Kalla kriget men som var på väg in i en ny era vilken präglades av en
europeisering av Sverige och fördjupade militära samarbeten. Den andra tidsperioden är nutid och startar från det år som de rödgröna återigen erhöll regeringsmakten. Denna era präglas till skillnad från den första av en allt mer negativ spänning i Sveriges närområde till följd av Rysslands upprustning. Denna spänning kan ha en inverkan på Socialdemokraternas förda retorik och beteende vilket kan påverka om alliansfriheten vidhålls eller är på väg att överges. Det är därav relevant att jämföra dessa två tidsperioder för att belysa om Socialdemokraterna är på väg att överge den militära alliansfriheten.
I enlighet med Tomas Fischer, Juhan Amesluoma och Ayo Makko är följande kriterier satta för militär alliansfrihet:
“Non- alignment is a political concept based on morality, with a clear intention to promote efforts towards peace, security and stability in international relations. Non- alignment states, goals as democratization of the international system and
safeguarding of national sovereignty (Makko, Fischer & Aunesluoma 2016, 8-9). “ Detta är ändock en relativt vag begreppsdefinition och för att smalna av studien kommer begreppsdefinitioner av allians och alliansfrihet att grundas på den svenska myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Anledningen till att denna studie ändock tog upp Makko, Fischer & Aunesluoma begreppsdefinition av militär alliansfrihet är för att det kan vara av vikt att påpeka att kännetecken för militärt alliansfria stater, är att de ofta är väldigt inriktade på att bidra till och skapa fred i det internationella systemet. Samt att demokratisera det internationella systemet. Det betyder inte att länder som ingår i ömsesidiga
försvarssamarbeten inte kan vara fredliga, men det är enligt Makko, Fischer & Aunesluoma vanligt att alliansfria stater driver en säkerhetspolitik vars mål är att skapa fred och stabilitet i det internationella systemet. Då detta även gynnar deras militära alliansfrihet. Då ett stabilt och fridfullt internationellt system inte sätter den militära alliansfriheten på prov. Militärt alliansfria stater får dock ingå multi- och bilaterala militära samarbeten men dessa avtal får inte erhålla ömsesidiga försvarsgarantier. Samtidigt bör en militär alliansfri stat vara aktsam i att ingå militära samarbeten då en inte får dra sig undan samarbetet vid en eskalerande konflikt mellan stormakter. Vidare ska en militär alliansfri stat driva en oberoende
19
utrikespolitik och försöka hålla sig utanför block strukturer. Detta för att kunna hålla sig utanför konflikter, vilket är ambitionen med militär alliansfrihet (Makko, Fischer & Aunesluoma 2016, 9)
För att ändock smalna av idealtyps begreppen och göra dem uttömmande kommer definitionen för allians och militär alliansfrihet att som sagt grunda sig på MSB.
Åtskillnaden mellan om Socialdemokraterna är på väg att överge identiteten om militär alliansfrihet eller vidhålla den blir om partiet verkar för att Sverige ska eller inte ska ingå i militära samarbeten med ömsesidiga försvarsgarantier. Samt om partiet agerar för att Sverige ska vara oberoende av andra stater inom det internationella systemet för att garantera
Sveriges fysiska säkerhet, eller tvärtom. Vänligen se nedan för en detaljerad beskrivning.
Allians Betyder att ett land ingår avtal om ömsesidiga försvarsgarantier och bistånd (MSB, 2011).
Militär Alliansfrihet
Innebär att ett land inte ingår avtal om ömsesidiga försvarsgarantier utan att landet själv ansvarar för sin statssäkerhet. Likaså ska en alliansfri stat vara oberoende av andra stater. Med andra ord inte beroende av andra staters militära kapacitet för att garantera sin egen stats säkerhet (MSB, 2015).
7. Urval av Material
Det material som denna uppsats ämnar utgå ifrån är främst regeringsförklaringar och utrikesförklaringar. Detta för att dessa reflekterar Socialdemokraternas identitet, idéer, och normer i både retorik och beteende i form av text. För att upprätthålla objektivitet är det av vikt att informationen kommer ifrån Socialdemokraterna själva. Kritiken som kan föras är att regeringsförklaringarna och utrikesdeklarationerna under 2014–2019 även kan erhålla idéer som är präglas av Miljöpartiet då dem ingår i en koalitionsregering med Socialdemokraterna under denna tidsperiod. Då dessa dock är de mest relevanta källorna är det dessa som
20
uppsatsen kommer att grundas på. Då det dock inte var möjligt att finna utrikesdeklarationer under tidsperioden 1994–1998 kommer endast en kritisk granskning av
regeringsförklaringarna under denna mandatperiod att föras. Alla regeringsförklaringar, utrikesdeklarationer går att finna hos Regeringskansliet och på riksdagens hemsida. Likaså gick det inte att finns en utrikesdeklaration från år 2003 eller en regeringsförklaring från år 2018. Den sistnämnda beror ändock på att Sverige inte hade någon ny regering efter senaste valet. Det är även av vikt att påpeka att utrikesdeklarationerna från åren 2001, 2002 och 2003 går under benämningen protokoll.
För att komplettera regeringsförklaringarna och utrikesdeklarationerna har denna uppsats även gått igenom debatter till följd av utrikesdeklarationerna, pressinlägg från regeringen, samt tal från Försvar och Rikskonferenserna i Sälen. Likaså har studien granskat
nyhetsartiklar under tidsperioden 2014–2019. Detta för att erhålla ett bredare perspektiv där ett flertal Socialdemokrater får komma till tals. De tidningar som är valda till studien är Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Artiklar från Sveriges Radio har även
medtagits. Både DN och SvD förklarar sig själva som oberoende, så gör även Sveriges Radio som även är en public serviceföretag. Detta är anledningarna till att artiklar från dessa tre källor är medtagna i studien (DN, 2008; SvD, 2019; Sveriges Radio, 2016).
8. Analys
I följande del kommer en analys av det granskade materialet. Analyserna är uppdelade i de olika tidsperioderna samt de tre olika analytiska begreppen. Efter varje analys kommer en kort diskussion. Diskussionen för tidsperioderna 2014–2018 och 2018–2019 är kombinerade då de hänger samman.
8.1 1994–1998
Identitet: De säkerhetsintressen som går att finna i det språk som Socialdemokraterna för i
samtliga regeringsförklaringar men som för första gången deklarerades i
regeringsförklaringen år 1994 är att “Sverige skall vara en drivande kraft för fred, frihet, demokrati och rättvisa” i både Europa och världen. Samt att “Samarbete, säkerhet och solidaritet skall känneteckna den svenska utrikespolitiken” (Regeringsförklaring, 1994, 6). Under denna tidsperiod verkade även Socialdemokraterna för en allmän nedrustning av kärnvapen i världen, vilket var ett av deras främsta intressen. Likaså var det
21
Socialdemokraternas säkerhetsintresse att vidhålla den militära alliansfriheten och
neutraliteten då dessa gjorde det möjligt för Sverige att hålla sig utanför krig eller konflikter. Detta betyder att Socialdemokraterna inte erhöll ett intresse av att ingå i ett militärt samarbete med ömsesidiga försvarsgarantier (Regeringsförklaring, 1994; Regeringsförklaring, 1995; Regeringsförklaring, 1996; Regeringsförklaring, 1997).
Idéer: Under denna tidsperiod använde Socialdemokraterna ett narrativ som i hög mån
förtydligade för allmänheten att Sveriges alliansfrihet kvarstod trots landets samverkan med de internationella organisationerna EU, Natos partnerskap för fred (PFF) och Förenta nationerna. Citatet “Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består” går att finna i samtliga
regeringsförklaringar under denna mandatperiod (Regeringsförklaring, 1994, 6;
Regeringsförklaring, 1995, 6; Regeringsförklaring, 1996, 1; Regeringsförklaring, 1997, 2). I regeringsförklaringarna använder Socialdemokraterna ett narrativ som låter mottagarna av texten veta att den militära alliansfriheten är förenlig med aktiv utrikes- och försvarspolitik. Detta konstaterande kan tolkas som att Socialdemokraterna fortfarande är av idén att den militära alliansfriheten vidhåller Sveriges självständighet, samtidigt om den aktiva
säkerhetspolitiken hjälper partiet att nå sina säkerhetsintressen. Vilka är att skapa en fredfull och säker värld (Ibid). I samtliga regeringsförklaringar kan man även se att
Socialdemokraterna redogör för att deras aktiva deltagande i de fredsfrämjande och humanitära interventionerna och medlemskapet i EU, PFF och FN inte påverkar Sveriges militära alliansfrihet. Detta för att den militära alliansfriheten är en kombination av ett starkt svenskt totalförsvar och en aktiv utrikes- och försvarspolitik (Regeringsförklaring 1994; Regeringsförklaring, 1995; Regeringsförklaring, 1996; Regeringsförklaring, 1997;
Regeringsförklaring, 1998). Narrativet om den militära alliansfriheten präglar därav starkt partiets retorik och upprätthåller på så sätt idén hos det svenska folket som neutrala och militärt alliansfria. Finns inga tecken på att det är någon annan idé än den militära alliansfriheten som präglar Socialdemokraternas narrativ under denna tidsperiod.
Normer: I regeringsförklaringen från 1997 kan en se att Socialdemokraterna reformerade det
svenska försvaret då “Sverige skall ha ett modernt och starkt totalförsvar med god förmåga till anpassning efter den säkerhetspolitiska utvecklingen” (Regeringsförklaring, 1997, 2). Denna reformering tog ändock sin början redan år 1995 då Socialdemokraterna fastslog att Sverige skulle vara med och formera så kallade snabbinsatsstyrkor vilka skulle ingå i FN:s
22
humanitära interventioner (Regeringsförklaring, 1997). År 1996 kandiderar även
Socialdemokraterna till FN:s säkerhetsråd då Socialdemokraterna bedömer FN som den internationella organisation som bäst kan garantera fred i världen (Regeringsförklaring, 1996).
Under denna mandatperiod agerar även Socialdemokraterna utifrån målet om en kärnvapenfri värld och verkar därav för att erhålla en stark röst för internationell nedrustning av
kärnvapen, specifikt inom FN (Regeringsförklaring, 1994; Regeringsförklaring, 1995; Regeringsförklaring, 1996; Regeringsförklaring, 1997).
Diskussion 1994–1998
Under tidsperioden 1994–1998 kan en se att Socialdemokraternas identitet var starkt ihopkopplad till neutralitet och den militära alliansfriheten. Detta för att de intressen som partiet hade under denna tid var att vidhålla neutraliteten och den militära alliansfriheten i syfte om att kunna vara neutral under eventuella krig eller konflikter. Samtidigt som de ingick i internationella samarbeten för att demokratisera och bidra med stabilitet till omvärlden vilket påverkade Socialdemokraternas beteenden. En identitet utgörs av att en majoritet delar samma idé och antagande om världen och som även ger upphov till vilka intressen som en aktör vidhåller. Socialdemokraterna verkar vara av den gemensamma uppfattningen att den militära alliansfriheten och neutraliteten tjänat landet väl vilket är en dominerande idé i materialet från denna tidsperiod. Även om Socialdemokraterna under denna tid ingår i militära samarbeten med PFF och FN går detta inte emot hur en militär alliansfri stat bör agera i enlighet med idealtypsdefinitionen för att konstitueras som militärt alliansfri. Detta för att militärt alliansfria stater får ingå i militära samarbeten om det gynnar det nationella säkerhetsintresset så länge de inte erhåller krav på ömsesidiga försvarsgarantier vilket det militära samarbetet under denna tidsperiod inte gjorde. Vidare tecken på att en stat är militärt alliansfri enligt Tomas Fischer, Juhan Amesluoma och Ayo Makko är om denna verkar för att skapa fred och säkerhet. Utav denna tidsperiods analys att bedöma, agerar Socialdemokraterna likt det regelgivande ramverk som utgör hur ett parti bör agera för att konstitueras som militärt alliansfri. Vidare är partiets språk och beteenden förenligt, vilket enligt teorin om ontologisk säkerhet medför att partiet inte står inför en identitetskris och vidkänner med andra ord ingen ontologisk osäkerhet
23
Identitet: De säkerhetsintressen som präglar Socialdemokraternas styre under denna
tidsperiod är att “Sveriges globala engagemang skall vägledas av ökad rättvisa, demokrati, mänskliga rättigheter samt ekonomisk och social utveckling” (Regeringsförklaring, 1998,3). Detta citat är uttaget från Regeringsförklaringen år 1998 men en liknande retorik förs i resterande regeringsförklaringar under denna mandatperiod. Vidare är det
Socialdemokraternas intresse att fortsätta att samarbeta med internationella organisationer som FN, EU och PFF för att kunna verkställa sina säkerhetsintressen. Socialdemokraternas identitet som ett parti som verkar för en internationell nedrustning av kärnvapen går att tyda i samtliga regeringsförklaringar och utrikesdeklarationer under denna mandatperiod. Likt den tidigare mandatperioden var Socialdemokraternas säkerhetsintresse att vidhålla den militära alliansfriheten och neutraliteten då dessa gjorde det möjligt för Sverige att hålla sig utanför krig eller konflikter (Regeringsförklaringar 1998; Regeringsförklaring, 1999;
Regeringsförklaring, 2000; Regeringsförklaring, 2001; Protokoll, 2001; Utrikesdeklaration, 2000).
Efter terrorattacken i New York den 11 september bytte Socialdemokraternas säkerhetsintressen till viss del inriktning. Tidigare hade inriktningen varit att ingå i humanitära interventioner för att bidra med fred och demokratisk utveckling i Europa och världen då detta även garanterade Sveriges trygghet. I utrikesdeklarationen som utgavs 2001 menar Socialdemokraterna att “för Sverige är det särskilt viktigt att stärka säkerheten och samarbetet i vårt närområde” (Utrikesdeklaration, 2001,4). Begreppet närområde har tidigare inte använts. Anledningen till detta grundas säkerligen i att det tidigare inte funnits något direkt hot gentemot Sverige sedan kalla krigets slut. Efter den 11 september uppfattades dock ett nytt hot i det internationella systemet vilket inte utgjordes av en stat utan
terroristgrupper. Vidare verkar Socialdemokraterna vara av uppfattningen att terrorattacker kunde drabba vilket land som helst oberoende om en stat deklarerat sig som neutral och militärt alliansfri. Av denna anledning menade Lindh år 2001 att “Solidaritet och samverkan skapar säkerhet för stater och individer” (Utrikesdeklaration, 2001,4). Detta är ett
säkerhetsintresse som tidigare genomsyrat partiet regeringsförklaringar och utrikesdeklarationer men som nu fick en större roll.
Idéer: Idén om att “Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vi skall kunna vara
neutrala i händelse av krig i vårt närområde” fortsätter att genomsyra Socialdemokraternas narrativ under denna mandatperiod i samtligt material som blivit granskat i denna studie
24
(Regeringsförklaring 1998; Regeringsförklaring, 1999; Utrikesdeklaration, 2000; Protokoll, 2001).
Likaså verkar Socialdemokraterna utifrån det granskade materialet, anse att säkerhet, stabilitet och fred bäst alstras genom ett globalt samarbete vilket exempelvis redogörs i regeringsförklaringen från år 1999 och utrikesdeklarationen 2001;
“Vårt globala ansvar löper parallellt med det europeiska. Världens alla nationer måste samarbeta i solidaritet och insikt om mänsklighetens stora gemensamma utmaningar. Förenta nationerna är och förblir en hörnpelare i svensk utrikespolitik”
(Regeringsförklaring, 1999,7)
“EU och Nato utgör, tillsammans med Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, grundvalarna för Europas säkerhetsarkitektur (...) Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde samt stärka internationell fred och säkerhet. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjs i gemenskap och samverkan med andra länder” (Protokoll 2001, 5).
Socialdemokraternas narrativ innehåller sällan rättfärdigande av sina humanitära
interventioner på antagandet att de är militärt alliansfria. Vidare förklarar Socialdemokraterna inte hur alliansfriheten påverkas av Sveriges fördjupade internationella samarbeten eller av de FN och Nato ledda humanitära interventionerna som landet ingår i. Istället är det enbart Socialdemokraternas idé om att den militära alliansfriheten och neutraliteten tjänar oss väl som redogörs i partiets retorik (Regeringsförklaringar, 1998; Regeringsförklaring, 1999; Regeringsförklaring, 2000; Regeringsförklaring, 2001; Protokoll 2001; Utrikesdeklaration 2000). Däremot präglas Socialdemokraternas narrativ av idén om att partiet ska verka för att främja fred, mänskliga rättigheter och demokrati. Vidare använder partiet dessa idéer som ett rättfärdigande till att Sverige ingår i humanitära interventioner och samarbetar med andra länder och organisationer. Vilket en exempelvis kan se när Lindh direkt efter att hon klargjort att Sverige är militärt alliansfritt syftande till neutralitet vid eventuell konflikt eller krig i Utrikesdeklarationen år 2001 hävdar att “Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjs i gemenskap och samverkan med andra länder” (Protokoll, 2001, 5). Likaså finns denna idé att uttyda i Utrikesdeklarationen år 2000 “Sammanflätningen av länder och folk i EU är den bästa garantin för långsiktig fred och säkerhet i Europa” (Utrikesdeklaration, 2000, 6).
25
Normer: Under denna period verkar Socialdemokraterna aktivt för att FN skall få en starkare
roll i det internationella systemet. Anledningen till detta är att Socialdemokraterna är av uppfattningen att “Förenta nationerna är den viktigaste globala aktören för rättvisa” (Protokoll, 2001,1).
Efter kalla krigets slut förändrades det säkerhetspolitiska läget i Europa och världen vilket medförde att nya former av säkerhetshot genomsyrade det internationella systemet. Det var inte längre anfall från en annan stat som man var rädd för utan terroristattacker, speciellt efter den 11 september. I Regeringsförklaringen från år 1998 talade Socialdemokraterna om att “totalförsvaret skall anpassas till vår tids hot och risker. Försvarets förmåga till
internationella humanitära och fredsfrämjande insatser utvecklas” (Regeringsförklaring, 1998,3). Till följd av reformeringen av Sveriges försvar då man valde att fokusera på insatsstyrkor istället för ett totalförsvar, kunde Sverige lättare bidra med militärt bistånd i humanitära interventioner. Vilket Sverige även gjorde i exempelvis västra Balkan, Colombia och i Afghanistan (Protokoll, 2001).
Under denna tidsperiod var Socialdemokraterna även måna om att aktivt verka för att världen skulle nedrustas, främst från kärnvapen (Utrikesdeklaration, 2000).
Diskussion 1998–2002
Även om Socialdemokraternas intressen under tidsperioden 1998–2002 var att ingå i djupare internationella samarbeten med andra länder. Finns det inga intentioner om att partiet hade några säkerhetsintressen att ingå i ömsesidiga militära samarbeten med andra länder inom det internationella systemet. Likaså bidrar inte det utökade internationella samarbetet till att Sverige är i beroendeställning till andra stater inom det internationella systemet. Utan enbart att samverkan med andra ökar säkerheten i omvärlden. Detta bidrar till att partiet efterföljer de regelgivande normerna som finns för alliansfria stater.
Att Socialdemokraterna använder sig mycket av idén om solidariteten i sitt narrativ för att rättfärdiga sitt handlande tyder dock på att det finns andra framträdande idéer som påverkar Socialdemokraternas beteende, under denna tidsperiod. Idén om att Sverige ska agera solidariskt i det internationella systemet går ändock inte direkt emot tanken om landet även kan vara alliansfritt. Så länge inte idén om att Sverige ska vara solidariskt innebär att landet
26
ska ingå i militära samarbeten med ömsesidiga försvarsgarantier. Vilket det enligt det utvalda materialet inte finns något tecken på. De regelgivande normerna som gestaltar hur partiet behöver bete sig för att utifrån andras perception konstitueras som alliansfria går i enlighet med analysen hand i hand med hur en alliansfri aktör ska agera. Även om solidaritetspoltiken har fått en större roll i Socialdemokraternas narrativ under denna tidsperiod finns det inget tecken på att partiet under denna tid skulle stått inför en identitetskris. Detta eftersom deras retorik och verkliga praktik inte går emot varandra. Partiet verkar därav inte vara på väg att överge identiteten om militär alliansfrihet under denna tidsperiod.
8.3 2002-2006
Identitet: De säkerhetsintressen som Socialdemokraterna värnar om enligt granskningen av
det utvalda materialet är att Sverige ska sträva efter att samarbeta på global nivå för att det även ökar landets egen säkerhet. Detta kan exemplifieras utifrån Socialdemokraternas
utrikesdeklaration från år 2002 och regeringsförklaring 2003; "Säkerhet i dagens värld måste skapas globalt och gemensamt, och innebära frihet och trygghet för alla (…) Säkerhet
förutsätter mänskliga rättigheter, folkrätt och demokrati” (Utrikesdeklaration, 2002, 5; Regeringsförklaring, 2003,9). Innebörden av detta citat går att finna i samtliga
regeringsförklaringar och utrikesdeklarationer under mandatperioden 2002–2006. Socialdemokraterna menar i samtliga regeringsförklaringar och utrikesdeklarationer från denna mandatperiod att partiet värdesätter Sveriges samarbete med Natos partnerskap för fred, men att det inte finns något intresse av ett svenskt Natomedlemskap
(Regeringsförklaring, 2002; Regeringsförklaring, 2003; Regeringsförklaring, 2004; Regeringsförklaring, 2005; Protokoll, 2002; Utrikesdeklaration, 2004; Protokoll, 2005; Protokoll, 2006).
Vidare menar partiet i en debatt år 2006 att anledningen till att partiet inte vill ansöka om ett Natomedlemskap är för att de inte vill vara med i en allians som förlitar sig på kärnvapen (Protokoll, 2006). Denna retorik baserar sig på Socialdemokraternas vedertagna
säkerhetsintresse och idé om att kärnvapen borde förbjudas och avvecklas i hela
världen. Vilket lett till att partiet utvecklat ett intresse av att nedrusta samtliga kärnvapen i det internationella systemet. Detta säkerhetsintresse konstateras även i Regeringsförklaringen från år 2003 då de menar att “Kampen för nedrustning fortsätter med kraft.
27
Idéer: År 2002 försvinner idén om att Sverige skall vara “alliansfritt i fred syftande till
neutralitet i krig” från Socialdemokraternas narrativ. Istället genomsyrar endast tanken om att “Sverige är militärt alliansfritt. Det är en politik som genom olika skeden tjänat oss väl i snart 200 år. Den ger oss handlingsfrihet. Den har ett brett folkligt stöd” (Utrikesdeklaration 2002/03:56).
Socialdemokraterna erhåller liksom tidigare mandatperioder en perception om att “säkerhet i dagens värld måste skapas globalt och gemensamt, och innebära frihet och trygghet för alla “(Riksdagsprotokoll 2002/03:56). Vidare menar Lindh i utrikesdeklarationen från år 2002 följande;
“Vi har ju en långtgående solidaritet inom EU. Det är bra. Vi hjälper varandra i många olika krissituationer (...) Men jag tror att det är farligt om man inte väldigt tydligt sätter en gräns vid en sådan solidaritet och en sådan så kallad
solidaritetsklausul så att man inte i praktiken i EU får en artikel 5 om ömsesidiga försvarsförpliktelser och ömsesidigt försvar i EU som leder till ett kollektivt försvar” (Riksdagsprotokoll 2002/03:56)
När en granskar det utvalda materialet till denna studie kan en även se att narrativet om den militära alliansfriheten återigen fått ett uppsving under 2002–2006. Socialdemokraterna menar att:
“Sverige är militärt alliansfritt. Det är en politik som har tjänat, och tjänar, oss väl. Samtidigt vill vi engagera oss aktivt för ett stärkande av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. I detta ligger ingen motsättning” (Utrikesdeklaration, 2004, 5). Socialdemokraterna menar också att;
“Den militära alliansfriheten ger oss både den självständighet vårt internationella engagemang behöver och möjligheten att delta i internationellt samarbete för fred och säkerhet.” (Protokoll, 2005,4)
De två uttagna citaten illustrerar det narrativ som Socialdemokraterna använde under 2002– 2006 vilket går att finna i alla de regeringsförklaringar och utrikesdeklarationer från denna tids era. Det är genom detta narrativ som Socialdemokraterna rättfärdigar sitt beteende och gör den militära alliansfriheten förenlig med fördjupade militära samarbeten. Det som är av
28
intresse i denna tidsperiods narrativ till skillnad från de tidigare tidsperioderna, är varför partiet återigen väljer att återkoppla till den alliansfria identiteten. Samt hur det kommer sig att de redogör för folket att “internationellt engagemang” inte påverkar alliansfriheten negativt utan tvärtom, i sitt narrativ.
Normer: Socialdemokraternas beteenden består främst, under denna mandatperiod, av att de
tillsammans med FN, Nato och EU försöker bekämpa terrorismen (Riksdagsprotokoll 2002/03:56) Likaså är Socialdemokraterna aktiva inom FN för att försöka få till en internationell nedrustning av kärnvapen (Regeringsförklaring, 2003).
Socialdemokraternas beteenden utgjordes även under 2005 av att regeringen tillsammans med andra EU- medlemsländer institutionaliserade så kallade “snabbinsatsstyrkor”. Syftet med dessa styrkor var och är än idag att ingå i humanitära interventioner vilka skapar trygghet och fred. (Regeringsförklaring, 2005). För att realisera detta ökade den Socialdemokratiska regeringen Sveriges omfattning i internationella interventioner (Protokoll, 2005).
Diskussion 2002–2006
Under mandatperioden 2002–2006 försvinner idén om att Sverige ska vara neutralt från retoriken vilket medför att det inte längre är Socialdemokraternas intresse att vara ”alliansfri syftande till neutralitet” under eventuella krig och konflikter. Istället vidhålls endast den militära alliansfriheten då partiet verkar dela idén om att denna strategi tjänat Sverige väl. Denna förändring innebär ändock ett litet skifte av Socialdemokraternas identitet. Det framgår dock inte om varför Socialdemokraterna valde att överge neutraliteten men man kan tolka det som att partiet moderniserade sin identitet till följd av ett förändrat säkerhetsläge i det internationella systemet. Speciellt efter den 11 september då Socialdemokraterna började trycka mer på att ett globalt samarbete gynnar alla världens länders säkerhet. Trots att
Socialdemokraterna under denna mandatperiod förändrade sin identitet en aning skulle man kunna argumentera för att partiet inte innehar en ontologisk osäkerhet, utan tvärtom.
Browning och Joenniemi förespråkar att aktörer kan uppnå ontologisk säkerhet genom att anpassa sin identitet till de förändringar som sker i omvärlden. Genom att
Socialdemokraterna behöll alliansfriheten vidhöll partiet även valet av att kunna hålla Sverige utanför krig och konflikter samtidigt som de kan ingå i djupare militära samarbeten utan försvarsgarantier.
29
Även om Socialdemokraterna under denna mandatperiod utökade Sveriges internationella samarbete går detta inte emot de regelgivande normerna om hur en alliansfri stat bör agera för att konstitueras som militärt alliansfri. Anledningen till det är för att alliansfria stater får ingå i militära samarbeten och verka i internationella samarbeten. Syftet med att inrätta snabbinsatsstyrkor verkade även vara för att bidra till säkerhet i det internationella systemet. Det finns inga indikationer om Sverige är beroende av andra stater i det utvalda materialet under denna tidsperiod. Vilket bidrar till att Socialdemokraterna fortfarande är närmare begreppet militärt alliansfri än allians på idealtyps gradskalan. En annan faktor som styrker detta är att Socialdemokraterna under denna tidsperiod fortsatte att verka för en internationell nedrustning av samtliga kärnvapen. Detta är ett intresse vilket ofta går att finna hos alliansfria aktörer enligt Tomas Fischer, Juhan Amesluoma och Ayo Makko. Vidare finns det inga tecken på att partiet har som intresse att ingå samarbeten med ömsesidiga försvarsgarantier.
8.4 2014-2018
Identitet: De säkerhetsintressen som genomsyrar Socialdemokraternas retorik under
mandatperioden 2014–2018 är att Sverige behöver värna och utveckla sina samarbeten med exempelvis EU och Nato (Utrikesdeklaration 2015). Detta för att “Hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder” i enlighet med riksdagspartiet (Utrikespolitisk debatt, 2014). Den bakomliggande orsaken till
Socialdemokraternas ökade intresse för att utöka det militära och solidariska samarbetet med andra länder, kan vara till följd av Rysslands upprustning och annektering av Krim. Ryssland kan utifrån detta perspektiv anses som ett hot i Sveriges närområde. Socialdemokraterna framhåller ändock att det inte ligger i partiets säkerhetsintresse att ansöka om ett medlemskap i Nato. Detta trots att de anser att samarbete med andra länder och internationella
organisationer är vitalt för Sveriges egen säkerhet (Regeringsförklaring, 2014; Regeringsförklaring, 2015; Regeringsförklaring, 2016; Regeringsförklaring, 2017). Varje år håller Försvar och Säkerhet en rikskonferens i Sälen. År 2014 presenterade statsminister Stefan Löfven en ny säkerhetsplan i och med att de rödrödgröna övertog regeringsmakten. Denna visade att Socialdemokraterna hade som intresse att grunda rikets säkerhetsplan på den militära alliansfriheten (Socialdemokraterna, 2014). Vidare menade statsminister Löfven på rikskonferensen att Sveriges försvar väckte oro hos
Socialdemokraterna (Socialdemokraterna, 2014). Av denna anledning hade partiet som intresse att reformera Sveriges försvar så att försvaret återigen skulle bli trovärdig i
