Bara av utseendet att döma : Om hur tatuerade och icke-tatuerade tillskrivs egenskaper

Bara av utseendet att döma:

Om hur tatuerade och icke-tatuerade tillskrivs egenskaper

Jenny Ahlin och Evelina Svedin

Kandidatuppsats i psykologi, VT 2020 Kurskod: PSA122

Program: Beteendevetenskapliga programmet Handledare: Per Lindström

Examinator: Jakob Håkansson

Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi

Bara av utseendet att döma:

Om hur tatuerade och icke-tatuerade tillskrivs egenskaper

Jenny Ahlin och Evelina Svedin

Tatueringskonsten är uråldrig och har präglats av negativa attityder och stigmatisering samt att forskning har visat att tatueringar påverkar tillskrivningen av egenskaper. Syftet med studien var att undersöka om tatueringar kan förstärka tillskrivningen av egenskaper när en individ anses vara vårdad eller ovårdad. Studien utfördes genom ett experiment där fyra versioner av bilder på en kvinna manipulerats utifrån resultatet av en pilotstudie som undersökte vårdadhet. Resultatet visade att tatueringar har en signifikant påverkan på tillskrivningen av positiva sociala egenskaper där kvinnan med tatueringar skattades högre än sin icke-tatuerade motpart. Tatueringar hade ingen effekt på indexen Utseende och Kompetens. Ingen interaktionseffekt mellan vårdadhet och tatueringar identifierades. Resultatet går i linje med forskning från de senaste tre åren och tyder på att bilden av tatuerade har förändrats. Förslag till framtida forskning är att replikera studien med starkare manipulation av variabeln vårdadhet samt studera tidigare undersökta områden för att verifiera attityden till tatuerade.

Keywords: tattoos, neat and messy, personality traits, stigma, stereotypes

Inledning

Tatueringskonsten är en uråldrig konst som utvecklats i alla världens hörn och har nedvärderats av många kulturer och religioner. Detta motstånd har lett till att tatuerade individer och grupper utsätts för stigmatisering på grund av konstens tabubeläggning. Mellan 1980–1990-talet har tatueringar som en form att uttrycka sig utvecklat sig bortom den historiska bakgrunden av sjömän, fångar och kriminella och den stigmatisering tatueringarna bar med sig. Forskning har idag visat att stigmatiseringen har minskat då det framförallt i västerländsk kultur blir allt vanligare för både män och kvinnor att bära tatueringar (Wohlrab, Stahl, Rammsayer, & Kappeler, 2007). Studier har dock visat att vissa personlighetsegenskaper tillskrivs individer med tatueringar i högre grad än individer utan tatueringar och vissa forskare menar att detta kommer ifrån tidigare stigmatisering av tatuerade (Dickson, Dukes, Smith, & Strapko, 2014; Kang, & Jones, 2007). Det finns alltså studier som har visat att tatueringar associeras till vissa personlighetsegenskaper, men det finns inga studier som har undersökt om tatueringar kan ha en förstärkande effekt på tillskrivningen av egenskaper när en individ anses vara vårdad eller ovårdad, vilken denna studie avser att undersöka.

Tatueringskonstens historia

Tatueringskonstens ursprung kan finnas i en rad forntida kulturer och stamsamhällen (Wohlrab, Fink, Kappeler, & Brewer, 2009). Alter-Muri (2019) hävdar att tatueringar har varit viktiga i ritualer och ceremonier för bland annat bekräftande av stamtillhörighet. Buss och Hodges (2017) menar att tatueringarnas kulturella härkomst endast kan spekuleras kring men att arkeologiska bevis pekar på att konsten att tatuera har varit ett fenomen som utvecklats inom olika kulturer oberoende av varandras geografiska plats. Tatuerad hud som bevarats genom balsamering och djupfrysning tillsammans med andra arkeologiska fynd visar att tatueringskonsten funnits sedan några tusen år före Kristus.

Buss och Hodges (2017) redogör för flera intressanta identifierade fynd, exempelvis Pazyryk från ryttargravarna från stenåldern som täcktes av bilder med djur och fantasivarelser och forntida egyptiska kvinnor som bar tatueringar av sina Gudinnor för anledningar som exempelvis beskydd till familjen eller mer feminina associationer som sexualitet, barnafödsel och fertilitet. Äldsta fyndet är den 5000 år gamla mumien Oetzi som bar 61 identifierbara tatueringar av ”hatch marks” och korsformade linjer som anses vara av terapeutisk natur (Buss & Hodges, 2017). I Japan värderades tatueringar för dess estetiska, dekorativa och symboliska kvaliteter (Alter-Muri, 2019), men har även haft en stark koppling till lägre klasser och kriminella (Buss & Hodges, 2017). Exemplen på fynd som nämnts ovan visar att tatueringar haft olika designer och bakomliggande motiv, allt från icke-representativa motiv som Oetzi till symboliska bilder hos Pazyryk samt helande och beskyddande syften eller kulturellt syfte som de spirituella ritualer som stamsamhällen använde sig av.

French, Mortensen och Timming (2019) menar att tatueringar historiskt sett har varit associerat med kriminella, framförallt inom motkulturer i den lägre klassen, och att det är först runt 1980– 1990-talet som tatueringar som en form att uttrycka sig utvecklat sig bortom dess historiska bakgrund av sjömän, fångar och kriminella och den stigmatisering tatueringarna bar med sig.

Enligt Dickson et al. (2014) innebär stigmatisering att en individ eller grupp associeras med ett antal kvaliteter eller karaktärsdrag som ses som avvikande. Fortsättningsvis redogör Buss och Hodges (2017) att märka någon utan dess vilja är en brutal akt av att utöva makt och avpersonifiera; ett exempel är numreringen av fångar i de nazistiska koncentrationslägren eller inom människohandeln (Klein, & Kenedi, 2018). Den negativa attityden kring tatueringar härstammar från tiden då flera religioner förbjöd tatueringar eller åtminstone uttryckte sitt ogillande eftersom människan var en representation av Gud och skulle därför inte befläckas (Buss & Hodges, 2017; Ozanne, Tews & Mattila, 2019). Vidare förklarar Buss och Hodges (2017) att stamfolkstatueringar har setts som ett uttryck för motstånd mot deras erövrares nya ordning och därför försökt utrota tatueringskonsten. Där de inte lyckades utrota tatueringarna utvecklades negativa associationer, vilket resulterade i att tatueringar blev tabu, stigmatiserat och stereotypiskt. Sedan 1990-talet har personer med tatueringar associerats med flera missuppfattningar, stigmatisering och myter såsom antisociala personligheter, kriminella beteenden och tendenser till riskbeteenden och marginaliserade grupper såsom sjömän, gängmedlemmar, fångar, prostituerade och cirkusartister (Alter-Muri, 2019; Buss, & Hodges, 2017; Zestcott, Bean, & Stone, 2017).

Återinförandet av tatueringskonsten acceptans fick vänta till 1900-talet i Europa där medelklassen använde dem för att socialt särskilja sig från arbetarklassen genom att uttrycka sig mer artistiskt. Individualistisk eller spirituell lutning till skillnad från arbetarklassen som uttryckte gemenskap till specifika grupper eller för att utmana sin position i samhället (Liu & Lester, 2012; Ozanne, et al., 2019). Enligt Kang och Jones (2007) bar även aristokratiska kvinnor i England,

Frankrike och USA tatueringar. Fortsättningsvis trycker Ozanne et al. på att tatueringar idag har spridit sig till alla sociala klasser och är framförallt mer vanligt hos yngre generationer. Kang och Jones (2007) redogör att enligt U.S. News and World Report var tatueringsbranschen den sjätte snabbast växande industrin under 1997. Historiskt sett har tatueringar varit mer vanligt bland män än bland kvinnor (Wohlrab, 2009), men Mifflin (2013) menar att för första gången i historien är det fler kvinnor än män som bär tatueringar. Fortsättningsvis menar Alter-Muri (2019) att acceptans för tatueringar inte är något universellt och stereotyper om individer med tatueringar existerar fortfarande och stigman kan enligt Kang och Jones (2007) leda till diskriminering.

Motiv och mening med tatueringar

Att bli tatuerad är en process som innefattar anledningar till varför tatueringen skaffas, beslut om design och symbolik samt relationen med tatueraren. Även självacceptans och andras acceptans är viktigt i beslutet om att skaffa en tatuering eller inte (Alter-Muri, 2019; Armstrong, Owen, Roberts, & Koch, 2002). Fortsättningsvis anger Alter-Muri (2019) att flera studenter angav att de inte skulle berätta för sin äldre släkt om eventuella tatueringar. Placeringen av tatueringen är viktig eftersom hur dold eller synlig en tatuering är kan vara relevant på en personlig, social, eller professionell nivå för individen samt att tatueringar på hyperkänsliga områden som revbenen, bröstbenen eller brösten kan motiveras av en sexuell förstärkning, stamidentifikation, status eller en stark känsla av att vara unik (Klein & Kenedi, 2018). Kang och Jones (2007) belyser att kvinnor kan använda tatueringar för att förstärka sin femininitet snarare än att utmana den, antingen genom att placera dem på lätt gömda platser eller sexualiserade områden som axlar, höft eller ländrygg. Alter-Muri (2019) bekräftar att tatueringens estetik och symbolism är viktiga i avgörandet av placeringen då studenterna uttryckte en oro för deras framtid gällande jobb, giftermål och barnafödsel. Studenter utan tatueringar hade avstått från att skaffa dem på grund av deras föräldrar, jobbrelaterade svårigheter, kulturella och religiösa anledningar.

I likhet med konstterapi är tatueringskonsten en process som kan leda till emotionellt läkande genom visuella berättelser (Alter-Muri, 2019). Författaren redovisar att 50% av studenterna höll med eller höll starkt med om att deras tatueringar fick dem att må bättre. Tatueringar som upplevdes läkande identifierades med teman som minnestatueringar av familjemedlemmar, förlust eller prestationer, styrka och övertygelser, övervunna utmaningar, förändringar, självacceptans och omvandlande av emotionell smärta till något vackert. Kang och Jones (2007) menar att personer använder tatueringar för att uttrycka vem de är, vad de har gått igenom, och hur de ser sig själva i relation till andra och samhället dock svårt att kontrollera meningen av deras tatuering eftersom den sociala kontext de befinner sig i formar andras respons till och tolkning av deras tatuering.

Det finns mängder med olika anledningar till varför en tatuering införskaffas. Enligt Wohlrab et al., (2007) kan det bero på estetisk preferens, mode, personlig berättelse, gemenskap, motstånd, andlighet och beroende. Armstrong et al. (2002) identifierade självuttryck, självidentitet och behovet av att känna sig unik samt självständig som viktiga anledningar till att tatuera sig medan Dickson et al. (2014) fokuserade på behovet av att uttrycka personlig utveckling och individualism. Alter-Muri (2019) redogör för fem anledningar (i inbördes ordning) till varför en individ tatuerar sig; identitetstatueringar (gemenskap, självidentitet), minnesmärken (representationer av personer, förlust mm.), styrka (påminnelse med personlig mening, tröst i överväldigande situationer),

övergångar (giftermål, skilsmässa) samt dikotomier (kontraster; exempelvis för att dölja ett ärr

kritiska livssituationer också kan vara en orsak till att individen väljer att tatuera sig, som exempelvis sorg eller missbruksproblem.

Tatueringsprocessen ger individen en känsla av kontroll och makt över sina egna liv; exempelvis har kvinnor öppnat vägen till att använda tatueringar för att återta sina kroppar efter traumatiska upplevelser som till exempel våld eller vardagliga hinder som känslan av attraktivitet (Kang & Jones, 2007). Alter-Muri (2019) menar att minnestatueringar kan verka som en extern representation av en förlust och kommunicera den till andra och på så sätt ha ett terapeutiskt syfte att konfrontera depression, missbruk och förlust.

Hur tatuerade upplevs av andra

Resultatet från flertalet studier som har undersökt skillnaden mellan hur icke-tatuerade och tatuerade individer blir graderade på olika personlighetsegenskaper tyder på att det finns en skillnad i hur icke-tatuerade och tatuerade uppfattas (Seiter & Hatch, 2005; Swami, Pietschnig, Bertl, Nader, Stieger, & Voracek, 2012; Wohlrab, 2009). Wohlrab (2009) menar att tatueringar är associerat med ett antal manliga beteenden som exempelvis riskbeteenden. Vanliga exempel när tatuerade studenter jämförs med icke-tatuerade studenter är också att de tatuerade associeras med lägre betyg, riskbeteenden och sexuell attraktivitet (Kang & Jones, 2007). I en studie i USA fick studenter se en bild på samma kvinna antingen med eller utan en tatuering på ena armen och fick sedan gradera kvinnan på 13 olika personlighetsegenskaper. Resultatet visade att kvinnan med tatuering graderades signifikant lägre på nio utav de 13 olika personlighetsegenskaperna; attraktiv,

atletisk, konstnärlig, ärlig, motiverad, mystisk, generös, religiös och intelligent (Dengelman &

Price, 2002). I en amerikansk studie fick högskolestudenter gradera bilder på en man och en kvinna antingen med eller utan tatuering samt sex stycken distraktionsbilder av män och kvinnor utan tatueringar på en sjugradig skala mellan motsatspar på 13 olika personlighetsegenskaper (Broussard & Harton, 2017). Studiens resultat visade att modellerna med tatueringar, speciellt kvinnorna, ansågs vara starkare och mer självständiga, men skattades signifikant lägre på andra attribut än modellerna utan tatueringar. I en studie av Wohlrab (2009) fick 278 män och kvinnor gradera bilder på två virtuellt skapade karaktärer som var tatuerade och icke-tatuerade. Studiens resultat visade att den tatuerade manliga karaktären ansågs vara mer dominant medan den tatuerade kvinnliga karaktären ansågs vara mindre hälsosam än den icke-tatuerade versionen. Kvinnorna i studien såg däremot den tatuerade manliga karaktären som mer hälsosam än den icke-tatuerade. När det gäller placeringen av tatueringar visade även en studie som utfördes på högskolestudenter i USA stöd för implicita negativa attityder mot individer som hade tatueringar nära ansiktet (Zestcott, et al., 2017). Deltagarna i studien fick antingen se en bild på en man antingen med eller utan en tribaltatuering på sidan av halsen och fick sedan kategorisera mannen på bilden med positiva eller negativa ord. Resultatet visade att deltagarna var snabbare med att kategorisera den tatuerade individen med negativa ord och den icke-tatuerade med positiva ord. Samma studie visade också att deltagare som själva var tatuerade visade färre implicita fördomar mot andra tatuerade individer. Studien visade också att typen av motiv på tatuering också hade en påverkan på attityder till individer med tatueringar nära ansiktet; när individen hade en tatuering i form av ett hjärta som ansågs vara ett mer positivt motiv i sig, var attityderna mindre negativa än när individen hade en tatuering i form av en tribal. Dessa resultat går i linje med studien av Timming, Nickson, Re och Perrett (2017) som visar att placering och motiv har en påverkan på hur tatuerade bedöms.

Tatueringar i arbetssammanhang

Det finns studier som visar att arbetssökande med tatueringar anses var mindre lämpliga i anställningssammanhang (Tews & Stafford, 2019; Timming, et al., 2017). De första studierna visar dock att den negativa effekten som tatueringar har på anställning är mindre när den arbetssökande söker arbeten som inte involverar kundbemötande. Detta kan indikera att tatueringar har olika påverkan beroende på vilken typ av arbete som den tatuerade söker. Andra faktorer som verkar kunna ha en påverkan när det gäller möjligheten till en anställning för tatuerade är placering och motiv (Timming et al., 2017). Extremare fall av tatueringar som exempelvis helkroppstatueringar eller ansiktstatueringar kan leda till mer stigmatisering och kan påverka anställningsbarheten och social acceptansen på sätt som en mindre dold tatuering inte hade gjort (Kang & Jones, 2007). En studie som har undersökt sambandet mellan tatueringar och anställning samt lönediskriminering står dock i motsats till andra studier på området. Studien fick till skillnad från andra studier inget stöd för att tatuerade individer mindre troligt skulle få en anställning än icke-tatuerade individer, utan visade att tatuerade snarare i vissa fall var mer troliga till att få en anställning. Studien visade inte heller något stöd för att anställda med tatueringar skulle utsättas för lönediskriminering i högre grad än anställda utan tatueringar (French et al., 2019).

En anledning till att diskriminering finns inom arbetslivet kan enligt French, et al. (2019) bero på att den äldre generationen ser tatuerade anställda som mindre intelligenta och ärliga än icke-tatuerade anställda baserat på att tatueringar var ovanligare på deras tid och negativa attityder var starkare. Detta kan innebära att arbetsgivare väljer att neka tatuerade ansökande för att ta hänsyn till kundernas önskningar (Ozanne et al., 2019), vilket stöds av forskning som visar att tatuerade anställda inte har blivit litade på och negativt dömda av kunder (Dean, 2010). I USA har diskrimineringen mot tatuerade dock minskat det senaste året, vilket författarna menar kan vara till följd av att tatueringar ökat i popularitet (French et al., 2019; Ozanne et al., 2019).

Hur tatuerade upplever sig själva

Flera studier har genomförts där icke-tatuerade och tatuerade individer har fått fylla i personlighetstest utifrån Big Five faktorerna (Forbes, 2001; Swami et al., 2012; Wohlrab, Stahl, Ramsayer och Kappeler, 2007), med blandade resultat. I en studie av Wohlrab et al. (2007) jämfördes icke-tatuerade och tatuerade individer på ett personlighetstest. Där visade resultatet att de tatuerade individerna i högre grad var sensationssökande än de icke-tatuerade, men visade däremot en lägre grad av agreableness. Även Tate och Shelton (2008) har fått liknande resultat där de tatuerade respondenterna visade en lägre poäng på agreeableness samt conscientiousness, men skattade däremot högre på need for uniqueness än de icke-tatuerade. Även i en studie av Swami et al. (2012) skattade tatuerade signifikant högre på need for uniqueness och var i högre grad sensationssökande än de icke-tatuerade. Till skillnad från Tate och Sheltons (2008) studie visar liknande studier på området motsatt resultat då de tatuerade inte skattades lägre än de icke-tatuerade på agreeableness och conscientiousness (Carter, 2016; Swami et al., 2012). De två senare studierna visade även signifikanta resultat för extraversion, det vill säga att de tatuerade respondenterna skattade högre poäng än de icke-tatuerade på den dimensionen av Big Five. Gällande extraversion skattade tatuerade sig själva högre än icke-tatuerade på den dimensionen även i studien av Swami et al. (2012).

I en studie av Swami, Gaughan, Tran, Kuhlman, Stieger och Voracek (2015) fick 378 vuxna testa graden av aggression och upproriskhet genom självrapportering. Resultatet visade att de tatuerade individerna uppgav en högre grad av reaktiv upproriskhet, ilska och verbal aggression än de icke-tatuerade individerna, dock med liten effektstorlek. Någon signifikant skillnad i proaktiv upproriskhet, fysisk aggression och fientlighet kunde inte identifieras.

Studier om vårdadhet

Forskningsområdet kring ren vårdadhets-aspekt är begränsad, men däremot finns det studier som undersökt bland annat fysiskt utseende. Studier på liknande områden har gjorts; några exempel är studier som undersökt vad som gör att läkare och kvinnor uppfattas som attraktiva. Mesko och Bereczkei (2004) kom fram till att långt och medellångt hår hade en signifikant positiv effekt på kvinnors attraktivitet, medan andra frisyrer inte påverkade värderingen kring den fysiska skönheten. Samma studie identifierade inga bevis för att rufsigt eller ovårdat hår gör att en kvinnans ansikte skattas som mindre attraktivt och det påverkade inte heller synnen på hennes hälsa. Dock påpekar Mesko och Bereczkei (2004) att bilderna som användes i studien inte är representativa för att symbolisera exempelvis sjuka utan snarare visar bilder på kvinnor med en rad olika extravaganta frisyrer. Även om studien, till skillnad från pilotstudien som denna studie utgår ifrån, inte visade att ovårdat hår hade en effekt på attraktivitet, visar den att hår i sig har en viss betydelse för hur en individs utseende uppfattas.

Kane, Green och Jacobs (2010) genomförde en vinjettstudie där de beskrev en persons utseende så här:

Near the I-95 exit closest to your home, you regularly see an older man. His clothing is old, worn, and unwashed. His hair is long, and he appears to be thin and frail. He appears to talk to himself and sometimes begs passers-by for money with a sign: “Anything will help. Please help!” You are sometimes tempted to give him a dollar or two.

Det fanns fyra versioner av vinjetten där den enda variabeln som skiljde dem åt var åldern på personen samt det biologiska könet; äldre och yngre kvinna samt äldre och yngre man. Studiens utseendebeskrivning går i linje med vad som av pilotstudien uppfattades göra att en person såg ovårdad ut. Respondenterna i Kane, Green och Jacobs (2010) studie fick bland annat tillskriva personerna i vinjetterna egenskaper. Generellt för samtliga vinjetter var att personerna uppfattades som mentalt sjuka, drogmissbrukare, missnöjda med sina liv, att de skulle känna sig ensamma och isolerade, i hopp om att någon skulle hjälpa dem att finna ett boende, oförmögna att ha råd med boende, troligtvis skulle komma att dra nytta av intervention för mental hälsa, försumma sin hälsa och har många hälsoproblem. Dock uppgav respondenterna att personen i vinjetten har rätten till att leva som de vill leva. Fortsättningsvis kunde inte respondenterna i studien avgöra om personen hade vistats i fängelset eller inte, om de skulle acceptera professionell hjälp om de erbjuds det eller om familjen till personen i vinjetten hade en skyldighet att se till att denna personen hade en plats att bo.

Lill och Wilkinson (2005) genomförde en studie i Nya Zeeland på patienter för att dokumentera det tilltalssätt och den klädstil som de föredrog hos sina läkare. Resultaten visade att det mest föredragna hos patienterna var semi-formell utstyrsel och om läkaren log var det ännu bättre. Patienterna var även mer bekväma med konservativa kläder som långärmat, skor som täckte

fötterna och långa kjolar än mindre konservativa attribut såsom ansiktspiercingar, korta toppar och örhängen på män. Jeans, som ett mindre konservativt klädesplagg, ansågs vara acceptabelt hos de flesta patienterna. Det framkom även att äldre patienter var mer konservativa i sina preferenser. I pilotstudien, som var av mer generell karaktär gällande vårdadhet, kom det inte fram att någon speciell klädstil ansågs tillhöra en vårdad person. Lill och Wilkinsons studie belyser dock att inom specifika områden, exempelvis på arbetsmarknaden, kan valet av klädesplagg vara av stor vikt i om en person ses som vårdad eller inte. Mer generell forskning kring ämnet vårdadhet är begränsat och behöver undersökas mer för att kunna kartlägga och särskilja mellan en mer vardaglig bild av vårdadhet och vårdadhet i den mer specifika situationen.

Syfte och hypoteser

Studier om tatuerade individer har undersökts utifrån olika aspekter såsom attityder, diskriminering, stigmatisering, stereotyper, personlighetsegenskaper och i arbetssammanhang. Studierna på området har gett motsägelsefulla resultat och det är oklart om stigmatiseringen och stereotyper kring tatueringar fortfarande lever kvar. Det är tydligt att tatuerade individer i flera fall bedöms annorlunda, dock inte alltid i enlighet med tidigare stigmatisering eller stereotyper, utan även ibland med positiva resultat (se t.ex. Broussard & Harton, 2017; French et al., 2019). Studier kring personlighetsegenskaper kopplat till tatueringar har gjorts, men har dock inte undersökt om tatueringar kan han en förstärkande effekt på hur individer tillskrivs attribut i förhållande till individens grad av vårdadhet, vilket är syftet med denna studie.

Hypoteserna som studien utgår ifrån motiveras av ett intresse som dels grundar sig på förkunskaper som forskarna har om tatuerade bekantskaper samt en egen uppfattningen av att en vårdad person i teorin borde skattas högre på flertalet attribut än sin ovårdade motpart men även en grund i den tidigare forskningen som verkar ha skiftat fokus från stigmatisering av tatuerade till att den negativa attityden mot tatuerade idag verkar minska. Kunskapsluckan kring sambandet mellan generell vårdadhet och tatueringar är också en stor motivation till utformningen av studiens hypoteser. Utgångspunkten för Hypotes 1 är en tidigare utförd pilotstudie som visade att upplevelsen av en vårdad person i allmänhet beskrivs med mer positiva attribut såsom exempelvis att vara hälsosam och tar hand om sin hygien. Gällande Hypotes 2 är en utgångspunkt att studier från de senaste 10 år visar att tatueringar har blivit mer accepterade i samhället och även ökar i popularitet samt att personer med tatueringar alltmer tillskrivs positiva egenskaper. I kombination med att resultatet från den tidigare utförda pilotstudien som visade att en vårdad person i allmänhet beskrivs med mer positiva attribut än en ovårdad person kan det därmed tänkas att tatueringar kan ha en positiv effekt på en person som upplevs som vårdad. Attribut som tillskrivs en ovårdad person i kombination med tatueringar kan istället tänkas göra att tatueringarna förstärker den redan negativa upplevelsen av personen då tatueringarna istället får en negativa och stereotypiserad innebörd med utgångspunkt i att tatueringar tidigare har kopplats till negativa beteenden och personlighetsdrag.

H1: Den vårdade kvinnan tillskrivs i högre grad positiva egenskaper än den ovårdade kvinnan. H2: Tatueringar har en positiv effekt på den vårdade kvinnan och en negativ effekt på den ovårdade kvinnan.

Metod

Pilotstudie

Inför denna studie utfördes en pilotstudie för att kunna definiera variabeln vårdadhet. I studien användes en kvalitativ metod och den baserades på intervjuer med åtta psykologistudenter på en högskola i Mellansverige där hälften var kvinnor och hälften män. Samtliga deltagare i studien var i åldern 19–32 år och fick svara på frågan ”Hur ser en vårdad person ut för dig?” och fick fritt beskriva sin bild av hur en vårdad person ser ut där syftet var att ta reda på vilka komponenter som utgör en vårdad person. Studien utgick från en fenomenologisk frågeställning (Denscombe, 2018), men för databearbetningen användes en tematisk analys i form av meningskoncentrering för att identifiera teman. För att testa studiens reliabilitet utfördes interbedömarreliabilitetstest på två av intervjuerna som visade Cohen’s kappa på .764 respektive .761. För att säkerställa studiens reliabilitet ytterligare utfördes en deltagarvalidering som även den bekräftade studiens reliabilitet. Det resultat som togs fram med hjälp av studien var att den gemensamma bilden av en vårdad person består av fem olika teman, vilka var att en vårdad person; (1) har hela och rena kläder, (2) inte har en för avslappnad klädstil, (3) tar hand om sitt hår, (4) tar hand om sin hygien och (5) tar hand om sig själv. Att ta hand om sin hygien kunde exempelvis handla om att duscha och byta kläder regelbundet medan att ta hand om sig själv innebar att den vårdade såg hälsosam och pigg ut. Samtliga fem komponenter utgör tillsammans bilden av hur en vårdad person upplevs (Ahlin & Svedin, 2020).

Deltagare

Ett tillgänglighetsurval användes. Urvalet blev hämtat från två Facebook-grupper som båda hade koppling till beteendevetare; ett samlingsnätverk för färdigexaminerade studenter och studenter med pågående studier samt en grupp främst för studenter med pågående studier. Därav delar grupperna en del medlemmar. Deltagarna som deltog var mellan 21 och 60 år (M = 32.3 SD = 8.88). Av alla deltagare var det 52 som hade pågående studier samt 109 med färdigställd examen (varav 12 med högre nivå än kandidatexamen). Totalt deltog 163 individer (136 kvinnor och 27 män). Vid databerarbetnings-stadiet upptäcktes det dock med hjälp av kontrollvariabeln att manipulationen av bilderna inte var tillräckligt stark. För att göra analysen genomförbar exkluderas därför de svar som inte gick i linje med manipulationen. Efter exkluderingen återstod totalt 108 deltagare som analyserna utfördes på.

Material

För att genomföra datainsamlingen skapades ett webbaserat formulär. Formuläret inleddes med ett missivbrev där författarna presenterade sig själva och studiens syfte som var att undersöka tillskrivningen av attribut till individer samt gick igenom deltagarnas rättigheter (konfidentialitetskravet, nyttjandekravet, informationskravet och samtyckeskravet) (Vetenskapsrådet, 2017). I missivbrevet informerades deltagarna även om formulärets upplägg samt hur lång tid ifyllandet förväntades ta. Formuläret bestod av två delar. I den första delen skulle

respondenten skatta kvinnan på bilden utifrån hur de uppfattade henne på. Med hjälp av en 7-gradig skala där 1 = inte alls och 7 = väldigt mycket fick respondenterna skatta personen utifrån 20 attribut. Därefter ställdes frågan om de ansåg att personen på bilden såg vårdad ut eller inte och kunde besvara frågan genom att kryssa i något av alternativen “Ja”, “Nej” eller “Vet ej”, detta var manipulationskontrollen. Första delen av enkäten avslutades med en öppen fråga där respondenterna själva fick beskriva personen med tre egna ord. Formulärets andra del bestod av demografiska frågor såsom respondentens födelseår, könsidentitet och utbildning. Därefter tillfrågades respondenterna om de själva hade några tatueringar och i så fall hur många. Frågan om födelseår, utbildning och antal tatueringar besvarades fritt i löpande text medan frågan om könsidentitet och om personen bar tatueringar eller inte besvarades med angivna alternativ (man/kvinna/annat) och (ja/nej). Hela formuläret avslutades med en text där respondenterna tackades för sitt deltagande i studien samt där forskarnas kontaktinformation uppgavs. Deltagarna erbjöds ingen ersättning för sitt deltagande.

Genomförande

Insamlingen var utformad som ett experiment där det fanns fyra versioner av samma enkät där endast personens utseende på bilden skiljde dem åt och skulle ges ut i en specifik ordning. På två av bilderna (Bild 2 och 4) bar kvinnan förstora kläder, var inte duschad eller sminkad; enda skillnaden mellan Bild 2 och 4 var att på Bild 4 hade kvinnans tatueringar retuscherats bort. Detta gjordes för att kunna se ifall tatueringarna påverkade tillskrivningen av attribut till individen på bilden. På Bild 1 och 3 bar kvinnan rätt storlek på kläderna samt var nyduschad och fixad med smink och kammat hår; enda skillnaden mellan bilderna var att på Bild 1 hade kvinnans tatueringar retuscherats bort. För att kunna genomföra experimentet roterade författarna bilderna manuellt varje timme under de dagar som datainsamlingen fortlöpte. Bilderna roterade i följande ordning: vårdad tatuerad (Bild 1), ovårdad tatuerad (Bild 2), vårdad tatuerad (Bild 3) och ovårdad icke-tatuerad (Bild 4). Datainsamlingen tog 11 dagar och varje rotering noterades med tid och antal inkomna svar. Vid dag fem av insamlingen vändes ordningen på bilderna så att Bild 4 inledde dagens insamling och Bild 1 avslutade. Detta gjordes för att jämna ut antalet svar mellan de olika enkäterna då forskarna såg en tydlig tendens att den första enkäten som lades ut varje dag gav flest svar och i det läget hade enkäten med Bild 1 dubbelt så många svar som de övriga bilderna.

Databearbetning

För att kunna kontrollera om studien faktiskt mätte vad som avsågs att mätas användes en kontrollvariabel där deltagarna fick svara på en fråga om de ansåg att personen på bilden var vårdad eller inte. Vid databearbetningen upptäcktes det genom kontrollvariabeln att manipulationen av vårdadhet inte var tillräcklig då flertalet uppfattade den kvinnan som författarna hade manipulerat som ovårdad som vårdad (vårdad =113, ovårdad = 37). Eftersom samtliga bilder visades lika många gånger under insamlingsperioden borde fördelningen ha blivit mer jämn. För att kunna utföra analysen exkluderades därför de individer som hade svarat fel utifrån manipulationen bort, vilket resulterade i en jämnare fördelning i varje cell (vårdad icke-tatuerad 28, vårdad-tatuerad 30, ovårdad icke-tatuerad 21, ovårdad tatuerad 29).

Av de 20 attribut som skattades skapades det av 15 attribut tre medelvärdesindex. Medelvärdesindexet för Utseende (alfa .77) inkluderade itemsen attraktiv, tar hand om sig själv,

ohälsosam (skalvänd), bryr sig om sitt yttre, ofräsch (skalvänd). Itemsen oärlig (skalvänd), opålitlig (skalvänd), hjälpsam, tillmötesgående och extrovert bildade medelvärdesindexet Sociala

egenskaper (alfa .57). För att stärka indexets reliabilitet togs extrovert bort för att höja alfavärdet till .68. Det sista medelvärdesindexet, Kompetens, inkluderade fem variabler, ointelligent (skalvänd), ansvarsfull, oorganiserad (skalvänd), självständig och driven och gav ett alfavärde på .67.

För att analysera den kvalitativa data som samlats in genom de tre ord som deltagarna fritt fick tillskriva kvinnan användes en tematisk analys med meningskoncentrering (Kvale & Brinkmann, 2014). Det totala antalet ord som samlats in var 455 och dessa samlades i en lång lista i ett dokument i fyra olika grupperingar utifrån den bild som de tillhörde. För att meningskoncentrera slogs liknande attribut ihop såsom exempelvis hård och tuff, bestämd och beslutsam samt allvarlig och seriös. Det slutade med en lista på de åtta mest använda orden, vilka sammanställdes och presenteras i Tabell 2.

Resultat

Ett Pearsons korrelationstest genomfördes för att undersöka korrelationen mellan medelvärdesindexen för utseende, positiva sociala egenskaper och kompetens och de deskriptiva variablerna ålder, kön och utbildning (Tabell 1). Den deskriptiva variabeln kön korrelerade negativt med den deskriptiva variabeln ålder och med medelvärdesidexet för utseende. Ålder och utbildning korrelerade också. Det fanns även en signifikant korrelation mellan samtliga tre medelvärdesindex.

Tabell 1

Pearsonkorrelation mellan studiens bärande variabler och deskriptiv statistik

Variabler 1 2 3 4 5 M SD 1. Köna _{- - -} 2. Ålder .17* - 32.30 8.88 3. Utbildningb _{.01 .30** - 1.73 0.61} 4. Utseende .18* -.04 .10 - 4.75 1.18 5. Sociala egenskaper -.01 .01 .08 .41** - 3.89 1.07 6. Kompetens -.15 -.13 .06 .69** .45** 4.70 1.01

Not. * p < .05, ** p < .01, a 1 = kvinna, 2 = man, b 1 = Pågående, 2 = färdig, 3 = högre utbildning

För att testa Hypotes 1 gjordes först en 2 (vårdadhet: ovårdad/vårdad) x 2 (tatuering: icke-tatuerad/tatuerad) ANOVA för oberoende mätningar med Utseende som beroendevariabel. Analysen för utseendeindexet visade på en signifikant huvudeffekt av vårdadhet, F1, 104 = 37.11, p

< .001, ηp2 = .26), där den vårdade (M = 5.33, SD = 0.91) kvinnan skattades med högre värden än

den ovårdade (M = 4.19, SD = 1.14), vilket innebär att Hypotes 1 fick stöd. Det fanns ingen signifikant huvudeffekt av tatueringar, (F1, 104 = 1.17, p = .28). Ingen signifikant interaktionseffekt

mellan vårdadhet och tatueringar gällande utseende kunde heller identifieras F1, 104 = 0.01, p = .91)

Figur 1. Tillskrivning av utseendeattribut som en funktion av tatueringar och vårdadhet.

För att testa Hypotes 1 gjordes först en 2 (vårdadhet: ovårdad/vårdad) x 2 (tatuering: icke-tatuerad/tatuerad) ANOVA för oberoende mätningar med Positiva sociala egenskaper som beroendevariabel. ANOVA-analysen för huvudeffekten av vårdadhet på positiva sociala egenskaper var inte signifikant, men visade en tendens till effekt (F1, 104= 3.24, p = .075), där den

vårdade (M = 4.04, SD = 1.10) kvinnan skattades med högre värden än den ovårdade (M = 3.75,

SD = 1.03). Hypotes 1 fick alltså inget stöd. Det fanns en signifikant huvudeffekt av tatueringar

(F1, 104 = 7.28, p < .008, ηp2 = .065), där den tatuerade kvinnan (M = 4.18, SD = 0.99) skattades

högre på de positiva sociala egenskaperna än den icke-tatuerade kvinnan (M = 3.60, SD = 1.07. Hypotes 2 fick inte stöd då ingen signifikant interaktionseffekt mellan vårdadhet och tatueringar gällande positiva sociala egenskaper (F1, 104 = 1.56, p = .22) kunde hittas (se Figur 2).

För att testa Hypotes 1 gjordes först en 2 (vårdadhet: ovårdad/vårdad) x 2 (tatuering: icke-tatuerad/tatuerad) ANOVA för oberoende mätningar med Kompetens som beroendevariabel. Hypotes 1 fick stöd eftersom en signifikant huvudeffekt av vårdadhet på kompetens kunde identifieras, F1, 104 = 12.74, p = .001, ηp2 = .11. Den vårdade kvinnan (M = 5.04, SD = 0.95) skattades

högre på attributen tillhörande kompetens än den ovårdade kvinnan (M = 4.37, SD = 0.96). Någon signifikant huvudeffekt av tatueringar kunde inte hittas, F1, 104 = 0.78, p = .38). Interaktionseffekten

av vårdadhet och tatueringar på var inte heller signifikant, F1, 104 = 0.06, p = .80) (se Figur 3).

Eftersom det inte fanns någon signifikant interaktionseffekt fick inte Hypotes 2 något stöd här heller.

Figur 2. Tillskrivning av Positiva sociala egenskaper som en funktion av tatueringar och

vårdadhet.

Den kvalitativa delen av studien utgick ifrån de tre ord som deltagarna fritt fick tillskriva kvinnan på bilden de såg. De främst förekommande orden genom hela studien var bestämd, likgiltig och trött. Det går till exempel att se att den vårdade icke-tatuerade kvinnan upplevdes som mer bestämd (18) än övriga versioner som visade någorlunda lika värden. Det går också att se att den ovårdade (både tatuerad och icke-tatuerade) kvinnan uppfattades som trött medan den vårdade kvinnan inte gjorde det. Den ovårdade icke-tatuerade och tatuerade kvinnan fick också betydligt högre värden på likgiltighet än den vårdade kvinnan (båda versionerna).

Tabell 2

Sammanställning av kvalitativa data

Vårdad Ovårdad

Kompetenser Icke-tatuerad Tatuerad Icke-tatuerad Tatuerad

Allvarlig 8 4 6 6 Attraktiv 4 6 1 5 Bestämd 18 10 9 8 Driven 6 5 1 3 Hård 8 2 4 5 Likgiltig 4 - 11 6 Sur - 2 5 3 Trött - 1 9 12

Not. Siffrorna anger antalet gånger ordet nämnts.

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att undersöka om tatueringar kan ha en förstärkande effekt på hur en individ tillskrivs egenskaper i förhållande till individens grad av vårdadhet. Hypoteserna som studien utgick ifrån var (1) Den vårdade kvinnan tillskrivs i högre grad positiva egenskaper än den ovårdade kvinnan och (2) Tatueringar har en positiv effekt på den vårdade kvinnan och en negativ effekt på den ovårdade kvinnan. Hypotes 1 fick stöd på två av de tre index som undersöktes; utseende och kompetens. Med andra ord upplevde deltagarna att den vårdade kvinnan var mer attraktiv, tog bättre hand om sig själv, brydde sig mer om sitt yttre, var mer hälsosam och såg fräschare ut samt ansågs var mer kompetent än den ovårdade kvinnan. Modellen som ställde upp på bilden hade långt hår, vilket utifrån Mesko och Bereczkeis (2004) resultat kan påverka hur kvinnans attraktivitet uppfattas. Med andra ord kan kvinnans längd på håret ha påverkat hur hon uppfattades. Utifrån detta kan det vara intressant att undersöka vidare hur andra fysiska aspekter, bortsett från det som undersökts i denna studie (vårdadhet), exempelvis längd på hår, kan påverka hur en individ uppfattas och om det finns någon effekt mellan dessa och tatueringar.

En signifikant huvudeffekt av tatueringar på positiva sociala egenskaper kunde identifieras, vilket innebär att kvinnan med tatueringar ansågs ha en högre grad av positiva sociala egenskaper än den icke-tatuerade kvinnan. Även tidigare forskning visar att tatuerade individer i många fall av andra skattas högre på sociala egenskaper såsom extraversion samt att tatuerade i

självrapporteringsstudier i högre grad än icke-tatuerade verkar vara sensationssökande och har ett större behov av att vara unika. Med utgångspunkt från det kan det argumenteras för att bilden av att tatuerade har högre social förmåga inte är stereotypisk eller fördomsfull utan faktiskt stämmer överens med verkligheten. Bortsett från de sociala egenskaperna kunde det i denna studie inte hittas något stöd för att andra egenskaper som tillskrivs tatuerade inte skulle vara fördomar eller stereotypiska tillskrivningar då resultat från tidigare självrapporteringsstudier inte stämmer överens med resultaten i denna studie. Enligt tidigare forskning har tatuerade skattats lägre på exempelvis intelligens än icke-tatuerade (Dengelman & Price, 2002), men enligt resultatet i denna studie finns det ingen skillnad mellan tatuerade och icke-tatuerade vad gäller intelligens, vilket var ett av attributen inom kompetensindexet. I studien av Wohlrab (2009) ansågs den tatuerade kvinnan vara mindre hälsosam än den icke-tatuerade kvinnan, men enligt denna studie har tatueringar inte någon effekt på hur hälsosam en individ ser ut att vara.

Hypotes 2 fick inget stöd vid någon av analyserna, det vill säga att det inte fanns något stöd för att tatueringar har en positiv effekt när en individ är vårdad och en negativ effekt när en individ är ovårdad.

Utifrån syftet med denna studie så har tatueringar alltså ingen förstärkande effekt på tillskrivningen av egenskaper i förhållande till graden av vårdadhet hos en individ, men däremot tyder resultaten på att tillskrivningen av egenskaper är kopplat till om individen är vårdad eller ovårdad och visar att en vårdad person skattas högre på sitt utseende och sin kompetens än en ovårdad person. Att tatueringsvariabeln inte har någon effekt på individens kompetens och utseende går emot studien av Dengelman och Price (2002) där den tatuerade kvinnan skattades signifikant lägre på bland annat attraktivitet och intelligens än den icke-tatuerade kvinnan. Resultatet i denna studie visar att tatueringar inte har någon signifikant effekt på dessa attribut.

Ett intressant fynd är att i tillskrivningar av positiva sociala egenskaper påverkas skattningen mer av tatueringar än av vårdadhet, där den tatuerade kvinnan skattades högre än sin icke-tatuerade motpart. Detta tyder på att i sociala sammanhang, som exempelvis inom serviceyrken, ses individen som mer ärlig, pålitlig, tillmötesgående och hjälpsam, vilket går i enlighet med annan forskning på området (se t.ex. Dean, 2010; French et al., 2019). Även den studie som utfördes av Dengelman och Price (2002) visade att den tatuerade kvinnan skattades lägre på bland annat ärlighet, vilket går emot resultatet i denna studie. French et al. (2019) nämner dock också att en anledning till den minskade diskrimineringen av tatuerade på arbetsmarknaden kan bero på den ökade populariteten av tatueringar, vilket med resultatet i denna studie kan indikera att en social acceptans mot tatueringar är på väg att uppstå. Eftersom resultatet i denna studie visade att den tatuerade individen fick högre skattningar på sociala egenskaper kan det också argumenteras för att tatueringar inte bara håller på att öka i popularitet hos en yngre generation (Ozanne et al., 2019) utan också ökar i acceptans hos en äldre generation som tidigare haft en negativ inställning till tatueringar vilket kan ha sin grund i en tidigare koppling till marginaliserade grupper. Med utgångspunkt i Kang och Jones (2007) studie som visade att en dold tatuering kunde påverka den sociala acceptansen bättre än en mer synlig tatuering går resultatet i denna studie emot detta eftersom kvinnan på bilden hade flertalet stora synliga tatueringar på armarna och händerna men skattades ändå högre på sociala egenskaper än när tatueringarna hade retuscherats bort. Utifrån resultatet för denna studie och studier som genomförts de senaste tre åren på området som alla har fått liknande resultat kan det argumenteras för att studier som är utförda för mer än 15 år tillbaka kan vara utgångna.

Metoddiskussion

Tanken med metoden var från början att utföra datainsamlingen på en högskola i Mellansverige. På grund av rådande samhällssituation med Covid-19 pandemin var detta inte möjligt då högskolan hölls stängd. Detta resulterade i att experimentet, som skulle ha genomförts i klassrum, fick ske på ett annan sätt och datainsamlingen fick istället ske digitalt.

Experimentet utgick från den pilotstudie som genomfördes i början av året där syftet var att definiera variabeln vårdadhet. I pilotstudien deltog individer mellan 19–32 år och samtliga deltagare var under insamlingen aktiva studenter. Resultat från pilotstudien användes för att manipulera bilderna i den aktuella studien. Eftersom studien inte kunde utföras som tänkt på högskolan blev inte heller pilotstudien representativ för det urval som kom att användas då det blev nödvändigt att använda ett tillgänglighetsurval istället för ett handplockat urval. Det digitala formuläret publicerades därför i två Facebook forum för beteendevetarstudenter där studenter över hela Sverige kan vara medlemmar. Detta gav ett deltagande med individer mellan åldrarna 21–60, vilket är ett betydligt bredare åldersspann än vad som var tänkt från början och resulterade i att pilotstudiens urval inte blev representativ för urvalet i denna studie. Pilotstudien utfördes också på studenter som studerade aktivt vid insamlingstillfället och i den aktuella studien deltog både individer pågående studier och individer med avslutade studier, vilket inte heller gör att pilotstudiens resultat blir representativ för urvalet. Deltagarna i denna studie täcker över flera olika generationer som högst troligt har olika syn på tatueringar och upplevelse av hur en vårdad/ovårdad person ser ut. Med andra ord leder användandet av pilotstudien i den aktuella studien till en brist i validitet, vilket blir tydligt eftersom manipulationen inte gav den effekt som förutspåtts då övervägande delen av deltagarna upplevde samtliga bilder på kvinnan som vårdad i det fall där forskarna manipulerat henne som ovårdad i linje med pilotstudiens resultat. I efterhand kan det argumenteras för att forskarna i förväg hade kunnat förtydliga önskat åldersintervall och utbildningsstatus vid insamlingen av datan för att få ett mer representativt urval i denna studie. Ur ett forskningsperspektiv är genomförandet av en pilotstudie ett bra sätt att sätta sig in i ett ämne och kontrollera de olika variabler som kommer användas i den större studien. Pilotstudien för denna studie är noggrant genomförd och presenterade ett resultat som efter databearbetningen kontrollerats med hjälp av både deltagarvalidering och interbedömareliabilitetstest. Urvalet för pilotstudien hade även en relativt bra variation dock är inte denna studies urval representativt i förhållande till pilotstudien, vilket kan innebära att vårdadheten har uppfattats annorlunda. En annan orsak till det sneda resultatet i fråga om vårdadhet kan bero på att manipulationen av bilderna inte var tillräckligt stark. En mer representativ (för urvalet) och större pilotstudie hade behövts som grund för denna studie.

Eftersom fler av medlemmarna i Facebook-forumen där enkäten delades ut finns med i båda forumen finns även en risk att någon har deltagit vid flera tillfällen och i så fall kan ha insett att studien är ett experiment då bilden i enkäten byttes ut varje timme. Detta kan vara en eventuell brist som inte gick att kontrollera. Det är en styrka att använda sig av just experiment i en studie eftersom forskaren manipulerar en variabel och därmed har kontroll över denna. Däremot är det svårt att utesluta att andra variabler kan ha påverkat eftersom experimentet måste riggas på så sätt att felkällor elimineras i allra högsta grad (McBurney & White, 2013). Att utföra experiment över internet såsom med den aktuella studien försvårar möjligheten att utesluta så att andra variabler inte har påverkat, exempelvis i detta fall att deltagare kan ha uppfattat att enkäten var i form av ett experiment och därför har svarat utifrån det. Detta kan ha påverkat studiens interna validitet.

Enkätverktyget som användes för den digitala datainsamlingen hade ingen funktion för att hindra deltagarna från att fylla i flera svarsalternativ i den första frågan om de olika attributen, vilket medförde att flera deltagare hade kryssat i två eller fler av svarsalternativen för ett attribut. Forskarna hade inte heller varit tillräckligt tydliga i instruktionen att endast ett svarsalternativ per attribut skulle fyllas i. I de fall deltagare hade fyllt i flera svarsalternativ på ett attribut exkluderades dessa värden, vilket ledde till ett internt bortfall som påverkar den interna validiteten.

Sett utifrån ett reliabilitetsperspektiv hade de tre indexen som användes i studien Chronbach’s alfa-värden som låg över eller strax under .70, vilket indikerar på en relativt god reliabilitet.

En svaghet med studien är könsfördelningen som inte var speciellt jämn med 136 kvinnor mot 27 män, vilket kan utgöra ett hot mot validiteten då männen blev underrepresenterade.

Vad gäller bilderna kunde de bilderna där kvinnan är vårdad enligt manipulationen haft ett lite mer neutralt ansiktsuttryck då hon ser något sammanbiten ut, vilket också blir tydligt utifrån den kvalitativa analysen där många angav att de upplevde henne som hård och bestämd. Detta kan argumenteras för att uppmärksamheten till tatueringarna istället flyttades till kvinnans utstrålning. En risk med kvalitativa studier är forskarnas egna förkunskaper som kan leda till tolkning i bearbetningen av data, speciellt med tanke på att författarna själva har tatueringar och kan tolka orden på ett visst sätt utifrån egen uppfattning. Forskarens förkunskaper kan vara ett hot mot validiteten. Gällande mättnaden i den kvalitativa studien är det svårt att dra några slutatser eftersom datainsamlingen inte utfördes med hjälp av några intervjuer utan endast var en liten analys i en för övrigt kvantitativ studie. Det kan dock argumenteras för att nya ord hade uppkommit om studien hade utförts igen på ett annat urval, alltså har inte den kvalitativa analysen uppnått full mättnad. En styrka med den kvalitativa studien är dock att den ovårdade kvinnan uppfattades som trött, vilket går i linje med pilotstudien där resultatet visade att en vårdad person bör se pigg ut och därför manipulerades den ovårdade till att se just trött ut.

Eftersom ett tillgänglighetsurval användes i studien begränsar det möjligheterna till generaliserbarhet. Optimalt för studien hade varit att använda ett slumpmässigt urval då användandet av slumpmässiga urval ökar möjligheten att kunna generalisera till större grupper (McBurney & White, 2013). Däremot går det att argumentera för att studiens resultat går att generalisera till beteendevetare i Sverige. Med utgångspunkt i att tatueringar är ett föränderligt fenomen är det också svårt att generalisera studiens resultat över tid.

Förslag till framtida forskning

Den första rekommendationen för framtida forskning blir att göra en större pilotstudie med ett rent handplockat urval där samma urvalskriterier sedan även i den stora studien för att resultatet ska bli mer representativt. Det handplockade tillgänglighetsurvalet som användes i denna pilotstudie var män och kvinnor i olika åldrar som samtliga studerade på det beteendevetenskapliga programmet på en skola i Mellansverige. Ett alternativ kan vara att inkludera olika yrkesgrupper eller olika utbildningar för att även undersöka om attityder och tillskrivningen av egenskaper till ovårdade/vårdade individer med tatueringar skiljer sig på andra områden. Detta eftersom många av studierna på området har utförts på studenter, vore det intressant att undersöka på andra grupper. Fortsättningsvis rekommenderas det att replikera denna studie men där bilderna som används i experimentet manipuleras med större kontraster på vårdadhetsvariabelns två olika nivåer vårdad och ovårdad.

Som diskuterats ovan har resultatet för den aktuella studien gått emot resultaten som tagits fram i äldre forskning gällande ett flertal aspekter (se t ex Dengelman & Price, 2002). Enligt resonemanget kan detta bero på att tatueringar ökat i popularitet och därför inte ses i det negativa ljus som de gjorts tidigare. Det vore av intresse att återbesöka redan undersökta områden för att få en större klarhet i hur attityden till tatueringar har utvecklats. Ett intressant tillskott på området skulle vara att undersöka hur flertalet olika motiv påverkar val av placering samt hur motivet påverkar tillskrivningen av olika attribut. I denna studie hade kvinnan på bilderna synliga tatueringar på armar och händer, men resultatet visade till skillnad från andra studier på området att den tatuerade individen skattades högre på sociala egenskaper trots att resultat från exempelvis Zestcott et al. (2017) och Timming et al. (2017) visade att tatueringar som är synliga och svåra att dölja kan leda till mer negativa attityder mot tatuerade. Enligt studierna hade även motivet en påverkan på attityder till tatuerade, speciellt om motivet i sig anses vara negativt; i detta fall hade kvinnan på bilden en döskalle på ena armen, vilket kanske skulle kunna uppfattas som negativt. Med andra ord hade det varit intressant att utföra denna studie igen men med olika motiv på tatueringar som en oberoende variabel.

Referenser

Alter-Muri, S. (2019). The body as canvas: Motivations, meanings, and therapeutic implications of tattoos. Art Therapy, 1–8. doi:10.1080/07421656.2019.167954

Armstrong, M., Owen, D., Roberts, A., & Koch, J. (2002). College students and tattoos: Influence of image, identity, family and friends. Journal of Psychosocial Nursing and Mental Health

Services, 40, 20–29. doi:10.1080/01460860490884183

Broussard, K., & Harton, H. (2018). Tattoo or taboo? Tattoo stigma and negative attitudes toward tattooed individuals. Journal of Social Psychology, 158, 521–540. doi:10.1080/00224545.2017.1373622

Buss, L., & Hodges, K. (2017). Marked: Tattoo as an expression of psyche. Psychological

Perspectives: Marked for Life, 60, 4–38. doi:10.1080/00332925.2017.1282251

Carter, S. (2016). Got ink? An analysis of personality traits between tattooed and non-tattooed individuals. Journal of Young Investigators, 30(4), 28-30.

Dean, D. (2010). Consumer perceptions of visible tattoos on service personnel. Managing Service

Quality, 20, 294–308. doi:10.1108/09604521011041998

Degelman, D., & Price, N. (2002). Tattoos and ratings of personal characteristics. Psychological

Reports, 90, 507–514. doi:10.2466/pr0.2002.90.2.507

Denscombe, M. (2018). Forskningshandboken: För småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna (uppl. 4). Lund: Studentlitteratur.

Dickson, L., Dukes, R., Smith, H., & Strapko, N. (2014). Stigma of ink: Tattoo attitudes among college students. Social Science Journal, 51, 268–276. doi:10.1016/j.soscij.2014.02.005

Forbes, G. (2001). College students with tattoos and piercings: Motives, family experiences, personality factors, and perception by others. Psychological Reports, 89(3), 774–786. doi:10.2466/pr0.2001.89.3.774

French, M., Mortensen, K., & Timming, A. (2019). Are tattoos associated with employment and wage discrimination? Analyzing the relationships between body art and labor market outcomes.

Kane, M., Green, D., & Jacobs, R. (2010). Perceptions of Students about Younger and Older Men and Women who May Be Homeless. Journal of Social Service Research, 36(4), 261–277. doi.org/10.1080/01488376.2010.493845

Kang, M., & Jones, K. (2007). Why do people get tattoos? Contexts, 6, 42-47. doi:10.1525/ctx.2007.6.1.42

Klein, C., & Kenedi, C. (2018). Understanding tattoos in medicolegal assessments. Journal of the

American Academy of Psychiatry and the Law, 46, 93–101.

Kvale, S., Brinkmann, S., & Torhell, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun (3. uppl). Lund: Studentlitteratur.

Lester, D., & Liu, C. (2012). Body modification sites and abuse history. Journal of Aggression,

Maltreatment & Trauma, 21, 19-30. doi:10.1080/10926771.2012.630340

Lill, M., & Wilkinson, T. (2005). Judging a book by its cover: Descriptive survey of patients’ preferences for doctors’ appearance and mode of address. BMJ, 331(7531), 1524–1527. doi:10.1136/bmj.331.7531.1524

McBurney, D., & White, T. (2013). Research methods (9th ed.). Wadsworth: Cengage learning custom publishing.

Mesko, N., & Bereczkei, T. (2004). Hairstyle as an adaptive means of displaying phenotypic quality. Human Nature, 15(3), 251–270. doi:10.1007/s12110-004-1008-6

Mifflin, M. (2013). Bodies of subversion: A secret history of women and tattoo. Brooklyn, NY: Powerhouse Books.

Ozanne, M., Tews, M., & Mattila, A. (2019). Are tattoos still a taboo? International Journal of

Contemporary Hospitality Management, 31, 874–889. doi:10.1108/IJCHM-09-2017-0565

Seiter, J. S., & Hatch, S. (2005). Effect of tattoos on perception of credibility and attractiveness.

Psychological Reports, 96, 1113-1120. doi:10.2466/pr0.96.3c.1113-1120

Swami, V., Gaughan, H., Tran, U., Kuhlmann, T., Stieger, S., & Voracek, M. (2015). Are tattooed adults really more aggressive and rebellious than those without tattoos? Body Image, 15, 149– 152. doi:10.1016/j.bodyim.2015.09.001

Swami, V., Pietschnig, J., Bertl, B., Nader, I., Stieger, S., & Voracek, M. (2012). Personality differences between tattooed and non-tattooed individuals. Psychological Reports, 111, 97–106. doi:10.2466/09.07.21.PR0.111.4.97-106

Tate, J., & Shelton, B. (2008). Personality correlates of tattooing and body piercing in a college sample: The kids are alright. Personality and Individual Differences, 45(4), 281–285. doi:10.1016/j.paid.2008.04.011

Tews, M., & Stafford, K. (2020). Tattoos and perceptions of employment suitability in the hospitality industry. Journal of Human Resources in Hospitality & Tourism, 19, 148–167. doi:10.1080/15332845.2020.1702865

Timming, A., Nickson, D., Re, D., & Perrett, D. (2017). What do you think of my ink? Assessing the effects of body art on employment chances. Human Resource Management, 56, 133–149. doi:10.1002/hrm.21770

Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet

Wohlrab, S., Fink, B., Kappeler, P., & Brewer, G. (2009). Perception of human body modification.

Personality and Individual Differences, 46, 202–206. doi:10.1016/j.paid.2008.09.031

Wohlrab, S., Stahl, J., Rammsayer, T., & Kappeler, P. (2007). Differences in personality characteristics between body- modified and non-modified individual personality traits and their possible evolutionary implications. European Journal of Personality, 2, 931–951. doi:10.1002/per.642

Zestcott, C., Bean, M., & Stone, J. (2017). Evidence of negative implicit attitudes toward individuals with a tattoo near the face. Group Processes & Intergroup Relations, 20, 186–201. doi:10.1177/1368430215603459s

Bilaga 1

Bild 1 Bild 2