Hållbara städer? : En jämförande fallstudie över Köpenhamn, Oslo och Stockholm

Hållbara städer?

- En jämförande fallstudie över Köpenhamn, Oslo och Stockholm

Av: Oskar Enocksson

Handledare: Sara Söderström

Södertörns Högskola | Institutionen för Naturvetenskap, miljö & teknik Kandidatuppsats 15 hp

Miljövetenskap | Höstterminen 2018 Kandidatprogrammet Miljö & Utveckling

2

Abstract

This century is expected to be characterized by heavy urbanization patterns, according to the UN forecast, with over 2.5 billion more people living in urban areas by year 2050 (FN 2018). With more people living in cities worldwide, the demand for better urban development and more effective ways to handle economic, social and environmental issues are being sought after. In this study, a qualitative content analysis has been made to investigate how UN Global goal 7, 11, 12 and 15 are being expressed in some of Copenhagen, Oslo and Stockholm

sustainability strategies. The purpose of this study has been to understand how these Nordic actors are planning their own cities, in relation to contemporary environmental challenges, based on the content and meaning of the global goals. The results show that the content of the chosen goals was present in their strategies. There were more similarities in expressions, than differences, between the cities, where technology, growth and environment was highlighted to enable a better life for more people. At numerous occasions the cities positioned themselves as optimistic towards greener cities and put forward an array of different initiatives and measures e.g. related to renewable energy, resource efficiency and green spaces. The prerequisites of the cities in accomplishing their goals depends on a set of different factors. Good implementation and perceptiveness to the surrounding socio-political situation are some essential elements to regard if they are to succeed with their plans.

Keywords: Urbanization, Global goals, content analysis, socio-technological transition, green cities

Sammanfattning

Det här århundradet förväntas enligt FN:s prognoser att präglas av kraftig urbanisering i stora delar av världen, med 2.5 miljarder fler människor i urbana områden till år 2050 (FN 2018). När allt fler människor bosätter sig i städer ställer det högre krav på att utveckla fungerande och effektiva sätt att hantera de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar som kan tänkas uppstå av en sådan förändring. I den här studien har en kvalitativ innehållsanalys genomförts för att undersöka hur FN:s hållbarhetsmål 7, 11, 12 och 15 uttrycks i några av Köpenhamns, Oslos och Stockholms hållbarhetsstrategier. Syftet har varit att undersöka hur de här nordiska aktörerna planerar sina städer, med hänseende till dagens miljöutmaningar och avgränsningen har varit de utvalda hållbarhetsmålens innehåll och mening. Resultatet visar att innehållet i dessa mål gick att spåra i städernas strategier. Städernas uttryck präglades av fler likheter än skillnader, där teknologi, tillväxt och miljö var faktorer som kan

kombineras och leda till ett bättre liv för fler människor i städerna. De positionerade sig vid flera tillfällen som optimistiska till att leda utvecklingen mot grönare städer och framförde en rad olika gröna initiativ, exempelvis inom förnyelsebar energi, resurseffektivare system och grönområden. Förutsättningarna för att städerna ska uppnå sina mål beror på en rad faktorer. Klart är dock att de är beroende av god implementering, samt att de behöver vara lyhörda mot omgivande socio-politiska beslut och händelser om deras strategier ska lyckas.

Nyckelord: Urbanisering, Globala målen, kvalitativ innehållsanalys, socio-teknologisk övergång, gröna städer

3

Innehållsförteckning

1. Inledning & bakgrund ... 4

1.1. Introduktion ... 4

1.2. Staden och dess generella karaktärsdrag ... 4

1.3. Agenda 2030... 5

1.4. The New Urban Agenda ... 5

1.5. White paper on Nordic sustainable cities ... 6

1.6. Problemformulering & syfte... 6

1.7. Frågeställning ... 7

2. Teoretisk ansats: tidigare forskning ... 7

2.1. Den urbana planeten ... 7

2.2. Urbaniseringens effekter på människa och natur ... 8

2.3. Perspektiv på hållbara övergångar ... 9

2.4. Stadens roll och ansvar ... 10

2.5. Gröna städer ... 11

3. FN:s hållbarhetsmål & analytiskt ramverk ... 12

3.1. De globala målen ... 12 3.2. Analytiskt ramverk ... 12 4. Metod ... 14 4.1. Övergripande metodansats ... 14 4.2. Insamling av empiri ... 14 4.3. Analys av empiri ... 16 5. Resultat ... 17 5.1. Sammanfattning ... 17 5.2. Jämförelse av empiri ... 19 6. Analys ... 20 7. Diskussion ... 23 7.1 Slutsats ... 25 Referenser ... 26 Bilagor ... 28

4

1. Inledning & bakgrund

Här ges först en kort introduktion till studiens betydelse och inramning. Därefter följer en bakgrundsbeskrivning av städer i allmänhet, Agenda 2030, The New Urban Agenda och ett nordiskt flaggskeppsprojekt för hållbar stadsutveckling. Delen avslutas med studiens problemformulering & syfte, samt frågeställning.

1.1. Introduktion

I takt med att världens befolkning blivit allt större krävs fler och effektivare sätt att lösa de miljöproblem som uppstår i kölvattnet av en ohållbar livsstil. De senaste 50 åren har präglats av en kraftig urbanisering och det sätter världens städer i centrum för många av de globala miljöutmaningarna idag (Haase et al. 2018 s.20).

11 - hållbara städer & samhällen, 12 - ansvarsfull konsumtion & produktion och 15 - liv på

land uttrycks i några av städernas policystrategier. Studien visar, med hjälp av innehållet i hållbarhetsmålen hur Köpenhamn, Oslo och Stockholm planerar för den kommande framtiden för att tackla de miljöproblem som ligger framför dem och resten av världen. Undersökningen redogör för de likheter och skillnader som finns mellan städerna och deras sätt att profilera sig på, samt hur detta även kan sättas in i en bredare kontext.

1.2. Staden och dess generella karaktärsdrag

Städer karaktäriseras av sin komplexitet. Interaktioner mellan vitt skilda aktörer på olika nivåer i samhället genererar observerbara mönster över tid och rum. För att ta några exempel skapar stadens interaktioner mönster för stadsspridning, resande, segregation, inkomst, biologisk mångfald och atmosfärens kemiska sammansättning (Alberti, McPhearson & Gonzalez 2017 s.47).

Historiskt sett har det varit en fördel för människor att bosätta sig i städer eftersom det bidragit till sociala, ekonomiska och ekologiska agglomerationsfördelar. Genom att fler människor ansamlas och bosätter sig på en mindre yta ökar effektiviteten. Det blir exempelvis enklare att få utbildning, lättare att forma sociala nätverk, bygga konkurrenskraftiga

ekonomiska system och begränsa de negativa effekterna på miljön (IVA 2017 s.11).

När städer växer och blir större ökar komplexiteten, interaktionerna blir fler och skapar, till viss del, ett självorganiserande och stabilt system. En stad kan förstås som en form eller system som rör sig inom ett spann kring flera ytterligheter. Mänskliga beteenden och beslut påverkar åt vilket håll stadens utveckling går och det gör även att städer kan ses som system i kritiska tillstånd där ’rubbningar’ av systemet pågår hela tiden, över lång tid och flera

rumsliga skalor (Alberti, McPhearson & Gonzalez 2017 s.49).

Vad som utmärker en stad är även behovet av stora mängder mat och resurser för att upprätthålla systemet. I det hänseendet har städer en betydande påverkan på omgivande naturliga habitat och ekosystem, som förser människor med olika tjänster. En central aspekt för att bibehålla ett stabilt och motståndskraftigt stadssystem är därmed att lyckas upprätthålla ’friska’ mänskliga- och naturliga ekosystem på samma gång, utan att varken den ena eller

5

andra reduceras. Det här är också den centrala utmaningen för att åstadkomma en hållbar urban utveckling på sikt (Alberti, McPhearson & Gonzalez 2017 s.52).

1.3. Agenda 2030

I och med det historiska sammanträdet i Paris, Frankrike, den 25 september 2015 antogs

Agenda 2030, med 17 globala hållbarhetsmål (& 169 delmål). FN:s medlemsländer var

överens om att tillsammans sträva mot en hållbar utveckling under de kommande 15 åren, en utveckling grundat på balansen mellan social, ekonomisk- och ekologisk utveckling för nuvarande och kommande generationer (FN Agenda 2030 s.1). Sammanfattningsvis beslutade FN:s medlemsländer till år 2030 att: utrota all typ av fattigdom och hunger, kämpa mot

ojämlikhet inom och mellan länder, bygga fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen, skydda mänskliga rättigheter, skapa förutsättningar för och upprätthålla en hållbar ekonomisk utveckling, samt försäkra ett varaktigt skydd av planeten och dess naturliga resurser (FN Agenda 2030 s.3).

I dokumentet framhålls de utmaningar som ligger i vägen, men samtidigt den potential och de möjligheter som finns för att åstadkomma en hållbar utveckling i världen. En tillbakablick görs över de senaste globala framstegen, exempelvis inom fattigdomsbekämpning och ökad tillgång till utbildning för pojkar och flickor. Samtidigt skrivs det att vi lever i en tid med många utmaningar, där några av de största utmaningarna kretsar kring ohållbar

naturresursanvändning, miljöförstöring, ojämlika förutsättningar och konflikter (FN Agenda 2030 s.5).

För att nå de högt uppsatta målen i Agenda 2030 slår de i dokumentet fast att det krävs att alla delar av medlemsländerna samarbetar och mobiliserar samtliga tillgängliga resurser, från nationella regeringar till privata företag, organisationer och civilsamhälle. Resolutionen bygger på frivilligt ansvar och tar därmed hänsyn till nationella verkligheter, kapacitet, utvecklingsnivå, nationella policys- och prioriteringar och vädjar om att inte lämna någon bakom sig vad gäller implementeringen av agendans mål och delmål (FN Agenda 2030 s.3). 1.4. The New Urban Agenda

I Quito, Ecuador, den 20 oktober 2016 antog FN The New Urban Agenda, med nya riktlinjer och normer för en hållbar urban utveckling i världens nuvarande och framtida urbana

områden. I resolutionen framgår det att vi har nått en kritisk punkt för vår kunskap kring städer och urban utveckling. Resolutionen uppfattas som starten på ett nytt paradigmskifte för hur urbana områden planeras, designas och förvaltas på ett bättre sätt. I resolutionen är

världens länder överens om att: förse alla sina invånare med basala tjänster, försäkra alla

samma möjligheter, främja åtgärder för renare städer, stärka städernas resiliens efter katastrofer, minska sina utsläpp av växthusgaser, respektera alla migranters rättigheter, förbättra sammanlänkning och stödja innovativa- & gröna initiativ, samt främja säkra, tillgängliga och offentliga grönytor (FN 2016).

Precis som Agenda 2030 bygger The New Urban Agenda på frivilligt ansvar. Implementeringen av The New Urban Agenda förstärker specifikt kopplingen till

hållbarhetsmål 11, ’hållbara städer och samhällen’ och tros även underlätta implementeringen av flera av de andra målen i Agenda 2030, med sin gränsöverskridande karaktär (FN NUA 2017 s.4).

6

1.5. White paper on Nordic sustainable cities

Nordic sustainable cities är ett flaggskeppsprojekt på initiativ av de nordiska nationernas (Danmark, Norge, Sverige, Finland och Islands) premiärministrar med syfte att forma

berättelsen om vad som utmärker den nordiska urbana modellen (Nordregio 2017 s.3), vilket kan ses som en följd av både Agenda 2030 och The New Urban Agenda.

Dokumentet kan delas upp i tre delar som beskriver hur den nordiska modellen för hållbara städer ser ut. Den första delen behandlar nordiska värderingar, den andra nordiska verktyg och den tredje nordiska verksamheter. Tillsammans skapar delarna en cirkelfigur i flera lager som kan användas för att förstå och sprida den nordiska berättelsen på ett pedagogiskt sätt. Berättelsen är dels tänkt att förmedlas för att öka sammanhållning och samarbetet mellan olika aktörer i den nordiska regionen, men även för att sprida goda erfarenheter till intresserade aktörer utanför den nordiska sfären (Nordregio 2017 s.57).

De nordiska värderingarna sägs vara det som utgör grunden för det nordiska sättet att tänka kring den urbana utvecklingen i regionen. Dessa är: jämlikhet, öppenhet, tillit, kreativitet och

hållbarhet och har format relationen mellan stat, företag och människor över lång tid, samt

påverkat människors beteenden i grupp och individuellt. Värderingarna leder fram till de nordiska styrningsverktygen, som är: möjligheter för innovation, samhällsbyggnadssystem,

offentliga- och privata samarbeten, civilsamhällets roll, och Corporate Social Responsibility.

Alla dessa anges vara karaktäristiska nordiska verktyg för att underlätta och åstadkomma urban hållbarhet, vilket till sist mynnar ut i nio etiketter för att beskriva nordiska städer, som:

inkluderande, hälsosamma, resilienta, kompakt-gröna, mobila, låg-kol-användande, cirkulärekonomiska, smarta, och designade. Dessa etiketter förekommer förutom i ’Nordic

sustainable cities’ också ofta i andra sammanhang kring litteraturen om hållbara urbana former (Nordregio 2017 s.25).

1.6. Problemformulering & syfte

I början av 1800-talet levde ungefär 3% av den globala befolkningen i städer (IVA 2017 s.9). År 2018 var det ungefär 55% (4.2 miljarder människor) och fram till år 2050 visar FN:s prognoser att runt 68%, alltså mer än två tredjedelar av världens befolkning kommer bo i städer eller urbana områden (FN 2018). Under de senaste 200 åren har det globala samhället genomgått en trend mot kraftig urbanisering, något som förväntas fortsätta i snabbare takt till år 2050. Den största urbana befolkningstillväxten förväntas ske i Asien och Afrika, med 90% av den totala befolkningstillväxten fram till år 2050 (IVA 2017 s.12).

Med hänseende till det som skrevs under avsnittet ’Staden och dess karaktärsdrag’ (se ovan) innebär den kraftiga urbaniseringen att en rad problem följer och behöver lösas. Till

utmaningarna hör exempelvis att minska städers ekologiska fotavtryck, utsläppen av partiklar & växthusgaser och förlust av biologisk mångfald. Ungefär 75% av världens naturresurser konsumeras nämligen i städer, vilket även motsvarar ungefär 80% av de totala utsläppen av växthusgaser, globalt sett. Problem som brottslighet, arbetslöshet, och sociala oroligheter har också en tendens att uppstå i städer (Nordregio 2017 s.7).

Till möjligheterna hör bland annat koncentration och delning av kunskap, samarbeten mellan olika aktörer, nya hållbara initiativ och effektivisering (Ibid.).

Det behövs mer kunskap och erfarenhet kring hur städer kan planeras på ett socialt,

7

möjligheter som finns till fullo. Kunskapen behöver även förmedlas till fler människor, på ett pedagogiskt sätt, så att den förankras och implementeras efter de egna förutsättningarna.

Syftet med den här uppsatsen har därmed varit att genomföra en fallstudie på Köpenhamn,

Oslo och Stockholm och deras hållbarhetsstrategier, kopplat till utvalda hållbarhetsmål (7, 11, 12 och 15), för att undersöka hur målen (& utvalda delmål) kommer till uttryck i städernas strategier.

Det finns många olika sätt att forma en stad på, men kanske behövs det en viss

standardisering, genom goda exempel, för att visa vad som fungerar i ett visst sammanhang? Den här fallstudien är tänkt att ge en inblick i hur Köpenhamn, Oslo och Stockholm planerar

sina städer för framtiden, med fokus på miljö och naturrelaterad hållbarhet, något som

exempelvis forskare kan ha nytta av eller beslutsfattare ta inspiration ifrån. 1.7. Frågeställning

➢ Hur uttrycks hållbarhetsmål 7, ’prisvärd & ren energi’, 11, ’hållbara städer &

samhällen’, 12, ’ansvarsfull konsumtion & produktion’ och 15, ’liv på land’ i städernas

hållbarhetspolicys?

➢ Vilka likheter och skillnader finns det vad gäller uttrycken i de olika strategierna? ➢ Hur kan städernas sätt att uttrycka sina strategier på sättas in i ett vidare sammanhang?

2. Teoretisk ansats: tidigare forskning

Här beskrivs tidigare forskning kring städer och urban utveckling, samt lite om den urbana utvecklingens förutsättningar, betydelse och konsekvenser.

2.1. Den urbana planeten

Haase et al. (2018) lyfter upp ett par vetenskapliga perspektiv för att förklara urbaniseringens bakomliggande orsaker. Det demografiska perspektivet beskrivs som en av huvudfaktorerna till det globala urbaniseringsmönstret idag. I kapitlet belyser Haase et al. (2018) det globala sambandet mellan ökad urbanisering, ekonomisk utveckling och antalet födslar, där

ekonomiskt underutvecklade länder tenderar att ha en större andel rurala landområden och bosättas av människor som får fler barn. När ekonomin förbättras tenderar mönstret att förändras, då en högre andel invånare bor i urbana områden och mortaliteten, såväl som fertiliteten minskar i befolkningen. En förklaring till detta är att människor lever längre

(Haase et al. 2018 s.22).

Haase et al. (2018) lyfter även fram det rumsliga perspektivet. Att urbana områden uppkommer och fördelas olika i världen beror på geografiska, klimatiska, och

resurs-relaterade hinder och möjligheter. Haase et al. (2018) förtydligar och skriver att senaste årens största urbanisering har skett längs med världens kuster, framförallt i låglänta kustzoner, exempelvis i Asien, längs med USA:s östkust och i Västeuropa (Haase et al. 2018 s.24). Den traditionella forskningen kring urbanisering har fokuserat på att studera städer och dess intra-relaterade mönster var för sig (Ibid.). Nyare forskning riktar dock ett vetenskapligt fokus på städers roll ur ett globalt perspektiv. Haase et al. (2018) föreslår ett uppdaterat koncept kring urbanisering, ”urbanitet”, vilket är ett av flera koncept, vars förespråkare kritiserar den

8

traditionella uppdelningen mellan urbana- och rurala markområden som allt för bristfällig för att förstå städers komplexa mönster (Haase et al. 2018 s.26). ’Urbanitet’ betonar istället de gränsöverskridande sambanden mellan stad och land och hur de påverkar varandra. De faktorer som driver och reagerar på urbaniseringsmönstret sker inte enbart på korta avstånd och är inte heller enbart platsspecifika, utan bör förstås som länkar till händelser långt borta både i tid och rum, enligt Haase et al. (2018).

Grunewald (2018) redogör vidare för fem globala trender kring urbaniseringen i världen idag: 1, att den fysiska utbredningen av urbana områden sker snabbare än

populationsökningen i dessa områden; 2, att urbana områden påverkar det lokala och

regionala klimatet och genom att förändra nederbördsmönstret; 3, att expansionen av urbana områden kommer kräva större uttag av naturresurser med betydande effekter på naturliga habitat, biodiversitet och ekosystemtjänster på andra platser; 4, att den urbana expansionen sker kvickt och nära områden med en hög biologisk mångfald, snabbast i låglänta

kustområden med en hög biodiversitet, samt 5, att den framtida urbaniseringen främst

kommer att ske i områden med begränsad ekonomisk- och institutionell kapacitet att investera i och bevara sin biologiska mångfald (Grunewald 2018 s.3).

2.2. Urbaniseringens effekter på människa och natur

McDonald et al. (2018) argumenterar för att skapandet och bevarandet av grönytor i städer är nödvändigt för en bättre fysisk- och mental hälsa hos människor. De konstanta

interaktionerna, som präglar det urbana livet, har visat sig leda till olika psykologiska problem, exempelvis stress och depression. Rapporten visar med hjälp av globala

datauppsättningar att ungefär 46% av alla människor som lever i tätbebyggda urbana områden påverkas med likartade symptom, något som förväntas öka med den nuvarande

urbaniseringstakten. Vidare visar forskningen att kortvarig kontakt med naturen påverkar hälsan positivt, både fysiskt och mentalt. Rapporten slår dock fast att endast 13% av världens urbana invånare lever tillräckligt nära naturområden för att dra nytta av de hälsofördelar som naturen ger. McDonald et al. (2018) hävdar att naturliga inslag i det urbana livet kommer att spela en central roll framöver, i en tid präglad av snabb urbanisering, globalt sett (Ibid. s.11) Vidare har Ascensão et al. (2018) gjort en global analys av hur trenden mot en kraftigt växande urbanisering kommer att påverka naturområden runt om på jorden och vilka områden som är extra viktiga att skydda för att bevara biodiversitet och människors välmående.

Rapporten slår fast att mellan år 1992–2000 låg 29% av strikt skyddade naturområden inom 50 kilometers avstånd från närmsta urbana område och mellan år 2000–2030 beräknas det, genom städernas utbredning, vara runt 40%. Den urbana utvecklingen har orsakat naturliga habitatförluster på ca 190 000 km2 och mellan år 2000–2030 förväntas urbaniseringen kunna

hota ytterligare 290 000 km2 av naturliga habitat. Det förväntas bo 2,4 miljarder fler

människor i städer år 2050, jämfört med idag. Detta skulle motsvara byggandet av ett nytt London varje vecka fram till år 2050, eller en total yta lika stor som Colombia, Nya Zeeland eller Italien. Förlusten av naturliga habitat gör även att 4,35 miljoner m3 koldioxid frigörs till

atmosfären, vilket motsvarar utsläppen av växthusgaser från 931 miljoner bilar under ett års tid. Genom att förhindra förlusten av naturliga habitat kan sociala besparingar på 182,8 miljarder USD (US dollar), slår rapporten fast (Ascensão et al. 2018 s.2).

9

2.3. Perspektiv på hållbara övergångar

Markard et al. (2012) har sammanställt forskningsstudier i syfte att identifiera de koncept och teorier som ligger bakom det växande vetenskapliga området ’hållbar övergång’ (sustainable transition).

Markard et al. (2012) påpekar att begreppet ’hållbar övergång’ bygger på andra koncept.

’Socio-teknologisk övergångsteori’ är ett av dessa och förklarar ur ett systemperspektiv att

aktörer, institutioner och kunskap samspelar med varandra på olika nivåer, vilket erbjuder samhället och människorna som lever där specifika tjänster. Energisektorn är ett exempel på ett sådant system (Markard et al. 2012 s.956). En’socio-teknologisk övergång’ betyder vidare att en rad processer påverkas så till den grad att det rådande socio-teknologiska systemet övergår till ett helt nytt. Detta orsakar ofta konsekvenser som sträcker sig över flera

dimensioner, exempelvis teknologiska, kulturella, politiska, ekonomiska och materiella. Två historiska exempel på sådana omfattande förändringar är övergången från häst- och vagn till bilar, samt från latriner till användningen av avloppssystem (Ibid.).

En ’hållbar övergång’ innebär vidare när ett etablerat socio-teknologiskt system övergår till ett mera hållbart sådant, vad gäller produktion och konsumtion. Ett utmärkande drag är ofta att grön politisk styrning och vägledning spelar en central roll för att uppnå det som anses vara ett hållbart system, med siktet uppsatt på långsiktiga mål, och där en varierad uppsättning aktörer samarbetar med varandra (Ibid.).

Figur 2. Med inspiration från diagram i Kemp et al. (2006 s.106). Visar fyra olika faser som sker vid övergången från en socio-teknologisk regim till en annan. Det här kan liknas vid ytterligheterna då en stad övergår från en miljöskadlig regim (före utveckling) till en

miljöneutral (stabilisering). Indikatorer på y-axeln skulle exempelvis kunna vara energi och hälsa.

En socio-teknologisk övergång kan förstås som samspelet mellan tre olika nivåer: nischer,

regimer och landskap, vilket leder fram till en ny teknologisk ordning (Geels 2002 s.1262).

Före utveckling Ger sig iväg Genombrott Stabilisering

Indikator er för soc ial utvec kli ng Tid

Fyra faser för övergång

Socio-teknologisk regim

10

Nischer är individuella aktörer, teknologier och lokala verksamheter där nya innovationer kan formas och därefter påverka den dominanta samhällsregimen (Geels 2002 s.1261; Markard et al. 2012 s.957)

Regimer består vidare av rådande institutioner, normer, regler, principer och nätverk som tillsammans utgör ett visst paradigm, alltså ett rådande sätt att se på världen, vilket i sin tur genomsyrar samhällsaktörernas beslut och strategier (Geels 2002 s.1259). Regimer

karaktäriseras ofta av sin inbyggda tröghet och spårbundenhet, snarare än av snabba

övergångar till en helt annan regim. På så vis ger de dock struktur, stabilitet och vägledning vid beslutsfattande (ibid.).

Geels (2002) beskriver till sist socio-teknologiska landskap som flera olika övergripande faktorer, exempelvis ekonomisk utveckling, krig, miljöproblem, breda politiska koalitioner, emigration, sociala och kulturella värden, samt andra faktorer. De här faktorerna tolkas ur ett makroperspektiv, till skillnad från socio-teknologiska nischer som uppfattas ur ett

mikroperspektiv. Landskapen är mer konstanta över tid och svårare att förändra än rådande socio-teknologiska regimer (Geels 2002 s.1260).

2.4. Stadens roll och ansvar

Geels (2011) beskriver städers roll ur tre olika perspektiv vad gäller övergången till en ny och hållbarare socio-teknologisk regim, präglad av en låg kolenergianvändning. Första

möjligheten innebär att staden intar en aktörsroll med förmågan att påverka, stimulera, förbättra, möjliggöra och bestämma hur lokala system ska fungera. Några relevanta exempel är: att skapa större utrymme för fotgängare och cyklister, samt stimulera användningen av kollektivtrafik. Det andra perspektivet trycker på möjligheten för städer att fungera som

grogrund för lokala experiment, lärande och innovation riktat mot en låg

kolenergianvändning. Städer fungerar i det här fallet som skyddade nischer (se ovan för definition), testområden, för olika pionjärverksamheter, exempelvis elektriska bilar, eller bilar drivna på bränsleceller - system som potentiellt sett kan sprida sig vidare till andra städer. Den tredje möjligheten innebär att städer endast har en begränsad roll i relation till

marknadskrafter och andra aktörer som agerar i samhället (Ibid. s.14).

Geels (2011) illustrerar med hjälp av två fallstudier på vilket sätt städer kan genomgå övergångar till nya socio-teknologiska regimer. Sällan drivs övergångarna av endast ett motiv eller mål, utan av flera. Övergången till ett nytt system med rent dricksvatten i holländska städer i slutet av 1800-talet skedde exempelvis inte främst för att tackla spridningen av infektionssjukdomar, vilket ofta framställs som den främsta orsaken, utan berodde på flera olika bakomliggande motivationer hos aktörer från skilda områden av samhället (Ibid. s.19).

Geels (2011) visar även hur snabba övergångar ofta sker genom en ackumulering av olika nischer. Detta illustreras med hjälp elektricitetens utveckling och spridning i amerikanska städer, i slutet av 1800-talet. Appliceringen av elektricitet i samhället började först som ett småskaligt ljussystem, men spred sig sedan vidare till gatlampor, hem, spårvagnar, fabriker och olika kommunikationsmedel, vilket kom att revolutionera dessa domäner och samhället i stort (Ibid. s.22).

Geels (2011) argumenterar för att övergången till ett samhälle präglat av låg

kolenergianvändning kanske inte endast kan motiveras utifrån ett klimatperspektiv, utan även bör fyllas av ett bredare spektrum av argument för att på så sätt snabba på övergången till en

11

kolneutral regim i fler städer. En sådan övergång kommer sannolikt även (som i tidigare fall) att karaktäriseras av icke-linjära samband, överraskningar och bakslag, samt uppenbara sig på annat sätt än vad experterna hade förväntat sig (Ibid. s.26).

2.5. Gröna städer

Jabareen (2006) har gjort en tematisk litteraturanalys för att identifiera vilka koncept det är som ligger till grund för vad som idag anses vara hållbara urbana former. Resultatet visar att det är sju koncept som återkommer i litteraturen: kompakthet (bland byggnader), hållbar transport, densitet (kvot mellan invånare & landyta), varierad landanvändning & design, diversitet, passiv solenergi, och gröna ytor (Jabareen 2006 s.39). Olika kombinationer av dessa koncept skapar fyra utmärkande urbana former, som till viss del överlappar varandra:

Neo-traditionell utveckling, urban inneslutning, kompakta städer och ekostaden (Jabareen 2006 s.43).

Neo-traditionell utveckling framhåller värdet av hållbar transport, kompakthet, gröna ytor, mångfald (ex. för byggnader) och mixad landanvändning som allra viktigast för en hållbar urban form. Urban inneslutning lägger tonvikten på policyskapande och kompakthet. Kompakta städer fokuserar mest på densitet och kompakthet, men även mixad

landanvändning. Ekostaden prioriterar slutligen grönytor i staden, ekologisk- och kulturell diversitet, passiv solenergidesign, och utöver detta, miljöförvaltning och sunda miljöpolicys

(Ibid.).

Rapporten visar att flera urbana former kan vara hållbara på olika sätt och att stadsplanerare kan applicera dess koncept i olika kombinationer för att uppnå de 17 hållbarhetsmål (& 169 delmål) som FN:s medlemsländer har åtagit sig att infria till 2030 (Jabareen 2006 s.48). Siemens AG (2012) har i sin tur tagit fram ett grönt index för trettio av Europas

huvudstäder. Studien syftar till att mäta och värdera städernas prestation inom åtta skilda miljörelaterade områden: koldioxidutsläpp, energianvändning, byggnader, transport,

vatten/avfall- och landanvändning, luftkvalitet, samt miljöstyrning (Siemens AG 2012 s.10). Resultatet visar att de nordiska huvudstäderna (Köpenhamn, Stockholm, Oslo och

Helsingfors)placerar sig långt upp på listan, med ett högt grönt index. Resultatet visar även en tydlig koppling mellan ekonomiskt välstånd och hur högt index de olika städerna fick. Ett större ekonomiskt välstånd gav ett högre grönt index, enligt studien. Det finns dock undantag. Berlin med en relativt låg BNP/person toppar byggnadskategorin, medan Vilnius kom först i luftkvalitets-kategorin. Överlag förklaras sambandet mellan en god ekonomi och högt grönt index på så vis att en bättre ekonomi leder till ökade möjligheter att investera mer i

energieffektiva system, miljökonsultation och liknande gröna verksamheter, vilket gör att de sätter mer ambitiösa mål (Siemens AG 2012 s.12).

Studien visade även ett svagt samband mellan befolkningsstorlek och storlek på index, där städer med runt 1 miljon invånare och mindre (både i Väst- och Östeuropa) tenderade att ha ett högre grönt index än större städer. En förklaring till detta antas ha att göra med avstånd, att mindre städer gör det enklare för människor att gå och cykla, vilket mildrar stadens

miljöpåverkan. Några av de största städerna, med 3 miljoner invånare och mer, klarade sig dock relativt väl i mätningarna, där Berlin lade sig på en 8:e plats, Paris 10:e, London 11:e och Madrid på 12:e plats (Siemens AG 2012 s.9).

12

3. FN:s hållbarhetsmål & analytiskt ramverk

Här ges en kort beskrivning av FN:s hållbarhetsmål och mer specifikt de mål som vart relevanta för den här studien. Sedan följer en beskrivning av och illustration över det analytiska ramverket.

3.1. De globala målen

De 17 hållbarhetsmål (& 169 delmål) FN:s medlemsländer kom överens om att uppfylla, i Agenda 2030, sträcker sig mellan en rad olika områden. Fyra övergripande åtagande är: 1, att avskaffa extrem fattigdom, 2, minska ojämlikheter och orättvisor, 3, främja fred och rättvisa, samt 4, att lösa klimatkrisen (UNDP u.å.).

Det unika med de överenskomna (17) målen är dels att alla länder delar det universella ansvaret att genomföra dem. De är vidare odelbara och integrerade, där framgång inom ett mål även kan leda till framsteg inom ett annat. Målen har även tagits fram genom en inkluderande och transparent process och gäller för alla. Ingen ska lämnas på efterkälken

(UNDP u.å.).

I den här studien har fyra av de sjutton målen valts ut (7, 11, 12 & 15), tillsammans med totalt 10 delmål (se Figur 1). Här kommer en beskrivning av de utvalda målen.

Mål 7 - prisvärd & ren energi, handlar om att …’säkerställa tillgång till ekonomiskt

överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla’. Mål 11 - hållbara städer &

samhällen, går ut på att …’göra städer och bosättningar inkluderande, säkra,

motståndskraftiga och hållbara. Mål 12 - ansvarsfull konsumtion & produktion, innebär att,

…’säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster’. Mål 15 - liv på land, syftar till att…’skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem,

hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlust av biologisk mångfald’ (UNDP u.å.).

3.2. Analytiskt ramverk

Det analytiska ramverket baseras på de frivilliga överenskommelserna som gjorts i The New Urban Agenda, vilket har en tydlig förbindelse till FN:s 11:e globala mål: hållbara städer och samhällen. Kopplat till mål 11 finns det vidare en del andra globala mål som knyter an till detta. I den här studien har mål 7, 12 och 15 valts ut, eftersom dessa ansågs mest intressanta att undersöka. Mål 7, 12 och 15 har sedan skalats ner till några utvalda delmål, som

betraktades vara de mest relevanta för innehållet i mål 11 och The New Urban Agenda. Det analytiska ramverket är en egen konstruktion och är tänkt att visa på målens integrerade och odelbara karaktär. Ramverket är menat att vägleda tanken mot innehållet i delmålen för att sedan se hur mycket städernas policy speglar dessa beskrivningar.

Genom att sätta ihop målen på det här sättet (se Figur 1. nedan) är det tänkt att ge en ökad helhetsförståelse för dig som läsare. Från att endast kanske ha uppfattat målen som enskilda, uppdelade, kategorier, framträder de nu i ett nätverk. Det analytiska ramverket erbjuder ett systemperspektiv, som går utöver ett strikt dualistiskt synsätt. Resonemanget bakom det här beslutet att visuellt länka samman målen med varandra är att miljöproblem ofta är komplexa och diffusa i sin karaktär, exempelvis klimatförändringarna; lösningar inom ett område kan skapa problem inom ett annat. På samma sätt kan dock även lösningar på ett område leda till

13

positiva kedjeeffekter på andra delar i nätverket. För att ta ett exempel från ramverket nedan ligger delmål 11.6, 7.2 och 12.5 nära varandra: vi kan anta att genom att öka andelen

förnyelsebara energikällor (och därmed minska luftföroreningar från fossila bränslen) kan kanske en bättre luftkvalitet uppnås i städer, och genom att minska mängden avfall sänks även den totala miljöpåverkan/person. Delmål 11.7 kan vidare knytas till 7.3, 15.1 och 15.5: genom att fördubbla energieffektiviteten kan vi kanske bevara värdefulla ekosystem, minska

förstörelsen av naturliga habitat och skapa fler tillgängliga grönytor, eftersom mindre landytor krävs för energiproduktion. Relationella resonemang som dessa har legat till grund för

uppbyggnaden av det analytiska ramverket. Samtidigt kan de utvalda målen separeras från varandra. De är sammankopplade, men samtidigt åtskilda och unika i sitt innehåll.

Hållbarhetsmål 11 -

Hållbara städer och samhällen

Hållbarhetsmål 7 -

Prisvärd och ren energi

Hållbarhetsmål 15 -

Liv på land

Hållbarhetsmål 12 -

Ansvarsfull konsumtion & produktion

The New Urban Agenda

15.1 Bevara, återskapa

och säkerställ hållbart nyttjande av ekosystem på land och i sötvatten till 2020.

15.5 Minska förstörelsen

av naturliga habitat och stoppa

biodiversitetsförlusten till 2020.

7.1 Allmän tillgång till

prisvärda, tillförlitliga, och moderna energitjänster senast 2030.

7.2 Väsentligen öka den

totala andelen förnyelsebar energi i den globala energimixen till 2030.

7.3 Fördubbla den globala

förbättringstakten vad gäller energieffektivitet till 2030.

11.2 Försäkra tillgång till säkra,

prisvärda, tillgängliga och hållbara transportsystem för alla senast 2030. Fokus på människor i utsatta situationer.

11.6 Minska städers negativa

miljöpåverkan/person till 2030. Fokus på luftkvalitet och avfallshantering.

11.7 Skapa tillgängliga, inkluderande

och säkra grönytor för alla senast 2030.

12.2 Åstadkom en hållbar förvaltning

och effektiv användning av naturresurser till 2030.

12.5 Minska mängden avfall genom

förebyggande, minskande, återanvändande och återvinnande åtgärder till 2030.

14

Figur 1. Visar det analytiska ramverk som använts i studien för att tolka det empiriska

materialet. Mål 7, 11, 12 och 15 utgör studiens undersökningskategorier, medan delmålen (7,1, 7.2, 7.3, 11.2, 11.6, 11.7, 12.2, 12.5, 15.1 och 15.5) har fungerat som subkategorier.

4. Metod

Här förklaras det hur metodansatsen har sett ut, hur materialet har samlats in under studiens gång och hur det empiriska materialet senare har analyserats.

4.1. Övergripande metodansats

Studien har utförts genom en policyanalys, med syftet att undersöka och analysera

Köpenhamns, Oslos och Stockholms hållbarhetspolicys, med fokus på hållbarhetsmål 7, 11, 12, 15 och tio utvalda delmål (se delmål i Figur 1). Det här kvalitativa metodvalet ansågs tillräckligt med studiens omfång i åtanke, men hade även kunnat kompletteras med flera andra, både kvalitativa- och kvantitativa, metoder för att ge en ökad bredd.

Intervjuer med ansvariga tjänstemän hade exempelvis varit lärorikt, men även värdefullt för att öka studiens validitet, då fler insamlingsmetoder därmed hade inkluderats, vid en så kallad triangulering (Alveus 2013). Med tanke på studiens syfte, tidsram, och det faktum att det redan fanns policydokument att tillgå, ansågs en kvalitativ innehållsanalys baserat på

policydokument som en tillräckligt heltäckande metod för att kunna besvara frågeställningen. De faktorer som gjorde att det blev Köpenhamn, Oslo och Stockholm som undersöktes var: 1, för att alla städer ligger i samma geografiska region, 2, att de har ungefär samma

befolkningsstorlek 3, att de ligger i tre socialt och ekonomiskt välställda länder (Nordregio 2017 s.29), 4, att det var enkelt att hitta offentliga dokument för respektive stad och, kanske allra viktigast, 5, för att det är tre städer som placerar sig högt upp i mätningar över hållbara städer (se Siemens AG 2012).

4.2. Insamling av empiri

I Tabell 1 har de undersökta policydokumenten sammanställts. För att kunna besvara frågeställningen har olika dokument samlats in för respektive stad. Avsikten var att täcka in hållbarhetsmål 7, 11, 12, och 15 med minst ett dokument per mål, exempelvis genom att undersöka hur påståendena i städernas avfallsstrategier passar in under delmål 12.2 och 12.5 (mål 12), eller att undersöka hur delmål 7.1, 7.2, & 7.3 (mål 7) uttrycks i städernas klimat- och energistrategier, eftersom dessa dokument berör städernas energiförsörjning. Fokus har riktats på att hitta de mest relevanta dokumenten för de hållbarhetsmål och delmål som valts ut för just den här studien, som alltså kretsar kring hållbar(a) energi, avfallshantering,

stadsplanering och grönområden. Dessa ord kan ses som noderna i ett större nät och som fick utgöra utgångspunkterna vid insamlingen av empirin. I Tabell 1, under fjärde kolumnen, har det infogats färgade asterisker för att visa kopplingarna mellan respektive hållbarhetsmål och tema i dokumenten.

De offentliga policydokumenten för Köpenhamn, Oslo och Stockholm har alla hittats och samlats in via sökmotorn Google, som i vissa fall (efter en första sökning) hänvisat en vidare till städernas egna hemsidor där dokumenten ofta gått att ta del av.

15

Anledningen till just de här dokumenten undersöktes (se Tabell 1) var för att de ansågs relevanta för innehållet i hållbarhetsmål 7, 11, 12 och 15.Fler dokument än dessa hade likväl kunnat användas för att ge en fullkomligare studie. Exempelvis hade Stockholms

Översiktsplan varit ett bra komplement, Köpenhamns Fingerplan, samt ett mer övergripande policydokument över Oslos planer för parker och grönområden. En avvägning fick göras med tanke på studiens tidsbegränsning och omfång.

Utöver policydokumenten har vetenskapliga artiklar och böcker använts för att ge en vetenskaplig referensram, vilka även återkopplas till senare i analysen. Källorna har samlats in via tre olika databaser: SöderScholar, Google Scholar, och Libris.

Tabell 1. Visar en sammanställning över de undersökta policydokumenten, dess författare,

utgivningsår, relaterade hållbarhetsmål och stad. Gul färg = mål 7, orange = mål 11, brun = mål 12 och grön = mål 15.

Titel Författare År Mål Stad

‘CPH 2025 Climate Plan - A green, smart and carbon neutral city’

Köpenhamn stad, Teknik- och miljöadministrationen

2012 7, 11

**

Köpenhamn

‘Action plan for green mobility, short version’

Köpenhamn stad, Teknik- och miljöadministrationen

2013 7, 11

**

Köpenhamn

‘Urban Nature in Copenhagen - Strategy 2015-2025’

Köpenhamn stad, Teknik- och miljöadministrationen

2015 11, 15

**

Köpenhamn

‘Resource and waste management plan 2018’

Köpenhamn stad, Teknik- och miljöadministrationen

2014 11, 12

**

Köpenhamn

‘Climate and energy strategy for Oslo’

Oslo stad, Klimatmyndigheten 2016 7, 11, 12

***

Oslo

‘Urban ecology programme 2011–2026’

Oslo stad, avdelningen för miljö- och transportärenden

2011 7, 11, 12 *** Oslo ‘Improved management of biodiversity in Oslo’ Oslo stad, Stadsledningen 2015 11, 15 ** Oslo

’Avfallsstrategi for Oslo mot 2025 - Bli med rundt’

Oslo kommun, avdelningen för avfallshantering 2015 11, 12 ** Oslo ’Strategi för fossilbränslefritt Stockhom 2040’ Stockholms stad, Stadsledningskontoret 2016 7, 11, 12 *** Stockholm ’Stockholms stads miljöprogram 2016–2019’ Stockholms stad, Stadsledningskontoret 2016 7, 11, 12, 15 **** Stockholm

16

’Grönare Stockholm - riktlinjer för planering, genomförande och förvaltning av stadens parker och naturområden’

Stockholms stad, Stadsledningskontoret 2017 11, 15 ** Stockholm ’Avfallsplan för Stockholm 2017–2020’

Stockholm vatten och avfall 2017 11, 12

**

Stockholm

4.3. Analys av empiri

När det empiriska materialet hade samlats in påbörjades analysen. Tillvägagångssättet gick i linje med arbetssättet som Ahrne & Svensson (2015) och Alveus (2013) tar upp och

diskuterar. Denna analysmetod består i att: sortera, reducera, och argumentera. Materialet har tolkats deduktivt med det analytiska ramverket som ’lins’, bestående av de utvalda hållbarhetsmålen och delmålen, dess innehåll och meningar.

Det insamlade materialet sorterades, i linje med Ahrne & Svensson (2015) och Alveus (2013) först in i olika kategorier. Kategorierna är alltså de olika hållbarhetsmålen, och subkategorierna är delmålen. Stod det exempelvis i ett eller flera av de undersökta policydokumenten att Köpenhamns ambition var att minska elektricitetskonsumtionen i hushåll placerades detta textstycke in under kategori ’prisvärd och ren energi’ (mål 7), och subkategori ’energieffektivitet’ (delmål 7.3). Var ett annat mål att försäkra fler initiativ för biologisk mångfald i staden, sorterades detta in under kategori ’liv på land’ (mål 15) och subkategori ’naturliga habitat och biologisk mångfald’ (delmål 15.5). I många fall har de påståenden (visioner, policymål, delmål, initiativ & åtgärder) som placerats under ett

hållbarhetsmål även kunnat länkas till flera andra mål och delmål (se Tabell 3 under Bilagor). Vidare, baserat på Ahrne & Svensson (2015) och Alveus (2013), har det insamlade

materialet även reducerats. Detta för att bevara den mest relevanta informationen utifrån subkategoriernas innehåll och mening och för att gallra bort det som hamnade utanför ramen. I vissa fall har även en begränsning gjorts i hur mycket relevant information som presenterats under varje kategori. Fokus har legat på att ta med de mest kärnfulla informationsstyckena, då de annars hade blivit för många och eftersom det inte går att ’visa allt’ (Ahrne & Svensson 2015 s.220). Risken med det här har varit att det empiriska materialet har förenklats för mycket, vilket gjort att intressanta motsägande perspektiv riskerat att försvinna (Alveus 2013 s.111). En avvägning har gjorts baserat på riktlinjerna för studien, samt de givna

förutsättningarna.

Förutom Ahrne & Svensson (2015) och Alveus (2013) perspektiv på kvalitativ empirisk analys har inspiration även plockats från Creswell (2018) som beskriver fem steg för hur en kvalitativ analys av data kan se ut.

Steg 1, organisera och förbered data för analys, steg 2, läs igenom all data, steg 3, koda all

data, steg 4, generera en beskrivning och teman, och steg 5, representera beskrivningen och teman (Creswell 2018).

Steg 1 utfördes, i det här arbetet, genom att skapa en övergripande tabellssammanställning över innehållet i samtliga tolv policydokument (tabellen finns inte i den slutgiltiga versionen, då textmaterialet blev för omfattande). Enligt steg 2 lästes det sammanställda text- och meningsstyckena sedan igenom och fördes ihop under de relevanta hållbarhetsmålen och

17

delmålen, i linje med kodningen i steg 3. Arbetets deduktivt präglade ansats innebar vidare att en egen beskrivning och teman, enligt steg 4, inte behövde genereras eftersom

hållbarhetsmålens innehåll och mening själva uppfyllde den rollen. Slutligen, enligt steg 5, representerar Tabell 3 (se Bilagor) det vetenskapliga innehållet som skapats.

Tillbaka vid Ahrne & Svensson (2015) och Alveus (2013), beskrivs argumenteringen som ett sätt att …’skapa självständighet i förhållande till auktoriteter på området…’, med andra ord att forma arbetet på ett sätt som kan bidra till ökad kunskap inom det specifika

forskningsområdet (Ahrne & Svensson 2015 s.220). Ambitionen har under arbetets gång varit att försöka hitta det unika i undersökningen och vad som kan bidra till ökad förståelse.

Analys och diskussion har säkert, mer eller mindre, omedvetet influerats av den egna förförståelsen, socio-ekonomisk ställning, historisk bakgrund, kultur, kön och annat, vilket är något Creswell (2018) flaggar för att forskaren bör vara medveten om. Det här har inte försökt undertryckas eller ignoreras, utan målet har istället varit att acceptera det och att ge en så nyanserad bild som möjligt baserat på tidigare forskning, det analytiska ramverket och frågeställningen.

Under kodningen av innehållet i städernas policydokument framkom det ofta att informationen var gränsöverskridande i sin karaktär, precis som hållbarhetsmålen i sina beskrivningar. Det var i många fall svårt att hålla isär innehållet, vilket har lett till en viss upprepning i Tabell 3, där i stort sett all data som placerats in under mål 7, 12 och 15 även hamnat under mål 11 och dess subkategorier (11.2, 11.6, & 11.7). Det här innebar alltså att visioner, policymål, delmål, åtgärder och initiativ, ur dokumenten, som placerats under en viss kategori även kunde läggas in under flera andra kategorier/subkategorier. Exempelvis var transport och energi tätt sammanlänkade med varandra i dokumenten. De textstycken som gällde transport och energi gick därmed att koppla både till delmål 11.2 och till mål 7. Bättre luftkvalitet motiverades vidare ofta genom satsningar på förnyelsebar energi (11.6 och 7.2). Innehållet kring bättre avfallshantering var dessutom nästan oskiljbart från uttalanden om ökad resurseffektivitet i allmänhet (12.2 och 12.5). Energi och avfallshantering var också tätt sammanbundna (mål 7 och 12). Bevarande och satsningar på grönytor i städerna var tätt kopplat till biologisk mångfald och hållbart nyttjande av ekosystem (11.7 och 15.1/15.5).

5. Resultat

Avsnittet är indelat i 2 delar: Sammanfattning & Jämförelse av empiri. Innehållet i städernas policydokument har länkats till de utvalda kategorierna och subkategorierna (d.v.s.

hållbarhetsmålen och delmålen), vilka visas i Tabell 3 (se Bilagor). En mindre tabell presenteras här (Tabell 2) för att visa de likheter och skillnader som framkommit vid undersökning av det empiriska materialet.

5.1. Sammanfattning

Köpenhamn strävar mot att vara den bästa cykelstaden i världen, vilket passar in under delmål 11.2, och även världens första kolneutrala stad till år 2025 (11.2/6 och mål 7). De har som mål att 3 av 4 personer i staden ska ta sig fram antingen till fots, med cykel, eller kollektivtrafik till 2025. Dessutom har Köpenhamn ambitionen att generera mer elektricitet än vad som konsumeras, baserat på förnyelsebara energikällor (11.6 och 7.2) och till år 2050 vara en stad

18

helt utan avfall, byggt på fullkomlig återcirkulation av material (11.6 och 12.2/5). Köpenhamn siktar mot att vara en storstad för ren teknologi, ett grönt laboratorium i stor skala.

Köpenhamn har också som mål att utöka den urbana naturen i staden (d.v.s. fler träd, gröna tak, husfasader, innegårdar, skolgårdar och gator) fram till 2025, samt öka kvaliteten på den urbana natur som redan finns (11.7 och 15.1/5).

För att uppfylla det här planerar de, bland annat, att utveckla cykelnätverken och investera i kollektivtrafiken (11.2 och mål 7), öka användningen av förnyelsebar energi (11.2/6 och mål 7), energieffektivisera i byggnader och koppla samman den digitala infrastrukturen med elkonsumtionen, bygga fler återvinningscentrum (11.6 och 12.2/5), främja naturrestaurering, samt ta fram en handlingsplan för gröna länkar i staden (11.7 och 15.1/5), tillsammans med en rad andra åtgärder (se Tabell 3 i Bilagor).

Oslo siktar på att ha en bilfri stadskärna år 2019 (11.2), minska utsläppen av koldioxid med 95% till år 2030 och vara helt kolneutrala till år 2050 (11.2/6 och mål 7), omvandla stadens energisystem till att bli mer robust, vara internationellt ledande inom avfallshantering och återanvändning (11.6 och 12.2/5), ligga i framkant vad gäller cirkulär ekonomi, bevara den biologiska mångfalden och utveckla den grön-blåa infrastrukturen i staden (11.7 och 15.1/5). För att lyckas med det här ska de bland annat öka kostnaderna för biltrafiken på olika sätt och utveckla bilfria vägnätverk, samt kollektivtrafiken i staden (11.2), bygga ut

infrastrukturen för förnyelsebara energistationer (vätgas, el- och bioenergi), främja inköp av klimatneutrala och energieffektiva fordon, exempelvis elbilar, men även el-färjor (11.2/6 och mål 7), införa ett klimatbudgetsystem för koldioxidutsläpp i kommunprocessen, uppmuntra och möjliggöra lokal förnyelsebar energiproduktion, planera och investera i energieffektiva byggnader, förebygga att avfall uppstår och utöka källsorteringsmöjligheterna (11.6 och 12.2/5), samt skydda de mest hotade naturområdena och utveckla indikatorer för att bevaka grönytor (11.7 och 15.1/5).

Stockholm har som ambition att vara ett föredöme när det kommer till hållbar

stadsplanering och en inspirationskälla vid internationella samarbeten (11.2/6/7). De strävar mot att ha en fossilbränslefri fordonsflotta till år 2030 och en fossilbränslefri stad till 2040 (11.2 och mål 7), att ha ett resurseffektivt sätt att hantera avfall på till år 2040 och vara en av de vackraste & renaste huvudstäderna, med en rik biologisk mångfald och vital grönstruktur (11.7, 12.5 och 15.1/5). Stockholm ska enligt visionen vara en stad som utgår ifrån

människan, med respekt för naturens gränser och med hänsyns till kommande generationers behov.

Några av de initiativ och åtgärder som kan möjliggöra dessa mål är genom stadens vilja att främja cykel- och kollektivtrafik, verka för miljözoner, och reglera trafikflöde med ICT (11.2) öka sol- och bioenergiproduktion, samt energieffektivisera byggnader (11.6 och mål 7). De vill även förbättra kommunikationen kring vikten av minskat matsvinn och samarbeta med aktörer som tar emot begagnade produkter (11.6 och 12.2/5), planera nya grönområden för flera funktioner, införa ekosystemtjänst-begreppet i stadsplaneringsprocessen och olika ekonomiska ställningstaganden, samt försöka samspela ny bebyggelse med grönstrukturens syfte och värde (11.7 och 15.1/5).

För att se det fullständiga resultatet presenteras städernas policy kopplat till de utvalda målen i detalj i Tabell 3 (se Bilagor).

19

5.2. Jämförelse av empiri

Tabell 2. Visar några av de centrala likheter och skillnader som framkommit vid jämförelse

av det empiriska materialet, i Tabell 1, mellan Köpenhamn, Oslo och Stockholm.

Likheter ❖ Teknologiskt & ekonomiskt präglade visioner och lösningar

❖ Tillväxt & miljö kan kombineras och leda till en bättre stad för fler människor ❖ Beroende av nationell lagstiftning för att kunna genomföra vissa åtgärder ❖ Ser sig ofta som pionjärstäder, som ledare för en hållbar utveckling ❖ Investeringar & satsningar på förnyelsebar energi, grönområden

cirkulära/resurseffektivare system, mm, exempelvis inom avfallshantering ❖ Erkänner utmaningarna, men ser även stora möjligheter, med en grön

omställning. Befolkningstillväxt och transportsektor lyfts ofta fram som de större hindren

Skillnader Köpenhamn:

➢ Siktar på att bli världens första kolneutrala stad, redan år 2025 ➢ Siktar på att bli världens bästa cykelstad till år 2025

Oslo:

➢ Siktar på att bli helt kolneutrala till år 2050 ➢ Planerar att ha en bilfri stadskärna år 2019

Stockholm:

➢ Siktar på att ha en fossilbränslefri fordonsflotta år 2030 & att vara helt fossilbränslefria år 2040

➢ Siktar på att vara en av världens vackraste & renaste huvudstäder med rik biologisk mångfald & livskraftig grönstruktur

20

6. Analys

Här visas den analys som gjorts med koppling mellan det empiriska materialet och tidigare forskning.

Figur 1. Visar det analytiska ramverk som använts i studien för att tolka det empiriska

materialet. Mål 7, 11, 12 och 15 utgör studiens undersökningskategorier, medan delmålen (7,1, 7.2, 7.3, 11.2, 11.6, 11.7, 12.2, 12.5, 15.1 och 15.5) har fungerat som subkategorier.

Som beskrivits i ’Tidigare forskning’ hävdar Geels (2002) att samspelet mellan socio-teknologiska nischer, regimer och landskap är vad som definierar läget en stad för tillfället

Hållbarhetsmål 11 -

Hållbara städer och samhällen

Hållbarhetsmål 7 -

Prisvärd och ren energi

Hållbarhetsmål 15 -

Liv på land

Hållbarhetsmål 12 -

Ansvarsfull konsumtion & produktion

The New Urban Agenda

15.1 Bevara, återskapa

och säkerställ hållbart nyttjande av ekosystem på land och i sötvatten till 2020.

15.5 Minska förstörelsen

av naturliga habitat och stoppa

biodiversitetsförlusten till 2020.

7.1 Allmän tillgång till

prisvärda, tillförlitliga, och moderna energitjänster senast 2030.

7.2 Väsentligen öka den

totala andelen förnyelsebar energi i den globala energimixen till 2030.

7.3 Fördubbla den globala

förbättringstakten vad gäller energieffektivitet till 2030.

11.2 Försäkra tillgång till säkra,

prisvärda, tillgängliga och hållbara transportsystem för alla senast 2030. Fokus på människor i utsatta situationer.

11.6 Minska städers negativa

miljöpåverkan/person till 2030. Fokus på luftkvalitet och avfallshantering.

11.7 Skapa tillgängliga, inkluderande

och säkra grönytor för alla senast 2030.

12.2 Åstadkom en hållbar förvaltning

och effektiv användning av naturresurser till 2030.

12.5 Minska mängden avfall genom

förebyggande, minskande, återanvändande och återvinnande åtgärder till 2030.

21

befinner sig i. Under tillräckligt stora förändringar kan den socio-teknologiska regimen omvandlas och göra att staden leds in i en helt ny regim (Geels 2002) Detta benämns då som en socio-teknologisk övergång, vilket under påverkan från grön politisk styrning och

samarbeten mellan aktörer kallas för en hållbar övergång (Markard et al. 2012).

Baserat på resultatet går det att se att städerna strävar efter en hållbar utveckling på många olika områden, däribland transport, energi, avfallshantering, stadsplanering och grönområden. Det här talar för att det håller på att ske en större omställning, en utveckling, som på sikt skulle kunna leda städerna till en ny socio-teknologisk jämvikt (Geels 2002) baserat på låg kolenergianvändning, cirkulär användning av material och bevarande, eller kanske till och med ökning, av biologisk mångfald, vilket kommer att få sociala och ekonomiska effekter. Strategierna pekar, i linje med Geels (2011) resonemang, dels på att städerna vill visa att de kan ta vara på sin aktörsroll, alltså visa att de har förmågan och aktivt tar initiativet för att påverka situationen de befinner sig i. De visar även att de vill fungera som grogrund för olika

nischer genom att stimulera hållbarhetsprojekt och verksamheter, som kan gå från småskaliga

projekt till mer storskaliga och funktionella system. Det här var ofta kopplat till uttalanden inom transport och energi, relaterat till hållbarhetsmål 11.2 och mål 7.

Köpenhamn gör exempelvis insatser för att utöka och effektivisera cykelnätverket och tillgången till både vanliga cyklar och el-cyklar i staden, Oslo investerar i att testa och bygga ut sin infrastruktur för förnyelsebara energistationer (vägas, el- och biogasstationer) och Stockholm utvecklar användningen av ICT för att reglera trafikflödet (se Tabell 3 i Bilagor). Köpenhamn hävdar vidare att de ska vara …’ett grönt laboratorium i stor skala’ och Oslo säger att de ska …’agera pionjär- & pilotstad för olika energiprojekt’ (se Tabell 3).

Initiativ som dessa belyser städernas ambitioner och kan vid god implementering underlätta uppfyllandet av de globala målen, även på en större geografisk skala. Det är tydligt att

städerna ser flera fördelar med en grön omställning, eller åtminstone att de framförs på det viset i strategierna.

Även om städerna tar den ledande rollen, som aktörer för en hållbar utveckling, är de likväl begränsade av vissa externa faktorer, exempelvis nationell lagstiftning och större geopolitiska skeenden vilket, enligt Geels (2002), utspelar sig på regim- och landskapsnivå. Danmark, Norge och Sveriges nationella regeringar har en överordnad roll och kan välja att stödja en annan utveckling än vad städerna själva eftersträvar, vilket kan hindra eller komma i konflikt med den planerade utvecklingsbanan städerna själva planerar. Globala politiska händelser kan också påverka. Det här talar till viss del även för att de har en begränsad roll, som Geels (2011) nämner, men inte så pass begränsad att de för tillfället skulle vara helt

22

Figur 2. Med inspiration från diagram i Kemp et al. (2006 s.106). Visar fyra olika faser som sker vid övergången från en socio-teknologisk regim till en annan. Det här kan liknas vid ytterligheterna då en stad övergår från en miljöskadlig regim (före utveckling) till en

miljöneutral (stabilisering). Indikatorer på y-axeln skulle exempelvis kunna vara energi och hälsa.

Enligt Figur 2, baserat på Kemp et al. (2006), tyder resultatet snarare på att städerna för närvarande skulle befinna sig någonstans mellan kategorierna ’Ger sig iväg’ och

’Genombrott’. Det är vad som framkommer när visioner, mål, delmål, åtgärder och initiativ

undersökts, även om det inte går att säga säkert. Figuren kan fungera som en teoretisk illustration över städernas utveckling mot en miljöneutral socio-teknologisk regim, men ger ingen definitiv bekräftelse på att det kommer se ut precis så i verkligheten.

En lyckad implementering är en brännande punkt och får inte glömmas bort. Det som planeras kanske skiljer sig avsevärt från resultatet i verkligheten, det som faktiskt åstadkoms. De ofta storskaliga och ambitiösa målen städerna har satt upp bör därmed även lyftas ur ett kritiskt perspektiv. Resultatet i den här studien kan inte säga hur väl städerna på sikt kommer lyckas implementera sina egna mål. Klart är dock att innehållet i deras strategier sätter en tydlig riktning framåt och att resolutioner som Agenda 2030 och The New Urban Agenda kan snabba på den utvecklingen om rätt förutsättningar ges. Även om en bredare studie skulle behöva utföras, tyder det likväl på att städerna redan har påbörjat vägen mot en mer miljöneutral regim, enligt (Kemp et al. 2006) och att deras ambitiösa mål driver på

utvecklingen inom områden som transport, energi, avfallshantering och grönområden, genom att skapa incitament för olika aktörer.

Somliga mål är emellertid subjektiva eller svåra att mäta konkret. Stockholm har

exempelvis som vision att vara’…en av världens vackraste & renaste huvudstäder med rik biologisk mångfald & livskraftig grönstruktur’ (kopplat till 11.7 och mål 15).

Vad är det som motiverar bevarandet av eller skapandet av ett grönområde över att bygga fler bostäder? Risken finns att bostäder, eller annan bebyggelse, prioriteras högre än

Före utveckling Ger sig iväg Genombrott Stabilisering

Indikator er för soc ial utvec kli ng Tid

Fyra faser för övergång

Socio-teknologisk regim

23

grönområden. Det kan vara svårt att argumentera för bevarandet av ett grönområde om det inte finns några tydliga verktyg för att mäta eller bedöma dess värde. Något som talar för en mer nyanserad naturförvaltning i Stockholm är dess initiativ att ’införliva konceptet kring

’ekosystemtjänster’ vid planering av stadsområden och ekonomiska ställningstaganden’

(delmål 15.5). Det gör att tjänsterna naturen bidrar med belyses och tas på större allvar vid beslutsfattande. Nyare forskning kring hälsofördelarna med närheten till grönområden

(McDonald et al. 2018) och de beräknade konsekvenserna av tidigare och framtida

habitatförluster (Ascensão et al. 2018) bör även ge grönområden i städer en ännu viktigare roll framöver än tidigare, vid stadsplanering. Utmaningar kring prioritering och målkonflikter, som dessa, är något inte bara Stockholm behöver lösa, utan även Köpenhamn och Oslo. Förutsättningarna för att städerna ska kunna uppnå sina mål gynnas dock av att de befinner sig i demokratiska välfärdsländer (Nordregio 2017). De rumsliga förutsättningarna, Haase et al. (2018) beskriver, är relativt goda för samtliga tre städer. Oslo skriver vidare att de befinner sig i en unik position,’…i ett land med stora ekonomiska resurser, ett överflöd av

förnyelsebara energikällor och potential att utveckla innovativa lösningar’. Oslo har därmed,

utöver en stabil demokratisk grund, kanske även bättre ekonomiska förutsättningar att investera i energieffektiva system, miljökonsultation och andra gröna verksamheter jämfört med Köpenhamn och Stockholm, vilket Siemens AG (2012) konstaterade har betydelse för ett högre grönt index bland städer. Det gröna indexet är som tidigare nämnt ett mått på hur miljöneutral en stad är, enligt mätningar inom en rad olika områden (Siemens AG 2012). Både Oslo och Stockholm är dock några av de snabbast växande städerna i Europa, enligt

Nordregio (2017 s.42). Det här gör troligen att målkonflikter kommer att bli allt mer pressande i framtiden vid stadsplanering, samtidigt som situationen blir mer komplex.

När den ekonomiska utvecklingen går framåt, minskar fertiliteten och fler människor flyttar från landsbygden in i städer, enligt Haase et al. (2018). Utöver detta sker inflyttning från andra delar av världen som också bidrar till befolkningstillväxten. Befolkningstillväxten är en viktig faktor som städerna behöver fortsätta planera för och ta hänsyn till för att åstadkomma en hållbar urban utveckling på sikt. Där kan energieffektivisering och genomtänkt

stadsplanering spela en stor roll.

Samtliga städer försöker lyfta fram möjligheterna med den gröna omställningen.

Övergången ska inte bara göra städerna mer miljövänliga utan även förbättra städerna ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv. Det här sättet att motivera insatser för miljön genom ett bredare spektrum av argument, är något Geels (2011) lyfter fram som en potentiell

nödvändighet för att snabba på utvecklingen mot mer miljöneutrala städer (se ’Stadens roll och ansvar’).

7. Diskussion

Här diskuteras studien i ett bredare sammanhang, med återkoppling till tidigare delar i arbetet.

Den här studien har gjorts på tre utvalda städer i den nordiska regionen av Europa:

Köpenhamn, Oslo och Stockholm. Den begränsade omfattningen på det empiriska materialet

24

utmärker nordiska städer. För att stärka den empiriska reliabiliteten (Alveus 2013 s.127)

skulle fler städer behöva undersökas och för den nordiska regionen skulle även finska och isländska städer behöva inkluderas för att ge en mer heltäckande beskrivning.

Studien visar vissa tendenser i städers sätt att kommunicera och profilera sig på, kopplat till de hållbarhetsmål som utgjort ramen för den här studien.

Städernas sätt att förmedla sin politiska styrning, eller en potentiell grön omställning, i ett positivt ljus är ett övergripande tema. Det är ett fenomen som kan vara specifikt för just dessa tre städer, men sannolikt är det ett mer generellt fenomen, där utmaningar tenderar att tonas ner och möjligheter lyftas fram, som ett sätt att föra fram och legitimera sina egna politiska intressen. Den här insikten kanske kan tillämpas inom andra områden än just studier av stadspolicys. Mer forskning skulle kunna göras på sättet städer motiverar sina egna strategier, vilka de bakomliggande värderingarna är och vilka konkreta effekter detta kan ha. Vidare är implementering och målkonflikter relevant att undersöka mer. Djupare studier av både The New Urban Agenda och White paper on Nordic sustainable cities betydelse skulle även vara intressant, ur forskningssynpunkt.

En grön omställning, kommer innebära en rad konsekvenser för olika aktörer. Enkelt förklarat kommer det finnas både de som kan dra nytta av tillfället och de som, mer eller mindre, kommer att missgynnas. Genom att stimulera en grön övergång kommer jobb antagligen att genereras i ett område, men kanske minska och på sikt försvinna i ett annat. Ren energi i byggnader och transportfordon kommer kanske att ges, men blir till en början svårare att erbjuda till samma pris, tack vare de investeringar som behöver göras.

Det finns alltid fördelar och nackdelar med en större omställning, som den städerna lägger fram, och det är svårt att se alla tänkbara konsekvenser i ett längre perspektiv. Situationen är komplex och klart är att utvecklingen kan komma att skilja sig från den strategierna utmålar. Samtidigt finns det en efterfrågan på någon typ av förändring. Gröna initiativ har inte uppstått i ett vakuum, utan är kopplat till en verklig problematik. Utsläppen av växthusgaser behöver minska för att hindra klimatförändringens negativa följder och exploateringen av naturområden behöver minimeras för att inte utarma jordens naturliga värden.

Städer har, med sina agglomerationsfördelar (IVA 2017) chansen att driva utvecklingen framåt genom att skapa bättre förutsättningar för fler människor att leva mer miljöneutralt. Köpenhamn, Oslo och Stockholm visar att de är villiga att utnyttja den här möjligheten, både för att bidra till att lösa dessa problem, men även för att förbättra livet för deras invånare. Insatserna kan ha betydande effekter och bör inte bara försummas som önsketänkande.

Berättelsen om den nordiska urbana modellen (Nordregio 2017) kommer vidare fortsätta att främja det nordiska samarbetet för hållbara städer och skapar ytterligare incitament för

människor att agera i linje med detta. Formandet av mer övergripande beteendeförändringar hos människor som lever i urbana områden kan åstadkommas, vilket är ett viktigt

komplement till den teknologiska och strukturella utvecklingen i städerna. De nordiska värderingarna som tas upp i Nordregio (2017) är en grund att bygga vidare på och kan på sikt öka legitimiteten för städernas nuvarande och framtida strategier, om de lyckas väva in

värderingarna på ett bra sätt i sina mål och åtaganden. Globalt sett har detta även en betydelse, såväl som inkorporeringen av innehållet i FN:s hållbarhetsmål.