http://www.diva-portal.org
This is the published version of a chapter published in Kan man leva på en ödegård?: Huvudgårdar, landbotorp och odlingssystem under medeltid i Lägerbobygden, Östergötland.
Citation for the original published chapter: Andersson, H., Widgren, M. (2016)
Ekologi och samhällsförändringar sedda genom en ödegård.
In: Hans Andersson, Mats Widgren (ed.), Kan man leva på en ödegård?: Huvudgårdar, landbotorp och odlingssystem under medeltid i Lägerbobygden, Östergötland (pp. 185-192). Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien handlingar. Antikvariska serien
N.B. When citing this work, cite the original published chapter.
Permanent link to this version:
Kan man leva på en ödegård?
Huvudgårdar, landbotorp och odlingssystem under medeltid
i Lägerbobygden, Östergötland
Under redaktion av Hans Andersson & Mats Widgren
KUNGL. VITTERHETS HISTORIE
OCH ANTIKVITETS AK ADEMIEN
Andersson, Hans & Widgren, Mats (red.) 2016. Kan man leva på en ödegård? Huvudgårdar, landbotorp och
odlingssystem under medeltid i Lägerbobygden, Östergötland. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets
Akademien (KVHAA), Handlingar, Antikvariska serien 53. Stockholm 2016. 208 s.
Abstract
(Is it possible to survive on a deserted farm? Manors, tenants and farming systems during the Middle Ages in the Lägerbo area, Östergötland.)
This study approaches the late medieval farm desertion from a landscape perspective. It focuses on the area of a former medieval estate in southern Östergötland, Sweden. Based on a retrogressive analysis of cadastral maps and historical records the medieval settlement is reconstructed. In this process three for merly unknown deserted farms were identified, with abandoned field systems and building remains. The volume provides the archaeological documentation of field systems and settlements at these sites. These data provide the background for investigating the shifting social and ecological circumstances that once made it possible for tenant families to survive on these farms. During the height of the manorial system the small farms were specialised units in a redistributive system. In the late 14th century the estate and all tenant farms were donated to the convents of Vadstena and Vreta. Rents were no longer paid in labour but in butter. In the 15th century several farms were abandoned and turned into meadows under the surviving farms. The new tenurial relations prevented the recolonization of the farms. The study is the result of an interdisciplinary project involving medieval archaeology, historical geography, palynology and medieval history.
Keywords
Ancient fields, manorial system, medieval desertion, pollen analysis, medieval archaeology, historical geography, medieval history, Sweden, Östergötland.
Omslagsbild framsida: Rekonstruktion och tolkning av Hemvidakulla och dess marker en vårmorgon
1349. Teckning: Charlotte Rinaldo under medverkan av Janken Myrdal och Ingmar Billberg. Rekon struktionen gjordes ursprungligen för Janken Myrdals del av Det svenska jordbrukets historia, Jord bruket under feodalismen 1000–1700, Stockholm: Natur och kultur/LT i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg, 1999.
Omslagsbild baksida: Mats Widgren, Hans Andersson och Käthe Bååth under de första rekognoscering
arna i fält för de undersökningar som redovisas i denna bok. Foto: Gunilla Almered Olsson, oktober 1988.
Vinjettbilder från Skavarps äng 1993: Vibeke Dalgas Illustrationer: Se respektive figurtext.
© 2016 Författarna och KVHAA, Stockholm ISBN 9789174024456
ISSN 00836761
Utgivare: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (KVHAA), Box 5622, SE114 86 Stockholm, www.vitterhetsakad.se
Distribution: eddy.se ab, Box 1310, SE621 24 Visby, http://vitterhetsakad.bokorder.se
Grafisk form och omslag: Bitte Granlund / Happy Book
Innehåll
förord 7
1. Inledning 11
Hans Andersson och Mats Widgren
Kan man leva på en ödegård? 11
Forskningshistorik 12
Det medeltida odlingslandskapet. Ekologi och samhällsförändringar 14 Tidigare tvärvetenskapliga undersökningar av medeltida ödegårdar 19 Problemet med det okända medeltida kulturlandskapet 21
2. Ödegårdslämningar i några valda regioner. En bakgrund 25
Mats Widgren
Ödegårdsforskningen och fältmaterialet 25
Jämtland 27
Bohuslän 32
Värmland 38
Norra Vedbo och Ydre härader (Småland och Östergötland) 41
Sammanfattning 44
3. Några metodiska frågor 47
Hans Andersson
Grundläggande förutsättningar. Syfte och material 47 Tvärvetenskap eller mångvetenskap? 48
Skilda tidsskalor och nivåer 48
4. Lägerbobygden 51
Mats Widgren
Landformer, berg och jord 51 En retrogressiv studie av det äldre kartmaterialet 52 Askeryds skate under 1700talet 52
Medeltida ödegårdar 59 Förhistorisk bebyggelse och odling i Askeryds skate 72
Sammanfattning 74
5. Bebyggelse och odlingsmark i Skavarps äng 77
Hans Andersson, Ingmar Billberg, Pär Connelid och Joachim Regnéll
Skavarps äng 77
Analyser av markanvändningens förändringar inom Skavarps äng 92 Paleoekologiska undersökningar i våtmarkerna i Skavarps äng 108 Arkeologiska undersökningar av gården Hemvidakulla 114 Vegetationsutveckling och odlingssystem. En syntes 129 Fältarbeten i Skavarps äng: resultat 137
6. Lägerbovada under 1200–1300talen. Social struktur och
jordbruksproduktion 143
Kerstin Vikner
Bakgrunden i järnålderns storgårdssystem 143 Lägerbovadas huvudgårdssystem, framväxt och funktion 144 Lägerbovada under 1200 och 1300talen 155 Huvudgårdssystemet i förändring 162
7. Utvecklingen 1400 – 1650 169
Kerstin Vikner och Mats Widgren
Donationen och dess rumsliga effekter 169 Ödegårdarnas utnyttjande 175
8. Ekologi och samhällsförändringar sedda genom en ödegård 185
Hans Andersson och Mats Widgren
Våra slutsatser 185
Förändrat forskningsläge 186
Diskussion 189
appendix 194
om författarna 197
8. Ekologi och samhällsförändringar sedda genom en ödegård
Hans Andersson och Mats Widgren
Våra slutsatser
Kan man leva på en ödegård?
Genom olika undersökningar har vi studerat markan vändningen i ett område om cirka sex hektar av välröjd inägomark. Området beskrivs i det historiska kartmateri alet som ängsmark till byn Skavarp och var under medel tiden säte för gården Hemvidakulla.
Vi har kunnat konstatera att detta område under medel tiden (1050–1520) har en historia, som kan delas in i tre faser (se s. 137f). Från tidig medeltid blev hela området in delat i långsmala åkertegar, bandparceller. Det indikerar att åkerbruk förekom, men det har också gjorts troligt att hela detta område inte var i bruk samtidigt utan att någon slags gräsmarksträda bör ha förekommit. I en andra fas, från 1200talet och troligtvis in i 1400talet, har vi dels identifierat en väl dokumenterad bebyggelse, dels gjort troligt att odlingen vid denna tid koncentrerats runt be byggelsen. Det har dessutom funnits en tendens att den mer intensiva odlingen och den successiva stenröjningen i allt mindre grad respekterar bandparcellindelningen. En tredje och sista fas tar sin början från 1500talet då områ det enligt de skriftliga källorna läggs under Skavarps by, och vi kan på det äldsta kartmaterialet från 1600talet se att det brukas som äng under Skavarp.
Denna tredelade medeltidskronologi för bebyggelse och åkermark får ytterligare skärpa genom observationer på två andra skalnivåer. Inom det större området Askeryds skate (eller Lägerbovada) kan vi se att indelningen av åker
mark i bandparceller förekommer i ett stort område och sträcker sig långt utanför de historiska byarnas åkermark. Detta stärker bilden av att denna uppodling och uppdel ning av åkermarken skett inom ramen för en större terri toriell indelning än den som de historiska gårdarna och byarna utgör. På denna skalnivå kan vi dessutom belägga och identifiera bebyggelse och åkermark till ytterligare två permanent övergivna gårdar från medeltid: Gåsarp och Vässingsmålen. Genom dessa ges också något av ett facit till åkermarkens rumsliga organisation på de högmedelti da landbogårdarna under Kalvsved och Lägernäs. Där finns inga spår av anpassningen till den regelbundna bandparcellstrukturen utan i stället framträder ett ter ränganpassat åkerbruk där röjningsrösen och oregelbun det utformade parceller är det mest karaktäristiska.
På en annan skalnivå – i en genomgång över ett större område i Askeryds socken och några grannsocknar (kapi tel 7) framträder ett tydligt mönster som stärker den tred je fasen, som vi dokumenterat i Skavarp. I lantmäterima terialet finns ett stort antal indikationer på att tidigare landbogårdar lagts till närliggande gårdar och byar som ängsmark under 1500talet. Som en del i samma process har många byar och gårdar övergått till ett tregärdessys tem. Införandet av detta tregärdessystem har ofta haft som förutsättning att tidigare ängsmarker närmare byn eller gården kunnat ersättas av höskörd på de tidigare öde gårdsmarkerna.
Ser vi så till den sociala organisationen av godsen i Lä gerbovada (kapitel 6) har vi rekonstruerat den övergripan
de sociala struktur som huvudgårdarna i Lägerbovada (Kalvsved och Lägernäs) var en del av. De utgjorde en del av ett större godskomplex ägt av ett högfrälse med centrala kopplingar till rikets ledning. På den lokala nivån framträ der en bild av ett huvudgårdssystem baserat på flera små landbogårdar som ofta kan ha haft en specialiserad roll.
Under 1200–1300talet utgjorde Hemvidakullaområ det, liksom de andra belagda ödegårdarna i Lägerbovada, en pusselbit i ett större system av jordägande på nationell nivå och i en specifik form av huvudgårdsorganisation på lokal nivå. Centralt för förståelsen av förutsättningarna för odlingslandskapets utveckling är det faktum att räntan (arrendet) som brukarna på Hemvidakulla, Gåsarp, Väs singsmålen och de andra smågårdarna i området, betalade för sitt bruk av marken, utgjordes av arbetsplikt till hu vudgården. Under 1500talet å andra sidan betalades i stäl let en smörränta till Vreta och Vadstena kloster, som efter donationen 1380 av Arvid Gustavsson d.y. och Märitta Gustavsdotter, är de nya ägarna till huvudgårdarna och deras landbogårdar. En del av dessa smågårdar fortsätter att drivas efter den medeltida agrarkrisen, medan andra i stället läggs under granngårdar och byar och utnyttjas som ängsmark. På de ställen där de tidigare ödegårdsmarkerna på detta sätt kommit att spela en ny roll i tregärdessyste met blir en återkolonisation därmed omöjlig.
Det sociala system som det enskilda markområdet har inordnats i sätter alltså tydliga gränser för vad som är ekolo giskt möjligt. Projektets grundläggande fråga kring vad som gör det möjligt för en jordbrukarfamilj att försörja sig på en viss bestämd yta är alltså avhängig av den övergripande so ciala struktur som denna jordbrukarfamilj är en del av.
Förändrat forskningsläge
Sedan resultaten av våra undersökningar formulerades i mitten av 1990talet har forskningsläget förändrats. På några punkter har forskningsläget hunnit i kapp oss och ger stöd åt den bild vi har presenterat i kapitel 1–7, på andra punkter har nya resultat ställt våra slutsatser i en delvis annan dager och lett till nya utmaningar.
Vi hade ett par viktiga utgångspunkter i vårt program. Det ena var att identifiera och beskriva de lämningar på marken som kunde utnyttjas som källmaterial för att dis kutera den medeltida landsbygden. Det gällde spåren ef ter både odling och bebyggelse och vad dessa stod för. Det andra vara att analysera hur en liten medeltida gård fung erade i sin helhet, men även insatt i en bredare kontext. I det sena 1980talets forskningssituation betonades inte minst de ekologiska aspekterna. I Ystadsprojektet spelade dessa en betydande roll.1 Vi kan vidare påpeka att den typ
av helhetssyn som projektet den gången representerade knappast hade någon motsvarighet. Framför allt gällde detta närundersökningen av en hel gård i sin helhet i ett tvärvetenskapligt perspektiv.
Ser man då till vad som hänt efter vår undersökning av Hemvidakulla och Skavarp är det fortfarande svårt att fin na exempel på undersökningar där både bebyggelsen och odlingen behandlas. I det avseendet menar vi att våra stu dier har behållit sin aktualitet och att de flesta av våra slut satser fortfarande håller. Ser vi till vad som hänt på de olika områden som undersökningarna omfattar, har dock bilden ändrats en del. När det gäller odlingsområdena har nya dateringar gjorts för röjningsröseområdena, och band parcellerna har visat sig vara mera komplicerade än vi då tänkte – inte minst kronologiskt.
Under de senaste 15 åren har dessutom en tydligare öppning skett mot en större förståelse för den vikingatida och tidigmedeltida storgårdens sociala organisation och ägande – som kan sätta bandparcell/runsten/storgårdsfa sen 1000–1200 i ett tydligare perspektiv, och som ytterli gare stöder idén om att det fanns storgårdar som inte drevs med hjälp av omfattande system av landbogårdar, utan på ett något mer samlat sätt.2
Bebyggelse
När vi startade undersökningen av bebyggelsen var det mest Sigurd Erixon vi vände oss till när vi ville hitta mo deller för hur medeltida gårdar och hus kan ha sett ut. Den situationen har sedan dess ändrats betydligt. När un dersökningarna i Skavarp gjordes fanns det få exempel på
medeltida gårdar som undersökts arkeologiskt, i regionen så vitt vi visste ingen. Den situationen har ändrats sedan dess. Men fortfarande är det landsbygden i landets cen trala delar som undersökts. Det hänger naturligtvis sam man med var dagens stora infrastrukturella satsningar är förlagda, eftersom dessa styr var det absoluta flertalet ar keologiska undersökningar görs.
Den medeltida bebyggelsen i Skånes sydliga delar är exempelvis relativt väl känd.3 Lars Ersgård och AnnMarie
Hållans gjorde under 1990talen en sammanställning av landsbygdsundersökningar 1955–1992.4 De ger en utmärkt
översikt över vad som gjorts, men är ganska kortfattade i analysen beträffande själva byggnadslämningarna. För pe rioden efter 1992 finns ingen heltäckande sammanställ ning, men för Stockholms län har Lena Beronius Jörpe land gjort en genomgång som också täcker denna period.5
I den finns dessutom en ganska omfattande analys, inte minst av de större gårdsundersökningar som gjorts i om rådet. Den är också möjlig att utnyttja för en mera över siktlig jämförelse av bebyggelsen i Skavarp/Hemvida kulla. En betydande undersökning i Markaryd bör även nämnas i detta sammanhang.6 Undersökningen är förmodligen
den mest omfattande av detta slag i Småland och södra Östergötland. Den kartlade inte bara själva bebyggelsen utan också de brukade områdena runt om, och är därmed i dessa delar möjlig att jämföra med Hemvidakulla. Går den hade emellertid en mer komplicerad ekonomisk struktur genom sin järnframställning. Den måste därför ses i ett något annorlunda perspektiv än Hemvidakulla.
Karaktären på 1200talsbebyggelsen på Hemvidakulla var till att börja med svår att bestämma, men med det jäm förelsematerial som kommit fram sedan våra undersök ningar genomfördes ser man likheter med vad som pre senteras från vissa undersökningar i Stockholms län. Det karakteristiska är här relativt små byggnader på syllstenar, upp till cirka 5 meter långa och 3–4 meter breda med spis grunder i hörnet. Dessa bör ha varit bostadshus. Sådana finns till exempel på den stora boplatsen Sanda i Fresta socken och i Valsta i Norrsunda socken. Vad som inte är jämförbart är fyndmaterialet och antalet hus – som är av
helt annan omfattning på dessa båda platser i förhållande till Hemvidakulla.7 Uppgifterna pekar dock generellt på
att 1200talsbebyggelsen på Hemvidakulla inte skiljer sig från den medeltida lantbebyggelsen i andra delar av lan det. Själva husen är varken mindre eller större än den som återfinns i andra delar av landet i landsbygdsmiljöer. Det kan vara värt att notera när vi försöker få en uppfattning om vad Hemvidakulla representerar.
Ett av de hus som undersöktes i Markaryd har med viss försiktighet tolkats som ett sydgötiskt hus. Det är ungefär 20 meter långt. Men den tolkningen är inte helt säker ställd. Johan Åstrand, som ledde undersökningarna, har tre alternativ, varav ett är särskilt intressant ur vår syn punkt. Där är huset indelat i 4 relativt likstora rum med en gång mellan de två östligaste rummen. Varje rum ligger inom ramen för de mått som angivits ovan.8 Vi kan ha att
göra med en medeltida modul, som också kan återfinnas i städerna, enligt JanErik Augustsson. Han visar exempel från Halmstad, Lödöse och Skara.9 Modulen bör i sin tur
vara materialbaserad. Vi har att göra med timrade hus, där stockarnas längd satte måttet. Större byggnader bestod av moduler som lagts samman. Hemvidakulla blir på detta sätt ytterligare ett medeltida exempel på ett pragmatiskt utnyttjande av det råmaterial man hade till hands, i detta fall timmer.
Fossil åkermark
Om vi till att börja med ser till de resonemang om date ring av fossil åkermark som ligger till grund för vår analys (se s. 129ff) så har forskningsläget utvecklats på framför allt två sätt. Under 1990talet pekade alla dateringar på att röjningsröseområdena generellt kunde dateras till brons ålder och äldre järnålder. Resultaten från de stora upp dragsundersökningar som genomförts sedan dess pekar på en långt mer varierad och kronologiskt spridd datering av röjningsröseområden. Det är fortfarande riktigt att sten röjningen tar sin början under första årtusendet f.Kr., och i vissa regioner dominerar fortfarande dateringar till den na tid. Men det finns också undersökningar där första år tusendet e.Kr. dominerar bland dateringarna och vad som
är mer anmärkningsvärt, i andra områden dominerar da teringar till äldre medeltid. Även dateringar yngre än så förekommer rikligt (Lagerås 2014). Det går alltså inte att utan närmare undersökningar anta att röjningsröseområ den generellt sett i alla lägen skulle vara från bronsålder och äldre järnålder och alltså tydligt äldre än den bandpar cellerade åkermarken. I Skavarps äng och generellt i Lä gerbobygden antog vi på 1990talet att röjningsröseområ den i periferin skulle vara äldre. Man bör nu uttrycka sig med större försiktighet och vara öppen för att de kan vara samtida eller yngre än bandparcellerna. Det ändrar dock inte mycket på vår tolkning av Skavarpslokalen. Vi antog att den äldsta odling som vi kunde se i pollendiagrammen under perioden 300 till 600 år e.Kr. skulle kunna knytas till röjningsröseområden. Det är utifrån dagens forsk ningsläge lika rimligt att anta. Dock kan man inte på samma sätt som vi tänkte då argumentera för att röjnings rösejordbruket generellt sett har föregått eller avlösts av bandparcellerade åkrar. Större områden med röjningsrö sejordbruk kan ha fortsatt att utnyttjas eller kanske till och med nyröjts i periferin till inägomarken även under äldre medeltid och senare.
Vad gäller bandparcellernas datering, så är det snarast så att Skavarpundersökningen, parallellt med samtida un dersökningar i Halland, var det som öppnade för en om datering. Under 1990talet hade undersökningar i södra Västergötland tydligt indikerat att bandparcellerna hörde till ett äldre skede under järnåldern.10 När dateringarna
från Skavarps äng började klarna var därför dateringarna till tidig medeltid något av en gåta eller utmaning. Vi hade föreställt oss att de var ett tydligt förmedeltida drag, som underlagrade den medeltida åkermarken på vissa områ den i Lägerbobygden. I dag faller dateringarna däremot ganska väl in i den bild som ges i de tidigare undersök ningarna i Småland, men framför allt i dateringarna från Halland.11 Den bilden av bandparcellernas datering växte
alltså fram parallellt med undersökningarna i Skavarp, men har för Hallands del ytterligare bekräftats.12 Det är
inte klart om de jämförelsevis få dateringarna i södra Väs tergötland pekar på en bakomliggande reell skillnad i kro
nologi eller om det beror på slump och utgrävnings och provtagningsmetod. För tolkningen av utvecklingen i Lä gerbobygden representerade dock förekomsten av två skil da typer av fossilt åkerlandskap från medeltid en utma ning, som vi återkommer till nedan (bandparceller res pektive små områden med terränganpassade oregelbundna terrasser).
Den vikingatida storgården och dess relation till
medeltidens godssystem
Sedan huvuddelen av denna text färdigställdes har en allt mer tydlig ny bild av jordbruksdriftens sociala organisa tion under vikingatid och medeltid växt fram. Den bild av ett storgårdssystem under järnåldern som presenteras i ka pitel 6, har i dag fått ytterligare skärpa genom en serie un dersökningar som publicerats från mitten av 1990talet och framåt. Mot en tidigare syn på vikingatidens sociala organisation som baserad på ett förhållandevis jämställt samhälle med likstora gårdar där släktskap setts som den viktigaste organisationsformen, har ställts empiriska be lägg och teoretiska ramverk som betonar ett långt mer hie rarkiskt samhälle där jordägandet kunde vara samlat på få händer. Det nya forskningsläget baseras dels på en fruktbar norsk omorientering och debatt, dels på en rad empiriska undersökningar i Sverige, som bland annat inspirerats av de norska resultaten. Startskottet i den norska debatten var Tore Iversens inlägg om det norska landboväsendets upp komst och den följdes av en lång rad inlägg i tidskriften Heimen och inspirerade dessutom nya empiriska under sökningar framför allt inom arkeologin.13 De svenska em
piriska undersökningar som har gett tydliga bidrag till denna omorientering har bland annat varit Sigurd Rahm qvists avhandling om de medeltida frälsegodsens framväxt, Clas Tollins studie av ägoområden i Småland och västra Östergötland under äldre medeltid samt Johan Bergs av handling kring tidig godsdrift i Östergötland.14
Undersökningarna av Rahmqvist, Tollin och Berg har gett flera ytterligare exempel på det redan Käthe Bååth hade belagt i vårt undersökningsområde, att det under högmedeltid fanns ett antal huvudgårdar som drevs med
underordnade landbotorp och att denna organisation upplöstes under senare medeltid. De ovan nämnda förfat tarna har också i sina undersökningar öppnat för möjlig heten att dessa huvudgårdar i sin tur har haft föregångare i vikingatida och tidigmedeltida storgårdar. Hur dessa storgårdar har drivits med avseende på arbetskraft har egentligen aldrig klarlagts i någon stark empirisk mening, men det har på goda grunder antagits att träldrift kan ha spelat en större roll i dessa tidiga storgårdar.
Johan Berg sammanfattade denna delvis hypotetiska utveckling av godsdriften i en modell i tre steg. Modellen återger i ett tidsgeografiskt diagram tänkta rörelsemönster för arbetskraften i de tre olika typerna av drift under med eltiden. Som Berg påpekar är det inte möjligt att empi riskt belägga denna typ av social interaktion annat än för samhällets övre skikt. Men styrkan i att framställa de tre faserna i ett tidsgeografiskt diagram är att de visar på möj liga kopplingar och restriktioner i en tänkt arbetsorganisa tion bakom de mer allmänna begreppen slavdrift, hu
vudgårdsdrift och landbodrift. De har alla haft ett specifikt
rumsligt uttryck och kan med hjälp av tidsgeografin kon kretiseras. Den centrala tankegången i tidsgeografin är att rummet och dygnet sätter tydliga gränser.
Bergs egna undersökningar kan, på samma sätt som i vår undersökning, sägas ha belagt de två senaste faserna i denna utveckling, men samtidigt öppnat för möjligheten av en äldre fas. Denna äldsta fas är egentligen mest belagd genom att det gått att rekonstruera större gårdsterritorier, som kan tänkas motsvara en tänkt tidigmedeltida eller vi kingatida storgård. Först under loppet av medeltid fram träder där de senare kända gårdarna. Samma förhållanden är också elegant visade i Tollins undersökningar i Småland och i västra Östergötland.15 Som framgår, inte minst av
Alf Ericssons nyligen utkomna avhandling, har denna tre stegsmodell nu kommit att bli väl etablerad i forskningen kring det medeltida godslandskapet.16
Tresädets införande
Till den litteratur som utkommit sedan våra fältundersök ningar avslutades och som bidrar till tydliggöra eller ifrå
gasätta de resultat vi presenterar sällar sig två verk som är viktiga byggstenar i dagens förståelse av ödegårdskrisen och dess betydelse för landskapsomvandlingen under 1400–1700talen. Janken Myrdal ger i sin översikt om ödegårdskrisen i Sverige en bild av den roll som de out nyttjade markerna i krisens spår hade för produktionsom läggningen under senmedeltid och Aadel VestböFranzén visar hur den markreserv som de övergivna gårdarna ut gjorde var ett viktigt led i införandet av tresädet. Samti digt förhåller hon sig kritisk till den tes som förs fram i kapitel 7 om att kapandet av arbetstopparna kan ha varit en viktig orsak till införandet av tresädet.17
Diskussion
När vi inledde våra undersökningar fanns inte den litte ratur som vi hänvisar till ovan. Det medeltida agrarland skapet var en anonym ’black box’ på vägen mellan det förhållandevis välkända äldre järnålderslandskapet och 1600–1700talskartornas väldokumenterade markan vändning och åkerformer. En vanlig föreställning var att det medeltida landskapet i sina grunddrag var jämför bart med det jordbrukslandskap vi kände från de äldsta lantmäteriakterna. I relation till det ville vi lyfta fram det specifikt medeltida jordbrukslandskapet och dess former.
Under våra fältundersökningar upptäckte vi ganska ti digt att fältmaterialet kring åkrarna var oväntat krångligt och inte lät sig inpassas i någon tidigare enkel modell. Bandparcellerna var inte – som vi hade förväntat oss – från äldre järnålder, utan medeltida. Och varför fanns det medeltida bandparceller på Hemvidakulla, medan det upp enbarligen medeltida åkerlandskapet på de små öde gårdarna (Gåsarp, Vässingsmålen) i stället känneteckna des av oregelbundet utformade tegar med röjningsrösen och terränganpassade terrasskanter. De ger tydligt intryck av en successivt framväxt åkermark med utgångspunkt från en ensamgård.
I stället för att, som vi riktat in oss på, identifiera ett tydligt skikt av medeltida bebyggelsemönster och åkerfor
mer fann vi inom det halvmillenium som medeltiden ut gör tre distinkta typer av agrarlandskap:
a) Ett än så länge ganska svårfångat tidigmedeltida land skap, som framför allt kännetecknas av bandparceller nas landskap, och som kan ha en förbindelse med en möjlig vikingatida storgård vid Lägernäs (cirka 1000– 1200 e.Kr.).
b) En huvudgård med landbogårdar, där åkermarken ställvis har utvecklats på basis av ett äldre bandparcell landskap och på andra gårdar kännetecknas av helt oregelbundna former (cirka 1200–1400 e.Kr.).
c) Det omorganiserade räntegårdslandskapet, där flera smågårdar lagts öde, och där egaliserade småbyar kan uppträda på den tidigare storgårdens plats (säkert be lagt från 1500talets mitt).
Den expansiva perioden 1000–1400 innebar alltså att om rådet på kort tid genomlöpte två ganska väsensskilda faser innan extensifieringen under senmedeltid satte in. För den första fasen kan vi endast antyda den sociala struktu ren, men har en ganska tydlig bild av landskapsutnytt jande och åkerstruktur. Området i Skavarps äng nyttjades sannolikt i ett gräsmarksbruk och på marken hade vi ett omfattande system av bandparceller. Liknande system av bandparceller förekommer inom hela det område som under medeltid utgjorde godsdomänen Lägerbovada längs sjön Västra Lägerns östra strand. Oberoende av se nare gränser var så gott som hela den odlingsbara marken uppdelad i bandparceller. De kan förekomma i utmar kerna mellan två senare byar (se till exempel kartan fig. 4:13), och samtidigt finns det tydliga tecken i det äldre kartmaterialet att de centrala delarna av byarnas åkermar ker varit indelade på samma sätt.
När vi ställer samman det nu aktuella forskningsläget med förhållandena i Lägerbygden får vi följande bild. Un der 1000talet är det sannolikt att det med centrum i Lä gernäs fanns en storgård. För det talar dels runstenen, dels ortnamnet som tydligt syftar på ett större område, större än den nuvarande byn Lägernäs (se kapitel 6). När nu da teringarna av bandparcellerna faller in i samma tid måste
vi knyta den markstrukturen samman med bilden av en sådan storgårdsstruktur. På en viktig punkt blir vi då sva ret skyldiga. Vi kan inte ge en godtagbar förklaring till varför driften av sådan storgård skulle ha lett till utveck landet av en regelbundet indelad åkermark. Om all mark tillhörde en eller möjligtvis två senvikingatidatidigme deltida storgårdar bortfaller den förklaring som man tidi gare gett bandparcellerna – att markera bruksrätter för en skilda familjer inom ramen för att släktskapsbaserat sys tem.18 Man borde lika gärna kunnat bruka marken i ett
mera rörligt och mindre reglerat mönster av det slag som vi antar gäller för röjningsröseområdena.
Kan då bandparcelleringen förknippas med det hög medeltida landboväsendet? Var bandparcelleringen det typiska åkermönstret för de dagsverkspliktiga landbotor pen under Kalvsved och Lägernäs? Vi kan med ganska stor säkerhet svara nej på den frågan. För det första visar ju åkermönstret på de andra landbotorpen en helt annan ka raktär. För det andra är bandparcelleringen i Askeryds ska te så vitt utbredd att den svårligen kan kopplas till ett min dre antal medeltida ödegårdar. För det tredje finns det tecken på att den regelbundna indelningen i bandparcel ler varit på väg mot sin upplösning redan vid tiden för Hemvidakullas övergivande under 1400talet. Ett allt mer intensivt stenröjande i närheten av bebyggelsen kan doku menteras och ställvis har detta brutit upp den äldre regel bundna strukturen.
Den enda rimliga tolkningen är alltså att den bandpar cellerade åkermarken runt den medeltida ödegården Hemvidakulla och i hela Lägerbovada röjts och planerats under äldre medeltid innan de högmedeltida landbogår darna uppkommit.
Det finns alltså en motsättning mellan de faktiska för hållandena i Lägerbobygden och den trestegsmodell som framhäver hur man under vikingatid och äldsta medeltid haft ett system med storgårdar där arbetet skulle ha utförts av på storgårdar inhysta förvaltare, trälar och legohjon.
Avståndet från de nordligaste bandparcellerna inom godsområdet till de sydligaste är över 10 kilometer. Även om driften redan då skulle kunna vara uppdelad på de två
senare huvudgårdarna Kalvsved och Lägersnäs, är avstån det mellan ett tänkt brukningscentrum och åkrarna avse värt. Här framstår styrkan i den tidsgeografiska modellen som Johan Berg illustrerat trestegsmodellen med.19 Vi
tvingas att konkretisera vad en slavdrift skulle innebära med dessa geografiska restriktioner och det verkar inte rimligt att arbetet på så långt bort belägna åkrar skulle ut förts av slavar inhysta på storgården.
För det andra är det svårt att förklara vilken funktion som bandparcellerna skulle ha haft om de skulle ha bru kats av jordbruksarbetande slavar under någon typ av ar betsledare. Vi konstaterade tidigt att bandparcellerna fö retedde alla tecken på att vara ägoparceller och inte bruk ningsparceller. I en slavdrift där åkern drevs samlat under en storgård skulle en sådan indelning vara onödig.20
Hur ska vi nu i stället föreställa oss de processer som kan ha gett upphov till bandparcellering under tidig med eltid i Småland och södra Östergötland? Låt oss till att börja med betrakta den vidare tolkningsramen kring bandparcellering och andra geometriskt enkelt utformade åkersystem. Man kan knappast hävda att det finns någon enkel och självklar tolkningsnyckel mellan geometrisk ut formning av åkermark och den sociala organisation som den är ett uttryck för. Men i en övergripande tolkning kan man visa att regelbundet indelad åkermark förekommer i tidiga delar av en kolonisation, som på ett eller annat sätt är styrd av en auktoritet eller av ett tydlig socialt regelverk. Regelbundna indelningar i form av stora kvadratiska ägo områden förekom både i det romerska imperiet och under den nordamerikanska kolonisationen.21 Regelbundna
breda bandparceller finns belagda både från situationer när ett tidigare mer mobilt jordbruk fixerats på marken och i samband med kolonisationsförlopp under medelti den, såväl i den tyska östkolonisationen som i normander nas kolonisation av norra England.22 Den enkla regelbun
denheten i dessa system, vare sig den är styrd uppifrån el ler växt fram inom bönders samfälligheter bidrar till att reducera transaktionskostnaden. Den geometriska upp delningen baserat på ett förhållandevis enkelt mätförfa rande ger garantier för en genomskinlig process.
När vi ska sätta in vikingatida/tidigmedeltida bandpar celleringar i inre Sydsverige i sitt samhälleliga samman hang kan vi ta utgångspunkt i de stora sammanhängande godsdomäner som av allt att döma fanns vid denna tid, ägda och kontrollerade av en storman. Vi vet också att det under tidig medeltid skedde en omfattande inre kolonisa tion av sådana domäner. De som sattes att genomföra denna kolonisation var beroende av stormannen. Om de var tidigare slavar eller var i något annat slags beroendeför hållande till stormannen låter vi vara osagt, men det är rimligt att tänka sig att det är i samspelet mellan en jord herre och några av honom beroende nyodlare som vi ska förstå de tidigmedeltida åkerformerna i Lägerbovada.
På ett övergripande plan kan bandparceller kopplas till sådana perioder av kolonisation. Det är alltså möjligt att den inre kolonisationen av Lägerbovadadomänen inletts med period av uppodling, där bandparcellerna tjänat som viktiga och transparenta fördelningsinstrument. Denna initiala uppodling skulle sedan i nästa skede låsts till ett mindre antal tydligt identifierbara landbogårdar. Till den na bild hör också de omfattande röjningsröseområdena, som ofta direkt ansluter till den bandparcellerade åker marken. Deras tidsställning i detta område är ännu oklar. En sådan process av inre kolonisation knyter närmare an till Tore Iversens modell över ett informellt landbosystem med personliga avhängighetsformer mellan jordherre och landbo, än till en på storgårdar baserad ren slavdrift.23
Sammanfattningsvis
Vi kan alltså inte sägas ha funnit ”Det medeltida kultur landskapet” som projektet satte som sitt mål. I stället har vi fångat in hur den medeltida expansionsperioden i detta speciella område ledde till en nästan snubblande utveck ling, där två distinkta organisationsformer inom loppet av en 400årsperiod hann med att sätta sina avtryck i land skapet. De bestående resultaten av detta projekt kan för hoppningsvis vara tre: För det första har vi anvisat en tyd lig nyckel till hur ödegårdskris och ödegårdar kan fångas upp och ges empirisk stadga genom ett tvärvetenskapligt retrogressivt angreppsätt på yngre historiskt källmaterial.
Där vill vi särskilt betona kartmaterialet i kombination med en successivt uppbyggd allt större erfarenhet av hur olika fossila former i odlingslandskapet ska förstås krono logiskt och funktionellt. Detta utgör en tydlig kontrast till metoder och angreppssätt i det nordiska ödegårdsprojek tet, där man i den svenska delen avsvor sig möjligheten att utnyttja kartmaterialet och i den norska delen byggde på en annan typ av retrogressiv metod, baserad på storlek snarare än faktiskt retrogressiv landskapsrekonstruktion. För det andra har vi med dessa metoder kunnat ge en de taljerad bild av ett högmedeltida huvudgårdssystem och deras underliggande landbogårdar. För det tredje har vi, utan att kunna komma med någon elegant förklarings modell, problematiserat förbindelsen mellan å ena sidan en tänkt och ofta framförd trestegsmodell där slavdrivna gårdar under vikingatid ges en central roll och å andra si dan ett samtidigt system med bandparceller.
noter
1 Berglund (red) 1991.
2 Berg 2003; Tollin 2010; Ersgård 2012: Karsvall & Jupiter (red) 2014.
3 Schmidt Sabo 2001 och 2005. 4 Ersgård & Hållans 1996. 5 Beronius Jörpeland 2010. 6 Åstrand 2007a, 2007b. 7 Beronius Jörpeland 2010, s. 20f. 8 Åstrand 2007b, s.105ff. 9 Augustsson 1992 och 1995. 10 Widgren 1990; Mascher 1993.
11 Småland: Klang 1980; Jönsson & Klang 1983. 12 Mascher & Connelid 2004.
13 T. Iversen 1995; Skre 1998; F. Iversen 2008. 14 Rahmqvist 1996; Tollin 1999 och 2010; Berg 2003. 15 Tollin 1999 och 2010. 16 Ericsson 2012. 17 Myrdal 2003, s. 224ff.; VestböFranzén 2004 ssk, s. 181–182. 18 Widgren 1990. 19 Berg 2003, s. 23.
20 Kritiken mot trestegsmodellen och betoningen på stora samlade gårdar drivna huvudsakligen av slavar har vidare utvecklats i Widgren (2014).
21 Rom: Smith 1967, s. 97ff ; Nordamerika: Johnson 1976.
22 Widgren 2006; Roberts 1996, s. 94ff. 23 Iversen 1995.
Källor och litteratur
förKortninGar
DMS Det medeltida Sverige DS Diplomatarium Suecanum
FMIS Riksantikvarieämbetets nationella fornminnes informationssystem
G.I. reg Konung Gustaf den förstes registratur RA Riksarkivet
RAp Riksarkivets pergamentsbrev
RPB Svenska Riksarchivets pergamentsbref SD Svenskt diplomatarium
Sml handl Smålands handlingar Vakl jb Vadstena klosters jordebok Vgl handl – Västergötlands handlingar ÖGL Östgötalagen
Ögl handl – Östergötlands handlingar
otrycKta Källor
Riksarkivet. Stockholm Kammararkivet Jordeböcker Östergötlands handlingar 1543:2 Västergötlands handlingar 1545:1Smålands handlingar 1559:20:A, 1562:8, 1566:10 D 11 Vadstena klosters jordeböcker 1447 och 1457 D 12 Vadstena klosters jordebok 1502
Vadstena klosters jordebok 1480
Uppsala universitets bibliotek
C 32 Vadstena klosters uppbörds och mantalslängd 1465–1466
Mikrofilmsarkivet, Historiska institutionen, Lund
Mikrofilm regest och fotostatsamlingarna: Riksarkivets pergamentsbrev RAp
Riksarkivets pergamentsbrev regestsamling
Landsarkivet i Vadstena
Domböcker
Ydre härads dombok för år 1608–1647
Lantmäteristyrelsens arkiv Riksantikvarieämbetet
Fornminnesinventeringen
trycKta Källor
Beskrifning till kartan öfver Ydre härad, Östergötlands län
(1881), Stockholm: Diplomatarium Svecanum, s. 1348–1371.
Det medeltida Sverige. Bd 1. Uppland, Tiunda land, Hag unda (1988). Stockholm: Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademien.
Ekonomiska kartan 7F TRANÅS 1b (1956).
Holmbäck, Å. & Wessén, E. (red.) (1933) Svenska landskaps
lagar, serie 1, Östgötalagen och Upplandslagen, Stock
holm: Geber.
Jansson, S.B. (red.) Erikskrönikan (1986), Stockholm: Tiden.
Larsson, A. (1971), Vadstena klosters två äldsta jordeböcker, Uppsala: Svenska fornsällskapet, häfte 245.
Magnus Eriksons landslag (MEL), i nusvensk tolkning av Å. Holmbäck & E. Wessen (1966), Stockholm: Rättshistorisk Bibliotek, band 6.
Rääf, L.F. (1856–1875) Samlingar och anteckningar till en
beskrifning öfver Ydre härad i Östergöthland 1–5,
Linköping.
Stahre, N.G. & Ståhle, C. I. (red.) (1992) Rannsakningar
efter antikviteter, band 3, Öland, Småland, Blekinge, Halland, Skåne, H. 1, Text. Stockholm: Kungl.
Vitterhets, historie och antikvitetsakademien. Vadstena klosters jordebok 1500, jemte tillägg ur klostrets
äldre jordeböcker (1897), Stockholm: utg. genom C. Silfverstolpe, HH 16:1.
Östergötlands runinskrifter (1918), 3:e häftet, Stockholm.
litteratur
Almquist, J.A. (1947) Frälsegodsen i Sverige under storhetsti
den. Med särskild hänsyn till proveniens och säteribild ning, D. 3, Östergötland, band 2, Säterier, Stockholm:
Liber Förlag/Allmänna förlaget.
Andersson, H. (1990) Försummat perspektiv, eller?, Kultur
miljövård 3, s. 13–16.
Andersson, H. (1993) Reflections on Swedish Medieval Rural Archaeology, I: Gläser, M. (red.), Archäologie des Mittelalters und Bauforschung im Hanseraum. Eine Festschrift für Günter P. Fehring, Rostock: Schriften des Kulturhistorischen Museums in Rostock, s. 83–92.
Andersson, H. (1994) Medeltida fornlämningar i kultur landskapet, I: Jensen, R. (red.), Odlingslandskap och
fångstmark. En vänbok till KlasGöran Selinge,
Stockholm: Fornminnesavd., Riksantikvarieämbe tet, s. 27–34.
Andersson, S. & Svensson, E. (1995) Skramle. Historien om
en gård och en arkeologisk undersökning, Projektet Skramle 1990–94, Karlstad: Högskolan i Karlstad.
Andersson, T. (1982) Hund, hundare och härad från språk lig synpunkt, Bebyggelsehistorisk tidskrift 4, s. 52–66.
Andersson, T. (2010) Vad och vade. Svensk slåtter, rågångs
och arealterminologi, Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs
akademien för svensk folkkultur.
Andersson Palm, L. (1993) Människor och skördar. Studier
kring agrarhistoriska metodproblem 1540–1770, avh.
Göteborgs universitet.
Ankarloo, B. (1988) Att stilla herrevrede trolldomsdåden på
Vegeholm 1653–54, Stockholm: Författarförlaget.
Antonson, H. (2004). Landskap och ödesbölen. Jämtland
före, under och efter den medeltida agrarkrisen, diss.
Stockholms universitet.
Aston, M.A. (1985) Interpreting the Landscape: Landscape
Archaeology in Local Studies, London: Batsford.
Augustsson, J.E. (1992) Medeltida husbyggande i Sverige,
Bebyggelshistorisk tidskrift 23, s. 55–85.
Augustsson, J.E. (1995) Medeltida husbyggande i Väster götland. I: Boqvist, A. & Berggren, G. (red.) (1995/1996), Bygga och bo. 1000 år i Västergötland,
Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, Skara:
Skaraborgs länsmuseum, s. 9–35.
Baker, A.R.H. & Butlin, R.A. (red.) (1973) Studies of Field
Systems in the British Isles, Cambridge: U.P.
Baudou, Evert (1981) Bebyggelsearkeologisk forskning i Norrland, Bebyggelsehistorisk tidskrift 1, s. 109–122, 161–162.
Benedictow, O. J. (1993) The Medieval Demographic System
of the Nordic Countries. Oslo: Middelalderforl.
Beresford, M. W. & Hurst, J. (1990) English Heritage Book
of Wharram Percy. Deserted Medieval Village, Lon
don: Batsford.
Berg, J. (1993) Överexploatering och ödeläggelse? En rekon struktion av en medeltida ödegård ur ett ekologiskt perspektiv, Opublicerad seminarieuppsats, Stock holm: Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.
Berg, J. (2003) Gods och landskap. Jordägande, bebyggelse och
samhälle i Östergötland 1000–1562, Stockholm:
Kulturgeografiska institutionen, Stockholms univer sitet.
Berglund, B. (1969) Vegetation and Human Influence in South Scandinavia During Prehistoric Times, Oikos
Supplement 12, s. 9–28.
Berglund, B.E. (red.) (1991) The Cultural Landscape During
6000 Years in Southern Sweden. The Ystad Project,
Köpenhamn: Munksgaard.
Berglund, B.E. & RalskaJasiewiczowa, M. (1986) Pollen Analysis and Pollen Diagrams, I: Berglund, B.E. & RalskaJasiewiczowa, M. (red.), Handbook of Ho
locene Palaeoecology and Palaeohydrology, Chichester:
Wiley, s. 455–484.
Beronius Jörpeland, L. (2010) Medeltida landsbygdsbebyg gelse i Stockholms län, UV Mitt Rapport 2010:8, Stockholm: Riksantikvarieämbetet, UV.
Bertilsson, U. & Winberg. B. (1984) Fornlämningsmiljöer i
Göteborgs och Bohus län, Göteborg: Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län.
Billberg, I. (1989) Inlandkustland. Bebyggelse och resursut nyttjande för två medeltida byar inom Ystadsområ det, I: Andersson, H. & Anglert, M. (red.), By,
huvudgård och kyrka. Studier i Ystadsområdets medel tid, Stockholm: Almqvist & Wiksell International,
s. 15–48.
Billberg, I., Reisnert, A. & Rosborn, S. (1981) Vikingatid och medeltid runt det medeltida Malmö, Meta 3–4, s. 32–40.
Bjarne Larsson, G. (1994) Stadgelagstiftning i senmedeltidens
Sverige, avh. Stockholms universitet.
Blohmé, M. u.å. Kartering av metallsökare. Preliminär text. Bonnier, A. C. (1987) Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor
1250–1350, avh. Stockholms universitet.
Börjeson, L. & Sjöström, C. (1993) Förhistoriska bandpar celler på en medeltida ödegård? Buppsats i kultur geografi, Stockholm: Kulturgeografiska institutio nen, Stockholms universitet.
Boserup, E. (1973) Jordbruksutveckling och befolkningstill
växt, Lund: Gleerup.
Brink, S. (1990) Sockenbildning och sockennamn. Studier i
äldre territoriell indelning i Norden, avh. Uppsala
universitet.
Broberg, A. (1983) Bebyggelsen under vikingatid och medel tid. Fältstudier av Lignåre ödegård avseende lokalise ring och resursutnyttjande, I: Thrane, H. & Grøngaard Jeppesen, T. (red.), Gårdens udvikling fra
jernalder til nyere tid. Beretning fra symposium i Odense 28–30 april 1982, Odense: Skrifter fra Histo
risk institut, Odense universitet, s. 87–99. Broberg, A. (1990) Bönder och samhälle i statsbildningstid.
En bebyggelsearkeologisk studie av agrarsamhället i Norra Roden 700–1350, Uppsala: Upplands fornmin
nesförening.
Broberg, A. (1992) Archaeology and EastSwedish Agrarian Society A.D. 700–1700, I: Ersgård, L., Holmström, M., Lamm, K. (red.), Rescue and Research. Reflections
of Society in Sweden 700–1700 A.D., Stockholm:
Byrån för arkeologiska undersökningar, Riksantikva rieämbetet, s. 273–309.
Brunius, J. (1980) Bondebygd i förändring. Bebyggelse och
befolkning i västra Närke ca 1300–1600, avh. Lunds
universitet.
Brunius, J. (1988) Recension av Gösta Framme. Ödegårdar i Vätte härad, Bebyggelsehistorisk tidsskrift 14, s. 166– 167.
Bååth, K. (1983a) Öde sedan stora döden var Bebyggelse
och befolkning i Norra Vedbo under senmedeltid och 1500tal, del 1, avh. Lunds universitet, Lund: Liber/
Gleerup.
Bååth, K. (1983b) Öde sedan stora döden var Bebyggelse
och befolkning i Norra Vedbo under senmedeltid och 1500tal, del 2, avh. Lunds universitet, Lund: Liber/
Gleerup.
Campbell, B. (1981) Commonfield Origins. The Regional Dimension, I: Rowley, T. (red.), The Origins of
OpenField Agriculture, London: Croom Helm,
s. 112–129.
Carlsson, D. (1979) Kulturlandskapets utveckling på Gotland.
En studie av jordbruks och bebyggelseförändringar under järnåldern, avh. Stockholms universitet.
Carlsson, D. (1982) Fjäle i Ala, Presentation av ett forsk ningsprojekt, Gotländskt arkiv 54, s. 15–28.
Carlsson, D. (1983) Från ensäde till tvåsäde, I: Roeck Han sen, B. & Sporrong, U. (red.), Rapporter från Bark nåreprojektet, Stockholm: Kulturgeografiskt seminarium, 1/83, s. 83–90.
Carlsson, D. (1985) Der gotländische Hof während der jüngerend Eisenzeit. Des Mittelalters, I: Society and
trade in the Baltic during the Viking Age. Papers of the VIIth Visby symposium held at Gotlands fornsal, Gotland’s historical museum, Visby August 15th –19th, 1983, Visby: Gotlands fornsal, s. 273–280.
Cinthio, H. (1998) Lås och nycklar, I: Borg, K. (red.),
Eketorp III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna, Stockholm: Kungl. Vitterhets Histo
rie och Antikvitets Akademien, s. 229–243. Connelid, P. m.fl. (1993) Röstorp. Ett västsvenskt röjnings
röseområde i skogsmark, Arkeologi i Sverige, Ny följd 2. s. 15–38.
Connelid, P. & Mascher, C. (1995) Övraböke – förhistoriskt odlingslandskap i halländsk skogsbygd, Utskrift nr 4, Halland: Hallands länsmuseer, Landsantikvarien. Connelid, P. (2004) Byarna kring Falkenberg – jordbruks
landskapet i Stafsinge, Tröinge och Skrea från vikingatiden till ca 1800. Landskap i förändring,
volym 6. Hållplatser i det förgångna, Halmstad:
Hallands länsmuseer.
Dahl, S. (1942) Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse
och näringsgeografi före 1860, avh. Lunds universitet.
Dahlbäck, G. m.fl. (1973) Lingnåre utjord. Exempel på medeltida regression, Fornvännen 68, s. 90–96. Dodgshon, R. A. (1981) Land and Society in Early Scotland,
Oxford: Clarendon P.
Dodgshon, R. A. (1988a) The Ecological Basis of Highland Peasant Farming 1500–1800 A.D., I: Birks, H.H. m.fl. (red.), The Cultural Landscape. Past, Present and Future, Cambridge: Cambridge University Press, s. 139–151. Dodgshon, R. A. (1988b) West Highland Chiefdoms 1500–
1745. A Study in Redistributive Exchange, I: Mitchi son, R. & Roebuck, P. (red.), Economy and Society in
Scotland and Ireland 1500–1939, Edinburgh: John
Donald, s. 27–37.
Dovring, F. (1951) De stående skatterna på jord 1400–1600, Lund: Gleerup.
Dovring, F. (1953) Agrarhistorisk forskning och svensk medeltidshistoria, Historisk tidskrift 4, s. 384–409. Dovring, F. (1966) Agrarhistorien, nytr., Stockholm: Alm
qvist & Wiksell.
Duby, G. (1981[1973]) Krigare och bönder. Den europeiska
ekonomins första uppsving 600–1200, Stockholm:
Norstedt.
Dybdahl, A. (1972) Ödesbölen i Jämtland 2. En studie bygget på det eldste skriftlige kildematerialet, Jämten 66, s. 133–142.
Dyer, C. (1990) The Past, the Present and the Future in Medieval Rural History, Rural History 1, s. 37–49. Elgeskog, V. (1945) Svensk torpbebyggelse från 1500talet till
laga skiftet. En agrarhistorisk studie, avh. Lunds
universitet.
Emanuelsson, U. (1987) Skånes vegetationshistoria, Svensk
geografisk årsbok 63, s. 70–93.
Emanuelsson, U. (1988) A Model Describing the Develop ment of the Cultural Landscape, I: Birks, H. H. m. fl. (red.), The Cultural Landscape. Past, Present and
Future, Cambridge: Cambridge University Press,
s. 111–121.
Engelmark, R. (1996) Makrofossilanalyser Skavarp och
Gåsarp, Umeå: Arkeologiska institutionen, Umeå
universitet.
Ericsson, A. (2012) Terra mediaevalis. Jordvärderingssystem i
medeltidens Sverige, Uppsala: Institutionen för
ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet. Erikson, O. & Strid, J. P. (1991) Runstenar, Malmö:
Ed. Erikson.
Erixon, Sigurd (1960) Svenska byar utan systematisk reglering.
En jämförande historisk undersökning utarbetad med stöd av Nordiska museet och Samfundet för svensk folklivsforskning, Stockholm: Nordiska museet.
Ersgård, Lars (red.) (2012) Munkar och magnater vid Vättern.
Studier från forskningsprojektet ”Det medeltida Al vastra”. Lund: Institutionen för arkeologi och anti
Ersgård, L. & Hållans, A.M. (1996) Medeltida landsbygd.
En arkeologisk utvärdering. Forskningsöversikt, pro blemområden, katalog, Riksantikvarieämbetets arkeo
logiska undersökningar, Skrifter 15, Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Ferm, O. (1990). De högadliga godsen i Sverige vid 1500talets
mitt: geografisk uppbyggnad, räntestruktur, godsdrift och hushållning, Diss., Stockholm: Stockholms
universitet.
Framme, G. (1985) Ödegårdar i Vätte härad. Göteborg: Dialekt, ortnamns och folkminnesarkivet. Framme, Gösta (1989) Vägen till Soltvet, I: Lindberg,
Gunilla (red.) (1989), Vägen till Soltvet och den
lokalhistoriska forskningen, Stockholm: Riksförbun
det för hembygdsvård, s. 24–34.
Frandsen, KarlErik (1983) Vang og tægt. Studier over dyrk
ningssystemer og agrarstrukturer i Danmarks landsbyer 1682–83, avh. Köpenhamns universitet (1982).
Fridell, S. (1992) Ortnamn på ryd i Småland, avh. Uppsala universitet.
Fritz, B. (1971) Jarladömet – sveahertigdömet, Historisk
tidsskrift 91, s. 333–351.
Fritz, B. (1972–1973) Hus, land och län. Förvaltningen i
Sverige 1250–1434, Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Fritz, B. (1985) En folkungatida storman och hans olika roller. Kring ämbetsbrev och andra akter ur lagman nen Lars Ulfssons arkiv, I: Sandberg, R. (red.),
Studier i äldre historia. Tillägnade Herman Schück 5/4 1985, Stockholm: Historiska institutionen, Stock
holms universitet, s. 85–114.
Fröjmark, A. (1992) Mirakler och helgonkult. Linköpings
biskopsdöme under senmedeltiden, avh. Uppsala
universitet.
Gauffin, S. (1981a) Rapport över arkeologisk dokumentation
av ödesbölet Fagmon, fornlämning 90, Lits sn, Jämt land, opublicerad rapport, Jämtlands läns museum.
Gauffin, S. (1981b) Ödesbölet Svedäng, Alsens socken. Rapport
från en arkeologisk undersökning, Östersund: Läns
styrelsen i samarbete med Jämtlands läns museum.
Gauffin, S. (1989). Fagmon. Ett ödesböle i Jämtland, I: Hemmendorff, Ove (red.), Arkeologi i fjäll, skog och
bygd 2, Järnålder – medeltid, Östersund: Jämtlands
läns museum, s. 135–144.
Gillberg, G. (1965) The Distributions and Ice Movements on the Northern Slopes of the South Swedish Highlands, Geologiska föreningens förhandlingar 86, s. 433–484.
Gillberg, G. (1976) Drumlins in Southern Sweden. Bulletin
of the Geological Institutions of the University of Uppsala 6, s. 125–189.
Gissel, S. (red.) (1981) Desertion and Land Colonization in
the Nordic Countries c. 1300–1600. Comparative Report from the Scandinavian Research Project on Deserted Farms and Villages, Stockholm: Almqvist &
Wiksell international.
Gren, L. (1989) Det småländska höglandets röjningsröse områden (eng. summary), Arkeologi i Sverige, 1986, Stockholm: Raä 1988:2, s.73–96.
Gren, L. (2003) Hackerör i Njudings västra härad: regional analys och detaljstudier i Norra Sandsjö, I: Widgren, M. (red.), Röjningsröseområden på sydsvenska höglan
det. Meddelanden 117, Stockholms universitet,
Kulturgeografiska institutionen, s. 113–167.
Gräslund, E. (1993) Medeltida ödeläggelse i Askeryds skate. Odlingshistoria och sociala förändringar, opublice rad seminarieuppsats, Stockholm: Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.
Grøngaard Jeppesen, T. (1981) Middelalderbyens opståen.
Kontinuitet og brud i den fynske agrarbebyggelse mellem yngre jernalder og tidlig middelalder, Odense:
Odense bys museer.
Gurevič, A. J. (1979) Feodalismens uppkomst i Västeuropa, Stockholm: Tiden.
Gurevič, A. J. (1985) Categories of Medieval Culture, Lon don: Routledge & Kegan Paul.
Gurevič, A. J. (1992) Historical Anthropology of the Middle
Ages, Cambridge: Polity press.
Göransson, H. (1977) The Flandrian Vegetational History of
Göransson, H. (1989) Dags mosse: Östergötlands förhisto riska kalender. Svensk botanisk tidskrift 83, s. 371–408. Göransson, J. (1750) Bautil, det är: alle Svea ok Götha rikens
runstenar, upreste ifrån verldenes år 2000 til Christi år 1000; för detta, efter glorvördigast i åminnelse konung Gustaf Adolfs ok konung Karl XI:tes befallning afritade ok til största delen: uti former inskurne; men nu, efter vår allernådigaste konung Fridrich I:stas befallning ok riksens högloflige ständers begäran, med några anmärk ningar utgifne af Johan Göransson, Stockholm: tryckt
hos Lars Salvius.
Göransson, S. (1985) De regelbunda strukturerna i Östsveri ges bebyggelsegeografi. Kulturgeografiska perspektiv,
Geografiska regionstudier 15, Uppsala: Kulturgeogra
fiska institutionen, Uppsala universitet, s. 65–82. Hannerberg, D. (1976) Models of Medieval and PreMedie
val Territorial Organisation. With a Select Biblio graphy, Journal of Historical Geography 2, s. 21–34. Hansen, V. (1980) Rural Land Use in NW Jutland. Geogra
fisk Tidskrift 80, s. 93–97.
Hansson, A. m.fl. (2005) Agrarkris och ödegårdar i Jämtland, Östersund: Jamtli.
Harvey, P. D. A. (1989) Initiative and Authority in Settle ment Change, I: Aston, M., Austin, D. & Dyer, C. (red.), The Rural Settlements of Medieval England, Oxford: Basil Blackwell, s. 31–44.
Helmfrid, S. (1962) Östergötland ”Västanstång”. Studien über
die ältere Agrarlandschaft und ihre Genese, avh.
Stockholms universitet.
Hildebrand, H. (1983[1879–1884]) Sveriges medeltid 1–4, Stockholm: Gidlund.
Holdar, C.G. & Mikaelsson, J. (1979) Berg, jord, odling,
Bygd och Natur Årsbok 1979, s. 24–36.
Hurst, J. G. (1971) A Review of Archaeological Research (to 1968), I: Hurst, J. G. & Beresford, M. W. (red.),
Deserted Medieval Villages, London: Lutterworth
Press, s. 76–168.
Härenstam, C. (1946) Finnveden under medeltiden, Lund: Lunds universitet.
Höglin, S. (1995) Fossila åkrar med välvd profil i Bohuslän,
I: SchallerÅhrberg, E. m.fl., Boplatser och fossila
åkrar i Munkeröd, Arkeologi längs väg E6 i Bohuslän
1986–1989, Del 4, UVVäst Rapport 1995:36. Iversen, F. (2008) Eiendom, makt og statsdannelse. Kongsgår
der og gods i Hordaland i yngre jernalder og middel alder, Bergen: Institutt for arkeologi, historie, kultur
og religionsvitenskap, Universitetet i Bergen. Iversen, T. (1995) Fremveksten av det norske leiledingsvese
net i middelalderen. En forklaringsskisse, Heimen 32, s. 169–180.
Janssen, W. (1975) Studien zur Wüstungsfrage im fränkischen
Altsiedelland zwischen Rhein, Mosel und Eifel nordrand, Köln: RheinlandVerlag.
Jansson, U. (1993) Odling och ödeläggelse i Nordmarks härad.
En studie utifrån 1640talets kartor, Kulturgeografiskt
seminarium 1/93.
Jansson, U.(1998) Odlingssystem i Vänerområdet. En studie av
tidigmodernt jordbruk i Västsverige, Stockholm:
Stockholms universitet.
Johnson, H. B. (1976) Order upon the land: the U.S. rec
tangular land survey and the upper Mississippi country,
New York.
Jönsson, B. & Klang, L. (1983) Kulturlandskapsarkeologi i Uppvidinge. Fornlämningar och arkeologi i Krono bergs län, Kronobergsboken, s. 132–150.
Jönsson, B. m.fl. (1991) Hackerören i Järparyd. Undersök ningar i ett småländskt röjningsröseområde, Arkeo
logi i Sverige, Ny följd 1, s. 17–36.
Kaland, S.H.H. (1979) Lurekalven, lyngheigård fra viking tid/middelalder. En økonomisk studie, I: Fladby, R. & Sandnes, J. (red.), På leiting etter den eldste garden, Oslo, s. 71–88.
Karsvall O. & Jupiter, K. (2014) Medeltida storgårdar i
Sverige. Ett tvärvetenskapligt forskningsområde,
Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs akademien för svensk folkkultur.
Klang, L. (1980) Sävsjö och Granhult i Uppvidinge härad. Exempel på fossila kulturlandskap, Kronobergsboken
Knapp, A.B. (1992) Archaeology and Annales. Time, Space and Change, I: Knapp, A. B. (red.), Archaeology,
Annales and Ethnohistory, Cambridge: Cambridge
University Press, s. 1–21.
Kvamme, M. (1988) Lokale pollendiagram og bosetnings historie, I: Näsman, U. & Lund, J. (red.), Folke
vandringstiden i Norden, Aarhus: Universitetsforla
get, s. 75–114.
Lagerås, P. (2014) Agrara fluktuationer och befolkningsut veckling på sydsvenska höglandet tolkade utifrån röjningsrösen, Fornvännen 109, s. 263 – 277. Lagerås, P., Jansson, K. & Vestbö, A. (1995) LandUse
History of the Axlarp Area in the Småland Uplands, Southern Sweden. Palaeoecological and Archaeolo gical Investigations, Vegetation History and Archaeo
botany 4(4), s. 223–234.
Larsson, L.O. (1964) Det medeltida Värend. Studier i det
småländska gränslandets historia fram till 1500talets mitt, avh. Lunds universitet.
Larsson, L.O. (1970) Kronans jordeböcker från 1500talet och den senmedeltida ödegårdsprocessen. Några synpunkter på terminologi och retrospektiv metod,
Historisk tidskrift 90, s. 24–46.
Larsson, L.O. (1972). Kolonisation och befolkningsutveckling
i det svenska agrarsamhället 1500–1640, Lund: Liber
Läromedel/Gleerup.
Lindkvist, T. (1979) Landborna i Norden under äldre medel
tid, avh. Uppsala universitet.
Lindkvist, T. (1988) Plundring, skatter och den feodala statens
framväxt. Organisatoriska tendenser i Sverige under övergången från vikingatid till tidig medeltid, Upp
sala: Historiska institutionen, Uppsala universitet. Lindkvist, T. & Ågren, K. (1985) Sveriges medeltid, Solna:
Esselte studium.
Lindquist, S.O. (1968) Det förhistoriska kulturlandskapet i
östra Östergötland. Hallebyundersökningen, avh.
Stockholms universitet.
Lindquist, S.O. (1975) Fossilt kulturlandskap som agrarhis torisk källa. Västergötlands fornminnesförenings
tidskrift 6/10, s. 119–164.
Lovén, C. (2015) Det medeltida Sverige. Småland 6. Ydre
härad, band 4, Stockholm: Riksarkivet.
Lund, N. & Hørby, K. (1980) Dansk socialhistorie 2. Sam
fundet i vikingetid og middelalder 800–1500, Köpen
hamn: Gyldendal.
Lägnert, F. (1955) Syd och mellansvenska växtföljder. D. 1. De
äldre brukningssystemens upplösning under 1800talet,
Lund: Gleerup.
Lönnroth, E. (1940) Statsmakt och statsfinans i det medeltida
Sverige. Studier över skatteväsen och länsförvaltning,
Göteborg: Göteborgs högskola.
Lönnroth, E. (1959) Från svensk medeltid, Stockholm: Bonnier.
Lönnroth, E. (1982) Administration och samhälle i 1000 talets Sverige, Bebyggelsehistorisk tidskrift 4, s. 10–23. Mascher, C. (1993) Röjningsröseområden och markindelning
ar i södra Sveriges skogsbygder. Kulturgeografiskt
seminarium 2/93, Stockholm: Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet.
Mascher, C. (1994) Brons och järnålderns odlingslandskap. Återspeglat i det äldre kartmaterialet från södra Västergötland, Mylla, mule människa. Västergötlands
Fornminnesförenings tidskrift 1993–1994, s. 65–80.
Mascher, C. & Connelid, P. (2004) Bygden, järnet och klostergodset i Tvååker och Sibbarp. En landskaps historisk infallsvinkel på den tidigmedeltida järnpro duktionen och klosterdonationen av jord i Tvååker och Sibbarp socknar, Halland, Hikuin (Højbjerg) 31, s. 267–104.
Myhre, B. (1985) Kulturlandskap og sosial organisasjon, I: Jankavs, P. (red.), Projektet bebyggelse och markan
vändning i Västsverige 2500–500 före nutid. Symposie rapport, Göteborg, oktober 1984, Göteborg: Institutio
nen för arkeologi, Göteborg universitet, s. 9–28. Myrdal, J. (1985) Medeltidens åkerbruk. Agrarteknik i Sverige
ca 1000 till 1520, avh. Stockholms universitet.
Myrdal, J. (1988). Agrarteknik och samhälle under 2000 år, I: Näsman, U. & Lund, J. (red.), Folkevandringsti
den i Norden. En krisetid mellem ældre og yngre jernalder, Århus: Universitetsforlaget, s. 87–226.
Myrdal, J. (1999) Jordbruket under feodalismen 1000–1700. Stockholm: Natur och kultur/LT i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg. Myrdal, J. (2003) Digerdöden, pestvågor och ödeläggelse. Ett
perspektiv på senmedeltidens Sverige, Stockholm:
Sällskapet Runica et mediævalia.
Myrdal J. & Söderberg J. (1991) Kontinuitetens dynamik.
Agrar ekonomi i 1500talets Sverige, Stockholm:
Almqvist & Wiksell international.
Nevéus, C. (1974) Trälarna i landskapslagarnas samhälle.
Danmark och Sverige, avh. Uppsala universitet.
Norborg, L.A. (1958). Storföretaget Vadstena kloster. Studier
i senmedeltida godspolitik och ekonomiförvaltning,
avh. Lunds universitet.
Nordlinder, M. (1994) Wiks slott, Uppsala: Wiks folkhög skola.
Norman, P. (1989) Röjningsrösen och förhistoriska gravar,
Arkeologi i Sverige 1986, Stockholm: Raä 1988:2.
s. 97–110.
Norrby, R. (1905) Ydre härads gårdnamn, avh. Uppsala universitet.
Odner, K. (1972) EthnoHistorical and Ecological Settings for Economic and Social Models of an Iron Age Society, Valldalen, Norway, I: Clarke, D. L. (red.),
Models in Archaeology, London: Meuthen & Co.
Ltd., s. 623–651.
Olai, B. (1987) ”till vinnande af ett redigt storskifte”. En
komparativ studie av storskiftet i fem härader, Upp
sala: Uppsala universitet.
Olausson, M. (1989) Kyrklägdan – en tusenårig gårdshisto ria, I: Hemmendorff, O. (red.), Arkeologi i fjäll, skog
och bygd. 2. Järnålder–medeltid, Fornvårdaren 24,
Östersund, s. 115–134.
Olsson, E. G. A. (1988) Nutrient Use and Productivity for Different Cropping Systems in South Sweden During the 18th Century, I: The Cultural Landscape.
Past, Present and Future. Birks, H. H. m.fl. (red.),
Cambridge: Cambridge University Press, s. 123–138. Olsson, G. (1947) Stat och kyrka i Sverige vid medeltidens
slut, avh. Göteborgs högskola.
Pamp, B. (1971) Ortnamnen i Sverige, 3:e uppl, Lund: Lundastudier i nordisk språkvetenskap, serie B. Pedersen, E.A. (1990) Rydningsröysfelter og gravminner –
spor av eldre bosetningsstruktur på Östlandet,
Viking 1990, s. 50–66.
Pira, S. (1920) Norra Vedbo härad år 1542. Bidrag till en ny
beskrivning över häradet, Tranås: Tranås typografiska
anstalt.
Pira, S. (1923) Gamla färdevägar och kultställen i Holaveden.
Anteckningar och studier, Tranås: Holavedens hem
bygds och fornminnesförening.
Porsmose, E. (1987) De fynske landsbyers historie. I dyrknings
fælleskabets tid, avh. Odense universitet.
Porsmose, E. (1988) Middelalder o. 1000–1536, I: Bjørn, C. (red.) Det danske landbrugs historie 4000 f.Kr–1536, Odense: Landbohistorisk selskap, s. 205–417. Prange, K. (1988) Arme riddere. Om riddertitlen og mulig
hederne for at opdele middelalderens adel i sociale grupper, I: Ulsig. E & Enemark, P. (red.), Kongemagt
og samfund i Middelalderen. Festskrift til Erik Ulsig på 60årsdagen 13. Februar 1988, Århus: Arusia,
s. 191–208.
Rackham, O. (1986) The History of the Countryside, London: Dent.
Rahmqvist, S. (1996) Sätesgård och gods. De medeltida
frälsegodsens framväxt mot bakgrund av Upplands bebyggelsehistoria, avh. Stockholms universitet.
Ramqvist, P. H. (1983) Gene. On the Origin, Function and
Development of Sedentary Iron Age settlement in Northern Sweden, avh. Umeå universitet.
Ranheden, H. (1989) Barknåre and Lingnåre. Human
Impact and Vegetational Development in an Area of Subrecent Land Uplift, avh. Uppsala universitet.
Regnéll, J. (1989) Vegetation and Land use During 6000 Years.
Palaeoecology of the Cultural Landscape at Two Lake Sites in Southern Skåne, Sweden, avh. Lunds universi
tet.
Regnell, J. (1992) Preparing Pollen Concentrates for AMS Dating. A Methodological Study from a HardWater Lake in Southern Sweden, Boreas 21(4), s. 373–377.
