Krigsmakten tar sig norrut
En studie av den svenska krigsmaktens syn på sekelskiftets Norrland
Militärhistoria – påbyggnadskurs HT18 C-uppsats 15hp
Namn: Ella Ståhl
Abstract
The purpose of this essay to study how the Swedish armed forces looked at and described the modernization of Norrland as well as its impact on the armed forces during the years 1870– 1920. Aspects investigated in this study are menace, the perception of the population and the expected ability to defend the area. These questions will affect the way Sweden approaches, what at the time was considered a rich and possibly useful, though peripheral, region. Hence the chosen aspects for this study. Previous research that in one way or another touches this area of research has been discussed thoroughly in order to understand the Swedish armed forces view of Norrland in an adequate way.
A great deal of focus has been put into the understanding of how the Swedish armed forces looked at the modernization of Norrland, seen from the already mentioned perpectives. This essay portraits the military perspective of Norrland as possible battleground. A changing Norrland was included in the changes of Sweden, a land of the future, but how did the Swedish armed forces approach this change?
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 5
1.1HISTORISK BAKGRUND 5
1.2TIDIGARE FORSKNING 7
1.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 12
2. METOD OCH MATERIAL 13
2.1TEORETISKT ANGREPPSSÄTT 13 2.2MATERIAL 14 2.3METOD 17 2.4AVGRÄNSNING 19 3. UNDERSÖKNING 19 3.1DISPOSITION 19
3.2FÖRSVARET OCH HOTBILDEN 20
3.4BEFOLKNINGEN OCH HOTBILDEN 25
4. AVSLUTNING 28
4.1DISKUSSION OCH SLUTSATS 28
4.2VIDARE FORSKNING 33 5. REFERENSLISTA 35 KÄLLFÖRTECKNING 35 OTRYCKTA KÄLLOR 35 TRYCKTA KÄLLOR 35 LITTERATUR 36
1. Inledning
1.1 Historisk bakgrund
I en epok, industrialismen, som alltmer präglades av storskalig bearbetning av råvaror, utgjorde riklig och billig tillgång på naturresurser och energi absoluta fördelar i kampen mellan
industrinationerna. Den nation som förfogade över dessa tillgångar inom sina egna gränser var förutbestämd till framgång. Detta var fallet Sverige. Naturresurserna kom därigenom att ingå i ett nationalistiskt credo.1
- Sverker Sörlin, Framtidslandet
Citatet ovan, som jag låter inleda min uppsats, kommer från idéhistorikern Sverker Sörlins avhandling Framtidslandet: debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella
genombrottet. Jag låter citatet inleda min uppsats då det i sin kärna beskriver en period av den
moderna svenska historien som kanske mer än någon annan förändrade Sverige.
Omvälvningen var markant i Norrland, detta som en följd av de goda resurstillgångarna som var oumbärliga för ett industriland i sin vagga. Mycket av det som kom att bli Sveriges lycka och i viss mån fortfarande är det gror ur de norrländska skogarna och därtill kontrollen av dessa marker. Citatet vittnar om ett oundvikligt behov av att bevara kontrollen över resurser och mark vilket sålunda bör ha varit krigsmaktens uppgift. Citatet av Sörlin ramar in den militärhistoriska forskningsluckan som ligger till grund för denna uppsats.
Industrialiseringen nådde Norrland på 1870-talet och kom att bli en utdragen process. Det var under de följande 50 åren som Norrlands energitillgångar började exploateras, det var då älvarna rensades för att bli flottleder och då järnvägen byggdes ut och då ångmaskinen togs i bruk i större skala. Norrlandsfrågan är benämningen på den debatt under 1800-talets senare hälft som diskuterade den framtida huvudnäringen i regionen. I debatten, som är mångbottnad, står jordbruket mot industrin. Norrlandsfrågan konstituerar således den process där
skogsbruksbolagen slogs om förvärvandet av mark och jordbruksfastigheter vid sekelskiftet
1Sörlin, Sverker, Framtidslandet: debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella
samt dess ekonomiska och sociala följder.2
Det sena 1800-talet hade inneburit en stor omvälvning av det norrbottniska landskapet. Hushållen som var perifert utspridda över området gick i regel från självhushållning till ett mer moderniserat jordbruk.3 Vid 1800-talets mitt bodde så när som hela befolkningen på
landsbygden och sju av tio livnärde sig på jordbruk i Norrbotten. Mellan 1850 och 1910 trefaldigades befolkningen, inte som en följd av inflyttning utan på grund av höga födelsetal. Under samma tid minskade antalet människor som fullt och helt livnärde sig på jordbruket, här spelade industrialiseringen sin roll, detta även då Norrbotten 1910 ännu, i relation till övriga Sverige var mindre industrialiserat.4
I denna tid förändrades bilden av Norrland från att vara en i viss grad perifer landsände till att ta rollen som en egen svensk koloni och därav viktig för landet i stort. Norrland blev värt att försvara på grund av sina resurstillgångar och för att närheten till ett Ryssland, som vid tiden upplevdes som allt mer hotfullt, blev mer påtaglig i och med järnvägens nya sträckning.5 När
de norrländska naturresurserna började exploateras i stor skala och deras roll för den svenska ekonomin blev betydande påkallades militär närvaro.6 År 1893 konstaterades det i Riksdagen
att norrbottnisk järnväg inte fick upprättas utan Riksdagens medgivande då en möjlig
expansion av järnvägsnätet norröver berörde såväl nationella, regionala, ekonomiska, militära som politiska intressen.7 Den ryska järnvägen nådde Uleåborg 1886 och åtta år senare stod
järnvägsförbindelsen, den svenska stambanan till Boden färdig.8
I denna väldiga utveckling kämpar delar av den svenska krigsmakten, främst
generalstabskaptenerna Melander och Björlin för att ge frågan om försvar för Norrbotten
2 Edling, Nils, Det fosterländska hemmet: egnahemspolitik, småbruk och hemideologi kring sekelskiftet 1900,
Carlsson, Diss. Stockholm : Univ.,Stockholm, 1996, s 30, samt Björklund, Jörgen ”Den samhällsekonomiska bakgrunden till bodens fästning” i Skeppstedt, Sven & Nyström, Bror Oscar (red.), Boden: fästningen,
garnisonen, samhället, [Kungl. Bodens artilleriregementes historiekomm.] 1990, s 22 Björklund 1990, s 22
samt Sörlin, 1988 s 157
3 Björklund, 1990, s 22 4 Björklund, 1990, s 22
5 Åselius, Gunnar, The "Russian menace" to Sweden: the belief system of a small power security élite in the age
of imperialism, [Univ.], Diss. Stockholm: Univ. Stockholm, 1994, s73
6 Cronenberg, Arvid, ”Från Karlsborg till Boden” i Skeppstedt, Sven & Nyström, Bror Oscar (red.), Boden:
fästningen, garnisonen, samhället, [Kungl. Bodens artilleriregementes historiekomm.] 1990, s 29
7 Björklund, 1990, s 24
8 Ericson Wolke, Lars, Svensk militärmakt: strategi och operationer i svensk militärhistoria under 1 500 år, Ny,
uppmärksamhet.9 När krigsmakten kom till området uppenbarade sig också befolkningen i
trakterna som potentiellt problem. I Norrbotten finns det ursprungsbefolkning som rör sig mellan flera riken och det finns en finskspråkig befolkning som sträcker sig över Sveriges gräns mot Finland. I Norrbotten hade sålunda nationalstatens gränser inte tagits för absoluta, vilket överhängigt skapade problem för krigsmakten. I denna process ges den tidigare rådande centralförsvarstanken10 upp till förmån för ett gränsförsvar och när Norrlands rikedomar
framstod tydliga, även för krigsmakten, beslutade man år 1900 om upprättandet av Bodens fästning.11
1.2 Tidigare forskning
Som den historiska bakgrunden påvisar är Norrland under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal ett intressant studieobjekt, ur flera perspektiv. Vid studier av litteratur och forskning om
sekelskiftets Norrland kan det konstateras att Sverker Sörlins avhandling Framtidslandet, med underrubriken Debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella
genombrottet (1988) utgör grundbulten i den akademiska diskursen om Norrland. Utöver
Sörlins avhandling använder jag mig av Nils Edlings avhandling Det fosterländska hemmet -
egnahemspolitik, småbruk och hemideologi kring sekelskiftet 1900 för att återge ett
norrlandsperspektiv.12 Nils Slungas verk Staten och den finskspråkiga befolkningen i
Norrbotten använder jag mig av för att beskriva en bild av befolkningen.13 Gunnar Åselius
avhandling The “Russian menace” to Sweden – the Belief system of a Small Power Security
Elite in the age of imperialism14 kommer ge övergripande perspektiv på hotbilden. Ytterligare
kommer Den finske fare – Sikkerhetsproblemen og minoritetspoltikk i nord 1860–1940 bidra
med ett Norskt perspektiv på utvecklingen i regionen, men fokus på minoritetspolitik och säkerhetspolitik.15 Slutligen tillskansar jag mig ytterligare kontextualiserande kunskaper
genom att använda mig av samlingsverket Boden: fästningen, garnisonen och samhället16.
Sverker Sörlin är idéhistoriker och har i sin avhandling Framtidslandet - Debatten om
9 Cronenberg, 1990, s 52
10 För diskussion om centralförsvarsbegreppet se Cronenberg, s 31f 11 Sörlin, 1988, s 92
12 Edling, Nils, Det fosterländska hemmet: egnahemspolitik, småbruk och hemideologi kring sekelskiftet 1900, Carlsson, Diss. Stockholm : Univ.,Stockholm, 1996
13 Slunga, Nils, Staten och den finskspråkiga befolkningen i Norrbotten, Tornedalica, Luleå, 1965
14 Åselius, Gunnar, The "Russian menace" to Sweden: the belief system of a small power security élite in the age of
imperialism, [Univ.], Diss. Stockholm: Univ.,Stockholm, 1994
15 Eriksen, Knut Einar & Niemi, Einar, Den finske fare: sikkerhetsproblemer og minoritetspolitikk i nord 1860-1940 Univ.-forl., Oslo, 1981
16 Skeppstedt, Sven & Nyström, Bror Oscar (red.), Boden: fästningen, garnisonen, samhället, [Kungl. Bodens artilleriregementes historiekomm.], [Boden], 1990
Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet redogjort för
moderniseringen av Norrland. Sörlins avhandling har en genomgående bred ansats, där avhandlingens teman är många, men alla kopplade till det norrländska industriella
genombrottet. Inledningsvis får vi följa med genom den mångåriga historien om Norrland som projektionsyta för nya visioner. Å ena sidan går det att följa framtidsbilden av Norrland som ett jordbruksland bakåt genom flera decennier, å andra sidan går det också att urskilja framtidslandet som ett industrinorrland. Dessa två bilder av Norrland kommer att bestå in i 1900-talet. Norrlandsbilden skulle enligt Sörlin inte vara fullgod utan porträtteringen av kylan och snön. Norrland har nämligen genom historien varit kallt och beskrivits som kallt och snöigt, och kommer fortsättningsvis troligen beskrivas så. Därtill anför Sörlin att exotismen, åsyftande de främmande föreställningar man hyste om folk och ort, är en signifikant del av bilden av Norrland, mer än någon annan del av Sverige var Norrland föremål för exotism. Denna föreställning levde kvar in i 1900-talet med samiska renkaravaner, antropologiska sensationer och beskrivningen av naturgeografiska sällsamheter. Slutsatsen som dock kan dras om de olika bilderna av Norrland om att man genom historien sett Norrland som något annat, något bortom det vanlig på vilket man kunnat projicera olika framtidsutsikter, som det framtidsland Norrland var.17
Vidare har Framtidslandet två tydliga teman, å ena sidan konkretiserar den hur Norrlands nya roll tedde sig i samband med industrialiseringen, å andra sidan analyseras norrlandsdebatten utifrån ideologiska perspektiv. Det är det första av teman, Norrlands nya roll, som jag kommer använda mig av och i viss utsträckning kommer komplettera med ett militärt perspektiv. Sörlin menar att Sverigebilden redan 1809 förändrades och att Norrland skulle komma att bli alltmer väsentligt. Innan dess hade Sverige delats in i en öst-västlig riktning men förlusten av Finland medförde en förändrad geostrategisk verklighet.18
Den svenska kartan kom att bli en från söder till norr och det är den förändringen som i mångt och mycket slår rot under sekelskiftet 1900 och sålunda utgör mitt undersökningsobjekt. Centralförsvarstanken överges till förmån för ett gränsförsvar.19 Sörlin skriver att det var i och
med förståelsen för de norrländska naturresurserna som krigsmaktens intresse för landsänden grodde. Det var följaktligen i perioden som idag benämns som industrialiseringen och
17Sörlin, 1988, s 92 18 Sörlin, 1988, s 47
moderniseringen, tillika under rådande norrlandsdebatt som detta skedde. Sörlin berör inte vidare de militära intressena i området och detta perspektiv som är för ämnet avgörande får sökas på andra håll.20
Edlings avhandling har som syfte att behandla bakgrunden till 1904 års riksdagsbeslut om egnahemslån, som beskrivs vara grunden för den expansiva jordbrukspolitik som skulle bedrivas fram till andra världskriget.21 I och med detta skulle fler svenskar bli bofasta, och det
på egen jord.22 Egnahem är ett problematiskt begrepp och försök att definiera egna hem skulle
inbegripa en skala mellan arbetarbostad och ekonomiskt självständiga småjordbruk.23 Det
som kan tyckas intressant med utvecklingen av en politik som ser nyttan med etablering av småbruk/egnahem är att den sker parallellt med den av Sörlin beskrivna moderniseringen, som leder Sverige bort från jordbruksstrukturen. Det som för mig är av intresse i Edlings avhandling är homogeniseringen av folket som beskrivs äga rum i och med egnahemslånen. I detta perspektiv finns det en sammanlänkning mellan mitt uppsatsämne, Sörlins tankegångar i
Framtidslandet och Slungas beskrivning av den finsktalande befolkningen. Edling beskriver
en debatt och föreställning om att försvarsviljan skulle öka i och med kolonialiseringen av Norrland och att man frekvent uttryckte misstro mot den finska befolkningen i Tornedalen, något den nya ditvandrade svensktalande befolkningen delvis skulle kunna råda bot på.24
Edlings avhandling analyserar ett förändrat förhållande till hur man betraktade och bemötte de sociala och strukturella problemen som ledde till urbaniseringsprocessen och till utvandringen. I sitt verk beskriver författaren ett Sverige i förändring och kontextualiserar
egnahemspolitiken. Åren som undersöks i avhandlingen inbegriper en dubblering av industrins andel av BNP och den moderna stadens födelse i och med urbaniseringen.
Samtidigt var utlåningen som egnahemspolitiken bestod av en form av politisk styrning som verkade återhållande i och dämpande i relation till den ihållande
framåtrörelsen. ”Egnahemspolitiken var vid och vag” skriver Edling och menar att dess syfte var mångbottnat, i ideologi och i en föränderlig tid. Dess tydliga antisocialistiska hållning, i
20 Sörlin, 1988, s 49 21 Edling 1988, s 12 22 Edling, 1996, s 12f 23 Edling, 1996, s 33 24 Edling, 1996, s 82
relation till dess socialpolitiska ansats är svår att sätta fingret på, men något som blir klart är att den fick en till viss del fosterländsk syftning och funktion.25
Edling refererar till Sverker Sörlin i sin avhandling och menar att de har en likriktad ansats, det vill säga har som syfte att porträttera debatten kring Norrlands industrialisering och dess motreaktioner.26 Vidare skriver Edling att Norrlandsfrågan inte fått rum i studien trots att den
är besläktad med avhandlingens huvudtema: egnahemsfrågan. Författaren menar att detta är fallet då denna fråga redan stötts och blötts i, och fullgott avhandlats av Sverker Sörlin.27
Edling och Sörlins perspektiv på den valda perioden kommer att kompletteras av Nils Slungas avhandling från 1965. Slungas avhandling undersöker vad författaren benämner som det, vid tiden största undantaget i Sverige; den finsktalande befolkningen i Norrbotten. Slunga
beskriver inledningsvis komplexiteten i att använda definierande ramar som stam, nationalitet och språk för att definiera grupper, men att språket är av störst vikt och det sålunda är det som togs i beaktande vid författandet av avhandlingen. Syftet är att undersöka förhållandet mellan statliga myndigheter och den finsktalande befolkningen, för att på så vis belysa vilken roll språket spelade. Urvalet av nedslag i avhandlingen följer vad Slunga benämner som ämnen som ”äga relevans för befolkningen av språket betingade särprägel.”28 Någon vidare
diskussion om vilka ämnen som ses som relevanta och varför förekommer ej, men det tål ändå konstateras att inget av ämnena ter sig oväsentligt eller ogrundat.
Slunga beskriver det finska språkets roll inom flera olika sfärer. Däribland inom skolpolitiken, järnvägspolitiken och utrikespolitiken. Mediebilden avhandlas och ytterligare gör författaren nedslag i fyra olika riksdagsfrågor. När riksdagen 1874 beslutade om finnbygdsanslaget påbörjades en process inom vilken staten skulle försvenska bygden. Det handlade i första rummet om upprättandet av skolor och påbörjandet av en folkundervisning riktad mot de finsktalande. Det genomfördes också kultursatsningar, allt för att området skulle försvenskas via ett tillgängliggörande av rikets språk och kultur. Slunga anför att den finsktalande
befolkningen välkomnade de försvenskande reformerna, delvis för att dessa bröt den av språket kantade isoleringen. Avhandlingens tema är intressant så till vida att dess beskrivning av försvenskningsprocessen som ägde rum under tiden beskriver människorna nära inpå.
25 Edling, 1996, s 373 26 Edling, 1996, s 373 27 Edling, 1996, s 26 28 Slunga, 1965, s 5
Slunga skriver att det går att urskilja en föreställning om tvåspråkigheten eller
finskspråkigheten i trakterna som ett hot mot den svenska homogeniserade befolkningen.29
I denna avhandling blir språkfrågan också belyst ur ett militärt och utrikespolitiskt perspektiv. Vid tal om ett utvidgande av järnvägen vid sekelskiftet påtalas försvenskningsperspektivet ha vägt tungt, till och med tyngre än de militära och befolkningen benämns som lojal gentemot sitt svenska fosterland. Lojaliteten till trots beskrev finsk press den svenska politiken i kritiska ordalag, något man tog avstånd ifrån i bygden. Orterna med finskspråkig befolkning var inte föremål för någon särskild försvarsanläggning, enligt Slunga. Däremot sågs denna del av landet till viss del som en inkarnation av ryssfaran själv och det tål konstateras att denna landsgräns, för Sveriges del utgjorde en av de mer ömtåliga och instabila.
Vidare kommer Gunnar Åselius avhandling The “Russian menace” to Sweden – the Belief
system of a Small Power Security Elite in the age of imperialism kunna bidra med förståelse
för den vid tiden rådande hotbilden. Åselius har undersökt bilden av Ryssland, sett ur svenska diplomater, officerare och politikers ögon, i relation till den samtida ideologin
imperialismen.30 I verket avhandlas perioden 1880–1914, en innehållsrik period som också
ligger innanför min undersöknings tidsram. I och med unionsupplösningen och det ryska nederlaget i rysk-japanska kriget förändras det svenska strategiska läget, Åselius studerar denna förändring. Åselius beskriver vad som föranledde den svenska säkerhetsstrategin och Norrlands nya roll berörs. Åselius verk kommer sålunda kunna hjälpa mig med viss
kontextualisering av uppsatsämnet och den kommer därtill kunna ge en bild av vad som föranledde beslutsfattande i Norrlandsfrågan. Det bör nämnas att även Åselius refererar till
Framtidslandet och Sörlin i sin utsaga om det samtida Norrland och dess säkerhetspolitiska
verklighet. Åselius skriver att bilden av Norrland förändrades från att vara en i viss grad perifer landsände till att ta rollen som en egen svensk koloni, värd att försvara på grund av sina resurstillgångar och med ett Ryssland allt närmre inpå och således mer hotfullt.31
Den finske fare – Sikkerhetsproblemen og minoritetspoltikk i nord 1860–1940 är ett verk som
synliggör den norska statsapparatens förhållningsätt till den finska befolkningen i norr. Denna bok utgår ifrån den vanligt förekommande föreställningen om rysskräcken, men anför att det under moderniseringen och nationalstatsbyggandet 1860–1940 också fanns en rädsla för den
29 Slunga, 1965 s 176f 30 Åselius, 1994, s 3ff 31 Åselius,1994, s 73
finsktalande, eller etniskt finska befolkningen i finnmarkerna. I boken ges ytterligare ett perspektiv på frågan om minoriteter som ett säkerhetshot, ur ett icke-svenskt perspektiv. Denna bok möjliggör en viss perspektiv-vidgning av resultaten i denna uppsats.
Norrlandsbilden, värnpliktens betydelse och upprättandet av Bodens fästning påverkade uppfattningen om denna del av Sverige vilket går att läsa om i Boden: fästningen, garnisonen
och samhälle. Historieverket består av redogörelser för flera olika perspektiv om
upprättandet av fästningen. Kapitlen återger en mångårig historia om områdena runt Boden, ekonomiska resonemang, arkitektoniska resonemang och militärt tänkande. Boken innehåller också geografiska resonemang om Norrland som operationsområde, men fokuserar främst på hur fästningens upprättande gick till och dess syfte och verkan, snarare än att den porträtterar ett Norrland i förändring.32
1.3 Syfte och frågeställning
Militärhistoria är en inriktning inom historieämnet och handlar ytterst om hur de stora samhällsstrukturerna och den militära sektorn samspelat i olika tider, på olika platser.
Detta, militärhistoriens möjliga helikopterperspektiv, blir påtaglig i denna uppsats vars ansats är vid och vars huvudbry delvis är icke-militära förändringsprocesser ur ett militärt perspektiv, där källorna kan konstateras vara militära. Med utgångspunkt i den historiska bakgrunden och i den tidigare forskningen kan det konstateras att den berörda perioden var en föränderlig tid och att denna förändring i allra högsta grad berörde krigsmakten. Därför, och med grund i den militärhistoriska forskningslucka som uppenbarat sig, förstås det övergripande syftet med uppsatsen vara att undersöka hur krigsmakten såg på försvar av Norrland, dess befolkning
och på hoten mot det egna, mellan åren 1870 och 1920.
Den för syftet övergripande frågeställningen är:
• Vilken norrlandsbild ges i militära källor under moderniseringsperioden samt
hur förstås denna i sin samtida kontext?
Med utgångspunkt i tidigare forskning kan det konstateras att norrlandsfrågan, som så kallat när man beredde hur moderniseringen av Norrland skulle te sig under sent 1800-tal och tidigt
32Skeppstedt, Sven & Nyström, Bror Oscar (red.), Boden: fästningen, garnisonen, samhället, [Kungl. Bodens
1900-tal, sällan berörts ur militär synvinkel, det vill säga: vad detta skulle få för konsekvenser för krigsmakten. Det är sålunda av absolut vikt att studera hur krigsmakten resonerade om markerna, folket och möjligheten att försvara desamma. Den definierade vetenskapliga forskningsluckan är således ett militärhistoriskt perspektiv på moderniseringen av Norrland. Politiskt och ekonomiskt, såväl som idéhistoriskt, är detta grundligt beskrivet.
Det låter sig nämnas redan nu att arbetet med uppsatsen skett deduktivt och att den omkringliggande forskningen i mångt och mycket fått forma syfte och frågeställning.
2. Metod och material
2.1 Teoretiskt angreppssätt
Den teoretiska ansatsen i denna uppsats kommer från den rika kontexten som diskuteras under kapitlet för tidigare forskning. Jag har använt Sverker Sörlins avhandling som beskriver moderniseringen av Norrland som min utgångpunkt. Men vad är Norrland? Och vad är
moderniseringen? Sörlin menar att Norrland är en geografisk plats utan helt självklar
avgränsning. Det finns sålunda ingen vedertagen och historiskt försvarbar definition av vad Norrland är och det kan följaktligen te sig märkligt att undersöka en bild av ett område som inte är klart definierat. Men denna ovetskap om de norrländska gränserna är en del av Norrlandsbilden. Uppsatsen ämnar studera krigsmaktens uppfattning om Norrland under moderniseringsperioden, därav är den geografiska ovissheten inget problem, utan snarare en tillgång. När jag studerar krigsmaktens norrlandssyn är det genom ett raster vars nät är ett kolonialt språkbruk och ett kolonialt förhållningssätt.33 Hela historien om sekelskiftets Norrland handlar om att lära känna en svensk periferi, utnyttja dess resurser och göra den till Sverige. Det gör att det svenska förhållningsättet till Norrland kan liknas vid ett kolonialt sådant, särskilt i avseende av hotbild och befolkning.
Moderniseringen enligt Sörlin avser inte enbart de nya produktionsformerna som den industriella revolutionen medförde utan även den förändrade samhällsformen som kom med denna förändring. Moderniseringen medförde som beskrivet i tidigare forskning nya
bosättningsformer, tätorter växer fram och dess sociala konsekvenser bemöttes delvis med egnahemspolitiken. Kommunikationerna, i form av tåg och nya vägar var också en del av
moderniseringen.34 Sörlin anför även att mentalitetsförändringar ryms inom begreppet
modernisering och det inbegriper både hotbild och befolkningsbilden som jag ämnar studera.
Å ena sidan kommer denna uppsats inte ha en självklar och tydlig teoretisk ram att förhålla sig till, det hade i det stora hela begränsat möjligheterna till besvarandet av frågan och sålunda hämmat förståelsen för krigsmaktens norrlandssyn. Om teori å andra sidan förstås vara ett metodologiskt sätt att göra den nya kunskapen generaliserbar och om dess syfte överhängande är att göra källmaterialet begripligt för forskaren kommer denna uppsats vara teoririk.
Undersökningen kräver omfattande kontextualisering för att forskningresultaten ska bli
tydliga. Som beskrivet under tidigare forskning finns det en stor forskningsbakgrund som i det närmaste konstituerar en teoretisk utgångspunkt. För att sammanfatta forskningsunderlaget kommer Sörlins avhandling bidra med periodisering och teori i form av perspektiv på politisk och ekonomisk modernisering samt bidra med perspektiv på befolkningen. Edlings
avhandling kommer komplettera Sörlins perspektiv med en bild av en politisk idé och
verklighet som delvis gick i motsatt riktning, emot moderniseringen men som också speglade en väsentlig roll för sekelskiftets Norrland. Slungas avhandling kommer sprida ljus över den gängse uppfattningen beträffande befolkningen runt gränserna i norr och Åselius kommer kunna ge det övergripande mer strategiska perspektivet gällande hotbild. Allt som allt är förutsättningarna för att förstå om än en liten bit av historien om sekelskiftets Norrland – ur krigsmaktens perspektiv möjliggjorda.
2.2 Material
Materialet som används i undersökningen är av flera olika slag, allt för att så genomgående som möjligt kunna porträttera krigsmaktens norrlandssyn vid tiden. Utgångspunkten är Topografiska avdelningens rekognosceringsrapporter från åren 1870–1920. Dessa är många och materialet omfattande. Fördelaktigt är att jag har god kännedom om materialet sedan tidigare då jag författat en uppsats med syfte att studera hur Generalstaben och Kungliga Krigsskolan resonerade om det norrländska operationsområdet, med fokus på klimat och geografi under perioden 1900–1914. I uppsatsen studerades hur framkomlighet porträtterades och denna uppsats slutsatser och process ligger till viss del som grund för min förståelse för krigsmaktens norrlandssyn.
I denna uppsats har Topografiska avdelningens rekognoseringsrapporter användas för att studera krigsmaktens norrlandssyn, avseende befolkningen, språket och hotbilden. Dessa mer etnologiska ämnen finns med i krigsmaktens rapporter, även om syftet med rapporterna inte är att diskutera just dessa mer etnologiska frågor. Föreställningarna om befolkningen och
hotbilden som undersöks i denna uppsats är ofta subtilt invävda i resonemang om
framkomligheten och möjligheten att försvara operationsområdet. Det kan tänkas att vissa föreställningar om folk och ort var så pass normaliserande att det sällan ens behövde uttryckas. Rapporterna som studerats är Rekognoscering i Norrbotten från 1903 av Gustaf Bouveng.35
Vid tiden för rapportförfattandet var Bouveng löjtnant vid Generalstaben och skulle senare komma att bli överste i armén.36 Rapporten Rekognoscering i Övre Norrland författades av
Gösta Liliehöök 1903 kommer också studeras.37 Liliehöök var också löjtnant vid
Generalstaben men skulle senare bli kapten vid Norrbottens regemente, samt chef för Krigsskolan och överste i Generalstaben.38 Rapporten Norrbottens operationsområde från
1905 är författad av Henning Stålhane, vid tiden kapten i Generalstaben och verksam vid Topografiska avdelningen.39 Ytterligare har Lundbergs rapport Utkast till en geografi över
Sverige och dess grannländer från 1912 studerats.40 Den sista rapportens från Topografiska avdelningen är författad av Ivar Holmquist och heter Operationsområdet mellan Råne och
Kemi älvar, avsedd att utdelas vid mobilisering 1910.41 Holmquist var kapten i Generalstaben
och verksam vid Topografiska avdelningen mellan 1908 och 1912.42
Utöver Topografiska avdelningens rekognoseringsrapporter kommer även chefsexpeditionens handlingar angående befästningsväsendet gällande Boden användas, även i dessa diskuteras möjligheterna att försvara området utifrån befolkningsperspektiv.43 Denna volym innehåller
diverse handlingar som berör upprättandet av Bodens fästning. Delvis är dessa handlingar
35 Generalstaben (KrA) Topografiska avdelningen 1881-1937, Militärgeografiska arbeten, vol, 9 nr 32,
Rekognoscering i Norrbotten av G. Bouveng 1903.
36 Generalstaben 1873-1923: en minnesskrift, Norstedt, Stockholm, 1923, s 270
37 Generalstaben (KrA) Topografiska avdelningen 1881-1937, Militärgeografiska arbeten, vol, 9 nr 33,
Rekognoscering i Övre Norrland av G. Lilliehöök 1903.
38 Generalstaben 1873-1923: en minnesskrift, Norstedt, Stockholm, 1923. s 282 samt Wikland, Erik, Lennart
Lilliehöök, Band 23, (1980-1981), s121.
39 Generalstaben 1873-1923: en minnesskrift, Norstedt, Stockholm, 1923, s 288.
40Generalstaben (KrA) Topografiska avdelningen 1881-1937, militärgeografiska arbeten, vol, 15, nr 52, Utkast
till en geografi över Sverige och dess grannländer, av T. Lundberg 1912.
41 Generalstaben (KrA) Topografiska avdelningen 1881-1937, militärgeografiska arbeten, vol 15 nr 51
Operationsområdet mellan Råne och Kemi älvar, avsedd att utdelas vid mobilisering, av I. Holmquist 1910.
42 Wikland, Erik, CAF Ivar Holmquist, Band 19 (1971-1973), s288.
författade av Friherre Axel Rappe som i det närmaste beskrivs vara Bodens andliga upphovsman, tillika generalstabschef.44
Slutligen har jag använt Kungliga krigsvetenskapsakademins handlingar och tidskrift. I dessa samlas texter och anförandens från drygt två seklers militärt tänkande. De texter jag har använt kommer från åren 1870–1920 och berör på ett eller annat sätt den norrländska moderniseringen. Jag studerar Lagerhjelm s Några betraktelser öfver det s.k.
svenskacentralförsvarsystemet från1881, Bratts Om grundvillkoren för ett betryggande försvar af vårt land, från 1902 samt Ett inlägg i frågan om försvar af vår norra gräns från
1904 och Snöskidan eller snöskon från 1998.45 Ytterligare har jag studerat två anföranden av
Gustaf Björlin. Vårt försvar mot norr och Några ord om vår försvarsfråga är båda författade 1890.46
Uppsatsen ämnar undersöka krigsmaktens uppfattning om Norrland vid sekelskiftet och inte de faktiska omständigheterna, det är sålunda den kvarvarande bilden som undersöks och i detta syfte antas materialet vara trovärdigt och representativt för krigsmaktens syn.
Materialets trovärdighet behöver inte beröras mer än till att jag ska undersöka krigsmaktens bild av Norrland och det gör jag utifrån uppenbart militära källor. Krigsarkivet arkivering och kungliga krigsvetenskapsakademins handlingar och tidskrift, samt handlingar angående befästningsväsendet från Generalstabens Chefsexpeditionen är äkta. Det är också, som
tidigare nämnt en uppfattning som undersökts, sålunda finns det ingen ansats, i denna uppsats, till att porträttera en verklighetstrogen bild i fråga om de faktiska omständigheterna utan snarare hur förhållanden uppfattades av krigsmakten. Som diskuterats under metodkapitlet är de återgivelser som är av intresse för mig i denna uppsats inte syftet med rapporterna och texterna från krigsmakten, därav finns där ett resonemang om källmaterialets vidspriddhet. Med vidspriddhet menar jag att det på många sidor går att urskilja ett fåtal rader som berör antigen strategiska perspektiv eller de etnografiska frågorna som denna uppsats har till syfte
44 Cronenberg, 1990, s 51.
45Lagerhjelm, G.R, Några betraktelser öfver det s.k. svenskacentralförsvarsystemet, Kungliga
krigsvetenskapsakademins handlingar och tidskrift, 1881. Bratt, J Om grundvillkoren för ett betryggande försvar
af vårt land, I Kungliga krigsvetenskapsakademins handlingar och tidskrift, 1902. Ett inlägg i frågan om försvar af vår norra gräns, Kungliga krigsvetenskapsakademins handlingar och tidskrift, 1904 & Snöskidan eller snöskon, Kungliga krigsvetenskapsakademins handlingar och tidskrift, 1998.
att utreda.
2.3 Metod
Uppsatsens metod ter sig deduktiv. Det innebär att frågeställningen är formulerad utifrån ett tidigare forskningsläge. Ett tidigare outforskat perspektiv på ämnet identifierades och sedan söktes svar på den övergripande frågeställningen i tillgängligt militärt material. Det deduktiva arbetssättet innebär att forskningsfrågan och hela undersökningen kantas av en teoretisk ansats och att den teoretiska kontexten närvarar i alla aspekter av uppsatsskrivandet.47 Den
teoretiska ansatsen kommer främst från Sverker Sörlins avhandling Framtidslandet och innehållet i den debatt som porträtteras av Sörlin. Sörlins periodisering av ett Norrland i förändring, inbegriper många intressanta sektoriella förändringar vari jag ska studera två av dessa, ur krigsmaktens perspektiv.
För att kunna besvara den övergripande frågeställningen Vilken norrlandsbild ges i militära
källor under moderniseringsperioden samt hur förstås dessa i sin samtida kontext? har tre
operationaliserande frågor formulerats. Dessa frågor är som följer: • Hur beskrivs möjligheten att försvara området?
• Hur skildrar krigsmakten befolkningen? • Hur ter sig hotbilden i materialet?
Textanalysen som kommer genomföras är av genomgripande hermeneutisk karaktär vilket innebär att min förståelse för materialet har sitt ursprung i de erfarenheter och kunskaper som jag som författare har med mig när jag studerar texten. Kontexten, det vill säga tid och rum tillåts spela roll och den har hittats inte enbart i forskningsbakgrunden utan också i den kunskap jag har tillskansat mig om krigsmaktens förhållningsätt och syn på framkomligheten i samma område vid samma tid, något jag studerat tidigare.
Att metoden är genomgripande hermeneutisk kommer bli synligt i porträtteringen av krigsmaktens gängse föreställningar om platsen, tiden, folket och hotbilden. För att förstå
47Gustavsson, Martin & Svanström, Yvonne (red.), Metod: guide för historiska studier, Upplaga 1,
krigsmaktens norrlandsbild är intertextuell förståelsen av stor vikt. Intertextualitet innebär en förståelse för och vaksamhet inför att varje text författats i ett sammanhang och att stilart, litterära grepp och sektoriellt språk eller ton är av vikt för förståelsen. Helt enkelt, om det finns några stilistiska drag eller någon särskild form som mitt källmaterial tar. Hur ser en militärrapport ut?
Det är inte ovanligt att historiker som handskas med frågor berörande medeltidshistoria eller historia äldre än så skapar strategier för generalisering av ett fragmentariskt källmaterial. I denna undersökning kommer jag trots att dess undersökningsår är förlagda till 1870–1920 även hantera ett fragmentariskt underlag och diskutera vad det ger för konsekvenser för uppsatsens slutsatser. Hermeneutik och vikten av att kontextualisera källmaterialet framhålls som lösningar i hanteringen av fragmentariska källor.48
Miles Fairburn anför i sin bok Social history – problems, strategies + methods att
fragmentariska källor är ett av historikerns mest vanliga dilemman. Övergripande undersöker och sprider Fairburn ljus över socialhistoriens problem i och med att dess syfte överhängigt är att porträttera den lilla och i viss mån vanliga människans liv, tankevärld och idéer. Fairburn skriver att det inom socialhistorien är vanligt att generalisera utifrån ett fåtal exempel. Här är det alltså vedertaget att man låter ett fåtal relevanta exempel som man menar är representativa tala för en större grupp. Fairburn påvisar sedan att denna metod, om den används ensamt, har långtgående konsekvenser.49 I denna uppsats kommer materialet och slutsatserna att
kompletteras med en stor återgiven historisk kontext. Detta syns i den tidigare bakgrunden och avslutningsvis kommer resultaten i undersökningen diskuteras med utgångspunkt i slutsatser från tidigare forskning. Detta kommer som följd av materialets egenskaper att ges stort utrymme och annan litteratur ta plats för att rättmätigt kunna påvisa och förklara
krigsmaktens norrlandssyn gällande befolkning, försvarsförmåga och hotbild. Sålunda är jag medveten om vilka konsekvenser materialet ger när det kommer till att dra långtgående slutsatser. Materialets egenskaper medför att jag inte kommer behandla olika urkunder olika.
48 Fairburn, Miles., Social history: problems, strategies and methods., Macmillan, Basingstoke, 1999, s 39ff 49 Fairburn, 1999, s 33ff.
2.4 Avgränsning
Uppsatsen kommer att begränsas till att behandla åren 1870–1920 då dessa 50 år inbegriper stor förändring. Uppsatsen kommer bygga på en definition av modernisering som Sverker Sörlin gör gällande i sin avhandling, men denna modernisering kommer studeras utifrån militära rapporter, för ett militärt perspektiv. Tidsramen om 50 år är gängse i ekonomisk-historiska kretsar gällande moderniseringen av Norrland, även om denna modernisering inte har en abrupt början eller slut.50 Denna tidsram beskrivs av Sörlin som vanlig och frekvent
återkommande i den akademiska diskursen om Norrland. Denna ram ger även mig som författare rum att studera en stor mängd rapporter och anföranden om Norrland, än vad en kortare period hade tillåtit.
Uppsatsens ansats är att porträttera en övergripande bild av moderniseringen av Norrland utifrån krigsmaktens perspektiv och som en följd av denna ansats är avgränsningen varken snäv eller restriktiv. För det militära perspektivet anses åren 1870–1920 vara bra och
motiveras med att regionen vid tiden utvecklades och därigenom fick en förändrad roll i och med exploateringen av resurser, järnvägens utbyggnad, befolkningsökning och utvidgad värnplikt, ny minoritetspolitik, införd värnplikt, planering och upprättande av Bodens fästning. Dessa viktiga förändringar kan konkluderas vara ett resultat av ett ökat norrlandsintresse. Även om perioden som undersöks är omfattande så är uppsatsens källor begränsade till att omfatta material från Generalstaben och Kungliga krigsvetenskapsakademin, detta som en följd av både geografiska och arbetsekonomiska skäl.
3.
Undersökning
3.1 Disposition
Undersökningen kommer författas utifrån två olika kategorier som menar besvara de två första operationaliserande frågorna Hur beskrivs möjligheten att försvara området? Och Hur
skildrar krigsmakten befolkningen. Den tredje operationaliserande frågan Hur ter sig hotbilden i materialet? kommer besvaras parallellt med de två första. Hotbilden kommer
sålunda belysas dels i relation till att försvara området, dels i relation till krigsmaktens befolkningsbild. En redogörelse för källmaterialet i två kapitel kommer följas av en
diskussion där dess innehåll sätts i relation till tidigare forskning och den historiska kontexten.
Jag har som ansats att återge materialet kronologiskt i relation till när texterna författades, men det finns undantag där rapporternas innehåll blir tydligare i relation till varandra.
3.2 Försvaret och hotbilden
I Kungliga Krigsvetenskapsakademiens tidskrift No 11 från juni 1881 går det att läsa om Sveriges strategiska läge efter förlusten av Finland 1809. Överste G.R Lagerhjelm menar att: ”Genom förlusten af Finland var ej allenast Sveriges ställning i politiskt hänseende, utan dess strategiska läge, gent emot sin östra granne, fullkomligt förändrat.” Här förstås hotbilden och därtill förmågan att försvara det svenska territoriet vid angrepp som förändrat i grunden, något som påverkar krigsmakten många år senare, under moderniseringsperioden.
Fortsättningsvis beskriver skribenten att Sverige i och med förlusten av Finland också förlorade en tredjedel av sin armé som dessförinnan varit en förpost mot Rysslands (traditionella) erövringsplaner.51
I Vårt försvar mot norr av Gustav Björlin från 1890 diskuterar Gustaf Björlin hotbild och möjlig försvarsplanering för de norra delarna av Sverige. Björlin anför att Tornedalen i gränstrakterna vid tiden enbart är någorlunda befolkat och att den gängse uppfattningen sålunda är att detta område inte är värst begärligt, även om befolkningen så skulle växa. Därtill anför Björlin att framkomligheten är så pass låg och att man på olika håll inte kan försörja sig utan följaktligen behöver medhava proviant av olika slag, något som bidrar till områdets icke-attraktion. Björlin menar, enligt vad som enligt honom går tvärt emot gängse uppfattning, att denna del skall komma att bli begärlig som en följd av dess strategiska läge.52
Björlins resonemang om försvar av Norrland hänger på att en annan makt skulle komma till svensk undsättning och att dess flotta skulle nå Bottenhavet och Bottenviken:
...om fienden skulle rigta sin hufvudanfall mot vår norra gräns. Han skall kunna göra detta både vinter och sommar. Gjorde han det vintertiden, då våra hamnar voro tillfrusna, skulle ingen främmande flotta kunna komma till vår hjälp, och för hvarje mil han framryckte i söder skulle han vid fredsslutet kunna öka sina anspråk.53
51 Lagerhjelm, G.R, Några betraktelser öfver det s.k. svenskacentralförsvarsystemet, kungliga
krigsvetenskapsakademins handlingar och tidsskrift, 1881, s321f
52Björlin, Gustaf, Vårt försvar mot norr, 2 uppl., P. A. Norstedt & S:r, Stockholm, 1890 s 4f
Särskilt i fråga om vår östra granne, hvilken gerna börja sina krig med att taga panter och som haft en synnerlig förkärlek att börja sina krig mot oss vintertiden, borde ett dylikt tillvägagående icke lempas bort ur räkningen. Dertill kommer, att ett eventuellt krig för oss enigt all sannolikhet icke skulle uppstå annat än så småningom och då i förening med ett större krig mellan andra magter.54
I de två citaten diskuterar Björlin hotet från öst och framför att det i detta nu inte föreligger något särskilt hot mot enbart Sverige, utan ett krig mot Sverige skulle inbegripa en större konflikt med fler stater. Denna, hotbilden bör dock inte förstås som att försvar av Norrland är en småsak, utan den svenska krigsmakten bör vara redo för angrepp, sommar såväl som vintertid. I ytterligare ett anförande, Några ord om vår försvarsfråga, menar Björlin att det inte spelar någon som helst roll hur välvillig och vänskaplig en främmande makt är, vid ett angrepp österifrån ligger denna krigsskådeplats i realiteten för långt bort från hjälpen.55 Även
den svenska flottan skulle som en följd av isläggningen vara för långt bort vid ett krigsutbrott vintertid i dessa trakter.Björlin menar att ett krigsutbrott som en följd av att flottan då lämnas utanför är mest troligt och att den svenska krigsmakten därför bör betrakta Sverige inte som en ”hafomsluten ö, utan att det sammanhänger med vår östra granne i nord.”56 Förmågan att
försvara Norrland och därigenom Sverige hänger enligt Björlin inte enbart på flottans kapacitet och det är på land armén kommer behöva möta sin angripare.
Björlin skriver att de hittills, refererade till 1890 är sant att angrepp mot Norrbotten får den östliga grannen vore både svårt och dyrt att genomföra. Lika lite som det finns goda samfärdsmedel i Norrbotten, lika lite finns det goda möjligheter att förflytta sig i det glest befolkade norra Finland. Fram till dessa dagar har alltså svårigheten att rent operativt genomföra ett angrepp mot de nordliga delarna av Sverige verkat hindrande. Däremot pågår det en markant förändring, som Björlin skriver ”... den rätta tidpunkten har ännu icke varit inne. Men tyvärr synes denna närma sig med stora steg.”57 Björlin vidareutvecklar sitt
resonemang och menar att den ökade folkmängden och därigenom bebyggelse och kreatur medför att området blir mer begärligt. Därtill anför Björlin att järnvägens utbredning medför att hotet från vår östliga granne ökar markant. Järnvägen når i det finska fallet Uleåborg, 130 kilometer från den svenska gränsen, och förväntas inom en snar framtid nå Torneå, vid gränsen. Björlin varnar för att den strategiska uppmarschen ända från St Petersburg, varifrån
54 Vårt försvar mot norr, Björlin, Gustaf, Stockholm, 1890. s 45f
55Björlin, Gustaf, Några ord om vår försvarsfråga, 2 uppl., P. A. Norstedt & S:r, Stockholm, 1890 s 73
56 Björlin, Gustaf, Några ord om vår försvarsfråga, 1890, s 73 57 Vårt försvar mot norr, Björlin, Gustaf, 1890. s 45
järnvägen sträcker sig, blir genomförbar. Även om uppmarsch möjliggörs är ett eventuellt fälttåg mot Sverige inte med desamma avgjort, utan frågan om hur detta kommer till avslut bör förstås ut det motiv angriparen har. Finnes det inget angreppsobjekt i gränstrakten, varken folk eller soldater, blir landet objektet och därigenom tvingas Sverige ur sin opartiska
ställning, vilket kan tänkas vara angriparens syfte och mål.
I Kungliga Krigsvetenskaps-akademiens tidskrift No 13, 14, från juni 1902 under
rubriken ”Om grundvillkoren för ett betryggande försvar af vårt land” menar överste H Bratt att:
Emellertid äro, på grund av vårt såväl politiska som geografiska läge, vinterfälttåg för oss en faktor att räkna med. Oafsedt att krigföring vintertid hvar som helst i vårt vidsträckta land kan ifrågakomma, skäres ju den landsgräns, vi kunna få försvara, af polcirkeln, och å ömse sidor samt delvis helt norr om polcirkeln utbreder sig det svensk-norska territorium, som af flera skäl blir mer och mer betydelsefull och på visst håll begärligt samt därför snarare än någon annan landsdel inom de förenade rikenas områden kan befaras blifva föremål för fientlig invasion. Ett krig om norra Skandinavien är, som sagdt en eventualitet, med hvilken vi måste räkna. Inträffar den eventualiteten, måste vi ock räkna med vinterfälttåg mot trupper, Hvilkas vinterutbildning för visso lämnar ingenting öfrigt att önska.
Stycket innehåller många föreställningar om Sverige och därigenom Norrland, möjligheterna att försvara område och om den rådande hotbilden. Överste H Bratt anför att det geografiska läget och klimatet spelar en avsevärd roll i fråga om försvar av den svensk-norska unionen. I stycket uttrycks också att de nordliga områdenas ställning och vikt är under förändring. Det uttrycks ett samband mellan att området blir mer betydande och dess begärlighet. I sin kärna vittnar detta om att hotet om fientligt angrepp, enligt Överste H Bratt, växer och att de norra delarna av unionen kan komma att agera krigsskådeplats i framtiden.58
Under rubriken ”Ändamålet med en fientlig invasion i Norrbotten och därför beroende operationsföremål” i Stålhanes rapport om Norrbottens operationsområde beskrivs ett
58Bratt, J Om grundvillkoren för ett betryggande försvar af vårt land, I Kungliga krigsvetenskapsakademins
operationsområde i förändring. Stålhane menar i samklang med överste H Bratt att tiden då Norrbottens operationsområde genom sin ödslighet och sina dåliga vägförhållanden kunde konstateras stå fritt från militära operationer är förbi. Norrbotten är inte längre ett
genomgångsland vars vidder och slutliga gräns mot öst anses strategiskt tryggade. Utan nu, som en följd av järnvägsnätets utbyggnad likt en förgrening över övre Norrland, tål det konstateras att det norrbottniska landskapet likt andra operationsområden kan komma att bli en framtida krigsskådeplats. I rapporten ställs den svenska järnvägens varande i relation till den finska järnvägen som på andra sidan Bottenviken sträcker sig till Uleåborg.59
I Stålhanes Rapport om Norrbottens operationsområde blir det tydligt att krigsmaktens ansträngningar i fråga om att skapa ett dugligt försvar för Norrland måste ses ur ljuset av sin tid. Stålhane påtalar att försvarsviljan i dessa trakter, åsyftande Norrland i sin helhet,
oavhängigt gror ur att läget på marken är annorlunda än i övriga Sverige. Att truppförflyttning och operationaliseringen av kriget i relation till den nya järnvägen är av största vikt, detta för att försvarskrig ska kunna föras i området. Diskussionen som förs hanterar den operativa komplexitet man står inför vid ett fientligt angrepp i fråga om vilken del samt storlek av hären som bör avsättas till gränsförsvar och hur denna del i sådana fall skall transporteras genom Sverige och därför genom det norrbottniska operationsområdet som är svårgenomträngligt. Underförstått här är att få eller inga trupper är stationerande i Norrbotten i fredstid.60
I Utkast till geografi över Sverige och dess grannländer, afsedd att utgöra förberedelse till
och stöd för militärgeografiskt studium från 1913 kommenterar Löjtnant T Lundberg olika
operationsområden. I denna rapport framläggs att övre Norrlands operationsområde är av vikt vid fientlig invasion. Här klargörs att operationsområdet i detta fall hade agerat brygga och att angriparen ovillkorligen hade haft för syfte att ta sig söder ut. I detta fall beskrivs sålunda Norrland som en brygga till det övriga, egentliga Sverige.61
I flertalet texter publicerade i Kungliga krigsvetenskapsakademin uppvisas vad jag bedömer som missnöje med hur försvaret av Norrland eller ”norr”, så som området benämns i texterna,
59 Generalstaben (KrA) Topografiska avdelningen 1881-1937, militärgeografiska arbeten, vol, 16 nr 56.
Norrbottens operationsområde av H. Stålhane 1905 s70f
60 Stålhane, 1905, s 70f
61Generalstaben (KrA) Topografiska avdelningen 1881-1937, militärgeografiska arbeten, vol, 15, nr 52, Utkast
skulle ordnas. Detta missnöje uttrycks inte explicit i texten men det blir tydligt att
skribenterna vill få till en förändring i fråga om försvar för Norrland och Sveriges norra gräns. I Kungliga Krigssvetenskapsakademins tidskrift från 1904 anför en okänd skribent att
fosterlandsvänner, trogna med det svenska försvaret bör beklaga att Norrland trots sin storlek omfattande mer än Sveriges halva yta inte är bättre förberett för krig.62 ”…af infanteri icke i
fred inom sitt vidsträckta område förfogar öfver mer än 5 reglementen”.63 I detta påtalas
sålunda att Norrland vid år 1904 är för illa förberett i händelse av krig. Två år tidigare uttrycks det i Kungliga krigsvetenskapsakademins tidskrift inlägg Om grundvillkoren för ett
betryggande försvar af vårt land att om vi ska kunna försvara Sverige kräver det att vi skapar
skidlöparkårer, förutom dessa är Norrland att för svårt att försvara, som en följd av den på sina ställen begränsade framkomligheten.64 Ett likande exempel går även att återfinna i Kungl.
Krigsvetenskapsakademins handlingar från 1898. Här anförs det att Sveriges läge, särskilt de norra gränslandskapens, medför ett möjligt vinterfälttåg.65 Detta är ytterligare exempel på det
ökande intresset för och förståelse för hur ett eventuellt krig skulle kunna tänkas se ut i norra Sverige och följaktligen påvisa dessa önskningar att det finns ett groende intresse för förvaret av Norra Sverige.
I fråga om försvar av Norrland är upprättandet av Bodens fästning oundvikligen något som bör beröras. I Rappes anförande om befästning av Norrbotten från 1880-talets slutskede anförs det att det föreligger ett behov av en försvarsanläggning och att denna möjliga
försvarsanläggning är oumbärlig för försvar av norra Sverige. Rappe menar att vägfattigheten och vilken sträckning de få vägarna som finns har är problematiska vid försvar av denna del av landet, men att vägfattigheten är problematisk även för en angripare. Rappe menar att Bodens fästning är viktig för inte bara de norra regionerna, utan för hela Sverige. Rappe lyfter dock farhågorna med att bygga en stor fästning, citatet som följer speglar dessa farhågor.66
Bodens blifvande fästning har en stor uppgift. Vi må hoppas att denna uppgift skall kunna lösas på basis af nu
62Ett inlägg i frågan om försvar af vår norra gräns, Kungliga krigsvetenskapsakademins handlingar och tidskrift,
1904, s377ff
63Ett inlägg i frågan om försvar af vår norra gräns, Kungliga krigsvetenskapsakademins handlingar och
tidskrift, 1904, s377f
64 Bratt, J Om grundvillkoren för ett betryggande försvar af vårt land, Kungliga krigsvetenskapsakademins
handlingar och tidskrift, 1902, s 337
65Snöskidan eller snöskon, Kungliga krigsvetenskapsakademins handlingar och tidskrift, 1998, s 595.
för hithörande befästningar gällande tekniska och finansiella planer och beräkningar. Skulle icke bli fallet, skulle man af boden, med hänsyn till byggnadstid, komma göra ett annat Carlsborg, som började byggas 1819 och står ofullbordadt den dag idag är, då är fara värdt, att Boden kan komma att lända vårt lantförsvar mera till skada än till gagn.
Rappe menar att Bodens fästning skulle komma att spela en stor roll och upprättandet av fästningen kan oundvikligen ses som en del av det ökade intresset för försvar av Norrland. Sammanfattningsvis finns det en till viss del splittrad förståelse för försvar och hotbild gällande Norrland i de källor som studerats. Stålhanes påstående om att den väldiga våg av förändring som sprider sig över Sveriges norr ”kommer bli synlig på så gott som alla områden” betonar att processen att modernisera och skapa ett dugligt försvar för Norrland är
omfattande.67 Hotbilden tycks gro ur denna väldiga förändring, där fler människor flyttar till
Norrland, där järnvägen når längre och därför medför att hotet från öst kommer än närmare. Bilden av Norrland i fråga om försvar och hotbild i källmaterialet kantas av en ökad vilja att försvara Norrland. Behovet av att försvara Norrland växer och därför växer även viljan att försvara området.
3.4 Befolkningen och hotbilden
I krigsmaktens rapporter och anföranden om sekelskiftets Norrland finns det utöver
redogörelser för typiskt militära ting även påståenden om befolkningen, språket, kulturen och dess konsekvenser när det kommer till möjligheten att försvara området. Stålhane beskriver i sin rapport Norrbottens operationsområde från 1905 hur det i det norrländska
operationsområdet pågår en stor omvälvning av både folk, kultur och landskap. Stålhane menar att den pågående utvecklingen äger rum som en följd av upptäckten av de rika
naturtillgångarna som området har att erbjuda.68 Utvecklingen ”kommer bli synlig på så gott
som alla områden” skriver Stålhane, åsyftande att även krigsmakten kommer beröras. Stålhane skriver att mäktiga intressenter och en strid ström invandrare blivit vanligt och att befolkningen sålunda växter stadigt. Att befolkningen växer anses fördelaktigt för
möjligheten att försvara området. Därtill pågår enligt Stålhane ytterligare aktiviteter för att foga samman Norrland, och troligen i detta fall främst Norrbotten med det övriga Sverige.
67 Stålhane, 1905, s 70. 68 Stålhane, 1905, s 70.
Skolor som syftar till att sprida svensk kultur och det svenska språket har nämligen blivit vanligt i trakterna.69
I flera av rapporterna som utgör källmaterialet i denna uppsats diskuteras språkfrågan längs med Sveriges östra gräns. Stålhane gör gällande att det finns en språklig gräns mellan svensk- och finsktalande befolkning som går i linje med Hirisvjärvi - Miekojärvi- Kilpisjärvi –
Tapiola – Lappträsk, eller i linje med Torneå. Stålhane tillägger att befolkningen i gränstrakten i regel begriper båda språken samt att ytterligare ett språk talas i trakterna, Överkalix-mål. Överkalix-mål anses märkligt och för den svensktalande helt och fullt lika obegripligt som finskan. Stålhane redogör för språkskillnaderna sakligt, utan att i detta skede av rapportförfattandet tydligt värdera denna olikhet.70
Liknande formuleringar, i avseende av språkliga kunskaper som de av Stålhane återgivna återfinns i Rapport öfver Rekognoscering i Öfre Norrland vintern 1903 av löjtnant Liliehöök. Liliehöök beskriver samma språkliga gräns som Stålhane, men också att denna gräns sakta suddas ut i och med att många finsktalande börjar förstå svenskan, bit för bit. Det svenska språket vinner mark.71 Gustaf Björlin menar likt Liliehöök och Stålhane att människors
språkkunskaper spelar en viktig roll för säkerhetspolitiken och försvarspolitiken. I sin text
Vårt försvar mot norr från 1890 anför Björlin att det är synnerligen märkligt att det har byggts
vägar i norr utan att krigsmakten tillfrågats. Björlin menar att det bör vara en självklarhet att det militära perspektivet bör efterfrågas i dessa frågor då det rör sig om Norrbotten, som är ett gränslän med blandad befolkning. Att befolkningen är blandad anses sålunda vara ett hot som ger militära konsekvenser och som ligger till grund för ytterligare förstärkning av det
norrbottniska försvaret.72
I Militärgeografisk beskrivning öfver operationsområdet mellan Råne och Kemi älfar, afsedd
att utdelas vid mobilisering från 1910 beskrivs de båda grupperna, eller som här benämns
som ”raser” som betydande olika och med olika lämplighet i krig.73 Holmquist som har
författat rapporten uttrycker till en början att norrlänningen äger samma ”skaplynne som den
69 Stålhane,1905, s 70. 70 Stålhane 1905 s 69f.
71 Lillehöök, 1903 onumrerad.
72 Vårt försvar mot norr, Björlin, Gustaf, 1890. s 47. 73 Holmquist, 1910, onumrerad.
övriga befolkningen”74 men detta påstående kompliceras genast med nästa sats om att dessa
(åsyftande befolkningen i norr) dock kan uppfattas som efterblivna. Detta kan enligt Holmquist bero på de dåliga kommunikationerna och de stora avstånden. Den finska befolkningen beskrivs i generaliserande ordalag som av medellängd, satt, grovlemmad, till lynnet ärlig och fromsint men också inbunden, envis och trög. Finnen är inte heller vidare arbetsam men om nöden tryter är han seg och ihärdig. Därtill menar Holmquist att finnen gör små anspråk på bekvämlighet och att finnen håller brännvinet kärt.75 Övergripande målas den
finska befolkningen i Norrbotten upp som mindre kapabel och enkelt uttryckt som mindre värd och mindre duglig. Denna minoritet är ett problem för Sverige och därför även för krigsmakten. Men det är inte enbart den finska befolkningen som diskuteras utan Holmquist menar att den övriga befolkningen, samer, eller som här benämnt flyttlappar, och
norrlänningar är ”uppenbart efterblivna” med ett bristande skarpsinne och oförmåga till kommunikation, som en följd av att de talar egna språk eller dialektala varianter av svenskan. I rapporten anför Holmquist att det pågår ett gediget arbete inom den finskspråkiga
befolkningen att lära sig svenska, men att man i detta nu måste ha i beaktade att den finska befolkningen ibland inte kan göra sig förstådd på svenska. Vidare beskrivs det att den svenska befolkningen har ett säreget språkbruk som utgör ett problem för krigsmakten. Det mest abnorma är hur referenser till väderstrecken ter sig. I trakerna refererar man i regel till kustlinjernas streckning istället för kompassriktning, i detta fall kan det som benämns norr, ofta vara öster i verkligheten, detta upprör Holmquist.
Sammanfattningsvis – Stålhane, Björlin och Holmquist uttrycker alla oro inför den mångfald människor som lever och verkar i norr. Flyttlappar76, finnar och norrlänningar är tillsynes en
för splittrad befolkning som i det närmaste utgör ett hot mot den svenska staten.77 Det må vara
gängse retorik men så när som på alla rapporter som utgör källmaterial i denna uppsats åberopar fosterlandets överlevnad och stolthet. Detta sker samtidigt som viljan att försvara Norrland ökar. Björlin utrycker det som ”var och en med vårt försvar trogen fosterlandsvän måste beklaga, att Norrland med Lappland innefattande mer än Sveriges halfva ytinnehåll, af infanteri icke i fred inom sitt vidsträckta område förfogar öfver mer än 5 regementen.”78
74 Holmquist, 1910, onumrerad. 75 Holmquist, 1910, onumrerad
76 Björlin använder benämningen flyttlappar för samer.
77 Björlin, Gustaf, Vårt försvar mot norr, 1890, s 16, samt Stålhane 1910, 69ff
Björlin åberopar här att försvaret av Norrland bör tas på allvar, att det är av fosterländsk vikt att försvara Norrland. Björlin motsätter sig beskrivningen av Norrbotten som ödemark, där bor ju människor och det finns resurser att tillvarata.79
4. Avslutning
4.1 Diskussion och slutsats
Sverker Sörlin menar att det framförallt är under 1800-talet som geografi ska komma att bli ett vetenskapligt, intressant fält. Sörlin menar att den övergripande orsaken till att geografin skulle bli intressant är imperialismen. Under den imperialistiska eran tog sig de största europeiska makterna bortom sina nationella gränser. Dessa stater sökte råvaror, nya marknader och därigenom makt i relation till andra stater. I många länder startades geografiska sällskap som hade nära samarbeten med den politiska makten och dess expansionistiska politik, därtill förekom även i stor utsträckning organiserad inventering och ”upptäckande” av länders perifera provinser, här är USA och Kanada två exempel. Det svenska nyfunna intresset för geografi hade inte samma typ av imperialistiska ambitioner, men det finns uppenbara paralleller mellan imperialistiska idéer, geografins nya roll och Sveriges alldeles egna periferi. I detta bör nämnas att den svenska periferin inte enbart låg inom Sveriges gränser, utan delvis sträckte sig bortom de nordliga gränserna. Det uppstod ytterligare en riktning inom forskningen, den ekonomiska geografin, som blev ett viktigt arbetsfält under moderniseringen av Norrland. Denna ekonomiska geografi kommer att spela roll även för krigsmakten.80 Sörlin, Åselius och Cronenberg anför alla att militär närvaro
påkallades i Norrland när resurserna på riktigt började exploateras och blev en del av den svenska ekonomin och historien.81
Förlusten av Finland 1809 förändrade den svenska kartan markant, istället för att Bottenhavet och Bottenviken varit rikets innanhav och kartan varit en från väst till öst blev det svenska territoriet ett från söder till norr, och därigenom fick de norra regionerna nytt värde.82 Med
denna geografiska verklighet och med de norrländska naturresurserna grodde också
önskemålet om att kunna förflytta människor och varor genom Sverige.83 Bottenviken fryser
79 Björlin, Gustaf, Vårt försvar mot norr, 1890 s17. 80 Sörlin, 1988, s 120ff.
81 Cronenberg, 1990, s 31, Sörlin, 1988, s 92 samt Åselius, 1994, s 71f. 82 Sörlin, 1988, s 92.
vintertid och tåg sågs som människans triumf över naturen. I källmaterialet till min uppsats blir det tydligt att det externa hotet kommer från öster och att möjligheten att på bara några timmar transportera trupp på järnvägen upp mot den svenska nordöstliga gränsen vintertid är ett problem som krigsmakten måste möta. Samtidigt höjs röster för att hotet Sverige i allra högsta grad är som mest relevant vintertid, för då når den svenska flottan inte fram och kan inte undsätta armén. Inte heller kan den svenska krigsmakten utan tid nog förflytta trupp från söder, mot det norra operationsområdet. Sörlin anför att även om politikernas retorik gällande järnvägen handlade om att höja kulturen och att civilisera Norrland, så hade inte järnvägen inte byggts så kvickt och under så stor enighet, om det inte var för de ekonomiska motiven.84
Järn och skog skulle transporteras, men för krigsmakten skulle även soldater transporteras i situation av krig.
I sin avhandling skriver Gunnar Åselius att den svenska krigsmakten vid sekelskiftet växte stadigt. Anledningen som anförs är var rädslan för den ryska expansionismen och
imperialismen och dess hotbild. Även i denna avhandling framhåller författaren att försvarets nya fokus på Norrland både gror ur den nya hotbilden som kommer sig av krigets möjliga nya operativa natur och ur ekonomiska grunder.85
I Vårt försvar mot norr menar Björlin att ju större befolkningen blir, desto mer begärligt blir
också området. Björlin menar att all typ av civilisation gör områden begärliga och att
kommunikationsvägarna som uppkommer med den växande befolkningen är fördelaktiga vid både militärt angrepp och vid försvar. Enligt Sörlin påverkade den ekonomiska expansionen den demografiska utvecklingen. Medan Sörlin anför att den demografiska explosionen som ägde rum i Norrland under moderniseringen i stort berodde på inflyttning, menar Björklund att befolkningsökningen främst berodde på de höga födelsetalen.86 Mest troligt skulle de båda
författarna kunna enas om att den demografiska ökningen hade flera än en förklaring. De militära källorna berör främst befolkningen i Norrbotten, som det gränslän det är. Sörlin anför att befolkningsökningen i Norrland ökade med runt 100,000 personer per tio år och att detta sammantaget betydde att Norrlands befolkning fördubblades under moderniseringsperioden.87
Det är denna utveckling som porträtteras av krigsmakten. Den mest markanta ökningen ägde
84 Sörlin, 1988, s 75. 85 Åselius, 1994, s73f.
86 Sörlin, 1988, s 58 samt Björklund, 1990, s 22. 87 Sörlin, 1988, s 58f.
också rum längst i norr, där framkomligheten ökade fort och vari krigsmaktens oror för dess försvarskapacitet var som störst.
Nils Slunga skriver att Krigsmakten var en av få aktörer som problematiserade järnvägsnätets nya utbredning. Krigsmakten var till en början tveksam till järnvägen då den skulle föra med sig en befolkningsökning och därigenom ett förändrat försvarspolitiskt läge. Krigsmaktens tveksamheter fick inte gehör, utan det fanns viktigare prioriteringar i ekonomi, men främst i försvenskningssynvinkel. Försvenskningspolitiken var sålunda inte krigsmaktens idé, utan den kom från politiskt håll.88 Nils Edling har i sin avhandling diskuterat en av alla
försvenskningsrefomer som blir synlig i de militära rapporterna från moderniseringsperioden, egnahemspolitiken. Edling menar att egnahemspolitiken och svenskhetsstävanden födde och använde varandra, men främst ”…hur egnahemsbildningen blev ett fosterländskt projekt och den röda stugan, det svenska hemmet i fosterlandets hägn, en sten i nationsbygget”89
Enkelt återgivet var det egna hemmet, den egna jorden som man då fogade över ett sätt att stärka fosterlandskärleken, höja nationalkänslan och att minska fattigdomen, risken för utvandringen och därtill för att minska risken för socialistiska tendenser. Knyter man befolkningen till jord och egendom finns en större chans att denna samma befolkning tar till vapen för att försvara det som är sitt, detta hör ha gett utslag för krigsmakten.90
Befolkningsbilden som det militära källmaterialet vittnar om är överhängande generaliserande. Att krigsmakten beskriver befolkningen i Norrland, här särskilt Norrbotten, som säregen, annorlunda och efterbliven blir i ljuset av Nils Slungas avhandling förståeligt. Slunga undersöker just förhållandet mellan myndigheterna och den finskspråkiga befolkningen. Slunga anför att det i etnologisk mening finns en avsevärd skillnad mellan ”lappar”, samer och den finskspråkiga befolkningen, avseende att stam och språk är mer sammanfallande i fråga om samerna. Denna etnologiska skillnad verkar inte ha fått några vidare utslag när krigsmakten diskuterade befolkningen i Sveriges nordligaste del. Detta kan tänkas föreligga så att ”annorlunda ”per automatik blev synonymt med fel, hot eller egendomlig. Däremot beskrivs finnen som en potentiell kappvändare, i fråga om krig skulle den finsktalande befolkningen inte kunna garanteras gå svenska intressen till mötes, här blir sålunda den
88 Slunga, 1965, s176f. 89 Edling, 1996, s 373 & 26f. 90 Edling, 1996, s369f.
