Idrottslärares medvetenhet kring självkänsla : En studie i idrottslärares främjande av elevers självkänsla

LÄRARPROGRAMMET

Idrottslärares medvetenhet kring

självkänsla

En studie i idrottslärares främjande av elevers självkänsla

Hilda Carlsson

Per Olsson

Examensarbete 15 hp

HÖGSKOLAN I KALMAR

Humanvetenskapliga Institutionen

Arbetets art:

Examensarbete, 15 hp Lärarprogrammet

Titel:

Idrottslärares medvetenhet kring självkänsla - En studie i idrottslärares främjande av elevers självkänsla

Författare: Hilda Carlsson och Per Olsson

Handledare: Tom Danielsson

ABSTRACT

I undersökningen valde vi att formulera två olika syften. Initialt få en bild av hur idrottslärare definierar begreppet självkänsla och vilka undervisningsprocesser man använder sig av för främjandet av elevers självkänsla. Vi tog kontakt med en grupp idrottslärare som gav bifall till att besvara en öppen enkät utformad utifrån de två syftesformuleringar vi valt. Vi fann att medvetenheten hos respondenterna i definition av självkänsla var skiftande. En tendens i undersökningen var att vissa lärare definierade självförtroende istället för självkänsla eller definierade en syntes av begreppen självkänsla och självförtroende. Samtliga lärare svarade även att elevens deltagande utifrån sina förutsättningar är i fokus i undervisningen, dock preciserar ett fåtal lärare ändå resultat och prestationsinriktade bedömningsgrunder. Vissa lärare i studien är i större utsträckning styrda av styrdokumenten medan andra lärare mer är flexibla och improvisationsbenägna. Fortsättningsvis har en majoritet av lärarna ett tydligt elevinflytande medan ett fåtal inte alls premierar elevinflytande och medbestämmande. Respondenternas svar angående ideal och hälsoundervisning var oroväckande, då mer än hälften av de tillfrågade inte hade någon planerad och medveten ideal och hälsoundervisning.

Tackord

Följande personer vill vi rikta ett innerligt och genuint tack till. Ett stort tack till Håkan Hellström som utan sin vetskap förgyllt våra studietillfällen. Det är även på sin plats att tacka Tom Danielsson som uppriktigt och konstruktivt bedrivit handledning. Det skickas även ett tack till Hildas mor Lena som korrekturläste arbetet. Sist men definitivt inte minst vill vi tacka oss själva för ett habilt samarbete.

INNEHÅLL 1 INTRODUKTION ... 3 2 BAKGRUND... 4 2.1 Definition av begrepp ...4 2.2 Skolidrott...6 2.2.1 Skolidrottens historia...6 2.2.2 Skolidrotten i nutid ...6

2.2.3 Skolidrotten och självkänsla...7

2.3 Motorisk utveckling...8

2.4 Skolans roll...8

2.4.1 Lärarens roll...8

2.4.2 Lärarens påverkan...9

2.4.3 Idrottslärarens uppgift ...9

2.5 Teoretiskt ramverk till metod ...10

2.6 Sammanfattning av bakgrund...12 3 PROBLEM... 14 4 METOD ... 15 4.1 Val av metod ...15 4.2 Etiska övervägande ...15 4.3. Urval ...15 4.4 Enkätutformning ...15 4.5 Genomförande ...16 4.6 Databearbetning ...16 4.7 Bortfall...17 4.8 Reliabilitet ...17 4.9 Validitet ...17 5 RESULTAT... 18

5.1 Belysa idrottslärares medvetenhet kring begreppet självkänsla ...18

5.1.1 Idrottslärares definition ...18

5.2 Belysa processen idrottslärare använder för att styrka elevers självkänsla ...18

5.2.1 Bedömning ...18

5.2.2 Förmåga att påverka elevers jämförande...19

5.2.3 Utgångspunkt för undervisningen ...20

5.2.4 Utmanande undervisning...21

5.2.5 Olika sorts träning för sportgrensutveckling ...22

5.2.6 Målbild ...23

5.2.7 Elevinflytande...23

5.2.8 Hälsoundervisning...24

5.3 Resultatsammanfattning...25

6 DISKUSSION ... 27

6.1 Idrottslärares medvetenhet kring begreppet självkänsla...27

6.2 Idrottslärarens bedömning av elevernas prestationer...28

6.3 Lärares strävan att undvika att elevers jämförande...28

6.5 Lärares upplägg för att utmana elever i undervisningen...29

6.6 Tankar kring utvecklande av elevers idrottsfärdigheter...30

6.7 Lärares upprättande av målbild...30

6.8 Elevinflytande...30

6.9 Ideal och hälsoundervisning...31

6.10 Slutsats...31

6.11 Metoddiskussion...32

1

INTRODUKTION

Det råder ingen tvekan om att sport och fysisk aktivitet påverkar människans självkänsla. Vi människor hyser stor beundran och vördnad för idrottsmän och idrottskvinnor. Utöver dyrkan av fysiska prestationer betraktar vi dessutom fysisk kompetens och vältränad figur som symboler för status och makt. Vi betraktar även våra kroppar som ett fortskaffningsmedel som ska ta oss fram på ”livets resa”, något som ger perspektiv på varför föreställningar om det fysiska självet blivit ett sådant hett ämne för akademiska studier (Whitehead & Corbin, 1997).

Dagens skolidrott har genomgått en kulturell förändring. Innan Lpo94 kom var idrottsundervisningen mer resultat- och prestationsinriktad. Nu är undervisningen målstyrd och det finns ett personligt utrymme för elever att utvecklas psykiskt och fysiskt.

Idrottsutbildare och andra förespråkare har över årtionden betonat värdet av idrottsundervisning för utvecklandet av självbild, självförtroende och självkänsla. Vi anser att man ifråga om definitioner av begreppet självkänsla i förhållande till idrott har varit vaga.

I och med att skolidrotten nu på ett helt annat sätt har möjlighet att främja elevers självkänsla, är vi intresserade av att belysa idrottslärares arbete med främjandet av självkänsla. Det finns många begrepp som tangerar begreppet självkänsla t.ex. självbild och självförtroende, och vi vill separera det från de andra begreppen. Anledningen till att självkänsla separeras är för att den som läser arbetet ska få en tydlig och överskådlig bild över de begrepp som behandlas i arbetet. Självkänsla är det centrala begreppet som arbetet är byggt kring och därför är det viktigt att läsaren får en distinkt definition av begreppet självkänsla.

Vi hoppas att vår studie ska besvara vår problemformulering och bli givande för lärare i allmänhet och idrottslärare i synnerhet. Mer konkret är vår tanke att andra idrottslärare ska få en inblick i hur idrottslärare tänker och resonerar kring deras medvetenhet om självkänsla. Vi avser att belysa idrottslärares tillvägagångssätt för att stärka elevers självkänsla.

Vi vill skriva om självkänsla och dess koppling till skolidrott. Dessa två begrepp vävs ihop till ett eget begrepp i Raustorps (2006) teori om självkänsla kontra fysisk aktivitet, följaktligen ”fysisk självkänsla”. Fysisk självkänsla är ett nyckelbegrepp i vårt arbete och utgör en avgränsning i vår studie.

2

BAKGRUND

Inledningsvis i bakgrunden presenteras och beskrivs definitioner av självkänsla, fysisk självkänsla, självförtroende och självbild. Detta för att särskilja och utförligt definiera olika vitala begrepp som vi presenterar i bakgrundsavsnittet. Vidare får man en överblick i hur skolidrotten har genomgått en kulturell och historisk förändring genom att belysa av skolidrotten förr och nu. Motorisk utveckling finns som ett enskilt kapitel eftersom fysisk utveckling även ger psykisk utveckling. I bakgrunden belyses också skolans roll där eleven står i centrum. Slutligen presenteras det teoretiska ramverket för undersökningen.

2.1

Definition av begrepp

2.1.1 Självkänsla

I det postmoderna samhälle vi lever i närs ett föränderligt utvecklingstempo och samhället präglas av värdenedbrytning och uppbrytning. Livet förefaller vara mer komplext. Människan och dess jag får utrymme att utvecklas och självförverkligas. Det gör att jaget ständigt måste självreflektera över signalerna från sin omgivning och det kan emellertid leda till osäkerhet och sårbarhet som direkt påverkar självkänslan (Hargreaves, 1998).

Självkänsla är en tydlig del av en persons självmedvetenhet som rymmer känslor och värderingar. Självkänslan är korrelerad med hur tillfreds man är med vad man föresätter sig jämfört med vad man faktiskt uträttar. Man tror även att självkänslan kan påverkas av hur man bedömer att andra uppfattar en. Forskning har även visat att självkänslan påverkar kognitionemotion, motivation och har betydelse för individuell utveckling, psykisk hälsa och välbefinnande (Nationalencyklopedin, 2007).

Fundamentala behov för barnet för en sund självutveckling: Behov att bli sedd, att föräldrarna är känslomässigt tillgängliga, stresståliga föräldrar som kan ge trygghet, hjälp att etablera gränser i förhållande till andra personer, förstå vad som händer och uppleva kroppsliga behov tillfredsställda (Raustorp, 2006).

Självkänsla har en stor påverkan och betydelse för olika områden i människans liv. I interaktion med andra människor definieras och skapas vår självskattning av oss själva, nämligen vår självkänsla. Självkänsla har tidigare betraktats som ett relativt bestående personlighetsdrag med en inbyggd strävan hos människan att bevara den. Dagens forskning påvisar att självkänslan är dynamisk och att den formas utifrån vår empiri och av social interaktion (Raustorp, 2006). Självkänsla påverkas också till stor del av huruvida man är kompetent inom ett område som man personligen värdesätter (Ebbeck & Weiss, 1998).

2.1.2 Fysisk självkänsla

Man kan se självkänslan som hierarkiskt uppbyggd och bestå av olika områden. Som undergrupp till begreppet självkänsla finns fysisk självkänsla som har fyra undergrupper, idrottslig motorisk kompetens, kroppsattraktivitet, fysisk styrka och fysisk kondition. Dessa fyra områden utgör begreppet fysisk självkänsla.

En persons fysiska självkänsla kan vara hög vad gäller idrottslig förmåga, men i den specifika situationen ”det idrottsliga ögonblicket” är självkänslan svag och man presterar sämre eller inte alls (Raustorp, 2006).

2.1.3 Självförtroende

Självförtroende beskrivs som den tilltro en person har till sin egen förmåga (Nationalencyklopedin, 2007).

Tryggheten man har inom sig skapar styrkan i självförtroendet och den anläggs under de tidiga åren och finns sedan med i livet.

Genom ett positivt självförtroende kan man skapa en sann bild av sin psykiska och fysiska kapacitet. Man accepterar då även både sina positiva och negativa sidor. Ett dåligt självförtroende skapar osäkerhet och man domineras av negativa tankar och känslor. Man har därför svårt att ta sig an nya uppgifter för rädslan att misslyckas.

Man kan även skapa ett falskt självförtroende där bilden av en själv är realistisk och man sätter upp en fasad för att skydda sitt osäkra inre (Rydberg 2000).

2.1.4 Självbild

Självbilden är den bild vi har av oss själva, hur vi ser på oss själva samt på vilket sätt andra människor uppfattar oss. Människan är mest funktionell när det finns balans mellan det psykiska och det fysiska och mellan kropp och själ. Det är därför viktigt att man reflekterar över den bild man har av sig själv och hur sann den är. En positiv självbild gör att man känner sig trygg och att det sociala samspelet mellan andra människor fungerar väl (Rydberg, 2000).

Vid födseln börjar interaktionen med människor i den närmiljön man vistas i och man börjar utveckla olika talanger och förmågor som finns genetiskt kodade. Har man en trygg uppväxt och får en trygg anknytning till föräldrar, vänner och andra personer i sin omgivning så känner man sig älskad och uppskattad. Den positiva självbilden kan då få utrymme att formas och utvecklas.

Vid otrygg uppväxt och anknytning till viktiga personer i ens liv blir förutsättningarna för en positiv självbild sämre och får svårt att utvecklas.

Bortsett från det sociala samspelet i olika mellanmänskliga relationer så upptäcker man sin omvärld på egen hand vilket i sin tur ger egna erfarenheter såväl positiva som negativa. Genom att lösa problem man ställs inför och därigenom känna sig kompetent, bidrar det till att den positiva självbilden stärks och kan även medföra ökat självförtroende.

Om man har en negativ självbild ser man utmaningar och prövningar som problem och hot och reagerar med uppgivenhet och aggressivitet. Det är självbilden som

avgör hur vi förhåller oss till vår omgivning och möter nya situationer (Rydqvist & Winroth 2004).

2.2

Skolidrott

2.2.1 Skolidrottens historia

I ett historiskt perspektiv har idrottsämnet genomgått en signifikant kulturell och historisk utveckling. Det som blev grogrunden till dagens idrottsämne är sprunget ur det svenska militärväsendet (Larsson & Redelius, 2006). Per Henrik Ling anses vara den som påskyndat och utvecklat dagens skolidrott under 1800-talet, han var själv präglad av sin samtid i hänseendet att utgå från militära referenser vid utformandet av dagens ämne (Swartling Widerström, 2005). I samma tid som Ling verkade, upprättades den första gymnastiklärarutbildning och man började nu producera läroböcker samt bygga gymnastikhallar (Larsson & Redelius, 2006).

2.2.2 Skolidrotten i nutid

I Lpo94 (Utbildningsdepartementet, 1998) beskrivs Idrottsämnet som ett mångfacetterat ämne som ska ge olika former av motion, ge barnet kunskap om hur kroppen fungerar fysiskt och dess förmågor, även betona och ge en god bild över hur man sköter sin hälsa och förklara varför. Läroplanen lägger stor vikt vid att barn och ungdomar ska få positiva erfarenheter av olika typer av fysisk aktivitet, detta för att gagna inlärning, motorik och ett införlivat reflekterande kring hälsa (Jagtoien, Hansen & Annerstedt, 2002).

De senaste 10-15 åren har den politiska och samhälleliga debatten handlat om ämnets ändamål. I dag ska idrottsämnet främja kroppslig och personlig utveckling understödd av en målrelaterad undervisning utan fokus på resultat och prestation (Swartling Widerström, 2005).

Man bör betänka att idrottsämnet enligt styrdokumenten inte endast bör betraktas ur ett träningsperspektiv eller rekreationsperspektiv utan också bör ses utifrån ett bildningsperspektiv. Dagens idrottsundervisning ska borga för en mer befäst kunskap, en kunskap som benämns som ”fysisk bildning”. På så sätt får fysisk aktivitet en förankring i teorin (Ekberg, 2004).

Idrottsämnet är utformat till och ska betraktas som ett orienteringsämne där eleven ska få en bred idrottslig skolning. Emfasen i ämnet ligger inte på den idrottsliga aktiviteten utan det är samarbete och ledarskap som är fokus. Idrottsämnet ska även hjälpa eleven att utveckla en god samarbetsförmåga, ledarskapsförmåga och hänsynstagande (Annerstedt, 2005).

Idrottsläraren har till uppgift att med skolidrotten förmedla kunskap utifrån ett livsperspektiv. Här avses att eleven införlivar ett tänkande kring fysisk aktivitet och kontinuitet som bibehålls upp i vuxenlivet. Om man kan se fysisk aktivitet i ett livsperspektiv kan man även reflektera kring begreppet hälsa, som utgör en viktig del

i ämnet. En viktig utgångspunkt för idrottsläraren är hur undervisningen understödjer ett positivt förhållande till kroppen. Detta är i enlighet med de intentioner som står i kursplanen om hur eleven ska utveckla en positiv självbild (Larsson & Redelius, 2004). Hälsa har stort utrymme i dagens idrottsundervisning. Att ge dagens elever grundlig kunskap inom området hälsa ska leda till en medvetenhet och förståelse för hur kroppen fungerar. Den kunskapen bidrar indirekt till den framtida folkhälsan (Rydqvist & Winroth, 2004). Får man förståelse och ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet grundlägger man goda vanor som kan leda till hälsa och välbefinnande (Nordlund, Rolander & Larsson, 2002).

2.2.3 Skolidrotten och självkänsla

Vedertagen forskning visar att skolidrott och fysisk aktivitet har en stärkande effekt på barn och ungdomars självkänsla (Raustorp, 2006). Idrottsutbildare har en viktig uppgift att betona och vårda värdet av idrottsundervisning för utvecklandet av självbilden och självkänslan (Whitehead & Corbin, 1997). I kursplanen för idrott och hälsa (Utbildningsdepartementet, 1998) finns det uttalade strävansmål som syftar till hur eleven ska utveckla en positiv självbild (Raustorp, 2006). Standage och Gillson (2007) har forskat kring vilka fysiska och psykiska vinster skolidrotten kan ge. Standage och Gillson illustrerar i citatet nedan vilka vinster skolidrotten kan innebära, t.ex. psykisk och fysiskt välbehag, upplevd kompetensprogression, social fostran och positiv förstärkning.

”PE classes can , among other benefits, provide opportunities for children and adolescents to experience physical fitness gains, encounter feelings of somatic well-beeing , enhance their competencis, foster social interaction with classmates, and obtain reinforcement from others.” (Standage & Gillson, 2006 sid. 706)

Standage och Gillson hävdar också att indikationer som kommit från tidigare forskning kring fysiska och psykiska vinster från skolidrotten inte tagits på allvar. Det är först på senare tid som samhället börjat hörsamma signaler som kommit från forskningen beträffande korrelationen mellan självkänsla och fysisk aktivitet (Standage & Gillson, 2007).

Om man värdesätter idrottande och fysisk aktivitet som värdefulla områden att vara kompetent i påverkas självkänslan till stor del av hur prestationerna inom områdena ser ut. Upplevd kompetens, i det här fallet i idrottsliga situationer, påverkar självkänslan antingen positivt eller negativt beroende på belåtenhet inför utförandet (Ebbeck & Weiss, 1998). Här dryftar Ebbeck & Weiss att den korrelation som man upptäckt mellan fysiskt aktiva barn och ökad självkänsla är av stort värde. De påvisar även att självkänslan ger ökad motivation som sporrar till ett seriöst deltagande i den fysiska aktiviteten.

” It is easy to understand the sustained interest in reasearching the self-esteem of physically active children. Establishing a link between participation in physical activity and the development of self-esteem endorses the value of sport and exercise. Furthermore, demonstrating that high self- esteem leads to increased motivation suggest how participation in sport and exercise might be maintained.”(Ebbeck & Weiss 1998 sid. 285)

Slutsatser som Ebbeck och Weiss drar utifrån sin forskning är att det är viktigt att delta i skolidrotten och den fysiska aktiviteten.

Om utförande sedan är individen till gagn och till belåtenhet ökar självkänslan, det gör att man utvecklar en motivation inför den fysiska aktiviteten som föranleder ett intresse som gör att man fortsätter att träna och idrotta (Ebbeck & Weiss, 1998).

2.3 Motorisk utveckling

Det är vetenskapligt vedertaget att motorisk rörelseträning och idrottsträning påverkar såväl kroppsliga som själsliga funktioner. Forskning visar att områden som språkutveckling, begreppsbildning, jaguppfattning och självförtroende får gynnsam utveckling vid fysisk aktivitet (Nordlund, Rolander & Larsson, 2002).

En harmonisk kropp i rörelse upplever glädje. Kropp och själ jobbar i en växelverkan under uppväxten för att etablera en psykisk och fysisk självkänsla. Barn måste ges goda möjligheter till att få vara aktiva och i rörelse, så att de behärskar att röra sig naturligt i nya miljöer och situationer. När den motoriska utvecklingen är progressiv och gynnsam ökar möjligheterna för barnet att uppleva ökad positiv självkänsla och självförtroende. Ökad självkänsla och självförtroende föranleder en trygghet och säkerhet hos individen (Jagtoien, Hansen & Annerstedt, 2002).

När barn upplever trygghet och är tillfreds med livet, är detta en god utgångspunkt för att få en positiv utveckling som blir användbar i skolmiljön och det skapar en meningsfylld tillvaro som följer med personen in i arbetslivet (Jagtoien, Hansen & Annerstedt, 2002). Det är även viktigt att lyfta fram lekens betydelse för rörelse och fysisk utveckling. Genom deltagande i lek utvecklar barnet nya färdigheter både kognitivt, emotionellt och socialt. Om barnet inte får möjlighet till delaktighet i lek kan det medföra inlärningssvårigheter, beteendeproblem, motoriska problem som i slutänden påverkar barnets självkänsla (Jagtoien, Hansen & Annerstedt, 2002).

2.4 Skolans roll

2.4.1 Lärarens roll

Vid lärares planering är det eleven som står i fokus och det är eleverna som genererar känslor som glädje, spänning och frustration. Att engagera sig i eleverna och då särskilt de elever som har lite problem är en självklarhet för lärare. Det kan därför kännas märkligt att fastslå att lärare alltid måste koncentrera sig på vad som är för elevens bästa. För att ha möjlighet att sätta elevens behov i centrum behöver läraren känna varje elev och vara medveten om dess förmågor. Hur kan då lärare få insikt i vad elever behöver? (Kveli, 1993)

Nu för tiden finns det olika metoder för lärare att bli medvetna om elever har en negativ syn på sig själva. De kan genom dessa olika metoder även se om det negativa är begränsat till ett visst område. Det kan ske genom att lärare ställer vissa frågor till sig själva som de kan få kunskap om elevernas situation (Taube, 2002).

Kveli (1993) hävdar att det finns mycket kunskap om vad som kan ske i samspelet mellan lärare och elev och att det ställer krav på att lärare måste ha ett öppet och medvetet förhållande till eleverna. Elevers tankar måste tas på allvar även om de inte måste accepteras, men lärare måste förstå beteendet och reaktionen som ligger till grund för tankarna. Det är genom det som ömsesidig respekt kan skapas mellan lärare och elev.

2.4.2 Lärarens påverkan

För att kunna skapa varma, förstående och empatiska relationer med elever krävs det en trygghet i lärarrollen. De kan genom det bli mer flexibla och behöver inte skydda sitt eget jag utan kan sätta eleven i centrum för undervisningen (Taube, 2002).

Kveli (1993) säger att man som lärare kan hjälpa elever att möta förväntningar, att ta ansvar och ha tilltro till sin egen förmåga. Feedback är något som är viktigt för eleverna och då särskilt positiv sådan. När lärare bedömer och värderar elever är det viktigt att de framhäver det positiva hos eleven. Att ge ett överdrivet och ospecificerat beröm har ingen effekt på en elev eftersom det genomskådas av eleven och fyller då inte sin funktion.

Lärare har lätt att placera in sina elever i fack efter intryck. Det behöver inte alls vara intryck som stämmer, men de kan lätt bli självuppfyllande profetior. Den andra parten kan omedvetet försöka eftersträva det som läraren sänder ut med kroppsspråk eller verbalt. En viktig del i det är elevernas bild de utvecklar av sig själva, sina möjligheter och sin plats i den sociala kulturen (Kveli, 1993).

Taube (2002) hävdar att lärares förväntningar genererar antingen positiva eller negativa effekter på eleverna. Ett tidigt misslyckande i en skolsituation kan skapa en så kallad ond cirkel där läraren betraktar eleven som en ”svag” elev. Lärarens förväntningar påverkar elevens syn på sig själv som slutar tro på sig själv och fortsätter att misslyckas. Precis som en ond cirkel kan skapas kan även en god cirkel skapas. En högpresterande elev resulterar i goda cirklar där läraren har höga och positiva förväntningar på eleven.

Elever är beroende av sina lärare. Deras syn på eleven skapar deras självkänsla och genom en varm och positiv atmosfär skapas ett positivt inlärningsklimat.

Taube (2002) påtalar att lärare måste acceptera sig själva för att bli mer varma och toleranta mot andra. På så sätt kan man även skapa en uppmuntrande och stödjande atmosfär.

2.4.3 Idrottslärarens uppgift

Det är viktigt att eleven känner sig delaktig i sin idrottsutbildning och att läraren lyckas förmedla att det är processen i idrottsutövandet som är det centrala. Att stödja och uppmuntra eleven är det primära i undervisningen, snarare än att fokusera på prestation och resultat. Idrottsläraren har också till uppgift att se till att eleverna i så

låg utsträckning som möjligt jämför kapacitet, resultat och prestationer. I själva jämförandet blir det tydligt vem som har låg respektive hög skicklighet och det påverkar självkänslan i slutänden. För att undvika att elever som t.ex. är ointresserade, har dålig självkänsla, svaga fysiska förutsättningar etc. ska tappa motivationen och intresset, bör man lägga nivån på undervisningen så att eleverna har en realistisk förutsättning att nå de uppsatta målen. Som lärare vill man att ens elever ska utveckla sina färdigheter i idrottsämnet och då är det viktigt att man metodiskt utbildar eleven. Med andra ord försöker man både praktiskt och teoretiskt förklara hur man ska göra diverse idrottsmoment bättre (Raustorp, 2006).

2.5 Teoretiskt ramverk till metod

Skolidrottens påverkan på självkänslan är konstaterad, men beroende på hur man anpassar idrottsundervisningen blir utfallet positivt eller negativt. Raustorp (2006) har sammanställt 13 punkter i boken ”Fysisk självkänsla” som han anser stärker elevens självkänsla om de beaktas och uppfylls. Raustorp menar att det finns vissa fundamentala delar i undervisningen som bör fungera i paritet med hans ramverk för att en positiv utveckling av självkänslan ska kunna ske. Raustorp stödjer sina incitament till utformandet av kriterierna genom att referera till Whitehead & Corbins forskning.

”Sammanhang (miljöer, situationer, lektioner) som ovillkorligen stöder våra försök att klara av situationer och minimerar yttre kontroll och jämförelse med andra (skolkamrater) leder troligast till den mest önskvärda typen av motivation, den inre” (Whitehead & Corbin, 1997).

Vidare i detta avsnitt presenteras Raustorps 13 kriterier för en positiv utveckling av fysisk självkänsla och självkänsla.

Betona processen istället för produkten. Den första punkten i kriteriet handlar om att betona processen istället för produkten. Idrottsläraren har en viktig uppgift att främja och stödja eleven för att bibehålla en motivation i aktiviteten. Därför ska läraren uppmuntra det faktiska deltagandet (processen) i aktiviteten, snarare än att enbart uppmärksamma prestationen eller resultatet (produkten). Den positiva förstärkning som föds ur ett processförhållningssätt är användbart för att entusiasmera så många elever som möjligt i undervisningen.

Avdramatisera jämförelsen elever emellan. Barn och ungdomar jämför sig på olika plan med sina kamrater och därför bör läraren varsebli de följder detta jämförande kan medföra. Idrottsläraren bör utforma sin undervisning så att eleverna kan tävla utan att tappa målet med undervisningen. Eleven ska känna trygghet i sitt idrottsutövande så att den fysiska självkänslan tillåter eleven att känna sig kompetent både vid misslyckanden och framgång.

Använda självstyrda aktiviteter och uppmuntra till framgång. En annan viktigt uppgift som idrottsläraren har är att skapa aktiviteter som hjälper eleven att jobba och prestera på en självvald intensitetsnivå. En självvald intensitetsnivå motiverar eleven och gör att han eller hon känner sig nöjd med sin prestation. Känner eleven

flyt och glädje i den aktuella aktiviteten är det troligt att eleven behåller motivationen och fortsätter delta.

Utmana – frustrera inte. När idrottsläraren väljer och avväger nivå på idrottsundervisningen bör man beakta att utmaningen inte överstiger elevernas förmåga. En realistisk grad av utmaning exkluderar den potentiella vanmakt eleven kan känna när en uppgift är för svår. En lagom nivå på aktiviteten är när eleven upplever aktiviteten som fullt möjlig att klara av.

Prioritera livslånga aktiviteter. För att prioritera livslånga aktiviteter är det

väsentligt att läraren bidrar till en grundinställning och förhållningssätt hos eleven till fysisk aktivitet. Det renderar förhoppningsvis i att eleven bibehåller intresset för fysisk aktivitet. Elever idag är nästa generations föräldrar och kan intresset för fysisk aktivitet föras vidare till nästa generation är det en långsiktig vinst för samhället.

Lär barn och ungdomar fysiska aktiviteter. En annan uppgift som är förbehållen idrottsläraren är att ge eleven feedback på de aktiviteter han eller hon presenterar. I många fall serverar läraren en idrottslig situation för sina elever utan att reflektera kring det faktiska lärandet. Om man vill att eleverna ska utveckla sina färdigheter bör man hjälpa dem att på ett pedagogiskt sätt analysera dem.

Växla mellan hög- och lågintensiva aktiviteter. Det är viktigt att lägga upp undervisningen på så sätt att eleverna fysiskt hinner återhämta sig. En trött elev kan bli en omotiverad och oinspirerad elev, så därför bör läraren ta det i beaktning för en så bra intensitet som möjligt. Till exempel är intervallformade aktiviteter lämpligast när man undervisar lite yngre barn.

Diskutera värdet av fysisk aktivitet. Att regelbundet diskutera värdet av fysisk aktivitet är nyttigt för att eleven ska utveckla en aktiv identitet. På så sätt vet eleven hur man avväger och varierar sitt deltagande i olika aktiviteter. Har man en grundtanke som lärare att bibehålla en dialog med eleverna kring värdet av fysisk aktivitet har man förhoppningsvis inspirerat eleven till en hälsosammare livsstil. Målbild – lär eleverna att sätta realistiska mål. Oavsett om eleverna har en tydlig prestationsinriktning eller ägnar sig åt hälsoinriktad fysisk aktivitet, är det viktigt att träna eleverna på att sätta upp realistiska mål för sin fysiska aktivitet. Det finns flera faktorer som bestämmer till exempel prestationsförmåga, styrka och kondition. En förståelse för detta kan förebygga att eleverna inte bedömer sig negativt eller tappar motivationen, och detta arbetssätt blir extra viktigt i tonåren.

Lär ut personlig bedömning av insats. Förutom att idrottslärare ska kunna ge feedback och positiv kritik till sina elever förväntas man också lära ut personlig bedömning av insats. Om eleverna tränas till att regelbundet bedöma sin egen personliga status ökar man deras självständighet i idrottsämnet. Med en framreflekterad självkännedom till sin egen förmåga kan eleven enklare bestämma sin egen intensitetsnivå och fysiska status.

Främja aktiviteter valda av ett personligt intresse. Motivation är ett ledord oavsett vilken aktivitet en människa deltar i. En grundförutsättning för att en elev ska bibehålla ett intresse för aktiviteten är att man har ett personligt intresse. Eleverna måste till viss del få känna sig delaktiga i planering och beslutsfattande rörande aktiviteter på skolidrotten. Att vara genuint intresserad av elevernas preferenser är en förutsättning för att ha en intressant undervisning.

Främja fysisk aktivitet utanför skolan. Idrottslärareuppdraget är främst att få eleverna engagerade och motiverade under skolidrotten, men det är även viktigt att man motiverar eleverna till att vara aktiva även på fritiden. Ett exempel är aktivitetsdagbok. Principen med en aktivitetsdagbok är att barnen och eleverna får anteckna kring den fysiska aktivitet som bedrivs på fritiden. Om man som lärare sedan regelbundet samlar in anteckningsböckerna får man en tydligare bild av elevernas intressen och erfarenheter.

Hjälp ungdomarna att förstå medias orealistiska ideal. Som auktoritet i hälsofrågor och idrottslärare är det ett väsentligt uppdrag att föra fram information angående orealistiska ideal som vilar på vetenskaplig grund. Betona att människor är olika genetiskt och därav har olika förutsättningar. Att ge en nyanserad, sund bild av de ideal som media basunerar ut i olika utföranden är viktigt. Helt enkelt ge en god helhetssyn på motion och hälsa och annat som påverkar elevers människosyn.

2.6 Sammanfattning av bakgrund

Självkänsla är en tydlig del av en persons självmedvetenhet som rymmer känslor och värderingar. Självkänslan är korrelerad med hur tillfreds man är med vad man föresätter sig jämfört med vad man faktiskt uträttar. Som undergrupp till begreppet självkänsla finns fysisk självkänsla. Skillnaden mellan självkänsla och fysisk självkänsla är att fysisk självkänsla betonar den fysiska kompetens och status som individen upplever sig ha. Självförtroende beskrivs som den tilltro en person har till sin egen förmåga. Tryggheten man har inom sig skapar styrkan i självförtroendet och den anläggs under de tidiga åren och finns sedan med i livet. Självbilden är den bild vi har av oss själva, hur vi ser på oss själva samt på vilket sätt andra människor uppfattar oss.

I ett historiskt perspektiv har idrottsämnet genomgått en tydlig kulturell och historisk utveckling. De senaste 10-15 åren har den politiska och samhälleliga debatten handlat om ämnets ändamål. I dag ska idrottsämnet främja kroppslig och personlig utveckling understöd av en målrelaterad undervisning utan fokus på resultat och prestation. Vedertagen forskning visar att skolidrott och fysisk aktivitet har en stärkande effekt på barn och ungdomars självkänsla. En harmonisk kropp i rörelse upplever glädje och kropp och själ jobbar i en växelverkan under uppväxten för att etablera en psykisk och fysisk självkänsla (Raustorp, 2006). Idrottsutbildare har en viktig uppgift att betona och vårda värdet av idrottsundervisning för utvecklandet av självbilden och självkänslan.

Vid lärares planering är det eleven som står i fokus och det är eleverna som genererar känslor som glädje, spänning och frustration. Att engagera sig i eleverna och då

särskilt de elever som har lite problem är en självklarhet för lärare. Lärare har lätt att placera in sina elever i fack efter intryck. Det behöver inte alls vara intryck som stämmer men de kan lätt bli självuppfyllande profetior. Det gör att eleven omedvetet beter sig som den tror att läraren förväntar sig och det skapar en ond cirkel eller god cirkel. Det är även viktigt att eleven känner sig delaktig i sin idrottsutbildning och att läraren lyckas förmedla att det är processen i idrottsutövandet som är det centrala. Att stödja och uppmuntra eleven är det primära i undervisningen, snarare än att fokusera på prestation och resultat.

Skolidrottens påverkan på självkänslan är konstaterad, men beroende på hur man anpassar idrottsundervisningen blir utfallet positivt eller negativt. Raustorp (2006) har sammanställt 13 punkter i boken ”Fysisk självkänsla” som han anser stärker elevens självkänsla om de beaktas och uppfylls. Raustorp menar att det finns vissa fundamentala delar i undervisningen som bör fungera i paritet med hans ramverk för att en positiv utveckling av självkänslan ska kunna ske.

3

PROBLEM

Huvudsyfte med studien är att belysa hur idrottslärare tar tillvara möjligheten att stärka elevers självkänsla via idrottsundervisningen i årskurserna 6-8.

Problemformuleringen är följande:

• Belysa vad det finns för medvetenhet hos idrottslärare kring begreppet självkänsla

• Belysa processen idrottslärare använder sig av för att stärka elevers självkänsla.

4

METOD

4.1 Val av metod

Metoden för undersökningen är kvalitativ. Genom en enkät med öppna frågor får respondenterna en stor möjlighet att svara fritt, men det ställs ändå krav på att respondenterna måste formulera sig.

Att använda sig av öppna frågor i en enkät styr respondenterna mindre men kan vara desto svårare att bearbeta (Kylén, 1994).

4.2 Etiska övervägande

Självkänsla kan vara ett känsligt ämne och därför vill vi genom en enkät med öppna frågor ge de svarande möjlighet att få vara anonyma och få tid för eftertanke och reflektion. Om vi hade använt oss av intervjuer finns det risk för att den som blir intervjuad sätter upp en försvarsattityd om personen ifråga upplever att man kritiserar eller dömer (Patel & Davidsson, 2003).

Genom att vi avser undersöka lärares upplägg på undervisning och deras tankar kring främjandet av självkänsla tror vi att man undviker försvarsattityder genom en enkät som är konfidentiell och ger dem därigenom möjlighet att svara ärligt och uppriktigt utan att bli dömda personligen.

4.3. Urval

Enkäten lämnades ut till 12 stycken idrottslärare på 5 stycken skolor i Kalmar och Linsdal. Lärarna hade genom telefonsamtal tidigare fått information om enkäten och fått möjlighet att tacka nej.

Urvalet var till viss del ett kvoturval. Idrottslärarna valdes ut för att de representerar den grupp av människor som vi avsåg undersöka (Trost, 2001).

Valet av skolor gjordes utifrån att försöka engagera så många högstadieskolor som möjligt i Kalmar med omnejd. Valet av idrottslärare som intevjugrupp kom sig av hur vårt syfte är formulerat och idrottslärarna är i blandade åldrar och kön.

4.4 Enkätutformning

Den första frågan i enkäten avser att undersöka lärares medvetenhet kring begreppet självkänsla. Därefter är enkäten utformad utifrån Raustorps 13 kriterier för idrottslärares medvetenhet kring självkänsla. Detta för att ge studien ett ramverk att underbygga frågorna i enkäten med. Med de 13 kriterierna i beaktning valde vi ut 8 kriterier som var lämpligast och mest intressanta att formulera frågor kring. Betona processen istället för produkten, avdramatisera jämförelsen elever emellan, Främja aktiviteter valda av ett personligt intresse, Utmana – frustrera inte, Lär barn och ungdomar fysiska aktiviteter, Målbild –

lär eleverna att sätta realistiska mål, Använda självstyrda aktiviteter och uppmuntra till framgång, Hjälp ungdomarna att förstå medias orealistiska ideal Kriterierna valdes ut efter vad vi ansåg blev lättförståliga och tydliga frågor som idrottslärarna kunde besvara. Eftersom Raustorp inte graderar kriterierna i någon inbördes ordning, så kunde vi använda oss av de kriterier som passade bäst in i vår undersökning. Följaktligen transformerade vi Raustorps 13 kriterier som var i påståendeform, till frågeform i karaktären.

4.5 Genomförande

Enkäterna lämnades ut tillsammans med ett missivbrev och ett vitt kuvert. Missivbrevet var bifogat på ett enskilt papper där det stod en kort presentation av arbetet och information kring undersökningen och enkäten. Anledningen till att ett missivbrev medföljde var för att motivera respondenterna och ge dem nödvändig information (Trost, 2001). När enkäterna var ifyllda lade de medverkande enkäterna i de vita kuverten. Enkäterna lämnades i expeditionen där vi hämtade dem. Lärarna fick en vecka på sig att fylla i enkäten eftersom det gav dem tid för eftertanke och reflektion.

4.6 Databearbetning

Enkäterna lästes igenom noga för att ge en tydlig bild av vad de medverkande har svarat. Svaren delades upp fråga för fråga och kategoriserades sedan i olika rubriker för att hitta mönster och dela upp de olika svaren. Rubrikerna och mönster bildas

utifrån hur respondenterna har besvarat de nio frågorna i enkäten. Resultatet delas upp i två kapitel utifrån arbetets två syftesformuleringar. Efterföljande analyser på varje underrubrik genomförs utifrån hur respondenterna har valt att besvara enkäten. För att sedan illustrera vad lärarna svarat på frågorna gjordes ett axplock av den uppsjö av svar som kom på varje fråga. Dessa axplock presenterades i korta och långa citat. De olika kategorier som uppstått från enkätens nio frågor analyseras i resultatdelen.

4.7 Bortfall

Fyra stycken idrottslärare svarade inte på enkäten på grund av tidsbrist. Eftersom enkäten består av öppna frågor så tar det mycket tid i anspråk och de ansåg sig inte kunna avsätta den tid som krävs för att ge seriösa svar.

4.8 Reliabilitet

De medverkande fick en vecka att bearbeta och besvara enkäten. Eftersom de fick tid att tänka igenom hur de ställer sig till de olika frågorna skulle de möjligtvis därigenom uppge samma svar om de fick en liknande frågor. Dock måste man beakta personerna kan ha förändrats och fått mer medvetenhet kring ämnet man avser undersöka (Ejvegård, 2003).

Enkätfrågorna är utformade med vanliga ord och är formulerade med enkla satser och avsikten är att alla ska tolka frågorna på samma sätt för att kunna få en sådan hög grad av reliabilitet som är möjlig (Trost, 2001).

4.9 Validitet

Efter insamlingen av enkätsvaren togs en fråga bort, ”berätta lite om din idrottsliga bakgrund”. Vi ansåg inte att den undersökte det vi avsåg undersöka. De andra frågorna utgår från Raustorps (2006) forskning angående självkänsla kontra fysisk aktivitet i skolidrotten. Med hjälp av Raustorps (2006) teori kan man påvisa om en lärare har en låg eller hög medvetenhet beträffande självkänsla.

5

RESULTAT

Vår resultatdel är uppdelad utifrån våra enkätfrågor i två olika kapitel. I det första kapitlet illustreras enkätsvaren från frågorna som ställdes utifrån vår första syftesformulering ”Belysa idrottslärares medvetenhet kring begreppet självkänsla”. I kapitel två presenteras svar på frågor som ställdes utifrån vår andra syftesformulering ”Belysa processen idrottslärare använder för att styrka elevers självkänsla”. Frågorna som presenteras som underrubriker är baserade på Raustorps 13 punkter angående främjandet av positiv självkänsla.

5.1 Belysa idrottslärares medvetenhet kring begreppet självkänsla

5.1.1 Idrottslärares definition

”Självkänsla är att tycka om sig själv som man är. Alla är vi bra på något och sämre på något annat. Det gäller bara att gilla läget och acceptera sig som man är”.

”En inre styrka som gör att man känner sig rustad att möta olika situationer.

Elever med stark självkänsla mår i regel bra och utstrålar detta. Detta ger även en trygghet för andra elever runtomkring”.

”Det är vad man i grund och botten tycker om sig själv, oberoende av vad andra tycker. En person med bra självkänsla påverkas inte så lätt av omgivningens åsikter”. De flesta idrottslärare är eniga om att självkänsla står för en inre styrka och en inre trygghet. Har man den styrkan så påverkas man inte av yttre förhållanden och man får en tro på den egna förmågan. De uttrycker att genom en stark självkänsla blir man kompetent att klara nya utmaningar.

Ett fåtal idrottslärare uttrycker att självkänsla handlar om medvetenhet kring sitt eget människovärde medan andra utgår mer ifrån styrkan att möta omgivningen och utmaningar.

Några lärare har även beskrivit självförtroende vid definition av självkänsla och en del har beskrivit båda begreppen.

5.2 Belysa processen idrottslärare använder för att styrka elevers självkänsla

5.2.1 Bedömning

”Utifrån våra kriterier i praktik, teori och ledarskap”.

”Vi har lokala mål som vi har utarbetat gemensamt. Dessa är indelade i sex grundområden”.

”Jag bedömer mina elevers prestationer efter våra lokala betygskriterier. Vi har nio moment som vi bedömer. Varje moment har kriterier för respektive betygsteg”.

Vissa idrottslärare betonade styrdokument och lokala mål som huvudgrund för sin bedömning av eleverna. Det första de nämner på frågan är en styrdokumentcentrerad undervisning, men de beaktar även individens förutsättningar, men betonar framförallt den målstyrda undervisningen.

”Utifrån egen förmåga samt uppfyllnad av betygskriterier”.

”Det viktigaste är att vara regelbundet aktiv och deltaga, samt vid skada träna friska delar av kroppen. Förstå sambandet och få förståelse för fysisk aktivitet och hälsa. Höga omdömen kräver även goda resultat (prestation) samt visa prov på ledarskap. Prestationen bedöms även efter elevens förutsättning”.

”Jag bedömer alltid mina elever utifrån målen och deras egna förutsättningar. När man har lärt känna elever och lärt deras förutsättningar bedömer jag deras prestationer. När man ser prestation utifrån förutsättningar ser man potential och engagemang. För mig är det viktigt att man visar vad man kan på ett bra sätt och att man är villig att utvecklas. En bra prestation är en vilja att förbättras”.

”Efter de färdigheter de visar upp, men även hur de agerar i grupp (mot de högre betygen) Ska man få VG – MVG måste man inte bara ha bra färdigheter utan även visa spelförståelse och ta ett större ansvar och hänsyn till gruppen”.

De flesta lärarna framhöll eleven i centrum och en undervisning som bygger på deras förmåga. De belyser även ett tydligare fokus på processen istället för produkten vid bedömning. Samtliga lärare vidhåller styrdokumenten som viktiga, men de flesta lärarna betonar elevers förutsättningar och vilja att förbättras som det centrala. De påtalar hur viktigt det är att elever försöker och vill utvecklas. De uttrycker även att det spelar in hur de behandlar varandra och tar ansvar.

5.2.2 Förmåga att påverka elevers jämförande ”Använda många stationer. Tona ner resultat”.

”Att tala om för dem att alla är olika och har fallenhet för olika saker, vi kan inte vara bäst allihop. Att informera eleverna att det handlar om dem själva och inget annat. Eget ansvar!”

”I en normal klass jobbar man kanske med 4-5 stycken elever kring detta. D.v.s. de tävlar för mycket på idrotten i skolan. Jag försöker så mycket som möjligt att undvika tävlingsmoment samt avdramatisera det hela. Det viktigaste hos mig på idrotten är inte att vara jätteduktig utan att man gör så gott man kan. Försöker skapa en atmosfär i gympasalen att vi har kul ihop”.

En viss del lärarare i undersökningen har en positiv grundinställning till att lösa problemet att elever jämför sig med varandra. Man kan skönja en tilltro till sin förmåga att påverka elevers inställning och attityd. Lärarna anser att det handlar om att avdramatisera tävlingsmoment och tona ner resultat. Man har även tydliga tankar kring hur man skapar en positiv arbetsmiljö och atmosfär. En del av lärarna tar även

upp att de försöker lära eleverna att ta eget ansvar och att det bara handlar om dem själva. För att minska jämförandet elever emellan tar lärare även upp våra olikheter som människor och att alla har olika förutsättningar.

”Det går inte helt att undvika. Men det kan ju underlätta att inte ställa alla på långa led och låta en och en genomföra/visa något. Eller att inte prata om resultat, fast det märker de ju ändå om en insats är bra eller inte”.

”Det är väldigt svårt och något man aldrig kommer ifrån. Nästan alla vill vara bra/bäst och jämför sig därför med varandra”.

De genomgående tendenserna hos en del av de andra lärarna är att de känner sig maktlösa inför förändring av elevers jämförande med varandra. De använder sig av ord som ”det går inte att undvika” och ”något man aldrig kommer ifrån”. Lärarna har ingen tydlig bild av hur man angriper problemet. En del menar även att alla människor jämför sig med varandra, stora som små. Lärarna har ingen tilltro till att de har en påverkansmöjlighet angående jämförandet.

5.2.3 Utgångspunkt för undervisningen ”Kursplaner. Elevernas intresse”.

”Jag försöker hinna med alla 9 moment som vi bedömer under ett år. Sen anpassar jag efter de klasser jag har”.

”Vi utgår från de nationella och lokala målen. Vi är 3 stycken idrottslärare och vi lägger vår terminsplanering ihop. Detta för att ge eleverna en likhet i aktiviteter och en rättvis bedömningsgrund. Våra 6 områden styr planeringen så att alla områden får lika stor plats”.

En minoritet av lärarna har en tydligare vurm för kursplanen i hänseende i valet av aktivitetsval. De styrs även tydligare än andra av både nationella och lokala mål. Man poängterar tydligare de kursmål som är upprättade än att beakta vad eleverna är intresserade av. En del av lärarna samarbetar med andra lärare på samma skola och planerar undervisningen utifrån kursplanen och försöker få en likvärdig undervisning för alla klasser.

”Variation, något som passar alla inom den aktiviteten”.

”Jag utgår ifrån målen och skapar därefter en så rolig och varierande undervisning som möjligt.

Om något är på tapeten i idrottsvärlden så tar jag ibland vara på detta”.

En viss del av de andra lärarna i undersökningen svarar initialt på frågan om vad de utgår från vid val av undervisning, att undervisningen bör vara rolig och varierande. De påtalar att de styrs av målen men betonar hur viktigt det är för dem att skapa en positiv och intresseväckande undervisning. En del menar även att de använder sig av

nya idrottsgrenar som uppkommer för att testa nya saker och därigenom skapa variation.

”Att variera undervisningen och erbjuda ett smörgåsbord av olika aktiviteter genom högstadietiden. Prioritera livslångt idrottsutövande tex. Friluftsliv”.

Det finns även en del lärare i undersökningen som betonar vikten av ett livslångt idrottsutövande och de planerar sin undervisning så att den ska främja en långsiktig syn på fysisk aktivitet. De tänker långsiktig vid sin planering och tänker mer i helhet på hela elevernas högstadietid. Lärarna använder sig av ord som ”erbjuda smörgåsbord” för att visa på att man stimulerar olika idrotter genom elevernas högstadietid och försöker på så sätt skapa ett långsiktigt intresse hos eleverna.

5.2.4 Utmanande undervisning

” Man försöker pusha och ge mycket feedback under lektionen. Få dem att jobba lite hårdare samt kämpa lite mer. Vissa elever som man har lite bättre kontakt med kan man ha små tävlingar, utmaningar mm med. Ibland kryddar jag lekar osv. med små pris”.

”Genom att pusha dem, ge dem både fysiska och mentala utmaningar”.

”Pushar dem och stöttar dem i det som är/känns svårt. Stegrar aktiviteterna börja lätt och ”höjer ribban” ”.

Lärarna betonar vikten av att stötta elever på ett psykiskt plan och motivera dem att anta utmaningar som de ställs inför. Man försöker även anpassa övningar efter elevers förmåga och därefter stegra dem så att de får en positiv utveckling av självkänslan. Vissa lärare använder sig av ”morötter” som till exempel som små pris för att få eleverna motiverade. Andra lärare påtalar hur viktigt det är med både psykiska och fysiska utmaningar för att eleverna ska kunna utvecklas och få en starkare självkänsla.

”Försöka variera övningarna så alla känner att de kan engagera sig och få någon form av utmaning vid något eller flera tillfällen”.

”Genom att planera så att alla får utrymme. Ämnet idrott kräver inte så mycket extra tanke för att ge plats till den svagaste och den starkaste på samma lektion”.

Genom en varierad undervisning tror andra lärarare i undersökningen att man bäst främjar elevers självkänsla. En varierad undervisning skapar utrymme för alla elever att utvecklas efter sin förmåga. Lärarna tror att alla elever kan finna något de kan engagera sig i om man har en stor variation i undervisningen. Genom det förhållningssättet tror de att man kan utmana eleverna och få dem att växa som människor.

”Försöka bli bättre ex. konditionsmässigt. Visa övningar i ex. ledarskap (räck, matta) som eleverna får träna och klara av. (positiv självkänsla)”

En minoritet av idrottslärarna betonar en utveckling i prestationen som det viktigaste för elevers självkänsla. En progression i elevens fysiska färdigheter är viktigt för att utmana eleven i idrottsundervisningen. Eleverna får göra särskilda övningar där man kan se deras utveckling och prestation. Lärarna tror att man genom resultat och prestation kan utmana eleverna och deras vilja att utvecklas.

5.2.5 Olika sorts träning för sportgrensutveckling

”Genom teknikträning samt förståelse för spelets idéer. Eleverna får också hjälpa till att döma samt hålla egna lektioner”.

”Teknikträning på elevens nivå. Matchspel. Viss regelkunskap”.

Teknikträning anser dessa lärare ovan är en viktig del i undervisningen för att utmana elevens färdigheter. Den positiva känslan av att kunna behärska en idrottsgren gör att man utvecklas och förbättrar sina prestationer. Lärarna använder sig av övningar där eleverna får träna praktiskt för att se helheten och att läraren därigenom får möjlighet att kunna poängtera de ingående momenten i sportgrenarna. ”Genom att stegra övningarna, (göra dem mer avancerade) Mkt koordinationsövningar och olika typer för att förbättra rörelsemönstret ser jag som viktigt”.

”Viktigt att börja med lätta saker så att man får med sig alla i klassen för att sedan övergå till svårare moment”.

En del av lärarna menar på att man först måste ha en motorisk grund att stå på för att kunna utveckla färdigheter i olika idrottsgrenar. Därför använder man sig av koordinationsövningar för att stimulera motoriken och därigenom ha möjlighet att stegra övningarna.

”Basket och innebandy är lättare än fotboll eftersom skillnaderna mellan de som spelar fotboll och de som inte för det blir så stora. Man känner sig dålig om man inte kan (just i fotboll). Då är det viktigt med en planering som gynnar även du som inte kan. Man får försöka hitta glädje även där, med bollövningar och lekar som övar färdigheten. Spel mellan jämna lag eller uppdelat.

”Förklara spelets idé. Träna spelsekvenser, teknik etc. Göra lektionerna intressanta så att elevernas intresse ökar för aktiviteten. Desto mer eleven kan desto roligare blir själva spelet eller aktiviteten”.

Genom att grundligt skapa en medvetenhet kring spelets idé, kan läraren skapa ett intresse för aktiviteten som gör att eleven blir mån om att utveckla färdigheter i akitiviten. Lärarna försöker få eleverna att se helheten i de olika sporterna för att de ska få en förståelse och därigenom kunna utvecklas.

5.2.6 Målbild

”Alla elever får våra lokala mål och gör en självvärdering av sig själva på varje område. Vid samtalet med eleven ser hon/han vad jag tycker och sen pratar vi utifrån detta underlag och sätter upp individuella mål i ämnet idrott och hälsa. Det jag trycker på allra mest är orientering, dans och simning enligt Lpo. 94”.

”Redovisar den lokala kursplanen för ämnet, visar ofta vilka moment och utförande som krävs för ett visst betyg. Dessutom har vi mycket diskussioner för att ge eleverna så bra förståelse för vad vi kräver av dem”.

Vissa lärare försöker skapa en målbild hos eleverna genom att presentera styrdokumenten och de lokala målen. De upplever att om eleverna vet vad som förväntas av dem så kan de fördela energin på att utveckla färdigheter inom idrottsämnet. En del lärare presenterar de lokala målen och låter eleverna göra utlåtande om sig själva och därefter sätter läraren och eleven upp mål som utgår från de lokala målen.

”Utveckla eleverna genom att ge dem insikt som kan föda en kunskapsutveckling. Låta eleverna genomföra aktiviteten under eget ansvar”.

”Individuell utvecklingsplan”.

Genom att skapa en individuell utvecklingsplan tror en viss del av lärarna att det skapas en tydlig målbild för eleverna, och att eleverna utvecklar ett ansvarstagande förhållningssätt. Insikten om sin egen kapacitet i ämnet gör att de vet vad man ska fokusera på för att utvecklas. Det skapar även en möjlighet för eleverna att ta eget ansvar för att uppfylla sin utvecklingsplan.

”Tror inte jag är typen som sätter upp målbilder eller så vet jag inte hur jag gör”. ”Använder nog inte begrepp som målbild med eleverna. Tycker det är för svårt för dem. Nästan för en själv med…

Jobbar mer med varför vi gör olika saker på gympan och försöker få eleverna att förstå varför vi gör det”.

En minoritet av lärararna i undersökningen använder sig inte av målbild i sin undervisning på grund av bristande erfarenhet av det. De använder sig mer av spontanitet och verbal feedback.

5.2.7 Elevinflytande

”Om man siktar mot ett högre betyg får man genomföra en lektion. Där får eleven välja fritt vilken lektion vederbörande vill hålla i”.

Vissa lärare har inte naturligt införlivat elevinflytande. Till största del får eleven vara med att påverka om de har en högre betygssträvan. Då kan de få möjlighet att ha elevledda lektioner där de själva bestämmer över innehållet och upplägget.

”Vi lägger dock in elevledda lektioner och klassens val- lektioner för att ge dom medinflytande”.

”Ett par gånger per termin har vi ”elevens val” då de får välja mellan 2-4 uppsatta aktiviteter. Eleverna får även hålla i lektioner helt själva för att träna sitt ledarskap”. ”Prata och visa terminsplaneringens grova delar. Eleverna får tycka till om när och hur de vill ha upplägget. De får hålla många egna lektioner”.

Elevledda lektioner är något som andra lärare poängterar starkt, och de anser att man därigenom får ett tydligt elevinflytande. Eleverna får även möjlighet att tycka till om lektionernas upplägg och kan påverka undervisningen. Genom elevledda lektioner stärks elevens självkänsla och ledarskapfärdigheter. De får därigenom både styra över val av aktivitet och planera hur de ska lägga upp undervisningen för klasskamraterna.

”De får ibland vara med och bestämma hur lektionen ska se ut efter det att jag bestämt moment, (uppvärmning, övningar etc)”.

”Någon gång ibland får de vara med och bestämma innehållet i en lektion”.

”Eftersom vi kör 3 stycken idrottslärare för att ge eleverna en grund för rättvis bedömning. Blir utrymmet för elevinflytande inte så stort”.

Några av lärarna i undersökningen undervisar på ett sätt där det är bristande eller obefintligt elevinflytande. Det är dock möjligt för elever att möjligtvis påverka en lektion ibland eller uppvärmning, men det är inget återkommande inslag i undervisningen. En del andra lärare är bundna av en planering som idrottslärarna på skolan har planerat tillsammans och den skapar inte så mycket utrymme för elevinflytande.

5.2.8 Hälsoundervisning

”Tar upp det i momentet hälsa. Har minst en teoridel varje termin”.

”Vi har mycket diskussion rörande dessa bitar då vi har lagt in 30 minuter teori varje vecka i alla årskurser”.

”Vi har 2 x 50 minuter idrott plus ett 30 minuter hälsopass. På detta hälsopass ligger en del av teoriundervisning (blandat med yoga, avslappning, massage och promenader.)

På våra teoripass pratar vi om bl.a. stress, kost, motion, muskler och reklam. Vad är hälsa? Hur får man ett tillstånd av hälsa och harmoni? Media tar ju upp stress och kost i stor utsträckning och eleverna har en del åsikter om detta”.

Vissa skolor arbetar med en planerad hälsoundervisning där man diskuterar stress, kost och mediepåverkan. Man har en strukturerad och återkommande undervisning om hälsa som ska leda till en medvetenhet hos eleven kring begreppet självkänsla och hur självkänslan påverkas av faktorer runt omkring. Eleverna har mycket åsikter

och tankar om hälsa och därför har skolor infört planerade lektioner där eleverna får utlopp för sina tankar och kan diskutera med både lärare och klasskamrater.

”Nja, inte i min yrkesroll men ibland gör jag det som medmänniska på rasterna. Oftast kommer eleverna till mig och undrar om träningens alla råd och rön. Uppmålade ideal från media brukar faktiskt sällan hamna på tapeten. Om frågan avser lektionstid så är svaret alltså nej”.

”Ja! Sockerberoendet, tobak, dopning etc. Har ingen direkt lektion i ämnet. Det förs en löpande diskussion om detta med vissa elever. Finns till förfogande för att svara på elevernas frågor. Skolan har ibland föreläsningar om ovanstående tema”.

”Väldigt lite…vi har pratat kost/sömn, motionen. Att må bra inifrån. Jag tycker alltid att man ska utgå från sig själv. Man ska undvika ”inte” undervisning. ”inte se ut så, inte äta så” = mindre bra. ”ät så, hur är bra, varför?” =positiv bild!”

Vissa skolor har ett mer spontant förhållande beträffande hälsoundervisning. De använder sig mer av elevers intresse och om det inträffar något speciellt kring hälsofrågor. Idrottslärarna finns till för elever om de har frågor kring hälsa och välbefinnande, men har inga lektioner planerade för just det ämnet. En del lärare uttrycker även att man ska undvika en ”negativ” undervisning och fokusera på det positiva istället och vad man bör göra för att må bra både psykiskt och fysiskt. En del lärare menar även att det kan uppstå vissa föreläsningar på skolan om hälsa och en del menar att andra ämnen än just idrotten diskuterar hälsa mer än vad de gör på idrottslektionerna.

5.3 Resultatsammanfattning

Idrottslärarnas definition av självkänsla var skiftande. De flesta var eniga om att självkänslan symboliserar en inre styrka och trygghet som påverkar hur man uppfattar sig själv. Ett fåtal lärare definierade självförtroende istället för självkänsla och några förklarade begreppet självkänsla i en syntes mellan självkänsla och självförtroende.

Respondenterna besvarade sedan vilka olika processer de använder sig av i sin undervisning för att stärka elevers självkänsla. Samtliga lärare framhöll att eleven bör vara i centrum och att undervisningen ska bygga på elevernas förutsättningar. I svaren kunde man dock skönja två kategorier lärarsvar. Den ena gruppen vurmade mer för en tydlig styrdokumentcentrering medan den andra gruppen såg det viktigare att skapa en god lärandeprocess. På frågan hur man bör undvika att elever jämför sig med varandra visade en majoritet av lärarna prov på tydliga strategier och handlingsberedskap. Resterande lärare gav uttryck för maktlöshet och en inneboende känsla av att inte kunna påverka elevers jämförande.

Samtliga lärare tyckte att man bör utgå från kursplanen i planering av idrottslektioner. Dock var en grupp lärare mer idoga i att framhålla kursplanen, en annan grupp betonade att lektionen främst bör vara rolig och varierad och ett fåtal planerade sin undervisning utifrån att eleven ska få ett livslångt lärande och intresse. För att utmana eleverna i undervisningen hade respondenterna olika förslag. Vissa lärare betonade vikten av att vara stöttande och ge feedback som de centrala i

utmanandet. Det framgick även att variation utmanar eleven. Resterande lärares uppfattning var att utifrån elevernas prestationer stegra aktiviteterna för att utmana. Idrottslärarna i vår undersökning hade varierande tankar kring hur elever utvecklar sina idrottsliga färdigheter. En majoritet av de tillfrågade framhöll teknikträning som fokus för färdighetsutveckling. Två andra åsikter lyftes fram, den ena åsikten var att koordinationsträning stimulerar eleven till bättre motorik och därmed ger goda utsikter för ökad färdighet. Den andra åsikten var att man förklarar spelets idé och grund. På så sätt utvecklas en medvetenhet om hur färdigheten ska utvecklas, så att man kan omsätta teori till praktik. Målbildsupprättande beskrevs utifrån tre förhållningssätt. Majoriteten av respondenter framhöll kursplanen som det tydligaste incitamentet till upprättande av målbild. Individuell utvecklingsplan hade ett fåtal förespråkare, samt att några lärare inte alls använde sig av målbild i undervisningen. Elevinflytandet på lektionerna var skiftande. De flesta bjöd in eleverna till medbestämmande medan några enstaka hade lite eller obefintligt elevinflytande. En grupp lärare lät elevernas betygsträvan avgöra elevernas inflytelsegrad. Frågan som härrörde hälsoundervisning fick tre svarskategorier. Det fanns de som hade bristande eller ingen undervisning kring hälsa och idealfrågor. En grupp hade spontan undervisning i ämnet, medan de flesta av respondenterna hade planerad och strukturerad undervisning.

6

DISKUSSION

I diskussionen diskuteras resultatet i jämförelse med bakgrundsdelen. Vi kommer även framföra egna tankar och ta ställning till de resultat vi presenterar i resultatkapitlet.

6.1 Idrottslärares medvetenhet kring begreppet självkänsla

Idrottslärare som har besvarat enkäten har skilda åsikter om begreppet självkänsla. Hälften av lärarna definierade självkänsla utifrån den definitionen vi har använt oss av i vår bakgrundsdel. Självkänslan är en tydlig del av en persons självmedvetenhet som rymmer känslor och värderingar. Självkänslan är korrelerad med hur tillfreds man är med vad man förutsätter sig jämfört med vad man faktiskt uträttar (Nationalencyklopedin, 2007). Idrottsutbildare har en viktig uppgift att betona och vårda värdet av idrottsundervisning för utvecklande av självkänsla (Whitehead & Corbin, 1997). Lärarna som definierar självkänsla enligt bakgrundsdefinitionen verkar ha en stor medvetenhet kring begreppet självkänsla och kan skilja mellan olika begrepp som tangerar självkänsla.

Självkänsla är ett diffust begrepp och det framgår framförallt när en del lärare har påbörjat en förklaring av begreppet självkänsla, men glider över i andra begrepp som till exempel självförtroende. En lärare uttryckt sig på följande sätt angående definition av självkänsla: ”Självkänsla är att tycka om sig själv som man är. Alla är vi bra på något och sämre på något annat”. Självförtroende beskrivs som den tilltro en person har till sin egen förmåga (Nationalencyklopedin, 2007). Genom ett positivt självförtroende kan man skapa en sann bild av sin psykiska och fysiska kapacitet (Rydberg, 2000). Som vi ser i citatet har läraren till viss del beskrivit självkänsla och till viss del självförtroende.

En viss del av lärarna som besvarat enkäten definierade självförtroende istället för självkänsla. Det är ett tydligt bevis på att begreppet är svårdefinierbart och många av idrottslärarna i undersökningen har ingen klar bild över de olika begreppen. En lärare menar att det handlar om förmågan att tro på den egna förmågan och att man är nöjd med vem man är och vad man presterar. Den läraren svarar helt i enlighet med Rydbergs (2000) definition på självförtroende.

Slutsatsen vi drar av osäkerheten hos idrottslärare beträffande begreppet självkänsla är att den förmodligen ger praktiska följder i undervisningen. Med en korrekt definition av begreppet självkänsla anpassar man undervisningen för att få en positiv utveckling av självkänslan. Har man flera olika definitioner så anpassar man idrottsämnet utifrån flera olika begrepp och det tror vi gör att idrottsundervisningen inte ger den positiva utveckling som man strävar efter. Skolidrottens påverkan på självkänslan är konstaterad, men beroende på hur man anpassar idrottsundervisningen blir utfallet positivt eller negativt (Raustorp, 2006).