Malmö högskola
Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Hur skolledare ser på specialpedagogens
arbetsuppgifter
Headmaster’s thoughts on special educators work assignments.
Leif Andersson
Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2015-05-22
Examinator: Lisa Hellström Handledare: Magnus Erlandsson
3
Sammanfattning/abstrakt
Andersson Leif (2017), Hur skolledare ser på specialpedagogens arbetsuppgifter. Specialpe-dagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.
Förväntat kunskapsbidrag
Denna studie avser att höja kunskapen kring specialpedagogens kompetens så att den utnyttjas på rätt sätt för att skolledare skall kunna använda den som ett verktyg för att höja måluppfyl-lelsen.
Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med min kartläggning är att belysa hur sex skolledare använder speci-alpedagogens kompetens och därmed öka och generera ny kunskap om specispeci-alpedagogens yrkesroll. Jag vill undersöka om utredning, kartläggning handledning och skolutveckling är arbetsuppgifter som specialpedagogen utför och i vilken omfattning detta i så fall sker. Jag avser också att kartlägga om det finns andra arbetsuppgifter som specialpedagogen utför.
• Vilka arbetsuppgifter genomför specialpedagogen?
• Hur väl känner sex skolledare till specialpedagogens tänkta kompetens utifrån den idag rådande examensordningen?
• Finns det en skillnad i arbetsuppgifterna för specialpedagogen beroende på om hen ar-betar på en F-6 skola eller på en 7-9 skola/gymnasiet?
Teori
Studien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och tar stöd i den tänkta specialpedagogiska kompetensen i tolkningen av det empiriska materialet. Tolkningen utgår från organisation-, grupp- och individnivå.
4 Metod
Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex skolledare.
Resultat
I resultatet framkommer två olika specialpedagogiska yrkesroller; den specialpedagog som har mer specialläraruppgifter och den som arbetar med mer specifika specialpedagogiska arbetsuppgifter. Det empiriska materialet visar att om specialpedagogen arbetar med rektorer på skolor för yngre elever eller med rektorer som arbetar med äldre elever skiljer sig yrkesrollen och uppdragen. Skolledare med F- 6 skolor pratar mer om att de använder specialpedagogen som en speciallärare som undervisar hälf-ten av sin arbetstid. Detta att yrkesrollerna sammanblandas lyfts också fram i olika rapporter. (Lans-heim, 2010; von Ahlefeld Nisser, 2009) pekar också på att specialpedagogerna arbetar med speciallä-raruppdrag till större delen av sin arbetstid, alltså undervisar. Undervisningen sker enskilt, i grupp eller i klassen vilket också delvis motarbetar inkluderingstanken. Specialpedagoger som arbetar med de äldre eleverna handleder och arbetar mer med skolutveckling än sina kollegor på F-6 skolor. Utred-ningar av elever och lärmiljöer sker hos alla de undersökta skolledarna.
Implikationer
Specialpedagogens yrkesroll och uppdrag styrs mer av hur verkligheteten ser ut och hur det dagliga arbetet med elever i behov av stöd genomförs än vad teorin och vetenskapen kring yrkesrollen och uppdraget beskriver. Studien visar att det finns ett behov av att förtydliga specialpedagogens yrkesroll ytterligare för att skapa större förutsättningar för hen att arbeta mer utifrån den gällande examensför-ordningen.
Nyckelord:
Specialpedagogiska yrkesrollen, handledningsuppdrag, skolutveckling, förebyggande arbete, inklude-ring.
5
Innehåll
1. Inledning ... 7
2. Bakgrund ... 9
3. Syfte och preciserade frågeställningar ... 11
4. Centrala begrepp ... 12 5. Tidigare forskning ... 14 Specialpedagogens arbetsuppgifter ... 14 Specialpedagogens kompetens ... 16 Inkludering ... 16 6. Teoretisk förankring ... 18
7. Metod och genomförande ... 20
6:1. Urval ... 21
6:2. Genomförandet ... 21
6:3. Etiska principer ... 22
8. Resultat ... 23
7.1. Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter ... 23
8.2. Specialpedagogens förebyggande arbete ... 26
8.3. Specialpedagogens mandat och framtiden ... 27
9. Analys ... 29
8.1. Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter ... 29
9.2. Specialpedagogens förebyggande arbete ... 30
9.3. Specialpedagogens mandat och framtiden ... 33
9.4. Analys ur ett organisations-, grupp- och individperspektiv ... 35
10. Teoretisk tolkning ... 37
11. Diskussion ... 39
10.1. Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter ... 39
11.2. Specialpedagogens förebyggande arbete ... 41
Skolutveckling ... 41
Inkludering ... 42
Elevhälsa ... 42
Handledning ... 43
11.3. Specialpedagogens mandat och framtiden ... 44
11.4. Framtida forskning ... 46
12. Implikationer ... 48
6
7
1.
Inledning
Under de drygt två år som jag har studerat till specialpedagog har jag mött en osäkerhet vad gäller arbetsuppgifter och vad yrkesrollen specialpedagog innebär. Denna osäkerhet har visat sig både hos kollegor och hos en del rektorer och förskolechefer. Det finns två aktörer i den svenska skolan som har specialpedagogiska kompetenser. Det är specialläraren och specialpe-dagogen. Det sker ibland en sammanblandning av dessa yrkesroller hos skolans andra aktörer såsom rektorer, lärare, föräldrar och elever. Båda utbildningarna ska enligt examensförord-ningarna medverka i det förebyggande arbetet på förskola, skola och fritidshem. Enligt exa-mensförordningarna skall utbildningarna också leda till att speciallärare och specialpedagog visar en fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedago-giska frågor. Båda yrkesrollerna skall också medverka till ett inkluderande arbetssätt (SFS 2007:638; SFS 2011:186). Det som skiljer är att specialpedagogen arbetar mer mot att för-ändra lärmiljöer och förutsättningar via handledning och att specialläraren arbetar mer mot enskilda elever eller grupper. Likheten i utbildningen gör att det föreligger en risk att yrkes-rollerna blandas samman. Denna sammanblandning får konsekvenser för specialpedagogiken på skolorna och det finns en risk för att arbetsuppgifterna blir mer av akut art och att de före-byggande och skolutvecklande arbetsuppgifterna får en underordnad roll. Detta problem är inget nytt förstår jag efter att tagit del av tidigare forskning. Redan när specialpedagogutbild-ningen startades på 1990-talet var det med inriktning mot att specialpedagogen skulle kunna ge handledning och medverka i skolans utveckling av lärande miljöer (Lansheim, 2010). Detta i motsats till den tidigare speciallärarutbildningen som var inriktad mot enskilda elever eller till mindre grupper av elever.
Trots att utbildningen till specialpedagog har pågått i så många år upplever jag att det kvarstår en osäkerhet om vilka arbetsuppgifter som specialpedagogen skall utföra. Liknande resultat kommer fram i flera rapporter (Lansheim, 2010; von Ahlefeld Nisser, 2009) menar att trots specialpedagogernas breda utbildning arbetar de sällan med handledning och skolutveckling. Arbetsuppgifterna är istället till större delen undervisning av enskilda elever, grupper eller hela klasser. Denna osäkerhet kommer att påverka framtida arbetsuppgifter för specialpeda-goger och därför är det intressant att kartlägga hur rektorer i min hemkommun ser på yrkesrol-len. Det är viktigt att rektorerna blir medvetna om vilken kompetens som specialpedagoger har efter avslutad utbildning så att de använder specialpedagogen till rätt arbetsuppgifter uti-från den utbildning hen har. Det är rektor som leder och fördelar arbetet på skolan och därför
8
kan rektorerna påverka vilka arbetsuppgifter specialpedagogen tilldelas på en skola. Av den anledningen är det viktigt att rektorer tillägnar sig kunskapen om vilka arbetsuppgifter som en specialpedagog är utbildad för. Det är även rektor som har ansvaret för: att undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver (Lgr 11). Även Salamancadeklarationen (2006) pekar på att elever i behov av särskilt stöd skall få detta på ordinarie skola och att pedagogiken skall sätta eleven i centrum. Allt för att ge fler elever en fullgod utbildning (Salamancadeklarationen 2/2006). I dessa dokument framgår det att det skall finnas specialpedagogiska kompetenser i den svenska skolan. I min kartläggning har jag en förhoppning om att respondenterna får en ökad insikt i vilka kompe-tenser en specialpedagog har efter fullgjord utbildning och därmed också bli tydligare i vad som är specialpedagogens arbetsuppgifter.
I examensordningen (SFS2007:638) beskrivs det tydligt vad en specialpedagog skall kunna efter examen. (Bilaga 1).
Färdighet och förmåga
För specialpedagogexamen skall studenten
– visa förmåga att kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer,
– visa förmåga att kritiskt och självständigt genomföra pedagogiska utredningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå,
– visa förmåga att utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram i samverkan med berörda aktörer samt förmåga att stödja barn och
elever och utveckla verksamhetens lärmiljöer,
– visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda, och
– visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever.
(SFS2007:638).
Jag vill också via kartläggningen undersöka hur det förebyggande arbete som genomförs av specialpedagogerna hos respektive rektor ser ut.
En frågeställning som jag inte funnit i tidigare forskning och som jag också vill kartlägga, är om det finns någon skillnad på arbetsuppgifterna beroende på vilket stadie som specialpeda-gogen är anställd och arbetar på. Är arbetsuppgifterna desamma på en F-6 skola som på en 7-9 skola och en gymnasieskola? Om det ser olika ut vad är i så fall orsaken till detta?
9
2.
Bakgrund
Specialundervisning har bedrivits i den svenska skolan under många år. Den första påbygg-nadsutbildningen till speciallärare startade 1962. Speciallärarna var de enda som hade speci-alpedagogisk utbildning i Sverige på den tiden. Oftast arbetade specialläraren med eleverna utanför det ordinarie klassrummet antingen enskilt eller i mindre grupper. Det ansågs att ele-ven var bärare av problemet och hen skulle normaliseras via extra insatser av en speciallärare.
År 1986 tillsattes en utredning för att granska speciallärarutbildningen. Resultatet av denna utredning låg sedan till grund för den nya specialpedagogutbildningen.
Specialpedagogutbildningen ersatte 1990 den tidigare speciallärarutbildningen som lades ner. Speciallärarutbildningen var huvudsakligen praktiskt inriktad mot elever med olika handikapp och inlärningssvårigheter. Specialpedagogutbildningens examensordning angav som huvud-mål att kunna arbeta aktivt med elever i behov av särskilt stöd. Det fanns också ett antal un-derordnade mål och dessa var skolutveckling, pedagogisk rådgivning och handledning. Det gjordes en undersökning av samtliga utbildningssäten i Sverige och de hade tolkat det som att specialpedagogen var en ny yrkesroll där det konkreta arbetet med elever i behov av särskilt stöd var ett underordnat mål. Specialpedagogexamen var då inriktad mot fyra inriktningar: mot komplicerad inlärningssituation, mot dövhet eller hörselskada, mot synskada eller mot utvecklingsstörning. Detta skulle gälla inom skola, barnomsorg, vuxenutbildning och inom habilitering/rehabilitering. Huvudmålet skulle ändå vara att studenten skulle tillförskaffa sig specialpedagogiska kunskaper som behövs för att aktivt kunna arbeta med elever i behov av särskilt stöd från dessa grupper (Högskoleverket 2012:11R).
2001 infördes en ny examensförordning och då upphörde de fyra inriktningarna. Fortfarande skulle studenterna kunna arbeta med särskilt stöd till elever, ungdomar och vuxna i skola, förskola, vuxenutbildning och habilitering/rehabilitering.
Det som var nytt (Högskoleverket 2012:11R) var att studenten skulle:
•identifiera, analysera och delta i arbete med att undanröja hinder för och orsaker till svårigheter i undervisnings- och lärandemiljöer,
• genomföra pedagogiska utredningar och analysera individens svårigheter på organisations, grupp och individnivå,
10
• utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram i samverkan mellan skola och hem för att stödja elever och utveckla verksamhetens undervisnings- och lärmiljöer,
• utveckla principer och former för pedagogisk mångfald inom verksamhetens ram,
• vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för föräldrar samt kollegor och andra berörda yrkesutövare,
•genomföra uppföljning och utvärdering samt delta i ledningen av den lokala skolans utveckling för att kunna möta behoven hos alla elever.
Ambitionsnivån höjdes och utbildningen förlängdes med en termin och utbildningen på heltid blev tre terminer lång.
2005 gjordes en ny utvärdering av specialpedagogutbildningen. I den framkom att det fanns för många mål i examensförordningen i förhållande till utbildningstiden. Vidare slog rappor-ten fast att det krävs en vidgad förståelse av vad begrepp som jämlikhet och människovärde står för. Specialpedagogen skall arbeta för inkludering och delaktighet och lägga vikt på sam-spelet mellan individer och omgivning som en förklaring till funktionsnivå. Detta står också i Grundskoleförordningen (1994: 1194), att särskilt stöd skall ges i första hand inom ramen för den ordinarie klassen. Rapporten fastslår att det bredare uppdrag som specialpedagogen fick 1990 inte slagit igenom fullt ut på fältet. Det finns på många håll lärare och skolledare som förväntar sig att specialpedagogerna skall arbeta individ- och smågrupps- orienterat liksom de tidigare speciallärarna hade gjort (Högskoleverket 2006:10 R).
2007 infördes ytterligare en ny examensförordning för specialpedagoger, denna vilade på den tidigare från 2001. Regeringen återinförde även en yrkesutbildning till speciallärare. Exa-mensförordningen för speciallärare hade två inriktningar matematik- och skriv, språk och läs-utveckling. 2011 infördes ytterligare fyra inriktningar för speciallärare. Inriktningarna var utvecklingsstörning, synskada, dövhet och hörselskada samt grav språkstörning. (SFS2011:186) Ett sätt att skilja specialpedagogerna från speciallärarna var att specialpeda-gogerna arbetade för barn och elever, medan specialläraren arbetade med barn och elever (Högskoleverket 2012:11R).
11
3.
Syfte och preciserade frågeställningar
Det övergripande syftet med min kartläggning är att belysa hur sex skolledare använder speci-alpedagogens kompetens och därmed öka och generera ny kunskap om specispeci-alpedagogens yrkesroll. Jag vill undersöka om utredning, kartläggning, handledning och skolutveckling är arbetsuppgifter som specialpedagogen utför och i vilken omfattning detta i så fall sker. Jag avser också att kartlägga om det finns andra arbetsuppgifter som specialpedagogen utför. Uppsatsen avser också att undersöka hur inkludering av elever i behov av särskilt stöd genom-förs på de olika skolorna.
De frågeställningar som jag har är:
• Vilka arbetsuppgifter genomför specialpedagogen?
• Hur väl känner sex skolledare till specialpedagogens kompetens utifrån den idag rå-dande examensordningen?
• Finns det en skillnad i arbetsuppgifterna för specialpedagogen beroende på om hen ar-betar på F-6 skola eller på en 7-9 skola/gymnasiet?
12
4.
Centrala begrepp
Inkludering
Inkludering innebär att alla elevers olikheter skall ses som en tillgång (Nilholm, 2012). Skol-lagen (2010:800) slår också fast att särskilt stöd till elever skall i möjligaste mån ges inom den ordinarie klassen. Detta påtalar också Johansson (2013) och menar att de flesta människor inte mår bra av att mot sin vilja lyftas bort ur sin sociala miljö och placeras någon annanstans. Även Skolverkets allmänna råd (2014) angående extra anpassningar, särskilt stöd och åt-gärdsprogram påtalar vikten av inkludering via att få extra stöd i möjligaste mån i den ordina-rie elevgruppen. Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm (2011) definierar kärnan av inkluderingsbegreppet med att det är ett sätt att undvika att skapa ett utanförskap med alla dess negativa följder. Följderna är elevers lika möjligheter och rättigheter, möjligheter till att kunna påverka, självkänslan och identiteten. von Ahlefeld Nisser (2014) uttrycker att främja inkludering och att motverka segregerande lösningar ligger inom specialpedagogens arbets-uppgifter.
Förebyggande arbete
Det förebyggande arbetet grundar sig i Skollagen (2010:800) där det står att utbildningen skall främja alla barn och elevers utveckling och lärande. I Socialstyrelsens Vägledning för elev-hälsan (2014) definieras det förebyggande arbetet med att det är åtgärder som skall minska risken för ohälsa. Detta arbeta kan ske på organisations-, grupp- eller individnivå. Exempel på förebyggande arbete kan vara att skapa en god lärandemiljö och ett gott skolklimat, men även att skapa och utveckla goda relationer mellan hem och skola.(Socialstyrelsen 2014). I kart-läggning av elever i behov av särskilt stöd skall enligt Skolverket (2014) föräldrar och elever medverka i dessa utredningar. Tidig screening av elever och tidiga insatser av stöd till elever med särskilda behov kan enligt Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm (2011) tolkas som ett förebyggande arbete. Det är också viktigt enligt författarna hur skolan formulerar pro-blem. Det är undervisningen som skall problematiseras för att möta elever med olika behov istället för att se det som att det är eleven som äger problemet. Hjörne och Säljö (2013) ut-trycker detsamma, det att skolproblem ofta blir elevproblem. Berglund, Malmgren, Rid-darsporre och Sandén (2007) anser också att när det flyttas focus från elevproblem till lärmil-jöproblem är det en stor utmaning för det specialpedagogiska arbetet.
13
Handledningsuppdraget
Professionell handledning sker i en nära och fortlöpande kontakt med en erfaren utövare. Pro-fessionell handledning förutsätter ett samspel mellan handledare och den handledde. Det handlar om att den handledde skall fördjupa sina kunskaper och förståelse för psykosociala processer som den ställs inför och sitt förhållande till dessa. Handledningen syftar till att ut-veckla förmågan att förhålla sig professionell till sina egna attityder och sin egen problemlös-ning (Killén 2008). Handledproblemlös-ning kan tolkas som ett förebyggande arbete men kan även leda till en mer inkluderande skola (Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm, 2011). Johans-son (2013) anser att handledningsuppdraget som specialpedagogen har till övriga lärare är mycket viktigt och också tillhör det förebyggande elevhälsoarbetet. Denna åsikt delar även Gustafsson (2009). Juul och Jensén (2012) kallar handledningen för kollegial reflektion och den leder till att höja kompetensen hos personalen. Berglund, Malmgren, Riddarsporre och Sandén (2007) anser att specialpedagogisk handledning av lärarkollegor kan uppfattas som om lärarens kompetens ifrågasätts tack vare att läraren behöver handledning. Detta kan leda till att handledning möts av motstånd.
Skolutveckling
Enligt Berglund, Malmgren, Riddarsporre och Sandén (2007) berör skolutveckling alla elever inom skolan. Scherp och Scherp (2007) definierar begreppet skolutveckling med att det avser en kvalitets förbättring av verksamheten. Den innefattar elever och lärares vardagsproblem och hur man löser dessa. Förståelse fördjupning av att skapa goda lärmiljöer leder till fördju-pad kunskap enligt författarna. Scherp och Scherp (2007) anser vidare att i en lärande organi-sation betonas det systematiska kvalitetsarbetets lärdomar, de tydliggörs, formuleras och do-kumenteras. De anser också att utvärdering och uppföljning är avgörande för kvaliteten i verksamheten. Skolverket (2012) belyser också att den kritiska självvärderingen leder till en högre måluppfyllese för eleverna och med detta en utveckling av hela skolan. Scherp (2013) påpekar att skolutveckling inte bara handlar om att skapa nya lärdomar om lärande och undervisning utan även hur vi använder redan gjorda lärdomar i vardagen. Han menar att det är viktigt att lära och förstå hur den pedagogiska verksamheten kan motverka att problem och störningar uppstår
14
5.
Tidigare forskning
Specialpedagogens arbetsuppgifter
Enligt von Ahlefeld Nisser (2009) visar forskningen att specialpedagoger ofta får uppdrag som traditionellt har tillhört speciallärare och detta är inte något som är utmärkande för Sve-rige. I Malmgren Hansens (2002) undersökning framkommer att lärarna efterfrågar speciallä-rare oftare än specialpedagoger och att skolledningen inte motsäger denna önskan. Hon menar att skolledningen är underordnad lärarna och deras önskemål. Orsaken till detta anser han vara gamla tiders förväntningar och erfarenheter vilka kan vara svåra att förändra för skolledarna. Undersökningen visar också på att skolledarna inte tillräckligt ger specialpedagogerna det mandat som behövs för att driva förändringsarbete.
Gustafsson (2009) anser att specialpedagogens handledande uppdrag är en kompetens som bör finnas i alla elevhälsoteam. Bladini (2004) menar också att specialpedagogens handle-dande arbete hjälper skolans övriga personal att förbättra elevernas villkor. Det handlehandle-dande samtalet kan vidga och bidra till att synen på specialpedagogik förändras. Dock varnar hon för att handledande samtal på kort sikt kan gynna eleverna men att det finns en risk med att sam-talen får en rådgivande karaktär och på så vis befäster det individbaserade perspektivet på vem som äger problemet (Bladini, 2004). Hon menar att det finns två sätt att förklara hand-ledning i hennes forskning. Det ena är beskriva handhand-ledningen som ett verktyg för att för-bättra barns villkor. Denna handledning rör mer barnets situation och pedagogens handlande. Ett samtal av mer rådgivande karaktär. Det andra sättet att se på handledningen handlar om att tillsammans med pedagogerna reflektera. I reflektionen riktas förändringen framför allt mot pedagogernas tänkande kring ett upplevt problem. Samtalet har en karaktär av att peda-gogen själv kommer fram till ett nytt synsätt via handledarens frågor (Bladini, 2004). Killén (2008) lyfter också fram handledning som ett verktyg för utveckling av pedagoger i skolan.
Specialpedagogiska förebyggande arbetsuppgifter som Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm (2011) lyfter fram är kartläggningar. Även Johansson (2013) anser detta vara en ar-betsuppgift för specialpedagogen. Den kompetens höjande reflektionen som kan leda till högre måluppfyllese är också en förebyggande arbetsuppgift som kan ledas av en specialpe-dagog (Juul & Jensen, 2012). Rektors ledarskap och modet att våga förändra lärmiljöer och
15
pedagogers sätt att tänka anser ett flertal forskare vara en nödvändighet för skolutveckling (Hargreaves & Fink,2008; Ahrenfelt,2013).
OECD-rapporten (2009) föreslår ett utökat ledarskap och kollegialt lärande som en möjlig väg till skolutveckling. Bolman och Deal (2005) uttrycker att förändringar ofta leder till konflikter på något plan och detta menar Scherp (2013) kräver ibland att man undanröjer hinder i orga-nisationen. Det räcker inte alltid med ett lärande (Scherp, 2013). Utvecklandet av goda lärmil-jöer istället för att finna dyra särlösningar på undervisning anser Nilholm (2012) också vara en väg för att utveckla skolan. Scherp (2013) lyfter fram utvecklingsorganisationen som en skolutvecklingsmodell där man ägnar sig åt att lära och hur den pedagogiska verksamheten bidrar till lösningar eller motverkar att problem uppstår i skolans värld. Hans forskning visar att utifrån ett organisationsperspektiv kring lärande är det viktigt att dela med sig av sina erfa-renheter och lärdomar istället för att behålla dessa själv. Scherp (2013) lyfter fram lärledare som leder dessa samtal och håller gruppen fokuserad på dialogen så att det blir ett samtal där alla gruppmedlemmar deltar och bidrar till att det blir nya lärdomar.
I von Ahlefeld Nissers (2014) undersökning av specialpedagogens/ speciallärarens yrkesroll har hon samtalat med rektorer, speciallärare och specialpedagoger. Det framkommer i samta-len att det förebyggande arbetet via att skapa samtalsarenor, där ett utbyte av erfarenheter sker, är viktigt enligt alla de tre undersökta yrkesrollerna. Rektorerna i hennes undersökning har också en inställning om att specialpedagogerna har en spindelfunktion, vilket innebär att de arbetar mer övergripande och inte bara i det direkta elevarbetet. Vidare framkommer det i von Ahlefeld Nissers (2014) undersökning att rektorerna anser att det inte föreligger något problem kring var specialpedagogen är anställd, vare sig centralt eller lokalt med rektorn som chef. Denna åsikt delas inte av specialpedagogerna själva och det finns ingen samstämmighet i vad pedagogerna tycker. En del anser att det är bäst att vara anställd nära verksamheten med rektorn som chef, medan de som är centralt anställda anser detta vara bäst. Det råder samma otydlighet kring arbetsuppgifterna. En del specialpedagoger arbetar direkt med bar-nen/eleverna medan andra arbetar på ett mer övergripande sätt. Speciallärarna har tydligare arbetsuppgifter och det råder en större samstämmighet i åsikterna kring anställningen också. Speciallärarna anser enligt von Ahlefeld Nissers (2014) undersökning att de bör vara anställda på skolorna och inte centralt. von Ahnfeldt Nisser (2009) menar däremot att centralt placerade specialpedagoger kan samarbeta på lika villkor tillsammans med rektor utan någon hierarkisk ordning vilket kan skapa mer utmanande lösningar. Detta leder till ett förändrat
specialpeda-16
gogiskt förebyggande arbete, som i sin tur kan leda till en förutsättning för ett pedagogiskt utvecklingsarbete. Ahnfeldt Nisser (2009) ser att specialpedagogen kan utmana och gå i mot-stånd mot och förändra invanda strukturer och sätt att handla när hen är anställd centralt.
Specialpedagogens kompetens
Malmgren Hansen (2002) konstaterar också att skolledningen inte har kännedom om special-pedagogutbildningen och anger att orsaken till detta är alltför stor arbetsbörda för rektorerna. Lansheim (2010) lyfter fram att samarbetet mellan rektorer och specialpedagoger behöver utvecklas ytterligare och en av de frågor som bör diskuteras är mandatet till att utföra sitt uppdrag som rektor ger specialpedagogen. Wetso (2014) pekar på att det finns en stor skillnad mellan olika rektorer vad gäller kompetensen kring specialpedagogik. Det finns rektorer som har stor kunskap inom specialpedagogiken och det finns de som inte alls har kunskap om den-samma. Hon menar att den nya rektorsutbildningen från 2015 kommer att innehålla kurser med ett tydligare innehåll om barn med behov av stöd. Detta kommer att ge rektorerna en större insikt om specialpedagogernas kompetenser och därmed också en större möjlighet till specialpedagogerna att utföra de arbetsuppgifter de utbildats för. Skolutveckling, menar Berg och Scherp (2003), bygger på att utveckla lärmiljöer och lärprocesser vilket också ligger inom specialpedagogens kompetens.
Inkludering
Cameron och Lindqvists (2014) undersökning visar att det har skett en förändring i Sverige och Norge och att specialpedagoger arbetar mindre med enskilda elever. Tidigare undersök-ning av Byström och Nilsson (2003) visade på att specialpedagogen i Sverige undervisade 75 % av sin tjänst. I Isaksson, Lindqvist och Bergströms (2010) undersökning framkommer också att den svenska skolan fortfarande reducerar skolsvårigheter till individuella elevpro-blem och att skolsvårigheterna sällan förklaras genom att det finns brister i skolorganisation-en, undervisningen eller andra miljömässiga faktorer. Samma resultat kommer också Görans-son, Nilholm och Karlsson (2011) fram till i sin undersökning där de lyfter fram att det fortfa-rande finns många skolor där personalen anser att det är elevernas individuella svagheter som ger dem problem i skolan.
17
Göransson, Nilholm och Karlsson (2011) menar också att den svenska skolan inte är så inklu-derande som den försöker antyda utan att antalet elever som placeras i segregerande miljö ökar. När det gäller att förändra attityden till inkludering och en förändrad syn på specialpe-dagogik beskriver Cole (2005) och Abbott (2007) att samma problem finns på Nordirland, Wales och i England. I avsaknad av ledningsstödet och mandat till förändring kring inklude-ringstanken sker ingen utveckling utan istället upprätthålls ett ojämlikt system som leder till segregering menar Cole (2005). Även Nilsen (2017) kommer fram till att hela 80 % av speci-alundervisningen i Norge sker utanför klassrummet. Gjems (2011) menar att akuta problem uppstår som de olika aktörerna i skolan vill ha snabba lösningar på. Kopplat till detta har Hjörne och Säljö(2013) påvisat att elever med diagnoser ökar. Berglund, Malmgren, Rid-darsporre och Sandén (2007) anser att dessa akuta specialpedagogiska situationer tar tid ifrån det långsiktiga arbetet. Även Scherp och Scherp (2016) pekar på att det finns en risk att de akuta frågorna tar över all tid. Anledningen till ökningen kan bero på många olika orsaker. Bland annat råder det skilda föreställningar om vad specialpedagoger skall arbeta med och på vilket sätt. Nilholm (2012) varnar för att skolan måste utveckla ett sätt att undervisa dessa elever utan att göra dyra särlösningar. En australisk studie av Lopez och Corcoran (2014) pe-kar på att inkludering av elever med särskilda behov ger mångfald i klassrummet som beripe-kar undervisningen. Studien bekräftar även hur viktig relationen lärare och elev är för att elever skall lyckas i skolan. En otydlig arbetsbeskrivning kan vara en förklaring till att det råder olika förställningar om vilka uppdrag en specialpedagog skall ha enligt Cameron och Lin-dqvist (2014).
18
6.
Teoretisk förankring
Det finns två forskningsvetenskapliga huvudinriktningar enligt Thurén (2014). Det är herme-neutiken och positivismen. Positivismen har sitt ursprung i naturvetenskapen och utvecklades i antikens Grekland och den tror på den absoluta kunskapen (Thurén, 2014). Det går ut på att skapa så säker kunskap som möjligt med hjälp av logik och sina fem sinnen. Humanisterna lutar sig istället mot som har en större förståelse för att det inte finns bara en sanning, utan att det finns flera. Min undersökning är inspirerad av hermeneutiken som har en utpräglad hu-manistisk inriktning. Hermeneutiken tolkar texter och min transkribering kan tolkas som en text. Kvale och Brinkmann (2014) menar att generellt i fenomenologiska kvalitetsstudier för-söker man förstå sociala fenomen utifrån de intervjuades egna perspektiv och hur de upplever världen enligt deras tolkningar av den samma.
För att förklara och tolka resultat har jag valt att utgå ifrån systemteorin och som Gjems (2011) påpekar är systemteorin en tvärvetenskaplig teori som riktar sig till relationer mellan människor och deras omgivning. Denna teori är en god utgångspunkt när man skall försöka förklara hur relationer och uppfattningar påverkar varandra och hur dessa hänger samman. System som behandlar medmänskliga förhållanden förklarar Gjems (2011) med att det är en grupp individer som arbetar eller lever tillsammans under en längre tid. Gjems (2011) talar om sociala system och att dessa system består av olika delar. I skolan kan ett system vara pe-dagogerna, ett annat eleverna, ytterligare ett tredje föräldrarna. Dessa sociala system består av olika delar. Delarna är människor som står i en relation till varnadra och som påverkar varandra. Det är relationen mellan människorna som håller ihop systemet. Kvaliteten på kommunikationen och samverkan mellan människorna i systemet leder till rutiner och tradit-ioner som upprätthåller och driver systemet vidare. Det finns två former av styrning av syste-met. Handlingar och samverkan tillhör den inre styrningen (Gjems, 2011). Den yttre syrning-en av systemet består av att systemet anpassar sig till omgivningsyrning-en och att omgivningsyrning-en an-passar sig till systemet. Det som påverkar den yttre styrningen och kan räknas till omgivning-en kan till exempel vara lagar, regler och läroplaner. Människorna i ett socialt system kan inte förstås isolerade från varandra utan måste förstås i relation till varnadra. Sociala system måste förstås och hanteras utifrån ett helhetsperspektiv (Gjems, 2011). Alla handlingar som sker i systemet får på ett eller annat sätt effekter på alla andra delar i systemet anser Gjems (2011). Tillstånd hos en person i systemet smittar och påverkar andra delar. Denna påverkan leder till att andra människor kommer att förhålla sig till detta tillstånd antingen genom att bekräfta,
19
förstärka eller reducera effekterna av tillståndet. Beteendet hos människorna skapar en ge-mensam helhet i det sociala systemet.
Även Thurén (2014) förklarar systemteorin med att den är en studie av system och förståelse av hur dessa system fungerar och förändras. Han menar också att om en del av systemet på-verkas av en förändring orsakar det förändringar i andra delar av systemet som försöker hitta en ny balans. Även Öquist (2014) menar att tänka systematiskt innebär att försöka se världen i ett sammanhang av struktur, form, ordning och mönster och hur dessa kan förändras i samspe-let, istället för att se världen som avgränsad till individer och enstaka händelser. Han menar att tänka utifrån ett systemteoretiskt synsätt skapar möjligheter till att vidga synfältet och sätta problem i nytt fokus vilket leder till nya insikter. Öquist (2014) anser att systemteorin kan användas för att lösa problem och åstadkomma förändringar. Öquist (2014) menar att skolan ofta utgår från individen och att den är ett slutet system men om systemteorins tankar få råda så vidgas antalet möjligheter och idéer som kan leda till nya lösningar. Han påpekar att om de underliggande strukturerna förändras kan nya och bättre beteendemönster framträda.
Jag kommer att försöka använda systemteorin när jag skall förklara rektorernas tolkning av vad den specialpedagogiska yrkesrollen innebär för dem. De olika arbetsuppgifterna som rek-tor tilldelar specialpedagogen leder till en helhetsbild av yrkesrollen. Denna helhetsbild på-verkar sedan i sin tur arbetsuppgifternas utformning och i vilken omfattning dessa sker. Ar-betsuppgifterna tillhör den inre styrningen som påverkar den yttre styrningen. Den yttre styr-ningen är i detta fall andra aktörer som finns i skolans värld. Den bild dessa aktörer får påver-kar sedan den specialpedagogiska yrkesrollen tillbaka. Delarna påverpåver-kar helheten och helhet-en i sin tur påverkar delarna. Jag är medvethelhet-en om att helhet-endast helhet-en aktör i skolans värld, rektorn, har deltagit i kartläggningen av yrkesrollen. Trots detta kommer jag att analysera och disku-tera min undersökning från ett systemteoretiskt perspektiv.
20
7.
Metod och genomförande
För att kartlägga hur sex rektorer ser på specialpedagogens yrkesroll kommer jag att använda mig av en hermeneutisk forskningsmetod. Jag valde att göra en kvalitativ forsknings intervju. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) är den kvalitativa forskningsintervjun inspirerad av fe-nomenologin. Den halvstrukturerade intervjun försöker förstå teman och erhålla nyanserade beskrivningar i den intervjuades vardagsvärld. Intervjun liknar ett vardagssamtal men som professionell intervju har den ett syfte och inbegriper en specifik teknik. Den är halvstrukture-rad vilket innebär att den varken är ett öppet vardagssamtal eller ett slutet frågeformulär. Den utgörs av en frågeguide som fokuserar på vissa teman som kan innehålla förslag på frågor. Den kvalitativa intervjun med sex rektorer avser att ge deras syn på yrkesrollen som special-pedagogen har i deras verksamhet. Den kvalitativa intervjun ger ingen absolut sanning men kartläggningen ger en bild av hur sex rektorer tolkar specialpedagogens uppdrag och kompe-tens. Focus i min undersökning kommer att ligga på hur respondenterna upplever och tolkar sina vardagliga erfarenheter. Enligt Stukat (2011) skall man försöka finna likheter och skill-nader i sin undersökning Jag skall försöka förhålla mig neutral och låta respondenterna besk-riva sin sanning och göra sina tolkningar av den värld de lever i. Kvale och Brinkmann (2014) påpekar att det är viktigt i fenomenologisk ansats att forskaren försöker tolka det som sägs och hur det sägs.
Jag skall i kartläggningen försöka finna mönster som förklarar informanternas åsikter och agerande utifrån dessa åsikter. För att analysera och förklara respondenternas svar i min undersökning kommer jag att använda mig av systemteorin som enligt Gjems (2011) är en tvärvetenskaplig teori som riktar sig mot relationer mellan människor. Systemteorin passar för att analysera min kartläggning för specialpedagogens yrkesroll handlar mycket om hur rollen kommuniceras till andra aktörer i skolans värld. Syftet i min undersökning är att finna vad som påverkar yrkesrollen och systemteorin uppmärksammar relationer mellan människor vil-ket jag tror har stor påverkan på rollen. Skolledarna agerar inte utan påverkan från andra utan det är delar som påverkar helheten och helheten påverkar delarna. Undersökningen avser också att kartlägga rektorns påverkan i hur specialpedagogens yrkesroll utformas på den en-skilda skolan. Även mandatet att utföra arbetsuppgifterna är intressant att följa och analysera utifrån systemteorin. De utskrivna intervjuerna kommer sen att vara det som utgör materialet som skall analyseras. Bryman (2011) menar att i kvalitativ forskning är intresset riktat mot den intervjuades ståndpunkter, medan man i en kvantitativ undersökning mer speglar
forska-21
rens intressen. Det finns både för- och nackdelar med ansatserna och skulle jag gjort en undersökning med många respondenter hade den kvantitativa undersökningen varit bättre, kanske genom en enkät. Nackdelen med enkäter är att det finns en sorts enkät trötthet vilket kan leda till bortfall i svarsfrekvensen. Även frågorna i en enkät kan vara ett problem, då frå-geställaren inte vet hur frågorna uppfattas och att det inte finns möjlighet till förklaringar. I denna undersökning med endast sex respondenter avser jag att få ett djupare resultat och där-för passar en kvalitativ forskningsintervju bättre. Nackdelen med intervjuansatsen är att det föreligger en risk att intervjuaren påverkar intervjun genom att vara en deltagare i den samma. Kvalitativa intervjuer tenderar att vara flexibla och följsamma och följer respondentens tankar och svar under intervjun enligt Bryman (2011). Intervjuguiden som ligger till grund för inter-vjun behandlar de frågeställningar som jag har i min problemformulering. Frågeställningarna behandlar de arbetsuppgifter som ligger inom specialpedagogens yrkesroll. En frågeställning behandlar också frågan om det finns någon skillnad på vilket stadie i skolvärlden som speci-alpedagogen arbetar inom.
6:1. Urval
Urvalet av respondenter gick till så att jag valde tre rektorer som var arbetsledare på F-6 sko-lor och en som arbetade på en F-9 skola. En var högstadierektor och en var gymnasierektor. Alltså tre som arbetade bland de yngre eleverna och tre som arbetade bland de äldre. Det var en man och fem kvinnor, de beroende på att det endast fanns en manlig rektor vid tillfället när intervjuerna gjordes. Det fanns endast en rektor förutom de intervjuade att tillgå då undersök-ningen gjordes i en mindre kommun. Den rektor som inte deltog i undersökundersök-ningen var delvis sjukskriven och blev därför inte aktuell för undersökningen. Åldern på respondenterna var mellan 42 och 64 år. Två av respondenterna har varit rektorer i fem år, en har varit rektor i tio år, en i elva år, en i tolv och en biträdande rektor och rektor i tretton år. Alla respondenterna har också lärarutbildning i botten. En av rektorerna har också speciallärare- och specialpeda-gogutbildning. Alla har genomgått den statliga rektorsutbildningen.
6:2. Genomförandet
22
Detta brev följdes upp två veckor senare då jag fick tillfälle att delta på ett ledningsmöte där tider bokades med varje rektor för en intervju. Alla som tillfrågades ställde upp i undersök-ningen. Stukat (2011) anser det vara en bra metod att göra intervjuerna på en trygg plats för respondenterna. Av den orsaken önskade jag att få träffa rektorerna på deras arbetsplatser. En annan orsak till att jag ville träffa dem på deras arbetsplatser var att intervjun inte skulle vara en tidsbelastning genom att de skulle transportera sig till mig och därmed äventyra att någon kanske av den anledningen inte ville ställa upp för en intervju. Jag började med att spela in en pilotintervju med en rektor och som jag därefter lyssnade på och transkriberade. Pilotstudien gjorde jag för att kontrollera att frågeställningen fungerade och att samtalet gav svar på mina frågor. I pilotundersökningen fick jag en känsla av validiteten i undersökningen som visar om jag mäter det jag avser att mäta. Vilket jag anser att jag gjorde. En annan del av validiteten handlar om respondenternas ärlighet, svarar de sanningsenligt eller svarar de vad de förväntas att svara? Pilotstudien visade också att jag inte lät respondenten reflektera utan jag deltog för mycket med kommentarer. Detta fick mig att ändra på intervjun så att min påverkan skulle bli mindre för att reliabiliteten i undersökningen inte påverkas så mycket av mig. Jag tillät re-spondenterna att reflektera mera fritt utan min inblandning. Reliabiliteten i en kvalitativ undersökning skall alltid ifrågasättas då intervjuaren blir en del av samtalet. Stukat (2011) menar att dagsformen och hur frågorna ställs kan påverka resultatet. Även feltolkningar och felskrivningar påverkar reliabiliteten i en undersökning. Därför är det viktigt att spela in inter-vjuerna så att det finns en möjlighet att gå tillbaka och kontrollera vad som blivit sagt. Tack vare inspelningarnas kvalitet ökar tillförlitligheten på undersökningen då jag kan gå tillbaka och kontrollera vad som sagts i intervjun.
6:3. Etiska principer
Undersökningen följer de etiska principerna som Stukat (2011) lyfter fram. Via missivbrevet fick deltagarna en möjlighet till att avstå intervjun och på så vis uppföljde jag samtyckeskra-vet. Konfidentialitetskravet där jag informerade respondenterna om att undersökningen kom-mer att leda till ett examensarbete som komkom-mer att publiceras och att hänsyn komkom-mer att tas till de medverkandes anonymitet gör att denna del av de etiska principerna också uppfylls. Jag gav information till de intervjuade om det så kallade nyttjandekravet där den information som samlats in, bara kommer att användas för forskning.
23
8.
Resultat
I min kartläggning av hur sex rektorer ser på specialpedagogens yrkes roll har jag valt att kalla rektorerna A-F.
Rektor A, B och C arbetar som rektorer på F-6 skolor. Antalet elever varierar mellan 180 -300 elever på de tre olika skolorna. Rektor D, E och F är rektorer för en F-9 skola, en 7-9 skola och ett yrkesgymnasium. Antalet elever på F-9 skolan är cirka 220 elever, en 7-9 skolan unge-fär 400 elever och gymnasiet har cirka 220 elever.
Efter att ha läst igenom mina utskrifter av respondenternas samtal ett flertal gånger har jag kommit fram till att jag kommer att redogöra för resultatet i tre områden. Det första området handlar om hur rektorerna ser på specialpedagogens yrkesroll och vilka arbetsuppgifter hen har. Det andra området jag redovisar är vad som rektorerna anser att specialpedagogen tillför i deras verksamhet. Hur det förebyggande arbetet ser ut och hur rektorn ser på specialpedago-gens kompetens/ kunskap, men även hur väl rektorerna känner till specialpedagogutbildning-ens inriktningar. Det sista området för redovisning är hur rektorerna ser på framtida arbets-uppgifter och hur specialpedagogen själv kan påverka sina arbetsarbets-uppgifter. Under denna ru-brik redovisar jag även hur rektorerna skulle vilja använda specialpedagogerna.
7.1. Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter
När skolledarna i min undersökning skall beskriva specialpedagogens yrkesroll blir det en ganska spretig beskrivning och det finns ingen tydlig bild av hur rollen ser ut. Rektorerna re-flekterar kring den specialpedagogiska yrkesrollen utifrån vilka arbetsuppgifter som hen har. Två av rektorerna påpekar att specialpedagogen har viktiga uppdrag på en skola med sin spe-cialpedagogiska kompetens. Två beskriver att specialpedagogen och specialäraren har ungefär samma arbetsuppgifter och att de gör samma saker (C, D). Anledningen till detta menar de är att skolorna är små och att ekonomin inte tillåter att det finns både specialpedagoger och spe-ciallärare. En skolledare (A) anser att specialpedagogens arbetsuppgifter styrs av att elever med särskilda behov bara ökar och ökar. Samma skolledare anser också att administrationen
24
tar mycket av specialpedagogens tid, genom att göra utredningar, kartläggningar och att skriva åtgärdsprogram.
En rektor reflekterar mer över rollen än över arbetsuppgifterna.
”Det är en ganska komplex yrkesroll tycker jag, en yrkesroll som har en tendens att
hamna mitt emellan saker, inte med lärarna och inte en del liksom av skolledningen” (F).
Alla respondenterna kommenterar att specialpedagogen skall handleda lärarna och arbetslagen på skolorna. Framför allt gäller detta kring elever i behov av särskilt stöd. Flera av rektorerna lyfter också fram att specialpedagogen deltar i arbetet med den lokala elevhälsan. Samtliga rektorer utom en (B) betonar också att en av de viktigaste arbetsuppgifterna är att göra utred-ningar kring elever med särskilda behov. Detta arbete görs tillsammans med lärarna och spe-cialpedagogen har en stödjande roll i detta arbete. I utredningarna och kartläggningarna anser alla skolledarna att det skall ingå observationer ute i klassrummen. Dessa observationer lyfts också fram som en arbetsuppgift som tillhör specialpedagogen.
En annan arbetsuppgift som samtliga rektorer anser specialpedagogen skall sköta är den kommunala screeningplanen. Hen skall se till att de tester som skall göras blir gjorda och att även samla in resultatet och dokumentera det samma. Via elevhälsan påstår också rektorerna att specialpedagogen får sina uppdrag att handleda personalen. Arbete direkt i undervisning sker hos fyra av de intervjuade medan två (E, F) inte har specialpedagogen till detta arbete. Fördelningen ser lite olika ut hos de intervjuade rektorerna, det direkta undervisningsarbetet skiljer sig från 50 till 65 %. Tiden för arbetsuppgifterna är inte heller statisk utan det sker ganska många akuta insatser som specialpedagogen måste göra. Tre av de kartlagda skoledar-na (D,E, F) nämner skolutveckling när vi samtalar om arbetsuppgifterskoledar-na som en gog har. Att föra ut forsking till sina kollegor anse dessa rektorer vara en viktig specialpeda-gogisk uppgift.
När jag omformulerar samtalsfrågan från specialpedagogens arbetsuppgifter, till vad en speci-alpedagog tillför respektive rektors verksamhet levererar även rektor (A) svaret att vidarebe-fordra forskning som en viktig arbetsuppgift för en specialpedagog.
25
Tre rektorer påpekar att specialpedagogen tillför ett annat sätt att se på problem och lösningar och ge den rätta hjälpen när det gäller elever med särskilda behov.
”Ett nytt synsätt och att slänga in en fråga som vänder på tankesättet” (C).
En annan skoledare uttrycker ungefär det samma:
”Hen ser på skolan på ett helt annat sätt än de andra” (B).
Och en tredje arbetsledare säger:
”Nagel i ögat. Det är också en person som hela tiden påminner om elevernas särskilda behov” (E).
Rektor (D, F) lyfter fram forskning och skolutveckling som de två viktigaste arbetsuppgifter-na som specialpedagogen tillför deras verksamhet.
Insikten om den kompetensen och kunskapen som en specialpedagog utbildas till är ganska liten hos samtliga rektorer på F-6 skolorna. De rektorer som arbetar med de äldre eleverna uppvisar lite mer kunskap om den kompetens och den kunskap som specialpedagogerna har.
Diagram 1. Specialpedagogers arbetsuppgifter
0% 20% 40% 60% 80% 100% Rektor A Rektor B Rektor C Rektor D Rektor E Rektor F Handledning/skolutveckling Kartläggning av utredningar Undervisning
26
8.2. Specialpedagogens förebyggande arbete
Resultatet av intervjuerna visar tydligt att rektorerna har mycket svårare att beskriva det före-byggande arbetet som specialpedagogerna gör. Reflektionerna blir kortare och inte alls så utvecklade som reflektionerna kring yrkesrollen. Elevhälsan nämns endast av en av skoledar-na (A).
En av de kartlagda rektorerna anser att det förebyggande arbetet mest innehåller att ha koll på de nya eleverna och att lyssna in vad lärarna säger och att föräldrakontakten är viktig (A). Vidare anser hen att specialpedagogen skall hjälpa lärarna i det dagliga arbetet med olika tips och råd också är ett förebyggande arbete. Rektor B anser också att specialpedagogens före-byggande arbete handlar om att hjälpa lärarna och stötta dem så de orkar hålla ut, i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Hen tycker också att det förebyggande arbetet består i att titta på organisationen så att det går att bygga bort problemet.
Även rektor F anser att specialpedagogen har en mycket viktig funktion när det gäller att ta emot nya elever. Hen menar att överlämnandet från den tidigare skolan kan gå till specialpe-dagogen och inte till klassläraren. Ibland kan det vara skönt för en elev att få en ny start, där klassläraren inte har all information.
”För att många gånger så kan det ju hindra eleven om lärarna har det” (F).
En av de undersökta rektorerna anser också att en förebyggande arbetsuppgift för en special-pedagog kan vara att följa upp elever som slutar skolan och fortsätter ut i arbetslivet. Hen tror att många ungdomar är osäkra när de kommer ut på sina praktikplatser efter skolan. Hen me-nar att de skulle må bra av stöd från en specialpedagog som kunde handleda dem in i arbetsli-vet.
En av rektorerna uttrycker att mötet mellan lärare och specialpedagoger där de diskuterar ele-ver ingår i det förebyggande arbetet. Hen anser att den hjälp som lärarna behöele-ver i att doku-mentera extra anpassningar och åtgärdsprogram är en viktig förebyggande arbetsuppgift som tillhör specialpedagogen på hens skola. Hen anser också att fortbildningen och presentationen av ny forskning tillhör det förebyggande arbetet (D). En skolledare menar att det förebyg-gande arbetet bland annat består i att:
27
”Man handleder och att man utvecklar arbetet på en skola” (D).
Endast en av de intervjuade rektorerna(B) nämner skolutveckling när vi samtalar specifikt om det förebyggande arbetet. Hen menar att det gäller att kartlägga problem innan de uppstår och förebygga dessa genom att organisera bort dem om det går. De andra respondenterna pratar om skolutveckling under intervjun men inte när vi samtalar kring det förebyggande arbetet.
Samtliga rektorer pratar också om elevhälsan under intervjun. Dock nämner endast en rektor elevhälsan när vi pratar om det förebyggande arbetet. Det förebyggande arbetet består enligt alla skoledarna till stor del vara handledning till personalen. Att stötta, hjälpa, ge tips och råd tycker samtliga är en viktig förebyggande uppgift. Hålla koll på eleverna och ha en god för-äldrakontakt, men även ha kontakt med andra instanser kring eleverna anser rektor A vara en förebyggande arbetsuppgift för specialpedagogen på hens skola.
Rektor E är den enda som nämner att förebygga frånvaro är en viktig arbetsuppgift i det före-byggande arbetet som kan skötas av en specialpedagog.
8.3. Specialpedagogens mandat och framtiden
Merparten av skoledarna anse att mandatet att driva skolutveckling, utreda elever och hand-leda personal måste komma ifrån dem.
”Utan skoledningens mandat har du inget mandat”(E).
Andra rektorer menar att mandatet först kommer ifrån rektorn men att det sedan är upp till specialpedagogen att axla detta. Skicklighet i yrket anser rektor C och D påverkar personalens inställning till specialpedagogens mandat. Rektor C tror dock att handledning kanske är bäst om den kommer från någon annan specialpedagog än skolans specialpedagog. Hen tycker ändå att om en specialpedagog varit länge på en skola underlättas uppdragen av att personalen har lättare att acceptera förändringarna som föreslås. Även skolledare B och D anser att man-datet kommer inifrån och gör det enklare för specialpedagogen om den är en i gänget. Tydlig delegeringen och ett samarbete mellan rektor och specialpedagog tycker skoledare E, har stor inverkar på hur personalen ger mandat till specialpedagogen att handleda. Hen menar också att det är smart att skaffa sig mandat från personalen via att man:
28
”Pick the low hanging fruits, alltså plocka de lätta puckarna” (E).
Skolledare E menar att börja inte med de svåraste ärenden först som specialpedagog utan välj enklare problem till att börja med. Löses dessa problem ger det positiva signaler till persona-len och detta ger ett mandat till specialpedagogen. Hen tycker också tack vare detta att det är självklart att specialpedagogen skall vara anställd på skolan och inte vara centralt placerad. Rektor E är också rädd för att specialpedagoger som undervisar kommer att tappa bort delar av sin kompetens bland annat handledning om den inte praktiseras. Rektor A däremot tycker tvärtom och anser att undervisningen av eleverna är mycket viktig.
”Du kan bara veta vad som händer med barnen om du är med barnen. Det går inte att läsa av så där ovani-från” (A).
Även rektor C tror att det kommer att vara svårt för en specialpedagog att verka på en skola om specialpedagogen inte kan tänka sig att arbeta med undervisning.
”Lärarna känner mer att specialläraren jobbar ju mer med barnen. Specialpedagogen gör …ju ingen-ting...jo de tycker inte att hen inte gör något men du förstår, de ser lite olika på det” (C).
Rektor F menar att samarbetet mellan specialpedagog och rektor behöver utvecklas och även att kuratorn och specialpedagogen skall ha ett större samarbete vad gäller handledning och stötta varandra i denna arbetsuppgift. Samma rektor anser också att det ligger mycket på den enskilde specialpedagogen att efter sin utbildning stå upp för sin nya yrkesroll så att hen inte går tillbaka till sin gamla lärarroll. Hen påpekar att om det finns verksamhetsplaner som tyd-liggör arbetsuppgifterna i elevhälsan, hjälper detta specialpedagogen att bryta gamla mönster.
”Då hjälper det till så att man liksom får på sig den här kostymen som är specialpedagogens” (F).
Även rektor D vill använda specialpedagogen mer i elevhälsans förebyggande och utveck-lande arbete i framtiden. Hen ser också att lärarna i de yngre åldrarna på skolan använder spe-cialpedagogen mer än de äldre årskurserna gör. I de äldre årskurserna används specialpedago-gen framför allt till handledning och att ge tips och råd till lärarna.
29
9.
Analys
I min analys av resultaten kommer jag att försöka förklara dessa resultat med hjälp av system-teorin. Jag avser att tolka resultaten utifrån individ-, grupp- och organisationsnivån. Tolkning-en kommer ävTolkning-en att ske från specialpedagogTolkning-ens yrkesroll och arbetsuppgifter, det förebyg-gande arbetet och specialpedagogens mandat och framtiden.
8.1. Specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter
I min kartläggning av hur sex rektorer ser på specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter upplever jag att samtliga rektorer uttrycker att specialpedagoger är mycket viktiga att ha i sin organisation. De beskriver att den specialpedagogiska kompetensen behövs på alla undersökta skolenheter. Hur denna specialpedagogiska kompetens används skiljer sig ganska mycket åt mellan de olika rektorerna. Respondenterna ger uttryck för att det inte finns någon gemensam bild av yrkesrollen och vilka arbetsuppgifter som ingår i den. De arbetsuppgifter som rekto-rerna nämner är undervisning av elever, kartläggningar, observationer, utredningar, doku-mentation kring elever, handledning och skolutveckling. Hur mycket tid som specialpedago-gen lägger på de olika arbetsuppgifterna ser väldigt olika ut hos de olika rektorerna. Denna lärdom påverkar hur rektorerna ser på specialpedagogen och yrkesrollen.
Rektorer för de yngre eleverna anser att specialpedagogen skall undervisa elever, framför allt de elever som har särskilda behov. Denna arbetsuppgift sker på minst halva arbetstiden anser dessa respondenter. Rektorernas inställning påverkar andra aktörer på skolan och beroende på deras inställning finns det en risk att det blir svårare för specialpedagogen att bryta gamla mönster och föreställningar om vad en specialpedagog arbetar med. Det mönster som sprids på dessa skolor kommer att påverka framtida förändringar i hur pedagoger, elever och föräld-rar ser på specialpedagog rollen. De rektorer som arbetar med de äldre årskurserna delar inte alls dessa kollegors åsikter. De menar istället att de inte har ”råd” att tillåta att deras special-pedagoger undervisar elever, utan menar att den tiden kan utnyttjas bättre med handledning till flera i personalen. Den nya kunskapen når fler elever på detta viset påpekar de. Rektorn på F-9 skolan uttrycker att samma önskan finns på hens skola hos de lärare som arbetar med de yngre eleverna. De vill gärna ha hjälp med undervisning istället för handledning. Orsaken till skillnaderna mellan de undersökta rektorerna går inte att söka i storleken på skolorna. En av
30
F-6 skolorna är nästan lika stor som högstadieskolan och de har olika inställning till vilka ar-betsuppgifter specialpedagogen skall ha. Även gymnasieskolan motsäger denna lärdom då den är lika stor som flertalet av de undersökta F-6 skolorna. Delarna påverkar helheten och bidrar till hur organisationen ser på specialpedagogens yrkesroll.
Min tolkning av detta resultat är att de lärare som arbetar med yngre elever vill ha handfast hjälp in i klassrummet av specialpedagogen. De önskar en snabb lösning på problem som uppstår, framför allt på akuta problem. Resultatet i min undersökning visar på att rektorerna blir påverkade av den inre styrningen (Gjems, 2011) via att det uppstår akuta problem som elever, pedagoger och föräldrar vill ha en snabb lösning på. Samma resultat kommer (Berg-lund, Malmgren, Riddarsporre och Sandén 2007) fram till i sin forskning där de menar att mer akuta specialpedagogiska i situationer i vardagen tar tid från det långsiktiga förändringsarbetet som specialpedagogerna är utbildade för. I intervjuerna med rektorerna tycker jag mig se ett större motstånd till handledning bland den personal som arbetar med de yngre eleverna än bland de pedagoger som arbetar bland de äldre årskurserna. Personalen på F-6 skolorna öns-kar oftare en speciallärare än en specialpedagog. Min tolkning av detta är att det fortfarande i övervägande fall råder ett individ problematiserat synsätt hos denna personal. En annan orsak lyfter Berglund, Malmgren, Riddersporre och Sandén (2007) fram i sin forskning där en rek-tor anser att specialpedagogisk handledning och rådgivning till lärare kan vara ett problem, beroende på att en del lärare kan uppleva att deras kompetens blir ifrågasatt i och med att de behöver handledning. Det är enklare att lägga problemet hos eleven än att ändra undervis-ningsstrategier och arbetsmiljöer. I (Högskoleverkets 2012:11R) framkommer att för att öka måluppfyllelsen behöver lärarna få hjälp med de specialpedagogiska kunskaperna om hur lärmiljön i skolan bör organiseras och hur stödet till elever med särskilda behov skall organi-seras. Det positiva i min undersökning kring denna specialpedagogiska arbetsuppgift är, anser de intervjuade, att de lärare som arbetar mot högstadieelever/gymnasieelever i första hand är mer intresserade av att få handledning av specialpedagogen än att få hjälp i klassrummet.
9.2. Specialpedagogens förebyggande arbete
En arbetsuppgift som alla rektorerna är överens om är att specialpedagogen skall ingå i den lokala elevhälsan. Detta följer också Vägledning i Elevhälsan (Socialstyrelsen 2014) där det står att specialpedagogisk kompetens skall ingå i elevhälsan. De specialpedagogiska arbets-uppgifterna stämmer väl överens med den kompetens som en specialpedagog har. (Gustafsson
31
2009) pekar också på att specialpedagogen har en fördjupad kunskap om barns och ungdo-mars utveckling och lärande liksom kunskap om olika inlärningssvårigheter. Dessa kompeten-ser skall enligt honom finnas i ett elevhälsoteam. Det är också gemensamt för de undersökta rektorerna att de anser att specialpedagogen får sina uppdrag från elevhälsan.
Samtliga kartlagda rektorer anser att handledning är en arbetsuppgift som tillhör specialpeda-gogen. Det handledanade uppdraget är enligt ett flertal av de undersökta skolledarna det vik-tigaste och Gjems (2011) menar att handledning är att redskap för att ta tillvara och utveckla kompetens. Handledningsuppdraget som jag anser tillhör det inre systemet i systemteorin, påverkar också yrkesrollen. Denna arbetsuppgift anser Gustafsson (2009) är en mycket viktig del av en specialpedagogs kompetens som ger skolans övriga lärare stöd och möjlighet till handledd reflektion. Handledningen anser han skall bygga på observationer och deltagande i elevhälsoarbetet med samtal kring enskilda elever men också i det mer långsiktiga förebyg-gande elevhälsoarbetet på skolan. Även von Ahlefeld Nisser (2014) lyfter också fram att spe-cialpedagogens arbetsuppgift som kvalificerad samtalspartner är mycket viktig för det före-byggande arbetet. Bladini (2004) berättar att ett resultat som hon kommit fram till är att det finns två sätt att beskriva handledning i hennes forskning. Det ena är att pedagogerna via handledningen fått ett verktyg för att förbättra barns villkor genom att pedagogerna fått ett nytt sätt att tänka kring problem via råd. Det andra sättet påverkar pedagogen genom att hen får en möjlighet till att reflektera över problem tillsammans med en specialpedagog. Omfatt-ningen av handledningsuppdraget som specialpedagogerna min i undersökning utför ser väl-digt olika ut beroende på vilken skolledare man har. Specialpedagogen på gymnasiet har handledning som sitt största och mesta uppdrag enligt skolledningen där. Handledningen går till största delen till lärarna men även en liten del av handledningen riktas till eleverna. Hög-stadierektorn menar att det ser likadant ut på hens skola. Specialpedagogen sitter inne med mycket kompetens som behöver föras ut till den övriga personalen när det gäller barn i behov av särskilt stöd enligt hen. Även rektorerna för de yngre eleverna delar uppfattningen att handledning är en mycket viktig arbetsuppgift för specialpedagogen. Omfattningen av hand-ledning är dock mycket mindre på dessa enheter.
En annan specialpedagogisk arbetsuppgift är att sköta den kommunala screeningplanen och även att dokumentera densamma anser alla de intervjuade rektorerna. Eriksson-Gustavsson, Göransson och Nilholm (2011) menar att tidig screening och att sätta in stödåtgärder utifrån dessa resultat är en förebyggande insats för att elever skall nå skolans kunskapsmål.
Utred-32
ningar av elever i behov av särskilt stöd är ytterligare en arbetsuppgift som tillhör yrkesrollen enligt samtliga rektorer. Denna arbetsuppgift påverkas av pedagogkollegorna som ofta ut-trycker att de behöver stöd i detta arbete. Johansson (2013) kommenterar detta med att kart-läggning av elever i behov av stöd är en av de konkreta arbetsuppgifterna som en specialpe-dagog har. Att bistå pespecialpe-dagogerna med att skriva åtgärdsprogram och att hjälpa till med sär-skilda anpassningar är en arbetsuppgift som samtliga rektorer anser att specialpedagogen skall göra. Dessa arbetsuppgifter finns också med i de allmänna råd gällande stödinsatser i utbild-ningen (Skolverket 2014) där rektor skall se till att det finns rutiner för att följa upp och ut-värdera skolans stödinsatser. Även de allmänna råden gällande arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram (Skolverket 2014) stöder de undersökta rektorernas önskan om att detta arbete är specialpedagogiska arbetsuppgifter. En av respondenterna menar att antalet elever i behov av särskilt stöd ökar och det visar också Hjörne och Säljö (2013) i sin forskning som påvisar att elever med diagnoser ökar. Dessa arbetsuppgifter anser jag vara en väg för en specialpedagog att skapa sig ett mandat för sitt uppdrag på en skola. Dessa arbets-uppgifter är också en del av den inre styrningen (Gjems, 2011) och bidrar också till vilken syn rektorerna har på helheten i den specialpedagogiska yrkesrollen.
Endast en skolledare nämner att det fortfarande finns en del lärare som inte är helt införstådda med inkluderingstanken, där eleverna skall ha rätt att få stöd in i klassrummet. De önskar att eleverna blir undervisade av någon annan på annat ställe än i elevens ordinarie klassrum. Nil-holm (2012) menar att det är viktigt att vi utvecklar den vanliga undervisningen istället så att dyra särlösningar i mesta mån skall undvikas. Han anser att det är viktigt att arbeta med klass-rumsklimatet för att fler elever skall få sin undervisning där. Det är positivt att endast en av de undersökta rektorerna lyfter fram att det finns en sådan önskan från personalen. Detta tolkar jag som att inkluderingstanken slagit väl ut hos de flesta av de undersökta skolledarna. Min tolkning av detta är att skolledarna kan söka stöd hos specialpedagogerna i denna fråga. Detta anser också von Ahlefeld Nisser (2014) som menar att specialpedagogerna är utbildade på avancerad nivå för att främja inkludering och motverka segregerade lösningar. Här upplever jag ingen skillnad mellan äldre och yngre årskurser i min kartläggning.
Tre skolledare (D, E, F) lyfter också fram specialpedagogen som en skolutvecklare och en person som implementerar ny kunskap och forskning till övrig personal. Två av dem anser till och med att det är den viktigaste arbetsuppgiften för specialpedagogen i deras verksamhet. Berglund, Malmgren, Riddersporre och Sandén (2007) konstaterar i sin undersökning att
rek-33
torerna tydligt ser att specialpedagogen med sin kompetens är en nyckelperson som kan bidra till skolutveckling. De undersökta rektorerna påstår att specialpedagogerna inte driver så mycket skolutvecklingsfrågor. En del av de undersökta skolledarna har vaga föreställningar om specialpedagogens skolutvecklande arbete och detsamma gäller det förebyggande arbetet som en specialpedagog kan bedriva. Hjälp, råd, stöd, att implementera ny forskning och hålla koll på eleverna är de arbetsuppgifter som dessa skolledare lyfter fram som förebyggande arbete. Här ser jag en stor potentiell möjlighet till att specialpedagogen kan bli en större del av skolutvecklingen. Framför allt gäller detta på F-6 skolorna beroende på att dessa ledare visar en större osäkerhet kring vad en specialpedagog kan bidra med i skolutvecklingsfrågor. Berg och Scherp (2003) förklarar att skolutveckling är problembaserad och lärares vardagsproblem och dilemman utgör utgångspunkterna för skolutveckling. Ett fokus i denna skolutveckling är lärprocesser och lärmiljöer. Därför anser jag att uppgiften att driva skolutveckling passar för specialpedagogen vars kompetens innefattar att analysera och arbeta med lärmiljön i skolan. Detta resultat tillhör den inre styrningen enligt Gjems tolkning av systemteorin. Denna del av resultatet bidrar också till helhetssynen som rektorerna har på specialpedagogens yrkesroll.
9.3. Specialpedagogens mandat och framtiden
Samtliga rektorer är överens om att mandatet till att driva skolutveckling, handledning och att göra utredningar/observationer kommer från dem från början. Hur sedan detta givna mandat skall förvaltas råder det en väldigt stor skillnad på mellan de undersökta skolledarna. Här vi-sar det sig igen att skolledare för de yngre årskurserna anser att arbetet med elever ger mandat medan skolledare för de äldre eleverna anser att delegering och ett tydligt samarbete med rek-tor är vägar till att få mandat. Ett tydligt mandat från rekrek-torn är, påpekar von Ahlefeld Nisser (2014), en förutsättning för att skapa kvalificerade samtal om pedagogik som kan ledas av en specialpedagog.
Samma uppdelning mellan rektorerna finns även i frågan om var specialpedagogen skall vara anställd. Rektorer för äldre elever anser att specialpedagogen skall vara anställd på skolan där den verkar. Rektorer för de yngre eleverna är inte samsynta i denna fråga utan någon vill att specialpedagogen ska komma från den egna skolan medan några tycker att det är bäst med centralt placerade specialpedagoger som kommer ut och handleder. Min tolkning av detta resultat är att de intervjuade svarar utifrån den specialpedagog de för tillfället arbetar
