Tre och ett halvt års studier för att passa barn!? - En studie om föräldrars och förskollärares föreställningar om förskolläraryrkets status

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Tre och ett halvt års studier för att passa

barn!?

En studie om föräldrars och förskollärares föreställningar

om förskolläraryrkets status

Three and a half year of study for babysitting

!?

A study of parents and preschool teachers ideas about the status of preschool teacher profession

Sandra Hansson

Malin Åsberg

Lärarexamen 210hp

Barn- och ungdomsvetenskap 2010-11-02

Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Jutta Balldin Lärarutbildningen

Abstract

Syftet är att undersöka vilka föreställningar föräldrar och förskollärare på en förskola i Sverige har om förskolläraryrkets status och vilka föreställningar de tror folk i allmänhet har. Syftet är även att undersöka föräldrars syn på förskolans uppdrag, om deras inflytande påverkar förskolans status och om förskollärarna i studien känner en yrkesstolthet. Frågeställningen i studien är: Hur beskriver sex förskollärare och 34 föräldrar sin syn på förskolläraryrkets status?

Studien genomfördes med både kvalitativ och kvantitativ metod i form av enkäter och intervjuer, för att ge studien både bredd och djup. De slutsatser som kan dras utifrån studien är att en majoritet av föräldrarna anser att förskolläraryrkets status är låg och att en majoritet av förskollärarna inte är nöjda med sitt yrkes status. Alla förskollärare i studien är stolta över sitt arbete och de flesta föräldrar i studien säger att de är nöjda med sin påverkan på verksamheten. Föräldrarna i studien säger att förskolans uppdrag bland annat är att ta hand om barnen, ge en trygg och meningsfull tid, vara en förebild och se till att barnen får en genomtänkt pedagogisk verksamhet. Några informanter menar att samhället nog ser på yrket som viktigt och att det handlar mer om pedagogik än att endast passa barn.

Malin Åsberg & Sandra Hansson

Nyckelord: föreställningar, förskollärare, förskolläraryrket, föräldrar, status, yrkesstolthet.

Förord

Vi inledde arbetet med att Sandra kontaktade förskolan där vi ville genomföra studien eftersom hon tidigare haft kontakt med dem. Efter vi fått klartecken om att personalen på förskolan ville ställa upp så har vi gjort allt arbete tillsammans.

Vi vill tacka vår handledare Jutta Balldin som stöttat oss och kommit med råd och tips under arbetets gång. Vi vill även tacka personal och föräldrar på förskolan där studien genomfördes.

Innehållsförteckning

2. FORSKNINGSÖVERSIKT OCH TEORETISK FÖRANKRING...11

2.2TIDIGARE FORSKNING...11

2.2.1 Föreställningar om förskolläraryrkets status ...11

2.2.2 Besparingar, yrkesmonopol, föräldrainflytande och dess påverkan på yrkesstoltheten ...13

2.2.3 Förskollärarutbildning – historia och utveckling ...15

3. METOD...16

3.1METODVAL OCH METODDISKUSSION...16

3.1.1 Kvalitativa forskningsmetoder - intervju ...16

3.1.2 Kvantitativa forskningsmetoder – enkät...17

3.1.3 Diskussion om metoder ...17

3.1.4 Etiska överväganden...18

3.2URVAL OCH GENOMFÖRANDE...18

3.2.1 Undersökningsgrupp...18

3.2.2 Bortfall ...19

3.2.3 Genomförande...19

4. RESULTAT OCH ANALYS ...21

4.1VILKA EGENSKAPER ANSER FÖRÄLDRARNA ÄR VIKTIGA HOS EN FÖRSKOLLÄRARE? ...21

4.2”TRE PERSONER PÅ CA 20 BARN KÄNNS LYXIGT”– OM PERSONALTÄTHET OCH BESPARINGAR...22

4.3”BARNEN ÄR VÅR FRAMTID”– FÖRÄLDRARS SYN PÅ UPPDRAGET OCH FÖRSKOLLÄRARYRKET...24

4.4BARNPASSNING I FÖRSKOLAN...25

4.5YRKETS STATUS OCH STATUSHÖJANDE ÅTGÄRDER...26

4.5.1 Löner inom förskolläraryrket...26

4.5.2 ”Att vi har en läroplan känner inte många till” – förskollärarna om sitt yrkes status ...27

4.5.3 ”Drömscenariot är ju att alla är högskoleutbildade” - statushöjande åtgärder ...28

4.5.4 Förskollärare och barnskötare ...29

4.6”JAG KAN PÅVERKA SÅ MÅNGA BARN”– YRKESSTOLTHET HOS FÖRSKOLLÄRARNA...30

4.7FÖRSVAR FÖR FÖRSKOLAN...31

4.8”ALLT FÖR MÅNGA KOCKAR TILL SOPPAN”– OM FÖRÄLDRAINFLYTANDE I FÖRSKOLAN...32

4.9SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER...33

5. DISKUSSION ...36

6. REFERENSLISTA...38

6.1TRYCKTA KÄLLOR...38

6.2ELEKTRONISKA KÄLLOR...39

6.3INTERVJUER OCH ENKÄTER...39

BILAGA 1 MISSIV FÖRÄLDRAR/VÅRDNADSHAVARE ...40

BILAGA 2 FÖRÄLDRAENKÄT...41

BILAGA 3 MISSIV FÖRSKOLLÄRARE...45

BILAGA 4 FÖRSKOLLÄRARENKÄT ...46

1. Inledning

Här kommer vi att berätta vad vårt examensarbete handlar om samt varför vi valt att skriva om just det området.

1.1 Bakgrund

Det finns uppfattningar om att förskollärarnas yrke är ett enkelt arbete, de tar ju bara över de uppgifter som föräldrarna har i hemmet, skriver Berntsson (2006:32). Vi har själva många gånger stött på kommentarer som: ”Ska du läsa tre och ett halvt år på högskolan för att passa barn?” eller ”du kan väl bli något bättre?”. På grund av kommentarer som dessa blev vi nyfikna på hur förskollärare själva samt föräldrar på en förskola egentligen ser på förskolläraryrkets status. Kanske finns det skillnader i hur man ser på detta beroende på vilken ålder man är i. Kan det variera beroende på om föräldrar har högskoleutbildning eller inte? I framtiden kommer förskollärarnas uppdrag att breddas i samband med förslaget till den nya läroplanen för förskolan och en ny förskollärarutbildning. Förskollärarnas uppdrag ska utvidgas med mer ansvar för bland annat dokumentation, utvärdering, ämnesspecifika mål och ansvar för förskolebarnets utveckling och hälsa. Hur uppfattar förskollärarna denna förändring, kan det påverka yrkets status? När vi använder oss av begreppet status i den här studien menar vi hur föräldrarna och förskollärarna i studien värderar yrket och hur de tror samhället värderar det. Vi anser denna studie vara relevant för att människor i samhället ska få kunskaper om hur förskollärares status uppfattas och beskrivs.

1.1.1 Avgränsningar

Syftet är att undersöka vilka föreställningar om förskolläraryrkets status som finns bland föräldrar och förskollärare på en förskola. Vi har inte anspråk att skapa en generell bild. Vi kommer att få kunskaper om hur det kan komma att se ut i vår framtid och kanske få veta några bakomliggande faktorer till varför det ser ut på ett visst sätt.

1.2 Syfte

Syftet är att undersöka vilka föreställningar föräldrar och förskollärare på en förskola i Sverige har om förskolläraryrkets status och vilka föreställningar de tror att folk i allmänhet har. Syftet är även att undersöka föräldrars syn på förskolans uppdrag, om deras inflytande påverkar förskolans status och om förskollärarna i studien känner en yrkesstolthet. Enö (2005:121) har i en studie angående yrkets status intervjuat förskollärare, hon återger bland annat vad en informant som inte är nöjd med sitt yrkes status anser: ”När hon jämför med andra yrken som kräver högskoleutbildning blir det tydligt vilken status hennes eget yrke har och hon sätter det i samband med osynliggörandet av förskolan och dess personal” (Enö 2005:121). Det citatet stödjer det vi själva upplevt och därmed inspirerat oss till vår studie.

1.3 Frågeställningar

För att nå vårt syfte söker vi svar på en huvudfråga:

• Hur beskriver sex förskollärare och 34 föräldrar sin syn på förskolläraryrkets status?

Vi har fyra underfrågor:

• Hur tror sex förskollärare och 34 föräldrar att synen på förskolläraryrkets status ser ut i samhället?

• Vad anser föräldrarna i studien förskolans uppdrag vara och vilka egenskaper anser de att en förskollärare ska ha?

• Hur ser sex förskollärare på sin yrkesstolthet?

2. Forskningsöversikt och teoretisk

förankring

I det här kapitlet kommer vi att redogöra för tidigare forskning kring föreställningar om förskolläraryrkets status, yrkesstolthet samt förskolläraryrkets historia och utveckling.

2.2 Tidigare forskning

2.2.1 Föreställningar om förskolläraryrkets status

Enö (2005:121) har i en avhandling intervjuat några förskollärare om förskolläraryrket. De personer som blev intervjuade av henne tar upp att det finns föreställningar om att förskolläraryrket har låg status. De undviker att diskutera sitt yrke med andra personer om de inte kan eller hinner argumentera för förskolans egentliga uppdrag. Förskollärarna har en känsla av att de hela tiden måste försvara sitt yrke.

Det finns en föreställning om att dagis kopplas ihop med omsorgsuppdraget medan begreppet förskola mer förknippas med ett pedagogiskt uppdrag, detta eftersom att ordet skola finns med. Bland förskollärare finns det en frustration över fördomar som finns i samhället gentemot förskolläraryrket, till exempel att det handlar om barnpassning och inte om en pedagogisk verksamhet, (Enö, 2005:121). Många mödrar var förr hemma med sina barn och de hade ingen specifik utbildning för detta (Berntsson, 2006:31). Idag lever det synsättet på barnpassning kvar och det har påverkat förskolläraryrket vilket gör att förskollärarnas kompetenser underskattas. Berntsson (s.32) anser att yrkesuppgifter i förskolan som påminner om det som sker i hemmet också kan ses som att de är likadana. Det kan leda till att förskollärarnas arbetsuppgifter inte värderas som de förtjänar att bli, utan lägre. Berntsson menar att det finns en uppfattning om att förskollärarnas yrke är ett enkelt arbete, de tar ju bara över de uppgifter som föräldrarna har i hemmet. Enligt henne leder det till att förskollärarnas utbildning inte är värd någonting och att det i sådana fall skulle räcka att ha uppfostrat ett eget barn för att få de

kompetenser som krävs inom yrket. Det i sin tur leder till att yrkets status reduceras och signalerar att vem som helst med egna barn kan arbeta i förskolan oavsett utbildning (Berntsson, 1999:199). Samtidigt skriver Forslund & Jacobsen (2000:46) att det kan vara lättare för en förskollärare att sätta sig in i andra föräldrars perspektiv om förskolläraren har egna barn hemma och har ett nyanserat tänkande i förhållande till sitt eget föräldraskap. Förskolläraryrket är ett kvinnodominerat yrke. År 2003 var endast två procent av 51500 förskollärare män (Berntsson, 2006:20).

Larsson (1991:15) menar att samhällets krav på förskolan är att ge barnen goda möjligheter att utveckla sådant som de inte kan få i till exempel hemmet. Han anser också att detta krav kan vara svårt att uppfylla eftersom förskolepersonal idag har förväntningar på sig om att göra ett bra arbete, men detta utan att få tillräcklig tid till planering samt att utföra sitt arbete på ett bra sätt de gånger det råder personalbrist. Samtidigt menar Berntsson (2006:32) att när outbildade kan komma in och vikariera i förskola och skola så förminskas vikten av förskollärarnas arbete och det blir dolt. Enligt Larsson (1991:17) har de flesta svenskar en uppfattning om vad dagis är och vad det innebär att vara där. Han menar vidare att mycket talar för att folk i allmänhet inte vet vad för pedagogisk verksamhet som bedrivs på ett dagis om de inte själva har en pedagogisk utbildning. Larsson (s.16-19) skriver att det för förskollärare finns många olika sätt att arbeta pedagogiskt. Förskollärare får genom sin utbildning ett bagage att ta med sig in i verksamheten, ett bagage vars innehåll bestämts från lärosätet. Till detta får nya förskollärare även tips och råd från äldre och mer erfarna pedagoger som är verksamma inom förskolan. ”Det finns samhälleliga normer för vad som är ett tänkbart och vad som är ett otänkbart beteende för en svensk förskollärare i en svensk förskola” (Larsson, 1991:19). Men förskolan är enligt honom inte något statiskt utan det är en dynamisk verksamhet och kan förändras precis som samhället kan förändras. Forslund & Jacobsen (2000:19) skriver att de uppfattningar om förskolläraryrkets uppgifter samt samhällets syn på verksamheten påverkar det arbete som förskollärarna gör. Förskollärarna kan dock själva bestämma på vilka sätt målen ska uppnås (Forslund & Jacobsen, 2000:26). Dahlberg, Moss & Pence (2009:95) menar att människor i samhället i relation med andra konstruerar en bild av vad förskolan är och att det i sin tur påverkar verksamheten som bedrivs där. Enligt Berntsson (2006:33) har förskollärarnas uppdrag på senare tid trots allt stärkts vilket kanske kan synliggöra att utbildning och kompetens behövs för att arbeta som förskollärare. Hon (2006:68)

skriver vidare om lärarförbundets strategier för att uppvärdera förskolläraryrket. Enligt henne menar lärarförbundet att yrkets status skulle höjas om lönerna också gjorde det.

2.2.2 Besparingar, yrkesmonopol, föräldrainflytande och dess

påverkan på yrkesstoltheten

För att en yrkesgrupp ska bli betraktad som en profession krävs att den har kunskapsmonopol, att dess kunskapsbas är vetenskapligt grundad, att andra har tillit till dessa kunskaper samt att kunskaperna är efterfrågade och anses värdefulla. Det är också viktigt att yrkesgruppen har yrkesmonopol. Förskollärarnas kamp för att få monopol på det pedagogiska ansvaret i förskolan är därmed av största vikt för att höja förskolläraryrkets professionella status (Berntsson, 1999:198).

Yrkesstolthet innebär att förskollärarna kan känna att de gör något positivt för framtiden och den värld vi lever i. Enö frågade förskollärarna som deltog i hennes studie om de känner en yrkesstolthet. Hon fick omväxlande svar från sina informanter, det var både positiva och negativa svar. Bland de positiva rösterna i hennes studie finns bland annat uppfattningar om att förskollärarna känner att de gör någonting viktigt och någonting för samhällets framtid. Bland de negativa svaren finns det känslor av otillräcklighet hos pedagogerna, vilket kan bero på till exempel besparingar, organisationens struktur och ökade krav på effektivitet. Det medför till exempel större barngrupper och färre personer i personalgruppen, vilket i sin tur resulterar i att förskollärare känner att de inte kan finnas där för alla barn men också att de inte kan arbeta med verksamheten på de sätt som de önskar vilket kan leda till brist på engagemang hos förskollärarna, (Enö 2005:157-160). Även Gotvassli (2002:10-12) påpekar det och menar att under de senaste årtiondena har stora förändringar skett i förskolans värld genom politiska beslut och reformer. Det har lett till att minskade tillgångar och ökade krav på effektivt arbete. Barngrupperna har blivit större och personalstyrkan har minskat. ”Välfärdskommitténs bokslut visar att kostnaden per barn i förskolan har minskat med 20 procent under 1990-talet samtidigt som an1990-talet heltidsbarn per årsarbetare har ökat med lika mycket” (Gotvassli, 2002:12). Enö (2005:157) menar att den negativa syn som finns på yrkets status också är något som kan påverka den negativa syn som till viss del fanns hos förskollärarna i hennes studie.

Enö (2005:157-158) påpekar att det är viktigt för förskollärarna att kunna se resultat då det leder till att de kan känna stolthet över sitt arbete. Enligt henne känner förskollärarna i hennes studie till viss del att de inte kan se resultaten av sitt eget arbete

på kort sikt. Många gånger blir resultatet av förskollärarens arbete inte synligt förrän längre fram i ett barns utveckling, till exempel när de börjar skolan.

Berntsson (1999:198) anser att människor i samhället inte lägger märke till den pedagogiska kompetens som förskollärare besitter. Enligt Enö (2005:159) finns det i samhället en negativ syn på förskolläraryrket. Kanske finns det möjlighet att ta bort den negativa synen genom att göra samhällsmedborgarna medvetna om det vetande och kunnande som finns i verksamheten. Enö (s.160) skriver att om förskollärarna ofta behöver försvara sitt yrke och hävda de goda sidorna så kan problem i form av till exempel låga löner och besparingar, vilket medför en negativ bild av yrket, hamna i skymundan. Forslund & Jacobsen (2000:22-23) menar att yttre och inre belöning är viktigt i arbetet. Den yttre belöningen består av till exempel lön och olika fördelar den anställda skulle få. Inre belöningar består av mental inverkan till exempel av att vara uppskattad av andra, känna att det arbete som utförs är betydelsefullt både för sig själv och andra och att få utvecklas inom yrket. Det kan leda till att självkänslan och tryggheten i sin roll som förskollärare stärks vilket förbättrar ens motivation.

”Riktlinjer för personalen i förskolan anger dels det ansvar som vilar på alla som arbetar i förskolan, dels det ansvar arbetslaget har för att arbetet inriktas mot målen i läroplanen” (Skolverket, 2006:9). Berntsson (1999:204) menar att eftersom det står i Lpfö98 (läroplanen för förskolan) att arbetslaget tillsammans ska uppfylla de krav på den pedagogiska verksamheten som bedrivs, men barnskötarna ska göra det utan pedagogisk högskoleutbildning, så kan det leda till att förskollärarnas kompetens och utbildning tillintetgörs.

I Lpfö98 står det att de som arbetar i förskolan ska ”ge föräldrarna möjligheter att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen”

(Skolverket, 2006:14).Berntsson (1999:205) anser att föräldrainflytande är viktigt, men

att det kan finnas en fara med det. Det kan vara svårt för förskollärare att ha monopol på den kompetens de har när föräldrar enligt läroplanen har rätt till inflytande vad gäller verksamheten som bedrivs i förskolan. För att nå professionell status inom förskolläraryrket behöver verksamhetens innehåll och förskollärarnas kompetens betraktas som värdefulla (Berntsson, s.209-210). Gotvassli (2002:18) menar att föräldrarnas intresse kommer att styra deras förväntningar och de kommer att ha högre krav än de haft innan på hur verksamheten för deras barn bedrivs i förskolan. Det beror på att vi i Sverige får en högre levnadsstandard, enligt honom. Föräldrarna kommer att

kräva ett större utrymme för att föra fram sina åsikter och kunna vara med och påverka verksamheten.

2.2.3 Förskollärarutbildning – historia och utveckling

Enligt Berntsson (2004:105) fanns det redan under 1980-talet dokument i vilka det föreslogs att det i förskolan enbart skulle arbeta förskollärare och inga barnskötare. Under 1990-talet däremot fanns uppfattningen att både yrkesgrupperna behövdes i förskolan, men att förskollärarna var de som skulle ta störst ansvar eftersom det var de som hade en högskoleutbildning i förskolepedagogik. Stora satsningar gjordes också på att både utbilda och vidareutbilda barnskötare (s.106). När Lpfö98 infördes föreslog Barnomsorg- och skolkommittén att det var förskollärarna som skulle ta ansvaret för den pedagogiska delen av verksamheten. Men regeringen gick emellan och beslutade att båda yrkeskategorierna skulle dela på uppdraget och arbeta i ett team (s.109). Enligt Berntsson (s.108) har det ända sedan 1980-talet funnits brist på förskollärare och därför kunde aldrig förslaget om att enbart de skulle arbeta i förskolan genomföras. Berntsson hänvisar till Britt Marie Hurtig, före detta vice ordförande i Sveriges förskollärares riksförening, som under 1980-talet menade att en förskola utan förskollärare inte kan bedriva en bra pedagogisk verksamhet utan det skulle leda till barnpassning.

Enligt Berntsson (2004:111-112) finns det en tradition i förskolan där barnskötare och förskollärare arbetar tillsammans i ett arbetslag. Därför kan det vara svårt att dela upp arbetsuppgifterna efter den utbildning de som arbetar i förskolan besitter. Förskollärarna känner att de inte vill stoltsera med sin utbildning framför barnskötare för att de är rädda att konflikter eller missnöje uppstår inom arbetslaget. Uppdelandet av arbetsuppgifter skulle förbättra kvaliteten i förskolan och då även förskollärarnas status. Om det istället vore så att de arbetade tillsammans i ett arbetslag så minskar vikten av att ha en gedigen utbildning samt kompetensen hos förskollärarna faller i glömska (Berntsson, 1999:203).

I Lpfö98 är ansvaret i förskolan uppdelade i mål och riktlinjer, de i sin tur är sedan uppdelade bland alla som arbetar i förskolan och arbetslaget. I den reviderade läroplanen för förskolan som ska börja gälla från och med 1 juli 2011 (Utbildningsdepartementet, 2010) så är det istället förskollärarna som själva ansvarar för vissa delar av verksamheten och arbetslaget tillsammans ansvarar för andra delar.

3. Metod

Här kommer vi att beskriva hur vi gått tillväga för att uppfylla syftet med vår studie, genom att beskriva våra metodval, vårt urval samt vårt genomförande.

3.1 Metodval och metoddiskussion

Vi har valt att använda oss av kvantitativ undersökningsmetod för att skapa förståelse kring fenomenet status i förskolan. Det genomfördes genom en enkätundersökning. Vi ville komplettera med en kvalitativ undersökningsmetod och genomförde därför tre intervjuer med förskollärare. Vi har valt de båda undersökningsmetoderna eftersom vi ville kunna nå ut och få fler personers åsikter men ändå ha ett djup i studien genom intervjuerna. Intervjufrågorna utformades efter insamlandet av enkäterna, därmed kunde vi få svar på de frågor som dykt upp då enkäterna bearbetades.

3.1.1 Kvalitativa forskningsmetoder - intervju

Vi har valt att använda oss av halvstrukturerade intervjuer. Stukát (2009:39) beskriver metoden, som innebär att intervjuaren har förberett ett antal områden som behandlar det ämne som ska undersökas. Ett antal huvudfrågor finns, men utifrån de olika svaren intervjuaren får av olika informanter ställs individuella följdfrågor. Kvalitativ undersökningsmetod är enligt Stukát (s.32) bland annat intervjuer. Här används öppna frågor utan bestämda svarsalternativ. Resultatet analyseras och tolkas sedan av forskaren, vilket resulterar i att materialet påverkas av forskarens åsikter, tankar och värderingar som i sin tur påverkas av dennes bakgrund, enligt honom. En variant av den kvalitativa studien menar Stukát (s.33) är fenomenografin. Det som då undersöks är hur olika fenomen uppfattas av människor. Det beskriver inte hur något egentligen är, utan hur något uppfattas. Oftast genomförs det genom öppna intervjuer. Vi har valt att intervjua tre förskollärare på detta sätt och med hjälp av diktafon. Patel & Davidson (2003:83) säger att den som intervjuar minimera risken att missa relevant information

om denne använder sig av diktafon. De (s.79) menar att förkunskaper troligtvis underlättar om en kvalitativ intervju ska göras. För att få sådana kunskaper bör man innan intervjun genomförs studera tidigare forskning i ämnet.

3.1.2 Kvantitativa forskningsmetoder – enkät

Kvantitativ undersökningsmetod innebär enligt Stukát (2009:31) att forskaren samlar in en stor mängd data för att sedan analysera dem och undersöka om mönster kan hittas i materialet. Stukát (s.43-44) menar att enkäter, som vi har använt oss av, kan bestå av både ostrukturerade och strukturerade frågeformulär. Det ostrukturerade frågeformuläret innehåller öppna frågor så som, vilka föreställningar tror du finns i samhället om förskolläraryrket? Det strukturerade frågeformuläret innehåller frågor med fasta svarsalternativ, till exempel ja och nej frågor enligt honom. I vår enkät finns både ostrukturerade och strukturerade frågor. I de ostrukturerade frågorna har informanterna en chans att få uttrycka sina uppfattningar om fenomenet status i förskolan och hos förskolläraryrket.

3.1.3 Diskussion om metoder

Vi såg stora möjligheter i det stora antal föräldrar samt förskollärare som tilldelades enkäten eftersom vi kunde nå många personers tankar, åsikter och perspektiv när vi sökte svar på våra frågeställningar. Med hjälp av intervjuerna har vi sedan att kunnat fördjupa oss och ställa ytterligare frågor utifrån bland annat de tankar som uppstått under arbetet med att sammanställa enkätsvaren. Om vi endast hade valt att göra intervjuer så anser vi att vårt empiriska material hade blivit snävt.

Enkät som redskap är lämpligt när man är intresserad av att vilja säga något om hur ofta och hur vanligt förekommande ett fenomen är. Det kan också vara intressant när man vill undersöka folks attityder till olika företeelser. Det kan ibland vara lättare att i enkätform besvara frågor som rör känsliga områden, eftersom de tillfrågade kan känna att de är mer anonyma än i en intervjuundersökning, förutsatt att utdelandet och insamlandet av enkäten sker korrekt (Björkdahl Ordell 2007:85).

Björkdahl Ordell (2007:85) menar vidare att förutsättningar som kön, utbildning och etnicitet bör beaktas i skapandet av enkäten därför att det kan ge studien en större verklighetsförankring. Vi har i våra enkäter valt att beakta detta. Björkdahl Ordell

(2007:85) menar att olika undersökningssätt kan användas i en kombination för att få ut så mycket som möjligt av studien, så som till exempel enkäter och intervjuer.

3.1.4 Etiska överväganden

Vi började med att fråga rektorn och de anställda på förskolan om de ville ställa upp och hjälpa oss med vårt examensarbete. Vi berättade vad det skulle handla om och hur vi skulle gå tillväga. Vi berättade om vårt syfte samt hur resultatet skulle användas och presenteras. Enligt Stukát (2009:131-132) är konfidentialitetskravet viktigt att tänka på. Det innebär att berätta för informanterna att alla uppgifter behandlas konfidentiellt och att inga enskilda människor ska kunna identifieras av utomstående. Våra intervjuer är konfidentiella, vi vet vilka svar som tillhör vem men i arbetet kan läsaren inte urskilja vem som sagt vad. Vi informerade informanterna om att uppgifterna skulle komma att behandlas konfidentiellt. Vi spelade in intervjuerna med hjälp av en diktafon, sedan transkriberade vi dem. Efter transkriberingen raderades det inspelade materialet. Anonymisering innebär enligt Hermerén (2007:3) att varken vi eller någon annan kommer att kunna urskilja vem som svarat på enkäten eller vad de svarat. Efter att ha fått klartecken började processen. I samband med att vi skrev våra enkätfrågor gjorde vi ett missiv till förskollärare och föräldrar där vi informerade om examensarbetet och anonymiseringen (se bilaga 1 och bilaga 3).

3.2 Urval och genomförande

Här kommer vi att redogöra för hur undersökningsgruppen ser ut, vilket bortfall vi fick samt hur vi genomförde vår studie.

3.2.1 Undersökningsgrupp

Vi har gjort vår undersökning på en förskola i en storstad i Sverige. Förskolan har cirka 100 barn, vilket kunde resultera i cirka 180 föräldrar och 13 förskollärare. Föräldragruppen består av flera olika etniciteter och föräldrar med eller utan

högskoleutbildning. Alla föräldrar och förskollärare fick varsin enkät att fylla i sedan frågade vi en manlig och två kvinnliga förskollärare om de ville bli intervjuade. Vi bestämde oss för de här tre därför att vi när vi haft kontakt med förskolan angående vår studie känt att de var bland de mest intresserade. Föräldrarna känner till en av oss och vi tänkte att de då kanske skulle känna en större vilja att hjälpa oss genom att svara på frågorna i vår enkät.

3.2.2 Bortfall

Vi räknade med ett visst bortfall vid insamlandet av enkäterna. Det faktum att det på förskolan finns ett stort antal barnplatser, vilket kan resultera i många föräldrar, gjorde att vi ändå trodde att vi kunde få ett tillräckligt stort insamlat material för att kunna göra en rättvis analys. Vi fick in 6 förskollärarenkäter och 34 föräldraenkäter. Ejlertsson (1996:23) menar för att försöka minska bortfallet så kan påminnelse skickas ut. Vi valde att hänga upp ett anslag på förskolan där vi påminde föräldrarna om att fylla i enkäten, men det resulterade endast i två ytterligare enkäter.

3.2.3 Genomförande

Vi har gjort gruppenkäter (se bilaga 2 och bilaga 4) som besvarades individuellt, det innebär enligt Björkdahl Ordell (2007:87) att enkäten delas ut till en grupp människor. Enligt henne (s.91) ska enkäten testas på några personer innan den delas ut till informanterna. Detta för att se om den är duglig. Det finns två grundläggande krav,

För det första, har frågorna god reliabilitet, det vill säga är frågorna ställda så att de är otvetydiga och uppfattas på liknande sätt av olika personer? För det andra, har frågorna god validitet, det vill säga är frågorna ställda så att de behandlar det problemområde som undersökningen berör? (Björkdahl Ordell 2007:91).

Vi testade våra enkätfrågor på vänner, klasskamrater samt vår handledare. Det gjorde vi för att se om vi skulle få svar på det vi önskade eller om något behövde utvecklas i frågorna. Patel & Davidsson (2003:71) menar att om enkäter ska användas kan ett missiv bifogas för att motivera informanterna. Tillsammans med enkäten skickade vi ut ett brev med information om vem som skulle göra undersökningen samt våra

kontaktuppgifter, vilket syfte som fanns, vilka som skulle ingå i studien, hur materialet skulle användas och de fick veta att de skulle vara anonyma.

Förskollärarna på avdelningarna hjälpte oss med utlämningen och insamlandet av enkäter till föräldrarna. Vid utlämnandet av enkäten följde ett tomt svarskuvert med. I det kuvertet lade föräldern ned sin besvarade enkät och förslöt det. Björkdahl Ordell (2007:90) menar att det är viktigt att enkäterna behandlas anonymt till exempel genom att informanterna själva lägger ner sina enkätsvar i ett kuvert och försluter det. På förskolan fanns det en lista över barnen. När enkäten lämnades in markerades det på listan för att förskollärarna skulle veta vilka de skulle påminna. Alla är anonyma i enkäterna. Det fanns ett lämna-in-senast datum på enkäten, vilket var 13 dagar efter utlämnandet.

Sedan gjorde vi intervjuer (se bilaga 5) med förskollärare på förskolan. Innan intervjuerna ägde rum skickade vi ut frågorna till samtliga informanter. Vi informerade även om anonymiteten, att diktafon skulle användas och att det endast var vi som skulle ha tillgång till det inspelade materialet. De fick också veta att efter vi transkriberat materialet så skulle det raderas. Vi berättade även att intervjuerna skulle ske enskilt. Vi gjorde en forskningsöversikt över tidigare forskning i området. Sedan analyserade vi det insamlande materialet utifrån den tidigare forskningen, vi ville se om vi fick samma resultat. När vi presenterar vårt resultat och analyserar det har vi inte använt oss av alla frågor som fanns med i enkäten.

4. Resultat och analys

Här kommer vi att redogöra för vårt insamlade material. Vi kommer att analysera fenomenet förskolläraryrkets status utifrån ett informantperspektiv, det vill säga föräldrarnas och förskollärarnas perspektiv. Vi kommer att analysera vårt material i relation till tidigare forskning kring ämnet.

4.1 Vilka egenskaper anser föräldrarna är viktiga hos

en förskollärare?

Vi valde att genom vår enkät undersöka vilka egenskaper föräldrarna i vår studie tycker är viktiga hos förskollärarna. De fick välja mellan egenskaperna: vara en förebild för mitt barn, vara utbildade förskollärare, passa mina barn medan jag är på jobbet, genomföra en genomtänkt pedagogisk verksamhet och bidra till att fostra mitt barn till en god samhällsmedborgare. Egenskaperna fick de sedan rangordna från ett till fem. De fick även välja att skriva in ett eget förslag och kunde om de valde det rangordna från ett till sex istället. Föräldrarna har fyllt i frågan på olika sätt, vissa har rangordnat från ett till sex medan några har rangordnat från ett till fem. Det finns även enkäter där föräldrar endast har markerat ett eller få alternativ. Vi har ändå valt att räkna ut våra resultat baserat på de 34 svar vi fått in, eftersom föräldrarna själva gjort ett val att avstå från att rangordna samtliga fem/sex alternativ. Berntsson (1999:199) menar att i samhället finns det uppfattningar som att det inte behövs någon pedagogisk utbildning utan att det kan räcka med att ha egna barn hemma för att veta hur förskolans verksamhet ska genomföras.

Att förskollärarna ska passa barn var inte prioriterat på föräldrarnas lista över viktiga egenskaper hos förskollärarna. Endast 15% har valt det som sitt första alternativ, men 47% valde det som sitt femte alternativ. Att vara utbildad är inte heller särskilt högt prioriterar bland föräldrarna, 53% tycker att det hamnar allra sist, bland nummer fyra till sex. Samtidigt tycker 85% att alternativet genomföra pedagogisk verksamhet hamnar på plats ett till tre. Vi ställer oss frågan hur föräldrarna kan förvänta sig en pedagogisk

verksamhet när kravet på utbildning inte ligger lika högt i rang hos dem. Vi återkopplar till Berntssons (1999:199) studie i vilken hon menar att om det finns en syn på förskolläraryrket som enkelt och att ingen utbildning behövs, så kan det leda till att yrkets status reduceras och att vem som helst kan arbeta inom förskolan. Berntsson (2006:32) skriver att en annan faktor som kan leda till att yrkets status reduceras är när outbildade kommer in i förskolan för att vikariera. En förälder i vår studie svarade att utbildning är den viktigaste egenskapen hos en förskollärare. Samtidigt som hon anser att förskolans uppdrag är att passa hennes barn medan hon är på jobbet, behöver man utbildning för att enbart passa barn?

4.2 ”Tre personer på ca 20 barn känns lyxigt” – om

personaltäthet och besparingar

Vi frågade föräldrarna och förskollärarna om de är nöjda med personalstyrkan i barngrupperna. 28 föräldrar svarade att de är nöjda, sex svarade att det inte är nöjda och en svarade att det både finns och inte finns tillräckligt med personal i barngrupperna. Gotvassli (2002:10-12) menar att i förskolans värld har det skett förändringar så som politiska beslut och reformer vilket har resulterat i större barngrupper och färre personal. Enligt honom ökade barnantalet per förskollärare med 20 procent under 1990-talet.

Föräldrarna fick i enkäten svara på om och varför det är viktigt med tillräckligt stor personalstyrka i barngruppen. Bland svaren av våra informanter fanns åsikter som till exempel att det är viktigt för personal, barn och föräldrar. De menar att det är viktigt för att förskollärarna ska kunna genomföra en genomtänkt pedagogisk verksamhet under säkra förhållanden, då krävs det en personal som inte är stressad. Tre föräldrar säger, ”människor får ett eller ett par barn åt gången. Människobarn behöver mycket omvårdnad och både fysisk, psykisk och emotionell stimulans” (Enkät), ”därför att det är bara på så sätt som man kan tillgodose alla barn. Annars är det bara eliten som överlever skolan och samhället” (Enkät) och ”för att behålla strukturen & lugnet i barngruppen” (Enkät). En förälder som är nöjd med personaltätheten i barngruppen säger, ”tre personer på ca tjugo barn känns i det närmaste lyxigt; två hade fortfarande varit acceptabelt” (Enkät).

Även förskollärarna fick svara på den frågan, tre svarade att de anser att de har tillräckligt med personal och tre svarade att de inte har det. Enö (2005:159) menar att besparingar och ökade krav på effektivitet medför större barngrupper och färre personal. En av förskollärarna i vår studie anser att det egentligen finns tillräckligt med personal och att det är barnantalet som borde vara mindre i barngrupperna. Vi frågade även förskollärarna vilka konsekvenser det kan få i barngruppen om det inte finns tillräckligt med personal. De svarade att det blir svårt att hinna med den enskilda barn- och föräldrakontakten, det blir stressigt, kvaliteten blir sämre och det blir svårt att hinna med alla barns behov.

De gånger det råder personalbrist anser de allra flesta föräldrar att det är viktigt att förskolan ta in vikarie, både ur säkerhetssynpunkt och för att personalen inte ska bli utbränd. Enö (2005:157-159) menar att om personalstyrkan inte är tillräckligt stor i förhållande till barngruppen så kan inte förskollärarna genomföra verksamheten på de sätt som de önskar.

De flesta föräldrar upplever det som att förskolan vid personalbrist löser det själva, tar in vikarie eller båda delarna. En förälder som valt alternativet att de löser det inom förskolan kommenterar det så här: ”Kortsiktig lösning som är kostnadseffektiv för förskolan, men ej gynnsam för barnen” (Enkät). Enkäterna visar att vid till exempel sjukdom så lånar drabbade avdelningar personal från andra avdelningar på förskolan. Vilket kan leda till att avdelningar som var fullt bemannade ändå blir av med en

arbetare.

Förskollärarnas svar angående hur de gör de gånger det råder personalbrist är jämt fördelade mellan alternativen löser det inom förskolan och kombinationen löser det inom förskolan och tar in vikarier. En förskollärare kommenterade det med att de alltid försöker lösa det inom förskolan i första hand, men om det inte går så tar de in en vikarie. En annan förskollärare verkar vara uppgiven och svarar så här: ”Vet inte vad jag ska svara. Vi ska ta in vikarie men vikariebanken är tom” (Enkät).

Vi frågade även förskollärarna vilka krav det ställs på vikarier som tas in i förskolan.

De svarade att de inte kan ta så stor hänsyn till det, eftersom vikarier är en bristvara och de får ta vad som finns. De säger även att de önskar att vikarierna har genomgått eller är under pågående pedagogisk utbildning. Det kan vara positivt för yrkets status, vi relaterar till det som vi tidigare analyserade utifrån Berntssons (2006:32) forskning, där hon menar att om personal som inte har utbildning kan vikariera i förskola så sänks vikten av utbildning.

I enkäten fick förskollärarna frågan om de upplever att de får tillräckligt med tid till planering. Två svarade att de får tillräckligt med tid och fyra att de inte får det. En av våra informanter säger att planeringstid inte är reglerat i avtalen och hon är inte alls nöjd med den planeringstid som de får. En annan informant menar att planeringstiden ofta blir lidande på grund av olika orsaker, som till exempel sjuk personal. Vi frågade även förskollärarna vilka konsekvenser det kan få på verksamheter om de får för lite tid till planering. Så här svarade två, ”arbetet i barngruppen hade kunnat bli ännu bättre. Arbetet med bibsbarnen1 ännu mer riktat” (Enkät) och ”det blir inte bra, man måste planera fram någon struktur för att verksamheten ska flyta på” (Enkät). Enö (2005:157-159) frågade informanterna i sin studie om de kan känna yrkesstolthet. Bland de negativa svaren hon fick hade pedagogerna motiverat sitt svar med att de känner sig otillräckliga i barngruppen. Detta kan enligt Enö bero på till exempel besparingar. Gotvassli (2002:10-12) menar att på senare tid blivit större barngrupper och färre personal i förskolan. När förskollärarna känner att de inte räcker till för barnen så kan även deras engagemang sjunka, (Enö, 2005:160). Larsson (1991:15) anser att samhället har höga krav på förskolans uppdrag men om man samtidigt inte får tillräckligt med tid till planering och har krav på sig om att utföra ett bra arbete även då det råder personalbrist så kan det bli svårt att genomföra det, så även på den här förskolan där personals lånas mellan avdelningar då det saknas personal.

4.3 ”Barnen är vår framtid” – föräldrars syn på

uppdraget och förskolläraryrket

Vi ville ta reda på vad föräldrarna i studien anser förskolans uppdrag vara. De anser till stor del att förskolans uppdrag är att ta hand om barnen, ge barnen en trygg och meningsfull tid, att ge barnen goda förebilder genom förskollärarna och att barnen får en genomtänkt pedagogisk verksamhet. Här är några citat från föräldrarnas svar, ”Barnen är vår framtid och mycket grundläggs i de unga åren där många barn spenderar en stor del av tiden på förskolan” (Enkät), ”att följa och stötta barnen i deras utveckling, utifrån egen förmåga och intresse, samt ge särskilt stöd vid behov. Uppdraget är således både pedagogiskt och socialt” (Enkät), ”uppmuntra barnet till nyfikenhet, gott kamratskap, respekt för andra, kunskapsinhämtning och lek, men också att förstå nyttan och

nödvändigheten av att anamma skolans regelverk” (Enkät), ”ta hand om mitt barn på alla möjliga sätt och de ska vara helst utbildade eller jättekunniga” (Enkät) och ”en god barntillsyn när vårdnadshavaren arbetar/annat. Undervisa/leva i demokratiska principer såsom allas lika värde, hållbar miljö osv. Barnens rätt att få detta och de är våra framtida förvaltare av jorden” (Enkät). Det här vill vi koppla till en förskollärares syn på delar av sitt uppdrag, hon skriver:

En förskollärare är en pedagog. Den första pedagogen i ett barns liv och det är mycket viktigt att det mötet är positivt. Att barnet känner sig omtyckt, bekräftat, tryggt och känner delaktighet. Barnet ska utveckla och bibehålla sin nyfikenhet. Dessutom är det en

förskollärares ansvar att fortbilda sig samt att ta ansvar för administrativt arbete (Enkät).

Genom de här citaten kan vi ge en bild av de förväntningar vissa av föräldrarna i vår studie har på förskolans uppdrag och jämföra med en förskollärares bild av uppdraget. Vi kan se att föräldrarna förväntar sig att barnen får en trygg dag på förskolan och utvecklas på olika sätt utifrån sina förmågor. En förskollärare säger att hon ser sitt uppdrag som viktigt, hon menar att barnen är vår framtid. Enligt Dahlberg, Moss & Pence (2009:95) konstruerar människor i samhället i relation med andra en egen bild av förskolan och dess uppdrag. Berntsson (2006:31-32) anser att det finns de som anser att förskolläraryrket är enkelt och att förskollärarna bara tar över de uppgifter som finns i hemmet och passar barn. Samtidigt skriver Larsson (1991:15) att det finns ett krav på förskolan från samhället, att ge barnen goda förutsättningar för att utveckla sådant som de inte har tillgång till i hemmet. Förskollärare har trots allt gått en utbildning där de fått kunskap om barns tidiga lärande och deras utveckling. För att yrket ska få professionell status behöver verksamhetens innehåll och den kompetens som finns inom det ses som värdefulla (Berntsson 1999:209-210).

4.4 Barnpassning i förskolan

I vår studie frågade vi både föräldrar och förskollärare, vilka föreställningar de tror finns i samhället om förskolläraryrket? De svar vi fick var blandade, både positiva och negativa. Larsson (1991:19) menar att det finns föreställningar i samhället för vad som görs och inte görs i en förskola. Många föräldrar svarade att de tror att samhället ser det som ett lågstatusyrke som inte kräver avancerad utbildning. En förälder tror att samhällets syn på yrket är att det endast är fråga om att passa barn och att vem som helst

kan utföra det arbetet. En annan förälder tror att samhällets föreställningar kring yrket blivit bättre, att folk förstår att det inte bara handlar om att passa barn, hon tror framförallt att det är föräldrar som har barn i förskolan som kan se den utvecklingen. Förskollärarna hade blandade svar på frågan. En tror att allmänheten tycker att förskollärarna är bra på det de gör. Han påpekar också att han uppfattar det som att förskolan alltid ligger högst i olika myndigheters undersökningar, vad gäller hur nöjda folk är med förskolan. En annan förskollärare anser att det finns blandade föreställningar om yrket, att vissa tycker att det är ett viktigt yrke, medan andra tycker att man bara passar barn. En annan förskollärare anser att allmänheten inte alls har många föreställningar om yrket, bara att förskollärare passar barn så att folk kan arbeta. I vår studie fick vi alltså blandade svar på frågan. Den syn, oavsett vilken, som samhället har på förskolan påverkar förskollärarnas arbete (Forslund och Jacobsen, 2000:19). Enö (2005:121) frågade förskollärarna i hennes studie vad de tror att det finns för föreställningar om förskolläraryrket. Hennes studie visar att förskolläraryrket har låg status, till skillnad från svaren i vår studie. Våra informanter för även fram positiva tankar kring yrket.

Om samhällets föreställningar kring yrket säger informanterna även, ”att det är en kvinna, oftast ganska outbildad” (Enkät), ”kvinnoyrke, dåligt betalt och inga karriärmöjligheter” (Enkät) och ”tyvärr är det ju så med de kvinnodominerade yrkena att de har ju lägre status, lönen är lägre” (Intervju, 2010-09-20). De informanter som har beskrivit förskolläraryrket som ett kvinnodominerat yrke kopplar inte ihop det med positiva egenskaper, utan egenskaper som låg lön, låg utbildning och ingen möjlighet till karriär. Förskolläraryrket är kvinnodominerat, enligt Berntsson (2006:20). De svar vi fick i våra enkäter och i intervjuer tyder på att våra informanter också anser det.

4.5 Yrkets status och statushöjande åtgärder

4.5.1 Löner inom förskolläraryrket

Vi frågade förskollärarna om de anser att de är värd den lön de har idag. Samtliga svarade att de är värda en högre lön, då de menar att de gör ett viktigt och stort arbete. De anser att de förtjänar mer respekt i samhället vilket de kanske skulle kunna få om lönen skulle höjas. ”Alla som arbetar för en bättre framtid, en bättre värld för dagens

unga är värda en bra lön” (Enkät), säger en förskollärare. En förälder säger att, ”alla vet att förskollärare gör ett mycket viktigt och stort jobb, de borde ha mer i lön utan tvekan!” (Enkät). Förskolläraryrket är lågavlönat (Enö, 2005:160). Forslund & Jacobsen (2000:22-23) pratar om yttre och inre belöningar samt de belöningarnas viktiga betydelse i arbetet. Lön är en yttre belöning, enligt dem. Lärarförbundet menar att om lönerna inom förskolläraryrket skulle höjas så skulle även yrkets status göra det (Berntsson, 2006:33).

4.5.2 ”Att vi har en läroplan känner inte många till” – förskollärarna

om sitt yrkes status

Fem av sex förskollärare i vår studie känner att de inte är nöjda med sitt yrkes status. En förskollärare säger:

Människor i allmänhet har ingen inblick i förskolans verksamhet. Många har föreställningen att vi passar barn. Att vi har en läroplan känner inte många till. Kanske händer ngt med nya läroplanen där förskollärarens ansvar förtydligas (Enkät).

Vi bad förskollärarna som inte är nöjda med sitt yrkes status att beskriva hur statusen skulle kunna höjas. Två stycken av våra informanter har läst den reviderade läroplanen för förskolan. De anser att deras status definitivt kommer att höjas och att deras ansvar kommer förtydligas i och med att den införs. Förskollärarna kommer att få ett större ansvar i verksamheten, då behöver det också finnas tillräckligt med förskollärare i förskolan. En förskollärare menar också att statusen skulle höjas om de skulle kunna bli legitimerade. En informant säger att om förskollärarna gör sin röst hörd och för fram hur stor inverkan förskolan har för barnen så skulle det kunna höja yrkets status. Eller som en annan informant uttrycker sig: ”Förskolecheferna måste höja kraven på sina medarbetare så att vi utför uppdraget vi är ålagda. På så vis kan vi ha rätt till högre lön. Högre lön = högre status. Jag tror inte på genvägar ☺” (Enkät).

Under en intervju (2010-09-20) sade en av våra informanter att han tycker att media har ett ansvar för hur samhället ser på yrket. Han hade läst i tidningen under föregående vecka, där stod det något om en dagisfröken. Han tycker inte att det känns så roligt att media använder det ordet, utan han tycker att de kan skriva ut det rätta ordet, om det handlar om en förskollärare eller pedagog. Enö (2005:121) menar att begreppet förskola förknippas mer med ett pedagogiskt uppdrag, medan ordet dagis förknippas med barnpassning. Hon menar också att hon sett en frustration hos förskollärarna i hennes

studie över fördomar som finns i samhället gentemot yrket som förskollärare. Den frustrationen kan vi även se i vår studie i och med de känslor förskolläraren berättar att han känner när han ser ordet dagisfröken i media. Kanske känner han även frustration på grund av sitt kön, han kanske inte vill bli kallad fröken. Enö (2005:159) menar att yrkeskåren skulle kunna göra människor i samhället medvetna om verksamheten som

bedrivs i förskolan och på så sätt motarbeta den negativa synen som enligt henne finns.

4.5.3 ”Drömscenariot är ju att alla är högskoleutbildade” -

statushöjande åtgärder

Vi frågade föräldrarna i vår studie om de anser att förskollärarnas uppgifter har förändrats på senare tid. En majoritet svarade att de inte vet. Det kan tyda på att föräldrarna är oinsatta kring uppdraget. En av förskolläraren i studien har idén om att på föräldramöten informera om det uppdrag förskolan har. Han säger: ”…att man faktiskt pratar kring vad det står i läroplanen och liksom vår skyldighet att barnen ska ha upplevt detta och vilka strävandemål vi har” (Intervju, 2010-09-20).

Förskolans uppdrag har på senare tid stärkts, vilket har lett till att vikten av utbildning och kompetens hos förskollärarna höjts (Berntsson, 2006:33). Berntsson (1999:198) skriver att en statushöjning skulle kunna ske om förskollärarna hade monopol på det pedagogiska ansvaret. Samtliga förskollärare vi intervjuat anser att det behövs en pedagogisk utbildning för att arbeta i förskolan, eller som en av dem uttrycker sig: ”Drömscenariot är ju att alla är högskoleutbildade tycker jag, att alla är utbildade förskollärare” (Intervju, 2010-09-20). Vi frågade även förskollärarna i våra intervjuer varför det är viktigt med utbildade förskollärare i förskolan. En förskollärare svarade:

Alltså, nånstans, att jobba här kan man ju göra, alltså man kan ju gå in och vikariera. Men jag tycker att ska man hålla ett, ehh, jobba med det pedagogiska och man ska hålla i temaarbeten och projektarbeten så behöver man ju en inblick i hur det fungerar, ehh, hur man pratar med barnen, hur man leder dem vidare, hur man dokumenterar ehh och så även utvecklingspsykologi och så som man får i utbildningen, det är viktigt att ha med sig (Intervju, 2010-09-20).

Om det ska vara så att vem som helst kan komma och vikariera så har inte förskollärarna monopol inom sitt yrke, vilket förskollärarna i studien anser att de ska ha på den pedagogiska delen i förskolan. I princip allt som sker i förskolan bör genomsyras av ett pedagogiskt förhållningssätt. Om outbildade kan komma in och vikariera men

förskollärarna ska hålla i allt det pedagogiska så kan det nog bli en stor arbetsbörda för dem. Det är nog också så som det ofta ser ut i verkligheten idag, skulle fler vikarier ha utbildning kanske det skulle underlätta för den ordinarie personalen.

4.5.4 Förskollärare och barnskötare

Vi frågade förskollärare under våra intervjuer om de tycker att förskollärarna och barnskötarna ska ha samma uppgifter i förskolan. En av våra informanter pratar om den nya läroplanen för förskolan. Hon säger att hon har en kollega som har arbetat som barnskötare i 42 år och tycker att det känns dumt att hon som arbetat i tre år ska se över den här personens förberedelse inför till exempelvis ett utvecklingssamtal. Hon menar att den personen som har arbetat så pass länge kan känna inom sig att ”…nu kommer någon annan som har jobbat i tre år och ska säga till mig vad jag ska säga och göra” (Intervju, 2010-09-20). Förskollärare som inte arbetat i verksamheten så länge kan enligt Larsson (1991:16-19) få tips och råd från pedagoger som arbetat en längre tid. Det kanske kommer att kännas märkligt att övervaka en rutinerad barnskötares arbete. Även om det kanske är ett måste att det är så under en övergångsperiod där strävan är att förskollärarna ska ha störst ansvar i förskolan. Efter en period och speciellt om nya barnskötare kommer in i förskolan så kommer ju de att skolas in i ett arbetssätt där förskollärarna har det största ansvaret. Samtidigt tycker en annan av våra informanter att barnskötarna och förskollärarna kan utföra samma arbete under dagen men att förskollärarna ska ha huvudansvaret för den pedagogiska planeringen, efterarbetet och dokumentationen. Han anser att det ska krävas mer av en som har en högskoleutbildning. Redan under 1980-talet fanns det, enligt Berntsson (2004:105), ett förslag om att förskolans personal enbart skulle bestå av förskollärare, inga barnskötare. Förslaget kunde aldrig realiseras då det var brist på förskollärare. Berntsson (2004:108) hänvisar även till Britt-Marie Hurtig, före detta vice ordförande i Sveriges förskollärares riksförening, som menade att det utan förskollärare i förskolan inte skulle bli någon pedagogisk verksamhet med hög kvalitet utan endast skulle handla om barnpassning. Berntsson skriver att under 1990-talet fanns uppfattningen att både barnskötare och förskollärare behövdes i förskolan, förskollärarna med störst ansvar. I samband med att Lpfö98 infördes gav Barnomsorg och skolkommittén ett förslag om att förskollärarna skulle ha ansvar för den pedagogiska delen av verksamheten. Förslaget gick aldrig

igenom eftersom regeringen beslutade att förskollärarna och barnskötarna skulle dela på uppdraget. Den reviderade läroplanen för förskolan innebär att förskollärarnas ansvar stärks gentemot barnskötarnas. Men det uppfyller inte de önskningar förskollärarna i våra intervjuer har, att alla som arbetar i förskolan ska vara utbildade förskollärare.

Berntsson (2004:11-112) menar att det finns en tradition att barnskötare och

förskollärare ska bestå av ett gemensamt arbetslag och att det kan leda till svårigheter vid uppdelning av arbetsuppgifter. Hon anser att förskollärarna kan känna rädsla för att barnskötarna ska bli missnöjda och konflikter uppstå.

4.6 ”Jag kan påverka så många barn” – yrkesstolthet

hos förskollärarna

Vi frågade förskollärarna om de är stolta över sitt yrke. Enligt Enö (2005:157-158) innebär yrkesstoltheten att förskollärarna kan känna sig stolta över det arbete de gjort. Samtliga förskollärare i vår studie svarade att de är stolta. På frågan varför de är stolta säger två av dem, ”jag känner mig stolt över mitt yrkesval eftersom jag anser att jag har ett glädjefullt, intressant, utmanande och betydelsefullt arbete” (Enkät) och ”att jag kan påverka så många barn och utveckla deras tänkande samtidigt som jag själv utvecklas”. (Enkät). En av våra informanter beskrev med dessa ord varför hon känner sig stolt över sitt yrke, ”Positiv feedback från föräldrar. Respons från barn” (Enkät). Det vill vi relatera till Forslunds & Jacobsens (2000:22-23) inre belöningar. Inre belöningar kan enligt dem bestå av till exempel positiv psykisk påverkan av olika slag och kan leda till att förskolläraren blir tryggare i sin roll och får en bättre självkänsla.

I vår studie känner samtliga förskollärare att de är stolta över sitt yrke, vi ville också ta reda på om de tycker att de kan se resultat av sitt arbete i barngruppen och i sådana fall på vilka sätt och om det syns under en lång/kort tidsperiod. Av de förskollärare vi intervjuat säger samtliga att de kan se resultat. En informant uttrycker sig: ”Jaa alltså det är ju det som är så roligt” (Intervju, 2010-09-20). Hon har haft barngruppen sedan de började på förskolan, många vid cirka ett års ålder. Hon tycker det är roligt att hon ser hur de utvecklas genom att de lyssnar på vad hon säger, att de kan räkna och så vidare. Hon märker att barnen får kunskaper av henne och det är sådant som hon vill att de ska bära med sig. En annan av våra informanter svarade att ”…man ser resultat, om man säger på en lång tidsperiod så kan man ju se om man har ett temaarbete eller man jobbar

med nåt särskilt ämne så är det ju väldigt stor skillnad från början på ett projekt till slutet” (Intervju, 2010-09-20). Han menar att de barn som behöver lite extra stöd nästan är de som han tydligast kan se resultat av sitt arbete hos. I början av ett projekt kan det vara besvärligt i olika situationer men efter till exempel ett år så kan en tydlig förändring ses. Det kan till exempel vara barn som är tysta, blyga eller utåtagerande, menar han. Enö (2005:157) menar att det kan vara så att förskollärare delvis inte känner yrkesstolthet för att de inte kan se resultatet av sitt arbete. Våra resultat skiljer sig alltså avsevärt gentemot tidigare forskning på just den här frågan.

4.7 Försvar för förskolan

Vi ställde frågan till förskollärarna i vår studie om de känner att de gentemot utomstående behöver försvara sitt yrke. Det var endast två av sex som svarade att de känner att de behöver göra det. Men ändå finns en hel del negativa tankar kring det här hos förskollärarna. Det verkar som om förskollärarna till viss del känner sig missnöjda över den okunskap som de uppfattar att allmänheten har kring yrket. Förskollärarna säger, ”inte så många som är intresserade. Många vet nog inte hur det ser ut på förskolor idag” (Enkät), ”ibland känns det som att vissa personer inte förstår att vi inte enbart ser efter barnen. Då upplyser jag dem”, (Enkät) och ”jag känner inget behov att försvara mig gentemot folk som inte vet vad de pratar om” (Enkät). Enö (2005:121) menar att om förskollärare känner att de måste försvara sitt yrke och om de känner att de inte hinner eller kan argumentera för vad förskolans uppdrag är så kan det vara så att de undviker diskussioner med utomstående.

Vi frågade förskollärarna i studien hur de upplever att de blir bemötta av utomstående beträffande sitt yrke. Det finns de som upplever antingen positiva eller både positiva och negativa bemötanden. Förskollärarna berättar om kommentarer de fått från utomstående som handlar om att det verkar jobbigt att arbeta med stora barngrupper, att de har slösat tre och ett halvt år i onödan för att passa barn. Andra bemötande de fått är att folk beundrar dem och att det är ett yrke som kräver mycket och som de ska få uppmärksamhet för. En förskollärare säger, ”många gånger vet folk inte vad vi gör och vilket uppdrag vi har” (Enkät). Om förskollärarna bemöts positivt av utomstående angående sitt yrke så kan det nog leda till att de känner att det arbete de gör uppskattas av andra och att de ses som kompetenta inom sitt yrke.

4.8 ”Allt för många kockar till soppan” – om

föräldrainflytande i förskolan

Vi frågade föräldrarna i studien om de tycker att de får vara med och påverka verksamheten i förskolan. Vi frågade också om de känner att de skulle vilja vara mer delaktiga. Föräldrarna i studien är till stor del nöjda med sin egen påverkan. Bland kommentarer från föräldrarna kan vi läsa att de litar på sin personal och anser att förskollärarna håller dem välinformerade om vad som sker i förskolan. De menar också att om de inte skulle ha varit så välinformerade så hade de mest troligt önskat vara mer delaktiga. På förskolan finns ett föräldraråd som också många föräldrar nämner i enkäterna. Det är något som de verkar vara nöjda med. En förälder säger att hon gärna skulle vilja vara mer delaktig men inser att om alla föräldrar skulle vilja vara med och tycka till så skulle det ”…bli allt för många kockar till soppan” (Enkät). I Lpfö98 står det att förskollärarna ska ge föräldrarna möjlighet att ha inflytande i förskolans verksamhet (Skolverket, 2006:14). Berntsson (1999:205) menar att det kan bli så att förskollärarnas kunnande inte ses som unikt då föräldrar kan komma och utöva inflytande i verksamheten. Föräldrar idag har enligt Gotvassli (2002:18) ökande krav på verksamheten.

I studien har vi sett förskollärares önskan om att föräldrar och allmänheten i stort ska ha större kunskaper om förskollärarnas yrke och att hålla föräldrar väl informerade om vad som sker i verksamheten. Ju mer information samhället i allmänhet har ju större chans att vikten av förskollärares arbete uppvärderas och statusen kan höjas. Larsson (1991:17) skriver att det flesta har en uppfattning om vad dagis är och vad som sker där. Han menar precis som förskollärarna i vår studie att man kan se tendenser till att folk i allmänhet inte vet vad för slags pedagogisk verksamhet som utövas där, i alla fall om de inte själva har en pedagogisk utbildning etcetra. För det säger ju sig självt att personer med pedagogisk utbildning så klart har större kunskap om verksamheten och dess uppdrag än övriga personer i samhället.

4.9 Sammanfattning och slutsatser

Här kommer vi att sammanfatta de resultat vi kommit fram till i förhållande till vår frågeställning i relation till tidigare forskning. Många föräldrar svarade att de tror att samhället ser det som ett lågstatusyrke i vilket det inte krävs en avancerad utbildning, både förskollärare och föräldrar diskuterar begreppet passa barn och säger att det är en föreställning de tror samhället har. Andra informanter säger att de tror att samhället ser på yrket som viktigt och att det idag handlar mer om pedagogik än endast barnpassning. Bland våra informanter finns både de som anser att förskolläraryrket har låg status och de som anser att statusen är på väg att höjas. Det i jämförelse med Enö (2005:121) som i sin studie kom fram till att de föreställningar som finns gör yrkets status låg. Berntsson (2006:20) skriver att förskolläraryrket är kvinnodominerat, i vår studie tyder resultatet på att våra informanter har samma uppfattning och de kopplar inte ihop det med positiva egenskaper.

Den viktigaste egenskapen hos förskollärarna är enligt föräldrarna att de kan genomföra en genomtänkt pedagogisk verksamhet. Något som inte står lika högt i rangordningen är utbildad personal. Berntsson (1999:199) menar att det i samhället finns en syn på att uppdraget inom förskolläraryrket är enkelt och att ingen utbildning behövs. En förälder säger att det för henne är viktigt att de som arbetar i förskolan är utbildade eller jättekunniga. Utifrån studien väcks frågan om det går att ha en pedagogisk verksamhet med hög standard utan utbildade förskollärare. Föräldrarna i studien säger att förskolans uppdrag bland annat är att ta hand om barnen, ge en trygg och meningsfull tid, vara en förebild och se till att barnen får en genomtänkt pedagogisk verksamhet.

Samtliga förskollärare i studien är stolta över sitt arbete. Forslund & Jacobsen (2000:22-23) menar att inre belöning kan påverka förskollärares självkänsla. Inre belöning kan till exempel bestå av positiv psykisk påverkan i form av bekräftande respons från föräldrar och barn på det arbete de gör. Enö (2005:157) skriver om vikten av att se resultat av sitt arbete för att förskollärarna ska kunna känna yrkesstolthet. Alla förskollärare vi intervjuat säger sig kunna se resultat av sitt arbete. Endast två av sex känner att de behöver försvara sitt yrke gentemot utomstående. Trots det finns en del negativa kommentarer från förskollärarna kring frågan. Det verkar som om förskollärarna känner sig otillfredsställda över den brist på kunskap de upplever att allmänheten har kring yrket. Enö (2005:121) skriver att förskollärare som behöver

försvara sitt yrke håller sig borta från diskussioner kring det om de känner att de inte hinner eller kan argumentera för förskolans uppdrag. I vår studie verkar några förskollärare uppgivna och har inget intresse i att diskutera yrket med personer som inte vet vad de pratar om.

Föräldrars inflytande kan påverka förskollärarnas status. De flesta föräldrarna i studien känner sig nöjda med sin påverkan och de anser också att de är välinformerade av förskolepersonalen. De säger att om de inte hade varit lika välinformerade så skulle de troligtvis känna ett större behov av delaktighet. I Lpfö98 står det att föräldrarna ska ha möjlighet att ha inflytande i verksamheten på förskolan (Skolverket, 2006:14). Berntsson (1999:205) säger att om föräldrar kan komma och utöva inflytande så kan det leda till att förskollärarnas kunskaper inte ses som särskilt värdefulla. En förälder i studien skulle kunna tänka sig att vara mer delaktig men säger samtidigt att det då skulle kunna leda till för många viljor. Det kan antagligen bli svårt att komma överens om ett stort antal föräldrars olika viljor ska mötas med förskollärarnas olika viljor. I slutändan kan det nog vara bra om det är förskollärarna som tar besluten, men med föräldrarnas åsikter i baktanken.

Det har blivit större barngrupper och färre personal i förskolan på senare tid (Gotvassli, 2002:10-12). Det är något som kan bero på besparingar, enligt Enö (2005:159). Majoriteten av föräldrarna i vår studie är nöjda med personaltätheten på förskolan. Bland förskollärarna är hälften nöjda och hälften inte nöjda. Enö (2005:157-159) skriver att det är viktigt med tillräcklig personalstyrka i förhållande till barngruppen för att en genomtänkt pedagogisk verksamhet ska kunna bedrivas. En förskollärare säger att det är barnantalet som borde vara mindre och inte personalstyrkan som borde vara större. Det kunde vara en bra idé med mindre barn i grupperna men då skulle antagligen mer pengar till lokaler behövas. De gånger det råder personalbrist löser förskolan problemet själva eller tar in vikarie, enligt föräldrar och förskollärare på förskolan. En förälder uttrycker sig om att låna personal mellan avdelningarna vid till exempel sjukdom, hon anser att det är kostnadseffektivt men inte så bra för barnen. Att problemet löses på så sätt är något som kan bero på krav på besparingar.

Slutsatsen av vår studie är att en majoritet av föräldrarna anser att förskolläraryrkets status är låg och att fem av sex av förskollärare inte är nöjda med sitt yrkes status. I studien kan också urskiljas att många föräldrar anser att förskollärarna gör ett viktigt arbete och att de bör uppskattas mer för det, till exempel genom högre lön. Alla förskollärare i studien anser att de är värd en högre lön än den de har idag. Enö

(2005:160) menar precis som föräldrarna och förskollärarna att förskolläraryrket är lågavlönat och Berntsson (2006:33) säger att om lönerna skulle höjas så skulle yrkets status också höjas. Förskollärarna i studien har tankar om hur yrkets status skulle kunna höjas. De ger förslag som till exempel att göra samhället och föräldrar mer medvetna om förskolans uppdrag, de anser att media borde ta ett ansvar för hur de framställer yrket och de tror även att införandet av den reviderade läroplanen kommer att stärka förskollärarnas status. Alla intervjuade förskollärare anser att alla som arbetar i förskolan borde vara utbildade förskollärare. Det skulle också kunna höja statusen i och med att förskollärarna skulle få monopol på den kompetens de har.