Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola
61-90hp Hälsa och samhälle
Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö
Maj 2014
ATT FÖRSTÅ OCH BLI
FÖRSTÅDD
EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE
IDA BERGLUND
ATT FÖRSTÅ OCH BLI
FÖRSTÅDD
EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE
IDA BERGLUND
JOSEFIN PERSSON
Berglund, I & Persson, J. Att förstå och bli förstådd. En kvalitativ intervjustudie.
Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för
hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2014.
Bakgrund: År 2013 uppmättes Sveriges befolkningsökning till den största på
nästan 70 år. I Malmö finns ca 170 länder representerade. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen1982:763 (HSL) ska hela befolkningen i Sverige erbjudas god vård på lika villkor. Kommunikation inom vården är ett riskområde. Socialstyrelsen skriver att bristfällig kommunikation mellan vårdpersonal och patient gällande informationsöverföring och missuppfattning om behandling kan äventyra patentsäkerheten. Syfte: var att undersöka sjuksköterskans upplevelse och strategier vid kommunikation med en patient som helt eller delvis inte talar och förstod det svenska språket. Metod: Kvalitativ intervjustudie. Intervjuer utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Sju sjuksköterskor som arbetade på SUS
Malmö/Lund deltog i studien. Innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2003). Resultat: Två huvudkategorier, upplevelser av att ansvara för en patient med språksvårigheter och Strategier, presenteras med tillhörande underkategorier. Resultatet presenterades med hjälp av citat från informanterna. Slutsats:
Sjuksköterskorna i denna studie upplevde att det var en positiv utmaning att kommunicera med en patient med språksvårigheter. Strategier som
sjuksköterskorna främst använde sig av i vardagen var kroppsspråk, bilder, basal engelska, anhöriga som tolk och kollegor som tolk.
Nyckelord: Kommunikation, omvårdnad, sjuksköterskeperspektiv, strategier,
TO UNDERSTAND AND BE
UNDERSTOOD
A QUALITATIVE INTERVIEW STUDY
IDA BERGLUND
JOSEFIN PERSSON
Berglund, I & Persson, J. To understand and be understood. A qualitative interview study. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of health and society, Department of care science, 2014.
Background: In 2013 it was reported that Sweden has had the largest population
growth in almost 70 years. In Malmö there are about 170 countries represented. According to The Health and Medical Services Act 1982:763 the whole
population of Sweden will be offered good care at the same terms.
Communication within healthcare is connected with risks; The National Board of Health and Welfare says that lack of communication between healthcare-staff and patient regarding understanding information and misinterpretation about treatment can be a threat against patient safety. Aim: The aim was to investigate nurses’ experiences and strategies when communicating with a patient that partially or completely did not speak or understand the Swedish language. Method:
Qualitative interview study. Interviews based on a semi structured interview guide. Seven nurses who worked at SUS Malmö/Lund participated in the survey. Content analysis according to Graneheim & Lundman (2003). Result: two main categories, experiences regarding being responsible for a patient with language difficulties and Strategies, are presented with subcategories. The result is presented using quotes from the informants. Conclusion: Was that the nurses in this study experience a positive challenge in communication with a patient with language difficulties. Strategies that the nurse at first uses in the daily care is body language, pictures, basic English, relatives as interpreter and colleagues as
interpreter.
Keywords: communication, nursing, nurses perspective, strategies, transcultural
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning ... 5 Bakgrund ... 5 Sjuksköterskans kärnkompetenser ... 5 Kommunikation ... 6 Kända strategier ... 7 Transkulturell omvårdnad ... 8 Tidigare forskning ... 9 Syfte ... 9 Metod ... 10 Urval ... 10 Datainsamling ... 11 Dataanalys ... 12 Etiska överväganden ... 12 Resultat ... 12Upplevelser av att ansvara för en patient med språksvårigheter ... 13
Strategier ... 15 Diskussion ... 17 Metoddiskussion ... 17 Resultatdiskussion ... 20 Slutsats ... 22 Referenser ... 24 Bilaga 1 ... 27 Bilaga 2 ... 29 Bilaga 3 ... 30
5
INLEDNING
Utifrån erfarenheter inom vården har det visat sig att vårdpersonal förlitar sig på att anhöriga ska tolka till och för patienten. En viss negativ attityd har
uppmärksammats hos en del sjuksköterskor vid möte med en patient som inte talar eller förstår det svenska språket. Bristande kommunikation är sedan tidigare känt vara en orsak till nedsatt patientsäkerhet. Därav intresset att undersöka svenska sjuksköterskors upplevelser och strategier vid ansvar för patienter som helt eller delvis inte talar det svenska språket.
År 2013 uppmättes Sveriges befolkningsökning till den största på nästan 70 år. Ökningen är den största sedan år 1946 och ca 100000 personer var invandrare (Statistiska centralbyrån, 2014). I Malmö kommun ökade befolkningen under 2013 och ca 31 % av befolkningen i Malmö är födda i utlandet (Malmö stad, 2014). I Malmö finns cirka 170 länder representerade (Malmö stad, 2013).
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 (HSL) ska hela befolkningen i Sverige erbjudas god vård på lika villkor. Det framgår av 2a§ HSL att
sjukvårdspersonalen ska tillgodose patientens behov av att känna trygghet och rätt till självbestämmande och delaktighet i sin behandling. Enligt 2b§ HSL ska individuellt anpassad information om hälsotillstånd, vård och vilka metoder för undersökning och behandling som finns ges till patienten. Vidare ska
sjukvårdspersonalen försäkra sig om att den givna informationen uppfattats på korrekt sätt.
BAKGRUND
Sjuksköterskans kärnkompetenser
Under sjuksköterskeutbildningen studeras omvårdnad som huvudämne. Detta utgör det övergripande ansvarsområdet som en legitimerad sjuksköterska har. Enligt svensk sjuksköterskeförening (2010) är målet med omvårdnad att patienten så långt som möjligt ska vara självständig och oberoende samt uppleva hälsa. Begreppet hälsa utgår efter människans egna upplevelser. Vid en god omvårdnad ska patient och närstående känna delaktighet och trygghet i vården och denna ska genomsyras av respekt. Varje patient ska ses som en unik individ och vården ska vara personcentrerad. Området omvårdnad delas in i sex kärnkompetenser där sjuksköterskan ska lägga fokus. Personcentrerad vård och säker vård är två av kärnkompetenserna. Personcentrerad vård innebär att varje individ ses som en unik person med individuella behov, egna upplevelser och förväntningar. Vården ska utgå från patientens villkor och bevara dennes integritet och värdighet. Det är patienten som avgör vad god hälsa och ohälsa är för just henne och därför är patientens delaktighet fundamental. Sjuksköterskan ska kunna ge information om behandlingsalternativ samt respektera patientens rätt till självbestämmande i vården. Vidare ska sjuksköterskan förstå hur kulturella faktorer kan inverka på upplevelsen av vården och val av behandling. Säker vård innebär att
sjuksköterskan måste ha kunskap om säkerhetsarbetet inom vården (a a). Enligt Ödegård (2013) innebär det att arbeta för patientsäkerhet och ha kunskap för att kunna identifiera risker och förhindra att skador uppstår. Säker vård i denna
6
mening innebär att undvika skador för patienten som inte beror på den
underliggande sjukdomen. Vidare skriver svensk sjuksköterskeförening (2010) att säkerhetsarbetet inom vården innebär att minska skador för både patienterna och personalen genom att eliminera faktorer som orsakar risker och fel i vården. Sjukvårdspersonalens kompetens och organisationen i helhet är väsentliga för säkerhetsarbetet. Sjuksköterskan ska även ta del av patientens erfarenheter och kunskaper gällande säkerhetsarbete då detta kan vara till användning inom arbetet för säker vård. Brister i kommunikationen mellan sjuksköterska och patient är ett exempel på hot mot en säker vård.
Kommunikation
Enligt Eide & Eide (2009) kommer ordet kommunikation från det latinska ordet communicare, som betyder att göra något gemensamt, ha förbindelse med, göra någon delaktig i. Begreppet kommunikation kan innebära individuella samtal med en eller flera personer, masskommunikation, chatter, satellitnätverk etc.
Kommunikation handlar om att förstå och bli förstådd. Det krävs två individer för att kommunicera, en sändare av budskapet och en som lyssnar och ger respons. Vid ett kommunikationstillfälle har båda parter en ömsesidig påverkan och utbytesförhållande till varandra. I budskapet kan det finnas olika tecken och signaler, verbala och icke verbala, som måste tolkas (a a).
Kommunikation i vården
Kommunikation i arbetslivet skiljer sig från kommunikation i privatlivet enligt Eide & Eide (2009) den kommunikation som tillhör yrket kallas professionell kommunikation. Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2014) har den
professionella kommunikationen inom omvårdnad ett omvårdnadsmässigt syfte. Inom den professionella omvårdnadsorienterande kommunikationen ligger även lika värde, rättvisa och respekt till grund för vårdyrket. De internationella riktlinjerna beskriver omvårdnad:
”Att främja hälsa, att förebygga sjukdom, att återställa hälsa samt att lindra lidande//ska ges med respekt, oberoende av ålder, hudfärg, tros, kulturell eller
etnisk bakgrund, funktionsnedsättning eller sjukdom, kön, sexuell läggning, nationalitet, politisk åsikt eller social status”. (Svensk sjuksköterskeförening
(2014, sida 3).
Kommunikation inom vården är ett riskområde. Enligt Eide & Eide (2009) behövs goda kommunikationsfärdigheter för attkunna förstå en person eller för att ge stöd och hjälp och utföra ett kvalitetssäkert omvårdnadsarbete. Ifall
kommunikationen är bristfällig eller dålig, kan det uppstå fel eller brister som kan leda till fara. Vid informationsöverföring kan förbindelsen brista mellan
vårdpersonal, patient och mellan olika vårdinstanser kring patienten.
Socialstyrelsen (2014a) skriver att bristfällig kommunikation mellan vårdpersonal och patient vid informationsöverföring och missuppfattning om behandling kan äventyra patientsäkerheten.
Tvärkulturell kommunikation förekommer inom vården. Denna innebär en kommunikation som utöver utbyte av information mellan två parter även innebär kulturskillnader mellan de olika parterna som kommunicerar (Allwood &
7 Kända strategier
Tolk
Tolk har funnits i alla tider för att människor ska kunna kommunicera och fatta beslut (Entrene, 2013). Enligt:
Förvaltningslagen, 1986:223 (FL) 8 § bör man som myndighet vid svårigheter att förstå och bli förstådd i ett möte mellan sjuksköterskan och patienten anlita tolk.
Socialstyrelsen (2014b) skriver att tolk kan anlitas då patienten ska ges individuellt anpassad information. Detta för att kunna ge vård i samråd med patienten utifrån dennes behov. Enligt Entrene (2013) har patienten alltid rätt till tolk såväl som att sjuksköterskan har rätt till tolk vid mötet med en patient som inte talar svenska. Om parterna inte är överens om tolkbehovet ska tolk alltid kontaktas om endera parten önskar detta. De flesta patienter klarar sig i vardagen med den svenska de behärskar, dock kan det vid sjukdom vara ett hinder då patienten måste kunna uttrycka sina känslor och tankar och samtidigt förstå vårdpersonalen. Tolkens uppgift är att göra kommunikation möjlig mellan människor som saknar gemensamt språk. Han/hon ska vara opartisk och neutral samt iaktta tystnadsplikt. Allt som sägs i rummet ska tolkas och det är inte tolken som bestämmer vad som tillåts att sägas. Han/hon får inte ha någon annan uppgift än att tolka (a a).
Enligt Entrene (2013) finns det många orsaker till varför det inte alltid anlitas en tolk t.ex. ekonomiska orsaker, det är tidskrävande och att man känner obehag med en till person närvarande. Tolken är viktig för att patienten ska känna sig trygg och inte utsättas för ett personligt lidande. Sjukvårdspersonalen är beroende av tolk för de inte ska ställa fel diagnoser eller att bli missförstådd. Inom sjukvården rekommenderas en auktoriserad sjukvårdstolk som har medicinska kunskaper. Dock finns det risker med tolk som att all information inte översätts, det kan vara att patienten vill undvika att tolken tar del av känsliga uppgifter, eller att tolken undanhåller information för patienten (a a)
Telefontolk är ett alternativ att använda sig av vid akuta situationer eller när möjlighet att få tolk på plats inte finns. Nackdelar med telefontolk är att
vårdpersonalen, patienten och tolken inte kan se varandras kroppspråk. Det blir svårt för båda parter att kontrollera om informationen har uppfattas korrekt, vilket i sin tur kan leda till missförstånd och påverka patientsäkerheten. Det kan även skapa en otrygghet hos patienten att inte veta vem som finns bakom luren. Därför är tolkning på plats alltid ett alternativ att föredra (Entrene, 2013).
Kroppsspråk
Lill (2007) beskrev exempel på strategier som kunde användas vid möte mellan vårdpersonal och brukare som inte pratade samma språk. Kroppsspråket var en av de primära tillgångarna som vårdpersonalen tog till för att göra sig förstådda. Lill belyste vikten av att vara kreativ och flexibel tillexempel använda sig av redskap som ordlistor på patientens modermål. Bäärnhielm (2013) skriver att tolka det kroppsliga är lättare och tydligare än det emotionella när patienten uttrycker besvär vid en kommunikation med ett stort kulturellt avstånd mellan patienten och vårdpersonalen. Däremot skriver Eide & Eide (2009) att vårdpersonalen bör vara medveten om den stora kulturella skillnaden gällande även icke verbal
kommunikation som kan orsak missförstånd. Patientens kroppsspråk bör tolkas och vårdpersonalen bör pröva sig fram med ödmjukhet, varsamhet, undran och
8
öppenhet för att förstå vad individen vill förmedla. Icke verbal kommunikation består av flera typer av tecken och signaler, som kan tolkas på olika sätt. Kroppspråket uttrycker känslor och attityder och är ett viktigt hjälpmedel vid kommunikation med andra. Det finns olika aspekter av kroppsspråk som
tillexempel att vara relationsinriktat, hur sjukvårdspersonalen sitter mot patienten vilket förmedlar intresse och vilja att få kontakt. Kongruent kroppspråk betyder att kroppspråket ska vara underlag för samtalets innehåll. Då kroppspråk och
ansiktsuttryck kan styrka den verbala kommunikationen, ge bekräftelse på att den givna informationen tas emot och att det visas ett intresse för den andra parten. Enligt Eide & Eide (2009) betyder det avsevärt mycket att kroppen reflekterar ett lugn då detta skapar en trygghet och visar en öppenhet för den andra parten.
Enligt Bäärnhielm (2013) kan vårdpersonalen ha nytta av att förstå och identifiera sina egna reaktioner vid ett samtal med en patient med stort kulturellt avstånd. Detta skapar en viss självinsikt och utgångspunkt för god kommunikation och ett gott bemötande mellan parterna.
Anhöriga som tolk
Anhöriga som tolk kan användas vid vardagliga situationer, gällande vårdsituationer bör detta inte förekomma eftersom anhöriga inte har den
medicinska kunskap som krävs för att överföra korrekt information till patienten (McCarthy et al, 2013). Socialstyrelsen (2012) skriver att användandet av anhöriga som tolk kan vara riskfyllt. Det kan leda till missförstånd som sedan sjukvården får ta konsekvenserna av. Vidare skriver Socialstyrelsen (2012) att vårdpersonalen aldrig kan vara säker på att all information som ges till anhöriga tolkas rätt eller att de iakttar tystnadsplikt. Anhöriga har ett känslomässigt band till patienten och kan då välja att inte översätta eventuella orosmoment eller filtrera bort känslig information som inom kulturen är tabu att prata om. Entrene (2013) menar att vid akuta situationer går det att använda sig av tvåspråkiga personer som tolk, men när det är planerade samtal ska professionell tolk alltid anlitas. Trots detta visade en studie av Taylor et al (2013) att vårdpersonalen till stor del förlitade sig på att familjen vid informationstillfälle skulle komma ihåg informationen åt patienten eller översätta. Nästan alla deltagare i studien upplevde att vårda en patient med dåliga språkkunskaper krävde mer tid och resurser vilket ökade arbetsbördan. Oavsett tidsåtgången och resursåtgången var alla deltagare överrens om att det viktigaste var att de kunde försäkra sig om att patienten förstått informationen korrekt.
Transkulturell omvårdnad
Transkulturell omvårdnad beskrivs enligt Leininger som följande:
”A formal area of study and practice focused on comparative human-care (caring) differences and similarities of the beliefs, values, and patterned lifeways of cultures to provide culturally congruent, meaningful, and beneficial health care to
people”(Leininger, 2002, sida 5-6)
Enligt Eide & Eide (2009) är det en utmaning för sjukvårdpersonal att vid kulturella skillnader förbise fördomar. Sjukvårdspersonalen bör sätta sig in i patientens situation för att skapa trygghet och ett klimat för att tillåtas hjälpa till. Det är viktigt att vårdgivaren ser patienten som en enskild individ oavsett kultur och tar reda på vad denne betyder, traditioner och vanliga seder. För att kunna kommunicera om hälsotillstånd och undvika missförstånd och feltolkningar bör
9
vårdpersonalen vara medveten om vandras kulturella ramar, ideal och värderingar. Personalen bör bevara patientens integritet och vara ödmjuk och lyhörd inför varje ny situation. Enligt Bäärnhielm (2013) är tvärkulturell kommunikation inom sjukvården en utmaning för vårdpersonal som medför en risk för missförstånd, men bidrar också till nytänkande och en möjlighet till en fördjupad förståelse för individen.
Tidigare forskning
En studie som genomfördes i England av Taylor et al (2013) studerade vårdpersonalens uppfattning av omvårdnad för människor från en etnisk
minioritet beskrev att det är viktigt att alla individer har möjlighet att interagera effektivt med vårdenheter vid sjukdom. Vårdpersonalen skulle vara öppen för nya idéer och tillvägagångssätt som var nödvändiga för att kunna bemöta patienternas behov när de sökte vård. Sjuksköterskorna som deltog i studien oroade sig för patientens välmående då patienten inte hade kunskap om sina rättigheter och möjlighet att uttrycka sig fritt till sjuksköterskan utan tolk. Vårdpersonalen upplevde att kommunikationen inne på sjukhuset fungerade väl då anhöriga var närvarande och kunde tolka, oron uppstod när patienten själv skulle ansvara för sin medicinering och läsa instruktioner (a a).
En Svensk studie gjord av Jirwe et al (2009) där sjuksköterskestudenter berättar om sina erfarenheter i möten med patient av annan kultur och språk än sitt eget visade att studenterna sökte kreativa vägar såsom att använda tolk, kroppsspråk, bilder och anhöriga för att göra sig förstådda. De upplevde även att vården blev mekanisk och opersonlig vid ett möte då de inte förstod varandras språk.
Situationen skapade osäkerhet hos studenterna och rädslan för att informationen inte nådde fram till patienten på ett korrekt vis var överhängande. Enligt Jirwe et al (2009) var det viktigt att sjuksköterskeutbildningen erbjöd möjlighet för behörighet i kommunikation i tvärkulturella vårdmöten och att den kliniska inlärningsmiljön gav dem möjlighet att omsätta sitt lärande i praktiken. Spence (2001) genomförde en studie med syftet att undersöka vårdpersonals upplevelser av att vårda människor av en annan kultur. Studien visade att
situationen skapade en rädsla för att patienten inte förstod information och att inte veta hur mycket som patienten förstod. Det skapades även en osäkerhet för hur mycket information sjuksköterskorna skulle ge och hur den skulle överföras till patienten. Mängden information blev även något sjuksköterskorna övervägde. De funderade bland annat över ifall de skulle filtrera bort någon del för att förenkla informationen. Deltagarna i studien uttryckte dock en känsla av fullbordande när sjuksköterskorna kände att de lyckats genomföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt vis. De såg även vinst i att kunna ta tillvara patientens kulturella erfarenheter.
Syfte
Syftet var att undersöka sjuksköterskans upplevelse och strategier vid kommunikation med en patient som helt eller delvis inte talar och förstår det svenska språket.
Frågeställningar:
- Hur känner en sjuksköterska inför mötet med en patient som inte pratar svenska?
- Hur upplever sjuksköterskan att patientomvårdnaden påverkas vid språksvårigheter?
10
- Hur hanterar en sjuksköterska en situation med där en patient helt eller delvis inte pratar och förstår det svenska språket?
Definition
Språksvårigheter: Menas i denna studie patient som helt eller delvis inte talar och förstår det svenska språket.
Kultur: Definieras som inlärd, delad och överförd kunskap om värderingar, tro och livsstil hos en särskild grupp som är generellt överförd mellan generationer och har inflytande på tänkande, beslut och handlingsmönster eller på ett särskilt vis (Leininger, 2002).
METOD
Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer (se Bilaga 3). En kvalitativ forskningsansats valdes för att kunna ta del av informanternas upplevelser, erfarenheter och
värderingar kring mötet med en patient som delvis eller inte alls talar det svenska språket (Olsson & Sörensen, 2011).
Enligt den kvalitativa ansatsen skulle datainsamlingen genomföras utifrån ett inifrånperspektiv, där författarna och informanterna skapade ett öppet, förstående och tillåtande klimat till varandra (Olsson & Sörensen, 2011). Då denna studie genomfördes valde författarna att lägga sin förförståelse till sidan och möta varje situation som om den vore ny för att få en bred bild av sjuksköterskornas
upplevelser.
Urval
Undersökningen genomfördes under våren 2014 då sjuksköterskor kontaktades för att medverka i en individuell intervju (se Figur 1). Genom tillfällighetsurval, som innebär att de informanter som är lättast att nå erbjuds medverkan (Olsson & Sörensen, 2011), hittades informanterna. Inklusionskriterier var att man skulle vara legitimerad sjuksköterska och arbeta på en vårdavdelning på SUS
Malmö/Lund. Under de senaste tre månaderna skulle sjuksköterskorna ha haft ansvar för en patient med språksvårigheter samt arbetat som sjuksköterska i minst ett år.
Informanter
Sju informanter deltog i studien, alla var kvinnor i åldrarna 26-53år. Ytterliggare fyra informanter visade intresse för medverkan i studien. Två av personerna hade visat inledande intresse att medverka i studien men nekade medverkan när kontakt togs för att boka tid. En person kunde ej medverka på grund av sjukdom. En person visade intresse att vara med men hade ej möjlighet att medverka under datainsamlingsperioden. Informanterna var jämt fördelade över tre olika
vårdavdelningar, rehabiliterings- och neurologavdelningar på SUS Malmö/Lund. Informanterna hittades via en kontaktansvarig person på Malmö Högskola som tog kontakt med områdeschefer för tillåtelse att genomföra studien på deras avdelningar. Områdescheferna tilldelade författarna kontaktuppgifter till sjuksköterskor som visat intresse att delta se. Telefonkontakt togs med dessa sjuksköterskor där muntlig information gavs om studien. Därefter skickades även
11
skriftlig information via mail till de intresserade sjuksköterskorna (se Bilaga 1) innehållande projektets syfte, tillvägagångsätt samt hantering av data. Tid och plats bestämdes i samråd med varje informant. Några dagar innan intervjun genomfördes ombads informanterna att läsa igenom HSL och Förvaltningslagen 8§ för att ha en grund och viss förberedelse inför ett par intervjufrågor. Vid mötet presenterades projektet och dess syfte än en gång och det gavs utrymme för frågor. Varje informant tilldelades innan intervju startade en blankett för informerat samtycke att skriva under.
Figur 1. Översikt urval
Datainsamling
Datainsamlingen gjordes i april 2014. Alla intervjuer spelades in via mobiltelefon efter samtycke från informanten. Vid intervjuerna deltog båda författarna där de alternerade mellan att leda intervjun, spela in och ställa kompletterande frågor. Informanterna valde plats där intervjun skulle genomföras. Intervjuerna
genomfördes på deras arbetsplats oftast i ett stängt samtalsrum men även i en avgränsad soffhörna på avdelningen allt efter informantens vilja. Enligt Olsson & Sörensen (2011) spelar omgivningen där intervjun genomförs stor roll för
resultatet. Informanten skulle känna sig trygg på platsen, skulle kunna tala fritt utan rädsla för att någon tjuvlyssnar och intervjun skulle kunna genomföras utan att bli avbruten.
Semistrukturerade intervjuer som utgick från en intervjuguide framtagen av författarna, användes för att genomföra intervjun. Intervjufrågorna hade en förbestämd struktur och innehöll öppna frågor som skulle besvaras under samtalet. En låg grad av standardisering eftersträvades på frågorna för att kunna anpassa intervjun efter varje ny situation. Det är viktigt att informanterna kan tala fritt kring huvudområdena trots att en intervjuguide används (Olsson & Sörensen, 2011).
Innan intervjuerna genomfördes pilotintervjuer för att säkerställa att frågorna besvarade syftet för studien. Pilotintervjuer genomfördes med fyra personer som inte uppfyllde inklusionskriterierna och därmed inte räknades med i studiens resultat. Ett fåtal korrigeringar genomfördes för att förtydliga frågorna och för att minska upprepning, komplettering gjordes även med en ny fråga.
Intervjuernas längd varierade mellan 14 min och 36 min. Efteråt transkriberades intervjun av personen som lett intervjun. Därefter kontrolläste och lyssnade den andra medskribenten igenom intervjun. Detta är viktigt för att säkerställa en så korrekt transkribering som möjligt (Olsson & Sörensen, 2011).
12 Dataanalys
Intervjuerna analyserades enligt Graneheims & Lundmans (2003) innehållsanalys, med fokus på det manifesta innehållet. Ett manifest innehåll är det som för ögat är uppenbart och utgår ifrån att det som informanten säger är det han/hon menar (a a). Texten bröts ner i meningsbärande enheter som svarade på syftet, därefter kondenserades detta och kodades för att sedan bilda underkategorier och
huvudkategorier. Post-it lappar med koderna på lades ut för att få en översikt av materialet som fanns att tillgå. Därefter diskuterades det fram passande
underkategorier och huvudkategorier. Två huvudkategorier med tillhörande underkategorier, totalt tre under varje huvudkategori, togs fram.
Etiska överväganden
Då denna studie inte berör några känsliga personuppgifter enligt
Personuppgiftslagen, 1998:204 (PUL) 13§, bedömde Malmö Högskolas
etiknämnd att den inte behövde genomgå etikprövning. Studiens syfte var inget som förväntades uppröra någon enskild person eller grupp, studien var utformad på ett sådant sett att den tog hänsyn till ICN:s etiska kod för sjuksköterskor där det bland annat står att sjukvårdspersonal ska arbeta ”för en miljö där mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattning hos individ, familj och samhälle respekteras” (Svensk sjuksköterskeförening, 2014, sida 4). Författarna informerade informanterna om vad studien innebar, hur den skulle publiceras och redovisas för att upprätthålla konfidentialitet. Samtycke till medverkan och att uppgifterna fick användas i studien samlades in. I enlighet med
Helsingforsdeklarationen (2008) informerades deltagarna om att deltagande i studien var frivilligt och att de när som helst kunde avsluta sin medverkan utan att ge anledning till varför. Efter sammanställd studie och godkännande av uppsatsen förstörs all insamlad data.
RESULTAT
Nedan presenteras analysen av de transkriberade intervjuerna som mynnade ut i två huvudkategorier med tillhörande underkategorier (se Tabell 1).
Tabell 1.Översikt kategorisering
KATEGORI UNDERKATEGORIER
UPPLEVELSER AV ATT ANSVARA FÖR EN PATIENT MED SPRÅKSVÅRIGHETER - Utmaningar i vardagen - Känsla av trygghet - God vård på lika villkor STRATEGIER - Vanliga tillvägagångsätt
- Olika sorters tolk - Tänkbara
strategier
Alla informanter är citerade och benämns som S (sjuksköterska) och en siffra från 1-7. Intervjuerna är tilldelade en siffra utan inbördes ordning.
13
Upplevelser av att ansvara för en patient med språksvårigheter Denna kategori visar hur sjuksköterskan upplever och resonerar kring att ansvara för en patient som helt eller delvis inte talar och förstår det svenska språket. Kategorin presenterar vidare sjuksköterskans konstanta strävan och arbete för att patienten ska ha det bra och känna sig trygg.
Utmaningar i vardagen
Majoriteten av informanterna såg det som en utmaning att kommunicera med en patient med språksvårigheter. De upplevde någon sorts frustration kring att inte kunna förmedla den information som de tyckte att patienten hade rätt till att ta del av. Alla informanter var överrens om att överföra och ta del av information till och från patienten var den största utmaningen i vardagen. Stort fokus låg på vad patienten förstod och tog till sig. Sjuksköterskorna upplevde att det var viktigt att patienten förstod vad de gjorde och varför, även i den basala omvårdnaden. En av sjuksköterskorna beskrev utmaningen på följande sätt:
”Det är självklart att det är inte jobbigare, utan lite mer utmanande för att man är aldrig hundra procent säker på om personen har förstått av det man vill säga,
eller tvärtom om hon får fram vad hon vill berätta för mig” (S:5)
Informanterna delade med sig av tankar kring att bland annat försöka förklara undersökningar för patienten. Sjuksköterskorna beskrev att det var svårt att förklara sjukhusspråk på svenska vilket gjorde det mer utmanande när
sjuksköterska och patient inte delade språk. En viss stress kring att inte kunna genomföra sina uppgifter som planerat skapades då vissa arbetsuppgifter krävde att patienten medverkade. Sjuksköterskorna pratade även om att det var
tidskrävande att ansvara för en patient med språksvårigheter, En av sjuksköterskorna sade såhär:
”Man ska vara medveten om är att man måste lägga mer tid och krut.”(S:4)
En personlig utmaning som en del sjuksköterkor nämnde var att ändra sitt vardagliga tänkande kring hur patienterna skulle vårdas. Olika individer hade olika synsätt på vad som skulle prioriteras, vad personen ville och hur detta skulle uppnås. En del informanter berättade att de stött på kulturer där man inte ansåg att patienten behövde rehabiliteras i syfte att kunna genomföra sitt dagliga liv
självständigt, något som sjuksköterskorna ansåg vara högt prioriterat i svensk kultur. Informanterna pratade om att ta reda på vad patienten hade för mål med sin behandling i stället för att utgå ifrån svenska synsätt och värderingar som de ibland tog för givet att alla vill ta del av när de befinner sig på sjukhuset. En sjuksköterska gav ett exempel på detta:
”Vi rekommenderar att det inte är de nära anhöriga som ska sköta det kanske mest intima alltså så, utan att man ska verkligen vara anhörig. Det är inte dom
som ska sköta omvårdnaden, rent så brukar vi… men där tänker man så annorlunda för där ingår det att på något sätt att det är döttrarna som tar hand om mamma och eh det kan vara främmande för oss men samtidigt måste jag gå in
och förstå att, att döttrarna tar väldigt illa vid sig också ju. // Men man får ju försöka förstå utifrån deras perspektiv.. ehm och acceptera det helt enkelt. ”(S:4)
14
Känsla av trygghet
Sjuksköterskorna oroade sig för att patienten inte skulle förstå den information som delgavs dem. De oroade sig även för att patienten skulle känna sig osäker på den vård som gavs och vara osäkra på vad som skulle komma att hända. En av informanterna pratade om rädslan för att någonting skulle gå fel på grund av kommunikationsmissar:
”Det är alltid en större risk att det blir fel, att det blir kommunikationsmissar, att jag har svårt för att göra mig förstådd eller att bli förstådd, det är ju viktigt att
patienten förstår vad jag vill göra med patienten.”(S:7)
Majoriteten av informanterna uttryckte medlidande för patientens situation och beskrev att situationen förmodligen var jobbigare för patienten än för
sjuksköterskan. Många tog upp problemet med att patienten inte kunde uttrycka sin vilja eller ställa frågor till sjuksköterskan och betonade att det är minst lika viktigt att patienten får sagt det den ville förmedla till sjuksköterskan som tvärt om. Medlidandet för patienten uttrycket bland annat på följande vis:
”Men det är alltså svårt för patienten, det måste vara jättejobbigt för patienten att inte förstå eller kunna göra sig förstådd.”(S:3)
Sjuksköterskorna oroade sig mer för patienten och dennes säkerhet än för sitt eget arbete. Några sjuksköterskor pratade om oro för patientsäkerheten när
informationen inte går fram. Oron beskrevs i följande citat:
”Det är svårt när det inte är någon som jobbar som kan patientens språk, och det blir väldigt stressande, för vi försöker tydligt visa att patienten inte får komma upp. Men dom ringer inte, utan dom går upp själv, då är det väldigt hög risk att
den ska trilla, eller falla ner från sängen.”(S:6)
Det som sjuksköterskorna uttryckte var det viktigaste under vårdtiden var att patienten skulle känna sig trygg. De förklarade att de upplevde att språket inte är ett krav för att kunna förmedla trygghet. De lade stor vikt vid att försöka förklara och visa i förväg vad som skulle ske och inte visa osäkerhet inför sina egna arbetsuppgifter för att visa att de var medvetna om vad de gjorde. Oro var något som sjuksköterskan upplevde kunde påverka omvårdnaden negativt och bland annat därför ville de undvika att ha en orolig patient. En sjuksköterska förklarade att det är enkelt att läsa av när en patient upplevde oro. Enligt henne sågs det en minskad oro när det kom någon som pratade samma språk som patienten oavsett om det var en tolk eller anhörig. Alla sjuksköterskor var överrens om att de inte nödvändigtvis ville gå in och genomföra någon åtgärd hos patienten ifall de inte fått en positiv bekräftelse på ett eller annat vis från patienten.
”Får man ett leende tillbaka så har man ju förstått att dom förstår vad jag menar sen gör man ju aldrig någonting, man går ju inte bara in och gör någonting utan att känna att du får ett gensvar som är positivt så att säga. Och då tror jag ändå
att patienterna kan känna sig trygga”(S:1)
Vidare beskriver en sjuksköterska oron för hur patienten upplever det är att genomföra en åtgärd som inte gått att förklara tydligt för patienten.
15
”I patientens ögon brukar jag kanske lite mer våld, att man blir lite mer hårdhänt på grund av att jag måste verkligen ha detta här provet, jag vet du inte förstår alls
att vi behöver ta detta här provet”(S:7) God vård på lika villkor
Enligt de medverkande sjuksköterskorna i denna studie är hälso-och
sjukvårdslagens krav på god vård på lika villkor ett krav som går att uppfylla med rätt förutsättningar. De menade att informationsgivandet och mottagandet av information var en fundamental pusselbit för att kunna uppfylla kravet ”på lika villkor”, däremot upplevde sjuksköterskorna att de gav samma ”goda vård” till alla oavsett språk.
”Absolut får alla patienter lika vård, det kanske tar lite längre tid att få dom här samtalen att informera, men samma insatser görs. Absolut.” (S:5)
En annan sjuksköterska resonerade så här:
”Jag ger ju god vård på lika villkor men jag vet inte om den uppfattas som lika god när man har en språkförbristning. Men jag gör ju ingen skillnad// Egentligen så kan man ju inte tillgodose detta krav för jag får ju ingen bekräftelse, och det är
ju egentligen den som får vården som måste avgöra det, det är ju den som bedömer mina handlingar och den vården jag ger.”(S:7)
Ett par informanter funderade över patientens rätt till självbestämmande. De nämnde att vårdpersonalen alltid måste se händelser utifrån patientens perspektiv och inte glömma att de har ett självbestämmande och det ska inte tas ifrån dem. De säger att icke svensktalande patienters ”nej” måste respektera lika mycket som hos en svensktalande patient som förstått innebörden av den tänkta åtgärden.
Strategier
Nedan presenteras det vanligaste strategierna och tänkbara strategier som sjuksköterskorna tog upp under intervjuerna.
Vanliga tillvägagångsätt
Vid vård av en patient som inte talade eller förstod det svenska språket fick sjuksköterskorna vara kreativa. De fick plocka fram enkla redskap och använda sig av varandra som tolk när de inte hade professionell tolk att tillgå, detta var det gemensamma som alla informanter tog upp. Vid ett informationstillfälle tänkte en sjuksköterska såhär:
”Jag försöker väl hitta enkla sätt att förmedla på, mer på det basala, det blir ju inte på detaljnivå. Jag får minimera min information till patienten.”(S:7)
Kroppsspråket var det som alla sjuksköterskor utnyttjade i en situation med språksvårigheter. De tänkte på sitt minspel, pekade på föremål, använde sig av charader och visade med händerna för att försöka förklara för patienten vad de ville förmedla. Samtidigt som detta gjordes, sökte de någon form av bekräftelse på att patienten förstod vad de menade genom att läsa av patients kroppsspråk:
”Man ser ju oftast på patienten när de inte alls fattar vad man pratar om så då får man försöka förklara igen på något sätt.”(S:2)
16
En del sjuksköterskor slog upp ord som användes ofta för att kunna förmedla vardaglig kommunikation. Anhöriga ombads att skriva ner enkla fraser och
placerade dem vid patienten. De flesta sjuksköterskorna använde sig av bilder som de skrev ut från datorn eller visade på mobiltelefonen. Dem tog även reda på ifall patienten förstod basal engelska. Vidare var det vanligt att vårdpersonalen
förhörde sig på avdelningen ifall någon kollega pratade patientens språk.
För att försäkra sig om att patienten förstod den givna informationen bad sjuksköterskorna patienten att upprepa vad den hade förstått:
”Be patienten upprepa vad vi har sagt. Inte bara säga ”har du förstått” utan även säga vad man kommit överrens om// Så patienten får säga vad den har fått ut av
mötet så att säga.”(S:3) Olika sorters tolk
Vid ett stort och viktigt informationstillfälle, ofta med läkare närvarande, bokade de flesta sjuksköterskorna tolk. Vid ett sådant tillfälle kunde vårdpersonalen inte riskera att patienten missuppfattade informationen och patienten skulle även kunna ställa frågor och få svar. De flesta informanterna upplevde ett tolksamtal positivt för både egen del och för patientens vinning. Några av sjuksköterskorna hade vid vissa tillfällen känt misstanke att patienten och tolken inte förstått varandra och ibland att tolken inte förstått sjuksköterskan:
”Det finns tolkar som inte är jättebra på svenska om vi säger så. Det har hänt ett par gånger jag undrat om patienten egentligen förstod vad jag menade, för man funderar på om tolken förstått vad jag menar riktigt och då känner man ju att det
är skitsamma.”(S:1)
Informanterna tänkte mycket kring hur saker och ting förmedlades vidare. De menade att de aldrig kunde vara säkra på att tolken sa det de ville förmedla. Trots dessa tankar var alla sjuksköterskorna överrens om att det var bra att tjänsten fanns och de förlitade sig på att det var en seriös profession.
”Tolken ska vara skicklig och inte lägga några värderingar, utan vad patienten säger exakt ska tolkas”(S:6)
Det visade sig under intervjuerna att de flesta informanterna förlitade sig på anhöriga som tolk trots att de var medvetna om att det inte alltid är det bästa för patienten.
”Oftast har man anhöriga på plats som pratar svenska och då kan man ju använda sig av dem, om det är okej för patienten.”(S:2)
Vid svårigheter att förstå vad patienten ville förmedla kunde sjuksköterskan ibland vänta tills besökstid för att ta hjälp av de anhöriga att få förklarat vad patienten menade. En annan vanlig strategi var att använda sig av flerspråkiga kollegor som tolk. Detta främst vid korta informationstillfällen men det kunde även ske vid längre samtal. Vid korta informationstillfällen tog en del hjälp av telefontolk, detta endast ifall det inte fanns några andra alternativ då de upplever att översättningen lättare misstolkades och det kan ibland vara svårt för patienten att höra tolken.
17
Tänkbara strategier
Under intervjuerna tog ett par sjuksköterskor upp vad som saknades på
avdelningen för att kunna förbättra kommunikationen med en patient som helt eller delvis inte talade och förstod det svenska språket. De pratade om föråldrat material och att de önskade fler informationsblad gällande vanliga undersökningar och rutiner på avdelningen i fler språk. Avdelningarna hade ofta
informationsfilmer men då på svenska, sjuksköterskorna önskade att dessa skulle översättas till fler vanliga utländska språk.
”Sådana material vet jag har funnits i vissa språk innan men nu är de lite andra språk än de som broschyrerna gjordes i för 15 år sedan liksom. Det är rätt mycket
skillnad till idag”(S:1)
En av informanterna hade gärna sett möjlighet att gå en kurs i kroppsspråk och att kommunicera förbi hinder vid kommunikation med patienter som helt eller delvis inte talar eller förstår det svenska språket.
DISKUSSION
Följande avsnitt innefattar en diskussion kring arbetet indelat i två delar,
metoddiskussion och resultatdiskussion. I metoddiskussionen tas problem kring användandet av kvalitativ ansats upp och hur dessa löstes. I resultatdiskussionen reflekteras det över resultatet i förhållande till tidigare forskning och lagar.
Metoddiskussion
Detta avsnitt presenterar studiens genomförande i förhållande till trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och bekräftelsebarhet. Bekräftelsebarheten genomsyrar hela metoddiskussionen då den ser till förhållandet mellan de tre förstnämnda begreppen (Henricson & Wallengren, 2012).
Trovärdighet
Kvalitativ ansats valdes då studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors upplevelser och känslor kring att ansvara för en patient som helt eller delvis inte talar och förstår det svenska språket, enligt Olsson och Sörensen (2011) är
kvalitativ metod lämplig när det gäller att undersöka just upplevelser och känslor. Författarna hade sedan tidigare arbetat inom vården och hade då träffat eller tagit hand om patienter som helt eller delvis inte talade eller förstod det svenska språket. De hade hanterat mötet med patienterna genom att använda sig av anhöriga, kroppspåk eller engelska. Känslan av osäkerhet och oro för patientens förståelse och säkerhet hade flertal gånger uppstått. Förförstålsen hade kunnat påverka studiens resultat, detta har funnits i åtanke när intervjuer, analysarbetet och resultatarbetet genomförts. Enligt Kvale & Brinkmann (2009) kan intervjuns kvalité öka då författarna hade en god ämneskunskap. Detta skulle kunna öppna för en diskussion där relevanta följdfrågor ställs med goda svar som följd.
Henricson & Wallengren (2012) skriver att författarna genom att redovisa för sin förförståelse ökar studiens pålitlighet.
18
Urval
Intresset för studien visade sig vara entusiastiskt och deltagarna var positivt inställda och intresserade av vårt ämnesval. De flesta pratade mycket kring våra frågor och förklarade sin tankegång tydligt för att vi skulle förstå vad och hur de menade med sina uttalanden. De flesta hade läst på HSL och Förvaltningslagen 8§ som de ombetts att göra, vilket ledde till att de var förberedda kring frågorna vilket ledde till intressanta reflektioner. Antalet informanter slutade på sju stycken vilket mynnade ut i ett brett material att utgå ifrån då informanterna gav generöst med information och var engagerade vid intervjutillfället.
Genom att rekryteringen av informanter skedde via kontaktansvarig person på Malmö Högskola som tog kontakt med områdeschefer resulterade det i att många informanter kom från samma avdelning. Med ett bredare urval med informanter från olika områden och avdelningar hade resultatet troligtvis sett annorlunda ut. Denna studie innefattade endast informanter som var kvinnor, författarna hade gärna sett en mer jämn fördelning mellan könen. Önskvärt hade även varit att fler icke-svenskfödda sjuksköterskor med ett annat modersmål deltagat. Denna tanke uppstod på grund av att en skillnad kunde ses på strategier och upplevelser kring att ansvara för en patient med språksvårigheter jämfört med sjuksköterskor med svenska som modersmål. Författarna ansåg likväl att det var för få informanter med dessa skillnader för att kunna dra några slutsatser. Informanternas åldrar varierade från 26-53 vilket ses som en styrka i den bemärkelse att de jobbat fler år och var bekväma i sin roll som sjuksköterska. De hade erfarenhet och flera
upplevelser att berätta utifrån när de deltog i studien. Enligt Henricson &
Wallengren (2012) är det betydelsefullt att författarna tänkt igenom vilket urval de fått till sig och för- och nackdelar med detta, denna övervägning skapar en ökad trovärdighet för studiens pålitlighet.
Datainsamling
Författarna upplevde att valet av insamlingsmetod via intervjuer var bra. Det gav ett bra material att utgå ifrån och informanternas upplevelser och tankar kring ämnet fångades enkelt. Enligt Polit & Beck (2006) är den bästa metoden för datainsamling inom kvalitativ ansats att använda sig av intervjuer.
Formulering av frågor på ett korrekt sätt sågs som en utmaning men efter många diskussioner och genomfördande av pilotintervjuer mynnade det ut i
intervjufrågor som tydligt svarade mot studiens syfte. Det fanns en medvetenhet om att vissa frågor var svåra att besvara då de var långa och i vissa fall krävdes mer eftertanke än vad informanterna räknat med. I dessa fall krävdes upprepning av frågan, förklaring och förtydligande. I slutändan besvarades alla frågor i samtliga intervjuer. Genomförandet av intervjuerna gick generellt sett bra och en jämn kvalité uppnåddes. Författarna upplevde svårigheter att ställa rätt följdfrågor vid de första intervjuerna, något som förbättrades under studiens gång. Då en öppen och ärlig dialog eftersträvades användes semistrukturerade intervjufrågor. Dessa utgick ifrån en intervjuguide för att hålla en god struktur men samtidigt låta informanten tänka och prata fritt om sina upplevelser. En styrka med
intervjuguiden var att pilotintervjuer genomfördes där frågor kunde rekonstrueras och feedback togs emot för att få så tydliga svar på frågorna som möjligt.
Intervjuerna genomfördes under arbetstid på sjuksköterskans avdelning. Plats på avdelningen där intervjun genomfördes valdes av sjuksköterskan. I de flesta fallen genomfördes intervjun i ett stängt samtalsrum. I ett enstaka fall genomfördes intervjun ute på avdelningen i en soffhörna. I efterhand ser författarna att miljön
19
för genomförandet inte var optimal. Önskvärt hade varit ifall mötet genomförts utanför avdelningen för att slippa eventuella störningar som larmklockor eller personal i närheten. Kvale och Brinkman (2009) menar att avskilda platser ökar de förutsättningar som leder till en god intervju. Trost (2010) skriver att det är viktigt att personen som blir intervjuad känner sig trygg och att platsen är avskild från störande moment. Informanterna upplevdes inte som stressade eller
påverkade negativt av miljön. Henricson & Wallengren (2012) menar att studiens pålitlighet styrks då tillvägagångsätt för datainsamlingen redovisas tydligt.
Dataanalys
Analysmetoden enligt Graneheim & Lundman (2003) valdes då den ansågs vara lämplig för studiens design. Enligt Kvale och Brinkman (2009) bör författarna vara medvetna om de metodologiska alternativen och vad dessa innebär för att åstadkomma hög kvalité på studien. Denna intervjustudie var författarnas första studie vilket skulle kunna påverkat kvalitén på resultatet. Dock var medvetenheten om detta hög under analysarbetet då det valdes att endast fokusera på det faktiskt nedskrivna utifrån intervjuerna det vill säga, fokus låg på det manifesta innehållet under dataanalysen. Alternativet att analysera utifrån en latent tolkning av
intervjuerna valdes bort då det enligt Graneheim & Lundman (2003) skiljer sig från den manifesta tolkningen angående djup och grad av abstraktion i analysen. Detta krävde fördjupade kunskaper som författarna inte hade.
En styrka i analysarbetet var det rika innehåll som intervjuerna bidrog med. Detta gjorde så att skillnader kunde ses i sjuksköterskornas upplevelser och gav ett djup i studiens resultat. Kodningen av de meningsbärande enheterna sågs som en utmaning. Första omgången bildades koder som var olika varandra, men efter att båda skribenterna läst igenom transkriberingarna och tolkat de meningsbärande enheterna, enades de om koder som föll under samma fack. Huvudkategorier och underkategorier diskuterades fram med hjälp av de nyformulade koderna och på så sätt placerades insamlad data in där den hörde hemma. För att inte förlora den egentliga innebörden hos de upplevelser sjuksköterskorna delat med sig av, lades det större fokus på de meningsbärande enheterna än kondenseringen vid
sammanställningen av resultatet. Under studiens gång har resultat, utformning av kategorier och underkategorier bollats tillsammans med handledaren. Ett
halvtidsseminare där studiekamrater fått ge kritik för arbetet har också utförts. Enligt Henricson & Wallengren (2012) rekommenderas det att en utomstående kritisk person tillsammans med författarna diskuterar överrensstämmelsen gällande den insamlad data och anlysarbetet. Detta ökar kvalitén och trovärdigheten för studien.
Citat har används för att förklara eller förtydliga den sammanställda
informationen. Detta rekommenderas av Kvale och Brinkmann (2009). Citat från informanterna stärker även trovärdigheten och överförbarheten av ett
resultat.(Graneheim & Lundman, 2003).
Överförbarhet
Sjuksköterskorna som deltog i studien arbetade på neurologavdelning eller en rehabiliteringsavdelning. Detta hade kunnat påverka studiens resultat eftersom sjuksköterskorna sedan tidigare hade kunskap om patienter med till exempel afasi. Resultatet skulle kunna bli annorlunda ifall studien genomförts på andra
vårdavdelningar där denna vana inte finns. Detta kan ses som en svaghet för överförbarheten av studien. Studiens resultat påverkades inte negativt utav
20
sjuksköterskornas tidigare kunskaper. Sjuksköterskornas erfarenheter, strategier och upplevelser kan vara till användning för andra sjuksköterskor.
Då studien är genomförd på ett fåtal informanter från endast tre vårdavdelningar väljer författarna att lämna uppgiften att avgöra ifall studiens fynd går att överföra på flertal grupper till läsaren. Enligt Graneheim & Lundman (2003) kan
författarna endast ge förslag på grad av överförbarhet och att det är upp till läsaren själv att avgöra ifall det är möjligt att överföra fynden till en annan kontext ..
Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser och strategier vid kommunikation med patienter som helt eller delvis inte talar och förstår det svenska språket. Resultatet identifierar ett flertal strategier som sjuksköterskorna använde sig av samt visar hur sjuksköterskor på olika vis upplevde att det var att kommunicera med denna grupp av patienter.
Sjuksköterskorna i studien såg kommunikationen med en patient som helt eller delvis inte talade eller förstod det svenska språket som en utmaning. Utmaningen uppfattades inte som negativ trots att den framkallade känslor hos sjuksköterskan som frustration och oro.
Det visade sig tydligt att sjuksköterskorna främst oroade sig för att patienten inte kunde förmedla information till sjuksköterskan och för att patienten inte skulle förstå informationen som sjuksköterskan gav. Detta beteende har påvisats i diverse tidigare studier bland annat i en studie gjord av Taylor et al (2013) genomförd i England. Det var även denna oro som yttrade sig som utmaningar i vardagen. Precis som i studien genomförd av Spence (2001) funderade
sjuksköterskorna över hur mycket information de skulle delge patienten. En sjuksköterska resonerade att hon gav övergripande information men inte detaljer, för att inte förvirra patienten. Sjuksköterskorna lade mycket tid och insatser på att få patienten att förstå basal information. Lill (2007) uppger att det var vanligt att sjuksköterskor kände en oro över att vårdens kvalitét skulle försämras då
kommunikationssvårigheterna tar övervägande med tid. Kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005) beskriver att sjuksköteskan ska ha förmåga att förvissa sig om att given information uppfattas på korrekt vis av närstående och patienten. I studien sågs det i resultatet att sjuksköterskorna använde sig av upprepning för att försäkra sig om vad patienten uppfattat och förstått. De bad patienten återberätta så väl de kunde och de sökte även efter någon form av bekräftelse i patientens kroppsspråk. Tolka kroppsspråket och vara kreativ för att göra sig förstådd låg som centrala redskap för sjuksköterskorna. Lill (2007) menar att dessa två tillvägagångsätt är användbara vid omvårdnad för en patient som inte talar och förstår samma språk som sjuksköterskan.
Sjuksköterskorna tog upp att de oroade sig för att omvårdnaden påverkades negativt på grund av språksvårigheterna. De menade att ifall patienten inte förstod vad som skulle göras göra eller missuppfattade informationen kunde det leda till en otrygghet för patienten. Detta kunde i sin tur leda till att patientsäkerheten drabbades. Sjuksköterskan ska enligt kärnkompetensen säker vård arbeta
förebyggande för att skador ska undvikas. Det ska ligga i sjuksköterskans intresse att göra sig förstådd och kunna ta emot information från patienten som kan vara viktig i detta arbete (Svensk sjuksköterskeförening, 2010).
21
I patientsäkerhetslagen 2010:569 (PSL) står det i 4 § att vårdgivaren ska ge patienterna och deras närstående möjlighet att delta i patientsäkerhetsarbetet.
Vidare skriver PSL 1 § Vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera
verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
De medverkande sjuksköterskorna i studien visade ett engagemang i att försöka göra sig förstådda och de berättade även att intresset och nyfikenheten för patienten skulle falla naturligt för att en god vård för patienten skulle uppnås. Enligt HSL ska alla människor erbjudas god vård på lika villkor. Sjuksköterskorna förklarade att de gav samma goda vård till alla men att det sedan var upp till patienten att avgöra hur de uppfattade den givna vården. De ansåg vidare att vården blev på lika villkor för alla först när det gick att kommunicera och utbyta information. Den personcentrerade vården enligt kärnkompetenserna (Svensk sjuksköterskeförening, 2010) gör det möjligt för patienten som inte talar eller förstå det svenska språket att uttrycka sig då ansvarig sjuksköterska är skyldig att anpassa vården och ta till de åtgärder som krävs för att patienten ska känna trygghet. Sjuksköterskan ska även enligt personcentrerad vård ta reda på vad det är för kultur patienten kommer ifrån och ta del av de övergripande seder och vanor den följer. Socialstyrelsen (2012) säger att en sjuksköterska i transkulturell omvårdnad ska visa upp den kunskap hon har om patientens kultur samtidigt som sjuksköterskan ska förmedla kunskap och insikt om den svenska sjukvården. Detta var en av utmaningarna som sjuksköterskorna i studien tog upp. De såg det som en utmaning att inte tvinga den svenska sjukvården på patienten utan vara mer lyhörda för hur patienten och dess anhöriga resonerade.
Tolk bokades vid större informationstillfällen. Det var endast ett fåtal
sjuksköterskor som använt sig av telefontolk vid mindre konversationer eller vid akut tillstånd. Generellt sett upplevdes tolksamtalen positivit. Sjuksköterskorna fick ge den information patienten behövde samtidigt som de fick information från patienten. En studie av McCarthy et al (2013) visar att sjuksköterskorna emellanåt upplevde en känsla av tvivel mot tolkens översättning. Denna känsla upplevde även sjuksköterskorna i denna studie då tolken i vissa fall inte pratade korrekt svenska. De tvivlade då på att tolken översatte rätt information till patienten. Sjuksköterskorna i studien pratade om att lära sig använda tolk då de ansåg att det krävdes en speciell teknik för att genomföra lyckade tolksamtal. Precis som sjuksköterskorna i denna studie upplevde sjuksköterskorna i studien av McCarthy et al (2013) att det var en fördel med tolk då de fick en sann bild av patientens situation, något som de upplevde att de inte alltid fick vid anhörig som tolk.
De flesta sjuksköterskorna i denna studie förlitade sig på att de anhöriga skulle tolka till och för patienten i den vardagliga kommunikationen. Enligt Hadziabdic & Hjelm (2013) är det en risk att använda anhöriga som tolk då uppgifterna inte kommer översättas på grund av begränsade språkkunskaper. Vidare skriver Hadziabdic & Hjelm (2013) att filtreringen av översatt information beror på att de anhöriga har känslomässigt band till patienten eller att det finns kulturella
barriärer som hindrar översättningen. Några av sjuksköterskorna i vår genomförda studie tog upp just problem med olika tabu-områden inom vissa kulturer. Sådana problem löstes genom att boka en oberoende professionell tolk för att försäkra sig om att patienten erhållit all information.
22
Resultatet visade att det var vanligt att ta hjälp av två-språkiga kollegor som tolk. Hadziabdic & Hjelm (2013) menar att vårdpersonal som tolkade kunde leda till missförstånd då de kan upplevas stressade och patienten inte delar med sig av all nödvändig information. Missförstånd kunde undvikas med professionell tolk vilket kunde leda till att onödiga undersökningar undveks för patienten (a a). En av de medverkande sjuksköterskorna i studien nämnde att hon var osäker på hur rättsligt tillåtet det var att använda kollegor som tolk. Enligt:
Patientdatalagen 2008:355 (PDL) 1§ Den som arbetar hos en vårdgivare får ta del av dokumenterade uppgifter om en patient endast om han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården.
Använda kollegor som tolk beror enligt PDL på ifall den personen är inblandad i patientens vård. Det är inte tillåtet att be någon utomstående kollega att tolka. McCarthy et al (2013) menar dock att sjuksköterskorna borde ta del av varandras erfarenheter och kunskaper om olika kulturer. De som talar mer än ett språk och som kan agera tolk har mycket att lära ut till de som endast talar ett språk. På så sätt menar McCarthy et al (2013) att vårdens kvalité höjs, vidare rekommenderar de inte att använda sig av anhöriga som tolk då delar av informationen ibland upplevs undanhållas från patienten.
Framtida värde
Resultatet i studien gav flera förslag på förbättringsarbete i mötet med en patient som helt eller delvis inte pratar och förstår det svenska språket. Studien tog upp orosmoment och risker när kommunikationen brister och den beskrev även hur sjuksköterskorna upplevde detta. Resultatet skulle kunna användas till att förbättra kommunikationen mellan patient och sjuksköterska då flera tips på strategier och tillvägagångsätt nämns. Sjuksköterskornas upplevelser kring ämnet skulle kunna öppna för en dialog mellan arbetskamrater och ledningen över hur man borde gå tillväga vid en situation där denna patientgrupp förekommer. Studien förtydligar även lagar och riktlinjer som sjuksköterskan bör ta hänsyn till vid en tvärkulturell kommunikation. Avslutningsvis presenterades förslag på material och utbildning som sjuksköterskorna upplevde sig sakna för att förbättra sitt arbete. Då studien är utförd med ett litet antal informanter behövs det ytterligare forskning inom
området för att förbättra situationen för både patient och sjuksköterska.
SLUTSATS
Sjuksköterskorna i denna studie upplevde att det var en positiv utmaning att kommunicera med en patient med språksvårigheter. Utmaningen var att vara säker på att patienten förstått information och vad patienten ville förmedla. Ytterliggare en utmaning är att förstå patientens kulturella perspektiv och ta hänsyn till detta. Sjuksköterskorna upplevde att det var tidskrävande att ansvara för en patient med språksvårigheter. Mycket tid lades på att patienten skulle känna sig trygg. En ökad oro för patienten uppstod jämfört med en patient som talade och förstod samma språk som sjuksköterskan. Sjuksköterskorna upplevde att de gav god vård på lika villkor till alla. Strategier som sjuksköterskorna främst använde sig av i vardagen var kroppsspråk, bilder, basal engelska, anhöriga som tolk och kollegor som tolk.
23
Vid större informationstillfällen som när avgörande undersökningar och behandling skall diskuteras bokades professionell tolk.
24
REFERENSER
Allwood J & Strömqvist S (1988) Tvärkulturell kommunikation med särskild
hänsyn till talspråkig interaktion.
Bäärnhielm S, (2013) Möten i den mångkulturella vården. I: Fossum B, (Red)
Kommunikation: Samtal och bemötande i vården (2a: upplagan). Lund:
Studentlitteratur, s 313- 332.
Eide H, Eide T (2009) Omvårdnadsorienterad kommunikation. Lund: Studentlitteratur.
Entrene E, (2013) Att kommunicera med hjälp av tolk. I: Fossum B, (Red)
Kommunikation: Samtal och bemötande i vården (2a: upplagan). Lund:
Studentlitteratur, s 335-352.
Förvaltningslagen, 1986:223.
Graneheim U.H, Lundman B, (2003) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nursing
Education Today, 24, 105-112.
Hadziabdic E, Hjelm K, (2013) Working with interpreters: practical advice for use of an interpreter in healthcare. Evid Based Healthc, 11, 69–76.
Helsingforsdeklarationen, (2008) WMA declaration of Helsinki-Ethical principles
for medical research involving human subjects.
>http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/< (2014-04-05)
Henricson M, (2012) Diskussion. I: Henricson M, (Red) Vetenskaplig teori och
metod (1a upplagan). Studentlitteratur, s 471-478.
Henricson M, Wallengren C, (2012) Vetenskaplig kvalitetssäkring av
litteraturbaserat examensarbete. I: Henricson M, (Red) Vetenskaplig teori och metod (1a upplagan). Studentlitteratur, s 481-495.
Hälso- och sjukvårdslagen, 1982:763.
Jirwe M, Gerrish K, Emami A, (2009) Student nurses’ experiences of
communication in cross-cultural care encounters. Caring science, 24, 436-444.
Leininger M (2002) Essential transcultural nursing care concepts, principles,
examples, and policy statements. I: Leininger M & McFarland M R, (red) Transcultural nursing (3 e upplagan). United States of America: Library of
Congress Cataloging-in-Publication Data, s 45-69.
Leininger M (2002) Transcultural nursing and globalization of health care:
Importance, focus, and historical aspects. I: Leininger M & McFarland M R, (red) Transcultural nursing (3 e upplagan). United States of America: Library of
25
Lill L, (2007) Att göra etnicitet- inom äldreomsorgen. Malmö Studiers in International Migration and Ethnic Relations No 5.
Malmö stad, (2014) Statistik. > http://www.malmo.se/Kommun--politik/Om-oss/Statistik.html < (2014-02-26)
Malmö stad, (2013) Befolkning. >http://www.malmo.se/Kommun--politik/Om-
oss/Statistik/Befolkning.html< (2014-02-26)
McCarthy J, Cassidy I, Margaret M, Graham, Dympna Tuohy, (2013)
Conversations through barriers of language and interpretation. British Journal of
Nursing, Vol 22, No 6, 335-339.
Olsson H, Sörensen S, (2011) Forskningsprocessen: Kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. Stockholm: Liber AB.
Patientdatalagen, 2008:355.
Patientsäkerhetslagen, 2010:659
Personuppgiftslagen, 1998:204.
Polit D, Beck C.T, (2006) Essentials of nursing research: methods, appraisal, and
utilization (6th edition). Philadelphia: Lippincott
Socialstyrelsen, (2014a) Informationsöverföring och kommunikation.
>http://www.socialstyrelsen.se/patientsakerhet/riskomraden/kommunikation< (2014-02-26)
Socialstyrelsen, (2014b) Frågor och svar om vårdens skyldighet att informera och
göra patienten delaktig.
>http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/dinskyldighetattinformeraochgo#an chor_8< (2014-02-27)
Socialstyrelsen, (2012) Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig:
Handbok för vårdgivare, chefer och personal anhöriga som tolk.
Socialstyrelsen, (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjusköterska
Spence D.G, (2001) Prejudice, paradox and possibility: Nursing people from cultures other than one’s own. Journal of transcultural nursing, 12(2), 100-106. Statistiska centralbyrån, (2014) Största folkökningen på nästan 70 år.
> http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-
amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Behallare-for-Press/370353/< (2014-02-27)
Svensk sjuksköterskeförening, (2014) ICN:s Etiska kod för sjuksköterskor.
Svensk sjuksköterskeförening, (2010) Svensk sjuksköterskeförenings strategi för
26
Taylor SP, Nicolle C, Maguire M, (2013) Cross-cultural communication barriers in health care. Art and science, 27(31), 35-4.
Trost J, (2010) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Ödegård S, (2013) Patientsäkerhet. I: Leksell J, Lepp M, (Red) Sjuksköterskans
27 Projektets titel:
Att förstå och bli förstådd
Datum: 2014-02-27 Studieansvariga: Josefin Persson Ida Berglund E-post: persson.josefin@hotmail.com ii.d.aa@hotmail.com
Studerar vid Malmö högskola, Fakulteten vid hälsa och samhälle, 205 06 Malmö, Tfn 040- 6657000 Utbildning:
Sjuksköterskepogrammet Hälsa och samhälle
Nivå: Termin 5
Vi är två sjuksköterskestudenter på Malmö Högskola, termin 5. Nu är det tid för oss att skriva vår kandidatuppsatts och vi har valt att inrikta oss på
sjuksköterskans perspektiv.
Syftet med denna kandidatuppsatts är att undersöka sjuksköterskans upplevelse och strategier vid kommunikation med patienter med språksvårigheter.
Definitioner:
Patienter med språksvårigheter är i denna uppsatts; patienter som helt eller delvis inte talar och förstår det svenska språket.
För att få svar på vårt syfte ställer vi oss följande frågor: Frågeställningar:
1. Hur hanterar en sjuksköterska en situation med språksvårighet? 2. Hur upplever sjuksköterskan att patientomvårdnaden påverkas vid
kommunikationssvårigheter?
3. Hur känner en sjuksköterska inför en situation att handha en patient som inte pratar svenska?
Ett antal studier som tidigare gjorts visar att osäkerheten hos sjuksköterskan gällande att handha en patient som inte talar samma språk som hen själv var vanligt. Många gånger oroar sjuksköterskan sig för att patienten inte förstått information och/eller hur mycket information patienten tagit till sig.
Socialstyrelsen skriver på sin hemsida att bristfällig kommunikation mellan vårdpersonal och patient gällande informationsöverföring och missuppfattning om behandling kan äventyra patentsäkerheten.
En intervjustudie kommer att genomföras då vi är ute efter att fånga sjuksköterskornas upplevelser. Studien kommer genomföras på Leg.
Sjuksköterskor som arbetar på någon vårdavdelning vid SUS Malmö/Lund, ska ha arbetat minst ett år och ska under de närmsta 3 månaderna haft ansvar för en patient med språksvårigheter. Under intervjun ställs öppna frågor som tillåter informanterna att svara utförligt. Frågorna kommer att delas ut till deltagarna innan intervjun genomförs för att man ska kunna förbereda sig inför intervjun. Bilaga 1
