Pressinformation från Nordic Nutrition Council

Full text

(1)

Pressinformation från Nordic Nutrition Council

1

Fakta om D-vitamin från Nordic Nutrition Council

D-vitamin är en grupp fettlösliga prohormoner som hjälper kroppen att ta upp och använda kalcium och fosfor.

De reglerar kalkbalansen och är nödvändiga för ett starkt skelett och friska tänder. D-vitamin är också viktigt för immunförsvaret och musklernas tillväxt, utveckling och funktion, inklusive hjärtmuskeln.

De två huvudsakliga formerna av D-vitamin är D2 (ergokalciferol) och D3 (kolekalciferol). D3 tillverkas med hjälp av solen och är vår viktigaste källa till D-vitamin.

Omsättning

Vi får D-vitamin ur kosten och från solljus när vår hud utsätts för solens UVB-strålar (ultraviolett strålning inom våglängdsområde B). D-vitaminet som bildas i huden är inte biologiskt aktivt, utan måste först omvandlas i levern genom en oxidationsprocess som kallas hydroxylering. Först omvandlas det i levern till kalcidiol (även kallat kalcifediol eller 25-OH-D), och sedan genom ännu en hydroxylering i njurarna. Slutprodukten är det aktiva hormonet kalcitriol (1,25-OH-2D). En förutsättning för att skapa D3 via huden är tillräckligt höga nivåer av kolesterol i blodet eftersom kolesterol är grund för den biokemiska processen som alstrar D3 via solljus.

Upptaget av D-vitamin förbättras om det finns galla och fett i tarmkanalen. Med stigande ålder försämras dock ökningen av 25(OH)D i blodet när man tar D-vitamintillskott, men kan också återspegla nedsatt 25-

hydroxylering i levern. D-vitamin utsöndras huvudsakligen i gallan, medan vissa D-vitaminmetaboliter utsöndras i urinen.

Kalcidiol/kalcifediol = 25-OH-D (25-hydroxivitamin-D): ”förrådsformen” i kroppen.

Kalcitriol = 1,25-OH-2D (1,25-dihydroxivitamin-D): den mest aktiva formen i kroppen.

Det är viktigt att ta vitamin K2 tillsammans med D-vitamin för att stimulera hormoner att föra in kalcium i benvävnad. Mineralet magnesium bidrar också till den processen.

Analyser och mätmetoder

D-vitaminstatus bestäms via kalcidiolhalten (25-OH-D) i blodet och mäts i ng/ml eller nmol/l (1 ng/ml= 2,5 nmol/l).

Värdet varierar beroende på årstid/solexponering samt kostintag. Konsensus saknas kring optimal D- vitaminstatus. Institute of Medicine i USA anser att den tillräckliga nivån är > 50 nmol/l (20 ng/ml), medan American Endocrine Society rekommenderar ett gränsvärde på 75 nmol/l (30 ng/ml). Nivån som uppmäts i blod/serum beror också på vilken laboratoriemetod som används.

< 25 nmol/l D-vitaminbrist > 50 nmol/l Tillräcklig halt 75 nmol/l Optimal halt

(2)

Pressinformation från Nordic Nutrition Council

2

Bästa källorna till D-vitamin

Fiskleverolja är den bästa källan, men eftersom den också innehåller höga nivåer A-vitamin ska man hålla koll på hur mycket man får i sig. Övriga källor i kosten som innehåller gott om D-vitamin är fet fisk som lax, makrill, tonfisk, sardiner och sill samt feta mejeriprodukter och ägg. Animaliska livsmedel är mycket viktiga för både intag och omsättning av D-vitamin. D-vitamin bildas också genom inverkan av solljus på huden (från omkring juni till augusti i Sverige).

Tidigare har man trott att 90 procent av vårt D-vitamin kommer från produktionen i huden när den utsätts för solljus och att resten tas upp ur maten vi äter. Men enligt ny forskning spelar solen inte så stor roll för vår D- vitaminstatus, åtminstone inte i de länder som ligger långt från ekvatorn. Den visar att solexponeringen i västerländska industriländer bara bidrar till maximalt 25 procent av upptaget.

Enligt beräkningar är den genomsnittliga totalmängden absorberat D-vitamin från mat och solljus på omkring 2 200 IE per dag. Men den genomsnittliga mängden D-vitamin som vi får från solljus är bara cirka 320–480 IE/dag, alltså mycket lägre än vad man tidigare trott, och kosten bidrar med ännu mindre, omkring 120–160 IE/dag. Med andra ord har vi ett sammanlagt D-vitaminintag från mat och solljus på cirka 400–600 lE/dag. Det innebär att vi har ett oförklarat intag på runt 1 600 IE/dag (2 200 minus 600 IE).

En hypotes som framfördes av forskaren Robert Heaney och kollegor 2013 är att animaliska livsmedel även innehåller kalcidiol (25-OH-D) och att den källan inte har redovisats tidigare, eftersom standardmätningarna av D3-vitamin i livsmedel inte räknat in matens innehåll av kalcidiol. Hypotesen har stöd i en analys från 2014.

Hälsopåstående som godkänts av EFSA (EU-nivå) om D-vitamin i livsmedel

Vitamin D bidrar till:

- normalt upptag/utnyttjande av kalcium och fosfor - normala kalciumnivåer i blodet

- att bibehålla normal benstomme - att bibehålla normal muskelfunktion - att bibehålla normala tänder - immunsystemets normala funktion Vitamin D har en roll i celldelningsprocessen.

Vitamin D bidrar till att minska risken för att ramla, vilket är kopplat till balansförlust och muskelsvaghet. Att ramla är en riskfaktor för frakturer hos män och kvinnor som är 60 år eller äldre.

(Enl. EU:s förordning LexUriServ. 432/2012)

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :