Sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom - En litteraturöversikt.

Examensarbete

Kandidatnivå

Sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med

demenssjukdom - En litteraturöversikt.

Nurse’s experience to care for people with dementia - a literature review Författare: Jennie Gustafsson och Tommie Ohtamaa

Handledare: Alexandra Ljudén Granskare: Dara Rasoal

Examinator: Anncarin Svanberg Ämne/huvudområde: Omvårdnad Kurskod: VÅ2030

Poäng: 15 hp

Examinationsdatum: 2020-06-04

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☒ Nej ☐

Högskolan Dalarna – SE-791 88 Falun – Tel 023-77 80 00

Abstrakt

Bakgrund: Demenssjukdom är en progressiv försämring av hjärnans nervceller som leder till att kognitiva funktioner blir nedsatta. Antal människor som drabbas av en demenssjukdom ökar konstant och kommer att ha fördubblats till år 2050. Sjuksköterskan har en viktig roll och det är att leda och ansvara för omvårdnadsarbete. Sjukdomen förvärras över tid och leder till att personer med demens får svårt att klara sig hemma, därför finns särskilda boenden. Tidigare forskning pekar på att sjuksköterskor inte har den kunskap eller utbildning som krävs för att vårda personer med en demenssjukdom.

Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom på särskilt boende.

Metod: Föreliggande studie är en litteraturöversikt där femton kvalitativa artiklar analyserats från databasen CINAHL. Alla artiklar är granskade och godkända av en etisk kommitté. Artiklarna är kvalitetsgranskade och är av hög kvalitet. De inkluderade artiklarnas resultat analyserades och sammanställdes för att besvara studiens syfte.

Resultat: I resultatet framkom fem kategorier som var relevanta utifrån studiens syfte. Dessa var upplevelser av skapa en god relation, upplevelse av kommunikation, upplevelse av etiska dilemman, upplevelse av tidsbrist och social arbetsmiljö samt upplevelse av kunskapsbrist. Slutsats: Det visade sig vara komplicerat att vårda personer med demens. Sjuksköterskan upplevde brister om kunskap att kunna kommunicera med personer med demens. Sjuksköterskorna upplevde även en tidsbrist vilket resulterade i etiska dilemman. Att skapa en god relation med hjälp av patientens livshistoria och anhöriga kan främja patientens resurser.

Abstract

Background: Dementia is a progressive deterioration of the brain's nerve cells, leading to impaired cognitive functions. The number of people suffering from dementia are constantly increasing and will have doubled by 2050. The nurse has an important role and that’s to lead and be responsible for nursing work. The disease getting worse over time and makes it difficult for people with dementia to manage at home, therefore there are special residential care. Previous research shows that nurses do not have the knowledge or education required to care for people with dementia. Aim: The aim of the study is to describe nurses' experiences of caring for people with dementia in residential care.

Method: The present study is a literature review where fifteen qualitative articles were analyzed from the CINAHL database. The articles are reviewed and approved by an ethics committee. The articles are quality checked and are of high quality. The results of the included articles were analyzed and compiled to answer the purpose of the study.

Main results: Five categories emerged that were relevant based on the purpose of the study. These were experiences of creating a good relationship, experience of communication, experience of ethical dilemmas, experience of lack of time and social work environment and experience of lack of knowledge.

Conclusion: It turned out to be complicated to care for people with dementia. Especially when it was about shortcomings and knowledge of communication. The nurses felt that if there was a lack of knowledge and a shortness of time for the patients, this could result in ethical dilemmas. Creating a good relationship using the patient's life history and relatives can promote the patient's resources.

Innehållsförteckning

1.0 Inledning

2.0 Bakgrund

1

2.1 Definitionen av demens 1

2.2 Ökad prevalens av demenssjukdomar 2

2.3 Sjuksköterskans roll 2 2.4 Särskilt boende 3 2.5 Tidigare forskning 4 2.6 Teoretiskt perspektiv 4 2.7 Problemformulering 5 2.8 Syfte 6

3.0 Metod

6

3.2 Urval och datainsamling 6

3.3 Inklusions- och exklusionskriterier 7

3.4 Värdering av artiklarnas kvalitet 7

3.5 Tillvägagångssätt 8

3.6 Analys och tolkning av data 8

3.7 Etiska överväganden 9

4.0 Resultat

9

4.1 Upplevelser av att skapa en god relation 10

4.2 Upplevelser av kommunikation 12

4.3 Upplevelser av etiska dilemman 13

4.4 Upplevelser av tidsbrist och social arbetsmiljö 14

4.5 Upplevelser av kunskapsbrist 15

5.0 Diskussion

5.1 Sammanfattning av huvudresultat 16

5.2 Resultatdiskussion 17

5.2.1 Upplevelser av att skapa en god relation 17

5.2.2 Upplevelser av kommunikation 18

5.2.3 Upplevelser av etiska dilemman 19

5.2.5 Upplevelser av kunskapsbrist och utbildning 21

5.3 Metoddiskussion 21

5.4 Etikdiskussion 23

6.0 Klinisk betydelse för samhället 23

7.0 Slutsats 24

8.0 Förslag till vidare forskning 24

Referenslista

Bilagor

Bilaga 1 Sökmatris Bilaga 2 Artikelmatris

1

1.0 Inledning

Författarna till litteraturöversikten studerar på sjuksköterskeprogrammet i Falun, båda har haft en av sina verksamhetsförlagda utbildningar på demensboenden i södra dalarna. Praktiken upplevdes som väldigt givande och utmanande på många sätt. Båda studenterna har personlig erfarenhet med sig i bagaget från närstående med demenssjukdomar och har upplevt sjukdomen på nära håll i respektive hemmiljö. Sakta men säkert har författarna sett sin farfar eller farmor blivit sämre i sin demenssjukdom. Författarna har sett sina anhöriga som har kämpat i det sista med att ta hand om sin make eller maka och den upplevelsen kommer bäras med sig in i sitt kommande yrkesliv som sjuksköterskor. Att vårda en människa med demens kräver tid, resurser, kunskap, och engagemang från sjuksköterskan som vårdar.

2.0 Bakgrund

I bakgrunden presenteras bland annat tidigare forskning i relation till ämnesområdet, problemformulering och syfte.

2.1 Definitionen av demens

Enligt Mandas och Dessì (2014) kommer ordet demens från det latinska språket och beskrevs första gången 1672 av en engelsk läkare vid namn Thomas Willis. Socialstyrelsen (2017) hävdar att en demenssjukdom är en kronisk eller akut försämring av hjärnans nervceller, som leder till att kognitiva funktioner blir påverkade. Exempel på nedsatta kognitiva funktioner är nedsatt minne, språkförståelse, orientering, tänkande, förmågan att kunna räkna, skriva, samt att inlärnings-förmågan blir påverkad. Även den emotionella kontrollen blir påverkad och känslorna kan påverkas och leda till irritation och försämrat omdöme. Flera olika nervceller i hjärnan bryts ner vid en demenssjukdom och orsakar en form av svikt i hjärnan som är bestående och som ofta försämras. Försämringen av hjärnfunktionerna kommer oftast gradvis, men resulterar i att det sociala livet och det eventuella yrkeslivet påverkas. För att få en demensdiagnos måste sjukdomens progression vara uttalad och påvisa en försämring från tidigare. Demenssjukdomarna brukar delas in i tre olika stadier (mild, måttlig eller svår demenssjukdom). Vid mild demenssjukdom kan ofta personen klara sig hemma med visst stöd av anhöriga och sjukvården. Vid måttlig och svår demenssjukdom brukar personen behöva mer stöd, tillsyn och hjälp för att klara av de dagliga sysslorna (Socialstyrelsen, 2017).

2

Svenskt demenscentrum (2013a) beskriver att demens i sig egentligen inte är en sjukdom utan symtom på olika sjukdomar och skador i hjärnan. Dessa brukar delas in i olika grupper beroende på vilka symtom som finns och vilka delar av hjärnan som är skadad. Alzheimers sjukdom är den demenssjukdom som är vanligast, symtomen kommer smygande och hjärnceller börjar sakta brytas ner och dör. Symtomen är olika beroende på vart i hjärnan cellerna bryts ner. Om cellerna bryts ner i hjärnans framlob sker oftast en personlighetsförändring eftersom koncentration, impuls och omdöme styrs därifrån. Alzheimers sjukdom tillhör gruppen primärdegenerativa sjukdomar. Den typiska symtombilden för primärdegenerativa sjukdomar är att sjukdomsförloppet kommer smygandes och försämringen sker gradvis. Andra sjukdomar som tillhör den gruppen innefattar bland annat Lewykroppsdemens och Parkinsons sjukdom. En annan grupp kallas för vaskulär demens och den utvecklas snabbt genom att blödningar eller blodproppar stryper syretillförseln till hjärnan. Oftast i samband med en stroke. Demens kan också orsakas av sekundära sjukdomar. Det kan till exemplet vara på grund av långvarigt alkoholmissbruk, vitaminbrist, olyckor, tumörer eller en infektioner (Svensk demenscentrum, 2013a).

2.2 Ökad prevalens av demenssjukdomar

Kennison och Long (2018) påstår att medellivslängden av jordens befolkning ökar dramatiskt. Människor som är över 60 år kommer att ha fördubblats till år 2050 jämfört med idag. Det i sin tur innebär att personer med demenssjukdomar kommer att öka, eftersom personer över 65 år har en ökad risk att utveckla en demenssjukdom. I dag lider cirka 50 miljoner människor av någon form av demenssjukdom. Sjukdomen är den sjunde största dödsorsaken i världen. Portacolone, Berridge, Johnson och Schicktanz (2014) nämner att Alzheimers sjukdom är den demenssjukdom som är vanligast. Den antas drabba 1 av 85 personer till år 2050. Att vårda personer med demens är komplicerat, det krävs enskilda individuella bedömningar för att uppnå god vård. Lorio, Gore, Warthen, Housley och Burgess (2017) berättar att vården i dag står inför en stor utmaning gällande personer som lider av demens. Det krävs mer utbildning för all vårdpersonal inom ämnet för att kunna behandla och ge bästa möjliga vård till patienterna.

2.3 Sjuksköterskans roll

Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017a) är omvårdnaden den utmärkande kompetensen hos en sjuksköterska och även det största ansvarsområdet. Sjuksköterskan ska leda och ansvara för omvårdnadsarbete tillsammans med patient, närstående och övrig personal. Det finns sex kärnkompetenser som sjuksköterskan ansvarar för och det är personcentrerad vård, samverkan i

3

team, evidensbaserad vård, säker vård och informatik samt förbättringskunskap och kvalitetsutveckling. För en legitimerad sjuksköterska är det patientnära arbetet viktigt för att skapa en god relation och för att främja patientens resurser. Svensk sjuksköterskeförening (2017a) fastställer att varje sjuksköterska bär personligen ansvaret för sin yrkesutövning. Vårdandet av en patient kräver att sjuksköterskan har ett etiskt förhållningssätt, visar respekt för mänskliga rättigheter, självbestämmande, värdighet och integritet. Sjuksköterskan ska också ta hänsyn till olika religioner, vanor och värderingar.

Svensk sjuksköterskeförening (2017b) nämner att Sjuksköterskans fyra ansvarsområden är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Dessa beskrivs i ICN:s etiska kod (International Council of Nurses). Stievano och Tschudin (2019) fastslår att syftet med ICN’s etiska kod är att alla sjuksköterskor i hela världen ska sträva efter samma förhållningssätt och arbeta utefter samma förväntningar som krävs från samhället. Det kan fullföljas med hjälp av den etiska koden, eftersom den är oberoende av nationella lagar. Koden kan användas som ett stöd för sjuksköterskor i sitt yrkesutövande inom alla arbetsområden.

2.4 Särskilt boende

Socialstyrelsen (2017) beskriver att demenssjukdomar förvärras över tid och leder till olika funktionsnedsättningar som gör att personer med demens får allt svårare att klara sig självständigt. För att klara vardagen kan det behövas hjälp från olika insatser och hjälpen bör anpassas efter patientens behov och önskemål. Om personen påverkas allvarligt av demenssjukdomen kan personen behöva hjälp med att flytta till ett särskilt boende som kan ge den hjälpen och stödet som behövs. Enligt Socialstyrelsen (2011) är ett särskilt boende anpassat för äldre personer. Boendet ska vara utformat och anpassat så att den boende kan leva ett självständigt liv och samtidigt ha tillgång till stöd och hjälp under hela dygnet för att känna sig trygg. Kjøs och Havig (2016) ger en bild av att särskilda boenden ska vara inriktad på att främja de boendes livskvalité. För att främja kvaliteten ska det finnas tillgång till meningsfulla sociala och fysiska aktiviteter samtidigt som den boende ska ha rätt till integritet och privatliv. Socialstyrelsen (2011) fastslår att det också ska finnas personal på plats som kan bedöma om personen är i behov av medicinsk vård eller annan form av stöd. Idag har cirka hälften av de som bor på ett särskilt boende en demenssjukdom. Boenden bör vara personlig utformat och lik den hemmiljön som personen är van vid. Det ska även finnas möjlighet för den boende att vistas utomhus. Den sociala boendemiljön ska kännas tryggt och tillgängligt för personer som lider av en demenssjukdom. Enligt Socialtjänstlag (SFS 2001:453)

4

ska kommunen hjälpa äldre människor som har ett behov av stöd, hjälp och omvårdnad till ett särskilt boende om det behövs eller om den äldre inte vill vara isolerad i sitt eget hem. Socialstyrelsen (2017) rekommenderar att socialtjänsten bör erbjuda särskilt boende för personer med måttlig till svår demenssjukdom för att säkerställa en ökad livskvalitet. Där kan den boende få vård alla timmar på dygnet. Personer med demenssjukdomar kan behöva vård och omsorg vid exempelvis måltider, morgonrutin och daglig verksamhet. Vården bör anpassas utifrån den funktionsnivån som personen har.

2.5 Tidigare forskning

Ekman och Norberg (1988) fastställer i sin tidigare forskning att sjuksköterskorna kommunicerade mindre till personer med demenssjukdom som hade kommunikationssvårigheter, jämfört med personer med demenssjukdom som inte hade svårigheter i kommunikationen. Det kunde leda till att relationen mellan sjuksköterskan och personen med demenssjukdom blir försämrad och att patienternas behov av social kontakt helt uteblir. Orsaken till detta var för att kunskapen om demens överlag var för låg. Flera sjuksköterskor i studien verkade utgå från att alla personer med demenssjukdom gillade samma sorts mat, intressen och musik. Det blev mer en regel än undantag att sjuksköterskorna tog beslut om vad patienterna skulle göra istället för att fråga vad patienterna verkligen ville. Pinkert et al. (2018) påstår i sin studie att vissa sjuksköterskor inte hade den kunskap som krävdes för att vårda patienter som led av en demenssjukdom. Flera sjuksköterskor i studien fick inte den kunskap och utbildning som krävdes om demens på arbetsplatsen, vilket kunde leda till att omvårdnaden riskerades att försämras. Edberg et al. (2008) hävdar i sin artikel att en bättre kunskap om demenssjukdomar bland sjuksköterskor kunde öka kvaliteten på vården. Dock fanns kunskapsluckor som behövdes fyllas. Det kunde till exempel vara hur vården skulle kunna bli mer personcentrerad för att kunna tillämpas på bästa sätt, eller hur sjuksköterskan bäst kunde bemöta en person som lider av demenssjukdom. Att möta anhöriga till personer med demenssjukdomar kunde vara ett stressmoment. Flera anhöriga verkade inte ha förståelse för vad som innebar med att ha en demenssjukdom och deras frustrationer gick oftast ut över sjuksköterskorna.

2.6 Teoretiskt perspektiv

Orlando (1961) beskriver sin interaktionsteori genom att samspelet mellan patienten och sjuksköterskan sker genom kommunikation i olika steg. Teorin inkluderar en identifiering av patienten, svaret från sjuksköterskan, och själva handlingen från sjuksköterskan.

5

Interaktionsteorins första steg handlar om att sjuksköterskan identifierar patientens behov, att sjuksköterskan svarar på behoven och att sjuksköterskan agerar efter patientens behov. Sjuksköterskan ska agera utifrån ny kunskap och förståelse som uppkommer under samtalet med patienten. Nästa steg handlar om att sjuksköterskan ska kunna förstå och tolka patientens beteende med hjälp av sjuksköterskans uppfattningar, tankar och känslor. Sjuksköterskans kan också få sin uppfattning om patientens tillstånd bekräftad av patienten under samtalet. Patienter upplever oftast frustration när de inte får sina behov uppfyllda. Sjuksköterskan använder sina observationer av patientens beteende för att upptäcka patientens eventuella problem och uppfattningar. Det tredje steget handlar om att sjuksköterskan ska se patientmötet som något unikt och kan vara en utmaning. Sjuksköterskan ska hjälpa patienten att uttrycka sig, samt hjälpa patienten att förklara innebörden av sitt beteende. Grunden för sjuksköterskans agerande ska utgå ifrån patientens erfarenheter och uttryck av sina bekymmer. Det sista steget är att sjuksköterskan ska förstå att de tillhör en egen profession, som skiljer sig från andra professioner inom hälso-och sjukvården. Processen pågår under hela vårdförloppet och speglar sjuksköterskans och patientens tankar och känslor som leder till en ömsesidig förståelse. Upplevelsen av mötet mellan båda parter ska vara givande. Laurent (2000) beskriver också Orlandos interaktionsteori som ett verktyg för sjuksköterskan vårdande roll. Laurent (2000) fortsätter förklara att Orlandos teori bygger bland annat på att sjuksköterskan inte ska dra förhastade slutsatser om en patients tillstånd och behov, utan att ha först pratat med patienten om det. Sjuksköterskans roll är att hjälpa patienten bli delaktig i sin egen vård, inte bestämma över den.

2.7 Problemformulering

Befolkningen världen över blir allt äldre, vilket leder till att personer med demenssjukdom kommer öka. Att vårda personer med demens har visat sig vara tidskrävande, vilket medför stora utmaningar för sjuksköterskor i framtiden. Många sjuksköterskor har, eller kommer troligtvis att möta patienter med demens i sin yrkesutövning. Sjuksköterskan är den som är omvårdnadsansvarig över patienterna och har det yttersta ansvaret för deras välmående. Att ta hand om personer med demens är väldigt komplext och utmanande. Att kunna tillfredsställa patienternas behov är en del i sjuksköterskans roll. Därför finns det ett behov av att kartlägga sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom, eftersom demenssjukdomar är ett växande problem i världen och rollen som sjuksköterska på särskilt boende kommer vara krävande i framtiden. Problem som sjuksköterskan upplever måste därför uppmärksammas, men också de möjligheter som kan bidra till att utveckla vården kring patienter med demenssjukdom.

6

2.8 Syfte

Syftet med litteraturöversikten är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom på särskilt boende.

3.0 Metod

I metodavsnittet avhandlas arbetets design, urval och datainsamling, Inklusions- och exklusionskriterier, värdering av artiklarnas kvalitet, tillvägagångssätt, analys och tolkning av data, samt etiska överväganden.

3.1 Design

Studien är en litteraturöversikt som kan användas för att skapa en översikt om kunskapsläget till ett område som förknippas med omvårdnad. För att kunna skapa en översikt om upplevelser kan kvalitativa artiklar användas. I en litteraturöversikt analyseras och sammanställs kvalitativa artiklarnas resultat som besvarar studiens syfte och redovisas noggrant i arbetet, vilket kan ge en verklig bild av hur kunskapen ser ut inom området (Friberg, 2017).

3.2 Urval och datainsamling

Alla artiklar till litteraturöversikten söktes i databasen CINAHL. Serven som författarna har använt sig av för att öppna artiklarna är från Högskolan Dalarnas bibliotek. För att säkerställa att artiklarna är vetenskapligt godkända i CINAHL har ett “Peer Reviewed” filter används. För att endast få artiklar på engelska användes “english language” i språk filtret. En artikels innehåll är dock på norska, men har ett engelskt abstract. Artiklarna som har används i litteraturöversikten har blivit publicerade mellan 2010-2020 för att begränsa träffarna, samt för att få den senaste forskningen. Booleska sökkommandon har används i databasen för att utöka, eller begränsa sökningarna. Östlundh (2017) anger att databasen CINAHL är en perfekt informationskälla till omvårdnads-vetenskap och att en boolesk sökteknik kan användas för att få fram lämplig litteratur. Ordet “OR” kan kombineras med synonymer på olika andra ord för att få flera träffar. Ordet “AND” Används mellan två ord för att koppla ihop två söktermer med varandra.

För att hitta lämpliga sökord använde sig författarna av (https://mesh.kib.ki.se). Sidan översätter svenska ord till engelska och tvärtom. Ett svensk-engelska ordlexikon har använts för att slå upp olika ord. För att hitta olika synonymer på ord har (https://www.synonymer.se/) nyttjats. För att

7

säkerställa att artiklarnas ”doi” nummer har varit korrekt inskriven i referenslistan har sökmotorn (http://www.crossref.org) används.

Vid första sökningen har 5 stycken sökord använts som speglar syftet. Sökorden har kombinerats för att få träffar. Sökorden som användes i följdordning är “Nurse OR nurses” AND “experience” AND “care” AND “dementia” AND “residential care OR nursing home OR long term care OR care home”. Eftersom de fem sökorden ger för många träffar väljer författarna att lägga till sökordet “qualitative OR qualitative research OR qualitative study”. Totalt blev det 81 träffar (se bilaga 1). Av de 81 artiklarna valdes 9 stycken till resultatet.

Vid andra sökningen har endast 3 sökord valts. Dessa i följdordning är “residential care” AND “nurses experience” AND “dementia”. Totalt blev det 41 träffar (se bilaga 1). Av de 41 artiklarna valdes 2 stycken till resultatet.

Vid den tredje och sista sökningen användes dessa sökord i följordning: “Nurses experience” AND “care for dementia patients” AND “residential care OR nursing home OR long term care OR care home” AND “qualitative”. Det resulterade i 54 träffar, varav 4 stycken valdes ut till resultatet.

3.3 Inklusions- och exklusionskriterier

Endast studier från europeiska länder samt är kvalitativa har inkluderats till resultatet i denna litteraturöversikt. Artiklar som har publicerats mellan 2010-2020 har inkluderats. Artiklar till resultatdelen har exkluderats, där det inte tydligt framgår att det är med minst 1 sjuksköterska i artikeln. Artiklar som inte är inriktade på särskilda boenden har också exkluderats. Författarna anser att artiklar som har uppnått 80 % eller mer håller en hög kvalitet. Därför har artiklar som inte uppnått minst 80 % i kvalitetsgranskningen exkluderats, likaså de artiklar som har designen litteraturöversikt.

3.4 Värdering av artiklarnas kvalitet

Friberg (2017) anger att granskningsmallar kan användas som hjälpmedel för att säkerställa artiklarnas kvalitetsgrad. Artiklarnas kvalitet granskades med hjälp av en granskningsmall (se bilaga 3). Frågorna är utformade för att kunna bedöma artiklarnas kvalitetsgrad som grundar sig på artiklarnas innehåll. Granskningsmallen består av 25 stycken “JA” och “NEJ” frågor, där varje JA

8

svar motsvarar 1 poäng. 1 poäng är detsamma som 4 %. 80 % motsvarar hög kvalitet (Forsberg & Wengström, 2008; Bahtsevani, Willman & Stoltz; 2006).

3.5 Tillvägagångssätt

Författarna har valt att arbeta med litteraturöversikten tillsammans på Samarkand i Ludvika större delen av tiden. Samarkand är ett högskolecentrum som får användas av studenter. Där finns tillgång till dator och hjälpmedel som behövts för att kunna studera. Under några tillfällen när det inte funnits möjlighet att ta sig till högskolecentrum utgick studerandet från hemmet. För att underlätta skrivandet har Google drive nyttjas, för att kunna skriva i samma dokument samtidigt (https://www.google.com/drive/). Ständig telefonkontakt har också nyttjats för att kunna arbeta hemifrån. Arbetet har varit jämnt fördelat och genom ett gediget samarbete kunde vissa delar i litteraturöversiktens bakgrund delas upp under arbetets gång. Samtidigt granskade författarna varandras del i bakgrunden och kom med synpunkter och förslag. Alla abstrakt har lästs igenom i sökningarna och därefter valdes relevanta artiklar ut och lästes igenom av författarna. Artiklarna har delats upp mellan författarna och blivit ingående granskade för att kunna få fram ett resultat och svar på studiens syfte.

3.6 Analys och tolkning av data

Författarna har granskat vetenskapliga artiklar som är kvalitativa och som belyser frågan på syftet. Ett objektivt synsätt har använts vid granskningarna av artiklarna. Ett strukturerat arbetssätt i flera olika steg har använts för att kunnat sammanställa forskningsresultaten för att försöka besvara studiens syfte. Steg ett var att läsa igenom varje artikel flera gånger för att få en djupare förståelse av artiklarnas innebörd. Nästa steg var att identifiera de eventuella fynden i varje studies resultat och göra en sammanställning av det. Artiklarnas resultat har struktureras, kategoriserats och identifierat likheter och skillnader utifrån analysprocessen som valts ut. Artiklarna och fynden i artiklarna presenteras på ett tydligt och lättläst sätt i en artikelmatris (se bilaga 2). I artikelmatriserna finns det tydligt beskrivet vilken som är artiklarnas författare, land och publiceringsår. Även artiklarnas titel, syfte, design, metod, antal deltagare i studien, resultat samt kvalitetsbedömning framgår. Enligt Friberg (2017) ska artiklar som används i litteraturöversikter analyseras i flera steg. Först ska artiklarna läsas igenom för att läsaren ska få en fördjupad förståelse. Sedan ska artiklarna dokumenteras i en översiktstabell och därefter skall likheter respektive skillnader identifieras för att kunna göra en sammanställning av data.

9

3.7 Etiska överväganden

Kjellström (2012) beskriver att det finns en etisk utmaning vid exempelvis examensarbeten som handlar om att människor inte ska utnyttjas, skadas eller såras. Därför finns det etiska principerna och lagar som reglerar området. Friberg (2017) anger att forskningsresultat aldrig ska förvrängas av författare i litteraturstudier. Författarna till litteraturöversikten har enbart valt ut vetenskapliga artiklar eller tidskrifter som blivit godkända av en etisk kommitté. Författarna förstår begränsad engelska och har därför använt sig av lexikon för att förstå vissa ord och meningar i de valda artiklarna, utan uppsåt att försöka förvränga innehållet.

4.0 Resultat

15 kvalitativa artiklar ligger till grund för resultaten som presenteras. Av dessa har 5 kategorier framkommit som är relevanta utifrån sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med demens, (se tabell 1). Studierna är gjorda i Storbritannien (N= 1), Sverige (N=2), Norge (N=8), Irland (N=3) och Belgien (N=1).

Ett av fynden anses vara att sjuksköterskor upplever att det är viktigt att skapa en god relation till personen med demenssjukdom och dennes anhöriga, för att vårdandet ska upplevas som positivt från båda parter. Att få låta patienten berätta om sin livshistoria samt ha förståelse för patientens uttryck skapar en god omvårdnad och stärker patientens resurser (Cleary & Doody, 2017; Høgsnes, Norbergh & Melin-Johansson, 2019; Lillekroken, Hauge & Slettebø, 2015; O’Shea & Cooney, 2019; Rasmussen & Hellzen, 2013; Sellevold, Egede-Nissen, Jakobsen & Sørlie, 2013; Söderman & Rosendahl, 2016; Thys et al., 2019; Ødbehr, Kvigne, Hauge, & Danbolt, 2015).

Det andra fyndet är att sjuksköterskor upplever att det finns utmaningar i kommunikationen mellan sjuksköterskan och personen som lider av demens. Sjuksköterskor upplever att de måste bli bättre på att läsa av patienten genom att se, lyssna och använda kroppsspråket som en väg till en god kommunikation (Clifford, & Doody, 2018; Egede-Nissen, Sellevold, Jakobsen & Sørlie, 2017; Sellevold et al., 2013; Söderman & Rosendahl, 2016; Thys et al., 2019; Ødbehr et al., 2015).

Ett tredje fynd är att i flera studier upplever sjuksköterskor att de hamnar i etiska dilemman kring själva vårdandet av personer med demenssjukdom. Till exempel när tvångsmetoder anses behöva nyttjas, eller vad sjuksköterskans törs berätta för anhöriga om. (Egede-Nissen et al., 2017; Garden

10

& Hauge, 2012; Høgsnes et al., 2019; Rasmussen & Hellzen, 2013; Skomakerstuen Ødbehr, Kvigne, Hauge, & Danbolt, 2015; Thys et al., 2019; Ødbehr et al., 2015).

Det fjärde fyndet är att sjuksköterskan upplever att det finns tidsbrist vilket påverkar upplevelsen av vårdandet (Cleary & Doody, 2017; Clifford & Doody, 2018; Garden, & Hauge, 2012; Midtbust, Alnes, Gjengedal & Lykkeslet, 2018; Rasmussen & Hellzen, 2013; Smythe et al., 2017).

Det femte och sista fyndet är att sjuksköterskorna upplevde att det finns kunskapsbrist om demenssjukdomar (Cleary & Doody, 2017; Clifford & Doody, 2018; Garden & Hauge, 2012; Smythe, Jenkins, Galant-Miecznikowska, Bentham, & Oyebode, 2017).

Tabell 1

Kategorier

4.1 Upplevelser av att skapa en god relation 4.2 Upplevelser av kommunikation

4.3 Upplevelser av etiska dilemman

4.4 Upplevelser av tidsbrist och social arbetsmiljö 4.5 Upplevelser av kunskapsbrist

4.1 Upplevelser av att skapa en god relation

Rasmussen och Hellzen (2013) betonar att en viktig del i att bygga en relation till patienter med demens är att ta till vara på de “klara stunderna”. De klara stunderna är de stunder när personen med demenssjukdom påvisar mindre symptom. Dessa stunder brukar vara korta, men det är oftast då sjuksköterskan kan föra ett naturligt samtal med patienten. Sjuksköterskan kan då upptäcka vem som gömmer sig bakom sjukdomen. Sjuksköterskan upplever att det är dessa stunder som ger patienten glädje, förundran och en upplevelse av ökad livskvalitet. Samtidigt kan övrig omvårdnadspersonal lära känna patienten. Rasmussen och Hellzen (2013) fortsätter förklara att de klara stunderna bidrar till att kunna lämna det dåliga bakom sig och sjuksköterskan upplever att det är just dessa små moment som skapar ljusglimtar, vilket gör att jobbet känns meningsfullt. O’Shea och Cooney (2019) anger att sjuksköterskorna upplevde att de blev igenkända av patienterna vid nästa vårdtillfälle om de hade haft ett samtal med patienterna tidigare om deras livshistoria.

11

Sjuksköterskorna upplevde att anhöriga kan vara en viktig resurs för att kunna ta del av patientens livshistoria om patienten själv inte kan redogöra sin historia. Om sjuksköterskan visste vad patienten tyckte om och inte tyckte om kunde vårdplanen enklare formas därefter. Sjuksköterskorna nämnde att det kan vara bra att skapa en bok om patientens livshistoria som alla i vårdteamet kan ta del av. I studien av Høgsnes et al. (2019) upplever sjuksköterskorna att omvårdnaden till personer med demens kan vara svår om patienterna har frustrerade anhöriga på besök. En sjuksköterska berättar att anhöriga ibland kan bli arga på sjuksköterskorna om det till exempel är för dammigt eller stökigt inne på patientens rum. Sjuksköterskorna upplever att beteendet kan bero på skuldkänslor hos den anhöriga som lämnat sin nära på ett särskilt boenden. I studien framkommer det även att sjuksköterskorna upplevde att det var viktigt att även skapa en god relation till patientens anhöriga. Om sjuksköterskan visar att patienten mår bra på boendet kan det resultera i att anhöriga får mindre samvetskval över att patienten bor på boendet. En sjuksköterska förklarar “If they see the person with dementia doing well in their environment and everything, then I think it is easier for them to also feel that she/he are doing well. That is high-quality nursing care, and that is good” (Høgsnes et al, 2019, s.94).

I studien av Lillekroken et al. (2015) framkommer det att sjuksköterskorna upplever att de ibland hjälper patienterna för mycket, vilket resulterar i att patienternas resurser inte tas tillvara på. Sjuksköterskorna upplever själva att detta är fel och att dem måste bli bättre på att bara hjälpa patienterna med det som de endast behöver ha hjälp med för att kunna behålla patienternas resurser som finns kvar. Andra studier visar att samtala med patienten kan stärka patientens resurser. (Cleary & Doody, 2017; O’Shea & Cooney, 2019; Lillekroken et al., 2015; Thys et al., 2019). Sjuksköterskorna upplevde att när en relation till patienten skapas, kan flera nya samtalsämnen uppstå som främjar resurserna. Sjuksköterskorna kan då också få möjlighet att se hela patienten och bygga en gemensam tillitsfull relation. Andra studier visar att patientens resurser kan stärkas med hjälp av musik (Söderman & Rosendahl, 2016; Ødbehr et al., 2015). Sjuksköterskan upplever att musiken kan vara ett instrument som främjar patienternas talförmåga, öka den fysiska aktiviteten och även det psykiska välmåendet

Sellevold et al. (2013) nämner att sjuksköterskorna upplever att det är viktigt att hela personalgruppen lär sig att känna igen och tyda patientens uttryck för att på det viset kunna öka relationen mellan omvårdnadspersonal och patient. Ansiktsuttrycket och leendet på läpparna visade tecken på välmående. Sjuksköterskorna upplevde att många personer med demens hade sin “favorit” i personalgruppen och de visade dem genom att till exempel hålla någon i handen när den

12

satte sig bredvid dem (Sellevold et al., 2013). Att smeka patientens kind upplever sjuksköterskan kan hjälpa patienten att känna sig uppskattad och mera sedd det kan även främja ett lugnt beteende hos patienten (Thys et al., 2019; Ødbehr et al., 2015).

4.2 Upplevelser av kommunikation

Sjuksköterskorna upplever att de generellt behöver bli bättre på att kunna läsa av personer med demens som påvisar ett förändrat beteendemönster (Clifford & Doody, 2018; Sellevold et al., 2013). Om patienterna börjar spotta, riva och sparkas måste sjuksköterskan försöka ta reda på varför patienten gör detta. Det kan vara ett sätt för personer med demens att försöka kommunicera på. Det kan vara uttryck för grundläggande behov, till exempel att gå på toaletten. Sjuksköterskorna upplever att om de blir duktiga på att lära sig varför patienterna uttrycker sig på ett särskilt vis kan de stödja patienterna och därmed minska risken att beteendet sker på nytt. När patienten mår bra och är lugn kan patienten helt plötsligt vara med och hjälpa till i omvårdnadssituationer (Clifford & Doody, 2018; Sellevold et al., 2013).

I två olika studier framkommer det att sjuksköterskor behöver i större utsträckning anpassa språket för att kunna kommunicera patienterna (Söderman & Rosendahl., 2016; Ødbehr et al, 2015). Sjuksköterskorna upplevde att den boende kan bli både förvirrad och irriterad eftersom de inte förstår vad sjuksköterskan försöker förmedla. I andra studier upplever sjuksköterskorna att gester och kroppsspråk kan användas för att kunna kommunicera på ett sätt som både sjuksköterskorna och personerna med demens förstår (Egede-Nissen et al., 2017; Sellevold et al., 2013; Söderman & Rosendahl., 2016; Ødbehr et al. 2015). Egede-Nissen et al. (2017) nämner att sjuksköterskorna upplevde att personer med demenssjukdom lätt blir irriterade och arga när dem har svårt att uttrycka sig verbalt. Sjuksköterskor upplevde att det var viktigt att hålla sig lugn i stressade situationer och lyssna på patienten, även om konversationen inte ledde någonstans måste patienten få möjlighet att uttrycka sig. Sjuksköterskorna upplevde då att patienterna blev tacksamma över detta.

Sjuksköterskor med en annan etnisk bakgrund och modersmål har svårt att kommunicera med patienterna på ett bra sätt på boendena. Sjuksköterskorna upplevde att de är vana med att uttrycka sig på andra sätt i deras hemländer i sydeuropa, där är det mer ett hett temperament som gäller och tålamodet är inte desamma som i de nordiska länderna. Sjuksköterskorna med annan etnisk bakgrund upplever också att det kan vara en utmaning att jobba med personer med demens på grund av språksvårigheter, detta leder ofta till missförstånd och kommunikationssvårigheter

13

(Egede-Nissen et al., 2017; Söderman & Rosendahl, 2016). Thys et al. (2019) hävdar i sin studie att sjuksköterskor med annan kulturell bakgrund upplevde att de var mer mottagliga för kommunikation till personer med demens än sina andra kollegor. Personer med demens kan ibland uttrycka sig genom en kindpuss, vilket är en vanlig hälsningsfras för sjuksköterskor från andra länder.

Skomakerstuen Ødbehr et al. (2015) beskriver att sjuksköterskor upplever att det var svårt att prata med patienter om döden. Istället läggs fokus på att prata om meningen med livet. När patienterna försöker samtala om döden antas patienten vara deprimerad av sjuksköterskorna. Många sjuksköterskor upplevde att när deras yrkeserfarenhet av döden ökade fick även sköterskorna ett bättre självförtroende att kunna föra ett samtal kring döden med patienter. I studien av Høgsnes et al. (2019) upplever sjuksköterskorna att många anhöriga till personer med demenssjukdom behöver samtala om livets slut med sjuksköterskan. De anhöriga såg ingen mening i att försöka samtala om döden med sina nära, eftersom de inte var tillräckligt adekvata på grund av sin demenssjukdom. Många anhöriga blir lugnare genom att få information om sjukdomsförloppet samt få bekräftelse och förståelse av sjuksköterskorna. Själva samtalet kunde upplevas som svårt för sjuksköterskorna att genomföra.

4.3 Upplevelser av etiska dilemman

Skomakerstuen Ødbehr et al. (2015) hävdar att många patienter som lider av demens har en religiös bakgrund eller utövar en religion. Sjuksköterskorna upplever att de har liten erfarenhet av olika religioner och upplever därför skam i situationer när patienten till exempel vill sjunga sånger eller läsa en vers ur bibeln. Sjuksköterskans brist på kunskap om olika religioner och traditioner gjorde att de var rädda för att göra misstag eftersom religion kan anses som någonting heligt. Sjuksköterskan upplevde också att det saknas ofta rutiner på boendet i hur religiösa behov ska tillmötesgås. Ødbehr et al. (2015) beskriver att några av sjuksköterskorna upplever att när de läser ett bibelcitat och ber med patienten infinner sig genast ett lugn hos patienten på boendet. Sjuksköterskorna upplever tydligt hur mycket patienten uppskattar det. Dock är det vissa sjuksköterskor som åsidosätter religiösa utövningar och därmed ignoreras patientens religiösa behov.

I en studie av Egede-Nissen et al. (2017) upplevde sjuksköterskor med en annan etnisk bakgrund att det är känslosamt när någon dör, eftersom en relation har skapats mellan sjuksköterskan och

14

den boende. Ofta jämför sjuksköterskan den boende med en egen närstående och många vill inte, eller har inte möjlighet att diskutera det på arbetet. Sjuksköterskorna anser att de måste bli bättre på att prata ut om sorgen med andra kollegor, istället för att ta med sig sorgen hem till sina familjemedlemmar.

Rasmussen och Hellzen (2013) beskriver att det kan vara stora problem när en person med demenssjukdom visar agitation mot någon i personalen. Sjuksköterskan kan då bli osäker på hur det ska hanteras. Vissa patienter rivs, bits, sparkas och använder svordomar mot sjuksköterskan. Det kan skapa negativa tankar och känslor för sjuksköterskan och övrig omvårdnadspersonal. Det i sin tur kan leda till att omvårdnadspersonalen håller i patienten hårdare än vad som krävs under omvårdnadsmoment, vilket kan anses som tvång. Sjuksköterskan upplever att det är viktigt att ha en bra dialog med personalen kring detta och vara öppna, tydliga och ärliga mot varandra om det finns en osäkerhet i hur patienter med ett aggressivt beteende ska hanteras (Rasmussen & Hellzen, 2013). Garden och Hauge (2012) fastställer däremot i sin studie att sjuksköterskan upplever att tvångsmetoder sällan behöver användas om personalen tar den boende på rätt sätt. Om personalen och sjuksköterskan har kunskap om demenssjukdomar och varit med om liknande situationer förr kan ett aggressivt beteende enklare övervinnas utan tvångsmetoder. Sjuksköterskan upplever att patienterna såg tvånget som någonting skrämmande, vilket skapar obehag och skuldkänslor för sjuksköterskan. Samtidigt vill sjuksköterskan värna om patientens bästa. Att behöva använda tvång upplevde sjuksköterskan även som ett professionellt misslyckande i sitt vårdande av patienter (Garden och Hauge, 2012).

Sjuksköterskor upplever att det är svårt att berätta för en patients anhörig om patienten varit med om någon sexuell handling på boendet (Høgsnes et al., 2019; Thys et al., 2019). Thys et al. (2019) anger att sjuksköterskorna upplever att det är svårt att veta vart gränsen går för en sexuell handling, då det oftast fattas rutiner och handlingsplaner för vad som räknas som sexuella handlingar och hur det bör hanteras. Sjuksköterskorna drog gränsen olika utifrån deras egen bakgrund, yrkeserfarenhet och livserfarenhet. Sexuella handlingar som kan uppstå är till exempel att en patient börjar tafsa på någon i personalen. En sjuksköterska upplever att det bästa att göra i en sådan situation är att försöka “skämta bort” händelsen, annars riskerar patienten att bli nedstämd.

4.4 Upplevelser av tidsbrist och social arbetsmiljö

15

en god relation med patienter och kollegor emellan. Sjuksköterskan upplevde att relationen är viktig för att alla i personalen skulle uppleva en trygghet i sin roll. Att ha bra kollegor omkring sig och mindre arbetsgrupper som känner patienterna skapar goda rutiner. Detta upplever sjuksköterskan som en fördel och det leder till att alla kan se situationer som kan uppstå tillsammans och ligga steget före i arbetet. Miljön och personalstyrkan har en stor betydelse för personer som lider av demenssjukdom. Därför bör inte personalen eller miljön bytas ut för ofta. Flera studier pekar på att för mycket personalbyten och miljöbyten skapar oro och kan förvärra patientens demenssjukdom (Cleary & Doody, 2017; Midtbust et al., 2018). I studien av Smythe et al. (2017) beskriver vissa sjuksköterskor att de upplever stress på jobbet. Faktorer som ökade stressen var prioritering av andra arbetsuppgifter, som var tvungna att genomföras. Ronder, katetersättning och medicinhantering är några exempel som prioriteras högre än att till exempelvis lära känna och samtala med patienten. Många sjuksköterskor upplever att tidsbristen gör att de inte får lika mycket tid för patienten som de hade velat vilket leder till samvetskval. Tidsbristen beror många gånger på personalbrist (Clifford & Doody, 2018; Garden, & Hauge, 2012; Midtbust et al., 2018; Smythe et al. 2017). Midtbust et al. (2018) beskriver att många sjuksköterskor upplever att tidsbristen resulterar i att de inte har tid med omvårdnad till relativt friska patienter med demenssjukdom, då sjuksköterskorna är tvungna att prioritera patienterna som befinner sig i ett palliativt stadium före. I studien berättar en sjuksköterska om en patient med demenssjukdom som led av kraftiga hallucinationer. Hallucinationerna försvann oftast när sjuksköterskan tog sig tid för patienten. På grund av tidsbristen fortsatta hallucinationerna att fortgå.

4.5 Upplevelser av kunskapsbrist

I studien av Smythe et al. (2017) beskriver sjuksköterskorna att de upplevde låg- eller ingen kunskapsutveckling inom sitt yrke, på grund av dålig uppmuntran av cheferna. De ansåg också att de behövde mera kunskap i hur dem ska kunna bemöta anhöriga med känslomässigt stöd. Några exempel på hur sjuksköterskorna ansåg sig kunna öka sina kunskapsnivåer är att alla i vårdpersonal sätter sig ner och utbyter erfarenheter med varandra. Cleary och Doody (2017) framhäver också att sjuksköterskan behöver samtala med kollegor för att utbyta erfarenheter, men då främst i hur sjuksköterskan bör kunna bemöta patienterna på bästa sätt. Sjuksköterskor upplever bristande kunskap om demenssjukdomar, men att kunskapsbristen främst handlar om att kunna känna igen och tolka symptom av en demenssjukdom. Det kan till exempel vara att lära sig känna igen vad som skiljer symptomen vid demenssjukdomar med andra sjukdomar. Sjuksköterskorna upplevde att kunskapsbristen framförallt påvisades av nyanställda i personalstyrkan. Clifford och Doody

16

(2018) lyfter också fram i deras studie att sjuksköterskor upplever att andra anställda i omvårdnadsgruppen skulle behöva utbildning i deras bemötande till personer med demenssjukdomar. Det gäller främst i situationer som kan uppstå när personer med demens får ett avvikande beteenden. Garden och Hauge (2012) uttrycker att sjuksköterskor som upplever att omvårdnadspersonal har rätt kunskap om demens och dess olika tillstånd har till exempelt lättare att få upp en boende ur sängen och därmed underlätta omvårdnaden av patienten.

5.0 Diskussion

I diskussionsavsnittet diskuteras litteraturstudiens resultat och genomförande. Det diskuteras även kring etiska aspekter, slutsats och litteraturstudiens kliniska betydelse för samhället.

5.1 Sammanfattning av huvudresultat

Artiklarna som valts ut till resultatet speglar alla sjuksköterskans upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom på särskilt boende. Resultatet i föreliggande litteraturstudie visade att sjuksköterskorna upplevde både positiva och negativa upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom. Resultatet speglade studiens syfte och den tidigare forskningen stämmer till del med litteraturöversiktens resultat. Ett av fynden anses vara att sjuksköterskor upplever att det är viktigt att skapa en god relation till patienten och anhöriga, vilket även ingår i sjuksköterskans roll. Att få låta patienten berätta om sin livshistoria samt ha förståelse för patientens uttryck skapar en god omvårdnad och stärker patientens resurser. Resultatet påvisar också att sjuksköterskorna upplever utmaningar vid kommunikationen till personer med demenssjukdomar. Sjuksköterskorna upplever att de måste bli bättre på att se, lyssna och känna av patienten. Kroppsspråket är en viktig del i kommunikationen upplever sjuksköterskorna. Tidigare forskning visar att sjuksköterskorna har svårt att kommunicera med patienter på ett demensboende. Orlando's interaktionsteori beskriver att kommunikationen är ett samspel mellan patienten och sjuksköterskan och måste ske i flera steg där sjuksköterskan identifierar, agerar, och visar förståelse för patientens behov. Vid demenssjukdom kan vissa celler i hjärnan som styr människans personlighet och impulsförmåga förtvina. Det kan leda till att personen med demenssjukdom inte kan kontrollera sitt humör eller sina sexuella handlingar. Att samtala med anhöriga om patienten haft några sexuella utspel på boendet upplevs som ett etiskt dilemma. Likaså att hjälpa patienter att utöva sin religion ses som någonting heligt, där sjuksköterskan inte vill göra fel, även fast sjuksköterskan ska utföra omvårdnad med hänsyn till patientens tro. Om patienter visar agitation kan tvång mot patienten

17

förekomma och det upplevs av sjuksköterskan som skrämmande för båda parter. Dessutom är tvång helt emot sjuksköterskans roll om att bedriva ett etiskt förhållningssätt.

5.2 Resultatdiskussion

I resultatdiskussionen diskuterar författarna litteraturstudiens mest intressanta fynd utifrån olika aspekter.

5.2.1 Upplevelser av att skapa en god relation

Resultatet visar att sjuksköterskor upplever att med hjälp av patientens livshistoria, anhöriga och förståelse för patientens uttryck kan skapa en god relation till patienten. Dessutom kan patientens resurser stärkas (Cleary & Doody, 2017; Høgsnes et al., 2019; Lillekroken et al., 2015; O’Shea & Cooney, 2019; Rasmussen & Hellzen, 2013; Sellevold et al., 2013; Söderman & Rosendahl, 2016; Thys et al., 2019; Ødbehr et al., 2015). Tvärtemot fastställer den tidigare forskningen av Ekman och Norberg (1988) att sjuksköterskorna ofta tar beslut i olika omvårdnadsmoment utan att fråga patienten, vilket kan tyda på att relationen mellan sjuksköterskan och patienten inte var lika betydelsefull. Sjuksköterskans upplevelse i denna litteraturöversikt skiljer sig åt jämfört med den tidigare forskningen av att skapa en god relation med personer som lider av demens. Författarna misstänker att forskningsresultatet skiljer sig åt på grund av att dåtidens sjuksköterskor inte upplevde att det fanns något intresse av att lära känna patienten och patientens livshistoria, på grund av att sjuksköterskorna saknade kunskap om relationens betydelse. Svensk sjuksköterskeförening (2016) menar att det inte är förrän på 2000-talet som forskning kring relationens betydelse börjar ta form.

Att sjuksköterskorna upplever att det är viktigt att skapa en god relation till personen med demens bekräftas av Socialstyrelsen och Svenskt Demenscentrum (Socialstyrelsen, 2017; Svenskt demenscentrum, 2013). God vård skapas genom en tillitsfull relation tillsammans med den demenssjuka personen och de anhöriga. Kunskapen om patientens livshistoria är en viktig del för att kunna skapa ett bra möte. Det skapar en förutsättning att kunna förstå och kommunicera med varandra på ett bra sätt (Socialstyrelsen, 2017; Svenskt demenscentrum, 2013). Författarna anser att Orlandos interaktionsteori skulle kunna vara en bra grund att stå på för att kunna skapa en god relation. Eftersom det krävs ett ständigt samspel mellan sjuksköterskan och patienten för att ta kommunikationen vidare till nästa nivå och därmed skapa en hållbar relation. Orlando (1961)

18

nämner vikten av att sjuksköterskan kan skapa en god relation med patienten genom att bekräfta och visa förståelse för patienten under samtalet.

Författarna anser att anhöriga kan vara en resurs för patienten genom att bidra med patientens livshistoria när patienten inte har möjlighet till det, vilket även bekräftas i studien av O’Shea och Cooney (2019). Att samarbeta tillsammans med anhöriga är ett utmärkt exempel på hur sjuksköterskan ska arbeta enligt författarna, eftersom sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig och ska leda omvårdnadsarbetet tillsammans med patienten och anhöriga. Den tidigare forskningen av Edberg et al. (2008) pekar på att anhöriga kunde vara ett stressmoment för sjuksköterskan. Författarna anser att resultatet i denna litteraturöversikt pekar på att sjuksköterskan upplever anhöriga som en resurs. Att studiens resultat skiljer sig åt från den tidigare forskningen kan bero på att omvårdnaden riktar in sig till att bli mer personcentrerad och därmed bjuder in anhöriga till att bli mer delaktiga i vårdandet. Att anhöriga ska få möjlighet att bli delaktiga i vården och att sjuksköterskan har en ledande roll i omvårdnaden bekräftas av Svensk sjuksköterskeförening (2017a).

5.2.2 Upplevelser av kommunikation

Sjuksköterskor upplever att det kan finnas utmaningar i kommunikationen mellan sjuksköterskan och personen som lider av demens. Sjuksköterskor upplever att de måste bli bättre på att läsa av patienten genom att se, lyssna och använda kroppsspråket som en väg till en god kommunikation (Clifford, & Doody, 2018; Egede-Nissen et al., 2017; Sellevold et al., 2013; Söderman & Rosendahl, 2016; Thys et al., 2019; Ødbehr et al., 2015). Författarna tror att kommunikation med hjälp av kroppsspråk är ett sätt att kommunicera till personer med demenssjukdom, eftersom de med demenssjukdom kan få svårt att uttrycka sig. Alla patienter skiljer sig åt som individer och därför kommunicerar alla på olika sätt. Det viktiga är att sjuksköterskan har förmågan att kommunicera utifrån patientens förutsättningar, som sjuksköterskan kan observera under samtalets gång. Orlando (1961) bekräftar att en god kommunikation handlar om ett samspel mellan patienten och sjuksköterskan som sker genom olika steg. Sjuksköterskan måste kunna identifiera, svara och agera efter patientens behov. Sjuksköterskan måste även förstå sig på beteendet hos patienten med hjälp av sina egna resurser som består tankar, känslor och uppfattningar. En bekräftelse på att patienten har förstått samtalet är nyckeln till en bra kommunikation. Eftersom sjuksköterskan upplever att det finns flera kommunikationsutmaningar och svårigheter anser författarna till denna litteraturöversikt att sjuksköterskan kan ta hjälp av billiga och lättillgängliga instrument, utöver kroppsspråket. Ett exempel på ett instrument som sjuksköterskan skulle kunna använda sig av heter

19

Talking Mats. Talking Mats består av bilder som placeras ut på en matta under samtalets gång. Kommunikationen mellan sjuksköterskan och personen med demenssjukdom kan öka under samtalets gång, alltmedan bilderna läggs ut på mattan. Instrumentet skulle kunna användas på olika särskilda boenden i hela samhället. Murphy, Gray och Van Achterberg (2010) konstaterar att Talking Mats uppfyller kriterierna för att bättre kunna kommunicera mellan vårdpersonal och personer med demenssjukdom. Instrumentet har visat sig kunna underlätta kommunikationen för vissa personer med demenssjukdom som har nedsatt kommunikation.

Ett annat resultat som var intressant var den bristande kommunikationen mellan patienter och sjuksköterskor med ett annat modersmål och bakgrund (Egede-Nissen et al., 2017; Söderman & Rosendahl, 2016). De visade sig att sjuksköterskor med en annan etnisk bakgrund hade ett sämre tålamod än sjuksköterskor som kom från de nordiska länderna. Sjuksköterskor från till exempel sydeuropa hade oftast ett annat temperament än vad nordbor har, vilket bekräftas av Egede-Nissen et al. (2017). Ett hett temperament och ett sämre tålamod är två komponenter som inte riktigt stämmer överens med förhållningssättet i att vårda personer med demens enligt författarna, vilket Svenskt demenscentrum (2013b) bekräftar. Detta kan vara en bidragande orsak när missförstånd uppstår i kommunikationen, vilket återigen bekräftas av Egede-Nissen et al. (2017).

5.2.3 Upplevelser av etiska dilemman

Flera sjuksköterskor upplever etiska dilemman. Bland annat att de är rädda för att göra fel när dem ska samtala eller hjälpa patienten utöva sin religion på boendet (Skomakerstuen Ødbehr et al., 2015; Ødbehr et al., 2015). Författarna tror att om sjuksköterskan inte hjälper patienten att utöva sin religion, riskerar patienten att bli mindre delaktig i sin vård samt inte få sina behov uppfyllda. Även om sjuksköterskan känner sig tveksam till att hjälpa patienten med sin religion är det ändå sjuksköterskans uppgift att vårda personen utifrån patientens enskilda behov. Att sjuksköterskan ska utföra vården utifrån patientens individuella behov bekräftas av Socialstyrelsen (2017). Att sjuksköterskan ska ha ett etiskt förhållningssätt och att omvårdnaden ska ges med hänsyn till människors tro bekräftas av Svensk sjuksköterskeförening (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017a; Svensk Sjuksköterskeförening, 2017b).

Rasmussen och Hellzen (2013) nämner att vissa patienter kan vara aggressiva och att sjuksköterskorna upplever att det måste hålla i patienten hårdare än vad som är nödvändigt, med andra ord kräver vissa situationer användning av tvång. Däremot säger Garden och Hauge (2012) att sjuksköterskorna upplever att det finns andra sätt än att behöva använda tvång mot personer

20

som lider av demenssjukdom, bland annat genom rätt kunskap och yrkeserfarenhet. Socialstyrelsen (2017) anger att vård och omsorg förutsätter individens samtycke och att personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten som huvudregel inte kan vidta åtgärder mot en persons vilja. Författarna har under sina tidigare praktiker märkt att etiska dilemman kan uppstå på särskilda boenden. Gränsen mellan tvång och icke tvång är hårfin. Genom att ha ett positivt förhållningssätt och behålla lugnet mot patienten minskar aggressiviteten. Om sjuksköterskan höjer rösten, blir stressad eller aggressiv mot personen med demens blir det oftast motsatt effekt, vilket fastställs av Svenskt demenscentrum (2013b).

5.2.4 Upplevelser av tidsbrist och social arbetsmiljö

Sjuksköterskor upplever att miljön för dem som bor på ett särskilt boende har stor betydelse för deras välmående (Cleary & Doody, 2017; Midtbust et al., 2018). Författarna anser att i en stressig arbetsmiljö kan det vara svårt att få tiden att räcka till, eftersom olika saker måste prioriteras och relationer med patienter och anhöriga kanske måste åsidosättas. Många gånger beror tidsbristen och stressen på sjukdomsfall i personalgruppen, vilket leder till att sjuksköterskor måste ansvara för flera patienter än vanligt. Tidsbrist på arbetsplatsen skapar en stressig arbetssituation och leder till svårigheter att upprätthålla relationen med patienter och anhöriga eftersom annat måste prioriteras. Att tidsbristen är ett stort problem var ett förväntat resultat, då det förekom under författarnas verksamhetsförlagda utbildning. Att tidsbrist upplevs av andra sjuksköterskor bekräftas i flera studier (Clifford & Doody, 2018; Garden & Hauge, 2012; Midtbust et al., 2018; Smythe et al. 2017). Författarna till litteraturöversikten tror tidsbristen kan bero på sjukdomar i personalstyrkan. Det leder till att fler sjuksköterskor måste ansvara för fler patienter än vad som är hanterbart. Det kan samtidigt vara svårt för sjuksköterskan att påverka boendemiljön om det inte finns tillräckligt med personal utsatt till att utföra det. Då måste sjuksköterskan istället prioritera medicindelning eller andra praktiska saker. Vårdmiljön kan vara praktisk svårt att göra något åt när arbetsbelastningen är hög och det är ont om personal. Sjuksköterskan kan i alla fall försöka att påverka boendemiljön i den utsträckning som är möjlig, även fast det finns dåligt med tid till det. Svensk Sjuksköterskeförening (2017a) bekräftar att det är sjuksköterskans uppgift att försöka forma vårdmiljön efter patientens behov. Författarna påstår att om sjuksköterskan hävdar för sin chef att det är upp till sjuksköterskan att forma arbetsmiljön finns det kanske en möjlighet att chefen kan frigör tid till det i schemaplaneringen i framtiden.

21

5.2.5 Upplevelser av kunskapsbrist och utbildning

Cleary och Doody (2017) visar in sin studie att sjuksköterskan upplever kunskapsbrist om demenssjukdomar. Framförallt upplever sjuksköterskan att kunskapsbristen saknas för nyanställda på boendet. Författarna till denna litteraturöversikt känner igen sig med att kunskapsnivån om demenssjukdomar bland sjuksköterskestudenter är bristande, vilket även bekräftas in en studie av Watts och Davies (2014). Det in sin tur kan medföra att blivande sjuksköterskor upplever osäkerhet i vårdandet av personer med demenssjukdom som nya i yrkeslivet. Tidigare forskning pekar på att sjuksköterskor inte får tillräckligt med kunskap på arbetsplatsen, vilket leder till en försämrad vård (Ekman & Norberg, 1988; Pinkert et al., 2018). Författarna anser att ett sätt att öka kunskapsnivån på särskilda boenden skulle kunna vara att låta någon med specifik kompetens om demenssjukdomar få utbilda personalen med det som personalen anser sig sakna kunskap inom. Socialstyrelsen (2017) anger att på cirka hälften av alla demensboenden finns det minst en i personalen med särskild kompetens om demenssjukdomar. Författarna menar att det just nu pågår en omfattande utbildning om demens, framförallt i Sverige. Utbildningen riktar sig till personal inom särskilda boenden som behöver ha mer kunskap om demens. Med hjälp av utbildningen skulle kunskapsnivån kunna öka och därmed blir det en bättre upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom för sjuksköterskan. Ett förslag skulle kunna vara att utbildningen även implementeras i andra länder. Svenskt demenscentrum (2013c) bekräftar att webutbildningarna om demens ökar i Sverige. Hittills har cirka 150 000 personer gått utbildningarna, både inom region och landsting. Socialstyrelsen (2017) anger att web utbildningen inom demens ABC baseras på socialstyrelsens generella riktlinjer. Författarna hoppas och tror att utbildningen kommer generera den kunskap som på lång sikt leder till en ny nivå av förbättringar inom demenssjukvården som både spar tid, pengar och resurser i samhället i framtiden. Författarna till denna litteraturöversikt är överraskade över att utbildningar inom demens inte verkar ha förekommit i lika stor uträckning på demensboenden förrän de senaste åren. Även fast tidigare forskning visar på kunskapsbrist och efterfrågan av personalen på utbildning inom området tidigare.

5.3 Metoddiskussion

Litteraturstudiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom på särskilt boende. Endast kvalitativa studier användes för att besvara syftet. Kvalitativa artiklar gav en mer ingående beskrivning av känslor och upplevelser, vilket var syftet med denna litteraturöversikt och sågs därför som en styrka. Troligtvis hade det inte blivit en lika ingående beskrivning av sjuksköterskans upplevelse om kvantitativa artiklar skulle använts. Polit

22

och Beck (2008) förklarar att kvalitativa studier är användbara i forskningssyfte för att ta reda på och beskriva upplevelser av något fenomen. Kvantitativa artiklar är däremot mer inriktade på att beskriva ett studerat fenomen med hjälp av siffror. Vidare anger Polit och Beck (2008) att ett peer-review filter stärker en artikels trovärdighet. Om en artikel inte är skriven på samma språk som den som tolkar artikeln finns det alltid risk att det är någonting i texten som feltolkas. Författarna bedömde artiklarnas sanningshalt och kvalitet som hög, då alla artiklar har genomgått en artikelgranskning med hjälp av en granskningsmall. Även för att ett peer review filter använts. De inkluderade artiklarna är inte skrivna på författarnas modersmål, vilket skulle kunna resultera i att något i artiklarna feltolkats och överförts till resultatet av misstag. Det har funnits en del problem med att formulera olika rubriker och teman till att kunna dela in resultatet i. Orsaken till det är att syftet till litteraturöversikten visade sig vara ganska brett. Därför begränsades resultatet till ett visst antal gemensamma likheter och olikheter från artiklarna. Även fast flera resultat påträffades var det ändå svårt att få just sjuksköterskans upplevelser och inte upplevelser från någon annan av deltagarna i artiklarna, vilket gjorde att vissa delar i artiklarna exkluderades.

Endast en databas användes vid sökningarna och kan därför ses som en svaghet med litteraturstudien. Om andra databaser använts med samma sökord finns det möjlighet att andra artiklar med andra resultat skulle ha påträffats. Samtidigt är det värt att understryka att CINAHL är den databas som författarna är mest bekanta med att använda sig av. CINAHL är en passande databas för att hitta omvårdnadsforskning enligt Östlund (2017). Författarna anser att deras tillvägagångssätt av sökord inte har påverkat resultatets trovärdighet, eftersom dem använt sig av sökord i CINAHL som översatts till engelska utifrån deras syfte. Även fast artiklar är begränsade till inom Europa har majoriteten av artiklar som valts ut ägt rum inom Norden. Därför finns det alltid en risk med att resultatet inte speglar hela Europa och kan därför ses som en svaghet med litteraturstudien. Endast artiklar från de senaste 10 åren har valt att nyttjats, vilket gör att artiklarna kan bidra med den senaste forskningen och därmed större trovärdighet och giltighet. Urvalsprocessen har försökt att beskrivits i detalj hur den gick till. Den kan med fördel kopieras och på det viset kan läsaren efterlikna litteraturstudiens tillvägagångssätt. Polit och Beck (2008) bekräftar att det är en styrka om en litteraturstudie är tydlig och strukturerat utformad samt att det är lämpligt att använda sig av forskning som är utförd inom de senaste 10 åren. Artiklarna i litteraturstudien som valts ut till resultatet höll alla en hög nivå vid kvalitetsgranskningen vilket ger resultatet en ökad trovärdighet och giltighet. Resultatet är överförbart till sjuksköterskor som kommer vårda personer med demenssjukdom i större delen av världen, då personer med demenssjukdom finns överallt i samhället. Dessutom krävs ingen avancerad teknisk utrustning för

23

att kunna tillämpa de resultat som påträffats i litteraturöversikten. Därav anser författarna att överförbarheten ökar ytterligare.

5.4 Etikdiskussion

Av det datamaterial som har samlats in har författarna valt att endast ha med artiklar som är godkända av en etisk kommitté. Det fanns dock en artikel som det inte påträffades något godkännande av en etisk kommitté. Däremot är tidskriften medlem av en etisk kommitté som artikeln är publicerad av. Forsberg och Wengström (2018) menar att ett etiskt övervägande bör göras innan en litteraturstudie genomförs. Artiklarna som valts bör vara godkända av en etisk kommitté. Resultaten i artiklarna ska framhäva både det som stöder likheter och skillnader som finns för studiens syfte och resultat utan att bli påverkad av författarnas egna åsikter. I artiklarna som valts ut framkommer det tydligt att personerna som är med i forskningen har själva gett sitt samtycke till att medverka och kan när som helst avbryta studien. Att människor själva ska ha möjligheten att lämna deltagandet i en studie bekräftas av Sandman och Kjellström (2013).

Det är viktigt att inte ha förutfattade meningar och placera människor med olika sjukdomstillstånd i samma fack. Det gäller självklart även personer som lider av demenssjukdom. Varje individ måste bedömas individuellt och inte bedömas som en grupp. Det skulle kunna medföra att den enskilda individens behov och resurser riskerar att förminskas, vilket bekräftas av Svenskt Demenscentrum (2010). I denna litteraturstudie påträffades det att tvång ibland kunde förekomma. Dock nämner vissa sjuksköterskorna att det är för patientens bästa. Samtidigt nämner en annan studie att tvång inte nödvändigtvis måste nyttjas, där ska relationen, kommunikationen och kunskapen om demenssjukdomen vara tillräcklig för utföra god omvårdnad utan tvång. Om det är tillräckligt för att aldrig behöva använda sig av tvång kan diskuteras vidare. Frågan är om behovet av tvång gäller just för enstaka individer, eller är detta något mer utbrett och förekommer på andra särskilda boenden i samhället.

6.0 Klinisk betydelse för samhället

Sjuksköterskor skulle kunna använda resultatet i denna litteraturstudie till att få en fördjupad förståelse av andra sjuksköterskor upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom.

Kunskapsnivån om demens skulle kunna öka bland nyexaminerade sjuksköterskor. Eventuellt skulle det behövas mera tid utsatt på högskolor till att kunna studera och lära sig mer om demenssjukdomar. Sjuksköterskan skulle även kunna använda resultatet i denna litteraturöversikt