Barns motorik i förskolan : En studie om hur förskollärare arbetar med barns motorik

LÄRARPROGRAMMET

Barns motorik i förskolan

En studie om hur förskollärare arbetar med barns motorik

Susanne Folkesson

Anna Grosshennig

Examensarbete 15 högskolepoäng Vårterminen 2008

Handledare: Karin Engström Humanvetenskapliga Institutionen

HÖGSKOLAN I KALMAR

Humanvetenskapliga institutionen

Arbetets art:

Examensarbete, 15 hp

Lärarprogrammet

Titel:

Barns motorik i förskolan – en studie om hur

förskollärare arbetar med barns motorik

Författare:

Susanne Folkesson och Anna Grosshennig

Handledare:

Karin Engström

ABSTRAKT

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur förskollärare arbetar med barns motorik i förskolan. Våra frågeställningar är: Vilka mål har förskollärare för rörelse i förskolan? Vad erbjuder förskolans miljö för möjligheter till fysisk aktivitet? Vilken roll spelar förskollärare för barns rörelse i förskolan? Vad anser förskollärare vara hinder för rörelse?

I vår undersökning har vi använt oss av en kvalitativ metod och fem förskollärare från tre olika förskolor har intervjuats. Det framkommer av undersökningen att förskollärarnas mål med rörelse i förskolan är att barnen utvecklar sin motorik och den sociala förmågan. Förskollärarna beskriver att det förekommer en mängd olika rörelseaktiviteter i förskolan. Utomhus är det promenader, lek på gården och skogsutflykter som innehåller varierande rörelseformer. Rörelselekar, massage och gymnastik är några exempel på rörelseaktiviteter som sker inomhus. Förskollärarna anser sig ha en viktig roll genom att skapa möjligheter till rörelse, uppmuntra barnen till rörelse och samtidigt vara goda förebilder genom att själva vara aktiva. De hinder som förskollärarna beskriver är pedagogers och föräldrars rädsla, trånga inomhuslokaler och brist på resurser.

INNEHÅLL

1 INTRODUKTION... 3

2 BAKGRUND... 4

2.1 Teoretisk ansats - barns rörelseutveckling... 4

2.1.1 Olika faser i barns motoriska utveckling... 6

2.2 Fysisk utveckling ... 7

2.3 Sinnena ... 8

2.4 Förskolans möjlighet till rörelse... 9

2.4.1 Miljöns betydelse... 9

2.4.2 Lekens betydelse... 10

2.4.3 Vad utvecklar barnen genom rörelseaktivitet? ... 10

2.5 Pedagogens roll ... 11 2.6 Tidigare forskning ... 11 2.7 Sammanfattning ... 13 3 SYFTE ... 14 4 METOD ... 15 4.1 Val av metod ... 15 4.2 Undersökningsgrupp... 16 4.3 Genomförande ... 17 4.4 Databearbetning ... 17 4.5 Tillförlitlighet... 18 5 RESULTAT... 20

5.1 Syftet med rörelse i förskolan... 20

5.1.1 Utveckla sin motorik ... 20

5.1.2 Kroppens funktioner ... 20 5.1.3 Social förmåga... 21 5.1.4 Rörelseglädje ... 21 5.1.5 Lärande ... 22 5.1.6 Förberedelse för skolan ... 22 5.1.7 Hälsa ... 22

5.2 Möjligheter till rörelse... 22

5.2.1 Utomhus ... 23

5.2.2 Inomhus ... 23

5.3 Förskollärarnas roll... 24

5.3.1 Skapa möjligheter till rörelse... 24

5.3.2 Uppmuntra till rörelse... 25

5.3.3 Vara en förebild... 25

5.3.4 Bemöta inaktiva barn... 26

5.4 Hinder med rörelse i förskolan... 26

5.4.1 Pedagoger och föräldrars rädsla ... 26

5.4.2 Trånga inomhuslokaler ... 27

5.4.3 Brist på resurser... 27

6 DISKUSSION ... 28

6.1 Syftet med rörelse i förskolan... 28

6.2 Förskolans möjlighet till rörelse... 29

6.3 Förskollärarnas roll... 30

6.4 Hinder med rörelse i förskolan... 31

6.5 Avslutande diskussion ... 31

1

INTRODUKTION

Det uppmärksammas ofta i såväl forskningsrapporter som massmedia att barn rör sig lite på fritiden, i jämförelse mot förr då det var mycket spontan lek och idrott. I dag är många barn ofta stillasittande framför TV:n och datorn. Barn som inte är aktiva har lätt att föra med sig detta rörelsemönster upp i vuxen ålder. Vi ser vikten av att barn i förskolan får uppleva glädjen i att röra på sig, eftersom det är i förskolan som grunden läggs för det livslånga lärandet. De förmågor och erfarenheter som vi har speglar den vardag som vi lever i. För att förstå vår omgivning måste vi ha en förmåga att uppfatta, känna och röra oss. Alla barn har ett naturligt behov av att röra på sig, då vår kropp är byggd för att vara i rörelse samtidigt som kroppen behöver rörelse för att fungera. ”Barn behöver röra på sig, på olika sätt och framförallt på ett naturligt sätt” (Ericsson, 2002 s. 7).

Vi minns vår egen uppväxt fylld av lekfullt idrottande tillsammans med kamrater. Under de senaste åren har vi under vår verksamhetsförlagda utbildning sett att pedagogers engagemang till rörelse har varierat. Detta har gjort oss intresserade och nyfikna på hur förskollärarna ser på barns rörelse.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur förskollärare arbetar med barns motorik i förskolan. Vi vill även ta reda på vilka mål förskollärare har för rörelse i förskolan, vad förskolans miljö erbjuder för möjligheter till fysisk aktivitet, vad förskollärarna spelar för roll i barns rörelse i förskolan samt om de kan se några hinder med att genomföra rörelse i förskolan.

2

BAKGRUND

I första delen av bakgrunden beskrivs barns rörelseutveckling. Nästkommande del handlar om rörelseaktiviteter, där vi tagit fasta på olika centrala aspekter som pedagogens roll samt miljöns och lekens betydelse. Avslutningsvis behandlar vi tidigare forskning inom rörelseområdet.

2.1

Teoretisk ansats - barns rörelseutveckling

Dessen (1990) har en helhetssyn på utvecklingen hos ett barn. Utvecklingen sker i harmoni med människor och miljön i barnets omgivning. Ett barns rörelseutveckling sker steg för steg, vilket är tydligast under de första levnadsåren då barnet är väldigt upptaget med att utveckla rörelseförmågan. Arv och miljö är också en viktig del av ett barns utveckling. I figur 1 beskriver Dessen (1990) hur barns personlighet utvecklas.

Figur 1: Motorikens betydelse för barns personlighetsutveckling, (Dessen, 1990, s.7. fritt efter Stenberg, D)

En förklaring av figur 1 följer här:

Rörelse och fysisk utveckling: Ett barn som får en god rörelseutveckling får en bättre fysik. Kroppen anpassar sig efter den rörelse barnet får, då hela kroppen behöver aktivitet för att utveckla sina funktioner. Allsidigheten är väldigt viktigt för ett barns rörelseutveckling. ”De flesta barn har också ett inbyggt behov av rörelse och det är en stor glädje för dem att röra sig” (Dessen, 1990 s. 7).

Rörelse och social utveckling: Rörelselekar och kroppsrörelse är en viktig ingrediens när barn umgås med andra barn. Genom att få trygghet om kroppens förmåga, har barn

lättare att accepteras av andra barn och deras förmåga att samarbeta ökar när de leker (Dessen, 1990).

Rörelse och emotionell utveckling: ”Rörelse åtföljs alltid av känslor hos barnet”(Dessen, 1990 s. 8). Ett barn upplever glädje och lycka när de steg för steg lyckas i sin rörelseutveckling, som när barnet kan förflytta sig själv. Framstegen påverkar barnets självkänsla. De blir glada av att lyckas samtidigt som de känner sig olyckliga vid ett misslyckande. Misslyckas barnen mycket kan dessa upplevelser sätta sina spår, till slut försöker de undvika att hamna i samma situation igen. När barnet växer upp kan han/hon välja bort t.ex. idrott eller annan sorts motion för att de har fått negativa emotionella upplevelser i sitt liv. Får barnen uppleva att de lyckas med sina kroppsrörelser, får de en inre säkerhet om sin egen kropps möjligheter. Kroppen har ett eget språk när det handlar om att uttrycka känslor. Kroppsspråket är det språk som barnet lär sig först (a.a).

Rörelse och kognitiv utveckling: Krypa, gå och springa är de främsta basfunktionerna i motorisk utveckling. Att ha förmågan att kunna göra rörelser ger barnet möjligheter att utforska sin omgivning men även att skaffa sig nya erfarenheter. Barnet kan få problem som måste lösas och samtidigt utvecklar barnet sin kognitiva förmåga att skaffa sig och använda den nya kunskapen. ”Ett litet barn behöver utforska sin omgivning genom rörelse” (Dessen, 1990 s. 9). Ett barn bör inte hindras från att utforska omgivningen genom att sitta i vagnar eller liknande (a.a).

Kunskapen om ett barns rörelseutveckling är en viktig baskunskap hos dem som har ansvaret för barnets utveckling (Dessen 1990). Lek och idrott för barn behöver anpassas efter ålder och efter barnets motoriska-, psykiska-, och fysiska utveckling, menar Åhs (1986). Även Klinta (1998) framhåller en helhetssyn på barns utveckling. Hon anser att rörelse alltid förekommer i samband med emotionella och perceptuella upplevelser. Barnet kan då utveckla sitt språk och tänkande (a.a.).

Motorik är människans motoriska utveckling. En livslång process som börjar i fosterstadiet och pågår livet ut menar Ericsson (2005). Detta framhåller även Jagtöien, Hansen & Annerstedt (2002) som anser att barnet utvecklar färdigheter i en bestämd ordning vilket syns tydligast under de första levnadsåren. Från att vara hjälplös de första månaderna till att snart börja krypa, resa på sig och till slut kunna använda en mängd olika rörelser. Det är viktigt att den fysiska miljön är rik och stimulerande, och att barnen hela tiden ställs inför nya utmaningar för att barnen skall utveckla naturliga rörelser som springa, hoppa, hänga, gunga osv.

Grovmotorik är de grundläggande rörelserna barn lär sig i sin utveckling. Allt eftersom barn behärskar de olika rörelserna utvecklas grovmotoriken hos dem. De grovmotoriska färdigheterna ligger till grund för de finmotoriska, som är precisa rörelser vi gör med händer och fötter, samt ansiktsrörelser (Grindberg & Jagtöien 2000). De rörelser och erfarenheter som barnen tillägnar sig under ett stadium förebereder dem för nästa utvecklingssteg (Klinta 1990). Barns motoriska utveckling är en process som tar tid och hela tiden samspelar med det centrala nervsystemets utveckling (Ellneby, 2007). Det är viktigt att barnen får en allsidig grovmotorisk träning. Utomhus finns dem bästa

möjligheterna till grovmotoriska aktiviteter även gymnastiksalen kan ses som ett komplement till utemiljön (Sandborgh-Holmdahl & Stening, 1993).

2.1.1

Olika faser i barns motoriska utveckling

Holle (1978) anser att barns motoriska utveckling följer ett visst mönster, där varje steg bygger på det föregående. Då varje steg är väldigt beroende av föregående krävs det att varje stadium passeras och att man inte hoppar över något. Tiden mellan stegen kan variera från barn till barn. Rörelser börjar med ett sinnesintryck som hjärnan sedan styr till ett beteende. Barns motoriska utveckling består av fyra olika faser, vilka motsvarar det centrala nervsystemets utveckling. Ellneby (2007) anser att dessa faser är en lång och mödosam process och hon beskriver den enligt följande:

1. Reflexrörelser: Dessa framkallas av sinnesintryck och beskrivs som en ofrivillig rörelse. Barnet får sina första erfarenheter via reflexerna.

2. Symmetriska rörelser: Barnen rör armar och/eller hela kroppen på en gång, och de kan inte skilja enstaka rörelser från varandra.

3. Viljestyrda rörelser: Barnens storhjärna utvecklas efter hand som barnen är aktiva. I och med att storhjärnan utvecklas ökar även barnens förmåga att viljemässigt kunna styra sina rörelser.

4. Automatiserade rörelser: En rörelse automatiseras tillslut om den upprepas tillräckligt ofta, barnet behöver då inte tänka på vad de gör (a.a.).

På liknande sätt visar Jagtöien m.fl (2002) hur de fyra faserna betecknar olika huvuddrag i barnets utveckling. (se figur 2.) I varje fas finns en fysisk utveckling, mognad och lärande som var och en är utmärkande och viktigt för varje period och som senare även lägger grunden för den kommande utvecklingen. Dessa fyra faser är:

1. Reflexrörelser: Grundförutsättningar för att kunna påbörja utvecklingen av nervsystemet är det medfödda reflexerna. Med reflex menas en ofrivillig rörelse som är framkallad av ett sinnesintryck. När barnens motorik blir bättre och kroppen utvecklas fungerar också deras reflexer bättre och reflexerna används på ett skickligare sätt.

2. Mognadsbestämda rörelser: Rörelser som att lyfta huvudet, rulla runt och krypa utvecklar barnet under de första levnadsmånaderna. Dessa rörelser utvecklas i takt med fysiskt tillväxtmognad. I denna fas utvecklas barnets rörelser i en bestämd ordning. 3. Grundläggande naturliga rörelser: Drivkrafterna bakom den stora

rörelseutvecklingen som är grunden för vidare motorisk utveckling är barnets behov av aktivitet, sökande efter spänning och att klara av nya utmaningar.

4. Färdighetsrelaterande rörelser: I detta stadium ska barnet kunna behärska olika tekniker med redskap samt kunna delta i idrottsaktiviteter. Barnets tidigare rörelseutveckling och erfarenhet har betydelse för hur de utför de tekniska rörelserna (a.a.)

2.2

Fysisk utveckling

”Den fysiska utvecklingen är beroende av mognad och växande, av stimulans från

omvärlden och av miljömässig påverkan” (Grindberg & Jagtöien, 2000). Författarna

menar att undervisning i fysisk fostran och kroppsövning är bra för hela barnets utveckling. Om barnen mår bra fysiskt så främjar det deras koncentration och på så sätt även deras inlärningsförmåga. De fysiska färdigheterna påverkar andras uppfattning om barnen och har även betydelse för barnets egen självuppfattning. Barnen förbättrar sin uthållighet och sin förmåga att skärpa sin uppmärksamhet genom att de är fysiskt aktiva. De mest synliga förändringarna under uppväxten är de kroppsförändringar som sker vilka följer ett visst schema för att få en helhetsutveckling. Tempot på den fysiska utvecklingen har en kraftig variation i tid mellan olika barn (Grindberg & Jagtöien, 2000). Kroppen får goda fysiska egenskaper genom att man har en god fysisk utveckling. Exempel på dessa egenskaper kan vara styrka, uthållighet, snabbhet och rörlighet. Barns totala fysiska utveckling är bland annat beroende av rätt kost och god hygien. Även genomtänkt klädsel, goda möjligheter till rörelse och stimulering av sinnena påverkar den fysiska utvecklingen (Grindberg & Jagtöien, 2000). Genom allsidiga rörelseaktiviteter bevarar barnen oftast en god rörlighet. Ett annat sätt att bevara barns goda utvecklingsmöjligheter är att se till att miljön barnet befinner sig i stimulerar till mångsidig användande av kroppen (Jagtöien m.fl. 2002).

Kroppens alla leder har olika form och fungerar på olika sätt. Vår kropp består av en mängd olika leder som är en förbindelse mellan ben. För att kroppen ska klara av att stå upprätt och utföra rörelser har alla ett skelett. Barns och vuxnas skelett skiljer sig i utformningen. En säker hållpunkt för att se hur långt barnet har kommit i den fysiska utvecklingen och mognaden är att se till skelettets utveckling. Runt 16-18 års ålder har skelettet växt färdigt på längden, men fram till 20 års ålder utvecklas skelettet och anpassar sig till den biologiska mognaden (Jagtöien m.fl. 2002).

Vår kropp innehåller cirka 650 muskler, dessa skapar tillsammans med viljan rörelsen i lederna. Musklerna styrs omedvetet av nervsystemet som bestämmer hur kraftigt och hur

länge musklerna ska dras ihop. Rörelse i lederna skapas av musklerna. Genom sammandragningen av musklerna dras benen närmare varandra. Samspelet mellan muskelgrupperna övar barnen på olika sätt. Muskelstyrkan hos varje individ påverkas av hur kroppen används. Genom leken bör barnen skaffa sig starka muskler och då gärna genom lekar som innehåller fysisk aktivitet och ökar rörelseerfarenheten (Jagtöien m.fl. 2002). Det är många muskler hos barnet som måste vara i balans för att de ska klara av det. Har barnen medvetet fått röra på sig får de lättare för att sitta still (Claesdotter, 2001).

2.3

Sinnena

Sinnena ger oss information om hur vår kropp mår och hjärnan får ta emot en konstant ström av sinnesintryck som den lokaliserar, sorterar och ordnar (Ayres, 1988) Våra sinnen ger oss impulser från omgivningen som vi samlar och därefter sorterar. En del av dessa intryck reagerar vi reflexmässigt på medan andra intryck blir en utveckling med avancerade färdigheter (Mellberg, 1993). När man är fysisk aktiv är alla sinnena i funktion. De ger då information till det centrala nervsystemet om kroppen, rörelserna och omgivningen (Jagtöien m.fl, 2002). När barn rör på sig tränar de sin motorik och när de leker får de möjlighet att träna alla sina sinnen menar Niss & Söderström (1996). Även Raustorp (2000) anser att barns utveckling påverkas av ett stort antal sinnesintryck.

Sinnena kan delas in i två huvudgrupper:

1. _{De sinnen som ger oss upplysning om omvärlden.}

2. De sinnen som ger oss upplysning om vår egen kropp och kroppsställning i förhållande till omvärlden (Grindberg & Jagtöien 2000)

Våra sinnen är:

Det visuella sinnet (synen) har betydelse för koordination mellan syn och motorik, uppfattningen av form, rum och riktning och även det visuella minnet och föreställningsförmågan.

Det auditiva sinnet (hörseln) hör ihop med aktivt lyssnande, att kunna skilja på olika ljud men även att lokalisera ljud. Auditivt minne och ljudassociationer hör också ihop med hörseln.

Smaksinnet har ingen stor betydelse för barnets rörelseutveckling men är däremot avgörande för barnets anpassning till att kunna röra sig tryggt i en miljö.

Luktsinnet är med och väcker barnets nyfikenhet och får det till att röra på sig. När det gäller barnets rörelse, är det samma funktion som smaksinnet.

Känselsinnet kan indelas i det taktila och det kinestetiska sinnet:

Det taktila sinnet (beröringssinnet) utgör gränsen mellan en själv och omgivningen. Det innebär att man känner och är medveten om sig själv och sin egen gräns, ger oss en identitet att ”detta är jag”. Sinnet har även en stor betydelse när det handlar om förmågan att planera motorisk aktivitet. De taktila känselcellerna sitter i vår hud och i slemhinnorna.

Det kinestetiska sinnet (rörelsesinnet) handlar om olika känselfunktioner som samverkar, ett så kallat känselsystem. Detta system hör ihop med celler i muskler, senor och leder. Från känselcellerna går det impulser bland annat till ryggmärgen och lillhjärnan. Detta sinne ger oss även upplevelse av vår egen kropp när den är i rörelse och upplyser oss om musklernas tillstånd eller spänningsnivå.

Det vestibulära sinnet (labyrintsinnet/balanssinnet) registrerar när huvudet ändrar läge, om man ökar eller minskar farten i en rörelse och om jag själv eller min omgivning rör sig. Förlorar man balansen registrerar sinnet detta. Balansen har en stor betydelse och är nödvändig för alla motoriska aktiviteter och är grundläggande för samspelet mellan de olika sinnena (a.a.).

2.4

Förskolans möjlighet till rörelse

Nedan beskrivs barns möjligheter till rörelseaktiviteter. Detta stycke innehåller även teorier om hur lek och miljö bidrar med goda möjligheter till rörelseaktiviteter. Vad barnen utvecklar genom rörelseaktiviteter kommer också att behandlas.

2.4.1

Miljöns betydelse

Miljöns utformning har betydelse för hur barn rör på sig (Bremberg, 2005). Förskolan skall ”erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och

aktivitet” (Utbildningsdepartementet, 1998, s 5). Det krävs intresseväckande lekmiljöer i

förskolan för att barnen ska inspireras till att själva utveckla sin motorik och det är viktigt att omgivningen är stimulerande både inomhus och utomhus (Åhs, 1986). När miljön är rik och stimulerande utvecklar barnet själv sina rörelsemönster genom att söka efter mer utmanande rörelseuppgifter hela tiden. Barnen utgår från de rörelser de behärskar och med hjälp av dessa utvecklar de hela tiden nya rörelsemönster (Jagtöien m.fl. 2002).

Den pedagogiska miljön i förskolan ska inspirera barnen till olika typer av utforskande, upptäckande, handlingar och verksamheter. Miljön innehåller både psykiska och fysiska aspekter så som utrymmen, material och klimat. Utformningen av den pedagogiska miljön ska ha sin utgångspunkt hos barnen. De ska känna sig delaktiga och utgångspunkten skall vara deras erfarenheter, intressen, önskningar och kunskaper, men viktigt är att tänka på att även förskolans mål måste vara inräknade (Pramling Samuelsson & Sheridan 2006).

Barnens ”arbetsmiljö” innehåller det som finns runtomkring dem, som förskolegården, lekplatsen, ibland en närliggande skog och lokalerna inomhus. Miljön skall även tillfredställa barnens aktivitetsbehov. Den fysiska miljön ska ge inspiration, avkoppling och arbetsglädje (Nordlund, Rolander & Lars, 1997). För att leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet skall främjas krävs miljöer som inspirerar barnen till att utforska omvärlden. Det är viktigt att miljön både inomhus och utomhus erbjuder nya möjligheter och utmaningar för varje enskild barn (Danielsson m.fl, 2001).

2.4.2

Lekens betydelse

Syftet med barns lek är att de skall vara fysiskt aktiva, barnen skall uppleva glädje och nöje i det de gör. Utomhusleken bidrar till att barnen får en god hälsa genom att de rör på sig och är ute i den friska luften. (Johnson m.fl. 2005). Små barn har en naturlig glädje att röra på sig. Barn älskar att springa, hoppa och klättra och de tränar själva sin motoriska förmåga genom att vara i ständig rörelse (Niss & Söderström, 2006). Bollspel kan användas för att öka reaktionsförmågan och öka snabbheten menar Lindqvist (2002). När barnens lek innehåller rörelse är det viktigt att de ges utrymme och stimulans till att öva sin motorik, och att de får testa sig fram för att hitta kroppens möjligheter och begränsningar. Barnen tränar sin motorik omedvetet fram till dess att de behärskar den (Granberg, 1994).

Barn som får sitt rörelsebehov tillgodosett och får leka blir mer koncentrerade och motiverade till att tillägna sig ny kunskap i förskolan. Sinnena och tankeverksamheten utvecklas och deras kunskaper förstärks genom att de får leka. Det bästa sättet att tillägna sig något nytt är genom leken och barnen utvecklar även viktiga kompetenser genom leken. Genom leken lär sig barnen om sin motoriska kompetens, att behärska och använda sin kropp. De lär sig även det sociala som att samspela med andra och fungera i grupp. Genom leken tränas också det emotionella genom att de kan uttrycka känslor och förstå både sina egna och andra känslor. Förmågan att förstå och kunna uttrycka sig språkligt samt det intellektuella stimuleras genom leken (Danielsson m.fl 2001).

Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, lägger stor vikt vid att barn ska få uppleva glädje genom rörelse samt att rörelse är en förutsättning för lek och inlärning

För de minsta barnen på förskolan bör rörelselek innehålla ramsor som benämner kroppsdelar. Leken bör även ge förutsättningar till att öva grovmotoriska rörelser som t.ex. klättra, springa och krypa. Rörelseleken kan även innehålla fysiska lekar där den vuxne är delaktig tillsammans med barnen (Granberg, 1994).

2.4.3

Vad utvecklar barnen genom rörelseaktivitet?

I rörelseleken blir barnen medvetna om sin egen kropp. De känner vad de kan och inte kan och ser kroppen som en helhet. Detta leder till att barnet uppfattar sig som en individ, eftersom de upplever att kroppen är en fysisk helhet. Leken bidrar till att barnen lär sig många viktiga rörelseerfarenheter, vilka ger goda motoriska färdigheter. Genom att barnet rör på sig förbättras deras koordinationsförmåga, som leder till att de kan behärska situationen motoriskt genom att reagera i rätt ögonblick och utföra rätt handling. Även barnets begreppsbildning utvecklas genom att de rör på sig, och får möjlighet att experimentera. Genom rörelseaktiviteter utvecklar barn en god fysik samtidigt som deras muskelstyrka, hållning och uthållighet utvecklas. Barnen får även möjlighet att tillägna sig nya kunskaper tillsammans med andra. De känner sig trygga då de lärt sig en ny rörelse och behöver inte koncentrera sig på själva rörelsen. Genom att

barnen i rörelselekar får möjlighet att visa sina färdigheter för andra utvecklas deras förmåga till ett socialt samspel (Mellberg, 1993).

2.5

Pedagogens roll

Det är förskolans plikt att barnen skall ges goda möjligheter till fysisk aktivitet, eftersom barn har ett behov av att vara i rörelse. För att barnen skall ges tillfälle att utveckla en sund själ i en sund kropp behöver de vara bekanta med den egna kroppens rörelsemöjligheter. För att de ska kunna bli det krävs att förskolans pedagoger har kunskap om barns fysiska utveckling och växande. Barns motoriska utveckling, sinnenas betydelse för rörelse, sambanden mellan motorik och lärande är andra viktiga kunskaper för pedagogen (Grindberg & Jagtöien, 2000).

Vuxnas roll i barns rörelselek är att skapa förutsättningar som gör att barnen vill röra på sig. Pedagogen har även en viktig roll i att stödja och uppmuntra barnen. Förskolläraren skall finnas till hands för barnen och leka tillsammans med dem (Granberg, 1994). Det finns goda möjligheter för barn att utveckla grovmotoriska rörelsemönster i förskolan. För de barnen som inte tar egna initiativ till rörelse krävs det att förskollärarna planerar och organiserar motoriska aktiviteter som har till syfte att barnen ska pröva och lära sig en motorisk färdighet (Ericsson, 2005). Lärarens uppgift är att se till barnen, övervaka och uppmuntra dem att leka utomhus (Johnson, Christie & Wardles, 2002).

I Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet, 1998, s 7) står det ”att i förskolan skall barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och i barngruppen”. Pedagogerna får kunskap om vad varje barn kan och tycker om att göra genom att observera barnen i naturliga sammanhang, som till exempel när de rör sig på gården eller i trappor, gungar, hoppar och klättrar. Genom att pedagogerna uppmuntrar de yngsta barnen till att röra sig i naturliga sammanhang får pedagogerna den kunskap de behöver menar Niss & Söderström (2006).

Det är viktigt att tillräckligt med tid planeras in för barnens lek. Genom den fria leken förstärks barnens rörelseupplevelse, och då ofta genom upprepade försök. Det är viktigt att barnen ges tid till att experimentera och uppleva. Barnen själva är med och utformar reglerna som rörelselekarna är beroende av men det yttersta ansvaret ligger hos den vuxne. Som vuxen ska du vara med barnen när de leker, antingen genom att iaktta det de gör eller att leka tillsammans med dem. Vuxna behöver både egna rörelseupplevelser och nya idéer för att inspirera barnens rörelselek (Mellberg, 1993).

2.6

Tidigare forskning

Forskning om kroppsrörelsens betydelse för barn har en varierande inriktning, även om det är svårt att avgränsa områdena från varandra. En del forskare lägger stor vikt vid den emotionella utvecklingen, somliga på den neurologiska samtidigt som andra studerar den

perceptuella, den kognitiva eller den grov- och finmotoriska utvecklingen i relation till rörelseträningen enligt Sandborgh-Holmdahl & Stening (1993).

Samband motorik, inlärning och koncentrationsförmåga

Ingegerd Ericsson är en forskare som tar upp barns motoriska utveckling i sin avhandling Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. Hon har bland annat skrivit boken Rör dig – Lär dig (2005), och presenterar där sin undersökning om motorik och lärande. Hennes syfte var att studera om utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning för barn kan ha effekt på deras motorik och koncentrationsförmåga. Ericsson anser att den motoriska utvecklingen är en process som pågår hela livet. Den börjar i fosterstadiet och pågår resten av livet. Betydelsen av motoriken är välbefinnande, inlärning, koncentration och social utveckling. Ingegerd Ericsson tar upp följande om motorik och inlärning:

En bestående rörelseglädje kan ses som en hälsoförsäkring för god livskvalitet. Förskole- och skolpersonal borde komma i någon form av kompetensutveckling, själva få uppleva rörelseglädje för att lättare kunna förmedla just en bestående rörelseglädje till barn och ungdomar. Mer rörelse i skolan gynnar troligtvis såväl elevers som vuxnas trivsel i skolan (Ericsson, 2005, s.156).

Ericsson har varit med och bidragit till en modell som kallas för ”Bunkeflomodellen”. Modellen är ett projekt som innebär bättre hälsa i skolan och beskrivs nedan.

Bunkeflomodellen – ett livstilsprojekt

Modellen handlar om att försöka komma fram till en ny livsstil, i bl.a. skolor, företag och hos individer i samhället. Bunkeflomodellen är ett känt och efterfrågat i hela landet. Intresset har varit stort och genom modellen sprids den kunskap som kom från projektet till skolor och företag runt om i Sverige. Budskapet är att göra vardaglig fysisk aktivitet möjligt, genom att känna igen arenor som är hälsofrämjande. Skolor, företag och idrottsföreningar stimuleras till att arbeta aktivt med hälsofrågor. Att starta en verksamhet med bunkeflomodellen är lätt, men det gäller att ha stöd. Nyckelpersonen för detta är rektorn eller chefen som bidrar med att ta upp och arbeta med frågorna (www.bunkeflomodellen.com).

Barns fysiska aktivitetsnivå

Anders Raustorp har gjort en studie där syftet bland annat var att mäta fysisk aktivitetsnivå i antal steg och individuellt upplevd fysisk självkänsla. Physical activity, body composition and physical self-esteem among children and adolescents, är rubriken på den avhandling han skrivit. Han anser att man kan koppla fysisk aktivitet till stora hälsovinster och att det är viktigt och avgörande för barns och ungdomars hälsa. Att vara fysisk aktiv anses vara viktigt för att få uppleva den fysiska självkänslan (Raustorp, 2005). Anders är legitimerad sjukgymnast och idrottslärare och arbetar som lärarutbildare på Högskolan i Kalmar samt är rådgivare vid Folkhälsoinstitutet. I boken Att lära fysisk aktivitet (2000) skriver Raustorp att om man jämför med hur samhället såg ut för 70 år sedan så har det skett stora förändringar. Idag rör sig barn och elever väldigt lite på fritiden, medan man förr hade mycket spontant idrottande hemma i kvarteret. Idag ser barn mycket på TV och spelar dator. Barn som inte är i aktiv rörelse

har lätt att föra med sig detta rörelsemönster upp i vuxen ålder. Grundtanken för barn i förskolan är att de ska få upptäcka kroppen med hjälp av rörelse. ”Vi är skapade för ett liv i rörelse!” (Raustorp 2000, s.11).

2.7

Sammanfattning

I den teoretiska ansatsen har en helhetssyn på barns motoriska utveckling behandlats. Barns utveckling sker i harmoni med människor och miljön som finns i deras omgivning. Med motorik menas människans motoriska utveckling som kan ses som en livslång process som pågår hela livet. Rörelseutveckling hos barn sker steg för steg. Kroppen får genom rörelse goda fysiska egenskaper som styrka, uthållighet, snabbhet och rörlighet. Ett annat sätt att bevara barns goda möjlighet är att se till att miljön barnet befinner sig i stimulerar till mångsidigt användande av kroppen. Våra sinnen ger oss information om hur vår kropp mår och även impulser från omgivningen. Hjärnan får ta emot en konstant ström av sinnesintryck.

Förskolan måste se till att alla barn ges goda möjligheter till fysisk aktivitet, eftersom barn har ett behov av att vara i rörelse. Det är viktigt att de som arbetar i förskolan har kunskap om barns motoriska utveckling och växande. Den vuxnes roll i barns rörelselek är att skapa förutsättningar som gör att barnen vill röra på sig. Miljön i förskolan måste vara intresseväckande för att barnen ska inspireras till att själva utveckla sin motorik och det är viktigt att omgivningen är stimulerande både inomhus och utomhus. Syftet med barns lek är att de skall vara fysiskt aktiva, barnen skall uppleva glädje och nöje i det de gör. I rörelseleken blir barnen medvetna om sin egen kropp. De känner vad de kan och inte kan och ser kroppen som en helhet.

Förskolläraren har en oerhört viktigt roll när det gäller barns utveckling, och då framför allt genom att stimulera barnen till att vilja röra på sig. Förskollärarna ska även se till att miljön är inbjudande och stimulerar barnen till att finna glädje i rörelse.

3

SYFTE

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur förskollärare arbetar med barns motorik i förskolan.

Utifrån detta syfte har följande frågeställningar formulerats:

• Vilka mål har förskollärare för rörelse i förskolan?

• Vad erbjuder förskolans miljö för möjligheter till fysisk aktivitet? • Vilken roll spelar förskollärare för barns rörelse i förskolan? • Vad anser förskollärare vara hinder för rörelse?

4

METOD

Detta kapitel innehåller en beskrivning av hur vi valde vår metod. Vi beskriver hur vi gjort vårt urval och hur vi genomförde intervjuerna. Det tas även upp om hur vi behandlade vårt material och hur stor tillförlitligheten är.

4.1

Val av metod

För att få svar på våra frågeställningar fanns det att välja mellan att antingen göra en kvalitativ eller kvantitativ undersökning. När man genomför en kvantitativ studie är man intresserad av att göra jämförelser av till exempel föremål som går att räkna eller ta mått på. Även när ord som längre, fler eller mer används är det en kvantitativ studie. En kvalitativ intervju innebär att man är intresserad av och försöker skapa en förståelse för människors sätt att tänka eller agera.Vid en kvalitativ studie har man öppna frågor som ger mycket svar, de är innehållsrika och man har sedan en mängd material att arbeta med. Det är syftet med undersökningen som avgör om det blir en kvalitativ eller kvantitativ undersökning och bearbetning (Trost, 2007). När man genomför en kvalitativ undersökning är det syftet som styr helt och hållet utan att någon hypotes formulerats (Patel & Davidsson, 2003). Metoden som valts i denna studie är en kvalitativ metod i form av intervjuer. Det används när avsikten är att förstå människors sätt att resonera, reagera eller för att försöka se variationer i människors handlingsmönster (Trost, 2005). Lantz (2007) betonar vikten av att man som intervjuare är medveten om vad det en kvalitativ analys och bearbetning innebär. Det behövs för att sedan under intervjun kunna samla in data på rätt sätt för att därefter kunna använda den information man fått på bästa sätt. Avsikten med att vi valde att genomföra en kvalitativ studie är att nå en djupare förståelse eftersom syftet och frågeställningen är att ta reda på hur förskollärares tanke- och arbetssätt är i vårt valda tema om motorik i förskolan.

När man skall samla in information som bygger på frågor kan man använda sig av både intervjuer och enkäter. Att intervjua är personligare i och med att man träffar varandra när intervjun genomförs. I en kvalitativ intervju är syftet att få fram vad den intervjuade personen har för uppfattning om ett visst fenomen, vilket i vårt fall var förskollärares uppfattning om barns rörelse i förskolan. De flesta kvalitativa intervjuer som görs har en låg grad av strukturering d.v.s. att frågorna som ställs ger personen som blir intervjuad ett stort utrymme att svara med egna ord. Vid kvalitativa intervjuer kan man välja att ställa frågorna i en bestämd ordning, då får intervjun en hög standardisering (Patel & Davidsson, 2003).

Vi har valt att intervjua förskollärare. Undersökningen innehöll en hög grad av standardisering, det vill säga samma ordningsföljd på frågorna till alla intervjupersonerna. Graden av strukturering är låg eftersom frågorna är öppna och utan svarsalternativ. Intervjupersonerna får svara fritt efter egna tankar och åsikter på frågorna som ställs (Patel & Davidsson, 2003).

4.2

Undersökningsgrupp

Vi har intervjuat fem förskollärare på 3 olika förskolor inom samma kommun.

Förskola A, ligger i ett områden med flerbostadshus ganska centralt inom tätorten. För att få tillgång till en rik utomhusmiljö som skog och hav krävs det en liten promenad. Gården innehåller gungor, rutschkana, sandlåda och klätterställning och barnen kan även cykla. På denna förskola finns det 5 avdelningar som är uppdelade i olika grupper: Här intervjuades förskollärare 1 som är 43 år gammal. Hon har arbetat som förskollärare i 22 år, men har under de senaste 5 åren arbetat som pedagogisk rådgivare. Hennes uppdrag är att handleda personalen med särskild inriktning mot motorik.

Förskola B, är beläget en bit ifrån tätorten och har skogen som närmsta granne. Bakom det närliggande bostadsområde ligger havet. Förskolan har två mindre gårdar, på den ena gården där de äldre barnen är finns gungor, cyklar, sandlåda och klätterställning. De yngre barnens gård har sandlåda, rutschkana och cyklar. Där finns även en mindre dunge som innehåller träd och stubbar. Enheten består utav tre förskolor med åtta förskoleavdelningar. Förskolan vi var på hade 6 avdelningar, och vi här intervjuade vi förskollärare 2 och 3. Förskollärare 2 är 50+ och har arbetat inom förskolan i 32 år. Avdelningen som hon arbetar på nu är en 3-års avdelning med 16 barn. Förskollärare 3 är 51 år och har arbetat som förskollärare i 27 år. För tillfället arbetar hon i en barngrupp där barnen är 5-6 år gamla, det går 21 barn.

Förskola C, finns i ett relativt stort samhälle utanför tätorten. I anslutning till förskolan finns en lekplats med en mindre skog. Förskolegården är stor och inbjuder till mycket lek och rörelse, där barnen bl.a. kan springa i backar, röra sig på en stor gräsplätt, klättra i träd, cykla, balansera på stubbar, gunga och åka rutschkana. Förskolan består av flera avdelningar som är uppdelade på två enheter. På ena enheten finns barn mellan 1-3 år i åldershomogena grupper. På andra enheten finns barn mellan 1-5 år uppdelade i tre olika grupper. På denna förskola intervjuades förskollärare 4 och 5. Förskollärare 4 är 49 år gammal och har arbetat inom förskolan i 25 år. Hon arbetar på en 5-års avdelning där det går 16 barn. Förskollärare 5 arbetar på en 1-3 års avdelningar, där det går 16 barn. Hon har arbetat som förskollärare i 30 år och är 52 år gammal.

Förskola B och C hade vi kontakt med sen tidigare då vi haft vår Verksamhets Förlagda Utbildning där. På dessa två förskolor intervjuades våra handledare och två förskollärare från andra avdelningar. Förskola A hade vi inte haft någon kontakt med tidigare, men när vi ringde dit och berättade om vår undersökning var de positiva och villiga att ställa upp på en intervju. Där intervjuades sedan en pedagogisk rådgivare som tidigare arbetat som förskollärare i många år. Den andra förskolläraren som det var tänkt att vi skulle intervjua fick förhinder, den intervjun blev aldrig av.

4.3

Genomförande

När man bestämt sig för att intervjua kontaktar man de utvalda personerna, vanligen via telefon. Man talar sedan om vem man är och vad den tänkta undersökningen skall handla om (Trost, 2005). I samband med att vi kontaktade förskollärare för att fråga om de ville ställa upp på en intervju, passade vi på att informera om undersökningens syfte. Efter detta bestämdes det att vi skulle återkomma med tidpunkt för intervjun. Vi berättade även att intervjufrågorna (se bilaga) skickas ut via e-mail i god tid innan intervjun skulle genomföras. Vår förhoppning var att förskollärarnas svar skulle bli lite mer utförliga om de hade möjlighet att titta på frågorna innan intervjun. Eftersom respondenterna fått tillgång till intervjufrågorna i förväg och var väl förberedda, ansåg vi att inga följdfrågor behövdes. På så sätt anser vi att intervjusituationerna blir bekväma för båda parterna.

Det är viktigt att den som bli intervjuad är informerad om att tystnadsplikt råder och har rätt att avbryta intervjun (Trost, 2005). Vi frågade respondenterna om de accepterade att intervjuerna spelades in, vilket godkändes av alla. Vi berättade även att det bara är vi intervjuare som kommer att lyssna på bandet och att det därefter kommer raderas. Innan vi började intervjua intygade vi att inget ska skrivas som kan kopplas till respondenterna eller deras avdelning. Trovärdigheten i undersökningen ökar då man bandar det som sägs. Då finns möjlighet att lyssna på intervjun flera gånger och på så sätt uppfatta saker som ej uppmärksammats om man bara för anteckningar (Trost, 2005). Nackdelen med att använda sig av bandspelare är att bearbetningen av materialet kan vara krävande och ta lång tid samt att den som intervjuas kan hämmas lite av att bandspelaren är med (Patel & Davidson, 2003).

Vi valde att vara två som intervjuade samtliga respondenter. Trost (2007) menar att det i vissa fall kan bli någon form av maktövertag och att den intervjuade känner sig i underläge om man är fler än en som intervjuar. Vi valde ändå som tidigare nämnts att medverka båda två. Dels för att denna situation var relativt ny och ovan för oss båda men också för att vi ansåg att vi kunde få med oss mera information till vårt kommande arbete.

Den som blir intervjuad ska känna sig trygg där intervjun sker, och därför är valet av intervjuplats viktigt (Trost, 2007). Intervjuerna skedde på lite olika platser, dock var alla i förskolans miljö. Under fyra av intervjuerna satt vi i ett enskilt rum, där det var lugnt och tyst och vi blev inte störda. En av intervjuerna genomfördes i ett rum på avdelningen och några barn lekte i andra delen av rummet. Det var inget som störde intervjun enligt oss, men det kan säkert ha påverkat. Förskolläraren hade kunnat bli distraherad och tappat fokus på intervjun.

4.4

Databearbetning

Vi lyssnade på det vi spelat in och skrev direkt efter ner intervjuerna på papper, för att vi lättare skulle komma ihåg vad som sagts under intervjun. Patel & Davidsson (2003)

skriver att det är bra att påbörja analysen av intervjun medan man har det färskt i minnet och att det material man samlat in känns ”levande”.

När man genomför intervjuer finns det tre steg som man skall genomgå. I första steget ska data samlas in, i nästa steg analyserar man insamlad data. I det sista steget tolkar man all den information man har. Dessa tre steg behöver inte komma i en bestämd ordning utan kan användas parallellt. När kvalitativa intervjuer görs vill man ofta få fram olika slags mönster, som sedan blir en analytisk kategori (Trost, 2005). Efter att vi lyssnat och skrivit ner våra intervjuer påbörjade vi vår resultatdel, där citat från förskollärarna blandades med deras tankar och idéer.

4.5

Tillförlitlighet

Validitet innebär att frågorna som ställs ska mäta det som är avsatt att mäta (Trost, 2007). Vi ville ta reda på förskollärares uppfattning och förståelse för motorik i förskolan samt motorikens betydelse och förskollärares roll. Validiteten beskriver giltigheten på studien dvs. att man fastställer i vilken utsträckning man undersökt det man avsett att undersöka (Patel & Davidson, 2003). Vi har valt att stärka validiteten och tydliggöra vår resultatdel genom att använda oss av citat från intervjuerna. Vi valde att intervjua fem förskollärare. Vi måste veta att vi har en god reliabilitet genom att det vi gör utgörs på ett tillförlitligt sätt. En mätning ska vara stabil. Intervjuare bör ställa frågorna på samma sätt och situationen ska vara likadan. Detta avser att man har en reliabilitet, en tillförlitlighet i intervjusituationen (Trost, 2005). Sannolikheten att nå en hög reliabilitet är större ju mer strukturerade metoder som använts. Genom att se på de svar vi har fått in och om innehållet är det vi vill få fram kan vi se om säkerheten och stabiliteten är hög (Kylén, 2004). I undersökningen vi gjort anser vi att reliabiliteten är relativt hög då vi enligt Trost (2007) ställt intervjufrågorna på samma sätt till alla respondenter samt att situationen varit liknande för alla.

När vi jämför litteratur med vårt arbetssätt anser vi att validiteten och reliabiliteten i undersökningen är god. Vår validitet är god då vi undersöker det vi bestämt oss för att ta reda på. Våra intervjusituationer var till stor del lika och frågorna ställdes i samma ordning. Vi anser även att reliabiliteten var hög, då vi precis som Kylén (2004) beskriver använder oss av strukturerade metoder. Däremot måste man vara medveten om att generaliseringar inte kan göras mot alla förskolor.

I en undersökning ändras tillförlitligheten vid bortfall. Vid intervjuer är det inte vanligt med bortfall, men ibland blir personen i fråga sjuk eller har ändrat sig och vill inte medverka (Kylén, 2004). Den ena av förskollärarna som vi skulle intervjua på förskola A fick förhinder den dagen som det var bestämt för intervju. Det var svårt att hitta en ny dag som passade och det drog ut på tiden. Till slut bestämde vi att inte genomföra den intervjun, eftersom vi har fått fram rikligt med information av de fem genomförda intervjuerna.

En felkälla i vårt arbete kan vara att vi enbart genomförde fem stycken intervjuer i vår undersökning, vilket kan anses som lite. Fler intervjuer hade stärkt reliabiliteten ytterligare.

5

RESULTAT

Här nedan visas förskollärares uppfattning om barns rörelse i förskolan samt vad de anser vara deras egen roll. Vi har valt att skriva med en del citat för att tydliggöra det de sagt.

5.1

Syftet med rörelse i förskolan

Förskollärarna beskriver att barnen utvecklar mycket genom att vara i rörelse. Motoriken är det som barnen i de yngre åldrarna utvecklar främst genom att vara aktiva. Barnen utvecklar en mängd andra av kroppens funktioner genom att röra på sig. Rörelse förekommer i olika former både inne och ute på de olika förskolorna.

5.1.1

Utveckla sin motorik

Fyra av förskollärarna som intervjuades var överens om att barnen utvecklar sin motorik genom att röra på sig. De menar att motoriken är en viktig del i barns utveckling. De flesta anser att det framförallt är grovmotoriken som utvecklas när barnen rör på sig. Men några påpekar att även barnens finmotorik utvecklas genom rörelselek, till exempel vid lek i sandlådan.

”Naturligtvis den grovmotoriska utvecklar de ju” (F:2)

”... gräva i sandlådan där man kan träna på sin finmotorik” (F:5)

”Genom rörelse utvecklar barnen motoriken, både fin – och grovmotorik ” (F:3) ”Barnen utvecklar bland annat sin motorik” (F:4)

Att motoriken utvecklas bra hos barnen under förskoleåldern ser det som något positivt, att det är något som barnen senare har med sig.

5.1.2

Kroppens funktioner

Tre av förskollärarna anser att barnen utvecklar en mängd olika funktioner genom att röra på sig som till exempel koordinationsförmåga och kroppsuppfattning. De anser även att barnen utvecklar sin balans genom att röra på sig och att man kan koppla samman motoriken och inlärningen.

”Barn vill ju känna att de kan och behärskar så man får inte ha för bråttom till nästa steg... Utan att ta det lite... i barnens takt.” (F:1)

”De utvecklar sin koordinationsförmåga och kroppsuppfattning” (F:5) ”… även balansen utvecklas” (F:3)

En förskollärare anser att det är viktigt att barnen får tid på sig att ta sig igenom varje utvecklingssteg, så att de behärskar varje steg innan de ska gå vidare till nästa. Hon påpekar att det är betydelsefullt att ta hänsyn till varje barn så att svårighetsgraden på aktiviteterna sker utefter det enskilda barnets förmåga.

”Barnen är väldigt rörliga av naturen, det är ju deras sätt att utvecklas, att få röra på sig” (F:2) En förskollärare beskriver vikten av att barnen får möjlighet att lära känna sin kropp genom rörelse. Dessa chanser till att pröva på olika saker anser hon ges i förskolan, bland annat ser hon att miljön erbjuder barnen en god rörelseutveckling.

”För att bli en hel individ måste du få lära känna din kropp och du måste också kunna hantera din kropp i miljön du möter” (F:1)

5.1.3

Social förmåga

Två förskollärare beskriver att när barnen rör på sig och leker tillsammans får det öva sitt sociala samspel. För att en rörelselek skall fungera krävs att alla barnen är medvetna om vilka regler som gäller. Det är en stor fördel om dessa regler görs upp tillsammans. Då blir alla delaktiga i utformningen av leken, samtidigt som att alla har kontroll över hur leken kommer att fungera. Förskollärarna berättar även att vid just utformningen av en rörelselek är det bra om man som vuxen finns till hands och kan vägleda lite vid behov.

”...man får ett socialt samspel” (F:5)

”Samspelet barnen emellan utvecklas genom rörelse” (F:2)

5.1.4

Rörelseglädje

Att barnen känner glädje när de rör på sig anser förskollärarna betyder mycket för hur barnens inställning till att röra på sig blir. De ska uppleva att det är roligt att röra på sig, både när man gör det själv och tillsammans med andra.

”... det är ju en glädjefylld stund /.../ man har roligt tillsammans” (F:5)

... och rörelse är ju jätteviktigt, framförallt nu när man läser mycket i media om barns stillasittande (F:2)

”Barnen måste känna lust till rörelse” (F:3)

Idag står det mycket i tidningarna om att barn ofta är stillasittande framför datorn och TV. Detta är även något som förskollärarna vi intervjuat tagit fast på. De var överens om att barn behöver röra på sig samt att de mår bra av att vara i rörelse. En förskollärare menar på att det är viktigt att barnen rör sig mycket på förskolan så att de får med sig

det. Hon vill att barnen ska känna glädje i att röra på sig och att de själva ska vilja röra sig utan att det ska behöva vara påtvingat.

5.1.5

Lärande

Barnen utvecklar bland annat språket genom att samtidigt som de utför en rörelse berättar för varandra vad de gör. Barnen kan också återberätta för varandra efter att de har genomfört en rörelseaktivitet. Om barnen är aktiva och rör på sig under till exempel utevistelsen så har de lättare för att koncentrera sig sen när de kommer in. De tillägnar sig därmed nya kunskaper på ett bättre sätt.

”... Om man rör på sig så ger det ju en bättre koncentration.” (F:5) ”De utvecklar språket: - Titta hur högt jag klättrar!” (F:2)

5.1.6

Förberedelse för skolan

Barnen tillägnar sig nya kunskaper och förmågor genom att vara i rörelse. Förskolläraren anser att man kan koppla samman rörelse med ökat lärande. Genom att barnen är aktiva i förskolan får de lättare att tillägna sig nya kunskaper när det kommer till skolan. De kopplar detta till att om barnens motorik är väl utvecklad bidrar det till att barnens koncentrationsförmåga ökar.

”... ha stor nytta av när de sedan började skolan och skulle till exempel lära sig läsa.” (F:2 )

5.1.7

Hälsa

Två av förskollärarna kopplar ihop hälsa och rörelse. De anser att det var en viktig del i barnens liv. Rörelse bidrar till att barnen mår bra och att de känner sig trygga i sina egna kroppar. Det är därför betydelsefullt att barnen i förskolan får möjlighet att röra på sig och även känna glädje när de gör det. Förskollärarna anser att de har en stor och viktigt roll med att se till att varje barn erbjuds möjlighet till att röra på sig.

”HÄLSA, barn som mår bra, barn som känner sig själva, barn som är trygga i sina egna kroppar. Det är nog de viktiga ledorden.” (F:1)

”Barnen mår bra av att röra på sig” (F:2)

5.2

Möjligheter till rörelse

Förskollärarna berättar att rörelseaktiviteter förekommer i en mängd olika situationer på förskolan, både inomhus och utomhus. Barnen på förskolan är väldigt aktiva av naturen och rör sig mycket i vardagen. Exempel på planerade aktiviteter som förekom mer är skogspromenader och gympa i gymnastiskhallen.

5.2.1

Utomhus

Utevistelsen är något som alla avdelningarna lägger stor vikt vid och anser vara en bra miljö för barns rörelseaktiviteter. Två förskollärare berättar att det ser promenader som en aktivitet för barnen.

”Vi har utedag en gång i veckan och då har vi slutat med vagnar, så alla barnen går dit vi ska” (F:2)

”Vi går ju varje dag, eftersom vi äter mat i skolmatsalen” (F:4)

Förskolegården

När barnen är ute på förskolegården finns det möjlighet för dem att öva sin balans och att klättra.

”Och sen har vi ju ibland planerade lekar utomhus, mest utomhus det är ju så trångt inomhus” (F:4)

”I och med att vi har den gården som vi har, med lite skog, stubbar och stenar /.../.” (F:2) ”Ganska goda förutsättningar särskilt här när vi har en bra gård där man kan röra på sig” (F:4) Förskollärare 2 och 4 anser att förskolegården erbjuder goda förutsättningar till rörelse. De beskriver att de har en varierande gård som inbjuder barnen till att röra på sig. Även naturen runt omkring ger stora möjligheter till rörelse.

En av förskollärarna anser att deras förskolegårdar ger bra förutsättningar där miljön är utmanande och utvecklande för barnen.

”Det är ju bästa stället som finns för barn, här finns ju anpassad miljö, anpassade utmaningar... och lite svårare utmaningar som de till slut vågar ge sig på.” (F:1)

Skogen

En förskollärare anser att deras skogsutflykter är en del av barnens rörelse. Dels eftersom de får röra på sig under promenaden till skogen, men att de även planerar aktiviteter som genomförs när de är i skogen. Dessa aktiviteter innehåller ofta rörelser.

”Sen planerar vi skogsutflykter och då är det ju bland annat rörelser som finns med i tanken att det är ... viktigt.” (F:3)

5.2.2

Inomhus

Rörelselekar

Tre förskollärare vi intervjuat beskriver att många av rörelseaktiviteterna som sker inomhus är i olika former av rörelselekar. Dessa lekar förekommer till stor del i samband

med samlingar, då det oftast är en vuxen som finns med. Det förekommer rörelser på förskolan varje dag och då oftast spontant, men att det även sker vid planerade tillfällen.

”Vi planerar rörelser varje dag mer eller mindre, vår innemiljö gör det möjligt för barnen och det är ju en medveten innemiljö som vi har gjort för att de ska kunna röra sig.” (F:1)

”Ge tillfälle till att klättra och hoppa, göra sådana banor, ta fram madrassen som man får hoppa på ibland.” (F:2)

”Lite små gymnastik som lite rörelsesånger när vi har sångsamling och sen är de ju de naturliga lekarna... ’jaga mig’, ’leka tafatt’, ’krypa in under’.” (F:2)

Förskollärare 5 som arbetar på en avdelning med de yngsta barnen berättar att de brukar dela in barnen i mindre grupper under förmiddagen. De har möjlighet till att ha någon form av rörelselek. Hon anser att det var lättare att nå varje barn då de var i mindre grupp.

Massage

En förskollärare berättar att de har taktil stimulering med barnen och att massage kan räknas till en form av rörelseaktivitet. Barnen lär känna sina egna kroppar samtidigt som de lär sig att ta på och respektera varandra.

”... då kan jag tycka att en sådan aktivitet som massage också är en rörelseaktivitet. (F:1) Gymnastik

Två av förskollärarna som arbetar med de lite äldre barnen i förskolan berättar att de har tillgång till en gymnastiksal en gång varannan vecka. Det är väldigt uppskattat av barnen.

”Vi har ju gymnastiken varannan vecka som är jätteuppskattad.” (F:4)

”Vi har också gymnastik i en gymnastiksal, som vi går till varannan vecka.” (F:3)

Hinderbanor, ”basket-fia” och olika lekar som ”kom alla mina kycklingar” är några exempel på lekar/övningar som de gör när de har gymnastik.

5.3

Förskollärarnas roll

Förskollärarna vi intervjuat såg till största delen sin roll som att uppmuntra barnen till rörelse genom att själva vara aktiva och ha en positiv inställning. De berättar även att de hela tiden finns nära till hands för barnen.

5.3.1

Skapa möjligheter till rörelse

En förskollärare beskriver sin roll genom att de hela tiden ser till hur barnen utvecklas och att utvecklingen är en viktig del i barns liv. Hon berättar vidare att rörelse hör ihop med barnens prestationer längre fram då de börjar skolan och att det därför är viktigt att

barnen får möjlighet att gå igenom alla stegen i rörelseutvecklingen. Som till exempel nu när hon arbetar på en avdelning med yngre barn, måste hon se till att varje barn erbjuds möjlighet till att öva på att lära sig åla och krypa. För att sedan när barnen blir äldre och kommer till nästa avdelning klarar de olika övningar som de gör i gymnastiksalen.

”Visst det får ju inte vara sådär att de springer så att de gör varandra illa men det är väldigt lätt att stoppa barn, ’vi springer inte inne’, men de kanske håller på med en jättelek som jag kanske stör genom att stoppa dem. Det gäller att vara ödmjuk tycker jag... Att man uppmanar till rörelselek.” (F:2)

”Ge möjligheter till rörelse och inte bara säga ’nej, ni får inte lov att springa’ utan istället säga ’men då går vi ut och springer’. (F:3)

En förskollärare anser att hennes roll i barns rörelse främst är att hjälpa och stödja de barn som är i behov av det.

5.3.2

Uppmuntra till rörelse

En förskollärare anser att hennes roll är att vara inspiratör genom att uppmuntra till lek och rörelse och då gärna till sång och musik. Hon beskriver även att barns rörelse ska vara lustfylld och att barnen ska känna glädje i att röra på sig.

”Det är ju att vara inspiratör, locka dem till det där roliga.” (F:5)

Några av förskollärarna ser det som betydelsefullt att fokusera på vad barnen kan istället för att hitta det de inte kan. De anser att de har som uppdrag att se till det positiva hos varje individ, och att uppmuntra barnen till att röra på sig.

”Uppmuntrar, lockar med ’kom nu ska vi leka och sjunga’.” (F:5)

”Uppmuntran och även planerade aktiviteter så de får röra på sig, som man vet barnet är intresserat av.”(F:3)

5.3.3

Vara en förebild

En förskollärare beskriver vikten av att man som pedagog själv är aktiv och därmed lättare kan inspirera barn att röra på sig. Hon anser att man som pedagog måste försöka vara positiv och se till möjligheter.

”Genom att själva vara aktiva:” (F:1)

Barnen härmar gärna det den vuxne gör, så förskolläraren anser inte att det är svårt att vara en aktiv förebild för barnen. Det är lätt att få barnen att röra på sig, genom att själv vara aktiv i verksamheten.

”Jag var på gympa i lördags och då gjorde vi de här rörelserna och så visar man det och då stannar alla upp och vill göra likadant. De gör gärna det den vuxne gör.” (F:2)

5.3.4

Bemöta inaktiva barn

Förskollärarna anser sig inte ha några barn som inte vill röra på sig men att det finns en del barn som är lite bekväma av sig. De påpekar dock att dessa barn ändå får sin rörelse då de rör på sig mycket när det är ute. Alla förskollärarna var överrens om att barn som inte vill röra på sig inte var något problem i förskolan. Barnen rör sig naturligt varje dag, både inomhus och utomhus.

”Sen blir det ju annorlunda när dom blir äldre för där finns det ju en data, det kan ju bli så att man fastnar där:” (F:2)

”Det är sällan man har sådana barn i förskolan. Vi har ju någon som är lite bekväm, men ofta så rör de på sig när de är ute i alla fall.” (F:4)

”Då måste man hitta möjligheter för dem att röra sig, jag har aldrig varit med om någon som inte har velat röra på sig men däremot kanske man måste pusha på en del, hitta deras intresse.” (F:3) Några av förskollärarna ser en större svårighet att inspirera barnen till att röra på sig när de blir äldre, då de ofta finns en dator på avdelningen. Det är lätt att barnen kan bli stillasittande länge framför datorn. Barnen glömmer bort att röra på sig då de tycker det är roligt att sitta framför datorn. Liknande kan inträffa om barnen börjar pärla halsband eller något liknande. Det kan bli så att de sitter och gör detta en hel förmiddag och tänker inte på att röra sig. Vid dessa tillfällen är det viktigt att pedagogen växlar aktiviteter.

5.4

Hinder med rörelse i förskolan

Förskollärarna vi intervjuat såg en del olika hinder för att genomföra rörelse i förskolan. Det som hindrar mest är pedagoger och föräldrars rädsla. De upplever ibland att det barnen vill göra är farligt och stoppar dem. Trånga inomhuslokaler och brist på resurser anses även det vara ett hinder i vissa situationer.

5.4.1

Pedagoger och föräldrars rädsla

Ingen av förskollärarna anser att det fanns några större hinder till rörelse i förskolan, däremot påpekar de att det ibland finns vissa svårigheter med att utföra rörelse. En förskollärare tycker att föräldrars och pedagogers rädsla är det största hindret. De stoppar eller förbjuder ibland barnen till att göra saker, för att de tror att det är farligt för dem. Förskolläraren menar att barnen ska få prova sig fram och att pedagogerna alltid ska finnas tillhands.

”... föräldrar och pedagogers rädsla... det är nog det största hindret, att ’men tänk vad farligt’ men det är ju inte farligt om vi är med.’ (F:1)

5.4.2

Trånga inomhuslokaler

Tre av förskollärarna anser att innemiljön är ett hinder för rörelse i förskolan. Möjligheten till rörelse inomhus är inte särskilt stor. De barn som vill och är i behov av att röra på sig kan ibland få stå tillbaka för att invänta en pedagog som har tid till att följa med ut. I dessa situationer är resurserna ibland dåliga.

”Om man är för få vuxna kan det bli att man får säga att ’du får vänta’, och då kan man väl känna ibland att det kan vara ett hinder.” (F:3)

”Och det är ju så att vi har en väldigt liten plats inne för rörelse.” (F:3)

”Om man ser till den här avdelningen så är det faktiskt dåliga förutsättningar med trånga utrymmen.” (F:5)

Trånga utrymmen är något som förskollärare anser vara ett hinder på förskolan då detta bidrar till att barns möjligheter att röra på sig försämras. De utrymmen som finns är för små och inbjuder ej till rörelse.

5.4.3

Brist på resurser

Förskollärare 3 beskriver att personalen ibland kan vara ett hinder då barnen vill gå ut och röra på sig. Hon kan ibland själv känna att barnen tappar gnistan i och med att det får göra något annat medan de väntar på att få gå ut och leka det som de planerat. Hon önskar att de barn som vill gå ut och röra på sig alltid ska ha den möjligheten och att det alltid skall finnas personalen som kan följa med barnen. Barnens spontanitet förstörs på sätt och vis då de får vänta anser hon.

”Om man är för få vuxna kan de bli att man får säga till barnen att de får vänta med att gå ut och det kan ibland kännas som ett hinder” (F:3)

5.4.4

Sammanfattning av resultat

Förskollärarnas syfte med rörelse i förskolan beskriver att barn utvecklar sin motorik, kroppens funktioner och den sociala förmågan. Rörelseglädje är något de anser har stor betydelse för barns vilja att röra på sig. Förskollärarna tar också upp att rörelse kan bidra till att barn lär sig saker och ger barnen en bättre koncentration. Rörelse ger även en god hälsa och förbereder barnen inför skolan. Det förekommer en mängd olika rörelseaktiviteter i förskolan. Utomhus är det promenader, lek på gården och skogsutflykter som innehåller varierande rörelseformer. Rörelselekar, massage och gymnastik är några exempel på rörelseaktiviteter som sker inomhus. Förskollärarna anser sig ha en viktig roll genom att skapa möjligheter till rörelse, uppmuntra till rörelse och vara goda förebilder genom att själva vara aktiva. De beskriver även hur man kan bemöta inaktiva barn på bästa sätt. De hinder som förskollärarna beskriver är pedagogers och föräldrars rädsla, trånga inomhus lokaler och brist på resurser.

6

DISKUSSION

Läroplanen för förskolan, Lpfö98 tar upp betydelsen av motorik och att förskolan skall erbjuda barnen möjligheter att röra på sig. Även tidigare forskning visar att rörelse är en oerhört viktig del i barns utveckling, och då främst den motoriska utvecklingen. I detta avslutande kapitel diskuteras teoretikers perspektiv och jämförs med resultatet som framkommit av intervjuer med förskollärare samt våra egna tankar och erfarenheter.

6.1

Syftet med rörelse i förskolan

Dessen (1990) beskriver barns personlighetsutveckling och visar en modell (Figur 1), där den motoriska utvecklingen har stor betydelse för den sociala, emotionella, kognitiva och fysiska utvecklingen. Alla förskollärare i undersökningen inser vikten av motorik i förskolan och att det är en betydelsefull del i barns utveckling. Förskollärarna är medvetna om att den motoriska utvecklingen medverkar till en mängd andra färdigheter som barnen utvecklar. Förskollärarna beskriver att barnen bland annat utvecklar koordinationsförmåga, kroppsuppfattning och sin balans genom rörelse. Modellen beskriver att den sociala förmågan utvecklas efterhand som barnen tillägnar sig de motoriska färdigheterna. När barnen rör på sig och leker tillsammans anser förskollärarna att barnen utvecklar ett socialt samspel. Precis som teorierna visar är förskollärarna medvetna om att barnens sociala förmågor utvecklas i samband med den motoriska utvecklingen. Klinta (1998) visar en helhetssyn på barns utveckling. Hon beskriver att de motoriska, emotionella, kognitiva och sociala förmågorna utvecklas i samspel med varandra, vilket både Dessen (1990) och de förskollärare vi intervjuat tagit upp ovan.

Jagtöien m.fl. (2002) beskriver att barnen genomgår fyra faser i den motoriska utvecklingen. I varje fas finns en fysisk utveckling, mognad och ett lärande som är utmärkande och viktig för barnets utveckling. Dessa fyra faser lägger grunden för den kommande utvecklingen. Förskollärarna betonar betydelsen av att barnen i förskolan får träna de grundläggande rörelserna som till exempel åla, krypa, gå och springa. Det gör att barnen blir förberedda och redo för nästa utvecklingssteg. Genom att studera Jagtöiens modell (Figur 3) ser vi att det är viktigt att barnen utvecklar olika förmågor i varje steg och att de får den tid de behöver för att tillägna sig nya färdigheter.

Grindberg & Jagtöien (2000) beskriver grovmotorik som de stora rörelserna barnen lär sig under sin utveckling. I takt med att barnen behärskar de olika rörelserna utvecklas deras grovmotorik, vilket också förskollärarna i undersökningen tar upp. Även Ellneby (2007) anser att barnens motoriska utveckling är en process som tar tid, och att det är viktigt att barnen ges denna tid som de behöver. Enligt Klinta (1990) ligger det grovmotoriska färdigheterna till grund för det finmotoriska. Det överrensstämmer med förskollärarna i undersökningen som påpekar att även finmotoriken utvecklas genom rörelseaktiviteter, till exempel när barnen leker i sandlådan.