Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
30 hp Hälsa och samhälle
EN SYSTEMATISK
LITTERATURSTUDIE OM
NEGATIVA KONSEKVENSER
FÖR BARN SOM VÄXER UPP
MED MISSBRUKANDE
FÖRÄLDRAR
JOE EL SAYAH
Innehållsförteckning
Inledning………..5
Bakgrund………8
Syfte & frågeställningar………...10
Definitioner………..…11
Metod……….12
Systematisk litteraturstudie………..12
Datainsamling och urval………..13
Analys av data………..15
Reliabilitet & Validitet………….………15
Förförståelse……….16 Forskningsetiska principer………...16 Arbetsfördelning………..16 Teori………...18 Anknytningsteorin………18 BBIC………19 Resultat………...20
Missbrukets konsekvenser för barn under uppväxten………. 20
Barnets syn på socialtjänst och andra vuxna i sin närhet……….27
Diskussion………..41
Metoddiskussion……….. 45
Förslag till vidare forskning………. 46
Abstract
This study examines children and adolescents growing up with parental substance abuse in the home environment. Our main purpose of the study is to evaluate the consequences on children that can occur when parents are using different kinds of substances such as drugs or alcohol. The study also aims to examine how children view professional support. Our result has shown that a lot of children and
adolescents struggle with their emotions and thoughts when growing up with parental substance abuse. There is no consequence for just one child, there is a variety of consequences since children give different views on the addiction. Some experience that they could not express their feelings and expressed feelings of sadness and emptiness.
Other children could embrace the role as a caregiver since the parent was not able to take care of the children properly and satisfy their needs. They were affected both physically and mentally living under such circumstances. Even though they were living with the parental substance abuse they felt they could never talk about it which gave them emotions of being invincible and being left out. Some had a negative view on the social service and other health professionals working with children because they felt that many people did not acknowledge the problem while others felt happy because they finally got the chance to speak someone professional how could help them deal with their emotions and struggles. The
discussion pays attention to the struggles children and adolescents must deal with
and brings up how it sometimes can be hard for professionals to work with families where there is parental substance abuse.
Keywords: Parental substance abuse, children, professional support, struggles and feelings.
Abstrakt
Den här forskningsstudien utforskar barn och ungas uppväxt med missbrukande föräldrar i hemmiljön. Vårt huvudsakliga syfte med studien är att undersöka vilka konsekvenser barnen utsätts för i samband med föräldrarnas användande av olika substanser som droger eller alkohol. Denna studie riktar också in sig på att
undersöka hur barnen ser på socialtjänst och andra yrkesverksamma. Vårt resultat har visat på att många barn och unga har svårigheter med deras känslor och tankar under sin uppväxt med missbrukande föräldrar. Det finns inte bara en konsekvens för ett barn utan konsekvenserna varierar eftersom barnen ger olika synsätt på missbruket. Vissa barn upplever att de inte kunde uttrycka sina känslor och kunde känna sorg och tomhet.
Andra barn kunde anamma rollen som omsorgsgivare eftersom föräldern eller föräldrarna inte hade möjlighet att ta hand om sina barn eller tillfredsställa deras behov. Barnen sattes under fysisk och mental press sett till förhållandena. Även när de bodde med sina missbrukande föräldrar så kände de att de inte kunde tala om det vilket gav de känslor av att vara osynlig och utanför. Ett antal barn hade ett negativt synsätt på socialtjänst och andra professionella som arbetade med barn eftersom de kände att ingen tog sig an på problemet och det förbisågs. Samtidigt som andra barn kände glädje eftersom de fick tala ut om sina problem med någon professionell där de kunde få hjälp att hantera sina känslor. Diskussionen
uppmärksammar svårigheterna som barnen behövde ta itu med och tar upp hur det ibland kan vara svårt för socialarbetare och andra professionella att arbeta med familjer där det förekom föräldramissbruk.
Inledning
Barn och unga är i behov av föräldrar som kan ge känslor av trygghet och kärlek. Föräldrarna är de som ska vara barnens stabila ankare som de ska kunna gå till när de känner sig rädda eller osäkra. Det finns dock barn som under sin uppväxt inte får deras behov tillgodosedda och tryggheten de behöver (Socialstyrelsen 2009). Föräldrars brister i sin föräldraroll kan bland annat bero på missbruksproblematik hos en eller båda föräldrarna. Det kan vara svårt för föräldrarna att se barnets behov på grund av missbruket som också hindrar föräldrar från att ge kärlek och uppmärksamhet till barnet. I stället för värme och kärlek så skapar föräldrarna osäkerhet och förtvivlan vilket sätter barnet under stor press med mycket ansvar (Socialstyrelsen 2009).
Den enskilda har rätt till stöd och hjälp från samhället som har ett ansvar att upprätthålla det enligt socialtjänsten. Missbrukare behöver olika typer av insatser beroende på hur tungt och svårt missbruket egentligen är. Förebyggande insatser i öppna eller slutna former. Det förekommer nästan alltid psykologiska och sociala följdproblem för människor som missbrukar (Börjeson & Börjeson 2017).
Missbruket för med sig en rad olika problem som den enskilda kan erfara som exempelvis misskötsel av hälsa, dålig ekonomi då mycket av pengarna går till att finansiera sitt missbruk. bostadssituationen kan förvärras. Det påverkar även relationer som är präglade av svek och att folk börjar ta avstånden från den enskilde. Det blir även extremt svårt att kunna ta sig in på arbetsmarknaden som missbrukare (Börjeson & Börjeson 2017).
Den enskildes missbruk påverkar inte bara enbart den själv utan människor i sin omgivning också, särskilt sina närstående, även de har rätt till stöd och omsorg från socialtjänsten (Börjeson & Börjeson 2017).
Uppväxten med missbrukande föräldrar kan resultera i bland annat oro för barn, problematik samt svårigheter i skolan och i längden andra negativa konsekvenser (Socialstyrelsen 2013). Omvårdnad och trygghet är något som barn och unga behöver av vuxna. Barnets föräldrar är ofta de som är de trygga vuxna men i många fall är det inte så. Det förekommer många fall där föräldrarna som ska ses som trygghetsfigurer inte är kapabla till att tillgodose barnets behov. Det kan finnas många skäl och anledningar till att man som förälder brister i sin omsorg och det har visat sig att missbruk och beroende är en faktor till just det
(Socialstyrelsen 2013).
Barnen påverkas av föräldrars missbrukande vanor som också blir problematisk i den mening att vardagen påverkas vilket omfattar den känslomässiga atmosfären, konfliktnivån samt föräldraansvaret. Om det inte finns något sätt där man kan ventilera svårigheterna så kan det leda till att de blir mer problematiska. Det kan alltså bli tabu att prata om problemen, det kan bli skamfyllt eller göra för ont för föräldrarna att kunna diskutera de. Detta innebär också att barn kommer själva på egen hand försöka förstå vad som sker, försöka hantera eller bära problemen själva och tar ofta på sig skulden för att saker är som de är. Barnet skapar en egen bild av vad beroendeproblemen har resulterat i, mer specifikt som i form av känslor och upplevelser som barnet kan ha behov av för att förstå och sätta ord på. Barnet behöver vägledning och någon som kan tala om för den att det den går
igenom är normalt, att känna och uppleva de saker som händer när föräldrarna fastnar i ett missbruk. För barnen kan det vara väldigt förvirrande och kan vara behov av förklaringar och förståelse om vad som sker. Den kan vara i behov av att få bekräftelse samt erkännande vilket ger den stöd i sin problemlösning och hur barnet försökt vara beskyddande av sig själv och sin familj. Barnet behöver skyddas så mycket som möjligt från att uppleva föräldrars missbruk
(Socialstyrelsen 2012).
Forskning visar att effekterna av att föräldrar som missbrukar olika typer av substanser kan leda till försummelse av barnens uppväxt. Uppväxten med föräldrar som har ett missbruk kan påverka barnens kognitiva, emotionella och beteende utveckling. Många barn som har föräldrar som missbrukar alkohol eller droger har generellt svårt med känslomässig reglering och har det svårare i skolan vilket leder till att de hamnar efter sina kamrater rent akademiskt. Barn till
missbrukande föräldrar är mer benägna till att missbruka olika substanser. Försummade föräldrar tenderar till att ha barn med samma resultat där barnen lider som följd av föräldrarnas missbruk av olika substanser (Hughes 2014). Svårigheter i kognitiv utveckling har dokumenterats bland CSAP (Center for Substance Abuse Prevention). När barn är utsatta för alkohol eller droger i livmodern samtidigt som mamman är gravid så kan det leda till att hjärnans funktion kan äventyras samt drabbas av skador. Det kan senare leda till problem med kognitiv bearbetning (Hughes 2014).
Socialarbetare som arbetar med vuxna i missbruks- och beroendevård arbetar utifrån ett vuxenperspektiv. Det innebär att socialarbetare och arbetet de utför ibland kan fokusera för mycket på de vuxna i den process där man försöker skapa en grund eller allians att bygga vidare på. Det kan resultera till att barn hamnar i skymundan (Socialstyrelsen 2012).
Genom olika strukturerade bedömningsmetoder och andra frågor så blir barnen känna för utredaren som sköter ärendet. Ofta är det så att endast utredare och behandlare inom missbruks- och beroendevården är de enda som känner till barnens problematik i en familj. I socialtjänstlagen finns anmälningsskyldigheten som en plikt och ett ansvar att se till att uppmärksamma barnens behov och stöd. (Socialstyrelsen 2012). Det finns en lagstadgad inom landstingens beroendevård och för hälso- och sjukvårdspersonal inom övrig missbruks- och beroendevård med skyldighet att uppmärksamma barns behov av information, råd och stöd om det skulle visa sig att föräldrarna missbrukar alkohol eller andra
beroendeframkallande rusmedel. (2 g hälso- och sjukvårdslagen; 6 kap. 5 § patientsäkerhetslagen). I alla fall så träffar yrkesverksamma personer med
missbruk och beroende som är vårdnadshavare till barn. Det är väldigt viktigt som professionell att uppmärksamma barn och deras rättigheter samt tillgodose deras behov av stöd och hjälp. Det håller inte att enbart fokusera på missbruket i utredningar inom missbruks- och beroendevården utan det är väldigt viktigt att undersöka hur det påverkat relationer samt samvaron i familjen (Socialstyrelsen 2012).
Adekvat för socialt arbete
Missbruk är ett utbrett problem i dagens samhälle och det är viktigt att uppmärksamma detta som ett socialt problem. Att barn som växer upp med missbrukande föräldrar får stöd och hjälp är viktigt för det sociala arbetet. Socialarbetare stöter på missbruk inom diverse områden och vi som blivande socionomer känner att denna problematik är väldigt relevant.
Det finns inget självklart svar till vad sociala problem är även om det diskuteras i medier som om det vore uppenbart. Det tas numera för givet att alkohol- och narkotikamissbruk, kriminalitet, hemlöshet samt prostitution är sociala problem. Det betyder att nämnda sociala problem betraktas som “sociala problemgrupper”. Dessa exempel på sociala problem är något som ofta kan ske i det moderna samhället (Meuwisse & Swärd 2017).
Yrkesverksamma inom socialt arbete kan hjälpa barn som lever i en problematisk miljö där en eller två föräldrar missbrukar. Detta är därför också relevant för social arbete i den mening att ny kunskap kan uppstå eller ett utvecklande av redan befintliga stödinsatser för barn som får bevittna missbruksproblematik i hemmet. Undersökningen är kopplad till socialt arbete och kan bidra med nya perspektiv eller kunskaper för de yrkesverksamma i sitt stöd för att hjälpa personer som missbrukar.
BAKGRUND
I det här avsnittet så kommer vi att lyfta fram ämnet vi valt att forska om. Barnets uppväxt med missbruket kommer att presenteras samt de negativa konsekvenserna som missbruk medför och vilken påverkan det har.
Uppväxten i en hemmiljö som präglas av missbruk
Förhållandena som barn får växa upp under kan variera beroende på hur allvarliga situationerna är när antingen en eller båda föräldrarna missbrukar någon form av substans. En viktig omständighet att ta hänsyn till är hur föräldrarna kan uppfylla barnets behov i ett tillstånd där missbruket kan komma att spela en roll
(Socialstyrelsen 2009).
Familjens band och relationer kan påverkas av föräldrarnas missbruk vilket innebär ofta att det också för med sig en rad olika problem och svårigheter.
Problemen som missbruket kan föra med sig påverkar föräldraskapet i den mening att en förälder kan bland annat bli emotionellt otillgänglig, uppmärksammar inte barnet, kan retas upp väldigt enkelt och blir nejsägande (Socialstyrelsen 2009). Enligt Socialstyrelsen finns det studier som påvisar att barn som växer upp med föräldrar med missbruksproblem har större risk att bli vanvårdade än exempelvis andra barn som inte har föräldrar med missbruksproblem (Socialstyrelsen 2009). Varför barn med föräldrar som har problem med missbruk löper större risk till försummelse ligger bland annat i att föräldern brister i sitt föräldraskap under missbruket. Exempel på detta är att föräldern slarvar i tillsynen över barnet samtidigt som den inte längre har någon ork till att engagera sig i sitt barns
aktiviteter eller vad den behöver (Socialstyrelsen 2009). Detta leder i sin tur till att barnet kommer försöka hitta nya sätt att få förälderns uppmärksamhet och det kan vara genom att bete sig olämpligt och på ett mer extremt sätt som ofta leder till att barnet får negativ respons av föräldern (Socialstyrelsen 2009).
Under uppväxten med missbrukande föräldrar så är det väldigt svårt för barnen i sådana familjesituationer att kunna tala ut om deras upplevelser och känslor om missbruket. Det blir en dysfunktionell form av kommunikation vilket påverkar barnen på ett kognitivt och emotionellt sätt. Det blir den där regeln om tystnad som är oskriven men den finns där vilket innebär att barnet inte kan tala om svårigheterna som finns inom familjen (Tedgård et. al 2018). Tystnaden och förnekelsen som finns i familjen influerar barnet på så vis att den kan komma att ha en negativ internaliserad bild av sig själv och sin egen familj. (Tedgård et. al 2018) lyfter upp den rädslan som personerna i studien brukade känna under sin barndom vilket grundar sig i hot och fulla föräldrar men också rädslan att bli övergivna eller lämnade. De substansmissbrukande föräldrarna som också lever i den förnekelsen, tvingar den på barnet och tystar ner den som försöker tala om det och kan enligt forskning inte ses som något mer än “missledande lärare” (Tedgård et. al 2018).
I deras sätt att beskriva deras beteende samt barnens upplevelser av de så kommer det därefter matas in i barnens huvud. Barnet kommer inte förstå vad som händer i och med att föräldrarna fortsätter förneka och att inte prata om händelserika situationer. Om föräldrarna förblir tysta så kommer barnet själv försöka förstå överväldigande eller hotfulla situationer och bearbeta det den har upplevt men den har dock inte fått någon hjälp med det. Det kan leda till att barnet tar på sig
ansvaret för vad den har bevittnat och ibland också skylla på sig själv (Tedgård et. al 2018). Detta påverkar i sin tur barnet kognitivt på det sättet att
kommunikationsmönstren skapar snedvridningar samtidigt som det också influerar deras emotionella respons till världen. Som konsekvens av det här kan barnet alieneras från sig själv eller också utveckla dissociativa störningar (traumatisk stress) där barnet upplever frånkopplingar från sina tankar, minnen, handlingar eller identitet. Detta är problematiskt då det också innebär distansering från både sig själv och människor som orsakar problem i det vardagliga livet (Tedgård et. al 2018).
Syfte & frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka konsekvenserna för barn som växer upp med föräldrar som har olika substansmissbruk samt vilka insatser barn behöver och efterfrågar för att uppmärksamma och tillgodose barnens behov. Frågorna kommer att besvaras genom vald metod. Frågorna som ska besvaras utifrån studien är följande:
• Vilka konsekvenser utsätts barn till substansmissbrukandeföräldrar för? • Hur upplever barnen socialtjänsten och vilka insatser efterfrågas?
Definitioner
Missbruk
Missbruk är när något används i överdrift och till slut blir okontrollerbart vilket vanligt vis gäller alkohol, narkotika eller andra substanser som har euforiserande effekter. De olika substanser kan leda till missbruk vilket är resultatet av
överdriven konsumtion av en substans eller att substansen har
beroendeframkallande effekter (ne.se). Missbruk definieras som en överdriven användning av ett visst medel eller substans. Följderna till detta är sociala problem, omdömeslöst risktagande och trots att problemen är tydliga så kommer användningen att fortsätta (Johnson & Richert 2017). Missbruk gäller inte enbart för narkotika och alkohol utan ordet har en omfattande användning som ut. Ordet missbruk används också för att beskriva exempelvis spelmissbruk eller
sexmissbruk vilket visar på olämplighet vid överdrivna upprepanden av aktiviteter (Johnson & Richert 2017). Missbruk har också negativa sociala konsekvenser för både användaren själv och människor i sin egen närhet (Johnson & Richert 2017).
Beroende
I beskrivningen av enskildas alkoholmissbruk så är ett vanligt tema som
kännetecknar substansanvändningen ordet beroende. Ett beroende innebär att den enskildes handlingar blir begränsat. När beroendet tar över så blir det väldigt svårt för den enskilda att välja sitt handlande (Börjeson & Börjeson 2017). Det spelar ingen roll om den enskilde vill sluta missbruka, missbruket har redan tagit över vilket tvingar individen att fortsätta med det. Beroendet av substanser sätter stopp för människan och vilka ambitioner den har i livet, den gör även jobbet svårare för de yrkesverksamma att kunna hjälpa och stödja individen som har ett beroende (Börjeson & Börjeson, 2017). För individen blir det också svårt att förändra sitt liv när beroendet redan har övertaget, människan blir i den meningen “slav under lasten” (Börjeson och Börjeson 2017).
METOD
I detta kapitel har vi tänkt att redogöra för vår metodologiska ansats, vårt urval och tillvägagångssätt. Vi kommer även att beskriva vår forskarroll och våra etiska överväganden. Här gör vi också avgränsningar och begränsningar som vi sett med studien
Metod och metodologiska överväganden
Systematisk litteraturstudie
En förutsättning för att kunna göra en systematisk litteraturstudie är att det finns tillräckligt antal studier av god kvalitet. En systematisk litteraturstudie innebär att systematiskt söka, sammanställa, kritiskt granska och analysera redan existerande material. Det är väldigt viktigt att det redan finns tillräckligt många studier gjorda inom området annars är en annan metod lämplig (Forsberg Wengström).
I denna studie så har vi inte kunnat utföra intervjuer eftersom med rådande
restriktioner med anledning av Covid-19 som utgjort ett förhinder. Istället valde vi att göra en systematisk litteraturstudie för att besvara våra ställda frågeställningar i undersökningen. Vi var osäkra om hur mycket relevanta studier som undersökte barns konsekvenser av föräldrarnas missbruk så vi sökte efter artiklar för att prova och se att vi får fram tillräckligt med information.
Med det resultat vi fick av nuvarande forskning inom området så kände vi att en systematisk litteraturstudie var lämplig för att besvara vår frågeställning.
Systematisk litteraturstudie har definierats som en studie som man ska kunna replikera. Det är en vetenskaplig och transparent process som syftar till att reducera skevheter så långt som möjligt genom utförliga sökningar för litteratur (Bryman 2016).
Systematiska litteraturstudier har fått mycket uppmärksamhet på senare tid och därför är det också viktigt att beskriva några huvudsakliga grunder. Syftet med studien måste vara tydligt eftersom granskningen kräver ett konkret syfte så man kan bestämma mer konsekvent vad som ska vara med och vad som inte ska vara med. Sedan måste man formulera kriterier där som styr vilka studier som väljs ut för att användas i den tidigare forskningen i studien. Det går att begränsa urvalet av artiklar man hittar genom att gräns sätta de till en viss tidsperiod. Det går även att bara ta artiklar som exempelvis är geografiskt baserade där man antingen kan välja ut de från ett specifikt land eller också välja att ta med artiklar som enbart är på ett visst språk. När man granskar studien systematiskt så ska forskaren leta efter och införliva i granskningen alla studier som har uppfyllt kriterierna.
Sökandet för att hitta relevanta artiklar ska grundas på nyckelord och termer som är av betydelse för syftet i undersökningen (Bryman 2016). Strategin av sökningar som används ska kunna vara möjliga att replikera och upprepa och ska beskrivas i termer. Granskaren ska också avgöra vilka publikationer den ska ta med i sin informationssökning genom att inkludera eller exkludera artiklar den hittar (Bryman 2016).
Datainsamling och urval
Vi letade efter relevanta artiklar genom att använda oss av en tematisk
innehållsanalys. Proquest (Psycinfo) användes som databas för att hitta artiklarna. Sökningen av artiklarna gjordes mellan den tredje och elfte december.
Sammanlagt så består vår litteraturstudie av artiklar som besvarar vår problemformulering. När vi granskade artiklarna så använde vi oss av olika inklusionskriterier. Kriterierna var att artiklarna skulle vara “peer reviewed”. Med andra ord att forskare som är insatta i ämnet och som granskat artikeln valt att godkänna den efter processen (search.proquest.com). Vi kollade mellan två olika databaser, både Sociological Abstracts och Psycinfo men båda två tillhörde Proquest så vi bestämde oss för att hålla oss till Proquest. Av alla sökningar så kom vi fram till nio vetenskapliga artiklar, vi fick betydligt fler artiklar men efter att ha läst igenom dessa så visade sig att de inte var lika relevanta som de övriga och kunde inte svara på vårt syfte och frågeställningar.
Vi valde att avgränsa vårt sökval genom att endast använda artiklar publicerade mellan 2010-2020 och endast använda oss av studier skrivna på engelska. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades eftersom det passade temat i vårt arbete och för att få olika nyanser i vår studie.
En del av våra exklusionskriterier var att sortera bort artiklar publicerade före år 2010 eftersom vi ansåg att vårt fokus låg på aktuell forskning och att det finns en risk att studier och forskning gjord innan 2010 inte längre är aktuell. Den andra exkluderingskriterien var att sortera bort svenska artiklar då det för oss framkom att de inte hade samma kvaliteter och bredd som artiklarna publicerade på engelska.
Valet av artikel gjorde vi också genom att först kolla på titeln efter sökningen för att se om det mötte syftet med vår studie. Om det mötte kriterierna så gick vi vidare till abstractet och läste för att vidare skaffa oss en förståelse om vad
artikeln handlar om. Om vi tyckte artikeln passade vårt ämnesområde som handlar om barns konsekvenser under uppväxten med missbrukande föräldrar så klickade vi in på “full text” för att läsa igenom den i stora drag och till slut föll valet på det som var mest relevant för oss samt om artikeln var “peer viewed” att presentera som tidigare forskning.
Vi var mycket noga med detta under vår sökning eftersom artiklarna vi valt är “peer viewed” vilket innebär att andra verksamma inom samma område har läst igenom artiklarna . Vi fick även välja bort artiklar som vi ansåg inte var
överensstämmande med vårt syfte och det kunde vara artiklar som beskrev föräldrars perspektiv av att bo tillsammans med sina barn eller unga som missbrukar substanser. Det blev efter litteratursökningen som valdes ut som är baserade på syftet och ska kunna besvara våra frågeställningar. Vi har även gjort en bedömning av varje artikel vi har valt ut, bedömningen är baserad på en mall som består av tio frågor som hjälper oss lista ut om artikeln är relevant för vår forskning eller inte. På så sätt kunde vi analysera kvalitetsgranskningen på varje artikel (Moola et al. 2020).
Tabell för sökningar och antalet träffar:
Sökval i databaser Sökord Antal träffar Valda artiklar Proquest “parental substance” AND “consequences”
AND “children”
6 1
Proquest “Children” AND “growing up with parental
substance abuse”
19 5
Proquest “Children” AND “substance abusing parents”
AND “intervention” AND “social work”
15 0
ProQuest “childhood experience” AND “parental
substance abuse”
249 0
ProQuest “effects of parental substance abuse on children” 124 1 ProQuest “Children’s experience with parental substance
abuse”
Analys av data
Vi har valt att använda oss av en tematisk innehållsanalys eftersom metoden rör analys av dokument och texter där forskaren också aktivt letar efter konkreta mönster eller teman i texter. Vi började först med att koda och kategorisera
materialet vilket är en fas som är väldigt viktig för att analysera materialet (Larsen 2018). Efter att vi kodat materialet så blev det sedan mycket lättare att hitta teman och mönster som förekommer i texten. Dock är ett problem att skilja på vad som är relevant och inte relevant eftersom vi fick tänka efter väldigt noga på vad vi skulle ta med. Allt framstår som viktigt, speciellt i stora texter när man försöker plocka ut det viktigaste för arbetet (Larsen 2018). Efter att vi analyserat materialet så gick vi vidare och försökte hitta samband och ofta förekommande mönster i texterna. Detta gjorde vi genom att läsa texten flera gånger för att först skapa oss en förståelse och sedan mer specifikt leta efter teman som regelbundet förekom i texten. Vi tog hjälp av ett datorprogram som kallas för Atlas som hjälpte oss hitta teman.
Av artiklarna vi använde så lade vi in alla dokumenten i programmet och sedan började vi söka efter relevanta ord. När vi hade sökt så filtrerade programmet bort resten och gav oss resultat på sökorden vi använde för att urskilja teman ur texten och vissa ord visade sig dyka upp i flera artiklar. Om det var konkret så gick vi tillbaka till artiklarna och kollade vad som stod och sedan kollade vi på vår text och läste stycket där orden dykt upp. På så sätt kunde vi plocka ut våra teman ur texten på ett smidigt och effektivt sätt som hjälpte oss besvara syfte och
frågeställningar. Programmet besparade oss mycket tid. Vi gick även igenom varje artikel för sig för att gemensamt hitta mönstren. Vi ville vara säkra på att vi inte missat något i och med att vi använt oss av ett program och ville därför försäkra oss om att vi fått med allting.
Reliabilitet & Validitet
Reliabilitet avser mäta om det går att replikera en studie. Det vill säga om det går att upprepa en studie och ändå få samma eller liknande resultat. Vår uppfattning är att det är mycket lättare att replikera en studie om den baserar sig på intervjuer i stället för en samling av olika artiklar (Forsberg & Wengström 2017). Eftersom vårt syfte är att undersöka föräldramissbrukets påverkan på barnen under deras uppväxt och vilka upplevelser barn har av socialtjänst så är det mycket bättre att intervjua de direkt än att hämta information från andra artiklar. Problemet som kan uppstå när man hämtar information från andra artiklar är att andra författare kanske väljer att vinkla informationen som inhämtats för att gynna sin egen studie. På det sättet kan resultaten bli skeva i den meningen. I och med att vi tagit med upplevelser från olika artiklar som intervjuat barn och unga så anser vi att man hade kunnat replikera en sådan studie.
Förförståelse
Båda författarna till arbetet har en förförståelse och en bred kunskap om ämnet som har erhållits från socionomutbildningen. Ingen av författarna har personliga erfarenheter av missbruket och dess konsekvenser utan det mesta av kunskapen har kommit från utbildningen, nyheter, böcker mm. Under utbildningen har vi kommit i kontakt med personer som till exempel gästföreläsare som berättat om sitt liv som missbrukare och problemen som medföljer. Vi har genom
utbildningen men också från ute i arbete fått höra om personer mer
missbruksproblematik men aldrig har vi hört om barns syn och upplevelser av missbruket. Det är något som är väldigt intressant eftersom vi tycker att barn generellt i dessa typer av ärenden inte får så mycket uppmärksamhet utan det känns mer som personen med missbruksproblemet ska bli ren och sen är det bra. Tidigare har man inte tagit upp så mycket kring hur relationer eller hur barn och unga påverkas. Genom arbetet kommer vi säkerligen införskaffa oss mycket mer kunskap och veta mycket mer än vad vi visste innan arbetet.
Forskningsetiska principer
Innan arbetet sätts i gång så bör etiska överväganden göras. Fusk och ohederlighet för inte förekomma inom forskning och Vetenskapsrådet har för att förebygga detta presenterat riktlinjer för god medicinsk forskning. Det är viktigt inom forskningen att urvalet av artiklar har granskats av etisk kommitté för eller där man har sett över etiken i artiklarna. Det är av betydelse eftersom våra
frågeställningar och frågor kring arbetet inte ställs till personer som vi normalt hade intervjuat men eftersom vi gör en systematisk litteraturstudie så besvaras frågorna av artiklar och litteratur. Därför har vi tillsammans kollat igenom alla artiklar var för sig och sett till så att varje artikel vi har använt är ”peer viewed” Forsberg & Wengström 2017).
Arbetsfördelning
Vi har samarbetat genom hela arbetet tillsammans. Vi valde först ett annat ämne som vi försökte skriva om men det gick inte ihop i och med att vi inte kan intervjua människor med rådande pandemi så vi valde att byta. Efter långa
diskussioner föll valet på barn som växer upp med missbrukande föräldrar som vi både tyckte var väldigt intressant i den meningen att vi alltid har känt att i fall av missbruk så är fokuset alltid på själva på missbrukets användare. Vi ville med det här examensarbetet undersöka barnens syn på både missbruket och socialtjänst eller andra yrkesverksamma.
Genom arbetet har vi gemensamt kommit överens om på vilket sätt vi ska lägga upp det på, vilka teorier som passar arbetet och hur vi ska gå till väga i metoden. Efter det valde vi att gemensamt göra en litteratursökning för att försöka hitta
intressanta tidskrifter som vi kan undersöka och inkludera i vårt arbete. Eftersom vi bor väldigt nära varandra i Landskrona så har vi haft möjlighet att träffas väldigt ofta och på det sättet så har det flutit på bättre än förväntat. Det vi gjorde efter litteratursökningen var att fördela ansvaret på artiklarna för eftersom vi fick med 16 artiklar så kan vi inte gå igenom alla tillsammans för det tar för lång tid. Därför bestämde vi oss för att dela det på mitten, alltså 8 artiklar var för att vara effektiva och spara tid.
När vi skulle analysera materialet fick vi sitta tillsammans och göra det för att genom att diskutera så har vi kunnat identifiera mönster och den gemensamma nämnaren som artiklarna har. Man kan säga att vi har skrivit allt tillsammans eftersom varje del i arbetet har redigerats, tagits bort, lagts till av oss båda flera gånger. De tyngsta delarna, metod, resultat och diskussion står båda för och anledningen till att vi båda skrev dessa delar tillsammans var för att det
möjliggjorde diskussion. Diskussion är väldigt viktigt eftersom det inte bara är ett perspektiv som är inblandat utan två och på det sättet utvecklar man nya tankar som man på egen hand inte kanske hade tänkt på.
Vi har efter arbetet också läst igenom det flera gånger för att leta efter eventuella fel och rättade det samt fixa styckesindelningen. Vi har samarbetat och
kommunicerat på ett mycket bra sätt och att vi är vänner samt känner varandra sen tidigare gör det mycket enklare att skriva ihop och även dela upp tiden.
TEORI
Vi har valt att ta med anknytningsteorin eftersom vi anser det är en viktig del av ett barns uppväxt. Missbruket tenderar till att bli prioritet för föräldrarna vilket resulterar i att barnen hamnar i skymundan där de varken kan få bekräftelse eller få den tryggheten för att själva upptäcka världen. Det är viktigt att förstå eftersom det kan ge en tydligare bild till varför det kan bli konsekvenser.
Anknytningsteorin
Anknytningsteorin är väldigt viktigt i förståelsen av den sociala och psykologiska utvecklingen hos barn. Varje barn behöver under sina första år en trygg bas där föräldern ska vara den som utgör en trygg hamn och barnet behöver detta för att kunna hänge sig åt sin nyfikenhet och behov till att utforska världen (Meuwisse & Swärd, 2013). Barnets anknytning är kopplat till behovet av psykologisk närhet och beskydd (Meuwisse & Swärd, 2013). När barnet upplever sig mindre tryggt genom exempelvis sjukdom eller hot så kommer behovet av anknytning visa sig. Om föräldern inte visar den närvaro, anknytning eller emotionella tillgängligheten så kommer relationen mellan barnet och föräldern att vara fyllt av osäkerhet vilket leder till att barnet inte kan lita på att föräldern kommer finnas där när den
behöver den. Barnets förmåga kommer i relation till detta att påverkas negativt (Meuwisse & Swärd, 2013).
En del av barnen som inte kunde klassificeras i Ainsworths studier kunde inte heller placeras i någon kategori som hade med trygg anknytning att göra. Senare klassificerades en ny kategori som kom att kallas för desorganiserad anknytning som inte är i enlighet med barnens beteendemönster (Meuwisse & Swärd, 2013). Barnen visade prov på antingen desorganisering som kommer i rörelsemönster som är motstridiga och konfliktfyllda eller desorientering som innebär en brist på uppmärksamhetsmässig orientering till den aktuella miljon barnet befinner sig i ( Lindén 2013).
Det som var tydligast och som skiljde sig mest i Ainsworths ursprungliga studie från andra barn som hamnade i olika kategorier var samspelet i barn-förälder relationen. I stort så byggde den på rädsla vilket inte är i enlighet med
anknytningsteorin som bygger på att kunna garantera barnet en trygg anknytning när fara hotar (Lindén 2013). I situationer där barnet känner av en fara så slås anknytningssystemet på. Barnet kan känna rädsla hos sin anknytningsperson som den ska vända sig till när den känner sig i fara eller är rädd. När
anknytningspersonen är den person som både barnet vill gå till men att barnet ändå känner rädsla hos så kan det resultera i en desorganiserad anknytning hos barnet (Lindén 2013). Föräldrarnas beteende blir för barnet oförståeligt och skrämmande. Föräldrarna kan ha varit med om trauma eller andra problem sen tidigare som gör att föräldrar reagerar aggressivt eller med rädsla på spädbarnet signaler. I riskgrupper där exempelvis det förekommer fysisk eller psykisk
vanvård eller misshandel i familjer så visar det sig enligt studier att 80 procent av barnen som ingår i sådana familjemiljöer uppvisar desorganiserad anknytning (Lindén 2013). Det kan också vara andra riskgrupper som till exempel föräldrar med allvarliga psykiska sjukdomar eller som har problem med substansmissbruk.
Barns behov i centrum (BBIC)
I fall där barn växer upp med missbrukande föräldrar så är det väldigt viktigt att tillämpa BBIC. Barns behov i centrum som ska prioriteras. Genom BBIC så upprättas ett arbetssätt för barn och ungdomsvård på socialtjänsten. Den ska bidra till en struktur över socialtjänstens arbete och hur man ska gå till väga, exempelvis struktur på handläggning, genomförande och uppföljning (Socialstyrelsen 2019). BBIC är utformat efter socialtjänstens regelverk och det framtid målet är att barn och unga ska få möjlighet till samma chanser i livet som socialtjänsten har hand om (Socialstyrelsen 2019). Det är ett viktigt arbete då det ska vara lika för alla barnen och BBIC bidrar till att stärka barnens inflytande och engagera de. Det bidrar även till bland annat en bättre kommunikation mellan nätverket och barnet samtidigt som det skapar struktur i arbetet så att det underlättar arbetet för
socialarbetare (Socialstyrelsen 2019).
Arbetet med BBIC består av nio grundprinciper som socialtjänsten använder som grund i sitt arbete. Som på bilden ovan så utgörs BBIC triangeln av tre sidor som ställs mot varandra men som sedan sammanställs för att göra en fullständig bedömning. När sidorna vägs samman så ses barnets utveckling i relation till föräldraskapet och miljön barnet befinner sig i. Sammanställningen av detta blir till en bedömning av vad barnets behov är (Socialstyrelsen 2019).
Resultat
Resultatet är ordnat efter teman som vi valde ut genom ett genomförande av en systematisk litteraturstudie. Det mest relevanta och mest förekommande har tagits ut och blivit sammansatt och det kan läsas av från de utskrivna rubrikerna. Vi har även satt ihop en tabell för att på ett tydligt sätt presentera artiklarna vi har använt oss av som finns i slutet av detta avsnitt.
Missbrukets konsekvenser för barn under uppväxten
Missbruket av substans är ett känt hälsoproblem som inte bara påverkar
användarna utan även missbrukarnas familjer. I hemmiljön är detta särskilt sant för barnen som utsatta och påverkade av föräldrarnas missbruk (Calhoun et al. 2015). Barn som lever i en miljö där deras föräldrar missbrukar ses ofta som ett mörkertal i den mening att de ofta förbises. Barn som är under arton år och lever under dessa förhållanden kan utsättas för misshandel, försummelse och
kriminalitet (Shukla 2016). Föräldrars missbruksproblem kan påverka barnets välbefinnande där de gemensamma nämnarna är känslomässiga, kognitiva och beteendeproblem. Detta är mer vanligt hos barn som har föräldrar som missbrukar än barn som inte har föräldrar med de problemen rent generellt (Pihkala et al 2017). Enligt Pihkala et al. (2017) så är 4 procent av alla barn i Sverige födda mellan 1987 och 1989 haft minst en förälder som har haft problem med missbruk av olika substanser innan barnet hunnit fylla arton år.
I Sverige så har var femte barn minst en förälder som har problem med missbruk. Världen över så drabbas cirka 40 procent av alla barn av våld i hemmet som orsakats av missbruksproblemen. Barnet utvecklar först sitt logiska tänkande enligt Tinnfält et al. (2018) mellan 7 och 9 års åldern. I takt med det logiska tänkandet så utvecklas känslor hos barnet som skuld och skam under denna livsperiod hos den unga.
Enligt författarna så kunde föräldrarna hamna i konflikt där missbruket var den huvudsakliga orsaken (Tinnfält et al. 2018). Barnen kunde under sin uppväxt känna stor sorg och en klump i magen över hur det var hemma. De kunde även känna sig tomma i sina hjärtan, särskilt när de kände skam över att deras förälder hade problem med missbruk (Tinnfält et al. 2018). Ibland kunde föräldrarna börja bråka framför barnet och en vän som hade kommit över vilket gjorde att barnet skämdes väldigt mycket (Tinnfält et al. 2018).
I studien (Tinnfält et al. 2018) så visar det på att konsekvenserna av att växa upp med missbrukande föräldrar kan vara kopplade till barnens fysiska och mentala tillstånd samt sociala problem. Studien visar på att barn som har föräldrar som har alkoholproblem kan själva börja dricka i ung ålder och generellt mer än barn som är i samma ålder. Detta beteendemönster i ung ålder kan påverka de senare i deras liv på det sättet att de själva får problem med alkoholen (Tinnfält et al. 2018). Calhoun et al (2015) pekar även på att barn som växer upp med missbrukande föräldrar kan brottas med konsekvenser av missbruket som exempelvis våld, försummelse vilket också påverkar deras fysiska och emotionella hälsa. Moore et al. (2011) uppmärksammar även att de negativa konsekvenserna kan komma i form av att barnet upplever trauma, våld, dåliga bostäder, hemlöshet eller till i och med kriminella handlingar.
Enligt Park och Schepp (2017) så beskriver de i stället i sin studie att
informanternas pappor hade många problem med drickandet eftersom alkoholen i Sydkorea konsumerades som att det vore mat. Informanterna försökte hjälpa sin pappa och försökte så långt de kunde undvika att bli den personen de såg sin pappa bli eller det som alkoholmissbruket hade gjort honom till. Kvinnor i studien förklarar att de senare i sitt liv undvek att träffa eller inleda relationer med män som gillade att dricka eftersom de förknippade drickandet med något negativt (Park & Schepp 2017).
De hade redan fått uppleva hur det var att leva med en förälder som hade mycket problem med alkoholen och ville helst undvika det i sin framtida relation. Under sin barndom försökte informanterna i studien ta itu med problemen hemma genom att sätta sig och snacka med sin pappa i hopp om att kunna kontrollera
alkoholmissbruket (Park & Schepp 2017). Många av informanterna beskriver hur de försökte förbättra situationen men att de misslyckades flera gånger vilket resulterade i frustration i och med förhoppningar om att få sin förälder nykter (Park & Schepp 2017). Informanterna i studien blev i och med sina pappors alkoholproblem mer alerta och redo för vilken situation som helst som skulle uppkomma på grund av sina pappors problem med drickandet.
Ett substansmissbruk i hemmet kan vara väldigt allvarligt eftersom det påverkar både barn och familj (Calhoun et al. 2015). I första hand så påverkar det
föräldraskapet på det sättet att det inte längre kan tillfredsställa sitt barns behov lika bra. Calhoun et al. (2015) lyfter fram sambandet mellan olämpligt
föräldraskap och negativa beteendemönster som brottslighet och kriminalitet. Föräldraskapet kan i stället ta andra riktningar och det kan övergå till
bestraffningar av föräldrarna för barnet uppfört sig olämpligt. Disciplinen i hemmiljön kan bli hårdare och barnen kan utsättas för våld och hot som reaktion på barnets beteende (Calhoun et al. 2015).
Missbrukets påverkan på föräldraskapet kan resultera i att barnet inte får behoven tillgodosedda i den mening att de inte får tillräckligt med mat eller är tillräckligt klädda. Ronel och Haimoff-Ayali (2010) uppmärksammar också olämpliga förhållanden som barnen får leva under med sina missbrukande föräldrar.
Konsekvenserna av missbruket leder till att barnen inte får bekräftelse av sina föräldrar eller den emotionella tillgängligheten de behöver.
Eftersom föräldrarna inte blir lika tillgängliga på grund av missbruket så kan barnen uppleva negativa konsekvenser som är kopplade till sociala, kognitiva och beteendeproblem (Ronel & Haimoff-Ayali 2010). I studien beskriver
informanterna sin uppväxt i hemmiljön som dysfunktionell och sårbar. De kände inte heller att de fick någon kärlek från föräldrarna och kunde dra en parallell mellan bristen på kärlek under sin barndom och deras kriminella karriärer som präglades av droger (Ronel & Haimoff- Ayali 2010). Bristen på bekräftelse och kärlek fick de att inse som vuxna hur viktigt det är med stödjande föräldrar och en familj som bryr sig.
Barn med missbrukande föräldrar tillhör en speciellt utsatt grupp och har en hög risk att utveckla psykiska problem. Föräldrars substansmissbruk är ofta associerat med en dysfunktionell familj, då föräldraskapet och beteendet av vuxna med sådana problem är väldigt begränsat. Bland annat så förekommer det att substans missbrukande föräldrar är försumliga, opålitliga, kränkande och känslomässigt otillgängliga. Barnen som växt upp med missbrukande föräldrar har en risk att utveckla problematiskt beteende som påverkar ens egna och deras framtida barns liv. Studien undersöker hur individer som växer upp under dessa omständigheter reflekterar över deras barndom och vilka svårigheter det har medfört i deras egen roll som förälder. Växa upp med missbrukande föräldrar påverkar barnet på flera olika sätt och studier har upptäckt kopplingar mellan föräldrars substansmissbruk och utvecklingen av ångest och affektiva sjukdomar både hos barn och unga vuxna, samtidigt finns även en ökad risk för att utveckla en egen
missbruksproblematik (Tedgård et al. 2018)
Anknytningen som barn har till föräldrar är viktig för barnens utveckling, en dålig anknytning till föräldrarna där barnen inte får den trygga anknytningen kan leda till att dessa barn när de växer upp och själva blir föräldrar upplever svårigheter i sitt eget föräldraskap.
Ett flertal studier pekar på att kvinnor som har haft en svår barndom också har svårigheter i deras egna föräldraskap. Individers personliga anknytningsmönster har en viktig roll i deras egna föräldraskap. Studier visar att en osäker
anknytningsstil associeras till ett flertal negativa föräldrabeteende som exempelvis brist på förutsägbarhet och en lägre grad av engagemang.
En slutsats som dragits är att säkert anknutna individer kunde använda sina känslor på ett mer konstruktivt och positivt än om man jämför med individer som visar har en osäker anknytningsstil. En stor studie som gjordes visar att cirka 17% av alla barn i Sverige lever med föräldrar som har en hög riskfylld konsumtion av alkohol och 3% av barnen växer upp i familjer där minst en förälder har blivit diagnostiserad med substansmissbruk (Tedgård et al. 2018).
Erfarenheter av barndomen delades in två kategorier: a) familjeklimat, och utbredningen av missbruk och försummelse. Den andra kategorin b) handlar om otillräcklig support för
utvecklingen av funktionell affekt (Tedgård et al. 2018).
De aspekterna som beskriver uppväxten visar på ett familjeklimat fylld av rädsla, osäkerhet, aggression och en hög nivå av oförutsägbarhet. Alla förutom en av individerna som blev intervjuade beskrev att de hade upplevt en emotionell försummelse, och 15 hade upplevt psykisk misshandel. Mer än hälften hade blivit fysiskt misshandlade. Nästan hälften beskrev försummelse i form av brist på mat, blivit lämnade att klara sig själva eller vara tvungna att sitta i barer med
alkoholpåverkade föräldrar. Nästan utan undantag så beskrevs deras föräldrar som frånvarande, ouppmärksamma, manipulativa, oförutsägbara och oförmögna att kunna uttrycka kärlek eller visa bekräftelse till dem. Nästan hälften av alla deltagande som hade en missbrukande far tyckte att relationen var så oroande i tonåren eller senare som unga vuxna, att de undvek kontakt i perioder, eller till och med avslutade relationen. En stor majoritet av de intervjuade beskrev deras föräldrars relation som svår och konfliktfylld. ofta resulterade i skilsmässa eller en omöjlighet för de att leva tillsammans medan barnen växer upp. Av de som växte upp med föräldrar som levde tillsammans, tre av dem uttryckte att de önskade att deras föräldrar separerade så att deras uppväxt hade varit lugnare. Fyra uttryckte att dispyter mellan föräldrarna resulterade i interventioner från grannar,
ambulanspersonal eller polis vid ett flertal tillfällen (Tedgård et al. 2018).
Den andra delen beskriver hur barnen upplevde svårigheter att förstå och hantera deras känslor, och att deras föräldrar var oförmögna att hjälpa dem. Många talar om svårigheter att kunna hantera ilska och aggression. Andra känslor som rädsla och sorg, fanns det också svårigheter att förstå och hantera. Några av de
intervjuade beskrev hur det inte var tillåtet för dem att uttrycka dessa känslor. Ett flertal berättade hur de försökte trycka undan svåra känslor under sin barndom och att de fortsatte göra det som vuxna. Många beskrev en känsla av att ha blivit övergivna och att generellt må dåligt under sin barndom. Dessa känslor fortsatte ända fram till att de startade interventionsprogrammet. Enbart tre av de
intervjuade kände att upplevde att de kunde vända sig till sina föräldrar för tröst och support. Lite över en tredjedel beskrev hur rädsla och ångest var de
dominerande känslorna. Att deras föräldrar förnekade existensen av
substansmissbruket var ännu en svårighet som resulterade i isolering med sina egna erfarenheter och en svårighet att kunna prata med någon om deras situation hemma. Detta förstärkte deras känsla av generell rädsla, osäkerhet och en rädsla över att bli övergivna (Tedgård et al. 2018).
Ett intressant och återkommande tema för många var tystnaden bland vuxna de hade i sitt nätverk gällande deras hemsituation. En stor majoritet av informanterna berättade att de aldrig hade pratat med någon om deras situation hemma och att de inte hade någon att prata med om deras föräldrars substansmissbruk. Ingen support från deras relationer eller från grannar upplevdes och ingen vuxen i deras närstående cirkel uppmärksammade på något sätt att de var medvetna om deras svåra situation.
Majoriteten uttryckte att vara en förälder som väldigt krävande. De saknade konstruktiva modeller för hur en förälder ska vara, och att det enda de visste var att de ville vara motsatsen till sina egna föräldrar. Den höga nivån av stress som medfördes av föräldraskapet uttryckte sig på olika sätt. En del berättade att de levde med starka känslor av ångest och stress, och att de upplevde hot och fara överallt, och att detta resulterade i att de blev överbeskyddande över sina barn. Känslan av ångest var ibland så stark så att det blev svårt att vara närvarande för sitt barn (Werner & Malterud 2017).
Andra upplevde att ångesten gjorde dem konstant trött och senare stressad och att det var något som de inte kunde hantera. På frågan vilka egenskaper i sitt
föräldraskap som de vill undvika, i koppling till de egenskaper deras föräldrar hade så svarade många att de vill undvika att vara emotionellt kalla. Tystnaden och saknaden av engagemang som de hade upplevt från deras missbrukande föräldrar som barn. Andra talade om den aggressiva atmosfären som fanns i familjen under uppväxten och hur skrämmande och svårt det var. Majoriteten svarade även att de inte vill att deras egna barn ska ha kontakt med de
missbrukande föräldrarna (Tedgård et al. 2018, Werner & Malterud 2017). När anknytningsstilar undersöktes så hade majoriteten en osäker anknytningsstil. Det vanligaste mönstret var en ambivalent attityd mot relationer, på ett sätt så fanns det svårigheter att lita på andra och förlita sig på dem, samtidigt så var det väldigt viktigt med nära relationer.
Trots den svåra uppväxten, och svårigheterna i föräldrarollen så har de flesta av de intervjuade skapat sig ett liv de var nöjda med. Alla hade egna hem, endast två var arbetslösa, strax över hälften hade slutför gymnasiala studier och 6 hade tagit examen på universitet. Samtidigt så fanns det 9 personer som beskrev hur ångesten och depressionen från barndomen, fortfarande fanns kvar i deras liv (Tedgård et al. 2018).
Rädsla var en vanlig känsla för barn som växer upp med missbrukande föräldrar. Oftast på grund av att föräldern betedde sig konstigt eller annorlunda under påverkan av alkohol eller droger (Wangensteen et al. 2018).
I familjer där fadern hade substansmissbruk och modern var nykter så hade modern en viktig roll för barnet. Barnen som beskrev sin mamma som stark, fungerande och pålitlig kompenserade för faderns destruktivitet. Det fanns en mindre längtan efter ett stabilt familjeliv eftersom modersfiguren fyllde den önskan. Dessa barn drevs inte till ett liv av kriminalitet och beroende. De ungdomar som beskrev en dysfunktionell, svag moder som inte kunde
upprätthålla hemmet på egen hand drabbades mer från deras sårbara hem. Viktigt att påpeka är att man utgår ifrån barnens beskrivningar av moderns förmågor (Ronel & Haimoff- Ayali 2010).
Barnen som växte upp med en mamma som de uppfattade som svag strävade efter ett bättre familjeliv. Var detta samma ungdomar som levde ett liv av kriminalitet och missbruk? Frågan är mer komplex än den direkta kopplingen mellan moderns
funktion och individens personliga nedgång. Det kan finnas en relation mellan modern och ungdomens nedgång, men detta är inte fallet för alla. Det är mer av en ytlig bedömning och frågan i sig är mer komplex. Sammanfattningsvis kan man beskriva det som att när modern uppfattades som en stark figur så gav
uppfattningen ett skydd till ungdomen. När modern uppfattades som en svag figur men den substans missbrukande fadern uppfattades som stark figur så utgjorde uppfattningen en risk för ungdomen. När ingen av föräldrarna uppfattades som en stark figur så blev det ett liknande tomrum som ibland fylldes av en
självuppfattning där ungdomen såg sig själv som den starka (Ronel & Haimoff- Ayali 2010).
I studien så fanns ett samband mellan brist på omsorg och/eller emotionell support som de unga berättade att de fick från deras föräldrar och den ökade nivån av emotionell support och omsorg som de gav till sina föräldrar. När föräldrar krävde en hög nivå av emotionell omsorg och support, så verkade det som att de inte var emotionellt tillgängliga för att kunna ta hand om deras barn. Att ge omsorg till sina föräldrar och samtidigt inte få emotionell support och omsorg för sig själv var utmattande för många av de unga och skadade deras relation. Tillgänglig litteratur på detta område har ofta talat om detta i form av “parentification” eller
föräldrafiering. Men relationen är mer komplex och komplicerad än ett simpelt ombytte av roller (Moore et al. 2011).
De flesta som blev intervjuade i Tedgårds et al. (2018) studie uppmärksammade hur de också blev offer för försummelse och dysfunktionellt föräldraskap. Det berättades även att deras inre krets och sociala nätverk inte visade tecken på att de visste vad som pågick och fick därför inte hjälp från någon utomstående. Ett barn som tar sig an en emotionell föräldraroll är inställd på att vara så hjälpsam så möjligt och visa empati. Men för att kunna gör det så offrar barnet sina egna behov, den accepterar att sitt eget behov läggs åt sidan för att fokusera på föräldrarnas (Tedgård et al. 2018).
I jämförelse med barn som utvecklar strategier i syfte att kunna kontrollera sin omgivning och sina föräldrar genom att vara aggressiva dock uppför de sig på ett bra sätt och är inte dramatiska (Tedgård, Råstam & Wirtberg, 2018). Många studier har visat på att barn som får ta mer vuxet ansvar under barndomen löper högre risk att utveckla internaliserande problem som visar sig genom depression, ångest eller oro. Det är problem som är mer inåtvända och saker man kan brottas med som person rent psykiskt. Dessa typer av problem hos barnen visar sig i bland annat tonåren (Tedgård et al. 2018).
Även i Moore et al. (2011) så talar man om hur flera av barnen ogillade sin roll som omsorgsgivare till föräldern, speciellt om relationen till föräldern inte var bra. Majoriteten av+ de unga pratade om hur de älskade sina föräldrar och att trots att deras omsorgsgivande var krävande för deras egen personliga hälsa och mående så värderade de sina relationer till föräldrarna. Vissa pekar även på hur relationen har blivit bättre på grund av deras omsorgsgivande roll. Familjerelationer var ofta komplexa och utmanande. Bland behoven som barnen beskrev att de hade så
fanns ofta behovet av en viktig vuxen att prata med som de kunde lita på. Tillgång till professionella och socialarbetare, länkar till andra personer i liknande
situationer fanns också bland behoven.
Unga omsorgsgivare är intresserade av att få mer praktisk och ekonomisk hjälp. Vikten av människor de kan lita på som de kan vända sig till för hjälp var även ett återkommande tema.
Ett viktigt och återkommande tema för många barn är tystnaden från vuxna i deras omgivning när det gällde deras familjesituation. Många barn berättar hur de inte hade någon att prata med om deras föräldrars missbruk. Det fanns inget stöd eller hjälp från grannar, eller andra de hade relationer med och ingen vuxen bekräftade att de var medveten om barnens tuffa situation. Barnen uttryckte en stark vilja att någon erbjöd dem stöd så att de kunde känna sig mindre övergivna (Tedgård et al. 2018).
visar hur viktigt behovet av föräldrar och familj som stödjer de är för barnen. Ju mer dysfunktionellt deras hem var desto större var längtan efter ett stabilt hem. Barnen uttrycker även hur faderns missbruk och moderns passivitet skapade ett tomrum i barnens liv som något naturligt vände sig till andra släktingar och familjemedlemmar för att fylla. Barnen letade efter stöd, förstärkning, uppmuntran och personligt ansvar.
När barnen pratade om syskon så nämns ofta ordet ansvar. De kände ett ansvar över syskonen och det är något som de välkomnade med öppna armar. Men detta fyllde bara delvis längtan efter stöd, stabilitet, omsorg och även kärlek. I de flesta fallen fanns det fortfarande ett tomrum.
Ett flertal barn beskrev hur de hade en positiv relation med en släkting eller åtminstone en omtänksam relation med en familjemedlem eller släkting. Dessa meningsfulla individer var ofta farföräldrar, morbröder/farbröder och
mostrar/fastrar. För många så tillgodosåg familjemedlemmar behoven som föräldrarna inte kunde. Det de exempelvis inte fick från föräldrarna fick de i stället från morföräldrarna, relationen med familjemedlemmen hade en stark påverkan eftersom de kände att det fanns någon där som kunde hjälpa dem i krissituationer och samtidigt kunna guida dem och ha en positiv påverkan på deras liv (Werner & Malterud 2017).
Många barn talar om en osäkerhet som medförs av att ha en förälder med
substansmissbruk. Relationen beskrivs ofta som väldigt krävande. Trots den hårda barndomen så hade barnen som bodde på annan plats som till exempel hos
morföräldrar så ville barnen ofta spendera tid med föräldrarna vilket var problematiskt. Barnen beskriver hur vuxna i deras omgivning förväntade att de skulle vara arga på sina föräldrar efter föräldrarna hade förrått, svikit och sårat dem. Men de barn som tolkade missbruket som en sjukdom verkade skylla mindre på föräldern. De kunde skilja på personen och missbruket (Wangensteen et al. 2018).
Nästan alla barnen nämnde besvikelse, sorg och kärlek när de pratade om en relation med föräldrarna. Barnen som växt upp pratade om en sorg att bo separerade från sin missbrukande förälder. Däremot var de nöjda att vara skyddade från missbruket.
Barnets syn på socialtjänsten och andra vuxna i sin närhet
Forskning visar på att cirka 25 procent av barn och unga växer upp med missbrukande föräldrar innan de hinner fylla 18 år. Det uppkommer många svårigheter och hinder för föräldrar som missbrukar som har svårare att se efter barnets behov (Offiong et al. 2020).
Ett boende, ekonomisk stabilitet och mat var behov som ibland kunde vara svåra att tillfredsställa. Författarna lyfter fram bristen på känslomässigt som deltagare i studien beskriver och att det på grund av detta skäl som ungdomarna kunde känna sig missförstådda, oälskade och hade inte riktigt någon som kunde vägleda de i rätt riktning (Offiong et al. 2020). Riskerna som missbrukandet av substans för med sig kan leda till negativa upplevelser för barnet under sin uppväxt (Werner & Malterud 2016).
När problem uppstår i hemmiljön särskilt när det kommer till föräldrar som brottas med missbruk så är det ofta så att barnet väljer att hålla det en hemlighet vilket innebär att barnet sällan eller inte alls tar kontakt med socialtjänsten för att få stöd (Werner & Malterud 2016). Det är inte lika självklart för barn och unga att söka stöd eller hjälp för sina föräldrars missbruk vilket leder till att de i stället använder sig av strategier (Werner & Malterud 2016). Strategierna ska kunna hjälpa de att underlätta för sig själv i vardagen men det kan dock leda till långsiktiga problem då deras tystnad om konflikterna hemma sätter barnet i en position där det inte kan söka någon hjälp. Mycket handlar om barnets tillit för att kunna söka stöd som den själv behöver för sig själv samt sina föräldrars missbruk (Werner & Malterud 2016).
I Anne Werners & Kristi Malteruds (2016) studie så framkommer barnens syn på socialtjänsten. Många av barnen tyckte socialtjänsten brast i sitt arbete eftersom de inte lyckades uppfatta problemen deras föräldrar hade med sitt missbruk. Många gånger kunde de bli besvikna och frustrerade eftersom de tyckte att problemen var så tydliga att socialarbetare borde ha kunnat notera vad som pågick. Vidare beskriver många av informanterna i studien att deras intryck och framträdande blev ignorerat, de fick ingen uppmärksamhet och därav uteblev samtal eller möten med socialarbetare där de hade kunnat få chansen att dela med sig av sina tankar och känslor. Det fanns en känsla av att socialarbetare tenderade till att undvika att lägga ljus på problemen och missbruket som föräldrar hade. I studien så beskrivs problemen som uppenbara men att det aldrig kom åtgärder eller professionell hjälp som tog initiativ. Känslan många barn hade varit att man bara såg förbi det (Werner & Malterud 2016).
Barn hade olika förväntningar på socialtjänsten eller andra yrkesverksamma. I Templeton et al. (2011) hade barn och unga olika uppfattningar av hur det skulle vara att få stöd från socialtjänst. Förväntningarna var bland annat att det skulle vara tråkigt och att det bara skulle vara gamla människor som skulle prata på. Andra i studien uttrycker rädsla om att öppna upp sig och dela med sig av känslor och tankar. Känslorna grundade sig i att många av de unga i studien inte gillade att andra skulle få kännedom om deras inre känslor vilket de hellre hade behållit för sig själva. Det var alltså flera i studien som hade låga förväntningar och ville helst inte slösa sin tid (Templeton et al. 2011). Vissa var lite mer positivt inställda och tyckte det var bättre än att sitta hemma och inte göra något alls. Barn och unga hade även förhoppningar att genom ett professionellt stöd få djupare förståelse för deras föräldrars substansmissbruk. Barnen ville vara säkra på att deras familj skulle vara trygga innan de sökte hjälp och stöd (Templeton et al. 2011). Trots att det fanns blandade åsikter bland barnen gentemot socialtjänst och professionella så var de nervösa inför mötena vilket var vad de hade gemensamt. Barn och ungdomar fick även beskriva sina upplevelser av socialarbetarna som funnits för de som stöd. Flera uttryckte tacksamhet men berättade även hur skönt det var att kunna berätta allt som man hade på hjärtat eftersom många utav barnen hade gått runt och burit på känslor och tankar som de inte kunnat ventilera eller dela med sig av till någon (Templeton et al. 2011).
Socialarbetarna som arbetade med barnen och ungdomarna fick mycket beröm för deras arbete och kunde beskrivas som bland annat trevliga och förstående. Barnen tyckte inte att de på något sätt var dömande mot deras egna föräldrar utan visade förståelse för problemen. Socialarbetarnas sätt att uppföra sig på och bete sig på mot ungdomarna ingav tillit och många uttryckte hur skönt det var att ha någon som kunde lyssna till de utan att döma. Många uppskattade även hur
socialarbetarna tog sin tid och kunde förklara vissa grejer som barnen och
ungdomarna inte förstod och på det sättet kunde deltagarna känna att de inte blev behandlade som barn utan vuxna människor (Templeton et al 2011). De betonade vikten av att kunna ha kul och le lite även i seriösa situationer men dock så upplevde inte alla det på det här viset. Vissa barn kände att socialarbetarna de träffade kunde ta lite avstånd och var inte lika närvarande, socialarbetarna kunde enligt barnen underskatta hur mogna barnen egentligen var och hur väl de förstod sin egen familjesituation (Templeton et al. 2011).
Syftet och förhoppningarna för många barn och unga var att få träffa andra människor med liknande problem och på ett sätt skulle det skänka en trygghet, att de inte är ensamma om att genomgå dessa problem och på det sättet få ökat självförtroende (Templeton et al. 2011).
Barn och unga som fick träffa andra människor kände en lättnad och en trygghet att kunna träffa andra. Det gav de en känsla av att de inte var ensamma om det här samtidigt som de kunde bilda nya relationer vilket kunde vända det negativa till det positiva (Templeton et al. 2011). Man beskrev hur mycket bättre förståelse
man fick för missbruket genom att höra andra barn och ungas bakgrunder och fick lära sig nya sätt att hantera sina problem på. Alltså blev det en plats där det inte bara handlade om någon form av terapi utan många fick ta del av lärdomar och erfarenheter som gav perspektiv på problemen barnen som hade missbrukande föräldrar kunde uppleva. Det gav de även en känsla av tillhörighet, många kände att genom att få träffa andra människor med liknande problem så fick det de att känna sig som en del av något (Templeton et al. 2011).
Skolan
Många av barnen i studien hoppades på att någon skulle märka att det fanns problem och att deras föräldrar behövde hjälp. Många av barnen kände också att de hade svårigheter med att uttrycka sig om problemen så därför valde de att inte säga något. Mycket berodde på att man kände skam över det som pågick i hemmet och hade svårt att förstå vad som händer och varför det händer (Werner &
Malterud 2016).
Deltagare i studien beskrev hur enkelt det var att kunna gå till en sjuksköterska som arbetade i skolan men att man trots det inte valde att göra det eftersom det kändes bättre att vara tyst om det. Många av barnen i studien kände att personer i deras närhet i skolan kunde ha misstänkt att något pågick vilket var tydligt när man kunde komma till skolan under sin barndom utan att ha gjort sin läxa eller såg allmänt illa ut. Det förekom även själskadebeteende som lärarna var medvetna om men trots det fick inte många inbjudan till att prata ut om problemen och därför blev det heller inga ytterligare åtgärder (Werner & Malterud 2016). I Tedgård et al (2018) så skriver författarna även där hur barnen kunde uppleva svårigheter i skolan där de vanligaste problemen var koncentration och
inlärningssvårigheter. Barnen fick ofta byta skola och bli mobbade vilket visade sig i betygen som inte var så bra (Tedgård et al. 2018). För barnen var det problem med att kunna gå upp på morgonen för att gå till skolan och hade generellt ingen bra skolgång. För många andra barn i studien så sågs skolan som en skyddsfaktor i den mening att de kände sig mycket säkrare i skolan än i sitt hem (Tedgård et al. 2018).
Där fanns lärare och vuxna som barnen kände sig trygga med vilket också bidrog till goda resultat och betyg. Skolan var mer än bara en plats för undervisning för barnen eftersom de kunde få positiv bekräftelse och det sågs mer som en trygg bas där de kunde fly undan problematiken hemma (Tedgård et al. 2018). Flera
deltagare i studien beskriver skolan positivt eftersom de kände att utan lärarna som fanns där hade de inte lyckats lika bra. De fanns som stöd och verkligen intresserade sig för barnen och deras skolgång vilket resulterade i att barnen fick positivt inflytande i sin personliga utveckling (Tedgård et al. 2018). Lärarna beskrivs på ett bra sätt och att de var en stor anledning till att många av deltagarna i studien kunde motiveras och gå ut med bra betyg i bagaget trots att det fanns många problem i deras liv (Tedgård et al. 2018).
Skolgången beskrevs väldigt varierande, vissa upplevde skolan som problematisk med koncentrations- och inlärningssvårigheter, mobbning och låg närvaro. Av de som upplevde att skolgången var en bra sak berättade att de hade bra betyg och att skolan var en plats där de kände bekräftelse. Några beskrev skolan som en plats där de flydde från det problematiska hemmet. 8 av informanterna beskrev hur lärarna hade en viktig roll och det var tack vare lärarnas intresse för dem som det visa sig att de var ett positivt inflytande i deras utveckling och att de gjorde det möjligt för informanterna att lämna skolan med bra betyg (Tedgård et al. 2018).
Utmaningar
I socialt arbete kan det vara svårt och komplext att jobba med individer och grupper eftersom man hanterar tankar och känslor. Det är något som oftast tar tid att jobba med och ibland kan det vara en utmaning för socialarbetare att stödja och intervenera föräldrars missbruk och problem som kan uppstå inom familjen
(O’Connor et al. 2014). Att arbeta för att förbättra relationen mellan barn och förälder är ett komplext arbete eftersom det handlar om känsliga och privata angelägenheter. En annan utmaning för socialarbetare eller andra
yrkesverksamma är att många gånger så blir barnen i dessa situationer osynliga för intervention eftersom fokuset ligger på föräldrarnas missbruk och ofta ser man det som själva problemet. Alltså om åtgärder och insatser etableras för att hjälpa föräldrarna så innebär det att problemet är löst och barnen kan vara glada igen (O’Connor et al. 2014, Moore et al. 2011).
Dock är problemet mycket djupare än så eftersom barnen ofta gör en
riskbedömning om vad de kan berätta och inte berätta, de har mycket lojalitet mot sina föräldrar och på så sätt väljer det att inte berätta om problemen självmant. De vill oftast inte ta initiativ och berätta utan de vill att någon vuxen eller
professionell ska själv uppfatta problemen och kasta ljus på det. I stället för att berätta med ord så vill de helst visa på kroppsspråk och då uppstår en frustration att socialarbetare eller andra vuxna inte kan fånga upp signalerna (O’Connor et al. 2014).
Många av barnen kände inte heller att de fick något stöd från sina egna föräldrar för att bearbeta sina egna känslor eller kunna ventilera sina tankar. I Wangensteen et al. (2019) studie uttrycker barnen sina åsikter och berättar om hur de ville sätta sig ned med sina föräldrar och prata om vad de gått igenom under sin uppväxt i syfte av att skaffa sig en förståelse i stället för att söka hjälp hos professionella. Det många höll med om var att föräldrarna hade svårt att förklara sitt missbruk och de uppfatta det som ett känsligt ämne att prata om så därför blev det sällan något samtal om själva problemen i det förflutna (Wangensteen et al. 2018).
