Genus vid överlämningen

Lärande och Samhälle Barn unga samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

15 högskolepoäng, grundnivå

Genus vid överlämningen

-En studie om det pedagogiska bemötandet ur ett genusperspektiv

“Gender issues during the drop-off situation”

- A study on educationalists approach from a gender perspective

Madeleine Ekstrand

Irma Andersson

Förskollärarexamen 120 p Datum: 2014-09-15

Examinator: Peter Lilja

3

Förord

Vi vill främst tacka alla pedagoger som medverkat i vår studie, som har gjort det möjligt att slutföra vårt examensarbete. Tack för att ni tog tid åt att medverka i intervju, observation och välkomnade oss in i er verksamhet. Utan er skulle inte denna studie kunnat genomföras. Vi vill även tacka alla föräldrar på förskolorna som under kort tid gav oss tillåtelse att ha med era barn i vår studie.

Vi vill också tacka våra nära och kära som ställt upp för oss under arbetets gång och tack för alla idéer, tips och all hjälp!

Vi har båda velat vara delaktiga i allt och göra detta arbete så mycket tillsammans som det gått. All tid vi varit ute och observerat och intervjuat har vi gjort tillsammans för att få ett större och djupare material med fyra ögon och fyra öron.

5

Sammanfattning/abstract

Studiens mål är att se om det råder skillnader på det pedagogiska bemötandet i förskolan utifrån ett genusperspektiv. Valet av att benämna det som pedagogiskt bemötande är på grund av pedagogens professionella agerande inom förskolan som institution. Studien är avgränsad till morgonens överlämning eftersom det är dagens första möte mellan barn och pedagog, och då det också är en situation som är viktig för att skapa en trygg och bra stämning för barnet, för att resten av dagen skall fungera (Broberg, 2012).

Studien var en kvalitativ undersökning där målet var att få en så bred undersökning som möjligt, detta genom intervjuer och observationer. Pedagogerna som medverkat i studien är från fyra olika förskolor i en storstad, 2-3 pedagoger från varje förskola . Studien jämförde även huruvida det fanns skillnad på det pedagogiska bemötandet mellan pojkar respektive flickor beroende vilken förskola pedagogerna arbetade på.

Hirdmans teori om genussystemet ligger till grund för att analys och diskussion av resultatet. Christian Eidevald och Kajsa Wahlström som har forskat kring genus och jämställdhet i förskolan har varit en viktig biståndsdel för studien.

Resultatet av studien inom dess givna ramar, visar på att det inte råder någon märkbar skillnad på det pedagogiska bemötandet i förskolan ur ett genusperspektiv. Dock framgick det under intervjuerna att pedagogerna trots resultatet, vid tillfällen kunde göra skillnad i sitt

bemötande.

Nyckelord: Förskola, Genus, Genussystemet, Jämställdhet, Pedagogiskt bemötande, Överlämning,

7

Innehållsförteckning

Förord ... 3 Sammanfattning/abstract ... 4 Innehållsförteckning ... 7 1. Inledning ... 9

1.1 Syfte & frågeställningar ... 10

1.2 Disposition... 10

2. Teori ... 11

2.1 Vad är genus? ... 11

2.2 Jämställdhet ... 12

2.3 Hirdmans diskussion om genussystemet ... 13

3. Tidigare forskning ... 14 3.1 Genus i förskolan ... 14 3.2 Överlämning av vårdnadshavare ... 17 4. Metod ... 18 4.1 Urval av metod ... 18 4.2 Genomförande ... 19 4.3 Etiska övervägande ... 20

5. Resultat och Analys ... 22

5.1 Hej ... 22

5.2 Hejdå ... 23

5.3 ”Det är viktigt att bekräfta barnen!” ... 24

5.4 Bemötandet utifrån ett genusperspektiv ... 26

5.5 Pedagogers förklaring av ordet genus ... 29

5.6 Resultat och sammanfattning ... 32

6. Slutdiskussion ... 33 6.1 Resultatdiskussion ... 33 6.2 Fortsatt forskning ... 35 7. Referenser ... 36 7.1 Intervjuer ... 36 7.2 Litteratur ... 36 7.2.1 Internet ... 37 8. Bifogade filer ... 37 8.1 Intervjufrågor... 38

8

8.2 Intyg pedagog 1 ... 40 8.3 Intyg pedagog 2 ... 41 8.4 Intyg föräldrar... 42

9

1. Inledning

En pappa kliver in genom förskolans entré med sin son 2,5 år i sin famn. Pappan ställer sig intill förskolans avdelning och småpratar med en pedagog. Pedagogen välkomnar pojken och försöker prata lite, men pojken verkar lite ledsen och vill inte lämna sin pappa. Pappan uttrycker till pedagogen att pojken varit lite småtjurig hela morgonen. Pedagogen säger med vänlig röst, “krama du pappa så länge du behöver”. En kort stund efter försöker pedagogen igen och säger, “vill du komma in och rita med de andra barnen?” Pojken nickar och sträcker sig till pedagogens famn, de säger ”hej då” till pappan och går tillsammans in och sätter sig vid bordet. Pappan kastar en snabb blick på sin son och ser glad och lättad ut och lämnar sedan förskolan.

Att få en bra överlämning från förälderns trygga famn är en viktig faktor för att barnet sedan ska kunna känna trygghet med resten av barngruppen och pedagogerna. Därför spelar det en stor roll hur pedagoger använder sin kunskap i sitt pedagogiska bemötande, att kunna se varje barns behov samt dess förälder (Broberg, 2012).

Detta examensarbete kommer att behandla det pedagogiska bemötandet vid överlämningen utifrån ett genusperspektiv. Fokus ligger på det pedagogiska bemötandet av barnen vid överlämning på morgonen av sin vårdnadshavare, för att avgränsa undersökningen. Det finns mycket forskning som berör genus i förskolan, bland annat kring måltider, samlingar och lek, vilket forskningen tyder på att det råder skillnad i pedagogers sätt att hantera nämnda situationer beroende kön. Christian Eidevald (2012) har forskat kring jämställdhet och genus i förskolan som visar på att det råder skillnad på hur pedagoger bemöter och agerar beroende på vilket kön barnet har. Kajsa Wahlström (2003) undersökte pedagogernas samspel med barnen ur ett genusperspektiv och fick fram som resultat att samspelet med pojkar och flickor såg olika ut. Avsikten med denna studie är att undersöka hur det pedagogiska bemötandet ser ut och om det råder någon skillnad, beroende på barnets kön.

Genus och jämställdhet är ett aktuellt och laddat ämne, både i förskolan, i utbildningen samt i samhället i stort. Det debatteras mycket kring genus, hur vuxna ser på flickor och pojkar. Ett exempel är den stora diskussionen kring begreppet ”hen” de senaste åren. Här i dessa två artiklar diskuteras just detta ämne om, ordet hen och om man ska göra barn könsneutrala. Följ vidare dessa diskussioner se referenslista.

10

Alla som verkar inom förskolan har ett uppdrag att förhålla sig till enligt läroplanen. I

läroplanen framgår det inte hur man ska uppnå detta uppdrag, utan det ansvaret ligger på varje förskola. I läroplanen framgår det att förskolan ska motverka könsroller och att jämställdhet ska råda. ”Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller” (Lpfö 98/10: )

1.1 Syfte & frågeställningar

Syftet med arbetet är att med utgångspunkt i ett genusperspektiv undersöka det pedagogiska bemötandet vid morgonöverlämningen av barn till förskolan.

För att underlätta undersökningen används som redskap tre frågeställningar:

 På vilket sätt bemöts flickor respektive pojkar vid överlämning på förskolan ur ett genusperspektiv?

 Råder det skillnader på det pedagogiska bemötandet på det fyra förskolorna?

 Hur uttrycks pedagogers förhållningssätt kring genusperspektivet i förskolan?

1.2 Disposition

Arbetet innehåller sex övergripande kapitel. Kapitel ett innehåller inledning, syfte och frågeställningar. För att sedan övergå till teoridelen, kapitel två, där förklaras Hirdmans teori om genussystemet, samt behandlar vad genus och jämställdhet innebär. Tredje kapitlet berör tidigare forskning. Därefter kapitel fyra som innehåller val av metoder, tillvägagångssätt samt etiska övervägande. I kapitel fem redogörs de övergripande mönster som framkom genom observationer och intervjuer i form av ett resultat. Därefter sammanvägs det empiriska materialet kopplat till teori och tidigare forskning till en analys. I sista kapitlet behandlas slutdiskussion, här diskuteras och reflekteras slutsatsen, samt vidare forskning på vår studie.

11

2. Teori

Studien utgår ifrån Yvonne Hirdmans teoretiska diskussion om genussystemet. Detta

teorikapitel behandlar vad genus och jämställdhet är. Begrepp som genus och jämställdhet kan för många förknippas ha samma innebörd. Jämställdhet handlar om mannens och kvinnans lika rättigheter och möjligheter. Genus förklaras som det som formar manligt och kvinnligt beteende. Här förklaras också Hirdmans teori utifrån hennes egna verk. Vi utgår ifrån att genus är en socialkonstruktion.

2.1 Vad är genus?

Ordet genus är ursprungligen från det latinska språket och betyder slag, sort, släkte och kön (Hirdman, 2003).

Genus står för det sociala könet medan kön står för det biologiska könet. Genus förklaras

enkelt med att det är något som står för det manliga och kvinnliga (Henkel, 2009:14).

Genusbegreppet och teorin om genussystemet introducerades under 1980-talet i Sverige. Det finns forskare som talar om könsordningen vilket syftar på samma sak, och att det finns ett mönster och en könsstruktur som präglar samhället. Människor är uppväxta i könsordningen vilket har gjort att det blir naturligt och normalt (Heldin, 2010:15).

Enligt Heldin (2010:15) menar Thuren (2000) att begreppet genus är viktigt då det betonar något annat än ordet kön. När man använder sig av ordet genus betonar vi att det handlar om idéer och föreställningar som knyts till det vi kallar kön. Thuren säger att om vi använder ordet genus istället för kön kommer vi ifrån vardagsnivån. Genusifierat är ett ord Thuren använder sig av vilket innebär att det finns mycket i vårt samhälle som är genusifierat, att det är kodat till kvinnligt eller manligt, vilket kan vara egenskaper, färger eller arbetsuppgifter. Men hur mycket i samhället som är genusifierat varierar beroende på kultur men det har också varierat genom historien. Genus är någonting föränderligt, uppfattningarna om vad som är kvinnligt och manligt förändras med tiden.

Hedlin (2010:4) menar att det kan ske missuppfattningar om vad genus är, och en av

missuppfattningarna är att man tror genusperspektiv är samma som kön och könsskillnader, då genus i själva verket handlar om de föreställningar man har om män och kvinnor.

12

2.2 Jämställdhet

Heldin (2010:7) säger att jämlikhet handlar om lika värden för olika grupper. Hon tar upp ett exempel som är en strävan om jämlikhet mellan en som har funktionsnedsättning och en som inte har det. Jämlikhet är brett medan jämställdhet är ett smalare begrepp som handlar om att män och kvinnors likvärdiga villkor. Jämställdhet har med kön att göra och det har inte jämlikhet. ”Lika lön för lika arbete” är ett vanligt svar på frågan om vad jämställdhet är men också att det betyder att man ska behandla alla lika. Människor som säger att jämställdhet betyder att man ska behandla alla lika och säger att de själva behandlar människor lika. Detta resonemang menar Heldin är ett problem. Hon påpekar att det är väldigt svårt att behandla män och kvinnor lika eftersom vi är vana vid att förvänta oss olika saker av män och kvinnor och detta gör att vi inte kan bemöta män och kvinnor på samma sätt eftersom vi redan

förväntar oss att män och kvinnor agerar olika. Att behandla alla lika menar Heldin är ett uttryck för ett omedvetet förhållningssätt.

Jämställdhet handlar om det vi omedvetet förväntar oss av flickor och pojkar men också om att bredda det sociala könet. I arbetet inom förskolan med jämställdhet beror de inte så mycket på skillnader mellan pojkar och flickor, på det biologiska arvet eller den sociala miljön utan det man fokuserar på är att om det går att förändra och vidga könsrollerna (Henkel, 2009:14).

Sandquist (1998:106) säger att ibland när man strävar mot jämställdhet inom barnomsorgen kan det handla om att man, särskilt med pojkar försöker ta bort det ”pojkiga” från pojkarna, det mer fysiskt aktiva sättet. Inom barnomsorgen handlar jämställdhet om att fokusera på individen, då som den enskilda flickan och pojken, bort från det könsstereotypa synsättet. Alla flickor är inte tysta och lugna och alla pojkar är inte heller busiga och vilda. När man talar om jämställdhet i verksamheten fokuserar man på barnets individuella egenskaper och intresse även om deras egenskaper och intresse skulle efterlikna det motsatta traditionella

könsmönstret.

Vuxna för vidare könsordningen och dess värderingar till barnen. Heldin menar att vi måste lyfta fram och diskutera könsnormen för att vi ska kunna förändra den. Man ska komma ihåg målet mot en mer jämställd förskola, där pojkar och flickor har färre begränsningar, där syftet blir att öppna upp och få mera möjligheter. Målet är att barnen inte ska känna att någonting inte passar dem och att ingenting är olämpligt för deras kön (Heldin, 2010:29).

13

2.3 Hirdmans diskussion om genussystemet

Hirdman (2003:3) säger att man kan förklara genussystemet som en ordningsstruktur av könet. Genussystemet har två bärande bjälkar, dikotomin som är det man kallar isärhållningen vilket innebär att manligt och kvinnligt inte ”bör” blandas med varandra i samhället. Den andra är hierarkin som innebär att mannen är normen för det mänskliga, det är mannen som är det normala och allmängiltiga.

Hirdman (2003:35) förklarar dikotomin att man föds som antingen man eller kvinna och att dessa inte går att blanda, ”mannen/form mot kvinnan/formlöshet”. Detta synsätt har funnits långt tillbaka, redan i den filosofiska skolan i början av 400-talet f.Kr. i det antika Grekland. Kvinnan var annorlunda och ofullgången, man ansåg att hon inte hade egenskaper som män hade och hon ville inte ha det heller. Hirdman menar att genus görs av isärhållning vilket innebär att man skiljer på män och kvinnor som två olika arter. Dessa bör därför ej blandas. Hierarkin är en rangordning på könen där mannen ses som normen för det mänskliga och kvinnan som en avvikelse från det mänskliga. Kvinnan har under historien setts som en som ska föda barn och inte gå utanför sina naturliga beteende, gick kvinnan utanför denna modersroll som ansågs var hennes uppgift ansåg hon göra sig till ”löje”.

Hirdman (2003) använde sig av citat från Bibeln och Koranen mm för att styrka hur man har sett på mannen och kvinnan ur ett historiskt perspektiv:

”Då lät Herren Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till mannen. Då sade mannen: Ja, denna är nu ben av mina ben och köttav mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.” (Bibeln, första Mosebok 2:15 ur Hirdman, 2003:20)

Genussystemet skapar stereotypa genusprodukter i samhället, vilket medför att människor placeras i fack som hindrar dem för att utveckla sina handlingar och tankar. Genom att bilda sig en uppfattning om hur genus verkar kan man också bryta det negativa resultatet (Hirdman 2003:6).

14

3. Tidigare forskning

Kapitlet tidigare forskning behandlar genus och jämställdhets forskning som har gjorts i förskolor, där forskare tittat på genus och jämställdhet i förskolans vardag i olika situationer. De forskare som har varit till grund för studien är Heldin, Eidevald, Wahlström , Öhman och Broberg.

3.1 Genus i förskolan

Eidevald (2010:32) fick i sin forskning fram att arbetslag lyfter fram två huvudteman när det ska göra verksamheten mer jämställd. Det första de talar om är att man ska sträva efter könsneutralitet och att blanda det som betraktas som könskoder. För att inte leksaker ska bli könsidentitet hos flickor och pojkar väljer man att köpa in material som inte har en tydlig könskodning.

Eidevald (2012:37) skriver att utifrån självobservationer och vetenskapliga studier har det visats sig en omedvetenhet bland förskollärarna när de talar till flickor och pojkar, då de har använt sig av olika strategier. I Eidevalds analyser har han exempelvis fått fram att flickor oftare får mer komplexa frågor till sig än vad pojkarna får, då de oftast får en kortare fråga. I Svalryds och Wahlströms böcker har de fått fram att inom arbetslagen försöker de använda sig av liknande ord och röstläge när de tilltalar både pojkar och flickor. Men samtidigt visar det sig i andra studier att det är en vanlig föreställning att det är flickorna som har ett mer utvecklat språk och det är genom detta antagande som andra arbetslag arbetar med att

medvetet stärka pojkarnas språk, ”språket könsmärker ibland objekt”. Vidare skriver Eidevald att det är därför många arbetslag försöker undvika de ”typiska” könsorden som ”flickor och pojkar” eller när de benämner leksaker eller kläder och inte sätter orden som ”kille eller tjej” framför. Istället för ”flickor och pojkar” benämner arbetslagen mer ”barnen” och när de hälsar, då de använder barnens namn och använder inte olika uttryck beroende på dess kön.

Vidare skriver Eidevald (2012:37) att ”de som menar att barn inte ska behandlas olika lyfter särskilt fram hur barnen blir bemötta i relation till vilka kläder de har på sig”. För att inte göra särskilt flickor till objekt, så undviks ord som ”söt” och ”vacker”. Ett arbetslag berättar att de försöker att tänka på hur de kommenterar exempelvis en ny tröja med: ”Jag ser att du har en

15

gul tröja, är den skön?” (i stället för ”vad fin du är”). Andra menar att de helst undviker att över huvud taget kommenterar barnens kläder, särskilt flickor och deras kläder eller frisyrer (barnen blir noterade att de bär nya kläder men blir inte värderade) och utifrån detta sätt blir barnen bemötta mer lika. Som det precis beskrevs här, hamnar då fokusen mer på barnet och inte utifrån vad barnet bär för kläder eller vilket kön det har.

Wahlström (2003) menar att pedagoger som har läst på om hur pojkar och flickor kan

bemötas har oftast också undersökt sin egen verksamhet. Wahlström har gjort sin forskning på två förskolor. Hon berättar att hon filmat pedagogernas samspel med barnen och berättade att innan de filmade så var pedagogerna helt säkra på att de inte bemöter flickor och pojkar på olika sätt. Dock menar Wahlström att man fick fram en annan bild genom filmerna och resultatet var förvånande. Tydliga mönster hur förskollärarna tränade språk, lyhördhet, hänsynstagande och relationer med flickorna men mycket mer sällan med pojkarna. Medan pojkarna istället fick mycket negativa kommentarer, uppmaningar och förmaningar. Man såg ett annat mönster också som var att pojkarna fick ledarrollen medan flickorna nästan aldrig fick vara huvudpersonen. De lärde flickorna att agera som hjälpfröknar till pojkarna när de var stökiga.

Wahlström (2003:33) skriver att det finns en tydlig rollfördelning på pojkar och flickor på grund av deras kön och det är vi vuxna som upprätthåller detta mönster. Detta mönster som är ett diskriminerande mönster varje gång vi behandlar dem olika på grund av våra förväntningar på flickor och pojkar. Hon menar att detta inte är en engångsföreteelse utan något som hela tiden inträffar i olika sammanhang t.ex. BB, barnavårdscentral, vid dop, förskolan, skolan och arbetet. Flickor lever i en värld och pojkar i en annan. Formas då pojkar till att vara aktiva och flickor till att akta sig?

Öhman (2011:182) menar att redan vid tidig ålder lär sig barn vad som är manligt och

kvinnligt, eftersom vi har ett synsätt i vår kultur som utgår från att barn antingen är en flicka eller en pojke, en vuxen är man eller en kvinna. ”Kön fungerar som en organiserande princip. Att beskriva de könsmönster som uppstår i förskolan innebär av nödvändighet att kategorisera och förenkla komplexa processer” (Öhman, 2011:182). Utifrån dess kön om det är en pojke eller flicka så agerar de på olika sätt, även att de leker på olika sätt och hur flickor och pojkar blir bemöta av pedagoger på olika sätt. Hur vi förstår begreppen som manligt och kvinnligt och även vad som läggs in i de olika begreppen påverkar oss i olika sammanhang.

16

Rithander (1991) har gjort en studie där han inte analyserade bemötandet på ett individplan eftersom han redan där hade kommit fram till att pojkar får mer hjälp av pedagogerna än flickorna. Rithander säger att när pojkar tillåts få mera utrymme så lär sig flickor att de kommer i andra hand, att de inte är lika intressanta och roliga och därför värda mindre

uppmärksamhet. Men det är inte alltid dessa studier gör att man förstår hur flickor och pojkar blir bemötta på olika sätt eftersom vi inte vet om det gäller alla pojkar eller flickor eller om det handlar om några individer. Det kan ju vara så att vissa pojkar inte heller får så stor uppmärksamhet och också lär sig att de inte är lika intressanta (Eidevald, 2011:25).

Eidevald (2011) skriver om Haavinds (1992) studie som även där framgick att de vuxna trodde sig bemöta barn lika, men att det i själva verket gjorde en omedveten skillnad. Haavind ansåg att barnet fick sina känslor tolkade på ett förutfattat sätt beroende på vilket kön de har. Både Eidevald och Haavind drar slutsatsen av att dessa skillnader på hur barn bemöts av föräldrar och förskollärare, blir resultatet att det är av den sociala förväntan och inte ur ett biologiskt perspektiv. Barnen anpassar sig efter förväntningarna och agerar därefter.

Eidevald (2011) menar att forskare, förskollärare och föräldrars beskrivning av flickor och pojkar förstärker mer än utmanar den traditionella stereotypa bilen av hur pojkar och flickor bör vara. Flickor brukar beskrivas som stillsamma, välanpassade och passiva medan pojkar beskrivs som livliga, aktiva och impulsiva men Eidevald menar att det inte går att veta om det återfinns hos alla pojkar och flickor om man inte studerar barnen på individnivå.

Denna studie passar in i dagens samhälle, med dagens diskussioner kring begreppet genus. Det finns mycket forskning kring genus i förskolan, speciellt i samband med leken utifrån ett genusperspektiv t.ex. Birgitta Knutsdotter Olofsson som är vår främsta lekforskare. Mycket av den befintliga forskningen handlar om pedagogers samspel med barnen utifrån ett genusperspektiv t.ex. Wahlström. Wahlström fick fram i sin forskning att samspelet med pojkar och flickor ser annorlunda ut. Eidvald har forskat kring vardagen på förskolan, där han utgått ifrån ett genusperspektiv men han också tittat på jämställdhet. Hans studie kom bland annat också fram till att man bemöter barn olika beroende på sitt kön. Det som gör denna studie viktig är att vi undersöker bemötandet direkt på morgonen och hur detta skapar god miljö för barnet i dagens verksamhet. Studien berör även huruvida valda utväderingsmetoder spelar roll. Undersökningar har gjorts genom intervjuer för att se om det finns olika

förväntningar eller synsätt på flickor respektive pojkar för att sedan se hur det ser ut i praktiken genom observationer.

17

3.2 Överlämning av vårdnadshavare

Broberg (2012:178) menar att barn lämnas inte på förskolan utan barnen lämnas från sin vårdnadshavare till pedagogerna på förskolan. Pedagogen måste då vara tillgänglig för barnet så att barnet tryggt kan knyta an till förskolan och pedagogerna när barnet lämnar sin

vårdnadshavare. Det måste vara pedagogen som står för tryggheten och inte föräldern vid överlämningen i förskolan, då föräldern ska lämna förskolan. Pedagogens som tar emot barnet ska kunna trösta och lugna barnet vid behov för att barnet ska kunna känna sig trygg på förskolan.

Vidare menar Broberg (2012:180) att pedagogen och förälder bör att tid och möjlighet att småprata en stund när barnet kommer med sin förälder på morgonen. Kanske om hur

morgonen varit, hur helgen varit eller något annat som är viktigt för pedagogen att känna till. Barnets avsked till sin förälder blir oftast lättare om det blir en liten övergång där pedagogen, barnet och förälder möts och barnet kan lämna hemvärlden och gå in i förskolevärlden. Pedagogen och föräldern kan också småprata om vad som ska hända på förskolan idag, då underlättar avskedet för föräldern då föräldern är medveten om vad barnet ska göra och kan ha denna bilden i huvudet under dagen. Broberg (2012:181) menar att många barn kommer samtidigt på morgonen och det kan bli svårt för pedagogen att samtala med alla eftersom det finns barn som redan blivit lämnad som behöver pedagogen.

Broberg (2012:182) skriver att barnets avsked till sin förälder kan variera stort beroende på vilket barn, barn reagerar olika starkt på avskedet. Hur avskedet än ser ut, om barnet blir ledset eller oberört ska ett tydligt överlämnande mellan föräldern och pedagogen ske. Det är viktigt att barnet har en morgonrutin hemma, lika viktigt är det att barnet har en avskedsrutin på förskolan. Det är också viktigt att föräldern och barnet får ett hejdå innan föräldern går. Att uttrycka eller göra på ett speciellt sätt kan underlätta för både barn och förälder. Det kan vara smärtsamt att säga hejdå ordentligt innan man som förälder går men det är bättre än att smitta iväg medan barnet håller på med något annat, då risken blir att barnet vid senare tillfälle håller extra koll på sin förälder.

18

4. Metod

I metodkapitlet redogörs vad för metoder som används till denna studie. Därefter förklaras genomförandet, vilket går in på hur studiens syfte och frågeställningar skall uppnås. Avslutningsvis redogörs de etiska överväganden som tagits i samband med studien.

4.1 Urval av metod

Valet av metod är en kvalitativ metod, eftersom undersökningen ska gå in mer på djupet än på bredden och för att vi vill nå en förståelse av pedagogernas sätt att bemöta barnen. Larsen (2012:24) säger att med en kvalitativ metod vill man nå en förståelse med sin undersökning medan den kvantitativa metoden vill man förklara. Alvehus (2013:20) menar att en kvalitativ metod intresserar sig mer för mening eller innebörder än det statistiska data vilket är en mer mätbar data. Vidare menar han på att en kvalitativa metod ger större variation på det

insamlade empiriska materialet.

Genom att använda sig av en kvalitativ metod när man gör intervjuer kan följdfrågor ställas och man kan få ett mer fördjupat svar. Den man intervjuar kan dessutom tala friare och kan man också be dem förklara sina åsikter. Man får då djupare svar på sina frågor och sin

undersökning än om man skulle valt en enkät (Larsen, 2012:27). Alvehus (2013:81) menar att med intervjuer kan man komma åt personens tankar, känslor, åsikter och erfarenheter.

Under studien kommer semistrukturerade intervjuer (se bilaga 8.1) användas för att kunna utvärdera respondenternas åsikter kring genus och bemötandet av barnen på förskolan. Alla pedagoger får samma frågor men frågorna ska vara öppna så att respondenterna kan påverka intervjuns innehåll. Alvehus (2013:83) säger att semistruktuerade intervjuerna består av en del frågor som är öppna men att intervjun kan bestå av följdfrågor, här är också respondenten fri till att påverka hur samtalet blir. Jämfört med en strukturerad intervju har man färdiga frågor med inga följdfrågor. Intresset för intervjuerna är att se hur respondenternas kunskap står i proportion till det praktiska arbetet.

Observation görs med varje pedagog där dem en morgon tar emot barnen för att se hur pedagogerna bemöter barnen i praktiken. Alvehus (2013) menar att en observation används

19

för att studera någonting. När man som observatör vill se en naturlig händelse. Vi kommer att använda oss av en öppen observation vilket Larsen (2012:91) menar är när informanterna vet varför observationen görs och vem som observerar dem. Det negativa med en öppen

observation kan vara att man som observatör påverkar informanten, vilket kan ändra informantens sätt att agera i situationer.

Valet att använda både intervjuer och observationer var för att med observationer se

pedagogens sätt att agera vid bemötandet i praktiken, intervjuerna gjordes för att undersöka pedagogernas förhållningssätt kring genusperspektivet. Detta val gjordes utifrån att materialet skulle få en djupare bredd, för att sedan kunna analyseras.

4.2 Genomförande

Inledningsvis behandlade studien två förskolor med välkänd personal. Därefter utfördes intervju och observation på två andra förskolor. Samtliga förskolor i studien är belägna i en storstad.

Grundtanken var att börja observera och efteråt intervjua pedagogerna. Men på grund av svårighet med tidsbristen av insamlingen av intygen från barnens vårdnadshavare, gjordes istället intervjuerna först för att sedan observera efter att intygen samlats in. Vid observation i de två första förskolorna lämnades väldigt mycket information till pedagogerna om studien vilket gjorde att de visste exakt vad som var föremål för observationen(se bilaga 8.2). Detta resulterade i att två andra förskolor togs med i studien, samt två pedagoger från varje. Här gavs inte ett lika detaljerat syftet med studien ut till pedagogerna(se bilaga 8.3). Här gjordes även observation först sedan intervju, detta för att se om det nya upplägget skulle påverka resultatet annorlunda.

Den välkända personalen från de två första förskolorna som medverkade i studien kan leda till att både vara positivt och negativt. Det positiva är den goda kontakt som skapats. Det negativa kan vara att resultatet blir annorlunda då det finns en djupare förståelse för

pedagogens arbetssätt i förhållande till en pedagog man aldrig träffat. De andra pedagogerna som deltagit i studien har blivit tillfrågade, dessa pedagoger finns det ingen närmare relation till. Deltagandet i studien var frivilligt, enda kravet var att de skulle arbeta på någon av de berörda förskolorna. Vilken yrkesroll pedagogerna har är inte relevant för studien och därför benämns alla som pedagog. Studien omfattar 2-3 pedagoger från varje förskola för att få

20

substans i materialet och för att se om det kan råda någon skillnad i det pedagogiska bemötandet av barnen på de olika förskolorna. Det fanns ett bortfall i studien. Då en av pedagogerna på en av förskolorna inte längre kunde medverka.

De medverkande pedagogerna är ifrån olika avdelningar och barnen är i olika åldrar från 1-5 år. Pedagogerna på de två första förskolorna fick ett intyg där all information om studien utgavs (se bilaga 8.2). Här fanns både syfte och frågeställningar. Dock finns det en risk att det kan påverka pedagogerna under observationen vilket Larsen (2012:92) påpekar i sin bok. Det som kan påverka pedagogernas agerande är studiens syfte, och om det råder någon skillnad i det pedagogiska bemötandet ur ett genusperspektiv, för undermedvetet finns läroplanen där som säger att alla barn ska behandlas lika. I intyget skulle pedagogerna skriva under om det ville medverka i både observation och intervju. I de två sista förskolorna togs syftet bort ur intyget och bara information kring studien utgavs (se bilaga 8.3). Pedagogerna fick kännedom om att de i studien kommer benämnas som t.ex. pedagog 1, 2, 3.

Pedagogerna 1,2,3 är från förskolan vi kallar förskola 1. 4 och 5 är från förskola 2. I förskola 3 finns pedagogerna 6 och 7. Pedagogerna 8 och 9 är från förskolan 4.

Observation av pedagogerna sker under morgonen när de tar emot barnen. Tiden som är utsatt är mellan halv åtta till halv tio eftersom det är under denna tid som det kommer flest barn. Observationen kommer att ske inne på avdelningen med översikt över hallen och rummet där överlämningen sker på grund av att det inte ska kännas obekvämt för barn och dess föräldrar. Intervjuerna beräknades pågå under cirka 45 minuter per respondent. De kommer att vara enskilda, och spelas in för att kunna protokollföras.

4.3 Etiska övervägande

Hartman (2011:129 ) menar att det ska vara en valfrihet om man vill ställa upp på en undersökning. Han menar att det inte ska ske någon påtryckning på den eller de person som får frågan till sig om de vill medverka i en undersökning. Intyg skickades till förskolorna där information framgick om vad studien skulle behandla. Detta för att göra pedagogerna

21

Pedagogerna fick även information om vad som skulle gälla deras anonymitet i denna studien, det vill säga om deras egna namn samt förskolans namn, inte ska framgå i det skrivna arbetet. Hartman (2011:29) säger att det är viktigt att nämna för informanten hur

undersökningsmaterialet kommer att behandlas, lagras och användas.

Vårdnadshavare till barnen på varje avdelning har också fått information om undersökningen, där vårdnadshavare fått ta ställning till om de vill att deras barn medverkar i studien eller inte. I informationen till vårdnadshavare gjordes det tydligt att det är inte barnen som

undersökningen handlar om utan pedagogerna (se bilaga 8.4). Hartman (2011:29) menar att alla barn under 15 år ska få intyg av dess vårdnadshavare för att kunna delta, men barnen får även själv ta ställning till om det vill medverka.

Allt undersökningsmaterial kommer att behandlas varsamt, vilket innebär att ingen annan kommer att kunna ta del av materialet. Detta efter konfidentiell behandling vilket Hartman (2011:130) menar innebär att ingen obehöriga ska kunna ta del av materialet. Med det som framkommer under observationen och intervjun som inte berör studien råder vår tystnadsplikt.

22

5. Resultat och Analys

I detta kapitel kommer empirin presenteras med hjälp av tidigare forskning och teori.

Resultatet är indelat i sex underkapitel. De tre första underkapitlen behandlar de djupgående mönsterna som framkommit genom observation och intervju, vilket är det välkomnande ”hejet”, avskedet till föräldrarna och att man ska bekräfta barnen när dem kommer på morgonen. Under kapitlet - Pedagogers bemötande utifrån ett genusperspektiv - redogörs resultatet för de eventuella skillnaderna. Under intervjuerna ställdes frågan “vad betyder genus för dig?” vilket redogörs i - Pedagogers förklaring av ordet genus. Avslutningsvis redogörs en sammanfattning av resultatet.

5.1 Hej

Ett mönster som var övergripande var att pedagogerna sa hej till alla barnen och bekräfta dem med sitt namn. Under intervjun ställdes frågan ”Vad upplever du är det viktigaste vid

mottagande av barnen på morgonen?”, svaret var att säga ”hej” till barnen och dess förälder. Då ”hejet” upplevdes vara välkomnande för barnen. Detta mönstret var även tydligt på

observationerna då pedagogerna benämnde barnets namn samt dess förälder när barnet kom in hallen.

Eidevald (2012:37) fick fram i sin studie att arbetslagen försöker ta bort de typiska könsorden flickor och pojkar och använder sig istället av “barnen”, när dem hälsar på enskilda barn använder de sig av barnets namn och inga uttryck som är beroende på deras kön.”Hur tänker du när du tar emot något barn på morgonen?” Var en av de frågor som ställdes, så här tänkte en pedagog kring frågan:

”Nej men det viktigaste tycker jag är överhuvudtaget att man säger ”hej” och nämner barnets namn, ibland förälderns namn också eller säger ”hej” lotta och pappa, att man ser dem också och jag har väl för vana och gå ut eller i alla fall visa mig när jag ser att de kommer sen behöver jag inte gå ut och stå där men det kanske man gör för att man själv tycker att det känns bra att bli bemöt så, att dem visar att dem sett en.”(Pedagog 5)

Vidare menar pedagog 5 att man kan prata med föräldern och barnet om hur helgen har varit, om barnet sovit gott och hur barnet och föräldern mår. Pedagogen menar också för att

bekräfta barnet kan man kommentera t.ex. barnets nalle om barnet har med sig något liknande.

23

Broberg (2012:180) menar att när barnet kommer på morgonen tillsammans med sin förälder kan det vara en god idé som pedagog att försöka ha möjlighet att småprata lite med föräldern innan den ska gå, hur morgonen har varit eller vad som kommer att hända under dagen på förskolan. Detta för att avskedet ska gå lite lättare då det skapar en övergång från hemmet till förskolan, där förälder, barnet och pedagogen möts. Det underlättar inte bara för barnet utan för föräldern också, ifall man pratar om vad som ska hända på förskolan idag så kan föräldern ha denna bild med sin under dagen.

Under observationen av pedagog 8. Pedagogen hade ett tydligt mönster i sitt pedagogiska bemötande vid välkomnandet, pedagogen och använde samma röstläge,samt bekräftade med barnets namn, t.ex. kunde det låta så här: “Hej Melker”! (påhittat namn) hur är det med dig? Kom in till alla dina kompisar”. Barnen kom oftast in till den stora gemensamma avdelningen efter de hade lämnat hallen, ibland med sina föräldrar och ibland själva. Där mötte pedagogen upp barnen och de fick ett glatt och varmt välkomnande. Ibland följde dess förälder med in till avdelningen och pedagogen stod en stund och småpratade med både föräldern och barnet. Där efter följde pedagogen med barnet in i verksamheten. Eidevald (2012:37) berättar att i

Svalryds och Wahlströms böcker har de kommit fram till att arbetslagen försöker att använda sig av samma ord och röstläge när de pratar till en pojke eller flicka. Att man inte ska göra någon skillnad när man talar till dem. Under intervjun med denna pedagog framgick det att bekräftelsen av barnets namn var viktigt.

5.2 Hejdå

Vid överlämningen är avskedet med föräldern viktigt, och detta blev tydligt under observationen. Att barnen inte kastas in på avdelningen utan får ett lugnt överlämnande. Pedagogerna var noga med att säga till barnet, säg ”hejdå” till mamma eller pappa men det upplevdes också som om pedagogerna visste hur avskedet brukade se ut då det inte lät samma till alla barn, det kunde vara, ”krama mamma hejdå”, ”ge pappa en hejdå puss” eller ”vinka hejdå till mamma och pappa”. I denna variation på hur pedagoger bad barnen säga hejdå till sina föräldrar sågs inget mönster att variationer berodde på vilket kön barnet har utan på hur barnets hejdå brukar se ut, vilket blir barnets behov. En pedagog svarade under intervjun att man måste se till barnets behov och inte kön:

24

“Vi har många pojkar som blir lämnade som har mycket det här med puss och kärleksritualer och så och då är det viktigt att vara där och stötta dem i det.” (Pedagog 7)

Vidare berättade pedagogen att de hade flickor på sin avdelning som hade andra

avskedsritualer som t.ex. att de klämde sig fast vid sin mamma. Då menade pedagogen att man måste vara där till hands om flickorna upplevdes bli ledsna vid avskedet. Pedagogen pratade med stark entusiasm kring ämnet genus. Pedagogen hade dessutom vidareutbildning kring genuspedagogik, samt ett brinnande intresse att arbeta med genus och jämställdhet inom förskolan.

Broberg (2012:182) skriver att avskedet i förskolan kan variera beroende på vilket barn. Överlämningen bör därför ske tydligt mellan föräldern och pedagog även om barnet i sig blir ledsen eller oberörd. Lika viktigt är det för barnet och föräldern att ta ett tydligt avsked och säga hejdå till varandra. Lika viktigt att ha en tydlig och bra avskedsrutin, precis som du har en tydlig morgonrutin hemma. Att se till att varje barn får just sitt avsked tillgodosett och bekräftat till sin förälder. Att uttrycka eller göra på ett speciellt sätt kan underlätta för både barn och förälder. Under observationen med pedagog 7 mötte pedagogen upp barnet och dess förälder i hallen, där de småpratade en stund. Barnets avsked från föräldern kunde se olika ut, en del sa hejdå till sin förälder i hallen och gick tillsammans in med pedagogen till

avdelningen. Andra barn ville vinka i fönstret där stod pedagogen nära intill, sedan gick med de in till avdelningen.

Under en observationen var det en pojke som inte ville lämna sin pappa, pedagog 5 frågade honom om han var kramig idag? Och bekräftade att han fick kramas med pappa så länge han ville. Till slut ville pojken komma in och rita och då sa pedagogen till pojken, ”glöm inte säga hejdå till pappa.” (Pedagog 5)

5.3 ”Det är viktigt att bekräfta barnen!”

Pedagog 8 och 1 svarar på frågan, vad upplever du är det viktigaste vid mottagande av barnen på morgonen?

Båda två menar att det är viktigt att se och bekräfta barnen när de kommer på morgon. Att man bör ta hänsyn till barnets egna behov. Pedagog 1 menar på att några barn vill bli mottagna i famnen medan man tar emot några barn på ett lekfullt sett. Vissa barn vill vinka

25

medan andra vill gömma sig i ett hörn. Det viktigaste är att man låter barnen bestämma. Pedagog 8 menar på att bekräftelsen får barnen genom att någon ser barnet, att barnen ska inte kunna komma in i verksamheten obemärkt utan att man med barnets namn sagt hej, kanske vad roligt att se dig osv. Pedagog 8 tror att det gör avlämningen lättare för barnet och föräldern än om ingen skulle se ”när lilla jag kommer”.

Broberg (2012:178) menar att barn inte lämnas på förskolan utan att barnen lämnas över från sin vårdnadshavare till pedagogerna. Som pedagog är det viktig att man visar sig tillgänglig för barnet så att barnet kan lämna sin anknytningsperson och tryggt knyta an till

förskolemiljön. Hon menar att vid avlämningen kan det inte vara föräldern som står för tryggheten utan det är pedagogens ansvar att ta över tryggheten eftersom det är föräldern som ska gå. Så den pedagog som tar emot barnet ska kunna lugna och trösta barnet och skapa trygghet.

Under observationen med pedagog 5 såg det annorlunda ut med överlämningen. På grund av små barn på avdelningen var deras grind ut till hallen alltid stängd. Pedagogen mötte alltid upp barnet och dess förälder vid grinden. Där småpratade pedagogen med föräldern och frågade om vardagliga situationer. Därefter tog pedagogen oftast med barnet in till resten av barngruppen.

”Att bekräfta och se dem men också om jag ställer en fråga om dem haft en bra helg då måste jag också lämna utrymme för om det inte har varit en bra helg, jag vill inte dem ska säga ja och se helt förstörda ut utan har det varit någonting som varit jobbigt har jag då ställt frågan så måste jag ha tid till det inte ta för givet att det varit bra.”(Pedagog 5)

I intervjuerna blev det tydligt att pedagogerna tyckte att man skulle bekräfta varje barn när de kom på morgonen, vilket också blev synligt i observationerna. Vi upplevde att pedagogerna bekräftade barnen genom att lämna barngruppen för att välkomna nästa barn. De fokuserade på det barnet som kom genom att möta upp i hallen eller vid ingången och småprata med både föräldern och barnet. Många sa under intervjun att det var viktigt att kunna lämna

barngruppen för att enbart ta emot det barnet som kommer även om det är stimmigt eller rörigt i resten av barngruppen, detta för att få tid med varje barn och för att både föräldern och barnet skulle få en trygg överlämning.

Pedagog 4 fick frågan vad hen tänkte på när hen tog emot barnen på morgon. Pedagogen menade på att det är viktigt att vara positiv och öppen i sitt bemötande, och menade också att det egentligen är en självklarhet men att det oftast är fullt upp när man tar emot barnen som

26

blir lämnade innan frukost. Men även om man är ensam och det är något barn som är ledset så ska man ändå bekräfta och se barnet som kommer. Pedagog 4 berättade att hen brukar

småprata med barnet och föräldern i hallen och sen beroende på vilket barn det är som kommer, brukar hon lägga lite mer tid på det barn som hon vet behöver det, där det är ett svårare avsked till föräldern. Under observationen med pedagog 4, på denna avdelning var barnen mellan 1-2 år. Många av dessa små barn hade svårt med avskedet till sin förälder och blev oftast ledsna när föräldern skulle bege sig. Detta resulterade till att pedagogen tog barnet i sin famn och sattes sig på golvet på avdelningen med det ledsna barnet samt med resten av barngruppen. Dessutom resulterade detta i att det inte blev lika mycket småprat med barnets förälder.

5.4 Bemötandet utifrån ett genusperspektiv

Det som anses vara manligt och kvinnligt är djupt rotat i de traditionella könsrollsmönster och de påverkar oss framförallt hur vi bemöter och ser på barn. Tidigare och nutida forskning visar på att detta börjar redan vid födseln. De nyfödda pojkarna blev mer aktiverade än vad de nyfödda flickorna blev av sina föräldrar. Beroende på vilket kön barnet hade, blev de kallade med olika beskrivande ord. Även när det handlade om leksaker och kläder, blev barnet tilldelat sig en leksak beroende vilken färg den bar. Vidare kom det fram att vuxna ändrade röstläge beroende på vilket kön de pratade med, även hur de tog i barnen och att de bars på olika sätt (Eidevald, 2012:66).

Under intervjuerna kom det ofta på tal om den normen som vi har, vilket några pedagoger menade med att de är uppväxta i. Men för de som arbetar i förskolan är det läroplanen man ska gå efter och ens egna normer “får” inte följa med in i verksamheten.

“Alla har en norm som ligger så långt bak. Därför är det så skönt att det står i läroplanen att vi aktivt måste jobba mot de traditionella könsrollerna och man kan inte undvika de […] Det är ju hos oss i förskolan som allt börjar, förskolan är jätte viktig.” (Pedagog 8 )

Pedagog 8 uttryckte sin starka passion kring ämnet genus och menade att allt börjar i

förskolan, där arbetet kring genus sedan fortsätter upp i skolåldern. Pedagogen menade att vi som pedagoger ska jobba professionellt mot de traditionella könsrollerna oavsett egna normer och åsikter kring genus. Pedagogen menade vidare på att andra människor kan leva i andra normer än du själv och måste därför kämpa för att kunna se på man och kvinna ur ett annat

27

perspektiv. Slutligen berättade pedagogen att det är många förskolor som har en genusdag och menade på detta att det inte räcker. Genus arbetet ska genomsyra allt i den vardagliga

verksamheten för att det ska kunna påverka bilden hos oss människor.

(Eidevald, 2012) berättar i Haavinds(1992) studie att pedagoger trodde att de bemötte pojkar respektive flickor lika men så var inte fallet i praktiken. Haavind ansåg att att man tolkade barnens känslor beroende på vilket kön på ett förutfattat sätt. Haavind och Eidvald drog slutsatsen att skillnaden på hur barnen blir bemöta av pedagoger och föräldrar är av den sociala förväntan och att det inte handlar om ett biologiskt perspektiv. Flickor respektive pojkar anpassar sig efter dessa förväntningar.

Under intervjuerna var det en del pedagoger som sa att det händer att de bemöter flickor respektive pojkar på olika sätt, då de säger att det ibland kan slinka ut en groda men det görs omedvetet. Alla sa att de hoppas och vill att de bemöter alla barnen lika men var samtidigt tydliga med att det händer att de inte gör det.

Så här svarar två av pedagogerna, från två olika förskolor på frågan: ”Känner du själv att du bemöter pojkar och flickor på olika sätt vid avlämning”?

Pedagogerna 2 och 5 förklarar denna nämnda situation som att de kan hända att de agerar olika i sitt pedagogiska bemötande beroende på barnets kön. De förklarade vidare att deras agerande inte görs medvetet, det bara sker, inte på grund av någon speciell anledning. Dock var pedagogerna medvetna och kunde även gå igenom just denna situation och reflektera över hur de hade agerat i sitt pedagogiska bemötande beroende av barnets kön.

Under observationerna upplevdes det inte någon större skillnad i det pedagogiska bemötandet på grund av dess kön, mer i variationen på pedagogers sätt i hur bemötandet skedde.

Wahlström (2003) fick fram i sin studie att pedagogerna sa att de bemötte barnen lika men när de sedan blev filmade fick Wahlström fram ett resultat där det visade sig att dem inte alls bemötte pojkar och flickor på samma sätt. I studien framgick det av intervjuerna att

pedagogerna var osäkra på om de bemötte pojkar och flickor på samma sätt och sa att det kan hända att de inte gör det. Under observationen framgick det ett annat resultat än Wahlströms, och att det var ingen större skillnad i det pedagogiska bemötandet beroende på barnets kön.

Detta resultat från denna studie kan bero på två orsaker. Det ena är att pedagogerna bemötte barnen med deras intresse och behov eftersom det var något som också kom fram under intervjuerna att de gjorde. En annan reflektion är att pedagogerna påverkades av vår närvaro.

28

Skulle vi få fram ett annat resultat om pedagoger inte var medvetna om studiens syfte? Hur bemöter pedagogerna barnen utifrån ett genusperspektiv? Hade observationen sett annorlunda ut? Denna reflektion kom fram efter observationerna då vi upplevde att vissa situationer blev ”konstiga och onaturliga”, då pedagogerna faktiskt blev påverkade av vår närvaro men framförallt påverkades av vad som skulle studeras, det pedagogiska bemötandet ur ett

genusperspektiv. Hade det undvikits att tala om studiens syfte då utifrån ett genusperspektiv som skulle studeras utan bara benämnt bemötandet, hade det då framgått naturligare

situationer? En av situationerna som vi lade märke till var när en pedagog bekräftade en flickas frisyr. Pedagogen tittade på oss, fnittrade till och sa, ”oj, där blev det lite genus.” Det blev tydligt att pedagogen faktiskt blev påverkad av vår närvaro.

Eidevald (2012:37) fick genom sin forskning fram att pedagogerna försöker tänka på hur de kommenterar barnens nya kläder och istället för att säga: vilken fin tröja eller vad fin du är, använder de sig av ”jag ser att du har en gul tröja, är den skön?” men Eidevald menar också att en del undviker att kommentera barns kläder eller frisyrer för att det inte ska bli att barnen blir bemötta olika och fokusen hamnar då mer på barnen som person och inte utifrån deras kläder.

Det var en pedagog under intervjun som talade om på vilket sätt den förskolan hade pratat om hur man ska bekräfta barnens kläder. Pedagog 6 förklarade att de har några flickor på sin avdelning som gärna vill ha bekräftelse av färg på deras kläder. Vidare menade pedagogen att det var viktigare att bekräfta funktionen istället för färgen på deras klädesplagg. Pedagogen kommenterade även att när barnen visade sina tofsar, påpekades det istället att det var bra att slippa få håret i ögonen.

Henkel (2006:44) tycker också att man ska bemöta barnen som subjekt och att man inte skall uppmärksamma kläder utan personen i sig. Hon menar att flickor oftast får höra hur söta och fina de är, vilket kan leda till att de tror att de är mindre värda och mindre bra om de inte får höra motsatsen tillräckligt ofta. Henkel menar att det är viktigare att se personen och inte dess kläder.

Under observationerna och intervjuerna lades det märke till att pedagogerna fokuserade mer på barnens intressen och dess egenskaper. Mer fokus på barnens individuella behov än deras kön. På samma fråga som ovan: ”Känner du själv att du bemöter pojkar och flickor på olika sätt vid avlämning”? Pedagog 1 förklarar sin medvetenhet om att man kan agera olika i sitt

29

pedagogiska bemötande beroende på dess kön. Pedagogen förklarar vidare att de har en grupp pojkar på avdelningen med stort intresse för fordon. Fordonen kan då bli ett sätt att locka pojkarna med vid överlämningen . Men pedagogen är fullt medveten om sitt agerande i just denna nämnda situation och menar vidare på att en del flickor de har på sin avdelning har andra morgonrutiner. Som slutsats menar pedagogen att hur hen agerar i just denna situation inte alltid behöver eller kommer se ut så här. Pedagogen menar att som pedagog agerar du olika beroende vilket barn du möter och dess behov inte utifrån vilket kön.

Hirdman (2003) menar med sin dikotomi att könen inte bör blandas med varandra då det är motsatser av varandra. Sådana är samhällets syn. Föremålet bilen blir förknippat med könet som i detta fall är en pojke. Hur vet man att flickorna inte skulle bli lika glada för att lockas med en bil? Är det våra förutfattade meningar om vad som är ”pojkigt” och vad som är ”flickigt”? Pedagogen kanske tillfredsställer barnets behov och intresse för stunden och det har inte med könet att göra.

Reflektionen blev att vi inte såg någon större skillnad i pedagogers agerande i bemötandet utifrån om det var en pojke respektive flicka. Vi upplevde inte någon skillnad att

pedagogerna skulle ge mer uppmärksamhet till pojkarna än om det var en flicka. Hirdman beskriver hierarkin som att mannen är normen för det mänskliga och kvinnan är en avvikelse, denna syn på dess olika kön upplevde vi inte fanns bland pedagogerna. Hade vi fått fram ett annat resultat, om pedagogerna hade bemöt pojkarna annorlunda än vad de gjorde med flickorna, hade man kunnat se ett annat mönster, där faktiskt pojkarna fick mer

uppmärksamhet än flickorna. Eidevald (2011) kunde se i Rithanders (1991) studie, där resultatet visade på att pojkarna fick betydligt mer hjälp och uppmärksamhet av pedagogerna än vad flickorna fick. Rithanders reflektion blev då att flickorna lärde sig av dessa olika sätt i pedagogernas bemötande, på dess skilda sätt beroende av könen. Att flickorna skulle vara mindre intressanta och mindre värda på grund av pedagogernas olika sätt att bemöta om det var pojke eller flicka.

5.5 Pedagogers förklaring av ordet genus

Hur vi som pedagoger bemöter barnen har att göra med våra normer och förväntningar på pojkar och flickor. Detta påverkar också barnen i deras handlingar och hur vi för vidare våra förväntningar och normer. Wahlström (2003) menar att det finns en rollfördelning på pojkar

30

och flickor på grund av deras kön men att det är vi vuxna som låter detta mönstret finnas kvar varje gång vi behandlar barnen olika på grund av våra förväntningar på pojkar och flickor.

Det händer att det sker missuppfattning om vad genus är. Det kan vara att man tror att genusperspektiv är detsamma som kön och könsskillnader, men genus handlar om de föreställningar man har om man/pojke och kvinna/flicka (Heldin, 2010). Pedagogerna behöver en viss kunskap och medvetande kring genus för att kunna använda sig och arbete med genus i förskolan, för att kunna bemötta barnet utifrån ett genusperspektiv krävs det kunskap. Hirdman (2003:6) menar att om man skapar sig en uppfattning och kunskap kring hur genus fungerar och verkar kan man bryta det negativa resultatet av genussystemet, att man sätter människor i dess förutfattade fack.

För att få fram hur pedagogerna tänker kring genus och se om deras tankar och åsikter gör att de bemöter barnen på ett visst sätt valde vi att under intervjun ställa frågan till alla

pedagogerna: ”vad betyder genus för dig? Eller vad står ordet genus för?” Svaren varierade mycket beroende på vilken pedagog som blev intervjuad. Många av pedagogerna menade att vi har pojkar och vi har flickor och det viktigaste är att de inte behandlas på olika sätt på grund av sitt kön. Könet ska inte bestämma hur barnet talas till eller vad barnet får lova att leka med. Genus handlade också om skillnader och likheter hos pojkar och flickor

Pedagog 4 menade också att det här med att föräldrar inte vill erkänna könet på sitt barn har gått alldeles för långt. Pedagogen menar att barnet måste vara medveten om det är en flicka eller pojke och att man inte kan vara helt könsneutral.

”Det kan vara en massa saker, pojkar, flickor, hur man bemöter dem och kläder, färger och böcker. (Tänker och säger genus tyst för sig själv). Det första jag tänker på det är hur man bemöter pojkar och flickor det är nog det första” (Pedagog 2)

Pedagog 6 menade att alla barnen ska behandlas lika, för en flicka är inte bara rosa och Barbie och en pojke är inte blå och Spindelmannen bara. I svaren som fanns kopplades barn till färger och olika figurer som ansågs vara antingen ”flickigt” eller ”pojkaktigt”. Så här svarade pedagog 5 när frågan ”Vad är genus för dig?” ställdes:

”Ja, det betyder ju kön men det betyder ju inte så mycket fysiskt kön, det är inte det som är det svåra för det är ju självklart men det enda som är, vad ska man säga klockrent eller som är hugget i sten är ju det fysiska könet och inte bara könsorgan utan att män har mer muskler och kvinnor kan i regel födda barn men det finns ingenting som är givet psykologiskt, psykiskt eller mentalt.” (Pedagog 5)

31

något som är påhittat. Huruvida den normen är bra eller dålig är en annan diskussion menade pedagogen.

Under den här frågan diskuterades det också om de normer och värderingar vi människor har på flickor och pojkar, som grundar sig i människornas egen kultur eller uppväxt. En av pedagogerna uttalade sig om att hen är uppvuxen med att flickor är söta och duktiga medan pojkarna är vilda och coola. Men att de värderingar och normer inte ska förekomma i

förskolan men att pedagogen själv ibland säger sig till flickor att de är söta och till pojkar att de är coola. Så här svarade pedagog 8 på frågan ”Vad betyder genus för dig?”:

“Genus och jämställdhet att bemöta, att alla barn får samma bemötande och att dem får vara precis vad dem vill, att vi inte lägger ner värderingar på att vissa saker är viktigare än andra och att vi trycker på en vad som är traditionen, det vi ska motarbeta” (pedagog 8).

Samma pedagog med sin starka passion kring genusarbetet i förskolan menade att man som pedagog måste tänka på vad det är man säger. Om ett barn som t.ex. bär ett skitigt plagg kanske man inte skall ställa frågan ”Ska din mamma tvätta den?”. Att inte lägga värderingar i själva uppgiften till något specifik kön. Vidare menade pedagogen att det är viktigt att arbeta med genus och jämställdhet, men att det är svårt. Pedagogen berättade att hen stött på många andra pedagoger som har menat att genus är uttjatat.

Slutligen förklarade pedagogen att många förskolor tar bort material som t.ex. dockor och bilar som anses vara pojkaktigt och flickigt. Genus handlar inte om att ta bort något material, alla barn ska få samma möjligheter. Att som pedagog inte välja ut material som är förknippat med dess traditionella könsroll.

Efter sammanställning av material från observationer och intervjuer visade resultatet på att pedagogernas intresse för genus bidrog till ett mer medvetet bemötande. Det framgick att vissa av pedagogerna hade en fortbildning eller liknande kring genuspedagogik och hade ett bredare synsätt och kunde lättare svara på frågor under intervjun. De kopplade sitt synsätt till praktiken och tog gärna upp händelser som exempel för att styrka sitt agerande.

32

5.6 Resultat och sammanfattning

Det slutliga resultatet visar att pedagogerna ser på barnen som individer och inte som två olika kön i dess sätt att bemöta. Utifrån resultatet från intervjuerna framgick det att det kunde hända att pedagogerna agerade på skilda sätt beroende på dess kön, dock inte medvetet.

I den andra frågeställningen ställs frågan ifall det råder någon skillnad i det pedagogiska bemötande beroende på vilken arbetsplats pedagogerna arbetar på. I intervjuerna blev resultatet tydligt att pedagogerna med ett större intresse och vidareutbildning inom genus pedagogiken kunde lättare och tydligare beskriva vad genus i förskolan handlar om för dem. Genom resultatet i observationerna kunde man dock inte se någon markant skillnad i det pedagogiska bemötandet.

33

6. Slutdiskussion

I detta kapitel diskuteras resultatet med Hirdmans teori om genussystemet. I kapitlet fortsatt forskning redogörs vidare forskning på studien.

6.1 Resultatdiskussion

Institutioner som förskolan och skolan är politiskt styrda verksamheter där lagar och

förordningar regleras (skollagen, läroplaner, diskrimineringslagen och så vidare) (Eidevald, 2012:50). Det är de vuxnas sätt att bemöta flickor respektive pojkar och det är deras krav och förväntningar som ställs på dem som bidrar till att forma flickor respektive pojkars

uppfattning om vad som anses vara manligt och kvinnligt. Förskolan ska motverka dessa traditionella könsmönster och könsroller och de vuxna spelar därför en stor roll i hur de bemöter barnen och deras syn på genus och jämställdhet (Lpfö 98/10:).

Genus är någonting som är föränderligt och normen på hur pojkar och flickor ”bör” vara, går inte att förändra på en dag. Det viktiga är man ser en förändring från hur det har sett ut. Vi anser att det handlar om att genus har blivit en stor fråga i samhället. Föräldrar har idag blivit mer genusmedvetna vilket har ökat kraven på förskolans sätt att agera och använda sig av genuspedagogik. Medvetenheten för genus har därmed ökat hos pedagogerna och några av pedagogerna som var med i vår studie hade antingen läst en kurs inom genusvetenskap eller gått någon fortbildning.

Det kom också fram under intervjuerna att man för diskussioner om genus på sina arbetsträffar. Vi upplever att vi skulle behövt mer tid för att göra fler observationer med respektive pedagog. Om vi skulle intervjuat pedagogerna vid fler tillfällen men speciellt ha fler observationer vid flera tillfällen skulle det kännas mer naturlig och inte ha lika stor psykologisk effekt av vår närvaro. Som Larsen (2012:91) menar så kan en observatör påverka en informant till agera utöver det vanliga i en situation, vilket kan påverkar resultatet till att verka bättre än det kanske i normalfallet hade varit.

Hirdman (2003:3) beskriver diktatomin, isärhållningen med att man och kvinna inte ska blandas med varandra. Genom intervjuerna med alla pedagoger blir det tydligt att de flesta

34

var eniga om att både flickor och pojkar ska få samma möjligheter och förutsättningar inom allt i förskolan, det handlar inte om att ta bort t.ex. bilar som ses som pojkigt och t.ex. dockor eftersom de ses som flickigt utan att alla barnen ska tillgång till allt. Det resulterade i

intervjuerna att pedagogerna förklarade att genus inte handlar om att föra bort, utan att tillföra lika möjligheter till alla barn. Genus kan uppfattas som ett negativt och komplicerat ord, då dess innebörd missuppfattas. Heldin (2010:4) menar att genusperspektivet inte är desamma som kön och könsskillnader, utan de föreställningar man har om man och kvinna.

Hirdman beskriver hierarkin som en rangordning på könen, där hon menar att mannen är av högre rang än kvinnan, då mannen ses som normen. Utifrån resultatet av observationer och intervjuer gör pedagogerna ingen större skillnad på kön i hierarkin. Under intervjuerna

framgick det att pedagogerna stöter på föräldrar som vill särskilja på det som anses vara pojke respektive flicka och de vill inte göra sin barn könsneutrala. Det framgick också att normer sitter djupt inpräntade i människan i hur man ska socialisera sig som man respektive kvinna. Pedagogernas personliga norm “bör” därför inte spegla av sig till barnens uppfattning om vad som anses vara manligt respektive kvinnligt.

Utifrån resultatet av intervjuerna och observationerna framgick det tre övergripande mönster, som var ”hej, hejdå” och ”det är viktigt att bekräfta barnen”. Det var orden i sig som

upplevdes var betydelsefulla i själva överlämningen. ”Hejet” upplevdes var viktigt då det både välkomnande och bekräftade barnet som kom. Ordet hejdå blev ett tydligt avsked för barnet, då ordet i sig markerade att dess föräldern lämnade förskolan. Utifrån resultatet av intervjuerna framkom det att pedagogerna menade att det var viktigt att bekräfta varje barn vid sin överlämning, t.ex. genom att möta upp barnet samt bekräfta barnets namn. En av pedagogerna uttryckte sig med att inget barn ska få gå obemärkt förbi.

Men samtidigt har vi diskuterat att resultatet ändå gav med sig något positivt, då vi menar att hade det gjorts markant skillnad på pedagogers sätt att bemöta barnen på , när vi nu trots allt har kommit så långt i utvecklingen med synen på genus och jämställdhet. Vi föds antingen till flicka eller pojke men att vi ändå har samma möjligheter och förutsättningar att kunna

utvecklas som människor. Att barnets kläder och utseende inte ska kopplas med deras kön och därför behandlas på ett visst sätt beroende om man är pojke eller flicka.

Ett framsteg i utvecklingen är också pedagogernas egen medvetenhet och egna diskussioner enligt dem själva. De ansåg det vara viktigt att kunna dokumentera och reflektera över det egna arbetet.

35

6.2 Fortsatt forskning

För att utveckla studien skulle det vara intressant och ta del av hur resultatet påverkades om man varit med samma pedagog vid fler tillfällen. För att få ett bredare resultat skulle man även kunna jämföra förskolor i en storstad med förskolor på landsbygden för att se om det finns någon skillnad? Har pedagogerna liknande sätt att tänka? Eller sätter föräldrarna mer krav på en förskola som ligger i en storstad när det gäller genus?

36

7. Referenser

7.1 Intervjuer

Förskola 1 Pedagog 1 2014-04-22 Pedagog 2 2014-04-23 Pedagog 3 2014-04-29 Förskola 2 Pedagog 4 2014-04-23 Pedagog 5 2014-04-24 Förskola 3 Pedagog 6 2014-05-27 Pedagog 7 2014-06-03 Förskola 4 Pedagog 8 2014-05-28 Pedagog 9 2014-06-02

7.2 Litteratur

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Broberg, Malin, Hagström, Birthe & Broberg, Anders (2012). Anknytning i förskolan: vikten av trygghet för lek och lärande. 1. uppl. Stockholm: Natur & Kultur

Eidevald, Christian (2011). "Anna bråkar!": att göra jämställdhet i förskolan. 1. uppl. Stockholm: Liber

Hartman, Sven G. (2003). Skrivhandledning för examensarbeten och rapporter. 1. utg. Stockholm: Natur och kultur

Hedlin, Maria (2010). Lilla genushäftet 2.0: om genus och skolans jämställdhetsmål. Uppdaterad och omarb. version Växjö: Instutitutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet

37

Hirdman, Yvonne (2003). Genus: om det stabilas föränderliga former. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber

Larsen, Ann Kristin (2012). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup

Sandquist, Anna-Marie (1998). Visst görs vi olika!: jämställda barn - hur skulle det se ut? : en rapport från programberedningen Kommunerna och jämställdheten om jämställdhet i skola och barnomsorg. Stockholm: Svenska kommunförb.

Wahlström, Kajsa (2003). Flickor, pojkar och pedagoger: jämställdhetspedagogik i praktiken. Stockholm: Sveriges utbildningsradio (UR)

7.2.1 Internet

Alf B Svensson,

Aftonbladet-http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article16139583.ab 20140808

Henkel, Kristina (2008). En jämställd förskola: teori och praktik. 2. uppl. Skärholmen: Jämställt.se http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-13490

Katarina Lagerwall, DN- http://www.dn.se/nyheter/sverige/kritiker-hen-gor-barn-forvirrade/ 20140808

38

8.1 Intervjufrågor

Intervju

*Hur tänker du när du tar emot något barnen på morgonen?

* Vad upplever du är det viktigaste vid mottagande av barnen på morgonen?

-Varför?

*Vad är genus för dig?

* Vad innebär jämställdhet?

* Vad finns det för olika förväntningar på flickor och pojkar i verksamheten?

* Känner du själv att du bemöter pojkar och flickor på olika sätt vid avlämnning?

- Hur?

-Varför?

* Hur påverkas barnen av ditt sätt att bemöta dem?

* Pratar ni mycket om genus och jämställdhet på avdelningen?

- Vad diskuterar ni då?

40

8.2 Intyg pedagog 1

Hej!

Vi är två lärarstudenter på Malmö högskola som läser till förskollärare. Vi går nu termin sex och ska göra vårt examensarbete.

Vårt examensarbete kommer att utgå från ett genusperspektiv. Syftet med denna studien är att jämföra ett fåtal pedagoger på två olika förskolor i en storstad, på vilket sätt bemöts barn vid avlämning ur ett genusperspektiv. Frågeställningarna vi har valt är:

*På vilket sätt bemöts flickor och pojkar vid lämning på förskolan ur ett genusperspektiv? *Bemöter man flickor och pojkar på skilda sätt?

*Finns det en skillnad på sättet att bemöta barnen på de två olika förskolorna?

Vi undrar om det är någon som är intresserade av att vara med i våran studie. Vi kommer behöva observera i verksamheten vid ett tillfälle, det kommer vara en morgon när barnen lämnas på förskolan. Samt kommer vi behöva ha ett fåtal enskilda intervjuer. Vi kommer använda oss av semistrukturerade intervjuer vilket menas med att alla som är med i studien får samma frågor, frågor som är öppna. Intervjun kommer spelas in med hjälp av en diktafon samt att en av oss skriver ner vad som sägs.

Vi kommer inte nämna förskolans namn i studien och era namn kommer inte nämnas i

studien. Ni som medverkar kommer kunna ta del av det material som berör er själva samt vårt färdiga examensarbete som kommer att läggas ut på MUEP.mah.se.

Med hänsyn till ovanstående vill vi att du tar ställning till följande:

Jag ger mitt tillstånd att medverka i er studie (observation och intervju)