Istället för att titta på min funktionsnedsättning, lyssna på vad jag försöker säga till dig.
- En litteraturstudie om kommunikation mellan vårdpersonal och personer med funktionsnedsättning.
Instead of looking at my disability, listen to what I´m trying to tell you.
- A literature study on communication between health professionals and people with disabilities.
Elionor Carlsson Anna Lindqvist
Fakultet för hälsa, natur och teknikvetenskaper. Instutionen för hälsovetenskaper.
Omvårdnad. Sjuksköterskeprogrammet.
15hp
Handledare: Ingrid Andersson och Kerstin Lerjestam Examinerande lärare: Barbro Renck
2014-03-28
SAMMANFATTNING
Titel: Istället för att titta på min funktionsnedsättning, lyssna på vad jag försöker säga till dig. En litteraturstudie om kommunikation mellan vårdpersonal och personer med funktionsnedsättning.
Instead of looking at my disability, listen to what I´m trying to tell you. A literature study on communication between health professionals and people with disabilities.
Fakultet: Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskaper Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper
Ämne: Omvårdnad
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå Författare: Elionor Carlsson
Anna Lindqvist Handledare: Ingrid Andersson
Kerstin Lerjestam Sidor: 24
Nyckelord: Kommunikation, personer med funktionsnedsättning, vårdpersonal.
111111
Introduktion: Personer med funktionsnedsättning lever idag längre och är mer integrerade i samhället och utgör en större del av de patienter som vårdpersonal möter dagligen i olika vårdsammanhang. Socialstyrelsen (2014) definierar funktionsnedsättning som "nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga" och funktionshinder som ”begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen". Kommunikation är inte enbart det talade språket utan all information som utbyts mellan individer. Syfte: Belysa faktorer som inverkar på kommunikation mellan vårdpersonal och personer med
funktionsnedsättning. Metod: En litteraturstudie utfördes med hjälp av Polit och Becks (2012) modell i nio steg. Urvalsprocessen gjordes i tre steg, där det sista steget innebar en
kvalitetsgranskning. Av de elva studierna som svarade mot syftet var tio stycken kvalitativa och en studie var kvantitativ. Resultat: Presenteras i sju kategorier. Kategorierna är: Att känna vårdtagaren, tid, personalens kunskap, egenskaper hos vårdpersonal, att bekräfta vårdtagaren, kroppsspråk och att anpassa språket. Diskussion: Resultatet av den här litteraturstudien har bidragit med kunskap om faktorer som inverkar på kommunikationen mellan vårdpersonal och vårdtagare. Genom att vårdpersonalen individanpassar kommunikationen och bekräftar
vårdtagaren genom att tala direkt med honom/henne blir vårdtagaren mer avslappnad.
4
Innehållsförteckning
INTRODUKTION ... 5
En historisk återblick ... 5
Funktionsnedsättning ... 5
Kommunikation ... 6
Sjuksköterskan och omvårdnad ... 7
Problemformulering ... 7
Syfte ... 8
METOD ... 8
Litterstursökning ... 8
Urval ... 10
Databearbetning ... 11
Etiska överväganden ... 11
RESULTAT ... 13
Att känna vårdtagaren ... 13
Tid ... 14
Personalens kunskap ... 14
Egenskaper hos vårdpersonal ... 14
Att bekräfta vårdtagaren ... 15
Kroppsspråk ... 15
Att anpassa språket ... 15
DISKUSSION ... 16
Resultatdiskussion ... 16
Metoddiskussion ... 18
Klinisk betydelse ... 19
Framtida forskning ... 20
Slutsats ... 20
REFERENSLISTA ... 21 Bilaga 1. Artikelmatris
5
INTRODUKTION
Personer med funktionsnedsättning lever idag längre och är mer integrerade i samhället (Tempel & Mordoch 2012) och utgör en allt större del av de patienter som vårdpersonal möter dagligen i olika vårdsammanhang (Gotthard 2002). Vårdpersonal ska ge alla patienter lika vård på lika villkor (Socialstyrelsen 2005).
En historisk återblick
Historiska perspektiv kan vara viktiga för förståelse och analys i en rad sammanhang och inom många områden. Det gäller även för personer med funktionshinder (Förhammar & Nelson 2004). Först under 1800-talets mitt började personer med funktionsnedsättning att uppmärksammas av samhället. Personer med funktionsnedsättning kallades för sinnesslöa och skulle skyddas och barnen skulle ges en dräglig tillvaro (Gotthard 2002). I början av 1900-talet ändrades synen på personer med funktionsnedsättning och då var det istället samhället som skulle skyddas från de sinnesslöa. Personer med funktionsnedsättning institutionaliserades, skrevs in på sinnessjukhus eller specialsjukhus. Barn kallades för vanföra och lytta och fick leva på vanföreanstalter (Förhammar & Nelson 2004).
Den första lag som kom att reglera verksamheten för barn med svag begåvning kom 1944 medan vuxna fortfarande institutionaliserades (Förhammar & Nelson 2004). Den första omsorgslagen där grundtanken var att personer med funktionsnedsättning skulle leva i samhället som alla andra kom 1986 där normalisering och integration var nyckelbegrepp (Gotthard 2002). Omsorgslagen ersattes 1994 av Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade [LSS] (Gotthard 2002). LSS tillkom efter att en stor handikapputredning slutförts och ledstjärna i det arbetet var "Ett samhälle för alla"
(Gotthard 2002 s. 22). Målsättningen med LSS är att personer med funktionsnedsättning ska leva ett oberoende och självständigt liv (SFS 1993:387). Personer med funktionsnedsättning som omfattas av LSS har rätt till personal med särskild kunskap och rätt att själva påverka den vård som ges (SFS 1993:387).
Funktionsnedsättning
Tidigare fanns det flera termer för att beskriva en person med funktionsnedsättning, som bland annat förståndshandikapp, utvecklingsstörning och begåvningshandikapp.
Terminologirådet (Socialstyrelsen 2014) har bestämt att det är termerna funktionsnedsättning och funktionshinder som är de korrekta att använda.
Socialstyrelsen (2014) definierar funktionsnedsättning som: "nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga" och funktionshinder som: ”begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen".
Socialstyrelsen (2014) definierar inte termen handikapp alls, utan avråder från att använda handikapp som en synonym till funktionshinder och funktionsnedsättning.
Enligt Karlsson (2012) är termen kognitivt funktionshindrade en term som alltmer etablerar sig. Socialstyrelsen (2013) säger att "ha intellektuella och kognitiva funktionsnedsättningar innebär svårigheter att kommunicera med omgivningen och att förstå samt uppfatta information".
Bakomliggande orsaker till en funktionsnedsättning kan vara genetiska eller miljöbetingade, till exempel ett trauma vid äldre ålder som ger skador på hjärnan (Karlsson 2012). Den vanligaste bakomliggande orsaken är ett kromosomfel och över 180 olika genetiska orsaker till funktionsnedsättning har identifierats. Graden av
6
förståndshandikapp kan variera mellan lindrig, måttlig eller grav (Gotthard 2002).
Andra orsaker till funktionsnedsättning kan vara att modern missbrukar narkotika och alkohol under graviditeten eller virussjukdomar, till exempel Cytomegalovirus [CMV1]
(Gotthard 2002). Skador vid förlossningen som ger syrebrist kan ge funktionsnedsättning. En av de vanligaste diagnoserna är Down´s syndrome där orsaken är ett kromosomfel. Typiskt för Down´s syndrome är att det är ett lätt till måttligt funktionshinder (Karlsson 2012). Andra diagnoser är: Fragile X och Cerebral Pares (Gotthard 2002).
Enligt Världshälsoorganisationen [WHO] (2011a) definieras en funktionsnedsättning enligt ICD 10 och DSM-IV samt med intelligenskvot (IQ). Medel-IQ för en normalbegåvad person ligger på 100, medan den för en person med lindrig funktionsnedsättning ligger mellan 50-70. För att få diagnosen funktionsnedsättning ska även minst två av följande områden utgöra en svårighet för individen: kommunikation, ADL-färdigheter, boende, socialt fungerande, användande av offentliga resurser, studier, arbete, fritid, hälsa och personlig säkerhet (WHO 2011b). Det är inte bara beskrivningen av vår personlighet utan även av miljön runt oss som ger en bild av vår intelligens (Socialstyrelsen 2013). När det gäller personer med funktionsnedsättning heter klassifikationsskalan International Classification of Functioning, Disability and Health [ICF] (Socialstyrelsen 2013). ICF klassificeras utifrån två huvudtyper, kroppsfunktioner och kroppsstrukturer samt aktiviteter och delaktighet, tillsammans med olika omgivningsfaktorer.
Kommunikation
Ordet kommunikation kommer från latinets communicare och betyder att göra något gemensamt, att ha en förbindelse (Nationalencyklopedin 2014; Eide & Eide 2007).
Kommunikation är något alla lär sig i tidig ålder och är beroende av, för att tillfredsställa grundläggande behov samt för att utvecklas (Eide & Eide 2007).
Kommunikation är inte bara det talade språket utan all information som utbyts mellan individer (Eide & Eide 2007). Det finns två typer av kommunikation, verbal och icke- verbal. Verbal kommunikation är det talade ordet, medan icke-verbal kommunikation kan vara kroppsspråk, teckenspråk eller det som sägs mellan raderna. Icke-verbal kommunikation kan även vara det som inte sägs alls (Eide & Eide 2007). Många faktorer påverkar förhållandet mellan vårdpersonal och vårdtagare och trots detta är forskningen inom detta område begränsat (Finke et al. 2008). Inom vården uppfattas det ibland som en utmaning att kommunicera verbalt med personer som har någon form av funktionsnedsättning, istället består kommunikationen många gånger av icke-verbal kommunikation så som ögonkontakt och gester tillsammans med olika ansiktsuttryck (Phelwin 2012). Personer med funktionsnedsättning har många gånger nedsatt eller ingen verbal kommunikation och nedsatt förmåga att kommunicera icke-verbalt (Balandin et al. 2007). Kommunikationen kan försvåras då det bland personer med funktionsnedsättning inte är ovanligt att ha nedsatt syn- och/eller hörsel (Yeates 1995;
Gotthard 2002).
Hur vi människor upplever och ger uttryck för olika känslor, som hunger och smärta, skiljer sig från person till person. Om en person har en funktionsnedsättning kan det vara svårt att tolka de signaler och uttryck som ges då de inte alltid ter sig som förväntat (Gotthard 2002).
7
Sjuksköterskan och omvårdnad
Omvårdnad är en process som sker mellan människor. Sjuksköterskans syn på sina medmänniskor påverkar omvårdnaden (Travelbee 2006). Grunden för all omvårdnad är etableringen av en relation mellan sjuksköterska och patient samt en relation mellan individer (Travelbee 2006). En förutsättning för att etablera en relation är en fungerande kommunikationsprocess. Vidare säger Travelbee (2006) att målet med kommunikationen är att lära känna personen, att förstå, se och uppfylla den sjukes omvårdnadsbehov. Sjuksköterskan bär i egenskap av sin yrkesroll det största ansvaret för relationen och kommunikationsprocessen (Travelbee 2006; SFS 1982:763), och det är sjuksköterskans ansvar att en relation etableras, och därefter upprätthålls (SFS 1982:763). Att upprätthålla en relation är något som sjuksköterskan inte kan göra ensam utan relationen måste vara ömsesidig (Travelbee 2006).
Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (2005) är det sjuksköterskans ansvar att anpassa vården så att vårdtagaren känner sig sedd och delaktig. Vidare ska vårdtagarens resurser och kunskap tillvaratas för att individanpassa vården. Cameron och Murphy (2006) säger att det är sjuksköterskans ansvar att kommunikationen sker tillfredsställande för båda parter i de fall där vårdtagaren har svårigheter att kommunicera. Den vård som ges ska vara likvärdig till alla patienter oberoende av patientens åkomma (Socialstyrelsen 2005). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) ska vården bygga på respekt för individen och den information som patienten får ska vara individuellt utformad för att patienten ska kunna förstå och tillvarata de instruktioner som ges. Cronenwett et al. (2007) visar att en av sjuksköterskans kärnkompetenser är patientcentrerad vård och innebär att vårdtagaren genom sin delaktighet och kunskap gör vården säkrare. Kärnkompetenserna patientcentrerad vård och teamarbete är vitala för att en säker vård ska kunna ges till vårdtagaren. Teamet består av närstående, patienten själv och all vårdpersonal (Cronenwett et al. 2007).
I detta stycke önskar författarna till denna litteraturstudie tydliggöra valda begrepp samt hur de används i denna studie. Begreppet Vårdpersonal innefattar läkare, assistenter, sjuksköterskor samt undersköterskor och används där yrkesgrupperna inte särskildes i studierna. Är studien gjord på enbart sjuksköterskor använder författarna till denna litteraturstudie begreppet sjuksköterskor i resultatet. Andra begrepp som används är person/personer med funktionsnedsättning, patient och vårdtagare. Patient används i samband med de studier som gjorts på sjukhus eller i primärvården medan vårdtagare används om de studier som är utförda på ett boende eller i hemmet.
Problemformulering
Tidigare i introduktionen har det beskrivits att sjuksköterskan ska ge individanpassad och personcentrerad vård efter patientens förutsättningar och behov. Personer med funktionsnedsättning har många gånger nedsatt eller ingen verbal kommunikation och nedsatt förmåga att kommunicera icke-verbalt (Balandin et al. 2007). Genom att granska forskning i ämnet vill författarna skapa sig en bild av faktorer som inverkar på kommunikation mellan vårdpersonal i allmänhet och personer med funktionsnedsättning.
8
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som inverkar på kommunikation mellan vårdpersonal och personer med en funktionsnedsättning.
METOD
Denna uppsats är en litteraturstudie, vilket innebär att befintlig forskning inom ett område sammanställs så att ny kunskap kan skapas (Polit & Beck 2012). För att göra en litteraturstudie underlättar det att ha en grundkunskap om det ämne som ska studeras och därför bör relevant litteratur bearbetas (Polit & Beck 2012). Det är essentiellt att redan från början strukturera studien dels för att underlätta arbetet dels för att texten ska ha en röd tråd och göra den lättare att läsa. Polit och Beck (2012) menar att syftet med en litteraturstudie är att summera och kritiskt granska de kunskaper som tidigare forskare har kommit fram till, och vad som är den nuvarande kunskapen i det specifika ämnet.
Litterstursökning
Modellen som använts för denna litteraturstudie var Polit och Becks (2012) modell i nio steg.
Figur 1. Litteraturstudiens nio steg. Fri översättning från Polit & Becks (2012) niostegsmodell.
Första steget i den valda modellen innebar att ett syfte formulerades. I steg två valdes sökstrategi innan relevanta sökord och databaser valdes ut. Artikelsökningarna gjordes i två olika databaser, Cinahl och PubMed men även i relevanta artiklars referenser. Polit
& Beck (2012) säger att Cinahl och PubMed lämpar sig bra för sjuksköterskor som forskar inom omvårdnad. Sökorden som användes varierade beroende på vilken databas som användes. I Cinahl användes Cinahl Headings och i PubMed användes MeSH- Termer vid databassökningen. I steg tre genomfördes databassökningarna och dokumenterades.
9
I PubMed användes sökorden: "Learning disorders", "Nurse - patient relation",
"Mentally disabled persons", "Attitude of Health personel", "Nursing Care",
"Communication" och "Intellectual Disability" i flera kombinationer.
I Cinahl användes sökorden: ”Communication”, ”Intellectual disability”, ”Mentally disabled persons”, ”Communication skills”, ”Nurse – patient relations”, ”Nursing role”.
De olika sökkombinationerna och urvalen redovisas i Tabell 1 och 2 nedan. De sökningar som inte gav några resultat redovisas ej.
Tabell 1. Artikelsökningens resultat i Cinahl.
Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
S1 MM Intellectual disability 1109 S2 MM Mentally disabled persons 329
S3 MM Communication 2053
S4 MM Nurse-patient relations 887 S5 MM Communication skills 206
S6 MM Nursing role 856
S7 Nurs* 39768
S1 AND S3 9 4 1 1
S1 AND S4 7 4 (3) 1 1
S1 AND S5 6 2 0
S1 AND S7 113 11 (4) 0
S2 AND S3 5 4 (1) 1 1
S2 AND S6 4 2 (1) 0
Summa 27 3 3
()Antal interna dubletter.
10 Tabell 2. Artikelsökningens resultat i PubMed.
Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
S1 Mentally Disabled Person 426 S2 Learning Disorders 1359 S3 Intellectual Disability 6948
S4 Communication 49429
S5 Attitude of health Personnel 19980 S6 Nursing Care 9479 S7 Nurse- Patient Relations 3903
S1 AND S5 27 5 (1) 1* 2 2
S1 AND S4 31 5 (3) 1* 1 1
S1 AND S7 3 1 0
S2 AND S4 508 3 1 1
S2 AND S6 7 6 (4) 2* 1 1
S2 AND S7 9 4 (1) 1* 1 1
S3 AND S2 72 1 (1) 0
S3 AND S4 416 4 (2) 0
Summa 29 6 6
() Antal interna dubletter. * Antal externa dubletter.
För att få fram artiklar till studien har även manuella sökningar genomförts. Detta genom att referenslistor till redan genomförda studier har granskats och gett upphov till två artiklar som används i resultatet. Det sammanlagda antalet artiklar som valdes ut är elva stycken.
Urval
Inklusionskriterier: Studierna skulle vara gjorda tidigast år 2004 och enbart innefatta personer över arton år. Studierna skulle vara granskade samt skrivna på svenska eller engelska.
11
Exklusionskriterier: Personer med en demensdiagnos, dyslexi, afasi och autism. Även personer med funktionsnedsättning kombinerat med dålig munhälsa eller cancer exkluderades.
I steg fyra och fem enligt Polit och Beck (2012) ska abstract läsas och jämföras med det valda syftet samt att källor hos de valda artiklarna ska granskas. Till urval ett lästes alla titlar och de abstract som fanns tillgängliga. De artiklar som verkade svara på syftet valdes ut. I steg sex enligt Polit och Beck (2012) ska materialet läsas noggrant i sin helhet och granskas gentemot syftet.
Till urval två lästes studierna i sin helhet för att se hur författarna/forskarna utfört studien och för att se att resultatet svarade mot syftet. De artiklar som föll bort mellan urval ett och urval två hade otillräckligt beskriven metod och/eller syfte, eller så svarade inte resultatet mot syftet vid närmare granskning. I steg sju enligt Polit och Beck (2012) ska artiklarna kvalitetsgranskas. Samtliga artiklar i urval två kvalitetsgranskades självständigt av båda författarna utifrån "Guide to an overall critique of a quantitative research report" och "Guide to an overall critique of a qualitative research report" av Polit och Beck (2012). Artiklarna granskades utifrån deras styrkor och svagheter med hänsyn till design, urval, population, bortfall och resultat. Utifrån dessa granskningar återstod slutligen elva artiklar i urval tre.
Databearbetning
Efter att artiklarna lästs och kvalitetsgranskats påbörjades analysen av de inkluderade artiklarna. I denna litteraturstudie följdes dataanalysen som beskrivs i steg åtta och nio i Polit och Becks (2012) modell. Artiklarna lästes flera gånger enskilt av båda författarna och anteckningar gjordes. Relevanta ord och begrepp markerades genom att de ströks under med blyertspenna. Artiklarna bröts ned i mindre delar genom att författarna använde sig av överstrykningspennor med olika färger för att jämföra likheter och skillnader. Artiklarnas resultat sammanställdes under de olika färgerna och detta blev resultatets teman. Därefter jämfördes och diskuterades de teman som författarna fått fram och en gemensam bild av resultatet sammanställdes. Mönster och regelbundenheter urskiljdes i artiklarna och utifrån olika teman bildades åtta kategorier.
De valda artiklarna sammanfattades i en artikelmatris som redovisas i bilaga 1.
Etiska överväganden
Artiklarna som används är skrivna på engelska vilket kan leda till misstolkningar vid översättningen i den här litteraturstudien (Polit & Beck 2012). Av den anledningen har författarna valt att behålla citat på originalspråket för att förtydliga resultatet.
Författarna till denna litteraturstudie har även använt sig av ett lexikon vid översättning av de använda studiernas resultat.
All information som samlades in från litteratur överfördes till arbetet på ett sätt så troget originalet som möjligt, utan medvetna omskrivningar, vilket stärker arbetets tillförlitlighet (Forsberg & Wengström 2008). Studierna lästes av författarna var och en för sig för att minska risken att resultatet vinklades åt något håll. Författarna har i största möjliga mån använt sig av primärkällor för att undvika att resultatet har feltolkats.
Polit och Beck (2012) menar att en litteraturstudie ska skrivas objektivt och att alla resultat ska redovisas, även om de inte överensstämmer med studiens syfte. Språket bör vara korrekt på det sätt att författarens egna åsikter inte återspeglas i litteraturstudien, det är därför väsentligt att stödja påståenden med referenser (Polit & Beck 2012).
12
När personer med funktionsnedsättning deltar i vetenskapliga studier ska forskaren ta i beaktande att personerna har en nedsatt kognitiv förmåga och inte alltid kan göra sig förstådda eller förstå den information som ges (Vetenskapsrådet 2013; Polit & Beck 2012). Den som genomför undersökningen eller forskningen ska ha god kunskap om vilka konsekvenser det kan få för deltagaren (Polit & Beck 2012; Nierse & Abma 2011).
Personer med funktionsnedsättning blir många gånger lurade att göra saker som de normalt inte skulle ha gjort då personer med funktionsnedsättning inte alltid förstår konsekvensen av sina handlingar (Nierse & Abma 2011). Enligt Socialstyrelsen (SFS 2003:460) ska en oberoende etisk granskningsnämnd kontrollera att ingen deltagare i projektet skadats eller kränkts. I denna litteraturstudie har enbart etiskt godkända studier använts.
Det finns enligt Vetenskapsrådet (2013) fyra huvudgrupper som ska följas när det gäller forskning, de är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I korthet innebär detta att forskaren måste delge den som deltar i forskningen allt det som är nödvändigt att veta för att personen ska kunna ta ett beslut om ett eventuellt deltagande. Bland annat ska det informeras om studiens syfte, vilka konsekvenser forskningen kan få för individen, vare sig den är positiv eller negativ.
Forskaren måste även vara tydlig med att deltagandet är frivilligt och att den deltagande närsomhelst har rätt att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet 2013; Polit & Beck 2012). Forskaren måste ha samtycke från den deltagande och anonymitet i studien måste garanteras (Vetenskapsrådet 2013).
13
RESULTAT
Resultatet är baserat på elva vetenskapliga artiklar, varav tio är kvalitativa och en är kvantitativ. Artiklarnas resultat finns redovisat i en artikelmatris (Bilaga 1). Faktorerna som svarade på syftet kategoriserades och bildade sju kategorier. Kategorierna är: Att känna vårdtagaren, tid, personalens kunskap, egenskaper hos vårdpersonal, att bekräfta vårdtagaren, kroppsspråk och att anpassa språket.
Figur 2. Resultatkategorier.
Att känna vårdtagaren
All vårdpersonal uttryckte att det underlättar kommunikationen för både vårdpersonal och personer med funktionsnedsättning om vårdpersonalen känner personen med funktionsnedsättning (Martin et al. 2012a; Forster & Iacono 2008; Jones et al. 2008).
It takes … a deeper understanding of their needs and their environment and … a lot of time, relationship building to actually know the language they use, so familiarity is a huge thing.
(Martin et al. 2012a s. 68).
Martin et al. (2012a); Martin et al. (2012b) och Helay och Noonan-Walsh (2007) visar att först när vårdpersonal byggt upp en relation med vårdtagarna och lärt känna deras egenskaper kan vårdpersonalen individanpassa kommunikationen. Resultatet (Martin et al. 2012a; Hemsley et al. 2011; Melville et al. 2005; Kroese et al. 2012) visar att vårdtagarens kommunikationsförsök är beroende av att vårdpersonal känner personen med funktionsnedsättning och förstår hur vårdtagaren kommunicerar. Antaki et al.
(2007) fann att vårdpersonal som vet hur vårdtagaren kommunicerar utförligare kan uttrycka vårdtagarens vilja vid kommunikation med andra.
14
I de fall där vårdtagare har utvecklat läten med en viss betydelse betonar Koski et al.
(2010) och Martin et al. (2012b) att vårdpersonal bör ha en relation med vårdtagaren för att kunna tolka dessa läten. Vidare resultat visar betydelsen för vårdpersonal att känna till vårdtagarens vanliga beteende för att upptäcka och förstå ickeverbala beteenden (Kroese et al. 2012; Martin et al. 2012b; Forster & Iacono 2008; Jingree et al. 2007).
En sjuksköterska i en studie av Martin et al. (2012a) och Martin et al. (2012b) svarade att först när sjuksköterskan och vårdtagaren har byggt upp en relation och sjuksköterskan har lärt känna vårdtagaren kan effektiv vård och vårdkvalitet uppnås.
Tid
En faktor vid kommunikation är att ge vårdtagaren tid att uttrycka sig, att ha tålamod i samtalet med vårdtagaren samt ge vårdtagaren tid att initiera försök till kommunikation (Koski et al. 2012; Kroese et al. 2012).
Antaki et al. (2007) och Martin et al. (2012b) visar i sina studier att personalen tar sig tid att lyssna på svaren från vårdtagarna och försöker tolka vad vårdtagaren menar då vårdtagarna inte alltid kan uttrycka sig verbalt.
På ett flertal vårdcentraler visade Jones et al. (2008) att läkare många gånger gav vårdtagaren information utan att ge vårdtagaren tid att tolka och processa den information som givits.
Personalens kunskap
Koski et al. (2010) presenterade ett resultat där sjuksköterskor via kommunikationsträning lärde sig att använda liknande kommunikationsmedel som vårdtagarna själva använde, till exempel olika läten och gester. Detta gjorde att sjuksköterskorna lättare fick kontakt med vårdtagarna (Koski et al. 2010).
Melville et al. (2005) åskådliggör i sin studie att 78,6 procent av totalt 201 sjuksköterskor behövde och ville ha mer träning och kunskap i att kommunicera med personer med funktionsnedsättning. En studie från Skottland av Jones et al. (2008) visar att vårdpersonal på flera vårdcentraler saknar kunskap om hur de ska kommunicera med patienter som har en funktionsnedsättning.
Forster och Iaconos (2008) studie visar att vårdpersonal som deltagit i kommunikationsträning anser att detta inte förbättrat deras kommunikationsförmåga i förhållande till personer med funktionsnedsättning. En deltagare i studien uttryckte att det enda som kunde ge kunskap om kommunikation var att praktiskt utföra den, inte läsa om den teoretiskt (Forster & Iacano 2008).
Egenskaper hos vårdpersonal
Hemsley et al. (2011) åskådliggör att personalens egenskaper och deras tidigare erfarenheter är av värde vid kommunikation med personer som har en funktionsnedsättning. Resultatet visar att vårdpersonalens egenskaper har värde för hur öppen vårdtagaren är mot vårdpersonal (Kroese et al. 2012; Hemsley et al. 2011).
Vårdtagarna uttryckte att de känner om vårdpersonalen har ett genuint intresse för att arbeta med människor och att vårdpersonalen bör ha förmågan att inge förtroende (Kroese et al. 2012). Vidare resultat från Kroese et al. (2012) visar att vårdpersonalen ska besitta kommunikationsfärdigheter, vara öppna och ärliga, samtidigt som de ska vara diskreta. Vårdtagarna uttrycker även att kunskap om hur det skapas förtroendefulla
15
relationer och kunskap om hur kommunikationen bäst sker med olika individer är de viktigaste egenskaperna hos vårdpersonal vid kommunikation sett ur vårdtagarnas ögon (Kroese et al. 2012).
Att bekräfta vårdtagaren
I studier av Forster och Iacono (2008) och Jones et al. (2008) uttrycker vårdpersonalen att genom att tala direkt till personen med funktionsnedsättning istället för assistenten så slappnade personen med funktionsnedsättning av. Om ett kommunikationsproblem uppstod mellan personen med funktionsnedsättning och vårdpersonalen, vände sig vårdpersonalen till assistenten och bad assistenten förklara vad som sades (Forster &
Iacono 2008).
Kroppsspråk
Forster och Iacono (2008) klargör i sin studie att kommunikationen med en vårdtagare handlar om att tolka och tyda vårdtagarens kroppsspråk. En vårdpersonal uttrycker att meningsfull kommunikation sker först när en respons ges från vårdtagaren i form av ett leende, en blick eller ett ryck i axeln (Forster & Iacono 2008). Genom att betrakta vårdtagarens gester och ansiktsuttryck och bättre lära sig att tolka vad vårdtagarna vill förmedla, framför allt hos dem som inte kan uttrycka sig verbalt, kan ett utbyte av information ske visar studier av Martin et al. (2012a) samt Forster och Iacono (2008).
Alla sjuksköterskor i en irländsk studie av Healy och Noonan-Walsh (2007) använde sig av beröring som ett sätt att kommunicera.
Martin et al. (2012b) samt Forster och Iacono (2008) visar att vårdpersonalen observerar kroppsspråk för att tyda ickeverbala signaler. Mest betydelse lade vårdpersonalen i studien vid ögonens uttryck. En sjuksköterska i studien uttryckte (Martin et al. 2012b s.
101): "The old saying is they´re the windows to your soul... but they are the windows to what is going on inside you". Martin et al. (2012b) visar att kunskap om det egna kroppsspråket är centralt då flera vårdtagare uttrycker att de känner sig förnedrade eller skrämda beroende på hur vårdpersonalen positionerar sin kropp.
Hemsley et al. (2011) visar att när verbal kommunikation är frånvarande och sjuksköterskorna sätter in åtgärder som minskar smärta används vårdtagarens kroppsspråk för att bedöma om rätt åtgärd används. En sjuksköterska beskriver hur hon tillskriver vårdtagarens beteenden olika betydelser:
In the interactions you have with a patient, if you´re turning them and they make a certain cry, that comes to mean pain”. ” It´s more than just verbal communication, it´s seeing how they react as well (Hemsley et al. 2011 s. 54).
Att anpassa språket
Genom att vårdpersonalen talar långsammare, omformulerar och använder enklare meningar kan vårdtagaren förstå vad som sägs (Koski et al. 2012; Healy & Noonan - Walsh 2007). Vårdpersonalen kan via repetition av det som sagts av vårdtagaren försäkra sig om att de har förstått vad som menas (Koski et al. 2007). Vidare visar Koski et al. (2007) att vårdpersonalen kan underlätta förståelsen av vad som sägs för vårdtagaren genom att enbart tala om ett ämne åt gången.
Jingree et al. (2006) visar att vårdpersonal anpassade språket så att det som vårdtagarna svarade skulle passa syftet med konversationen, exempelvis genom att ställa ledande frågor eller inte låta vårdtagaren tala till punkt.
16
Jones et al. (2008) kom fram till att flera vårdpersonal i studien ansåg att det kunde verka nedlåtande mot vårdtagaren om språket anpassades till att passa ett barns nivå.
Ett av de vanligaste sätten att kommunicera mellan vårdpersonal och personer med funktionsnedsättning är genom att ställa frågor (Kroese et al. 2012; Healy & Noonan- Walsh 2007). All vårdpersonal i Healy och Noonan-Walsh (2007) studie använde sig av denna metod. I de fall där frågorna inte blev besvarade upprepades frågan, antingen omformulerad eller med enklare ord (Antaki et al. 2007; Healy & Noonan-Walsh 2007).
Enligt Antaki et al. (2007) är upprepning av en fråga med en viss förenkling ett sätt att rikta uppmärksamheten mot det ämne som diskuteras.
Antaki et al. (2007) klargör i sin studie att vårdpersonalen genom att använda ja- och nej-frågor förmår personen med funktionsnedsättning att fokusera på ett ämne åt gången, vilket gör det enklare för vårdpersonalen att få ett tydligare svar. Personer med funktionsnedsättning ges ett enklare val när det enbart finns två svarsalternativ att välja mellan (Hemsley et al. 2011; Antaki et al. 2007).
På ett gruppboende i Storbritannien använder sig vårdpersonalen av testfrågor där svaren redan är kända av vårdpersonalen, för att få personer med funktionsnedsättning att kommunicera (Antaki et al. 2007). Testfrågorna används på tre olika sätt; för att se om de boende förstår, för att få ett specifikt svar samt för att få de boende att agera enligt boendets regler (Antaki et al. 2007).
Ett resultat av Kroese et al. (2012) var att vårdpersonal ska vara medvetna om vad de frågar efter och om de ställer rätt fråga. En av vårdtagarna i studien uttryckte:
...it makes me upset because staff come and see me and ask me why I am in my room and not what is wrong (Kroese et al. 2012 s. 6).
DISKUSSION
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som inverkar på kommunikation mellan vårdpersonal och personer med en funktionsnedsättning.
Resultatet visar att de flesta studierna gjorda inom detta ämne speglar vårdpersonalens perspektiv, och av den anledningen upptar vårdpersonalens perspektiv större delen av resultatet. Resultatet består av sju kategorier som har betydelse för kommunikation. Hur det verbala språket används och att känna personen med funktionsnedsättning är två av de faktorer som kommer diskuteras.
Resultatdiskussion
Enligt omvårdnadsteoretikern Travelbee (2006) bygger all god omvårdnad på att sjuksköterskan etablerar en relation till personen sjuksköterskan vårdar. I kategorin att känna varandra visar studier att det underlättar kommunikationen om vårdpersonal och vårdtagare känner varandra (Martin et al. 2012a; Jones et al. 2008; Forster & Iacono 2008). Detta styrks av Donovan (2002) vars syfte var att undersöka LSS- sköterskors erfarenheter om att vara med patienter som eventuellt upplever smärta. Resultatet visar att det underlättar om LSS-sköterskan känner personen med funktionsnedsättning för att kunna uppmärksamma förändringar i både det verbala och icke-verbala beteendet.
Etablera en relation och bygga upp ett förtroende är enligt Harper och Wadsworth (1992) grundstenen i omvårdnaden av en person med funktionsnedsättning.
Kategorin att anpassa språket visar att vårdpersonalen genom individanpassning av sitt språk kunde få personen med funktionsnedsättning att förstå vad som menas (Koski et
17
al. 2012; Healy och Noonan - Walsh 2007). Travelbees (2006) omvårdnadsteori beskriver hur kommunikation fungerar som en nyckel för sjuksköterskan i omvårdnadsprocessen och att det är sjuksköterskans uppgift att få personen som vårdas att förstå vad sjuksköterskan vill förmedla. Detta är något som även bekräftas i Kompetensbeskrivning för sjuksköterska (Socialstyrelsen 2005). Koski et al. (2012), Antaki et al. (2007) och Healy och Noonan - Walsh (2007) visar att bästa möjliga kommunikation sker då informationen är tydlig och vårdpersonalen upprepar informationen för att försäkra sig om att vårdtagaren har förstått. Det framkommer även att kommunikationen ska anpassas efter individens behov. Detta är något som styrks av Cagel och Kovacs (2011) som fann att upprepning av information vid kommunikation är av betydelse för att närstående till patienter med cancer ska känna att de har förstått och att de får bra stöd. Hebert et al. (2009) har i en kvalitativ studie om palliativ vård kommit fram till att tydlig information och att sjuksköterskan försäkrar sig om att vårdtagaren har förstått, hjälper vårdtagarna att förbereda sig för de eventuella situationer som kan uppstå. Cagel och Kovac (2011) tillsammans med Herbert et al.
(2009) visar att tydlig och bra kommunikation är något som behövs även inom andra områden än enbart då det handlar om personer med funktionsnedsättning.
Jones et al. (2008) visar att vårdpersonal anser att vuxna inte ska talas till som barn.
Författarna till den här litteraturstudien anser att det är viktigt att inte underskatta vårdtagarnas kognitiva förmåga, inte sänka kommunikationen till en lägre nivå än nödvändigt. Vidare anser författarna att en vuxen person ska tilltalas som en vuxen person. Ziwiana et al. (2004) fann att detta bekräftas även av vårdtagarna själva då de upplevde det kränkande att bli tilltalade som barn.
Kunskap om hur kommunikation ska genomföras var något som flera sjuksköterskor önskade mer träning i (Melville et al. 2005). I samma kategori visar studien av Koski et al. (2010) att sjuksköterskorna genom kommunikationsträning lärt sig att bättre kommunicera med personer med en funktionsnedsättning. Detta motsägs av Forster och Iacono (2008) vars resultat visar att vårdpersonalen anser att kommunikationsträning inte gett dem bättre kunskap om kommunikation. I en studie gjord i Japan av Nakazava et al. (2010) var huvudresultatet att sjuksköterskor ansåg att deras största brist var otillräcklig kunskap om kommunikation med patienter inom palliativ vård då sjuksköterskorna inte visste hur de skulle närma sig denna patientgrupp. Iacono et al.
(2010) fann i sin studie gjord i Australiensiska landsbygden att patienter med en funktionsnedsättning var missnöjda med att läkare inte hade tillräckligt med kommunikationskunskap och de kände sig missförstådda.
Under kategorin använda frågor framkom att det vanligaste sättet att kommunicera mellan vårdpersonal och personer med funktionsnedsättning var genom att vårdpersonalen ställde frågor (Kroese et al. 2012; Healy och Noonan-Walsh 2007).
Antaki et al. (2007) visar att testfrågor används för att få fram ett specifikt svar, eller för att få de boende att agera enligt boendets regler. Författarna till denna studie anser att testfrågor kan utgöra ett dilemma då dessa frågeställningar kan missbrukas och användas för att få svar som passar vårdpersonalens egna syften. Detta styrks av en litteraturstudie gjord i Storbritannien av Finlay et al. (2006). Eide och Eide (2007) bekräftar detta och säger att syftet med att ställa testfrågor, eller ledande frågor, omedvetet eller medvetet, är att få sina egna önskningar tillfredställda. Vidare förklarar Eide och Eide (2007) att ledande frågor innebär slutna frågor där svaret redan ligger inbakat i frågan. Författarna till denna litteraturstudie undrar om det är möjligt inom
18
vården att undvika ledande frågor så vårdtagaren ges möjlighet att uttrycka sin subjektiva åsikt?
En kategori avhandlar tid. Koski et al. (2012) och Kroese et al. (2012) visar att en faktor i kommunikation är att ge personen med funktionshinder tillräckligt med tid för att kunna uttrycka sig och att vårdpersonalen måste ha tålamod i samtalet. Detta stöds av Powrie (2003) där vårdpersonal uttrycker svårigheten att lägga tillräcklig tid på personer med funktionsnedsättning, eftersom personer med funktionsnedsättning tar till sig information på olika sätt och i olika takt. Författarna har under sin verksamhetsförlagda utbildning upplevt att det inte alltid finns tid att lyssna aktivt och vara närvarande i samtalet, en brist som författarna anser kan leda till missförstånd och frustration hos båda parter. Eftersom sjuksköterskans ansvarsområde täcker mer än enbart patientkontakt, exempelvis att gå rond med läkare, överrapportering, iordningställande av läkemedel samt dokumentation, upplever författarna av egen erfarenhet att tiden med patienterna många gånger inte är tillräcklig för att kunna ge en individanpassad vård.
Enligt Socialstyrelsen (2005) använder sjuksköterskor på vårdcentraler och boenden i snitt 10,2 timmar/vecka till dokumentation och sjuksköterskor på sjukhus använder i snitt 12,9 timmar/vecka. Författarna nämnde tidigare i studien att personer med funktionsnedsättning behöver längre tid för att uttrycka sig och göra sig förstådda (Vetenskapsrådet 2013). Om vårdtagaren inte får den tid som behövs för att uttrycka sig kan det enligt författarna leda till att information förbises och symptom inte blir upptäckta.
Resultatet visar att bemötande var en faktor vid kommunikation. Två studier (Forster &
Iacono 2008; Jones et al. 2008) visar att vårdpersonalen oftast talar direkt till vårdtagaren och detta bemötande hade bra effekt på vårdtagaren som slappnade av.
Detta resultat motsägs av Hemsley et al. (2011) där vårdpersonalen oftast talade med den assistent som vårdtagaren hade med sig. En studie av Sowney och Barr (2006) visar att vårdpersonal bemöter personer med funktionsnedsättning annorlunda jämfört med personer som inte har en funktionsnedsättning. Eftersom all vård ska vara individuellt anpassad (SFS 1982:763) anser författarna att bemötandet bör skilja sig mellan vårdtagare då alla människor är individer. Bemötandet bör dock inte skilja sig på bekostnad av vårdtagaren eller på grund av bristande kunskap hos vårdpersonalen.
Metoddiskussion
Författarna har i studien använt två databaser som källor och har under studien arbetat systematiskt för att resultatet ska bli trovärdigt. Författarna upptäckte under studiens gång svårigheter att finna studier som svarade på syftet och enbart handlade om personer med funktionsnedsättning och sjuksköterskor. För att få fram studier som svarade på syftet breddades sökningen till att innefatta all vårdpersonal och inte enbart sjuksköterskor, vilket gav ett större urval. Det större urvalet gör att resultatet kan appliceras på övrig vårdpersonal, inte enbart sjuksköterskor. Två exklusionskriterier var personer med funktionsnedsättning kombinerat med dålig munhälsa eller cancer. I PubMed visade det sig att många av studierna som framkom vid sökningen fokuserade på dessa kriterier. Författarna till denna litteraturstudie anser att detta kan bero på att PubMed är en mer medicinsk databas än Cinahl som är en omvårdnadsdatabas.
Författarna av denna litteraturstudie har i så stor omfattning som möjligt använt sig av primärkällor för att undvika att flera författare tolkar samma resultat vilket författarna anser stärker studiens tillförlitlighet.
19
När första urvalet av artiklar gjordes så lästes titel och abstract för att få en inblick i artikelns resultat och se om detta svarade på studiens syfte. Det är inte alltid artiklarnas titel rättfärdigt förklarar artikelns ämne vilket kan ha bidragit till att relevanta studier försvunnit då abstract inte alltid fanns att läsa. Studier har förkastats baserat enbart på deras titelnamn. Båda författarna har först granskat artiklarna självständigt och därefter diskuterat artiklarna och huruvida de svarar på studiens syfte samt hur de klarar Polit och Becks (2012) kvalitetsgranskning. Detta ger studien större trovärdighet (Polit &
Beck 2012).
Alla studier är skrivna på engelska och författarna har hjälpts åt för att på ett så korrekt sätt som möjligt översätta relevant information till svenska, även en engelsk-svensk ordbok har använts, trots detta kan språkliga missförstånd ha uppkommit, men författarna anser att risken är liten. Författarna är medvetna om att termen personer med funktionsnedsättning är svår att översätta korrekt till engelska vilket kan medföra att databassökningens resultat blivit missvisande. Learning disorders i PubMed förklaras:
"Conditions characterized by a significant discrepancy between an individual's perceived level of intellect and their ability to acquire new language and other cognitive skills. These disorders may result from organic or psychological causes". I Cinahl Headings förklaras learning disorders som: "a general term that refers to a group of disorders manifested by significant difficulties in reading, mathematics and written expression. They are not the result of mental impairment or other organic disorders."
Författarna ville söka efter kognitiv nedsättning till skillnad från inlärningssvårigheter och valde därför bort learning disorders i Cinahl. Att utesluta learning disorders i Cinahl kan ha påverkat antalet artiklar som primärgranskats då personer med funktionsnedsättning många gånger i tillägg även har inlärningssvårigheter.
Att ha förförståelse kan vara både positivt och negativt (Forsberg & Wengström 2008).
Författarna har i största möjliga mån försökt göra sig medvetna om sin förförståelse för att minimera att denna har påverkat resultatet och författarna har även försökt att hålla en objektiv inställning. Författarnas förförståelse var att kommunikation mellan vårdpersonal och vårdtagare inte alltid fungerar optimalt. Information har överförts till arbetet på ett sätt så troget originalet som möjligt, utan medvetna missvisande omskrivningar eller utan inblandning av förförståelse, vilket stärker studiens tillförlitlighet (Polit & Beck 2012).
Studierna som använts i resultatet är utförda i Australien, Finland och Storbritannien vilket gör att resultatet i litteraturstudien inte till fullo kan replikeras till svenska förhållanden. Vården i Finland och Storbritannien påminner om den svenska vården, den är inte identiskt organiserad men följer ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening 2006).
Klinisk betydelse
Denna litteraturstudie belyser faktorers inverkan på kommunikation. Det gäller att skapa de rätta förutsättningarna för att kommunikationen ska fungera. Ökad medvetenhet om vad en funktionsnedsättning innebär och kunskap om faktorer som inverkar på kommunikation underlättar när vi som vårdpersonal ska ge patienten rätt vård.
Författarnas förhoppning är att studiens resultat ska kunna vara till nytta för alla, inte bara vårdpersonal, som kommer i kontakt med personer som har en funktionsnedsättning. Författarna har i sin diskussion styrkt resultatet med studier gjorda på andra patientgrupper med nedsatt kommunikationsförmåga, än enbart
20
personer med funktionsnedsättning. Detta tyder på att resultatet är applicerbart på alla patientgrupper med nedsatt kommunikationsförmåga, vare sig den är tillfällig eller bestående.
Framtida forskning
Antalet vuxna individer med funktionsnedsättning ökar och många individer blir äldre vilket leder till att allt fler behöver vård, både på sjukhus och inom den kommunala vården (Tempel & Murdoch 2012). Relaterat till detta växande behov från denna patientgrupp behöver den svenska vårdpersonalen mer kunskap om hur kommunikation och bemötande sker med personer som har en funktionsnedsättning. Under författarnas sjuksköterskeutbildning har ämnet funktionsnedsättning inte berörts. Denna litteraturstudie visar att kommunikation mellan personer med funktionsnedsättning och vårdpersonal är ett outforskat ämne i svensk omvårdnadsforskning relaterat till att få studier kunde hittas av författarna. När författarna försökte att bilda sig en uppfattning om hur mycket som fanns forskat om ämnet i Sverige idag, genom att göra en överblick i DIVA [2014-02-11] fann författarna enbart några få forskningspublikationer och studentuppsatser. Vi hoppas att denna studies resultat kan motivera till framtida forskning inom området. Ett förslag till vidare forskning är forskning baserat på svenska förhållanden inom LSS. Författarnas resultat baseras mestadels på vårdpersonal. Det vore intressant att genomföra forskning för att ta reda på vad personer med funktionsnedsättning anser är viktigt i kommunikation och bemötande i vården.
Slutsats
Ett antal faktorer kan inverka på kommunikation mellan vårdpersonal och personer med funktionsnedsättning. De faktorer som framkom i resultatet är: kroppsspråk, tid, att känna vårdtagaren, personalens kunskap, egenskaper hos vårdpersonal, att anpassa språket och att bekräfta vårdtagaren. På vilket sätt vårdpersonalen använder det verbala språket samt det icke-verbala kroppsspråket är betydande faktorer vid kommunikation med personer med funktionsnedsättning. En betydande faktor för kvaliteten i vården är att förstå och bli förstådd i kommunikationen. Att känna personen med funktionsnedsättning samt den tid som spenderas med vårdtagaren är de faktorer som är grundläggande för att kommunikation mellan vårdpersonal och personer med funktionsnedsättning ska fungera. Vetenskap och beprövad erfarenhet visar att vårdgivarens förmåga att kommunicera alltid kan förbättras och vidareutvecklas (Eide
& Eide 2009). Författarna hoppas med denna litteraturstudie fylla ett behov som de själva upplevt har saknats i deras utbildning.
21
REFERENSLISTA
* Artikeln återfinns i resultatet.
*Antaki, C., Finlay, W.M.L. & Walton, C. (2007). Conversational shaping: Staff members´ solicitation of talk from people with an intellectual impairment. Qualitative Health Research, 17 (10), 1403-1414.
Antaki, C., Finlay, W.M., Sheridan, E., Jingree, T. & Walton, C. (2006). Producing decisions in service-user groups for people with an intellectual disability: two contrasting facilitator styles. Mental Retardation, 44, (5) 322-43.
Balandin, S., Hemsley, B., Sigafoos, J. & Green, V. (2007). Communicating with nurses: the experiences of 10 adults with cerebral palsy and complex communication needs. Applied Nursing Research, 20 (2), 56-62.
Cagle, J.G. & Kovacs, P.J. (2011). Informal Caregivers of Cancer Patients: Perceptions About Preparedness and Support During Hospice Care. Journal of Gerontological Social Work, 54 (1), 92-115.
Cameron, L. & Murphy, J. (2006). Obtaining consent to participate in research: the issues involved in including people with a range of learning and communication disabilities. British Journal of Learning Disabilities, 35 (2), 113-120.
Cronenwett, L., Sherwood, G., Barnsteiner, J., Disch, J., Johnson, J., Mitchell, P., Taylor Sullivan, D. & Warren, J. (2011). Quality and safety education for nurses. Nursing outlook, 55 (3), 122-131.
Donovan, J. (2002). Learning disability nurses’ experiences of being with a client who may be in pain. Journal of Advanced Nursing, 38 (5), 458-466.
Eide, H. & Eide, T. (2009). Omvårdnadsorienterad kommunikation. Relationsetik, samarbete och konfliktlösning. Lund: Studentlitteratur.
Finke, E.H., Light, J. & Kitko, L. (2008). A systematic review of the effectiveness of nurse communication with patients with complex needs with a focus on the use of augementative and alternative communication. Journal of clinical nursing, 17 (16), 2102-2115.
Finlay, W.M.L., Walton, C. & Antaki, C. (2006). Promoting choice and control in residential services for people with learning disabilities. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://eprints.lancs.ac.uk/21096/1/Promoting_Choice_and_Control.pdf
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & Kultur.
Forsman, B. (1997). Forskningsetik – en introduktion. Lund: Studentlitteratur.
*Forster, S. & Iacono, T. (2008). Disability support workers´ experience of interaction with a person with profound intellectual disability. Journal of Intellectual &
Developmental Disability, 33 (2), 137-147.
22
Förhammar, S. & Nelson, M. (2004). Funktionshinder i ett historiskt perspektiv. Lund:
Studentlitteratur.
Gale, E. & Hegarty, J.R. (2000). The use of touch in caring for people with learning disability. British Journal of Developmental Disabilities, 46 (91), 97-108.
Gotthard, L.E. (2002). Utvecklingsstörning och andra funktionshinder. Stockholm:
Bonnier utbildning AB.
Harper, D.C. & Wadsworth, J.S. (1992). Improving Health Care Communication for Persons with Mental Retardation. Public Health Reports, 107 (3), 297-302.
* Healy, D. & Noonan-Walsh, P. (2007). Communication among nurses and adults with severe and profound intellectual disabilities. Predicted and observed strategies. Journal of Intellectual Disabilities, 11 (2), 127-141.
* Hemsley, B., Balandin, S. & Worall, L. (2011). The Big ”5” and beyond: Nurses, paid carers and adults with developmental disability discuss communication needs in hospital. Applied Nursing Research, (24), 51-58.
Hebert, R.S., Schulz, R., Copeland, V.C. & Arnold, R.M. (2009). Preparing Family Caregivers for Death and Bereavement, Insights from Caregivers of Terminally Ill Patients. Journal of pain and symptom management, 37 (1), 3-12.
Iacono, T., Humphreys, J., Davis, R. & Candler, N. (2004). Health care service provision for country people with developmental disability: an Australian perspective.
Research in Developmental Disabilities, 25 (3), 265-284.
* Jingree, T., Finlay, W.M.L. & Antaki, C. (2006). Empowering words, disempowering actions: an anlysis of interactions between staff members and people with learning disabilities in residents´ meetings. Journal of Intellectual Disability Research, 50 (3), 212-226.
* Jones, M.C., Mclafferty, E., Walley, R., Toland, J. & Melson, N. (2008). Inclusion in primary care for people with intellectual disabilities - Gaining the perspective of service user and supporting social care staff. Journal of Intellectual Disabilities, 12 (2), 93-109.
Karlsson, L. (2012). Psykologins grunder. Lund: Studentlitteratur.
* Koski, K., Martikainen, K., Burakoff, K. & Launonen, K. (2010). Staff member´s understandings about communication with individuals who have multiple learning disabilities: A case of Finnish OIVA communication training. Journal of Intellectual &
Developmental Disability, 35 (4), 279-289.
* Kroese, B.S., Rose, J., Heer, K. & and O’Brien, A. (2013). Mental Health Services for Adults with Intellectual Disabilities – What do service users and staff think of them?
Journal of Applied Research in Intellectual Disabilities, (26), 3-13.
* Martin, A.M., O´Connor-Fenelon, M. & Lyons, R. (2012a). Non-verbal communication between registered nurses intellectual disability and people with an intellectual disability: An exploratory study of the nurse´s experiences. Part 1. Journal of Intellectual Disabilities, 16 (1), 97-108.
23
* Martin, A.M., O´Connor-Fenelon, M. & Lyons, R. (2012b). Non-verbal communication between Registered Nurses Intellectual Disability and people with an intellectual disability: An exploratory study of the nurse´s experiences. Part 2. Journal of Intellectual Disabilities, 16 (2), 97-108.
* Melville, C.A., Finlayson, J., Cooper, S.A., Allan, L., Robinson, N., Burns, E., Martin, G. & Morrison, J. (2005). Enhancing primary health care services for adults with intellectual disabilities. Journal of Intellectual Disability Research, 49 (3), 190-198.
Nakazawa, Y., Miyashita, M., Morita, T., Umeda, M., Oyagi, Y. & Ogasawara,T. (2010).
The Palliative Care Self-Reported Practices Scale and the Palliative Care Difficulties Scale: Reliability and Validity of Two Scales Evaluating Self-Reported Practices and Difficulties Experienced in Palliative Care by Health Professionals. Journal of Palliative Medicine, 4 (13), 427- 437.
Nationalencyklopedin. (2014). Kommunikation. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.ne.se/kommunikation [2014-03-11].
Nierse, C.J. & Abma, T.A. (2011). Developing voice and empowerment: the first step towards a broad consultation in research agenda setting. Journal of Intellectual Disability Research, 55 (4), 411-21.
Phelwin, A. (2012). Getting the message: intuition and reflexivity in professional interpretations of non-verbal behaviours in people with profound learning disabilities.
British Journal of Learning Disabilities, (41), 31-37.
Polit, D. & Beck, C.T. (2012). Nursing Research. Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice, Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Powrie, E. (2003). Primary health care provision for adults with a learning disability.
Journal of Advanced Nursing, 42 (4), 413-423.
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 1993:387. Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. Stockholm:
Socialdepartementet.
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
Stockholm: Socialstyrelsen. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9879/2005-105- 1_20051052.pdf [2014-03-07]
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm:
Utbildningsdepartementet. [Elekronisk]. Tillgänglig:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag- 2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/ [2014-03-07]
Socialstyrelsen. (2011). Diagnoskoder (ICD 10). [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/diagnoskoder [2014-01-23]
Socialstyrelsen. (2014). Frågor och svar om funktionsnedsättning och funktionshinder,
användning av begreppen. [Elektronisk] Tillgänglig:
24
http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/funktionsnedsattningochfunktio#anchor_1 [2014-01-21]
Sowney, M. & Barr, O.G. (2006). Caring for adults with intellectual disabilities:
perceived challenges for nurses in accident and emergency units. Journal of Advanced Nursing, 55 (1), 36-45.
Svensk sjuksköterskeförening. (2006). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm:
Svensk sjuksköterskeförening.
Travelbee, J. (2006). Mellemmennskelige aspekter i sygepleje. Köpenhamn:
Munksgaard Danmark.
Temple, B. & Mordoch, E. (2012). Nursing Student Perceptions of Disability and Preparation to Care for People With Intellectual Disabilities. Journal of Nursing Education, 51 (7), 407-410.
Wadsworth, J.S. & Harper, D.C. (1993) The social Needs of Adolescents with Cerebral Palsy. Developmental Medicine & Child Neurology, 35 (11), 1019-1022.
Wilson, J. (2011). End of life care in CF: Patients, families and staff experiences and unmet needs. Journal of Cystic Fibrosis, 10 (1), 253-257.
World health Organization. (2011a). International Classification of Diseases (ICD) [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.who.int/classifications/icd/en/ [2014-01-25]
World health Organization. (2011b). International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.who.int/classifications/icf/en/ [2014-01-25]
Yeates, S. (1995). The incidence and importance of hearing loss in people with severe learning disability: the evaluation of a service. British Journal of Learning Disabilities, (23), 79-84.
Ziwiana, J., Lennox, N., Allison, H., Lyons, M. & Del Mar, C. (2004). Meeting in the middle: improving communication in primary health care consultations with people with an intellectual disability. Journal of Intellectual & Developmental Disability, 29
(3), 211-225.
Författare &
Årtal
Syfte Metod Huvudresultat - relevant för
uppsatsen Antaki, C.,
Finlay, W. M. L.
& Walton, C.
(2007)
Storbritannien
Syftet med studien var att visa vilka metoder (inom
kommunikation) som finns tillgängliga för personal och hur de kan användas i det vardagliga livet.
- Kvalitativ studie.
- Både personal och boende på tre olika serviceboenden för personer med
funktionsnedsättning deltog i studien.
- Videoinspelningar, ljudupptagningar och anteckningar gjordes under studiens gång.
Studiens resultat visar på sex olika konversationsteman där det
vanligaste sättet att interagera var genom frågor av olika karaktärer.
Att artikulera vad vårdtagaren försökte förmedla var ett annat sätt att kommunicera. Två olika typer av frågor användes för att kommunicera med vårdtagaren där den första typen var ja- eller nejfrågor och den andra typen var frågor där vårdpersonalen redan visste svaret.
Forster, S. &
Iacono, T.
(2008) Australien
Syftet med studien var att utforska vårdpersonalens upplevelser av att kommunicera med personer med
funktionsnedsättning.
- Kvalitativ studie.
- Tre vårdpersonal från ett boende deltog i studien och en indirekt deltagare (patient) som personalen använder som referens.
- Intervjuer med breda frågor genomfördes och spelades in.
Studien visar att om
vårdpersonalen klarar av att lägga kommunikationsnivån där
vårdtagaren befinner sig underlättar detta
kommunikationen. Det underlättar om vårdpersonalen försöker förstå vårdtagarens sätt att interagera, ingen kommunikation kan uppstå innan någon form av respons ges.
Healy, D. &
Noonan Walsh, P. (2007) Irland
Syftet med studien var att undersöka
kommunikationsmetoder som sjuksköterskor använder sig av för att stötta personer med allvarliga och djupgående funktionsnedsättningar som använder sig av ickeverbal kommunikation.
- Kvalitativ studie.
-10 sjuksköterskor från ett boende.
- Videoinspelade observationer samt individuella intervjuer och gruppintervjuer.
Studien visar att det underlättar om vårdpersonal och vårdtagare har en relation till varandra för att kunna kommunicera. Att ställa frågor var det vanligaste sättet att kommunicera. Vidare visar studien att de flesta
sjuksköterskorna inte hade tillräcklig kunskap när det gällde att anpassa språket till varje individ.
Hemsley, B., Balandin, S. &
Worall, L.
(2011) Australien
Syftet med studien var att se vilka synpunkter patienter och personal har gällande vilket kommunikationsbehov patienter med funktionsnedsättning har på sjukhus.
- Kvalitativ studie.
-15 vuxna, 15 vårdpersonal och 15 sjuksköterskor valdes ut från två sjukhus och tre organisationer för personer med funktionsnedsättning.
- Intervjuer genomfördes, bandades och noteringar gjordes.
Studien visar att både personal och personer med
funktionsnedsättning anser att det underlättar om personer med funktionsnedsättning kan
kommunicera om basala behov så som toalettbehov, smärta och mat.
Kommunikationen var beroende av att sjuksköterskorna anpassade kommunikationen på ett sätt så att personen med
funktionsnedsättning kunde tolka och ”svara”.
Jingree, T., Finlay, W.M.L.
& Antaki, C.
(2006)
Storbritannien
Syftet med studien var att undersöka hur vårdpersonal och vårdtagare kommunicerade och interagerade med varandra.
- Kvalitativ studie.
- Åtta vårdtagare, okänt antal personal.
- Två videoinspelningar.
- Semistrukturerade möten.
- Konversationsanalys.
Studien visar att personalen både omedvetet och medvetet använde sin maktposition i samtal med vårdtagaren för att få fram det svar som var önskvärt. Vidare visade studien att vårdpersonalen använde sig av olika tekniker för att guida mötena.
Jones, MC., Mclafferty, E., Walley, R., Toland, J. &
Melson, N.
(2008) Skottland
Syftet med studien var att erhålla vårdpersonals och personer med funktionsnedsättnings perspektiv på de hinder som kan uppstå vid besök på vårdcentraler.
- Kvalitiativ studie.
- Sex vårdtagare.
- 19 personal.
- Gruppintervjuer samt individuella intervjuer.
Studien visar att bemötandet från personal på vårdcentraler oftast upplevdes som positiv, men att inhyrd personal många gånger upplevdes som nedlåtande mot personer med
funktionsnedsättning, och hellre kommunicerade med deras assistenter.
Koski, K., Martikainen, K., Burakoff, K. &
Launonen, K.
(2010) Finland
Syftet med studien var att identifiera vad vårdpersonalen själva ansåg vara betydande för att förbättras som
kommunikationspartners för personer med
funktionsnedsättning.
- Kvalitiativ studie.
- Sex personer bestod urvalskriterierna därefter opportunistiskt urval (oklart hur många).
- Intervjuer med
semistrukturerade frågor.
Studien visar betydelsen av att ta sig tid att lyssna på vad personen med funktionsnedsättning menar och inte vara rädd för tystnad. Att vänta tills personen med
funktionsnedsättning tar initiativ till samtal. Att det är av betydelse att se personen med en
funktionsnedsättning som en individ och inte ett objekt för att kunna initiera en kontakt och bygg upp ett förtroende.
Kroese, BS., Rose, J., Heer, K. & and O’Brien, A.
(2012)
Storbritannien
Syftet med studien var att undersöka vilka kvalitéer som är önskvärda hos personal som arbetar med personer som har en funktionsnedsättning och
psykiska problem samt vilken service som i dagsläget ges.
- Kvalitativ studie.
- 56 deltagare (16 vårdtagare och 38 personal).
- Gruppintervjuer och individuella intervjuer med semistrukturerade frågor.
- Kvalitativ analys (IPA).
Studien visar att personalen bör ha ett genuint intresse för att arbeta med människor, och att de ska kunna bygga upp förtroendefulla relationer med de personer som de arbetar med samt att de måste ha bra kommunikationsförmåga och vara öppna och ärliga för att kunna erbjuda stöd och service.
