Janni Rix
Visuell Kommunikation, K3
Malmö Universitet
VT 2018
Problemformulering och syfte 3
Avsändare: Österlenmagasinet 3
Målgrupp: Bofasta på och kring Österlen 3
Offentliggörande: Tryckta reportage i tidningen Österlenmagasinet, samt text och bilder tillgängliga på hemsidan osterlenmagasinet.se 3
Österlenmagasinet idag 4
Relaterade medieproduktioner: ”Mitt liv som bonde” och ”I föräldrars fotspår” 5-6 1. ”Mitt liv som bonde” 5
2. ”I föräldrars fotspår” 5
Österlenmagasinets roll i slutresultatet 6
Förhållande till uppsatsen 6
Material och tillvägagångssätt 6-12 Min första mock-up på ”bondeboken” 6
Avgränsningar 7
Moodboard 7
Bönderna 7
Intervjuteknik + intervjufrågor 8
Inspiration till layout 8
Text 9
Fotografering 9
:Angelika 10
:Jacob 12
:Torsten 12
Ändringar efter opponering 13
Slutresultat: överblick + verkligt format 14-22 Reflektion över resultat 23
Referenser 24 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE
Statistik från jordbruksverket år 2016 visar att den genomsnittliga heltidsjordbrukaren har blivit äldre. Dessutom är endast 7% av driftsledare inom heltidsjordbruket kvinnor. Ska man ta fram en typisk bild av dagens bonde så är det en man i medelåldern - och det är oftast den här bilden vi ser i media idag. För att skapa en större bild av svenskt lantbruk år 2018 vill jag med min reportageserie ”Lantbruk på Österlen” framhäva även (men inte enbart) de underrepresenterade inom yrket: unga vuxna och kvinnor. Genom att fokusera på böndernas passion och deras personliga berättelser i text och bilder vill jag på ett naturligt sätt vidga bilden av dagens lantbrukare.
Jag ville gärna ha med en person med utländskt ursprung, men det var tyvärr inte lätt att hitta ute på Österlen. Det fanns inte heller någon statistik på jordbruksverkets hemsida inom detta område.
AVSÄNDARE: ÖSTERLENMAGASINET
Österlenmagasinet är en gratis tidning som förmedlar lokala nyheter, stora som små. Men även mer
djupgående reportage (inte nödvändigtvis nyhetsmaterial) av olika slag förekommer titt som tätt. Tidningen ges ut varje Torsdag.
Förra terminen gjorde jag praktik på tidningen Österlenmagasinet. Där växte mitt intresse för fotojournalistik och nu i efterhand har jag förstått att det även var där jag fann inspirationen till min egen reportageserie. Jag tog några omvägar med olika avsändare innan jag insåg att Österlenmagasinet självfallet var den rätta. Uppdraget är dock inte skarpt, vilket har gett mig mer frihet över text, bilder och layout.
MÅLGRUPP: BOFASTA PÅ OCH KRING ÖSTERLEN
Med tanke på avsändaren blir min målgrupp väldigt specifik. Jag vill nå Österlenmagasinets läsare på deras två främsta plattformar - den tryckta veckotidningen samt hemsidan osterlenmagasinet.se. Tidningens målgrupp är framförallt bofasta på Österlen, men även sommargäster och i viss mån turister. Österlenmagasinets redaktör Fredrik Ekblad säger ”Tidningen skildrar livet i stort och smått på Österlen, den informerar och underhåller. Tidningen är gratis, informativ och underhållande. Den har även en fantastisk räckvidd vilket är attraktivt för annonsörerna.” För Österlenmagasinet var räckvidden cirka 35.000 läsare år 2016 enligt Sifo.
OFFENTLIGGÖRANDE: TRYCKTA REPORTAGE I TIDNINGEN ÖSTERLENMAGASINET, SAMT TEXT OCH BILDER TILLGÄNGLIGA PÅ HEMSIDAN OSTERLENMAGASINET.SE
Hade uppdraget varit skarpt så hade jag skickat in text och bilder direkt till tidningens grafiska formgivare som sedan hade plockat ut några av bilderna och lagt in dem i tidningens mall/vanliga layout, precis som jag gjorde under praktiken. Men då uppdraget inte var skarpt fick jag möjligheten att presentera arbetet precis som jag önskar att publiken ska se det. Jag valde alltså att skapa en egen layout som inte följer tidningens grafiska mall. Varför? Framförallt för att utmana mig själv, för att lära mig mer och för att utvecklas som visuell kommunikatör. Men även för att jag anser att Österlenmagasinets nuvarande layout inte är speciellt attraktiv och skulle behöva en uppdatering.
ÖSTERLENMAGASINETS LAYOUT IDAG (17/5-2018)
Att Österlenmagasinets nuvarande layout inte är visuellt attraktiv var en av anledningarna till att jag ville göra en egen version. Jag anser att designen är alldeles för plottrig, med för lite white space. Många bilder är små och har långa bildtexter, och radavståndet känns inte läsvänligt.
RELATERADE MEDIEPRODUKTIONER: ”MITT LIV SOM BONDE” OCH ”I FÖRÄLDRARS FOTSPÅR”
Innan jag påbörjade arbetet med min egen medieproduktion så hittade jag tre intressanta relaterade
produktioner. Men när arbetet sedan formades så föll två av dessa produktioner bort och en ny dök upp. De relaterade medieproduktionerna som jag haft användning för i mitt eget arbete är:
1. ”MITT LIV SOM BONDE” Reportage från 2017
Journalisten/fotografen beskriver en morgon ur Nils Anderssons liv. Beskrivningar av omgivning och arbete varvas med fakta om gården och lantbruk i allmänhet. Lite barndomsminnen dyker upp i mitten av
reportaget och citat från Nils förekommer i nästan varje stycke. Färgfoto.
http://www.senioren.se/omvarld-ekonomi/jobba/mitt-liv-som-bonde/
2. ”I FÖRÄLDRARS FOTSPÅR” Reportageserie från 2017/2018
Österlenmagasinets journalister finner företag som överlevt en eller flera generationer och skriver om vart företaget står nu, vem som styr skeppet och varför. Redaktören/fotografen Fredrik Ekblad skildrar familjeföretagen i färgfoto.
Det var först senare i processen som jag förstod att det framförallt var Österlenmagasinets reportageserie ”I föräldrars fotspår” som gav mig inspiration till min egen reportageserie ”Lantbruk på Österlen”, och det var när jag förstod vart jag funnit min inspiration som avsändaren plötsligt blev självklar. I ”I föräldrars fotspår” får man möta människor som brinner för sitt arbete och får ta del av deras livshistorier, jag ville uppnå något liknande med ”Lantbruk på Österlen”. Medieproduktionen ”Mitt liv som bonde” gav mig idéer till intervjufrågorna jag ställde bönderna och texternas lite mer personliga utformning.
ÖSTERLENMAGASINETS ROLL I SLUTRESULTATET
Jag spenderade höstterminen hos Österlenmagasinet där redaktören och fotografen Fredrik Ekblad lärde mig hur de arbetade med fotojournalistik just där. Fredrik var väldigt mån om att bilderna skulle vara estetiskt tilltalande och jobbade mycket med djupet i bilderna, bland annat genom att använda kort skärpedjup i kameran och placera olika föremål i förgrunden. Även bilder tagna i naturliga miljöer där personen/personerna inte tittade rakt in i kameran föredrogs. Tillslut började jag nästan omedvetet också att fotografera på det sättet. I slutet av terminen jobbade jag i princip på ren rutin, något som på gott och ont kan ha påverkat hur jag jobbade med mitt eget medieprojekt den följande våren.
FÖRHÅLLANDE TILL UPPSATSEN
Även min uppsats handlar om fotojournalistik. När jag gjorde min praktik på Österlenmagasinet fick jag en bild av hur fotojournalistik ser ut idag. Jag fick följa med journalisterna ut i fält och ta bilder till artiklarna som sedan publicerades i tidningen och på hemsidan. Men när jag sedan surfade runt och gjorde research till min uppsats insåg jag hur många tidningar och företag som nästan enbart köper foton från bildbanker för att använda som material till olika artiklar. Här föddes idéen till uppsatsen som handlar om hur man kan använda sig av kroppsspråk i iscensatta bilder som berör ett känsligt ämne.
MATERIAL OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
Min originalidé var att göra en liten bok med information om tio olika bönder, deras lantbruk och allmän info om varför man borde stötta svenska lantbrukare. Det skulle då bli en så kallad ’coffee table book’ och heta ”bondeboken”.
Mina handledare berättade ganska snabbt för mig att det arbetet jag ville göra var alldeles för stort och att jag istället borde fokusera på 3-4 bönder och gå djupare in på deras personliga berättelser. Därefter föddes idéen till reportageserien ”Lantbruk på Österlen” som jag medvetet hämtade inspiration från reportaget ”Mitt liv som bonde” och (först) omedvetet hämtade inspiration från reportageserien ”I föräldrars fotspår”.
AVGRÄNSNINGAR
Efter den första handledningen valde jag att ändra mitt fokusområde. Istället för en ge en allmän bild av svenskt lantbruk idag så valde jag att plocka fram personliga historier från några få bönder. Med valet av avsändare följde dessutom flera avgränsningar - bl.a. målgrupp, böndernas lokalisering och offentliggörande. MOODBOARD
Redan innan jag hittade bönder att intervjua och fotografera så visste jag hur jag ville presentera dem. Jag ville ha bonden på en helsida och lite text på den andra, ungefär som på den inringade bilden nere i vänster hörn på moodboarden. Jag ville dessutom framhäva några citat ur intervjun, som bilden i mitten här ovan, för att fånga upp de i publiken som bara skummar igenom reportagen och på så sätt försöka väcka deras intresse.
BÖNDERNA
Bönderna som ville ställa upp i min reportageserie var Angelika Jakimowicz (29 år), Jacob Almqvist (22 år) och Torsten Thuresson (70 år). Angelika är intressant eftersom att hon är en av få kvinnor inom yrket. Jacob är intressant på grund av hans unga ålder. Torsten representerar den typsika svenska bonden som är överrepresenterad, och därför är en stor del av svenskt lantbruk år 2018. Bonden som saknas är hen med utländskt ursprung. Genom kontakter hittade jag en indisk man som jobbade med lantbruk på Österlen, men tyvärr fick jag inte tag på honom. Jag borde ha lagt ner mer tid på att hitta en annan bonde istället och även letat utanför Österlens gränser eftersom att bilden av svenskt lantbruk 2018 är ofullständig utan denna.
INTERVJUTEKNIK + INTERVJUFRÅGOR
Jag ställde samma frågor till alla bönderna men eftersom deras svar var så olika blev reportagen ändå varierande. Angelika till exempel var väldigt öppen, hon berättade bland annat om sin uppväxt och
utbrändhet. Jacob däremot svarade väldigt kortfattat på alla frågor, och på grund av det blev Jacobs reportage mycket kortare. Torsten var väldigt passionerad när det kom till miljöfrågor inom lantbruk, och jag skulle kunna skriva ett helt reportage om bara det. I bilden till vänster här ovan kan man utläsa hur lång tid varje intervju tog.
INSPIRATION TILL LAYOUT
Jag gick till mitt lokala bibliotek en dag och tittade igenom alla deras magasin. Jag hittade då en tidning som hette FORM och fastnade direkt för deras design och layout. Jag hämtade massor av inspiration till min egen layout därifrån.
Namn, ålder, plats.
Hur länge har du jobbat som lantbrukare? Utbildning?
Varför valde du ditt yrke?
När visste du att du ville jobba inom lantbruk? Vad är det bästa med ditt jobb?
Vad är det sämsta med ditt jobb? Favorit årstid? Varför?
Det bästa med våren?
Vad vill du att icke lantbrukare ska veta om lantbrukare? Hobby?
Hur ser en vanlig dag ut för dig? Vad gör du en ledig dag?
Många är idag medvetna om viktiga miljöfrågor och produktions-aspekter, vad tycker du är viktigt att lyfta fram när det gäller svenskt lantbruk?
Finns det några fördomar om bönder?
Hur tror du att framtiden ser ut för svenskt lantbruk?
Jag valde att spela in intervjuerna på min telefon så att jag enkelt skulle kunna gå tillbaka och lyssna senare.
TEXT
Jag är ingen journalist men har jobbat så gott jag kunnat med texterna utifrån den kunskap jag har, och känner mig nöjd med resultatet. Det är meningen att texten och bilderna ska komplettera varandra. Läser man artiklarna så förstår man att Angelika brinner för djuren, Jacob brinner för maskinerna och Torsten brinner för miljön. Jag hoppas att det framkommer i bilderna.
Till textens utformning fann jag inspiration i den relaterade medieproduktionen ”Mitt liv som bonde”. I denna artikel kommer bondens röst fram vilket gör att jag som läsare kan känna en sorts samhörighet och förståelse för bonden Nils som människa. Den här känslan ville jag själv uppnå med ’Lantbruk på Österlen’. Journalisten som skrev ”Mitt liv som bonde” gav mycket plats åt långa citat och ställde frågor om både barndom och ekonomiska problem.
FOTOGRAFERING
Tanken var att jag skulle träffa alla bönderna två gånger. Första gången för att intervjua och testfota, andra gången för att komplettera intervjun och fotografera. Men när jag kontaktade Angelika inför det andra mötet så hade hon inte tid att ses igen innan min deadline. Som tur var hade jag redan många bra bilder från mitt första möte med Angelika. Torsten och Jacob träffade jag igen, och då var snön borta. Vilket var både positivt och negativt. Jag ville gärna framhäva våren i reportageserien, men nu blev det istället svårt att använda de första bilderna tillsammans med de nya. Jag provade att blanda dem i layouten, men det såg bara konstigt ut. En annan faktor som påverkade bilderna var hur bekväma bönderna var framför kameran. Angelika var mest bekväm, därför kunde jag på något sätt komma närmre henne med kameran. Jacob var minst bekväm, det första han sa när jag tog upp kameran var ”jag hatar att bli fotad”. På grund av det skyndade jag mig igenom fotograferingen för att inte dra ut på hans lidande, men det ångrar jag idag. Jacobs reportage är det jag är minst nöjd med. Bilderna är tagna med en kompakt systemkamera: Sony NEX-5R, standard zoom objektiv. På de tre följande sidorna finns kontaktkartor med några utvalda bilder från alla mina möten med bönderna.
ÄNDRINGAR EFTER OPPONERING
Efter opponeringen har jag ändrat mitt syfte så att det ska passa mitt resultat bättre. Då jag inte riktigt lyckats representera de underrepresenterade inom yrket genom mina bilder fick jag lägga fokus på att skapa en större bild av svenskt lantbruk idag. Jag har även lagt till några textstycken i slutpresentationen där jag mer ingåen-de motiverar mina val i processen, samt hur min praktikplats på Österlenmagasinet har påverkat mitt arbete. Efter en del kritik mot text och layout valde jag även att ändra om lite i mitt medieprojekt.
1. Ny rubrik på första sidan förtydligar lantbrukarens roll i reportageserien (Angelika är kvinna, Jacob är ung och Torsten är erfaren).
2. På bondens första sida har jag ändrat introtexten så att den passar Österlenmagasinets lättsamma ton och mitt nya syfte, typsnittet är även mindre än tidigare (16 pkt istället för 18 pkt).
3. Första stycket i brödtexten på bondens första sida beskriver det så kallade problemområdet och vad som gör denna specifika bonde intressant. Brödtexten är dessutom mindre (12 pkt istället för 13 pkt). 4. En linje på alla uppslag visar vart sidan bryts.
5. Några av citaten är i mindre storlek.
6. Efter att ha tittat igenom Österlenmagasinets layout har jag valt att behålla standard ’spacing’ på de citat som ligger mitt i ett uppslag, framförallt för att det är så Österlenmagasinet gör. Kanske för att tidningen är tunn, vilket betyder att stor text eller rubrik mitt i uppslaget ändå går att läsa.
1
2
3
4
F
ärre är 10% av driftsledare inomheltidsjordbruket är kvinnor, en siffra som inte förändrats nämnvärt sedan 2007. En av dessa kvinnor är Angelika Jakimowicz. I den första delen av Lantbruk på Österlen berättar Angelika om valet att bli bonde, drivkraften och de tuffa motgångarna.
HUR ALLT BÖRJADE
På Angelikas gård går fåren och grisarna fritt. Hunden Valle springer hack i häl på matte och leker mer än gärna med de andra djuren. Våren hänger i luften och ingen trafik stör tystnaden runt gården. Men livet har inte alltid varit så fridfullt för Angelika. En tuff uppväxt gjorde att hon som liten hamnade på ett familjehem i Tomelilla.
“Det var där min kärlek till djur började, djur
var helande.”
STORSTADSLIVET
Väl vuxen flyttade Angelika till Stockholm. Där drev hon flera butiker och jobbade nästan dubbla heltider. De kallade henne för ‘bulldozern’. Men tillslut sa kroppen ifrån.
“Det var världens bästa utbrändhet faktiskt, för det fick mig att inse mycket om livet liksom. Jag hittade min inre sanning, vilket gjorde att jag på något sätt fick modet att göra detta.”
GÅRDEN
I höstas, strax innan hon fyllde 29, köpte hon gården i Brösarp.
”Det här året har varit det blötaste, så
grundvattennivån ligger liksom på topp. Det har
Hur är det egentligen att vara bonde idag?
Följ med på en resa runt Österlen och möt
lantbrukarna som älskar sina jobb.
Angelikas gård
Text & bild: JANNI RIX
"Vår utgångspunkt
är djuren, de går
före oss själva
på något sätt.
Sen måste ju alla
följa regler, men
de reglerna är
självklara för mig,
det är ingenting
som stör min
produktion. Jag vet
att det funkar att
göra det på mitt
varit gegga upp till knäna, vi har inte ens kommit ut med traktorn. Det har varit en tuff start, men jag tror att det är bra att börja så här, vi går ju mot ljusare tider nu.”
Nu ser Angelika fram emot våren och grönskan. Djuren ska ut på bete och själv ska hon ta tag i odlingen som framförallt ska göra henne och hennes anställda/inneboende självförsörjande.
“Jag får se lite hur det utvecklas, för jag måste ju se hur min mark fungerar. Jag vill inte lova för mycket, grönsaker är grönsaker. Så vi får se hur det blir. Men det känns som att det kommer bli en fantastisk vår och sommar. Det kommer att hända mycket här.”
LIVET SOM BONDE
Att få vara nära naturen och jobba med djuren är det bästa med livet som bonde enligt Angelika. Hon kallar sig själv och andra i hennes sits för ‘småbönder’.
“Om man jämför med konventionell grisuppfödning är det här som dag och natt. Många av de grisarna får aldrig ha sitt tryne i jorden. Skulle du hänga med dessa grisarna en timme så skulle du garva ihjäl dig, de är så glada och har så roligt. Bara att kunna veta att jag ger djuren det bästa livet och att sedan kunna erbjuda dem som vill äta kött en bra produkt gör mödan väl värt.”
"Det har varit en tuff start, men jag tror det är bra
att börja så här, vi går ju mot ljusare tider nu.”
“Jag vill att barn och unga ska fatta vad som finns på tallriken och förstå hur det kommer till liksom. Man är kanske van vid att öppna en plastpåse frysta bönor eller en köttbit, men förstår kanske inte hur det kommer till och vad som krävs för att det ska hamna där.”
LEDIGA STUNDER
Sin lediga tid spenderar Angelika gärna vid havet. Hon brinner för matlagning och umgås helst med vänner.
“Jag ser min ledighet som en möjlighet att fylla på med kraft och kärlek och inspiration på alla sätt.”
SVENSKT LANTBRUK
“Svenska lantbruk ser väldigt olika ut på olika platser. Jag kan ju bara lyfta fram det jag gör, vår drivkraft i det hela, och det är glada och friska djur.
Vår utgångspunkt är djuren, de går före oss själva på något sätt. Sen måste ju alla följa regler, men de reglerna är självklara för mig, det är ingenting som stör min produktion. Jag vet att det funkar att göra det på mitt sätt. Jag behöver inte en massa antibiotika, och jag behöver inte kastrera mina grisar.”
FRAMTIDEN
Enligt Angelika ligger svenskt lantbruk i konsumentens händer.
“Det är tack vare konsumenterna vi utvecklas. Om de fortsätter att vara noga med att välja vad de vill ha, och lägger en stor vikt vid det så kommer vi småbönder bli större. Men jag tror absolut på mer ekologiskt, mer lokalt, och fler alternativa sätt att kunna köpa sina råvaror. Jag önskar att det blir så, och det tror jag också.”
"Skulle du hänga med dessa
grisarna en timme så skulle du
garva ihjäl dig, de är så glada
och har så roligt."
A
tt jobba som bonde, 22 år gammal, är inte det vanligaste år 2018. Men Jacob Almqvist visste redan när han var liten exakt vad han ville göra. I den andra delen av Lantbruk på Österlen berättar Jacob bland annat om skolan och det slitsamma arbetet.MORFARS GÅRD
Sedan barnsben har Jacob sprungit runt på sin morfars bondgård, ivrig att få
hjälpa till med sysslorna i det dagliga arbetet. Idag, 22 år gammal, jobbar han på just den gården. “Intresset väcktes när jag var liten och fick åka traktor med morfar, jag var här på gården och snurrade hela tiden”.
”Det är ett varierat arbete, det går inte en dag som är den andra lik i stort sett. Man är mycket ute, och jag
tycker inte om att sitta inne för mycket.”
STUDIERNA
På högstadiet var det inte alla som förstod intresset, och han kände ibland att han blev placerad på grund av det.
“Bonde kunde de inte riktigt förstå varför man ville bli, varför skulle man vilja bli skitig? Men det är liksom inte det man är ute efter, att bli skitig. Fast det är väl så”.
Efter högstadiet valde Jacob att gå på Bollerups naturbruksgymnasium där han hittade många likasinnade vänner. Han valde att inrikta sig på grisar, maskiner och verkstadsarbete.
ARBETET
Maskinerna är Jacobs stora intresse, därför har han
Bonde vid 22
Text & bild: JANNI RIX
LANTBRUK PÅ ÖSTERLEN, DEL 2
Hur är det egentligen att vara bonde idag?
Följ med på en resa runt Österlen och möt
”Bonde kunde de inte riktigt förstå varför man ville bli,
varför skulle man vilja bli skitig?”
ingenting emot vintrarna.
“Då kan jag gå i verkstaden nästan hela veckan och serva maskinerna, eller traktorerna. Det är mycket reparationsarbete under vintern.” Annars är våren en favoritårstid. Då börjar det bli varmare, grönare och det är dags att börja så och köra gödning.
SVENSKT LANTBRUK
Jacob anser att kvaliteten på grödorna och djuren ofta är bättre i Sverige. “Vi har ju mycket striktare regler med besprutning och skyddszoner kring vattendrag jämfört med vad andra länder har. Där är många medel som blivit förbjudna att spruta med som finns kvar i andra länder. Som jag ser det är vi mer måna om djuren också.”
SLITET
Jacob trivs med sitt jobb, men yrkesvalet har även inneburit mycket slit och lite fritid.
”Jag har inte hemskt mycket tid över, och på kvällarna då orkar man inte göra så mycket eftersom man är ganska trött. Så fort våren kommer blir det övertid nästan hela tiden, fram till september/ oktober. Då jobbar jag 7-18 ungefär, sen när skörden börjar på hösten så blir det ännu senare.”
Men en helt ledig dag sitter han gärna och tar det lugnt i soffan, tittar på fotboll och umgås med vänner. "Kanske blir det fest på kvällen."
En erfaren lantbrukare
Text & bild: JANNI RIX
LANTBRUK PÅ ÖSTERLEN, DEL 3
S
tatistik visar att den svenska bonden blivit betydligt äldre. Andelen företagare äldre än 64 år steg från 10 till 18% under perioden 2007-2016. Torsten Thuresson är en av dessa bönder. I del tre av Lantbruk på Österlen delar Torsten med sig av karriärval, familjeliv och viktiga miljöfrågor.IDAG
Idag kallar sig Torsten, nyss fyllda 70, för pensionär. Men det betyder inte att han har lämnat jobbet som lantbrukare helt och hållet bakom sig. Tillsammans med sonen äger han flera bolag och sköter
fortfarande gärna den administrativa delen av arbetet på egen hand.
KARRIÄRBYTET
Innan Torsten blev bonde på heltid hade han jobbat
med revision och redovisning i 19 år. “När jag gick på lantbruksskola valde jag en specialkurs i ekonomi och redovisning och
upptäckte då att jag var väldigt intresserad av det, så därför valde jag att först jobba med det medan mina föräldrar skötte gården här ett antal år.”
Torsten är den tionde generationen som har drivit Södergården i Löderup. Valet att ta över gården och bli heltidslantbrukare växte fram med familjen. “1977 fick vi vårt första barn och det var då jag började att jobba på deltid hemma under året. Men jag tog inte över förrän 1986, så man kan nog säga att vi lät det gro ett tag till.”
Friheten att styra sin egen tid var en av de bästa fördelarna med det nya yrket.
“Samtidigt var det ett mycket större ansvar än att bara vara anställd. Men att skapa, ta ansvar för, och
Hur är det egentligen att vara bonde idag?
Följ med på en resa runt Österlen och möt
leda någonting var liksom drivkraften hos mig. Man kanske kan kalla det för entreprenör-anda.”
“Sen har det även varit mycket motgångar ibland. Det har varit dåliga skördeår och djur som blivit sjuka och liknande. På något sätt har man fått lära sig att hantera sådana situationer också.”
ÅRSTIDERNA
Torsten tycker att varje årstid har sin tjusning, men ur arbetets synpunkt är våren speciell.
“Det gäller att ta beslut under vårbruket. Allting ska göras i rätt tid för att det verkligen ska växa ur jorden. Jag har alltid sagt att det är den jobbigaste perioden, men det är samtidigt den roligaste perioden också.”
Personligen ligger september månad varmt om hjärtat. När skörden var avklarad åkte alltid familjen till Bohuslän där Torstens fru kom ifrån. De plockade svamp och bär, och njöt av varandras sällskap. Det är en tid han minns med värme.
MILJÖFRÅGORNA
Förutom revision och redovisning så brinner Torsten för miljöfrågor. Han har länge varit en talesperson och rest till olika platser i världen för att lära sig om andra kulturer och titta på hur man hanterar lantbrukets miljöfrågor just där.
“Jag började jobba med miljöfrågor i början av nittiotalet, jag tyckte att vi behövde skapa ett förtroende för oss i lantbruket. Vi kunde inte fullständigt nonchalera andras synpunkter på hur vi skötte vårt arbete, utan vi var tvungna att bemöta det.”
Under sina resor har Torsten alltid blivit stolt över hur långt komna Sverige är i jämförelse med de stora nationerna.
“Vi har ju väldigt hårda restriktioner med bekämpningsmedel här i Sverige, och det har vi haft i många år. Vi måste till exempel ha en platta som samlar upp eventuellt spill från medlet, och sedan se till så att det bryts ner innan det når ner
till grundvattnet. Men i Frankrike så förvarades bekämpningsmedlet i olåsta utrymmen och det fanns inte någon platta, det gick till lite hur som helst. Nu är detta fem år sedan, så det har säkert förbättrats sedan dess.”
För två år sedan var han i Kina tillsammans med grisföretagarna.
“I Sverige har vi speciella gödselbehållare för att förvara gödseln som sedan ska spridas ut vid rätt tidpunkt så att växterna tar upp det, och inte något annat. I Kina har de också hårda regler kring gödselhantering enligt de kinesiska djurhållarna, men där säger lagen att de ska pumpa upp det minst 200 meter upp i bergen, för att det sedan ska rinna långsamt ner längs bergssidorna. Tillslut rinner det ner i dalarna där de odlar ris, som de inte gödslar, men ändå kallar ekologiskt.”
Men Sverige har fortfarande en del att lära, framförallt om biologisk mångfald. Det anser Torsten att engelsmännen har bättre koll på. “De är mycket duktigare på det eftersom de får bidrag för att plantera häckar, och zoner kring häckarna, så att fåglarna ska trivas bättre där. Det
“Jag började jobba
med miljöfrågor i
början av nittiotalet,
jag tyckte att vi
behövde skapa ett
förtroende för oss i
lantbruket.”
har vi faktiskt börjat komma igång lite med i Sverige också.”
DJUREN
Är man köttätare så är svenskt kött i princip bäst i hela världen menar Torsten som fortfarande åker iväg för att titta till korna ibland.
"Att vi har lyckats få en djurhållning, en inhysning av djur som kräver så lite hjälp av mediciner som exempelvis antibiotika är helt fantastiskt. Vi följs ju åt med Norge, men Island och Finland ligger inte heller långt efter. Det tycker jag är helt unikt."
FRAMTIDEN
Svenskt lantbruk har en ljus framtid. De naturliga förutsättningarna för att odla, framför allt i den södra delen av landet, är stora menar Torsten.
“Jag ser positivt på framtiden, men det kommer att krävas mer av oss framöver. Det har jag även märkt under min tid som lantbrukare, att det krävs mer av oss hela tiden.”
"Det gäller ju att få ut så mycket som möjligt av det där lilla fröet vi sår. Det ska sättas på rätt ställe, i rätt förhållande ur väderleks och temperaturssynpunkt, för att vi ska få ut maximalt av det. Dessutom utan för mycket insatser av främmade tillsatser och liknande." Torsten kommer att fortsätta arbeta med den administrativa delen av arbetet så länge han kan. Annars kan han alltid ägna mer tid åt sin hobby - att dansa tango.
”Att skapa, ta ansvar för, och leda någonting var liksom drivkraften hos mig.
Man kanske kan kalla det för entreprenör-anda.”
REFLEKTION ÖVER RESULTAT
Resultatet är otillräckligt, och mitt budskap kommer inte riktigt fram. Nu i efterhand ser jag att bilderna inte är starka nog att stå på egna ben - utan texten representerar inte bilderna de underrepresenterade. När jag funderar på var det gick fel tror jag att jag tänkte för mycket på helheten, och framförallt så glömde jag bort att tänka utanför ramarna. Kanske skulle jag funderat på bilderna i en annan kontext, eller ’utan’ kontext. Jag kunde även försökt närma mig Jacob på ett annat sätt, och jag borde ha letat utanför Österlen för att hitta en bonde med utländskt ursprung.
Att inte ställa några frågor om hur det är att vara kvinna, ung eller gammal inom yrket var ett medvetet val. Artiklarna i Österlenmagasinet är väldigt okontroversiella och jag tyckte därför inte att det skulle passa in i sammanhanget. Men hade jag studerat till journalist kanske valet blivit ett annat. Vad jag lärde mig och hur jag jobbade under praktiken på Österlenmagasinet under höstterminen har säkert omedvetet påverkat mitt slutresultat.
Jag ville att bilderna skulle vara mer berättande i sig själva, och det kunde jag jobbat mycket mer på. Det är inte alltid lätt att fotografera ”vanliga människor”, hade jag haft modeller framför kameran så hade jag haft mer kontroll över slutresultatet. Jag var inte heller speciellt insatt i yrket och hade därför lite svårt för att komma med egna förslag på vad bonden kunde visa upp för färdigheter i bilderna. De främsta motgångarna stötte jag på i början av projektet - avsändaren kändes inte självklar vilket förvirrade mig till en början. Att Angelika inte kunde träffas igen var ett litet bakslag, men som tur var blev hennes testfoton väldigt bra. Jag känner mig nöjd med seriens layout, den är enkel och sammanhängande. Men jag har medvetet valt att inte diskutera layout och typsnitt ingående eftersom att mina kunskaper egentligen inte ligger där.
Layouten gjorde jag som ett experiment framförallt för min egen skull, och för att bilderna skulle synas i rätt kontext. Sätter jag min layout sida vid sida med Österlenmagasinets så anser jag att min layout framhäver bilderna bättre samt gör texten mer lättläst. Designen jag valt, som liknar tidningen FORMs, ger dessutom ett mer modernt intryck vilket kan vara en fördel eftersom reportageserien ska försöka plocka fram ett av världens äldsta yrken och visa hur det ser ut idag. Även om jag inte fullständigt lyckats uppnå målet med medieproduktionen tror jag att reportageserien skulle passa bra i Österlenmagasinet, och det är definitivt en idé jag skulle kunna pitcha till dem i framtiden.
Med reportageserien ”Lantbruk på Österlen” ville jag ge en större bild av svenskt lantbruk idag, jag ville representera de underrepresenterade men det har jag inte riktigt lyckats med. Men förhoppningsvis lyser böndernas röster igenom i artiklarna och väcker intresse hos läsaren. Jag har i alla fall lärt mig mycket på vägen, och det hoppas jag att de som läser reportageserien också gör.
REFERENSER
Form. Nr 3, 2017.
Senioren. Mitt liv som bonde. (17 04 2018). Hämtat från
http://www.senioren.se/omvarld-ekonomi/jobba/mitt-liv-som-bonde/ Statistik från Jordbruksverket år 2016. (01 02 2018). Hämtat från
http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Foretag%20och%20 foretagare/JO65/JO65SM1701/JO65SM1701_ikortadrag.htm
Österlenmagasinet. Vecka 20, årgång 33. (17 05 2018) Hämtat från
https://iqpager.quid.eu/books/iqpager/6388fM26MKucX5tdD2ao6388kWAELI3hTR#page/1 Österlenmagasinet. I föräldrars fotspår. (17 04 2018). Hämtat från
