Betydelsen av barns språk i förskolan

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn Unga Samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande 15 högskolepoäng, grundnivå

Betydelsen av barns språk i förskolan

-En studie av språk och gemenskap

The Importance of Children’s Language in Preschool

-A Study of Language and Fellowship

Katja Larsson

Eva Svensson

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Jonas Qvarsebo Barn och ungdomsvetenskap

Handledare: Johan Lundin Slutseminarium 2016-01-26

2

Förord

Vi vill börja med att tacka våra familjer för att de har stöttat och pushat oss i vått och torrt. Vi vill även tacka de pedagoger som har ställt upp och besvarat våra intervjufrågor, utan dem hade inte denna studie kunnat genomföras.

Slutligen vill vi tacka vår handledare Johan Lundin.

Arbetet med denna studie har vi gjort gemensamt och vi har suttit tillsammans och analyserat, diskuterat och skrivit texten. Mellan våra träffar har vi skickat våra funderingar och tankar via mail till varandra för att tänka igenom dessa inför nästa träff.

3

Abstract

Katja Larsson och Eva Svensson

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger uppfattar och arbetar med språkets betydelse när det gäller barns gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan. För att få svar på detta har vi utgått från följande två frågeställningar; Hur resonerar pedagoger kring språkets betydelse för barns gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan? Vilka metoder kan man som pedagog använda sig av för att främja och stimulera barns språkliga miljö? Vi har använt oss av en kvalitativ metod genom intervjufrågor som vi skickade ut till femton tillfrågade pedagoger. Det empiriska materialet har analyserats utifrån ett

sociokulturellt perspektiv. Studiens resultat visar att pedagogerna ansåg att barns språkliga förmåga har en stor betydelse för deras gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan. Pedagogerna belyste även att språket ger makt och en viss status i gruppen. Förskolans

språkliga miljö har en avgörande roll för barnets språkliga och kognitiva utveckling. Nyckelord; Barn, språk, gemenskap, miljö och pedagoger

4

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 5

2 Syfte och frågeställningar ... 6

2.1 Frågeställningar ... 6

3 Tidigare forskning ... 7

3.1 Vad är ett språk och varför behövs det? ... 7

3.2 Gemenskap och samvaro... 9

3.3 Språklig miljö ... 10

4 Teori ... 12

4.1 Den sociokulturella teorin ... 12

5 Metod ... 14

5.1 Urval ... 14

5.2 Forskningsetiska överväganden ... 15

6 Analys ... 16

6.1 Analysbeskrivning ... 16

6.2 Språkets betydelse för barns gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan 16 6.2.1 Inkludering eller utanförskap ... 16

6.2.2 Språkets makt ... 17

6.2.3 Pedagogens roll ... 19

6.3 Metoder och verktyg för att skapa en inkluderande språklig miljö? ... 19

7 Slutsatser och diskussion ... 21

7.1 Inkludering eller utanförskap ... 21

7.2 Språkets makt ... 22

7.3 Pedagogens roll ... 23

7.4 Språklig miljö ... 24

8 Avslutande reflektioner ... 26

5

Inledning

Barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter. Detta förhållningssätt förutsätter att olika språk- och kunskapsformer och olika sätt att lära balanseras och bildar en helhet. (Lpfö 98/10 s. 7).

Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling (Lpfö 98/10 s. 7).

Förskolan kan beskrivas som en social arena. Här möts många olika språk och vävs samman. Men vilket språk barnet än har i sin ryggsäck, så ska det få känna en tillhörighet och en gemenskap tillsammans med andra barn och vuxna när det vistas på förskolan. Idag befinner sig barn många timmar på förskolan, så det vilar ett stort ansvar på förskolans personal att skapa en inkluderande miljö där alla barn får möjlighet att ingå och känna samhörighet. Alla som jobbar i förskola har samma styrdokument att förhålla sig till. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98/10) är ett av uppdragen för pedagogerna att hjälpa och vägleda barnen att interagera och socialisera sig med andra människor för att så småningom kunna bli goda

samhällsmedborgare. Utgångspunkten för vår studie är att få en inblick i hur pedagoger tänker och arbetar med barns språkutveckling med inriktning mot deras gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan.

6

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger uppfattar och arbetar med språkets betydelse när det gäller barns gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan.

Frågeställningar

Det är två grundläggande frågor som vi vill finna svar på i vår undersökning.

 Hur resonerar pedagoger kring språkets betydelse för barns gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan?

 Vilka metoder kan man som pedagog använda sig av för att främja och stimulera barnets språkliga miljö?

7

Tidigare forskning

I detta kapitel synliggör vi tidigare forskning kring olika begrepp. De forskningsområden och begrepp som vi tar upp använder vi som diskussionsunderlag då vi jämför vår studie med tidigare forskning.

Vad är ett språk och varför behövs det?

Barnets första kommunikation börjar direkt efter födseln enligt Söderbergh (1988). Denna första kommunikation sker genom ögonkontakt. Redan som nyfödd börjar barnet språka med hjälp av ögonen och sitt kroppsspråk. De flesta barn kan kommunicera och göra sig väl förstådda med hjälp av sitt kroppsspråk. När barnet är tillräckligt motiverat så börjar det att lära sig att använda det verbala språket. Vidare tar (a.a.) upp hur stor betydelse gemenskapen och samvaron har för barnets språkinlärning. Kommunikation är enligt Bråten (1998) språkets viktigaste funktion. När man kommunicerar så kan man göra det verbalt, det vill säga att man pratar, eller att man använder sig av sitt kroppsspråk. Många gånger använder man sig av båda språken samtidigt. För att kunna bli en del av samhället så bör barnet kunna språkliggöra sina tankar och idéer. Bråten (1998) tar även upp att genom språket kan vi även förmedla och tillägna oss känslor och värderingar. Vi lär oss även att ta del av vilka normer och värden som råder och genom att lära sig att utveckla dessa så kan det göra att vi har lättare för att kunna ingå i olika slags gruppkonstellationer på förskolan och i samhället. Barnet tillägnar sig olika begrepp och ord genom sitt sociala samspel med sin närmiljö. Gemensamt för både

Söderbergh (1988) och Bråten (1998) är att båda har kommit fram till hur stor betydelse samspel och gemenskap med andra människor har för barnets språkinlärning.

Det språkliga uttrycket kan många gånger uppfattas som något väldigt abstrakt och det kan vara svårt att förstå menar Säljö (2000). Ibland är det lättare att förstå något mer konkret som till exempel materiella föremål. Vidare tar (a.a.) upp att det inte handlar om att bara kunna prata, i detta fall det svenska språket, utan människan måste förstå och veta en hel del om det svenska samhället för att verkligen kunna tillgodogöra sig det svenska språket och dess betydelse. Både Bråten (1998) och Säljö (2000) tycker att man ska se språket som ett socialt redskap.

8

Enligt Vygotskij (2001) så har språket stor betydelse för barnets psykiska utveckling.

Vygoskij (2001) delade in språket i två dimensioner och den första är det egocentriska språket vilket innebär att barnet kanske sitter och pratar högt för sig själv och är inte så medveten om sin omvärld, och det andra är ett kommunikativt språk. När barnet når till den andra

dimensionen så har barnet en egen tankemedvetenhet om sin omvärld och språket. Tänkandet och handlandet blir sammankopplat, men som (a.a.) skriver så för att barnet ska kunna

utveckla denna dimension så behöver barnet bra förebilder och möjligheter att ingå i ett socialt samspel. Vygotskij (2001) såg språket som ett kulturellt verktyg och han menar att det bland annat fyller en viktig funktion och det är att ett barn som kan språket och pratar det mycket blir mindre impulsivt och spontant i sina handlingar och därmed kanske inte lika ofta hamnar i konflikter.

Det känslomässiga språket, det vill säga att man sätter ord på både det som är bra men även det som är mindre bra, är något som Öhman (2008) belyser och att man som pedagog bör vara medveten om. Med detta menar hon att språket är nyckeln för att kunna beskriva och uttrycka våra tankar och känslor. Beroende på hur barnet tolkar och upplever sina känslor så kan det bli avgörande hur barnet agerar i samspelet med barn och vuxna. Öhman (2008) tar upp vad Jesper Juul (2003) sagt ”Allt som kommer ut ur min trut är mitt och bara mitt” och med detta menar Juul (2003), att genom att vara medveten om sitt egna språkbruk så kan det hjälpa pedagogen att öppna upp för dialoger och samtal med barnet istället för att kanske ha ett värderande och kränkande språk.

Enligt Jonsdottir (2007) så behövs språk för att kunna föra meningsfulla dialoger med

varandra men också för att kunna resonera, argumentera och förklara vad det är individen vill och på så sett få sin röst hörd och bli sedd.

9

Gemenskap och samvaro

Sommer lyfter fram två relationer som han tycker är viktiga för barnets utveckling och

lärande. Dessa två tillsammans fyller en viktig funktion för att hjälpa barnet att socialisera sig och kunna ingå i olika gemenskaper. Den ena kallar han för asymmetrisk och den innebär relationen mellan barn och vuxen. Genom denna relation menar (a.a.) att de vuxna, som förhoppningsvis besitter en rad viktiga kompetenser, kan förmedla traditioner och kulturarv och därigenom hjälpa barnet i sin språkutveckling. Den andra relationen kallar Sommer (2008) för symmetrisk och det är en relation mellan barn och barn. Enligt (a.a.) så är den symmetriska relationen mer jämbördig för barnen. I denna relation är det barnen själva som skapar och anpassar sig efter varandra genom att de gemensamt formar och skapar sina egna regler och normer. Denna socialisationsprocess sker oftast i små grupper.

Det är på förskolan som de flesta barns samvaro och samspel sker enligt Jonsdottir (2007). I sin avhandling tar hon upp betydelsen av att få vara en del av gemenskapen med andra barn. Hon belyser även hur det kan påverka barnet när det befinner sig i ett inte egenvalt

utanförskap. Ett barn som befinner sig i ett inte självvalt utanförskap kan få betydande påverkan som till exempel att deras emotionella och sociala färdigheter inte utvecklas och stimuleras tillräckligt. Detta kan följa barnet upp i vuxenvärlden (Jonsdottir, 2007). Att vara en del av gemenskapen innebär att få känna bekräftelse och tillit men det handlar också om att bli medveten om känslor. Både sina egna känslor men även de andra barnens. Öhman (2008), som också skrivit mycket om barns gemenskap, belyser utanförskap ur en annan aspekt och det är att när ett barn utesluter ett annat barn så behöver det inte alltid betyda att barnet utövar makt eller en kränkning. Öhman (2008) menar att många gånger sker det omedvetet och att barnet använder uteslutning som ett tillvägagångsätt för att bevara sin lek och gemenskap.

Att skapa en inkluderande miljö där alla barn har möjlighet att få och ingå i olika

gemenskaper är en av förskolans viktigaste uppdrag. Jonsdottir (2007) avhandling visar att ett barn som har tillgång till samspel och samvaro med andra barn stärker och utvecklar sin egen självbild och självkänsla. Genom den sociala gemenskapen så utvecklar barnen ett förtroende för sin omgivning som är uppbyggt på samhörighet och trygghet. Det som Jonsdottir (2007) kom fram till i sin avhandling var att en god språkutveckling och goda

10

kan vi se en tydlig koppling mellan Jonsdottirs (2007) resultat och Vygotskijs tankar om att barnets lärande och utveckling sker genom sin gemenskap och samvaro med andra barn. Som pedagog är det betydelsefullt att känna till barnets kulturella och sociala bakgrund för att kunna bemöta och förstå barnet anser Willams, Sheridan & Pramling Samuelsson (2000) som forskat inom barns lärande och utveckling. I sin studie tar (a.a.) upp att det har gjorts studier kring barns samspel ur en social och kulturell aspekt. I dessa studier har de kommit fram till att barn samspelar på olika sätt, beroende på olika kulturer och sociala grupperingar, och detta är viktigt för en pedagog att ha medvetenhet om, när barn ska lösa olika typer av problem. De kom även fram till att ett barn med sämre självförtroende och sämre status i gruppen ofta viker sig och lättare blir dominerade av de andra barnen. De har forskat om vilken betydelse den fysiska miljöns utformning har för barnets möjlighet att lära och utvecklas tillsammans. Deras forskning kom fram till att utformingen av den pedagogiska miljön spelar en stor roll för barnets möjlighet att kunna ingå och få tillgång till gemenskap. De kom även fram till att barnets lärande kan ses som en process genom variation och mångfald. Genom denna process får barnet tidigt lära sig att i samvaron med andra ställs olika förväntningar på barnet och att barnet blir bemött på olika sätt i olika sammanhang.

Språklig miljö

En förskola som stimulerar kommunikation både mellan barn-barn och barn-vuxen är en viktig förutsättning för att skapa en bra språklig miljö. Barnen behöver få prova sitt språk hela tiden och det är viktigt att de lär sig att sätta ord på vad de gör och vad som händer. Det är även viktigt att de får diskutera om världen utanför sin närmaste omgivning för att lära sig nya ord och uttryck. Genom att läsa böcker och samtala om vad man läst tillsammans med barnen så ökar det deras förståelse för det lästa och de lär sig att tolka det böckerna handlar om och genom detta kan de knyta bokens konsekvenser och handling till sig själva (Edwards, 2008). Det som är viktigt för barnens språkutveckling ska vara både intressant och roligt och det blir meningsfullt om det utgår från barnens intresse, vilket barnlitteraturen gör. Att använda konkreta saker som rekvisita och att samtala kring böcker kan göra att innehållet i en bok blir till lärorika samtal. Detta kan även lägga grunden för att barnen får en förståelse för att berättelser är ett sätt att uttrycka sig. Pedagogerna kan genom denna förståelse låta barnen

11

göra sina egna berättelser och därigenom lyfta fram sina språk. När barn leker och pratar med varandra skapas en bra språklig miljö som gör att barnen använder språket för att komma vidare i sin gemenskap och det som de håller på med (Sandvik & Spurkland, 2011).

Både Edwards (2008) och Sandvik & Spurkland (2011) tar upp hur viktigt det är att läsa och samtala kring böcker för att barnen ska få en större förståelse för att tolka andra och hur de ska uttrycka sig.

Språklig och kulturell mångfald är viktig att belysa i förskolan och att pedagogerna visar intresse för barnens språk som de talar hemma. Pedagogerna kan ta reda på vilka sånger och böcker som används i hemmet. Att tala om språket som ett fenomen ,där man gör barnen medvetna om att nalle och penna är slumpmässigt valda beteckningar som kan heta något annat på ett annat språk, gör att de får en bra språklig miljö. Om förskolan har en språkmiljö där pedagogerna utgår från varje enskilt barn, oavsett kulturell och språklig bakgrund, så kan detta i sin tur göra att skillnaden mellan barn från olika miljöer blir mer jämlik. Pedagogerna kan använda sig av dokumentation och kartläggning av språkfärdigheter som ett redskap för att förändra den språkliga miljön och därigenom skapa en mer stimulerande miljö för barnen (Sandvik & Spurkland, 2011).

Det har gjorts stora inventeringar av den svenska förskolans materialutbud och där har det visat sig att det som var vanligast förekommande var skapandematerial. Dit hör till exempel pärlor, kritor och lera. Även material för grovmotorisk lek var vanligt förekommande medan material för musik och språk var det som var minst förekommande i de pedagogiska miljöerna (Nordin-Hultman, 2011).

12

Teori

Den sociokulturella teorin

Nedanstående forskare har delat uppfattningen kring det sociokulturella perspektivet och det är detta perspektiv vi har utgått från när vi analyserat vårt material.

Upphovsmannen till denna teori är den sovjetiske psykologen Lev S. Vygotskij. Det som är utmärkande med denna teori är att barnets lärande ses som ett socialt samspel. Genom att barnet får tillgång till socialt samspel så utvecklas både barnets tänkande, beteende och språk. I denna teori ses inte människan som en ensam individ utan som individer i olika

gruppkonstellationer och i olika gemensamma sammanhang (Vygotskij,2001).

Vygotskij (2001) ansåg att människor föds som sociala individer och redan direkt efter

födelsen så söker barnet kontakt och samspel med sin närmiljö. Vidare ansåg (a.a.) att barnets utveckling och lärande utvecklas genom att barnet får vägledning och stöttning av någon som är kommen längre i sin utveckling än barnet själv. En annan forskare Säljö (2000) ser precis som Vygotskij (2001) människans utvecklingsprocess som sociokulturell. Med detta menar Säljö bland annat att det är i samspelet med andra människor och deras kunskaper som barnets identitet utvecklas. Genom att samspela och ingå i en gemenskap tillsammans med andra så lär vi oss saker som vi kanske inte hade lärt oss annars. Vidare tar Säljö (2000) upp att det är under leken med andra barn som barnet lär sig mest. Något som både Vygotskij och Säljö belyser är att människans lärande och utveckling påverkas av den kultur och omgivning som individen befinner sig i.

Den norska pedagogikprofessorn Dysthe (2003) har också sin utgångspunkt i det

sociokulturella perspektivet. Hon har forskat mycket om barns språk och kommunikation och har kommit fram till att språket och kommunikation är själva grundvillkoret för att barnet ska kunna utveckla ett lärande och ett eget tänkande. Alla sociala språk har sin egen kultur vad gäller värderingar och synsätt. Det finns ingen ”sociokulturell inlärningsteori” utan endast olika riktningar och olika betoningar (Dysthe, 2003 s 32). Hon belyser även vikten av hur viktig tryggheten är. För att ett barn ska kunna ta del av andra människors känslor och tankar så behöver det våga kommunicera och ett barn som känner sig tryggt har bättre förutsättningar för att utveckla detta. En annan forskare som också har sin utgångspunkt i denna teori och som Dysthe (2003) också har relaterat till i sin forskning, är den ryske språkteoretikern

13

Bakhtin (1981). Han har kommit fram till att all vår kommunikation bygger på dialoger mellan avsändare och mottagare. Genom det dialogiska samspelet så kan meningsskapande lättare inledas mellan individer. Han menade att vi får insikt om oss själva genom att

kommunicera med andra, så därför är det viktigt att skapa dialoger för att både förstå sig själv men även sin omvärld.

Vygotskij (2001) ansåg att pedagogen har en betydelsefull roll för barnets lärande på

förskolan. Med det menade han att beroende på vilket synsätt, förhållningssätt och erfarenhet pedagogen har, så kan detta ha ett avgörande för barnets lärande och utveckling. Vidare menade (a.a.) att den sociala miljön, som i detta fall är förskolan, ska utformas så att den lockar och inspirerar barnet till fortsatt utveckling och lärande.

Något som alla ovanstående forskare har kommit fram till i sina studier var att både samspel och gemenskap med andra individer är viktigt för barnets lärande och språkutveckling, och att den vuxne har en viktig roll i att hjälpa barnet i sin socialisationsprocess. Ett barn som inte har tillgång till socialt sampel, det vill säga gemenskap, har svårare att utveckla både sitt språk och sitt tänkande enligt denna teori.

14

Metod

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger uppfattar och arbetar med språkets betydelse när det gäller barnets gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan. För att få svar på detta har vi valt att använda oss av intervjufrågor vilka har skickats ut via mail. Efter överenskommelse med pedagogerna på de utvalda förskolorna så skickades

intervjufrågorna och brevet ut där vi förklarade syftet med vår studie. De skriftliga intervjusvaren skickades in av pedagogerna efter cirka fjorton dagar till oss.

Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod. Forskaren studerar något som hen själv har ett nära förhållande till och som hen kan beskriva. Detta innebär att forskaren försöker att hitta de medverkandes egna uppfattningar och hur de tänker kring ämnet. Genom denna metod får forskaren fram hur människor uppfattar händelser och fenomen i sin omgivning angående frågeställningarna. Forskaren tolkar sedan det insamlade materialet för att kunna få ett helhetsintryck av det som deltagarna sagt eller skrivit. Forskaren kan sedan leta upp skillnader och likheter i svaren som då kan delas upp i olika kategorier för att göra analysen tydligare. Vi har skickat ut intervjufrågor som vi bad dem om att besvara enskilt. Det var öppna frågor som inte gick att besvara med ja eller nej.

Genom denna metod och med hjälp av de svar som vi har fått in så tror vi att vi kan belysa och ge en ökad kunskap om hur pedagogerna ser och resonerar kring detta ämne. Vi har tolkat deras svar och genom detta menar Alvehus (2013) att forskaren får en mer nyanserad

förståelse och därför kan utveckla sin syn på området. Larsen (2009) menar att det som kan vara en nackdel med intervjufrågor är att forskaren kanske inte får så utförliga svar och då inte kan ställa följdfrågor som skulle kunna få den som svarar att utveckla sina tankar kring ämnet. Vi anser trots detta att vi fått in tillräckligt med material för att kunna göra en bra analys.

Urval

De personer som vi har tillfrågat, om de vill delta i vår studie, är pedagoger med olika utbildningar som arbetar i förskolan. I vår studie har vi valt att trots olika bakgrund och utbildning att benämna alla som pedagoger.

15

Några arbetar på förskolor som har barn med många olika nationaliteter och några arbetar på förskolor med endast ett fåtal nationaliteter. Av de som deltar är några kända av oss sen tidigare och några är tillfrågade genom andra pedagoger som vi känner. Detta beskriver Larsen (2009) som snöbollsmetoden, forskaren tillfrågar personer som forskaren tror har den kunskap och erfarenhet som behövs för att besvara frågorna. Alvehus (2013) menar att det finns en nackdel med denna urvalsmetod vilken är att det kan bli så att de som deltar känner varandra och till stor del svarar likvärdigt på frågorna eftersom de kanske har en gemensam syn på det som efterfrågas i studien. Detta kan medföra att frågan inte blir tillräckligt belyst. Vi gjorde därför ett urval, för att få svar både från pedagoger som vi känner men även från pedagoger som vi inte känner.

Forskningsetiska överväganden

Vi valde att skicka ut våra intervjufrågor genom mail till utvalda pedagoger på förskolorna. I vårt brev beskrev vi vårt syfte med vår studie och vad materialet skulle användas till och att vi gärna ville att man besvarade intervjufrågorna individuellt.

Vidare skrev vi att vi har tagit hänsyn till de forskningsetiska principerna och det innebär för deltagarna i studien att de fick information om att:

Deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan hoppa av studien.

Alla de insamlade uppgifterna kommer endast att användas till vårt arbete.

Källorna kommer att vara konfidentiella och det kommer inte att kunna spåras från vilken förskola eller pedagog som uppgifterna kommer ifrån.

16

Analys

I detta kapitel så analyserar och presenterar vi frågorna och tolkar det inkomna materialet med referens till olika forskare som har använt sig av det sociokulturella perspektivet.

Analysbeskrivning

Frågorna skickades ut till fem olika förskolor och det var totalt 15 pedagoger som blev

tillfrågade och som initialt svarade att de ville vara med. Av pedagogerna så har tolv slutligen valt att svara. När vi hade fått in våra intervjusvar, där samtliga svarat digitalt, så skrev vi ut dem. Vi satt sedan tillsammans och gick igenom dem och kategoriserade svaren efter likheter och olikheter. Vi använde oss av Excel där vi skrev in frågorna och sen respektive svar. Väl i detta program var det lättare att scrolla mellan frågorna och svaren och markera dess likheter med mera.

Språkets betydelse för barns gemenskap och samvaro med

andra barn på förskolan

Inkludering eller utanförskap

Flera av pedagogerna beskrev att språket ger barnet en trygghetkänsla och självkänsla.

Språket påverkar och stärker till viss del barnets identitet på förskolan. Den verbala förmågan att använda sitt språk, kan i sin tur spegla och bidra till gemenskap och känslan av att känna samhörighet. Det framkom också att om det finns flera barn som pratar samma språk som de kan identifiera och förlika sig med, så kan det också bidra till att barnet kan känna en

trygghet. Utan ett språk så kan inte barnet göra sig förstått lika lätt och kan då hamna i ett utanförskap.

17

En pedagog tog upp utanförskap ur ett annat perspektiv och det var att det kan finnas ett egenvalt utanförskap. Pedagogen menar att en intressant aspekt är också om utanförskap upplevs av barnets själv eller om det är en yttre bedömning av någon annan.

Pedagogerna tog även upp att språket många gånger ger barnet en viss makt och status i gruppen. De barn som har lätt för att uttrycka sig verbalt är oftast populärare och är ofta duktiga på att organisera och få igång leken. Barn med ett bra utvecklat språk kan många gånger bli förebilder för de andra barnen som inte har ett lika utvecklat språk. De tog även upp att de barn som har ett väl utvecklat språk och kan uttrycka sig, får många gånger mer uppmärksamhet av både barn och vuxna och genom dessa dialoger så stärks och utvecklas barnets språkliga förmåga ännu mer. En pedagog uttryckte sig som nedan:

Språk är och har alltid spelat en stor roll i barnets gemenskap på förskolan.

Det är viktigt att barnen får känna att de kan kommunicera med andra och att de andra lyssnar på dem. Det är de som bestämmer och sätter vilka regler som ska gälla i gruppen.

Genom pedagogernas svar kan vi tydligt se en koppling till det som Dyshte (2003) och Bakhtin (1981) kommit fram till att språket har en stor betydelse för barnets lärande och förmåga för att kunna ingå i olika relationer. Språk och kommunikation är de väsentliga grunderna för barnets lär och samvaroprocess. Ett barn som kan uttrycka sig och föra dialoger har lättare att kunna föra fram sitt budskap och detta i sin tur medför ett meningsskapande mellan individer.

Språkets makt

Det som många pedagoger tog upp var att barn som inte behärskar språket kan ha svårt att komma in i gruppen. De kan då bli utåtagerande, bits, slåss eller skriker. Barn som inte förstår på grund av språket kan lätt uppfattas som rastlösa och ofokuserade. En del spelar clowner eller kanske drar sig undan. Utan ett språk är det också svårare att kunna delta i leken, barnen förstår inte lekreglerna. Barnet kan även få en roll som de egentligen inte vill ha, de blir lätt styrda av andra som har ett bättre språk. Det kan även påverka barnet genom att barnet sällan eller aldrig får gehör för sina idéer och får svårare att kunna hävda sitt eget värde. Om inte barnet får ingå i den sociala gemenskapen så kan barnet få svårare att utveckla den sociala

18

kompetensen men som de också belyste så har barnet kanske inte den kulturella och sociala kunskapen som krävs för ett deltagande. Den språkliga socialisationen har betydelse för barnets förmåga att ”knäcka koder”, det vill säga förmågan att läsa av andra barns

kroppsspråk och svara med sitt egna kroppsspråk. Många gånger kommunicerar barnet både med det verbala och sitt kroppsspråk samtidigt och på så sätt kan de språkliggöra sina tankar och idéer. Men pedagogerna tydliggjorde att det är det talade språket som är det viktigaste, för att det är där som barnets personlighet kommer fram bäst. Flera av pedagogerna tog även upp att språkets makt kan visa sig på olika sätt beroende på gruppens kulturella bakgrund och de belyste även hur viktigt det är att pedagogen har en medvetenhet om detta. En pedagog skrev enligt nedan:

Språket är oerhört viktigt för barnens samspel med varandra, utan ett fungerande språk blir det många missförstånd, det är lätt att bli utanför i lekar om man inte kan berätta vad man vill (får ofta vara hund) och inte förstår lekreglerna. Då slåss barnen i stället.

Vi såg tydliga kopplingar mellan pedagogernas svar och det som Dysthe (2003) och Säljö (2000) belyser, att barnets lärande sker i samspel med omgivningen och denna sociala process pågår ständigt. Om barnet inte får ingå i den sociala gemenskapen så får barnet svårare att kunna utveckla sina sociala färdigheter. Barnet kan även bli tillskriven en roll som kan komma att följa barnet upp i högre ålder.

Pedagogerna tog även upp att barnets sociala och kulturella bakgrund kan spela en viktig roll för hur barnet samspelar med andra barn. Detta är även något som Säljö (2000) tar upp. Han menar att man som pedagog måste bli medveten om barnets sociala och kulturella bakgrund då det kan förekomma skillnader i hur man samspelar inom olika grupper. Det går inte generellt att bemöta barn på samma sätt då alla barn har olika packningar i sin ryggsäck. Vi har även kunnat se att pedagogerna ovan har samma tankesätt som Bakhtin (1981) det vill säga, att ett barn som är bättre på att föra dialoger med andra har lättare för att kunna uttrycka sig och få fram det de tycker eller vill ha sagt och får därmed en högre status och position i gruppen.

19

Pedagogens roll

Många pedagoger belyste sin egen roll i sammanhanget.

Flera av dem har erfarenhet av att jobba både i en mångkulturell och mindre mångkulturell förskola. Det som framkom var att när ett icke svensktalande barn kom till en mindre mångkulturell förskola så upplevde pedagogerna att dessa barn hade svårare att komma in i gemenskapen och bli delaktiga i gruppen. Många gånger kan det leda till frustration på grund av att barnet inte kan göra sig förstått och det kan lätt uppstå konflikter. Det togs även upp att idag är det så extremt stora barngrupper på många förskolor och då finns det inte tid att ge barnen så mycket språkträning som pedagogerna skulle vilja, och som många barn behöver, för att lättare kunna ingå och bli en del av gemenskapen med andra barn. De tog också upp att många gånger behöver pedagoger både överbrygga en språklig barriär, när det gäller det verbala språket, men även vad gäller ett olämpligt kroppsspråk. Pedagogerna belyste även att det är viktigt att man som pedagog har ett tydligt förhållningsätt och visar vägen för ett bra kamratskap och på så sätt ökar det barnets möjligheter att få ingå och bli en del av

gemenskapen på förskolan. Så här uttryckte sig en pedagog:

För oss pedagoger handlar det om hur vi kan ge barnen språk som kan ersätta de” fula orden”, hur man uttrycker sig utan att vara kränkande och hur vi kan vara språkliga föredömen för barnen på förskolan.

Dessa tankar som pedagogerna ovan delger oss kan vi koppla samman med den

sociokulturella teorin att barnets lärande sker genom ett samspel mellan individer och den vuxna har en stor roll i barnets utveckling och socialisationsprocess.

Metoder och verktyg för att skapa en inkluderande språklig

miljö?

Det som många pedagoger tog upp var att man kan använda sig av olika estetiska

20

tydlig och använda av material som till exempel TAKK samt tecken och kroppsspråk. Pedagogerna belyste även att många gånger kan det vara svårare för barnet att bara uppfatta det verbala språket och att man behöver tydliggöra det på ett konkret sätt. Pedagogerna tog också upp att det är viktigt att man ökar sin kunskap om och visar intresse för barnens olika och kulturer. En pedagog skrev:

Välj böcker med omsorg och prioritera sagoberättandet med eller utan böcker samt komplettera gärna med rekvisita.

Några av pedagogerna tog upp att det är väsentligt att man uppmuntrar barnen till att prata och berätta. Pedagogen bör ställa följdfrågor så barnen fortsätter att prata och ger barnen positiv feedback. Det är viktigt att lyssna på vad barnet säger och låta barnet prata färdigt gynnar det talande språket, men det innebär också att man visar att man är intresserad av det som barnet har att säga och genom det kan barnets känna sig inkluderad. Flera ansåg att det var viktigt att pedagogen är närvarande för att kunna observera barnets språk och samspel med andra barn och där igenom kunna hjälpa dem in i leken. De ansåg även att det är bra om pedagogen gör saker tillsammans med barnen i mindre grupper och genom att de jobbade i mindre grupper så ansåg de att det hjälpte barnen att komma in gemenskapen.

Genom att skapa en inspirerande miljö med olika mötesplatser så kan barnen inspireras av varandra till att samtala och lära av varandra och med ett genomtänkt material på väggarna så synliggör och hjälper man barnet att gå från det abstrakta till det konkreta var något som många pedagoger belyste i sina svar. Några tog upp att Ipaden kan vara ett bra verktyg för att skapa en inkluderande språklig miljö.

Teachable moment var också en metod som belystes i svaren och den metod innebär att man som pedagog tar tillvara på lärsituationen i nuet, det vill säga att lyssna, svara och spinna vidare på barnets frågor.

Här kan vi finna kopplingar till det sociokulturella perspektivet som Vygotskij (2001) tar upp. För att ett barn på bästa sätt ska få möjlighet att kunna utveckla ett socialt lärande och kunna bli en del av gemenskapen på förskolan så är det viktigt att forma en miljö där barnen är delaktiga och pedagogerna engagerade och lyhörda.

21

Slutsatser och diskussion

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger uppfattar och arbetar med språkets betydelse när det gäller barns gemenskap och samvaro med andra barn på förskolan samt vilka metoder man som pedagog kan använda sig av för att främja och stimulera barnets språkliga miljö.

Inkludering eller utanförskap

Under vår analys har vi kunnat konstatera att alla pedagoger var överens att om barnet inte har ett verbalt språk så kan det många gånger leda till ett utanförskap. I sin avhandling så tog Jonsdottir (2007) upp att det är pedagogens uppgift att skapa miljöer så att samvaron och gemenskapen stärks. Hon kom även fram till hur viktigt det är att barn får och ska få ingå i ett gemensamt socialt nätverk. Pedagogerna ansåg också att språket ger barnet en trygghet och att det även stärker barnets identitet Här kan vi se att Vygotskijs (2001) teori överensstämmer både med tidigare forskning och även med våra intervjusvar, det vill säga att barnet utvecklar både sitt språk och sitt tänkande genom social kommunikation med andra människor.

Söderbergh (1988), som också har forskat mycket om barnets språkinlärning, har också konstaterat att samvaron och samspelet med andra barn och vuxna har en väldigt stor

betydelse för barnets språkinlärning. Vi har även kunnat se att många pedagoger anser att ett barn som inte riktigt behärskar det verbala språket många gånger hamnar i ett utanförskap. Så länge barnet befinner sig i ett utanförskap så kan barnets möjligheter till att känna tillhörighet begränsas. En pedagog belyste i sitt svar frågan om utanförskapet upplevs av barnet eller av någon annan. Det är en intressant och viktig tanke som pedagogen bör ha med sig när hen jobbar på en förskola. Här kopplar vi ihop det med Vygotskijs (2001) tankar om att det skulle kunna vara att barnet fortfarande befinner sig i den egocentriska dimensionen. När barnet befinner sig i denna dimension så är inte barnet så intresserat och medvetet om sin omvärld och därför kanske inte upplever att det befinner sig i ett utanförskap, medan vi vuxna och eventuellt andra barn upplever det på ett annat sätt.

22

Vår slutsats är att pedagogerna anser att barnets språkliga förmåga både avseende verbalt och kroppsligt språk har en avgörande betydelse för barnets gemenskap med andra barn på förskolan.

Ett välutvecklat språk ger barnet en större trygghet som de kan använda i lek och samtal med andra barn vilket stimulerar och vidareutvecklar både barnets språk och tänkandeprocesser. Språket bidrager även till samvaro och samhörighet så de kanske får lättare att känna tillit för sin omgivning. Som pedagog är det viktigt att se och kartlägga det individuella barnet och på så sätt kunna hjälpa och stärka det utsatta barnet och försöka höja barnets status i gruppen och det kan man göra genom att vara en närvarande och deltagande pedagog i leken.

Språkets makt

Genom svaren från pedagogerna så har vi kommit fram till i vår studie att språket ger barnet en identitet och det ger även barnet tillgång och tillträde till olika rum. I vår studie belyser några pedagoger hur viktigt det är att pedagogerna hjälper barnen att sätta ord på sina handlingar och på sätt få barnen att lära sig hantera sina känslor. Barn som kan uttrycka sina känslor verbalt kan många gånger lösa en uppkommen situation på ett bättre sätt än till exempel genom fysiska kontakter. På förskolan skapas det hela tiden olika

gruppkonstellationer och mönster och i dessa olika grupper så utvecklas det nya och olika kommunikationsmönster. I dessa gruppkonstellationer pågår det ständigt tester där barnen utmanar och utforskar varandra. Detta kallar Öhman (2008) att barnen hissar och dissar varandra. Det som vi har sett i vår studie är att många pedagoger är överens om att ett språk ger barnet en viss makt och status. Det som vi också såg i vår studie är att ett barn med makt, får många gånger ett större inflytande och kan påverka och styra vilka som får ingå i leken samt att det barn som besitter makten ofta är den som också bestämmer rollfördelningen i leken. Här har vi kunnat hitta likheter mellan våra svar och det som Öhman (2008) tar upp, att den som har makt kan använda sin makt till att både stödja men även utesluta andra barn. Sommer (2008) belyste den symmetriska relationen, det vill säga när barn leker med barn, att i den relationen är barnen jämbördiga. Men i vår studie har vi kommit fram till att vi inte tycker att det är en jämbördig relation bara för att det är barn-barn som leker, utan barnens språkliga och sociala förmågor spelar en betydande roll för barnets jämbördighet på förskolan.

23

Detta styrker vi genom intervjusvaren vi har fått där vi har kunnat se och förstå vilken makt det verbala språket har.

Vår slutsats av språkets makt är att språket spelar en stor roll för barnets möjlighet att kunna vara med och påverka och bestämma i gemenskapen med andra barn på förskolan. Det kan för barnets del innebära att antingen får barnet inte vara med eller så blir de kanske oftare

tilldelade en roll som de kanske egentligen inte vill ha. Ett bättre språk ger många gånger barnet en högre status i gruppen. Ett barn som har svårt att uttrycka sig hamnar oftare i fysiska konflikter med både barn och vuxna.

Pedagogens roll

Det var väldigt intressant att en del pedagoger belyste sin egen roll och delaktigt för barnets möjligheter att ingå i gemenskapen på förskolan. Genom deras svar framkom det att det är viktigt att pedagogen har ett tydligt förhållningssätt och vägleder barnets på rätt sätt in i gemenskapen. Det togs också upp att som pedagog måste de tänka på hur de sätter ihop gruppkonstellationen och att försöka att arbeta i mindre grupper. Willams, Sheridan &

Pramling Samuelsson (2000) tog också upp att när pedagogerna sätter ihop en grupp så bör de tänka på vilka barn de sätter tillsammans och låta barnen få tid att lära känna varandra. Här kan vi tydligt se en koppling mellan de pedagogernas svar och Willams, Sheridan & Pramling Samuelssons (2000) tankar.

Enligt Öhman (2008) så sker ett barns uteslutning av andra barn oftast omedvetet och därför menar (.a.a.) att det är viktigt att pedagogen försöker sätta sig in i det barnets perspektiv som utesluter andra barn. Om pedagogen kan förstå och istället för att skuldbelägga barnet, så kan förhoppningsvis pedagogen komma med något konstruktivt som inkluderar och istället

påbörjar ett gemensamt brobygge. I vår studie så skrev en pedagog att hen undrade om det var barnet själv eller omgivningen som upplevde utanförskapet. Dock var det ingen i vår studie som nämnde något om att en uteslutning många gånger kan vara en omedveten handling. Vår slutsats är att pedagogerna kanske inte tänker i de banorna att en uteslutning kan vara en omedveten handling. Istället för att ta reda på bakgrunden så kanske de istället ger barnet en tillrättavisning om det som de då anser vara ett oönskat beteende. Detta, av pedagogen ansedda oönskade beteende, tror vi många gånger kan kopplas till att barnet inte har ett

24

verbalt språk eller att de kanske inte förstår det språk som pratas på förskolan. Detta är kanske något som behöver belysas mer i förskolorna.

Precis som några pedagoger tog upp så spelar pedagogens synsätt och förhållningssätt en viktig roll för barnet på förskolan. Pedagogens intresse, kunskap och förhållningssätt kan bli väldigt avgörande för hur barnets handlingar och tankesätt förstås. Här ser vi i vårt resultat likheter med det som Willams, Sheridan & Pramling Samuelsson (2000) tog upp i sin

forskning, att det är viktigt att känna till barnets kulturella och sociala bakgrund för att kunna bemöta och förstå barnet.

Språklig miljö

Det vi kunde se var att många av pedagogerna menade att det var viktigt att använda sig av estetiska uttrycksformer såsom musik, bilder och sång. De menade att det är bra att man använder sig av konkreta material så det blir tydligare för barnen. Enligt Nordin-Hultman (2011) så har det gjorts inventeringar av materialutbudet gällande språk och musik på svenska förskolor. I inventeringarna så framkom det att det var en brist på detta material men i vår studie har vi sett att pedagogerna har en stor medvetenhet kring hur betydelsefullt det är att ha bra material men ingen har lyft fram att det skulle finnas någon brist på detta.

Det som de också tog upp var att det är centralt att pedagogerna samtalar med barnen för att stimulera deras språkutveckling. Sandvik & Spurkland (2011) menar att när barn och vuxna hela tiden talar om vad de tänker, ser och gör så sker det hela tiden en språkutveckling och detta är något som pågår i förskolan på ett naturligt sätt både i planerade aktiviteter och i den fria leken. Det som vi också kunde se var att pedagogerna tyckte att det var betydelsefullt att skapa en miljö som inspirerar barnen till att samtala med varandra. Vi har även sett att pedagogerna tyckte att det var viktigt att noga välja vilka böcker man läser för barnen och att man samtalar kring dem. Edwards (2008) menar att om man samtalar med barnen om det man läst så får barnen en större förståelse för det de läst och barnen kan även känna igen sig i det som de läst. Vi kunde se att flera av pedagogerna ansåg att det är väsentligt att de visar ett intresse för barnens kulturella bakgrund. Att de samtalar med föräldrarna om vilket språk de talar hemma och kanske även vilka böcker eller teveprogram på barnens förstaspråk de tittar på. Här kan vi se en likhet med Sandvik & Spurkland (2011) som menar att förskolan ska

25

synliggöra mångfalden samt ha en dialog med föräldrarna och hela tiden arbeta med detta för att få en bra språklig miljö.

Vår slutsats är att samtalen på förskolan är en förutsättning för att skapa en bra språklig miljö där pedagogen tar tillvara på barnens intresse och uppmuntrar dem till att berätta och prata. Att använda sig av konkret och tydligt material är också en viktig del som gör att det kanske blir lättare för barnen att förstå. Där kan digitala verktyg också vara ett bra komplement för att hjälpa barnen i sin språkutveckling.

26

Avslutande reflektioner

I vår studie så har vi fått svar från tolv pedagoger och utifrån deras svar så går det naturligtvis inte att dra några generella slutsatser om hur alla andra pedagoger ser och resonerar kring språkets betydelse. Det som vi kom fram till i vår studie var att dessa pedagoger som har svarat på våra frågor har en medvetenhet om språkets betydelse och makt för barnets

gemenskap och samvaro på förskolan. Denna gemenskap skapas genom dialoger och samspel med andra människor. Genom interaktion med andra så utvecklas och stimuleras både barnets språkliga och kognitiva färdigheter. De hade även en stor medvetenhet om vilka metoder man kan använda sig av för att främja och stimulera barnets språkliga miljö. Pedagogernas synsätt stämmer väldigt väl överens med Vygotskijs teori om att barnets lärande och utveckling sker i samspel med andra.

Vi hoppas och tror att deras svar inte skiljer sig nämnvärt från hur andra pedagoger skulle svarat. Alla som jobbar på en förskola har det politiska dokumentet Läroplan för förskola 98/10 att förhålla sig till och dessa pedagoger ovan har vi kunnat se utgår från detta dokument på ett bra och tydligt sätt. Vi kom också fram till att det sociokulturella perspektivet var ett bra perspektiv att utgå ifrån i vår studie och att alla pedagogers svar överensstämmer med detta perspektiv. Genom att utgå från detta sociokulturella perspektiv så innebär det att vi lär oss tillsammans och att allas olika perspektiv är betydelsefulla.

Så här i efterhand har vi kunnat konstatera att vi hade önskat att vi hade haft möjlighet att följa upp vissa svar som vi fick och som vi hade tyckt varit intressant att diskutera vidare om.

Fortsatt forskning skulle kunna vara att återkoppla till de som svarat på våra intervjufrågor och berätta om resultatet och ge dem uppföljningsfrågor att besvara i form av personliga intervjuer som komplement till de tidigare intervjusvaren. Fortsatt forskning skulle även kunna vara att vidareutveckla vår studie genom att fler förskolor och pedagoger skulle få svara på nya intervjufrågor.

27

Referenser

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1, uppl. Stockholm: Liber

Bachtin, Michail (1981). The dialogic imagination: four essays. Austin: Univ. of Texas P. Bråten, Ivar (red.) (1998). Vygotskij och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur

Dysthe, Olga (red.) (2003). Dialog, samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur

Edwards, Agneta (2008). Bilderbokens mångfald och möjligheter. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur

Jonsdottir, Fanny (2007). Barns kamratrelationer i förskolan: samhörighet, tillhörighet, vänskap, utanförskap. Diss. Lund : Lunds universitet, 2007 Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2043/4984

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig

metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Nordin-Hultman, Elisabeth (2011). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm: Liber

Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2006). Lärandets grogrund: perspektiv och

förhållningssätt i förskolans läroplan. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Sandvik, Margareth & Spurkland, Marit (2011). Språkstimulera och dokumentera i den

flerspråkiga förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Sommer, Dion (2008). Barndomspsykologi: utveckling i en förändrad värld. 3. uppl. Malmö: Liber

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma Söderbergh, Ragnhild (1988). Barnets tidiga språkutveckling. 2., [rev. och utök.] uppl. Malmö: Liber

Williams, Pia, Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid (2000). Barns samlärande: en

forskningsöversikt. Stockholm: Statens skolverk

Vygotskij, Lev Semenovič (2001). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos

Öhman, Margareta (2008). Hissad och dissad: om relationsarbete i förskolan. Stockholm: Liber