Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängKomet – något som bara finns i rymden?
En studie om utbildningsprogrammet Komet
Komet – something that only exists in outer space?
A study of the educational program Komet
Jessica Jönsson
Elin Malm
Lärarexamen 210hp
Samhällsorienterade ämnen och barns lärande 2010-01-18
Examinator: Charlotte Paggetti Handledare: Bodil Wesén
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete var att ta reda på hur belöning och bestraffning används i den svenska skolan. Vårt intresse för belöning och bestraffning medförde en önskan att studera Kometprogrammet närmre. Komet är ett utbildningsprogram som riktar sig till pedagoger och föräldrar och vars huvudsakliga mål är att förbättra kommunikationen mellan den vuxne och barnet. I metoden används belöning och positiv förstärkning som verktyg för att nå detta mål. Därför vill vi även med detta examensarbete undersöka vilka fördelar respektive nackdelar det finns med att arbeta med Komet samt hur elevernas åsikter om metoden skiljer sig från
pedagogernas. Ytterligare ett syfte var att undersöka av vilken anledning läraren valde att använda sig av Kometprogrammet.
För att besvara våra problemställningar använde vi oss av kvalitativa intervjuer. Vår
undersökningsgrupp bestod av fem pedagoger från fyra olika skolor samt fem elever från tre olika skolor i åldrarna sex till elva år.
Våra resultat visar tecken på att belöning har en mer framträdande roll i den svenska skolan än vad bestraffning har. Anledningen till att pedagogerna började använda Kometprogrammet var i stort sett densamma; att eleverna uppvisade beteendeproblem. De fördelar med Komet som framkommit i våra intervjuer är att metoden hade en positiv påverkan på elevernas presterande i skolan och på arbetsron i klassrummet och detta var något som både pedagoger och elever ansåg. De nackdelar som var mest framträdande i vår undersökning var att
metoden kunde utnyttjas av vissa elever samt att arbetet med programmet kunde ha en negativ påverkan på klassen då det skapade avundsjuka. Det senare var en negativ konsekvens som togs upp av både pedagoger och elever.
Sammanfattning 3
Innehållsförteckning 5
Inledning 7 Syfte 8 Teoretisk bakgrund 9 Behaviorismen 9 Operant betingning 10 Beteendemodifikation 10Bestraffning och belöning i Sverige från 1900-talet och framåt 11 Beteendeproblem i skolan 13 Kometprogrammet 14 Problemställningar 17 Metod 18 Val av undersökningsmetod 18 Genomförande 18 Forskningsetiskt resonemang 20 Bearbetning och analys 20
Resultat 21
Intervjuer med pedagoger 21 Pedagog A 21
Pedagog B 23 Pedagog C 24 Pedagog D 25 Pedagog E 27 Intervjuer med elever 28 Elev A 28 Elev B 29 Elev C 30 Elev D 31 Elev E 31 Analys 33 Bestraffning 33
Belöning och positiv förstärkning 33
Pedagogernas och elevernas åsikter om Kometmetoden 34 Ignorering 35
Orsaker till användandet av Kometmetoden 35
Referenser 41 Tryckta källor 41 Elektroniska källor 42 Muntliga källor 43 Bilaga 1 44 Bilaga 2 45
Inledning
Som blivande lärare har vi som gjort denna undersökning noga följt den skoldebatt som förekommit i medierna under de senaste åren. Den svenska skolan har dels fått mycket kritik för att eleverna saknar både kunskap och disciplin och kallats ”flumskola” men den svenska skolan har även fått kritik för att det på grund av dessa disciplinproblem saknas arbetsro i skolan.
I en undersökning som gjordes av Skolverket 2005 upplevde 76 procent av de yngre eleverna att det bara ibland eller mer sällan var lugnt i klassrummet på lektionerna.1 Då dessa fakta är en del av vår verklighet i vårt kommande yrke ställer vi oss frågan vad man kan göra för att motverka bristen på arbetsro i skolan och hur man ska kunna hjälpa de elever som gör att arbetsron uteblir.
Belöning och bestraffning har länge varit ett sätt för lärarna att hantera elevers beteende i skolan. Under hösten 2009 besökte vi en skola i Winchcombe, England. Där såg vi hur belöning och bestraffning spelade en stor roll i skolvardagen. Elevens önskvärda beteende belönades med bland annat medaljer och presenter medan oönskat beteende kunde leda till bestraffning som indragen rast eller i värsta fall ett besök hos rektorn. Efter att ha sett hur det ser ut i den engelska skolan ville vi undersöka hur man använder sig av belöning och
bestraffning i den svenska skolan. Då vi genom våra partnerskolor kommit i kontakt med Kometprogrammet valde vi att undersöka denna metod närmre. Komet är ett
utbildningsprogram som kan användas i skolan och som lägger stort fokus på belöning och positiv förstärkning.
1
Syfte
Vårt syfte är att utifrån en grundläggande diskussion om belöning och bestraffning i den svenska skolan undersöka vad det finns för fördelar respektive nackdelar med att arbeta med en särskild metod för detta, Kometprogrammet. Vi vill även undersöka hur elevernas åsikter om metoden skiljer sig från pedagogernas samt av vilken anledning pedagogen valde att använda sig av programmet.
Teoretisk bakgrund
Det första vi kommer att ta upp i följande kapitel är behaviorismen och de utvecklade teorier som finns inom denna psykologiska strömning,så som operant betingning och
beteendemodifikation. Vi är medvetna om att det finns olika inriktningar inom inlärningspsykologin men då vi anser att behaviorismen är mest relevant för vår
undersökning har vi valt att koncentrera oss på denna. Vi kommer i detta kapitel även att diskutera bestraffning och belöning i den svenska skolan från 1900-talet och framåt, beteendeproblem i skolan samt presentera Kometprogrammet. Anledningen till varför
behaviorismen är relevant för oss är att vi kan se att Kometprogrammet har tydliga influenser från denna teori.
Behaviorismen
Behaviorismen utvecklades i början av 1900-talet i USA. Det som låg till grund för behavioristernas forskning var vetenskap som uteslutande kunde observeras, räknas och mätas. Behavioristerna talar om stimulus och respons, det vill säga påverkan och individens reaktion. De klassiska behavioristerna beskriver individen som en maskin, en så kallad ”black box”, och denna maskin reagerar automatisk på yttre stimuli. De menar att det finns en
lagbundenhet mellan stimulus och respons och det är deras uppdrag att finna dessa lagar. Om man känner till dessa lagar för stimulus och respons kan man forma människans beteende. En av behavioristernas åsikter är att belöning och straff har en effektiv verkan.2
Behavioristerna anser att människan föds som ett oskrivet blad och att alla kunskaper och erfarenheter människan tillägnat sig är inlärt. Centralt för behavioristerna är därför inlärning. De menar att med rätt påverkan, det vill säga stimulering, kan vem som helst lära sig vad som helst. De intellektuella skillnaderna mellan eleverna förklaras som skillnader i
inlärningshastighet.
En viktig teoretiker inom behaviorismen är den amerikanska psykologen Burrhus Frederic Skinner (1904-1990).3
2 Gunn Imsen Elevens värld: introduktion till pedagogisk psykologi (Studentlitteratur: Lund 2006), s. 38-39. 3 a.a.
Operant betingning
Operant betingning är ett teoretiskt begrepp utvecklat av B.F Skinner och det är inspirerat av den klassiska behaviorismen. Det innebär i korthet att ett beteende förstärks om det belönas genom yttre stimulering. Ett beteende eller en handling som följs av en belöning kommer med största sannolikhet att upprepas. Skinner menade även att en yttre stimulering så som straff kan i vissa fall försvaga beteendet.4
Skinner var försiktig med ordet belöning och valde istället att kalla det förstärkning. Han menade att genom förstärkning kommer individen att fortsätta med sin handling. De experiment som han genomförde visade att om förstärkningen, i form av en belöning, togs bort så upphör den handlingen som förstärktes. Detta kallas för utsläckning. Skinner talade om två sorters förstärkningar; positiva förstärkare som fungerar som belöning när de förs in i situationen och negativa förstärkare som fungerar som belöning när de avlägsnas från
situationen.5 Ett exempel på positiv förstärkning i skolans värld kan vara en uppmuntrande mening från läraren, till exempel ”vad duktig du är som sitter still”.6 Negativ förstärkning kan exempelvis vara när en elev är ledsen, alltså har en negativ upplevelse, och läraren genom att trösta eleven gör att obehaget försvinner. Därmed har läraren förstärkt denna negativa
upplevelse.
Straff är dock något som tar en väldigt liten plats i Skinners teori. Han ansåg att straff enbart leder till ett temporärt borttagande av den oönskade responsen. Ett exempel i skolan kan vara att en lärare straffar en elev för ett visst uppförande. Detta kan då leda till att elevens
oönskade beteende enbart försvinner temporärt på grund av rädsla för läraren, inte att själva beteendet upphör. B.F Skinner ansåg alltså att straff har en begränsad verkan om man jämför
med olika tekniker i belöning.7
Beteendemodifikation
I boken Elevens värld: introduktion till pedagogisk psykologi förklarar författaren beteendemodifikation på följande sätt:
4 B. F. Skinner Undervisningsteknologi (Nordstedts Akademiska Förlag: Stockholm, 2006), s. 55-59. 5
Gun Imsen (2006), s. 224.
6
Jonas Ramnerö & Niklas Törneke Beteendets ABC: en introduktion till behavioristisk psykoterapi, (Studentlitteratur: Lund, 2006), s. 103.
Beteendemodifikation är en teknik i ordets egentliga mening: praktisk tillämpning av en vetenskaplig verifierad teori. Det handlar om en systematisk användning av olika former av belöning i uppfostran och undervisning med syfte att ändra individens beteende i vissa riktningar. Beteendemodifikation kan användas både för att dämpa oönskat beteende och för att stimulera önskat.8
Beteendemodifikation bygger ursprungligen på Skinners teori om operant betingning. Dock ansågs det att Skinners teori tog för lite hänsyn till individens självständiga tänkande och därför har beteendemodifikation även inslag av social-kognitiv inlärningsteori, vilket är en annan strömning inom inlärningspsykologin.
Huvudprincipen för beteendemodifikation i klassrummet är att allt beteende påverkas av de konsekvenser det får. Detta innebär att om man vill ändra andras beteende måste man se till att önskvärda handlingar får positiva påföljder. Beteendemodifikation betonar alltså det positiva och menar att man ska fokusera på de enskilda positiva handlingarna och förstärka dem med belöningar. I beteendemodifikation talar man även om distraktion och ignorering. När ett barns beteende inte motsvarar pedagogens eller förälderns förväntningar ska man försöka distrahera barnet med någon annan aktivitet. Fungerar inte detta ska lösningen vara att ignorera barnet. Genom ignorering visas tydligt att det oönskade beteendet inte ger någon belöning. 9
Bestraffning och belöning i den svenska skolan från 1900-talet och
framåt
Genom skolans historia har lärarna använt olika medel för att kontrollera elevernas beteende. Bestraffning och belöning har varit två av dessa sätt. Det har förekommit många olika sorters bestraffning i skolan. Skolaga förbjöds i Sverige 1958 10 men innan dess var det något som var vanligt förekommande. Vid 1800-talets sekelskift gick lärarutbildningen till stor del ut på att ge de blivande lärarna lektioner i hur de skulle klara disciplinen. De fick veta vilka fel som eleverna förväntades att begå och hur man som lärare skulle bestraffa dessa, och då oftast genom aga.11 Läraren skulle vara sträng och rättvis och man hävdade under tidigt 1900-tal att 8 Gunn Imsen (2006), s. 232. 9 Gunn Imsen (2006), s. 232-233. 10http://www.ne.se.support.mah.se/lang/skolaga, 091203.
offentliga straff, det vill säga straff som utdelades inför hela klassen, fyllde en pedagogisk funktion och fungerade som avskräckande exempel för de andra eleverna i klassen. Därför kunde till exempel aga anses vara effektiv även om den inte förändrade den utsatta elevens beteende.12 Dock fanns det vid samma tid även åsikter om att bestraffning endast skulle förekomma som en nödfallsåtgärd och att kroppslig aga endast skulle användas då inget annat uppfostringsmedel hjälpte.13
Under 1960-talets mitt började man istället förespråka så kallade hemliga straff. Straffen skulle inte längre vara offentliga utan istället ville man ha ett straff som ”värnade om
förtroendet mellan lärare och elev”.14 Dessa straff kallas oftast vid annat namn så som samtal, vård, hjälp och dialog.
Men även belöning har varit en del av skolans historia, dock inte alltid i stora kvantiteter. I
1900-talet – blev det barnets århundrade? kan man i en text från 1900-talets början läsa att
belöning i skolan ska användas sparsamt eftersom det kan göra lika mycket skada som nytta. Den typen av belöning som trots allt blev utdelad kunde vara att läraren sa beröm direkt till barnet i helklass, skrev beröm i elevens skrivbok, berömde eleven i enskilt samtal samt beröm i samtal med elevens föräldrar.15
Ingvar Johannesson gjorde 1967 en rapport där han bland annat undersökte vilka effekter lärarens beröm och klander hade för elevernas prestationer. Hans undersökning visade att lärarens upprepade beröm medförde att eleverna presterade bättre, och detta skedde i princip undantagslöst. Berömmet hade störst verkan på de elever som antingen var lågpresterande, ängsliga eller på de elever som hade en negativ inställning till lärande. Han fann i sin
undersökning inga negativa konsekvenser av beröm. Johannessons undersökning visade även att klander, det vill säga kritik, hade en hämmande effekt samt att det gjorde att eleven presterade sämre. Detta skedde i nästan alla fall men främst hos de elever som hade de egenskaper som vi beskrivit ovan.16
12
Joakim Landahl Auktoritet och ansvar: lärares fostrans- och omsorgsarbete i historisk belysning (Stockholm: Arbetslivsinstitutet, 2006), s. 104. 13 Göran Marklund (2000), s. 91. 14 Joakim Landahl (2006), s. 118-119. 15 Göran Marklund (2000), s. 91.
16 Ingvar Johannesson Effekter av lärarens beröm och klander på skolbarns prestationer och attityder
Ett sätt att belöna och bestraffa elever har varit att sätta betyg på deras ordning och uppförande. Fram till 1930-talet hade man flitbetyg i skolan som bedömde elevens
ansträngningar i hemmet men eftersom man ansåg att detta var svårt för läraren att kontrollera byttes det ut 1937 mot ordningsbetyg och uppförandebetyg. Dock uppstod ny problematik eftersom lärarna hade svårigheter att veta var gränsen mellan ordning och uppförande gick. Med uppförandebetyget skulle läraren bedöma elevens ärlighet, plikttrohet och respekt för andras privatliv medan den med ordningsbetyget skulle bedöma hygien och arbetssätt.
Slutligen avskaffades både ordnings- uppförandebetyg under 1960-och 70-talen eftersom man ansåg att det var svårt för läraren att göra en rättvis bedömning.17
I dagens skola finns alltså varken ordnings- eller uppförandebetyg men det har dock funnits förslag på att ordningsbetyg ska återinföras. Inför valet 2006 presenterade det politiska partiet Folkpartiet rapporten Mer ordning i skolan som tog upp nio förslag till ordning i skolan, varav ett var att införa ordningsomdöme på alla terminsbetyg.18 Förslaget väckte en stor debatt men genomfördes ej. Det återstår att se hur ordning, belöning och bestraffning i skolan värld kommer att hanteras i framtiden.
Beteendeproblem i skolan
I rapporten Charlie och Komet: utvärdering av två lärarprogram för barn med
beteendeproblem kan vi läsa en definition för beteendeproblem hos skolelever:
Beteendeproblem bland yngre skolbarn kan delas upp i tre olika kategorier; (1) aggressivitet (att slåss, knuffas, säga elaka saker), (2) normbrytande beteenden (att vägra följa lärarens uppmaningar, utbrott av häftigt humör, förstöra saker, stjäla, fuska) och (3) hyperaktivitet (svårt att sitta still, svårt att slutföra uppgifter, fattar impulsiva beslut).19
Rapporten tar också upp att 10 procent av de skolelever som har varit med i utvärderingen visar tecken på ovanstående problem och att det är ungefär tre gånger vanligare bland pojkar. Att i tidig ålder visa tecken på dessa beteendeproblem kan innebära en ”ökad risk för olika svårigheter senare i livet”.20
17 Joakim Landahl (2006), s. 111-112.
18http://www.folkpartiet.se/upload/61590/Ordningsomd%C3%B6me.pdf, 100214. 19
Martin Forster., Knut Sundell, Lars Melin, Richard J. Morris & Martin Karlberg Charlie och Komet.
Utvärdering av två lärarprogram för barn med beteendeproblem (FoU-rapport 2005:2), (Forsknings- och utvecklingsenheten, Stockholm: 2005), s. 7.
Att eleverna ska uppföra sig i skolan är något som läggs ner mycket energi på och det finns flera anledningar till varför det är viktigt. En av dem är att det är viktigt att det sociala
samspelet i klassen fungerar. I Redo för läraryrket! av Jönsson och Rubinstein Reich21 tas det upp att de relationer som finns i klassen är viktiga och att ingå i en social gemenskap med jämnåriga är något som bland annat har betydelse för elevernas sociala utveckling och även för hur eleverna skapar sin identitet. Om en elev eller flera elever i en klass inte uppför sig och uppfattas som stökiga kan det påverka de relationer som finns i klassen. Att känna att man är en del av en social gemenskap, som till exempel en klass, har även betydelse för elevernas psykiska hälsa, skoltrivsel och skolanpassning. Dessutom kan dåliga relationer i klassen leda till att elevens inlärning försvåras.22
Det finns många olika sätt för läraren att hantera dåligt uppförande i klassen, vissa mer lyckosamma än andra. I boken Redo för läraryrket! står det att läraren genom att peka ut de elever med dåligt beteende, och därmed försöka få resten av klassen att ta avstånd, riskerar ”[…] att medföra marginalisering och stigmatisering av de som stör”.23 Detta kan göra att tillsägelserna får motsatt effekt och att den elev som uppfattas som störande identifierar sig med just den rollen och beteendet eskalerar istället för att avstanna.24
Kometprogrammet
Som vi tagit upp ovan har det funnits många sätt att hantera elevers oönskade beteende genom skolans historia och dessa olika metoder är något som har utvecklats och förändrats genom historiens gång. En metod som är populär i dagens skola är Kometprogrammet och under 2009 var det cirka 50 handledare som blev utbildade bara i Stockholm och Göteborg.25 Dessa handledare utbildar i sin tur pedagoger på sina skolor och gör att Kometprogrammet sprids.
Komet står för KOmmunikationsMETod. Programmet utvecklades 2001 vid Forsknings- och Utvecklingsenheten i Stockholms stad, FoU, i samarbete med Uppsala Universitet och University of Arizona, Tucson, USA och grundar sig på internationell forskning om
21 Annelis Jönsson & Lena Rubinstein Reich Redo för läraryrket! (Lund: Studentlitteratur, 2009) 22
Annelis Jönsson & Lena Rubinstein Reich, (2009), s. 67- 68.
23
Annelis Jönsson & Lena Rubinstein Reich (2009), s. 80.
24 a.a.
inlärning.26 Från början riktade sig Kometprogrammet till föräldrar med stökiga, aggressiva och okoncentrerade barn i 3-11-årsåldern men det har efter hand utvecklats och finns nu även i skolans värld.27 Psykologen Martin Forster och skolforskaren Martin Karlberg har utvecklat två manualer som är till för att utbilda lärare i Komet, en för förskoleklass till årskurs fem och en för elever i årskurs sex till nio.28 Programmets grundtanke är att lära vuxna att
kommunicera bättre med barnet och man menar att det är den vuxna som i första hand måste ändra sitt beteende för att minska problemen.29 Förutom att ändra sitt beteende är det också viktigt att den vuxna ändrar sin attityd gentemot barnet så att den blir mer positiv och så att den vuxna kommer ur den onda spiralen av tjat och tillsägelser.30 Målsättningen med programmet på kort sikt är att minska barnets beteendeproblem samt att öka det positiva beteendet. På längre sikt är målet att försöka förebygga problem som kan uppstå senare i livet som till exempel kriminalitet, missbruk och psykisk ohälsa.31
Programmet som presenteras i manualen är i två delar. Den första delen berättar hur man som pedagog lägger upp ett program för enskilda elever i klassen. Det är främst riktat till de elever som har någon sorts beteendesvårighet. Arbetet med de enskilda eleverna sker enligt sex olika steg: förankring, formulera mål, analysera situationen, förändra situationen, skapa drivkraft och att arbeta med konsekvenser. Målet är att stärka och uppmuntra det positiva hos eleven och att förbättra kommunikationen mellan lärare och elev. Elev och lärare ska tillsammans sätta upp tydliga mål som eleven ska arbeta mot men också regler som den ska följa. Enligt programmet ska det ske konsekvenser om eleven bryter mot dessa regler eller uppför sig illa.
Uppmuntran från pedagogen spelar en stor roll under arbetets gång. En sorts uppmuntran är det belöningssystem som finns inom metoden där eleven får poäng när den har uppnått de tidigare uppsatta målen. Poängen byts sedan mot en belöning som läraren och eleven har kommit överens om i förväg. Belöningarna används för att skapa motivation. Läraren ska under arbetets gång föra dagbok så att man kan gå tillbaka och se om det blivit någon skillnad i elevens beteende sedan man började arbeta med metoden. Föräldrarnas har en stor betydelse
26
Martin Forster., Knut Sundell, Lars Melin, Richard J. Morris & Martin Karlberg (2005), s. 20.
27 Tove Hultman-Boye
Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av ”KOMET för föräldrar till ungdomar 12-18 år” (Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Psykologiska institutionen, 2008), s. 10.
28
Pernilla Nyqvist KOMET: Ett pedagogiskt arbetssätt för barn med koncentrationssvårigheter/ADHD (Karlstads universitet, Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper, 2007), s. 19.
29http://www.kometprogrammet.se/, 091203. 30 Pernilla Nyqvist (2007), s. 18.
31Emma Eidenberg & Emeli Lagerhult KOMET, ett hjälpmedel för att förändra kommunikationen mellan lärare
och det är vanligt att man parallellt med att använda Kometprogrammet i skolan även gör det i hemmet. Metoden kallas då Föräldrakomet.
En annan viktig del i Kometprogrammet är ignorering av negativt beteende. Här är det dock viktigt att klargöra att det är beteendet som ska ignoreras och inte eleven. Nyqvist skriver om Forsters och Karlbergs tankar om att när pedagogen inte lägger uppmärksamhet på ett oönskat beteende kommer det så småningom att försvinna.32
Den andra delen av programmet fokuserar på hela klassen och hur man som pedagog ska
koncentrera sig på det positiva i barngruppen och minska andelen tjat och tillsägelser i klassrummet. Grunderna är samma som när man arbetar med den enskilde eleven men arbetssättet skiljer sig. Läraren ska sätta upp tydliga regler, träna på effektiv kommunikation och arbeta med konflikthantering i hela klassen. Detta görs för att skapa en bättre arbetsmiljö i klassrummet.33 När man arbetar med effektiv kommunikation i klassrummet är det viktigt att uppmärksamma eleverna när de gör bra saker och ignorera deras negativa beteende.
Ytterligare en viktig del av metoden är att eleverna får lära sig att fokusera på sitt eget
beteende och inte andras. Om en skolkamrat inte sköter sig ska de inte säga till denne utan om det skulle behövas är det i så fall lärarens uppgift. Även detta ska bidra till att minska andelen tjat i klassrummet och därmed skapa en mer positiv stämning.34
32
Pernilla Nyqvist (2007), s. 19.
33http://www.kometprogrammet.se/skolkomet/komet-for-larare/, 091203. 34 Pernilla Nyqvist (2007), s. 19.
Problemställningar
Efter vi studerat hur belöning och bestraffning används i skolan samt den information vi har behandlat i vår teoretiska bakgrund har vi formulerat följande problemställningar:
• Vad är fördelarna respektive nackdelarna med att använda sig av Kometprogrammet i skolan?
• Hur skiljer sig elevernas perspektiv från pedagogens perspektiv?
Metod
I följande kapitel kommer vi att redogöra för hur vi gått tillväga när vi utförde den undersökning som vår uppsats bygger på. I detta ingår val av undersökningsmetod, genomförande, forskningsetiskt resonemang samt bearbetning och analys.
Val av undersökningsmetod
Vi valde att använda oss av kvalitativ metod eftersom vi fann att denna metod var mest lämplig till det vi ville undersöka. Kvalitativ inriktad forskning innebär att man fokuserar på så kallad ”mjuka” data. Det som menas med detta är bland annat kvalitativa intervjuer och tolkande analyser.35 Vårt mål med undersökningen var att undersöka uppfattningar om ett fenomen36, det vill säga Kometprogrammet, och vi ville med vår problemställning förstå och hitta mönster.37 För att undersöka dessa uppfattningar använde vi oss av intervjuer där vi personligen träffade intervjupersonerna. Vi valde kvalitativ intervju då vi ville få fram information av olika karaktär och få nyanserande beskrivningar från intervjupersonen.38 Eftersom vi ville ta reda på om de olika personernas uppfattning skilde sig från varandras valde vi att ha enskilda intervjuer.
Våra intervjuer hade en låg grad av standardisering, det vill säga att vi tog frågorna i den ordningsföljd som föll sig naturligt och att vi lät intervjupersonen styra ordningsföljden. Våra följdfrågor formulerades också utifrån tidigare svar.39
Genomförande
Innan vi genomförde intervjuerna tog vi kontakt med pedagoger som vi visste hade arbetat med Kometprogrammet. Dessa pedagoger kände vi genom personliga kontakter. Vi förklarade för dem att vi ville göra en undersökning till vårt examensarbete och vad
35 Runa Patel & Bo Davidson Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en
undersökning (Lund: Studentlitteratur, 2003), sida 14.
36
Runa Patel & Bo Davidson (2003), s. 78.
37
Jan Trost, Kvalitativa intervjuer (Lund: Studentlitteratur, 2005), s. 14.
38 Runa Patel & Bo Davidson, (2003), s. 80. 39 Jan Trost (2005), s. 19.
undersökningen skulle handla om. Då vi i vår undersökning även ville intervjua elever som arbetet med programmet bad vi pedagogerna välja ut vilka elever vi kunde prata med.
Vi har i vår undersökning intervjuat fem pedagoger och fem elever. Alla de elever vi intervjuat har haft någon av våra intervjuade pedagoger som lärare. Pedagogerna är alla kvinnor och kommer från fyra olika skolor, varav tre ligger i sydvästra Skåne medan en ligger i Uppland. En av pedagogerna är utbildad handledare i Kometprogrammet medan de fyra andra har arbetat eller arbetar med det i sin klass. De elever vi intervjuat kommer från tre olika skolor, varav alla är belägna i sydvästra Skåne. Två av dem går i årskurs två, en i årskurs fyra, en i årskurs ett medan den femte går i en förskoleklass. Tre av eleverna är pojkar och två av dem är flickor. Innan vi genomförde intervjuerna med eleverna tog vi kontakt med deras föräldrar för att få deras medgivande.
På alla skolorna genomförde vi intervjuerna i lugna grupprum. När vi intervjuade eleverna var vi extra noga med val av intervjuplats då en lugn plats är en förutsättning för att eleven ska kunna koncentrera sig och inte tappa intresse.40 Under intervjuerna använde vi oss av bandspelare. Fördelarna med detta är att man kan lyssna till intervjupersonens tonfall och ordval upprepade gånger efteråt och att man kan transkribera intervjun för att kunna läsa vad som sades ordagrant. Dock finns det även nackdelar med att använda bandspelare; det är tidskrävande att lyssna av banden och när man transkriberar dem går man miste om tonfall, gester, talspråk och tankepauser.41 Dock anser vi att fördelarna överstiger nackdelarna. Vi genomförde intervjuerna på så sätt att den ena av oss ställde frågorna och var ansvarig för hanteringen av bandspelaren medan den andra satt i bakgrunden och förde stödanteckningar. Detta gjorde vi ifall det skulle vara några problem med bandspelaren och det var något vi turades om med. När vi intervjuade eleverna var vi noga med att ge dem mycket tid att fundera på sina svar då barn ofta behöver tid för att tänka.42
Vi valde att vi båda skulle närvara vid intervjuerna. Dels för det kändes som ett stöd för oss som relativt oerfarna intervjuare samt för att få en större informationsmängd och förståelse. Vi var medvetna om att detta val skulle kunna få intervjupersonen att känna sig i underläge men då endast en av oss ställde frågor och den andra satt i bakgrunden ansåg vi att det inte var
40
Elisabet Doverborg och Ingrid Pramling Samuelsson Att förstå barns tankar: metodik för barnintervjuer (Stockholm: Liber AB, 2000), s. 25.
41 Jan Trost (2005), s. 53-54.
någon stor risk att detta skulle ske.43 Innan vi startade intervjun med eleverna lät vi dem testa bandspelaren och lyssna på sina egna röster för att situationen inte skulle kännas så
främmande. Ytterligare en anledning till att vi båda ville närvara var att vi ville analysera vårt material gemensamt för att på så sätt få en så grundlig analys som möjligt. Minnet spelar en stor roll vid tolkning och analys och även om man har bandinspelningar och anteckningar kan de inte ersätta de intryck man får vid själva intervjutillfället.44
Forskningsetiskt resonemang
I vår undersökning intervjuade vi både pedagoger och elever. Innan vi intervjuade eleverna tog vi kontakt med deras föräldrar och fick deras medgivande. Vi var då noga med att förklara målet med undersökningen, vilket sammanhang den skulle användas i och att eleven skulle vara helt anonym. Detta var även något vi klargjorde för både pedagoger och elever innan vi startade intervjun. Innan intervjun berättade vi också att intervjupersonen inte behövde besvara alla frågor och att den kunde avbryta intervjun när som helst.45 Vi förklarade för intervjupersonen att vi skulle spela in samtalet på bandspelaren men att det endast var vi som skulle lyssna på det.
Bearbetning och analys
Enligt Jan Trost i boken Kvalitativa intervjuer är det praktiskt att dela upp materialet i tre delar när det skall bearbetas. Den första är att få en översikt av datainsamlingen. Detta gjorde vi genom att lyssna igenom intervjuerna för att slutligen transkribera materialet. Nästa steg är att bearbeta och analysera den kvalitativa intervjun för att slutligen tolka analysen.46 Så fort vi fick möjlighet lyssnade vi på bandspelaren och transkriberade intervjuerna på datorn. Detta för att vi inte skulle glömma sammanhanget. För att bearbeta och tolka vår datasamling skrev vi sedan ut alla intervjuerna och läste genom dem tillsammans. Vi skrev sedan ner en
sammanfattning av intervjuerna och gjorde en summering av de svar vi hade fått för att hitta likheter, skillnader och mönster för att sedan jämföra svaren från de olika intervjupersonerna med varandra. Avslutningsvis analyserade vi vår undersökning med utgångsläge i våra problemställningar. 43 Jan Trost (2005), s. 46. 44 Jan Trost (2005), s. 54. 45 Jan Trost (2005), s. 104. 46 Jan Trots (2005), s. 125.
Resultat
I följande kapitel kommer vi att sammanfatta de intervjuer som genomförts. Vi har valt att sammanfatta varje intervjupersons svar separat eftersom vi anser att detta ger en tydligare bild av personens åsikter.
Intervjuer med pedagoger
Pedagog A
Pedagogen vi har intervjuat arbetade för några år sedan tillsammans med en annan pedagog i en årskurs två. Hennes kollega var utbildad handledare inom Komet och det var hon som föreslog att de skulle använda programmet. Anledning till att de införde Komet i klassen var att de hade stora problem med en elev som hade ett väldigt utåtagerande beteende.
Han skrämde sina klasskamrater jättemycket, de var livrädda för honom. De gick långa omvägar, man visste inte, helt plötsligt så kom det någonting flygande. Så det var mycket att få honom att slippa få dessa utbrott så han kunde känna att han haft en bra dag i skolan, att den var lugn och trygg. Då ökade självförtroendet att han faktiskt klarade det, han såg att han fixade att skriva de här två meningarna och då fick han ju sina poäng.
I samråd med elevens föräldrar utformade pedagogerna ett program utifrån Komet med belöningssystemet som huvudpunkt. Pedagogen förklarar att eleven fick poäng utifrån hur mycket han arbetat på lektionerna. Tillsammans med eleven satte de upp mål för dagen som skulle uppnås för att få poäng utdelade. Eleven fick utforma en prioriteringslista där olika aktiviteter var värda olika många poäng. Han valde ofta att spara sina poäng till en lite större aktivitet som i detta fall var att följa med vaktmästaren på olika jobb under dagen. På
prioriteringslistan fanns även aktiviteter som till exempel extra rast eller spel vid datorn. Att ge eleven mycket beröm för sitt goda beteende och för sin arbetsinsats under lektionerna var också mycket viktigt förklarar pedagogen. Istället för tjat och tillsägelser ville pedagogerna koncentrera sig på positiv förstärkning. Detta ledde till att eleven kunde känna att han haft en bra dag i skolan, att han klarade av uppgifterna och då ökade självförtroendet. De använde ignorering av negativt beteende till en viss del men pedagogen berättar att hon tyckte att det var svårt att ignorera vissa utåtageranden av våldsam natur.
Pedagogen arbetade även med Kometprogrammet tillsammans med ytterligare en elev. Det var en mycket omotiverad elev som vägrade utföra sina skoluppgifter. Pedagogen berättar att
de försökte komma runt det problemet genom att använda sig av belöningssystemet i programmet. Varje gång eleven avslutade en uppgift han fått i uppdrag fick han poäng och därmed en belöning i form av en extra rast eller en annan aktivitet han valt i sin
prioriteringslista. Dock anser pedagogen att metoden inte var framgångsrik för denna elev då han överlistade programmet genom att enbart arbeta under de lektioner som han hade
möjlighet att få poäng på.
Pedagogen påpekar att metoden påverkade resten av klassen negativt. Efter ett tag märkte de andra eleverna att de två Kometdeltagarna fick poäng och belöningar och de ifrågasatte ofta varför inte de också kunde få extra rast eller följa med vaktmästaren. Det kunde sluta med att eleverna hotade att inte göra sina uppgifter färdigt förrän de också fick poäng och belöningar. Pedagogen berättar att de försökte förklara så gott de kunde för de övriga i klassen men det var svårt att få eleverna att förstå. De tyckte helt enkelt att det var orättvist klargör hon, och detta var en problematik som fanns under hela den period som de arbetade med programmet.
Med den utåtagerande eleven användes samma metod i hemmet som i skolan. Skillnaden var att han fick andra belöningar som de kommit överens om i hemmet. Pedagogen anser att det är viktigt att använda sig av metoden konsekvent för att få bästa resultat. Hon anser också att det är viktigt att ha föräldrarnas stöd för att Kometprogrammet ska få önskat resultat. I övrigt är det en metod som hon rekommenderar. Eleven som hade ett utåtagerande beteende blev mycket lugnare i klassrummet och framförallt blev båda eleverna mer motiverade att utföra skolarbete. Hon anser att metoden gör att man får mer tid till de andra eleverna i klassen eftersom det inte längre behövde läggas lika mycket tid på konflikthantering med vissa elever som det gjordes tidigare. Tyvärr slutade hon i klassen efter det året och kunde därför inte upplysa oss om hur metoden fungerade för eleverna i årskurs 3.
Sammanfattning: Lärare A framhåller att Kometprogrammet är en bra metod för elever som
har ett utåtagerande beteende. Hon anser att beröm och belöning fungerar för att få eleverna mer aktiva på lektionerna och att det minskar det aggressiva beteendet. Hon understryker dock att det påverkar resten av klassen negativt.
Pedagog B
Pedagog B gick för tre år sedan en utbildning som erbjöds av kommunen hon arbetar i och tillsammans med pedagoger från andra skolor utbildade hon sig till handledare i Komet. Under utbildningen arbetade hon parallellt med programmet i de flesta klasser på sin skola. Hon tycker att man som pedagog kan hamna i en så kallad ond spiral där allt man gör är att tjata och ofta på samma elever. För att vända den onda trenden kan man behöva verktyg och redskap och då fungerar Kometmetoden ypperligt menar hon. Komet används för de elever som vi pedagoger upplever som stökiga och som inte fungerar i klassrumssituationer förklarar hon. Det brukar vara två delar som inte fungerar; skolarbetet och den sociala delen. Hon anser att metoden fungerar bra på de elever som har ett utåtagerande beteende. De kan behöva hjälp med motivationen och då fungerar Kometprogrammet och dess belöningssystem ofta mycket bra. Elever som är introverta och låser sig är jättesvåra att arbeta med. För dessa elever har Kometmetoden inte fungerat särskilt bra förklarar Pedagog B.
På pedagogens skola arbetar de ofta med Komet i hela klassen i form av positiv förstärkning och ignorering av dåligt beteende. Hon förklarar att ett dåligt beteende kan vara när en elev pratar rakt ut och genom detta inte respekterar de andra eleverna. Då ska man ignorera det beteendet och istället berömma och förstärka de elever som faktiskt räcker upp handen och väntar på sin tur menar hon. Pedagogen tycker att detta fungera mycket bra och pedagogerna har kommit ifrån den onda spiralen av tjat och traggel. När man i klassen använder sig av Komet för enskilda elever i form av belöningssystemet kan de övriga i klassen ifrågasätta varför inte även de får poäng och belöningar.
Eleverna har visserligen ifrågasatt varför inte de får belöningar, men jag kan ju känna att det är upp till lärarna hur man motiverar det för de andra eleverna. Rättvisa är inte att alla får exakt likadant hela tiden utan rättvisa är när alla får vad de behöver.
Pedagogen förklarar att i de klasser där pedagogerna använt Komet har eleverna accepterat detta och det har inte blivit någon form av avundsjuka.
Pedagogen berättar att de alltid informerar föräldrarna innan de börjar använda sig av programmet. Tillsammans med eleven och föräldrarna sätter de upp mål som ska uppnås för att få poäng och därmed en belöning. Pedagogen tycker att i den mån det går ska man även använda sig av metoden i hemmet. Hon förklarar att man som pedagog måste vara 100
procent säker på att eleverna kommer att få belöningar i hemmet annars fallerar hela metoden. Hon menar att man som pedagog ofta har känslan om det kommer att fungera eller inte. Hon avslutar med att förklara att det alltid ska vara rimligt för eleven att uppnå sina poäng och när den väl uppnått ett mål ska man ge mycket beröm och positiv förstärkning innan man går vidare till nästa uppgift. De nackdelar som hon ser hos metoden är att man som pedagog måste ha väldigt mycket koll, speciellt på de elever som arbetar med programmet. Hon berättar att det ibland kan vara svårt för läraren att följa upp om eleven har uppnått sina uppsatta mål.
Sammanfattning: Pedagog B är utbildad handledare i Kometprogrammet. Hon tycker metoden
fungerar mycket bra för elever som har ett utåtagerande beteende och som behöver hjälp med motivationen. Hon anser att metoden bryter den onda spiralen av tjat från lärarna. Beröm och positiv förstärkning är något hon jobbar mycket med. Hon menar dock att det är en utmaning för pedagogen att ständigt ha koll på de elever som använder sig av belöningssystemet. Hon har bland annat arbetat med Komet i den klass där de två intervjuade eleverna från årskurs två går.
Pedagog C
Pedagog C jobbar på en skola där man har flera utbildade handledare i Komet. Hon berättar att hon blev erbjuden av skolledaren att själv utbilda sig inom programmet och då klassen hon var klassföreståndare för hade många elever med attitydproblem valde hon att gå
utbildningen. Parallellt med att hon utbildade sig arbetade en Komethandledare med henne i klassen och hjälpte henne att observera eleverna. Därefter valde de ut två elever som skulle använda metoden. Eleverna gick då i årskurs ett. De elever som arbetade med metoden var stökiga, hade dåligt självförtroende, var underpresterande och var utåtagerande till en viss del. Målet var att de skulle prestera mer på lektionerna och i förlängningen att de skulle bli lättare att kommunicera med och känna mer glädje i skolan.
Hon berättar att den del av Komet de arbetade mest med var belöningssystemet och det var något hon tyckte fungerade bra. Pedagog C anser att graden förändring har varit olika stor på olika elever, men hon tyckte ändå att man kunde se en förbättring på alla de som arbetat med metoden. Programmet är något hon fortfarande jobbar med i sin nuvarande klass som är en årskurs två.
Det som hon tycker är positivt med Kometmetoden är att eleverna blev nöjda och att deras inställning förändrades. ”Barnen blev så nöjda när de konstaterade att de presterade. Och att det behövs så lite uppmuntran och fokus ifrån oss i samarbete med föräldrarna för att barnen [skulle, förf. anm.] få en annan inställning.”. Pedagogen berättar att hon använder sig av positiv förstärkning då hon menar att det annars är lätt att hamna i den onda spiralen av tjat men att hon endast har använt sig av lite av ignorering av negativt beteende.
Negativt med metoden är när eleverna ser igenom systemet och utnyttjar det berättar hon. ”Det finns ju de elever som ser igenom systemet, som bara precis brukade allvar på just den lektionen där de kunde få poäng.” Hon menar också att det är tidskrävande framförallt i början då hon skulle lämna in observationsscheman, läsa in sig på materialet samt ha många möten med både föräldrar och handledaren.
Hon tycker inte att klassen har påverkas negativt när de arbetat med Komet med vissa elever även om de har förekommit elever som även de vill arbeta med belöningssystemet. Dock anser hon att det idag finns många olika individuella lösningar och det är något som oftast eleverna accepterar om man förklarar det för dem. Pedagog C berättar också att hon nu arbetar med Kometmetoden med hela klassen genom att eleverna får en belöning när de har en god arbetsro.
Sammanfattning: Pedagog C har arbetat med Kometprogrammet i två år. Hon anser att det är
en bra metod för elever som är stökiga, har dåligt självförtroende och som underpresterar på grund av attityder. Hon menar dock att det finns elever som ser igenom systemet och utnyttjar metoden genom att endast arbeta på de lektioner som kan få poäng. Just nu arbetar hon med Kometprogrammet med Elev A och Elev B.
Pedagog D
Pedagog D började med sin egen variant av Kometprogrammet för två år sedan i sin årskurs tre. Hon hade hört talas om metoden från en kollega och kände att hon ville testa något liknande i form av ett belöningssystem. Pedagog D valde ut tre elever i klassen som hon skulle testa belöningssystemet på. Hon berättar att de elever hon valde ut var tre väldigt högljudda elever som ofta hade svårt att koncentrera sig och som störde sina klasskamrater.
De var helt enkelt stökiga elever förklarar hon. En av eleverna hade även blivit diagnostiserad med ADHD47.
Tillsammans med de utvalda eleverna och deras föräldrar höll pedagogen ett möte där eleven fick skriva under ett avtal. Avtalet var utformat med tydliga mål och riktlinjer för hur man kunde uppnå sina poäng. Målet för pedagogen var att få ett lugnare klimat i klassrummet och målet för eleverna var att de skulle bli bättre på att koncentrera sig, sitta still och att inte störa sina klasskamrater. Eleven kunde efter vissa lektioner få poäng och därefter byta poängen mot en belöning. Belöningarna fick eleven själv bestämma och det var ofta i form av längre rast eller spel vid datorn. Hon berättar att vissa av eleverna även använde sig av metoden i hemmet, fast då med andra belöningar.
Det fungerade bra för två av eleverna berättar pedagogen. Dessa två ändrade sitt beteende bara efter någon månad och därför hade hon ingen anledning att fortsätta med det. Den elev som hade ADHD fungerade det mindre bra på. De använde sig av poängsystemet i över ett år och även om man kunde se en liten förbättring i hans beteende så var det ändå inte tillräckligt, han hade behövt mer stöd i form av en vuxen till, menar pedagogen.
Hon anser att arbetet med metoden inte hade en negativ påverkan på resten av klassen.
Det påverkade ju ingen annan negativt. Det var tvärtom, resten av klassen fick det ju lite lugnare och skönare. Så det tror jag. Sen är det så att i en klass är det alltid någon som tycker att det är orättvist och att den får det och den får det. Men då får man gå in i diskussion att det är rättvist att inte alla får lika.
Det som pedagogen anser är positivt med metoden är när den fungerar. Då är det helt fantastiskt menar hon. De två elever som den fungerade bra på ändrade sitt beteende och klassrumsklimatet blev mycket lugnare. ”Det fungerade jättebra. Framförallt det barn ni har intervjuat, där försvann det beteende som jag ville få bort och som hans mamma också ville få bort. Där var det väldigt lyckat måste jag säga.”
Det som är negativt med att arbeta utifrån en metod är att det blir ett merarbete för läraren. Hon förklarar att man hela tiden är tvungen att hålla reda på eleverna som arbetar med
programmet för att se om de uppnår sina mål under lektionen. Det är tufft och väldigt
krävande. Pedagogen anser att det nog inte är rimligt att ha tre elever som samtidigt håller på med belöningssystemet, det blev alldeles för mycket och ibland blev det svårt att hålla reda på vilka elever som hade vilka mål. Hon tyckte även att det kunde uppstå problematik när
eleverna ville lösa in sina poäng och det kanske inte passade in i planeringen.
Pedagog D går i pension inom ett halvår och kommer därför inte fortsätta med metoden. Hon framhåller dock att om hon skulle fortsätta sitt arbete skulle vilja ha en utbildning inom Kometmetoden för att få mer kunskap om själva programmet.
Sammanfattning: Pedagog D har blivit inspirerad av Kometmetoden och sedan utvecklat sin
egen variant. Hon har arbetat med denna metod i en årskurs tre där hon använde sig av ett belöningssystem till tre utvalda elever som hon beskriver som stökiga. Pedagogen anser att metoden fungerar väldigt bra på två av eleverna och att klassrumsklimatet blev mycket bättre. Hon framhåller dock att det var svårt att arbeta med tre elever samtidigt och att det var ett stort merarbete för henne. Pedagog D har varit klassföreståndare åt Elev C och arbetade med belöningssystemet med honom.
Pedagog E
Pedagog E gick för cirka två år sedan en utbildning i Kometmetoden. Det var det lokala resursteamet som tog initiativet till att utbilda pedagoger inom kommunen. Hon har sedan dess arbetat med Kometprogrammet i den förskoleklass hon arbetar i och använt sig av Komet både i helklass och på enskilda elever. Elev D och Elev E har båda två haft Pedagog E som lärare när de arbetade med metoden.
Pedagog E tyckte det var väldigt givande att gå utbildningen inom Komet. Hon känner att hon har blivit en gladare pedagog och att klimatet i klassen blivit mycket lugnare. Hon berättar att hon arbetar mycket med positiv förstärkning. Om man endast koncentrerar sig på att förstärka det positiva hos eleven och att ignorera det negativa försvinner till slut det negativa beteendet förklarar hon.
Om jag har X [Elev D, förf. amn.] som ett exempel. Hon gör inte som hon blir tillsagd. Men jag bryr mig inte om det om hon fortsätter, jag ser inte det. Märker man bara henne då hon gör något bra eller positivt så kommer det i slutändan att ta ut varandra. Hon vet precis vad som gäller och hon visar stora framsteg. Det syns mycket att hon lär sig.
Men hon anser att det ibland är svårt att ignorera det negativa uppförandet. Hon menar att det är en utmaning men att man alltid måste vara konsekvent.
I sina klasser har hon oftast valt ut två elever som hon har använt belöningssystemet på. Dessa elever har haft sociala problem och ibland även ett utåtagerande beteende. Med sociala
problem menar hon att de har haft svårt för att passa in i gruppen, inte lyssnat på sin lärare och haft en negativ attityd mot både klasskamrater och vuxna.
Det har oftast fungerat mycket bra med belöningssystemet förklarar hon. Det finns dock undantag. Det finns de elever som utnyttjar belöningssystemet. ”Det är lite hur sluga de är. Som hon ni pratade med innan [Elev E, förf. anm.] hon visste direkt. Jag kände hon utnyttjar detta. Alltså hon sa: - Får jag inte det så gör jag inte det och så.” En annan elev som de arbetar med nu fungerar det inte heller bra på. Han agerar väldigt fysiskt och det beteendet är svårt att ignorera menar hon. Han köper inte alls systemet, men det kan vara så att han är inne i en dålig period just nu tror pedagogen. Kometprogrammet påverkar hela klassen mycket positivt säger hon. De gynnas av den extra uppmärksamhet de får i form av positiv förstärkning.
Sammanfattning: Pedagog E har använt Kometmetoden i cirka två år och hon har arbetat med
den med barn i förskoleklasser. Hon tycker att programmet är bra och att det har medfört att hon har blivit en gladare pedagog och att klimatet i klassen har förbättrats. De elever som hon har använt metoden med är barn med sociala problem och utåtagerande beteende. Enligt henne fungerar metoden bra på de flesta barn men det finns undantag.
Intervjuer med elever
Elev A
Elev A har endast arbetat med Kometprogrammet i cirka två veckor. Eleven visste inte att metoden han arbetar med heter Komet utan för honom stod ordet komet för något som finns i rymden. Eleven får kort när han har arbetat bra och kan välja att använda dem direkt eller att spara dem till en större aktivitet. Har till exempel eleven samlat ihop 20 kort kan han göra fruktsallad till klassen. En del i klassen känner till att han får kort men det är inget de pratar om säger eleven.
Enligt eleven arbetar han mycket bättre nu än vad han gjorde tidigare. Han säger att han skriver mer för att få ihop kort. Innan han fick kort så visste han inte riktigt vad han skulle göra på lektionerna och han glömde även bort att göra sina uppgifter. ”Först gjorde jag inte riktigt vad jag skulle göra på lektionerna. Men nu gör jag det.” Eleven säger att han lär sig mycket mer nu än när han inte använde sig av poängkorten. ”Innan var det inte alls bra, jag lärde mig inget då.” Eleven berättar att han inte kan komma på något dåligt med att arbeta med poängkorten.
Belöningssystemet används även i hemmet. Belöningarna där är dock lite annorlunda än i skolan, det kan vara att få stanna uppe längre eller spela på datorn. Enligt eleven är detta mycket bra för då kan han tjäna ihop poäng dubbelt så snabbt om han sköter sig.
Sammanfattning: Elev A går i andra klassoch hans lärare har nyligen introducerat Komet för
honom. För honom innebär Kometprogrammet att han får kort som är värda ett visst antal poäng. Enligt eleven arbetar han mycket bättre på lektionerna och han lär sig mer.
Elev B
Elev B arbetade med Komet när han gick i första klass. Han hade inte hört talas om
Kometmetoden alls. Elev B fick, precis som Elev A, kort när han jobbat på bra. Han berättar att det var hans lärare som bestämde att han skulle börja använda korten. ”För jag tramsa så mycket, då sa X [Pedagog C, förf. anm.] att jag fick dem för jag skulle ha bättre arbetsro i klassen.” Eleven berättar att han arbetade bättre när han använde korten. ”Jag fick mer arbetsro och det blev tystare i klassen så jag kunde jobba bättre.” Han kunde få max två kort per dag men eleven säger att han kunde jobba bra även efter att han hade fått alla kort. Det som han kunde samla kort till var att hålla i en lektion och få en kvarts extra rast.
Eleven sa först att han inte visste riktigt varför de inte använde korten längre och att han gärna skulle vilja använda dem igen men när vi frågade om de slutade med dem för att han jobbade bättre nu höll han med om det. Han berättade också att de andra i klassen märkte att han arbetade med korten men att det inte var någon som sa något. Eleven tyckte inte att det fanns några nackdelar med att arbeta med metoden.
Enligt eleven tycker även hans föräldrar att det fungerade bra med korten och de använde sig också av det i hemmet. Där kunde belöningen vara att sitta vid mammas dator eller åka till ett
badhus. Han berättade att de slutade att använda korten hemma samtidigt som de slutade använda dem i skolan.
Sammanfattning: Elev B går i andra klass. Han arbetade med Kometmetoden när han gick i
första klass men gör det inte längre. Han tyckte att metoden gjorde att han kunde få arbetsro och att det blev tystare i klassen så att han kunde jobba bättre. Även elevens föräldrar använde sig av metoden.
Elev C
Elev C känner inte till Kometprogrammet utan berättar att han i årskurs tre fick stjärnor som belöning. Han berättar att han hade svårt för att sitta still och därför bestämdes det
tillsammans med hans lärare och hans mamma att han genom att sköta sig, göra sina läxor och att sitta still kunde få poäng i form av stjärnklistermärken. Stjärnorna kunde sedan bytas ut mot olika belöningar som han tillsammans med läraren kommit överens om. Belöningen kunde vara att få rita, få längre rast eller sitta vid datorn.
Elev C tycker metoden fungerade mycket bra. ”Jag fick mycket bättre arbetsro kan jag säga direkt. Just i mitt fall, så engagerade jag mig mycket mer och fick bättre arbetsro, jag gjorde ju det för jag skulle få dessa stjärnor.” Han tycker inte att han längre behöver arbeta med metoden eftersom han sköter sig bättre nu. Han förklarar också att arbetsron i hela klassen blev bättre. ”Ja, det blev det. Det märktes stort. För då de stirrigaste visste ju att de inte fick något om de inte var bra.” Vidare berättar han att även två andra elever i klassen arbetade med metoden. Dock uppstod det problematik eftersom några i klassen blev avundsjuka på
belöningarna och det slutade med att det var ännu fler elever i klassen som började med metoden. Eleven berättar dock att det blev nya problem eftersom de som använde sig av metoden retade de i andra i klassen för att inte de fick belöningar. ”Alltså de andra retade de andra för de fick det mest till exempel ’kolla jag sitter vid datorn haha’.” Allt detta gjorde att läraren slutade med stjärnmetoden terminen efter, säger eleven.
Sammanfattning: Elev C går i årskurs fyra och arbetade med ett belöningssystem som var
inspirerat av Kometmetoden när han gick årskurs tre. Han tycker metoden fungerade mycket bra och att hans arbetsro blev mycket bättre. Trots att den fungerade bra användes metoden inte under en längre period eftersom den skapade avundsjuka i klassen.
Elev D
Elev D har jobbat med Kometmetoden i några månader. Det var hennes lärare som tog initiativet till att börja med det. Hon vet inte vad Komet är för något men hon förklarar att för att få stjärnor måste man ”vara snäll och lyda”. Hon kan inte svara på frågan om varför hon tror att hon ska arbeta med metoden.
Eleven berättar att hon inte får stjärnor varje dag och detta för hon inte lytt fröken. Hon har samlat ihop till tio stjärnor en gång och då fick hon baka tillsammans med hennes lärare. Detta var något hon tyckte var mycket roligt. De andra barnen i klassen vet att hon får stjärnor men de har inte sagt något. Hon förklarar att även hennes tvillingbror får stjärnor och att även han får baka när han samlat ihop tio stycken.
Elev D anser att hon blivit bättre på att lyda fröken sen hon började med Kometmetoden. Hon tycker om att få stjärnor och tycker därför att metoden är bra. Eleven kan inte komma på något negativt om Kometmetoden.
Sammanfattning: Elev D går i en förskoleklass och är sex år gammal. Hon får stjärnor när hon
varit snäll och lytt fröken. Hennes belöning är att baka vilket hon får göra när hon samlat ihop tio stycken stjärnor. Eleven tycker om att få stjärnor och tycker metoden är mycket bra.
Elev E
Elev E vet inte vad Komet står för men hon berättar att hon fick stjärnor i en bok när hon gick i förskoleklass. Hon har lite svårt att komma ihåg allt då det var två år sedan hon arbetade med metoden. Eleven tror att hon fick stjärnor när hon höll sams med de andra barnen. Hon beskriver att hon kunde vara lite busig och inte alltid skötte sig bra. Dock kan hon inte komma ihåg vad som hände när hon fick stjärnor. I skolan påminde elevens lärare henne dagligen vad det var hon skulle göra för att få stjärnor i boken. Hon tyckte det var väldigt bra att de
berättade för henne då hon ibland kan vara lite glömsk. ”På skolan var det mer att jag tänkte på det hela tiden för varje lektion varje tre gånger om dagen eller något sådant så kom X [Pedagog E, förf. anm.] och frågade - Har du gjort det, har du gjort det? Så man hade det hela tiden i huvudet. Det var bra att de påminde mig.”
Även om hon inte minns vad för belöning hon fick i skolan anser hon att metoden är mycket bra. Hon tycker att hon blev bättre på att hålla sams med kompisarna och att hon inte
tramsade så mycket på gymnastiklektionerna. När hon arbetade med belöningssystemet så ansåg även eleven att hon lärde hon sig vad hon gjorde för fel i skolan. ”Jag kunde lära mig det jag gjorde fel av. Det är bra för då vill man vara duktigare på något sätt.” Elev E kan inte komma på något som hon tycker är dåligt med metoden.
Hon berättar att hon slutade med stjärnorna när hon började årskurs ett, då lärarna tyckte att hon blivit mycket bättre i sitt beteende. Hon har även arbetat med ett liknande
belöningssystem i hemmet.
Sammanfattning: Elev E arbetade med Kometprogrammet när hon gick i förskoleklass. Hon
går nu i årskurs två. Lärarna använde sig av ett belöningssystem där de gav henne stjärnor i en bok. Eleven anser att hon lärde sig vad hon gjorde för fel i skolan genom att lärarna dagligen påminde henne vad hon skulle göra för att få stjärnor. Hon kommer inte ihåg vad hon fick för belöningar men hon ansåg att det fungerade.
Analys
I följande kapitel kommer vi att diskutera vårt resultat och analysera det utifrån vårt syfte, våra problemställningar samt vår teoretiska bakgrund.
Vår undersökning visar att samtliga av de pedagoger som vi intervjuat anser att belöning kan ha en positiv påverkan på elevernas prestation i skolan och på arbetsron i klassrummet. Dock fungerar inte belöningen, i form av belöningssystemet, på alla elever. Flera av pedagogerna nämner att de inte har sett samma förbättring på de elever som har en diagnos så som ADHD eller på elever som är introverta som de gjorde på de andra eleverna.
Bestraffning
Nykvist nämner i sin uppsats KOMET: Ett pedagogiskt arbetssätt för barn med
koncentrationssvårigheter/ADHD att man i Kometprogrammets manual tar upp att
bestraffning kan förekomma, i form av konsekvenser när eleven inte följer de uppsatta reglerna.48 Trots detta är det ingen av de intervjuade som tar upp bestraffning och det har en väldigt undanskymd roll i förhållande till belöning både hos de pedagoger och elever vi har intervjuat och i Kometprogrammet. Att tyngdpunkten bör ligga på belöning och inte
bestraffning kan man koppla till Skinners teori om operant betingning49 där han anser att straff inte har en hållbar påverkan utan endast fungerar temporärt och att belöning vid ett önskvärt beteende medför att beteendet kommer att bibehållas.
Belöning och positiv förstärkning
Vi kan konstatera att den del i Kometmetoden som de intervjuade pedagogerna har brukat mest för att påverka elevernas oönskade beteende är belöningssystemet och positiv
förstärkning. Här ser vi en tydlig koppling till beteendemodifikationens idéer om belöning. I den teorin tas det upp att om man vill påverka någons beteende måste det önskvärda beteendet uppmuntras och få positiva följder.50 I intervjuerna var det många av pedagogerna som tog 48 Pernilla Nyqvist (2007), s. 19. 49 Gunn Imsen (2006), s. 225. 50 Gunn Imsen (2006), s. 232-233.
upp att de på grund av användandet av just positiv förstärkning kommit ur den onda spiralen av tjat och tillsägelser som de var i innan. En av pedagogerna tar även upp att användandet av Kometprogrammet har gjort att hon har blivit en gladare lärare.
Pedagogernas och elevernas åsikter om Kometmetoden
I vår undersökning var det flera elever som tog upp att deras arbetsro har förbättrats som följd av deras arbete med metoden och även att hela klassen blev lugnare. Även de flesta pedagoger var av denna åsikt. Pedagogerna tar också upp att arbetet med Komet har medfört att de fått mer tid till de andra eleverna i klassen vilket i sin tur medverkar till att förbättra relationerna i klassen. Att goda relationer i klassen är viktigt av många anledningar, bland annat för
elevernas inlärning, har vi tidigare gett exempel på och genom att använda Kometprogrammet kan man alltså förbättra relationerna.
Andra fördelar med metoden som pedagogerna tog upp var att de elever som de använde metoden med oftast fick ett förändrat beteende. Metoden bidrog till att elevernas inställning till skolarbete förändrades, att motivationen ökade och att de fick bättre självförtroende. De fördelar som eleverna tog upp i vår kvalitativa undersökning var att arbetet med metoden har medfört att de arbetar mer, blivit bättre på att lyda läraren och hålla sams med kompisarna, engagerar sig mer, tramsar mindre och lär sig mer. Här finner vi att de pedagoger och elever som vi intervjuat i princip ser samma behållning av Kometprogrammet. Lärarnas perspektiv skilde sig dock från elevernas på vissa punkter. I flera fall tyckte eleverna att metoden fungerade mycket bra medan deras lärare ansåg att arbetet med programmet inte hade fungerat optimalt. Till exempel tyckte Elev E att hon lärt sig mycket av metoden medan Pedagog E, som varit hennes lärare, ansåg att hon hade utnyttjat belöningssystemet och att arbetet med Komet inte var lyckat. Ett annat exempel där åsikterna gick isär var att Elev C hade uppfattat att anledningen till att de slutade arbeta med metoden var att den skapade avundsjuka i klassen, medan hans lärare Pedagog D inte alls var av denna åsikt.
En tydlig skillnad mellan elevernas och pedagogernas åsikter var att eleverna inte såg några negativa konsekvenser med metoden i samma utsträckning som pedagogerna. Av de elever som vi intervjuade var det endast en som kunde nämna något dåligt med metoden. Det som eleven tog upp var att metoden påverkade resten av klassen negativt då det uppstod
avundsjuka när de elever som arbetade med metoden fick belöningar. Detta var en negativ konsekvens som även några av pedagogerna tog upp. Pedagogerna nämnde även att metoden var tidskrävande och att det som lärare för en hel klass kunde vara svårt att vara följa upp och ha full kontroll när det gällde belöningssystemet. Ytterligare en negativ sak som pedagogerna tog upp var att det fanns de elever som överlistade programmet genom att bara arbeta de lektioner de kunde få poäng. Många pedagoger anser även att metoden inte fungerar på alla elever och detta kan ses som en negativ del med programmet. Dock anser de flesta
pedagogerna att även om det finns saker som är mindre bra med att arbeta med Kometprogrammet är det en bra metod eftersom fördelarna överstiger nackdelarna.
Ignorering
I Kometprogrammet ska man förutom belöningssystemet och positiv förstärkning även använda sig av ignorering av negativt beteende. Programmet menar att om man väljer att inte uppmärksamma ett beteende som är oönskat så kommer det i förlängningen att försvinna. Det var inte alla pedagoger i vår undersökning som använde sig av ignorering av negativt
beteende men av dem som gjorde det tyckte samtliga att det var en utmaning. De ansåg dock att det gav ett gott resultat och gjorde att man kom ifrån den onda spiralen av tjat.
Trots att vi kan se att Kometprogrammet har blivit influerat av behaviorismen och beteendemodifikation skiljer sig deras syn på ignorering åt. Till skillnad från
Kometprogrammet, där man endast ignorerar barnets beteende och inte barnet själv, anser man inom beteendemodifikation att det är själva barnet som ska ignoreras när det har ett oönskat beteende. Dock kan vi självklart inte vara säkra på att det är så här det fungerar i praktiken ute i verksamheten.
Orsaker till användandet av Kometmetoden
Anledningen till att pedagogerna började använda Kometprogrammet i sin klass är i stort sett densamma. Samtliga pedagoger hade problem med elever som hade ett utåtagerande beteende men en del hade även elever som var underpresterande, hade dåligt självförtroende,
uppmaningar. Initiativet till att börja använda just Kometprogrammet kom från många olika håll, som kommunen, skolledningen, det lokala resursteamet men även från kollegor.
Diskussion och slutsats
Vi är av den åsikten att Kometprogrammet är ett av den nya tidens sätt att motverka elevers oönskade beteende i skolan. Detta vill man göra med bland annat positiv förstärkning och belöning. Som vi har tagit upp i vår teoretiska bakgrund har både belöning men framför allt bestraffning spelat en stor roll genom skolans historia. Att tyngdpunkten förr låg främst på bestraffning blev tydligt för oss då vi gjorde våra efterforskningar och i princip inte fann någon information om belöningens historia i skolan men däremot hittade mycket information om bestraffningens historia. Vi tycker det är positivt att se att Kometprogrammet väljer att fokusera på belöning och inte bestraffning.
Vår utgångspunkt till detta examensarbete var vårt intresse för hur man brukade belöning och bestraffning i den engelska skolan. Medan man i England använder sig mycket av belöning, men även bestraffning, tycker vi det är positivt att varken pedagogerna eller eleverna tog upp att bestraffning används i den svenska skolan. Vi är dock medvetna om att bestraffning kan förekomma trots detta. Vi kan även konstatera att det är svårt att definiera vad bestraffning är eftersom det kan vara väldigt individuellt. Vår åsikt är att det kan finnas vissa elever som när de inte får sin belöning uppfattar det som att de bestraffas. Vi anser även att kritik från pedagogen i viss mån kan uppfattas som en bestraffning.
Johannesson tog i sin rapport upp att de elever som påverkas mest av beröm och klander är de elever som är lågpresterande, ängsliga eller som har en negativ inställning till lärande51, det vill säga har ungefär samma beteendeproblem som pedagogerna tog upp när de berättade om anledningen till att de började med Kometprogrammet med sina elever. Vi tycker att detta är intressant och ställer oss frågan om det är en tillfällighet att de egenskaper som tas upp i båda fall är ungefär desamma. Kan man dra kopplingar och säga att elevens starka gensvar på beröm beror på att den har just dessa egenskaper? Kan samma egenskaper även leda till att samma elev även är extra känslig mot klander, det vill säga kritik? Om denna slutsats
stämmer anser vi att det kan vara en av anledningarna till att pedagogerna uppfattar metoden som framgångsrik då beröm och positiv förstärkning är några av programmets ledord.
