KOMET
KOmmunikationsMETod
Ett program för förskolan?
Method of communication,
a program suitable for preschool?
Annika Brusberg
Jennie Johansson
Uppsats 15 hp Handledare: Kristian Lutz
Förberedande kurs i Examinator: Haukur Viggosson
Specialpedagogik Datum: 2010-03-29
2
Abstrakt
Titel: Komet, KOmmunikationsMETod, Ett program för förskolan?
Nyckelord: Evidensbaserad, Förhållningssätt, Förskola, Kometprogrammet, Manualstyrd, Utagerande beteende
Författare: Annika Brusberg & Jennie Johansson Handledare: Kristian Lutz
Examinator: Haukur Viggoson
Syfte och problemformulering
Syftet med studien är att söka hur pedagoger verksamma i projektet ”Komet i förskolan” uppfattar metoden i förhållandet till förskolans verksamhet. Komet är en förkortning av KOmmunikationsMETod (www.kometprogrammet.se). Syftet behandlar också hur
implementeringen av projektet har gått till och vem som är initiativtagare till programmets införande på förskolorna i vår studie. Svar söks också på vad som är kännetecknande för metoden. Vem riktar pedagogerna metoden till, enskilda barn eller barngrupp generellt?
Metod
Studien är kvalitativ. Sju pedagoger med erfarenhet att arbeta med projektet intervjuades. Informanterna var från fyra olika förskolor i Stockholm med omnejd. En av pedagogerna är även i en handledande ställning. Förskolorna ingår i projektet ”Komet i förskolan.” Svaren är analyserade utifrån styrdokument och speglas bland annat mot Hejlskov Elvéns och Sommers, teorier och tankar. Vi har även tagit del av dokument och skrifter som handlar om
Kometmetoden.
Resultat
Det visade sig att pedagogernas uppfattning av ”Komet i förskolan” var genomgående positiv. Den upplevs fungera väl ihop med den verksamhet och pedagogik som bedrivs på dessa förskolor. Dock uppfattar vi en viss tveksamhet kring användandet av belöningssystem hos majoriteten av respondenterna. Pedagogerna menar att metoden gagnar hela barngruppen. Framförallt de barn som uppfattas ha samspelssvårigheter och inte är lika delaktiga i lek och aktiviteter som sina kamrater. Att metoden inte heller passar alla barn påpekas.Införandet av metoden sker efter beslut av förskolechef, förutsättningen är att samtliga pedagoger i
3
Förord
Enligt Stukát (2005) är olika erfarenheter hos skribenterna positivt. Det ger ökade möjligheter till utveckling. Vi har funnit att vi kompletterat varandra väl. Vi kände inte varandra sedan tidigare. Våra olika arbetslivserfarenheter har varit en tillgång i de diskussioner vi fört och som utvecklats under arbetets gång. Till viss del har vi läst olika litteratur, men varit noga med att delge varandra det vi läst och att sätta oss in i alla de delar av skrifterna som vi valt att ta med i studien.
4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD ... 3 INLEDNING ... 6 SYFTE ... 7 LITTERATURGENOMGÅNG ... 8
EN BESKRIVNING AV INNEHÅLLET I LITTERATURGENOMGÅNGEN ... 8
BETEENDE ... 9
BEMÖTANDE ... 10
DET MODERNA BARNET ... 11
Ett paradigmskifte ... 11
Förhandlingsbarnet ... 12
LAGAR OCH STYRDOKUMENT... 13
Skollagen och Läroplanen för förskolan-98 ... 13
KOMET, EN PREVENTIV OCH EVIDENS BASERAD KOMMUNIKATIONSMETOD... 14
Genomförandet av utbildning i metoden och manualanvändande ... 15
Forskning som berör Komet ... 15
Komet i förskolan – Ett program om samspel ... 16
Nödbroms och att välja strider ... 17
PROBLEMFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 19
METOD OCH GENOMFÖRANDE ... 20
VAL AV METOD ... 20
URVAL ... 20
GENOMFÖRANDE ... 21
ANALYS OCH BEARBETNING ... 21
STUDIENS GILTIGHET OCH TILLFÖRLITLIGHET ... 21
ETISKA AVVÄGNINGAR ... 22
RESULTAT OCH ANALYS ... 23
UPPLEVELSE AV KOMET I FÖRHÅLLANDE TILL FÖRSKOLANS VERKSAMHET ... 23
Manualtrogenheten... 23
Välja strider ... 24
Nödbroms ... 24
Bekräfta och berömma ... 25
5
Barngrupp och fokusbarn ... 27
Förhandlingsbarnet, samspel och delaktighet ... 29
Ett inlärningspsykologiskt synsätt ... 30
Processen för införandet ... 30
SAMMANFATTNING AV RESULTAT ... 31
SLUTDISKUSSION ... 33
DISKUSSION AV ”KOMET I FÖRSKOLAN” ... 33
MANUALEN ... 33
DEN MEDIALA DEBATTEN ... 34
SYMTOM OCH ORSAK ... 34
ETT REFLEKTERANDE FÖRHÅLLNINGSSÄTT ... 35
KOMET I FÖRSKOLAN –EN METOD SOM PASSAR ALLA BARN? ... 35
FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ... 37
METODDISKUSSION ... 37
6
Inledning
Som pedagoger i förskolan arbetar vi medvetet för att ge barnen goda förutsättningar att stärka självkänslan och bygga upp relationer till kamrater. Vår utbildning och erfarenhet gör att vi vet hur viktigt ett bra bemötande och många tillfällen att samspela med andra är.
Enligt läroplanen [Lpfö 98] ska alla barn ”få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen”
(Utbildningsdepartementet, 2010, s. 5). Komet är en förkortning av KOmmunikationsMETod och ett svenskt utbildningsprogram. Från början en föräldrastödsmetod som rekommenderas av Statens folkhälsoinstitut [FHI]1.
Vår nyfikenhet väcktes efter att ha läst en artikel i tidningen Förskolan (2010). Av artikeln förstod vi att ”Komet i förskolan” är en manualbaserad metod som utvecklats för att bli ett verktyg till stöd för pedagogers arbete med utagerande barn i förskolan. Författarna skriver i artikeln:
”Vi oroas av tendenser till backflash i förskolans praxis som vi ser bland annat i form av ”Komet i förskolan” som bedrivs som forskningsprojekt i ett antal av Stockholms förskolor/…/ Målet med projektet i svenska förskolan är att se om förskolepersonalen med kometmanualens hjälp bättre kan klara av stökiga barn/…/ Vi undrar var självständigheten, yrkesstoltheten och det kritiska sinnelag som präglat förskolevärlden tagit vägen hos dem som haft beslutspositioner då den här metoden såldes in?” (Bohman, Larsson sid. 3)
Den bild som ges av ”Komet i förskolan” är att den väcker starka känslor, antingen är man för eller emot denna typ av pedagogisk metod. Detta gör det intressant att utforska metoden mer. Vi vill undersöka om det går att finna vilka motsättningar som finns och varför metoden är intressant i arbetet med barn i förskolan. En förutsättning för att pedagoger i förskolan ska kunna välja att ta emot eller inte ta emot nya influenser är att tid ges för att inhämta ny kunskap och för att kritiskt granska denna nya kunskap och information. Ett av målen med
1 FHI är en statlig myndighet under Socialdepartementet med huvuduppgift att ansvara för sektorsövergripande
uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet. Institutet ska även vara ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier på området (FHI, 2010).
7
studien var att undersöka hur möjligheterna att genomföra ”Komet i förskolan” ser ut för pedagoger verksamma i förskolan.
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger verksamma i förskolan arbetar med utbildningsprogrammet och KOmmunikationsMEToden, Komet. Hur upplever de metodens förenlighet med den pedagogiska verksamheten.
Efter den litteraturgenomgång som följer kommer vi att precisera vårt syfte med tre konkreta frågeställningar. Se s. 19
8
Litteraturgenomgång
En beskrivning av innehållet i litteraturgenomgången
Utbildningsprogrammet ”Komet i förskolan” är ett program om samspel som riktas till pedagoger i förskolan. Pedagogerna lär ett förhållningssätt i arbetet med hela barngruppen samt specifikt till barn med utagerande beteende (Lalouni, 2010 ). Vi använder den danske psykologen Bo Hejlskov Elvéns (2009) teorier, han beskriver hur han anser att man bör arbeta med barn som har ett problemskapande beteende. Författaren redogör för hur man kan förstå och hantera situationer som uppstår i dessa barns vardag. Hejlskov Elvén tar upp
problematiken ur ett specialpedagogiskt perspektiv.
Dion Sommer (2005), är professor i utvecklingspsykologi. Han skildrar de stora förändringar som skett inom forskningen om barn, han har förmedlat ny kunskap som kommit fram genom vetenskapliga undersökningar och ändrat synen på olika teorier. Hejlskov Elvén och Sommers tankar kring modern barndom tar vi upp för att spegla delar av Kometmaterialet och
intervjuresultat emot.
Därefter definierar vi Kometmetoden och beskriver den som en metod i förskolan. Metoden presenterar vi utifrån dess hemsida och övrigt informationsmaterial vi fått tillgång till. Informationsmaterialet är utgivet dels av Stockholms stad och dels av Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Delar av materialet är skrivet av Lalouni, utbildningsansvarig för ”Komet i
förskolan”. Även material där Karlberg och Forster, upphovsmännen till de grenar av Komet
som är riktade till föräldrar och skolan ligger till grund för den beskrivande delen av
Kometprogrammet. Vi kommer att förklara begreppen timeout och ignorering under rubriken nödbroms och välja strider. Det är till stor del i dessa begrepp som kritiken mot metoden ligger.
Nedan följer en presentation av litteratur relevant för vår studie och dess syfte. Vi har valt följande rubriker: Beteende, Bemötande och Det moderna barnet.
9
Beteende
Hejlskov Elvén (2009) belyser hur det under andra världskriget fördes en systematisk utrensning av avvikande personer, man ansåg att människor med psykisk sjukdom och annorlunda beteende förde sina dåliga gener vidare till nästa generation. Efter kriget var det inte längre okey med enbart arvet som förklaring till psykisk sjukdom och avvikande
beteende. Istället tilltog meningen att alla människor föds lika och att det är upplevelser tidigt i livet som formar oss till individer och påverkar beteende och personlighet. I USA blev behaviorismen det dominerande synsättet, medan Europa tog till sig de psykoanalytiska teorierna och den kritiska psykologin. Behaviorismen menar att beteenden lär vi oss genom betingning, en inriktning inom inlärningspsykologin som utvecklades av den amerikanske psykologen och behavioristen Skinner(1904-1990). Skinner utförde experiment med resultat som pekade på att individer som fick sina beteenden belönade fortsatte med dessa. Hos de personer som fick belöningen indragen utsläcktes de. Skinners teori om betingning har funnits med i utvecklingen av den kognitiva beteende terapin (Hwang, Lundberg, Rönnberg, Smedler, 2005). KBT, vilket Komet som metod bygger på.
Psykoanalysen förklarar vårt beteende och utvecklande av identiteten med att vi löser inre motsättningar, främst gentemot våra föräldrar. Detta gjorde att avvikande beteende ansågs komma ur brister i anknytning och brist i eller fel på uppfostringsmetoder. Under perioden mellan 1960-1992 ansågs normalbegåvade barn med problemskapande beteende ha mamma eller samhället att skylla om man var europé, och en brist i inlärningen om man var amerikan. År 1992 tog Världshälsoorganisationen [WHO] beslutet att godkänna ett antal
neuropsykiatriska diagnoser. Detta innebar att föreställningar om barnet och om beteende behöver förändras (Hjelskov Elven, 2009, s. 23-24).
Hejlskov Elvén (2009) tar upp hur den danske filosofen Kirkegaard redan på mitten av 1800-talet framhöll att ”Livet förstås baklänges men måste levas framåt” vad han menade med detta var att vi går på magkänslan och inlärda beteendemönster. Hejlskov Elvén (2009) hänvisar till hur Kirkegaards påståendet under senare tid får stöd hos moderna forskare som till exempel den amerikanske neurologen och forskaren Damasio. Hans tes är att medvetandet är en del av kroppen och att känslorna är en del av tänkandet och en förutsättning för det som vi kallar rationalitet och förnuft (Normell, 2009). Damasios studier tyder enligt Hejlskov Elvén (2009) på att när vi människor utsätts för valsituationer så sparar hjärnan både information kring hur
10
vi väljer och hur känslan är. I nya valsituationer scannas minnet för situationer som påminner om varandra och man väljer det som tidigare medfört flest positiva känslor.
Bemötande
Den amerikanske neuropsykologen Green (2003) beskriver hur barn med problemskapande beteende kan ses som ouppfostrade och beräknande, de beskylls ofta för att välja sitt agerande utifrån en analys av för och nackdelar. Barnen anses kunna men inte ha viljan att anpassa sitt beteende så att de agerar väl för situationen. Beteendeterapeutiska metoder utgår från att barnen lärt sig att ”mitt beteende lönar sig” Lösningen blir då att arbeta hårdare med tydliga konsekvenser och att förstärka det positiva beteendet och utsläcka det negativa. Både Green (2009) och Hejlskov Elvén (2009) förkastar till vis del belöning och konsekvenser som metoder. Barn med utvecklingsmässiga funktionshinder har bland annat inte förmågan att generalisera och se orsak och verkan. Hejlskov Elvén (2009) påpekar dock att positiv förstärkning är viktig och många gånger även effektiv. För att belöning i det
specialpedagogiska området skall fungera måste den, dels ges i omedelbar anslutning till beteendet och dels ha ett tydligt samband med handlingen. Det barnen är i behov av menar både Green (2009) och Hejlskov Elvén (2009) är verktyg så att de klarar av de situationer de hamnar i. Behavioristerna gjorde genom sina experiment upptäckten att belöning för
människor i det specialpedagogiska fältet blev effektivare om de visste varför de belönas medan det i normalgruppen var tvärtom. Istället för belöning talar Hjelskov Elvén om mutor och lön som en bra metod att arbeta med. Han menar att detta inte är detsamma som belöning i rent behavioristisk mening utan något som är betydligt mer jämlikt.
Utgångspunkten att ”Människor som kan uppföra sig gör det” är gemensam för Green (2003, s. 280) och Hejlskov Elvén (2009 s. 26). De menar att problemskapande beteendet beror på kognitiva brister som finns på grund av olika utvecklingsmässiga funktionshinder. Det är personalens/pedagogernas uppgift att skapa en miljö och en verksamhet som är anpassad till individen. Hejlskov Elvén är citerad i tidskriften Specialpedagogik (2010), där han
understryker att ”vi måste jobba med så bra metoder att det kvittar vilken person vi använder och så bra personer att det kvittar vilken metod vi använder”.
11
”Problemskapande beteende är beteende som skapar problem för personer i
omgivningen”(2009 s.12). Det innebär att när personalen/pedagogerna blir bärare av
problemet får de även möjligheten och makten att påverka situationen samtidigt som ansvaret lyfts från barnet. Hejlskov Elvén hänvisar till en forskningsrapport från 2008 där det redovisas hur barn lär sig av tillrättavisningar. Då barn upp till 15 års ålder fick veta att de gjort fel reagerade de med att inte tänka däremot ökade aktiviteten i hjärnan och testresultaten blev bättre när de fick veta att de gjort rätt.
”Våra brukare är inte vana att göra rätt. De är vana vid fel och misstag. De lär sig helt enkelt mer när vi berättar för dem vad de gjorde rätt. Därför ska vi lägga ner tillrättavisningar som metod. Det innebär dessvärre bara en bekräftelse på att man är ganska värdelös på det man gör. Vi ska istället berätta när de gör rätt. Vi ska berömma och ge positiv feedback”(Hejlskov Elvén, 2009, s. 46).
Ovan citerad författare förespråkar struktur i kontrast till konsekvens. Han menar att dagsrutiner ska vara anpassade till individens möjligheter så att den klarar av de krav som ställs, han betonar att alla har rätt att säga nej! Den pedagogiska uppgiften är att ställa kraven på ett sådant sätt att barnet vill säga ja. Känner pedagogen att kraven som ställts är för höga förespråkar han att pedagogen ger upp, annars riskeras tilliten och samspelet med barnet.
Det moderna barnet
Sommer (2005) intresserar sig för olika teoretiska aspekter och perspektiv på den moderna barndomen. Sommer visar på hur viktig den nya internationella forskningen är för att förstå barns villkor, vardag och utvecklingsmöjligheter. Han anser att det inte är hållbart att luta sig mot det som han kallar för betydelsefulla men historiska teorier.
Ett paradigmskifte
I ett historiskt perspektiv beskrivs hur det före 1960 fanns en stark tro på universaltanken. Intresset var svalt för att undersöka det historiska och kulturella sammanhanget som barnet fanns i. Sommer talar om ett paradigmskifte. Under perioden 1960, 70-talet byttes den
12
klassiska psykoanalytiska bilden av det bräckliga barnet ut till det resiliensa2, kompetensbarnet.
Forskning om barns etnicitet, socioekonomiska bakgrund och uppväxt i olika familjeformer och i det offentliga rummet tog fart, Sommer menar att man måste ta tillvara på hela barnets uppväxtvillkor. Sterns arbete ser författaren som en syntes mellan psykoanalys och
beteendevetenskap. Sommer beskriver hur det lilla barnet enligt Stern har början till sig själv inom sig. Den man är utvecklas då man blir bekräftad och kommunicerar med omgivningen. Kvaliteten i detta samspel är mycket viktig, de människor som finns i barnets omgivning, miljön och kulturen likaså. Sommer beskriver också hur den teoretiska förståelsen ska ta med barnet som medreglerande i det sociala samspelet, detta kallar han för det dubbla
aktörsperspektivet. Interaktionssynkronisering är ett begrepp som blivit vanligt i den nya utvecklingspsykologin. Det innebär att t.ex. barn/förälder eller barn/pedagog samspelar i en ömsesidig växelpåverkan samtidigt, där båda parter både regleras av sig själva och regleras i samvaron (Sommer, 2005).
Lutz (2010) lektor i specialpedagogik, förklarar att det är i mötet som olikheter blir synliga och hur det är miljön som skall anpassas till människors olikheter för att möjliggöra individers delaktighet.”Inom grenar i specialpedagogiken idag blir begreppet inkludering ofta en
beteckning för att fånga upp mångfalden bland barnen och skapa förutsättningar för en generell pedagogik som verkar mot exkludering av vissa barn”(2010 s. 116). Förutsättningen för att inkludering ska kunna realiseras är att barns olikheter ses utifrån ett relationellt
perspektiv.
Förhandlingsbarnet
Sommer (2005) hänvisar till nordisk och nationell forskning som pekar på hur det i den moderna familjen skett en förskjutning, förklaringar, motiveringar och förhandlingar och argument spelar en större betydelse. Detta menar han har påverkat vuxnas roll som auktoriteter, de är inte givna utan auktoriteten måste förvärvas och underhållas konstant. Dessa barn kallar Sommer förhandlingsbarn. De är ett signalement på familjer, men det betyder inte att det gäller alla familjer eller att förhandlingen sker på samma sätt. Sommer beskriver att när dessa barn kommer till t. ex förskolan, nyfikna, socialt motiverade, villiga att
13
lära, lätt odisciplinerade, diskussionslystna och med en begränsad respekt för auktoriteter händer det något i mötet mellan två världar. Barnets position i förskolans sociala värld, med relativt stora grupper blir en annan, barnet erkänns som en individ men får inte samma unika position som i hemmet. Barnet blir en person, en del av sin ålderskategori som det ställs utvecklingsmässiga krav på bl. a. social kompetens. I förskolan arbetar professionella vuxna som inte behöver vara emotionellt engagerade i det enskilda barnet, ett vänligt och civiliserat sätt att umgås är tillräckligt. Vardagens organisation, dess handlingar, krav och hänsyn är det barnets utveckling grundar sig på. Vardagen i förskolan bygger sin verksamhet kring rutiner. Dessa rutiner i vardagens organisation är grundläggande och fungerar som buffert och ger stabiliteten i tillvaron (Sommer, 2005).
I nästa kapitel diskuteras funderingar kring vad förskolans styrdokument säger om hur förskolan ska arbeta med barns olika behov i vardagen, som är relevanta för studien om
”Komet i förskolan”.
Lagar och styrdokument
Skollagen och Läroplanen för förskolan-98
Chefredaktör och pedagog Wiklund Dahl har i en artikel i Förskoletidningen (2010) beskrivit hur förskolans läroplan uttrycker ett kompletterande uppdrag gentemot barns olika behov. Men i och med den revidering (se nedan) som görs och att förskolan som införlivas i skollagen ersätts detta med ett mer kompenserande uppdrag genom formuleringen ”att uppväga skillnader.” Wiklund Dahl kopplar detta till läroplanens skrivning ”Förskolan ska ta hänsyn till att barn lever i olika livsmiljöer och att barn med de egna erfarenheterna som grund söker förstå och skapa sammanhang och mening/…/ få möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.” Innebörden av det kompensatoriska uppdraget blir då att varje barn ska få det stöd hon eller han behöver för att lära och utvecklas så långt möjligt efter sina egna förutsättningar.
Första juli 2011 träder den nya skollagen och den reviderade läroplanen för förskolan i kraft. I Regeringskansliets skrift, Förskola i utveckling – Bakgrund till ändringar i förskolans
14
läroplan (2010), påpekas att normer och värden inte ändrats, omsorg om det enskilda barnets välbefinnande och trygghet ska prägla arbetet i förskolan.
Lekens stora betydelse för att barnen ska må bra och lära sig står som självklar. Barn behöver och måste få leka. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera (Utbildningsdepartementet, 2010).
Skollagen (Utbildningsdepartementet, 2010)föreskriver att förhållningssätt och arbetssätt ska grundas på forskning och beprövad erfarenhet. Vilket bland annat måste innebära att
pedagogerna i sina arbetslag behöver diskutera och reflektera över verksamheten och de erfarenheter som görs. Det kräver också att det är viktigt att vara a jour med moderna teorier och forskning.
Komet, en preventiv och evidens baserad Kommunikationsmetod
Foster en av Komets grundare beskriver Komet som ett preventivt och evidensbaserat3 program (Haglind Ahnstedt, 2010).Från början var Komet en föräldrastödsutbildning, föräldrakomet. Metoden har sedan
utvecklats och anpassats till skolans verksamhet, SkolKomet. Sedan drygt ett år tillbaka finns Komet som ett projekt i förskolan. Målsättningen med ”Komet i förskolan” på kort sikt är att barns beteendeproblem skall minska. Det mera långsiktiga, preventiva målet är att det skall minska risken för att barnet senare i livet får problem med bl.a. psykisk ohälsa, kriminalitet eller missbruk, dvs. både humanitärt och samhällsekonomiskt (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2010).
Komet står för kommunikationsmetod och syftar till att förbättra relationer och
samspelsmöjligheter mellan barn och föräldrar, barn och pedagoger och i förlängningen mellan barn. Komet bygger på kognitiv beteende terapi (Haglind Ahnstedt, 2010). En terapiform som fokuserar på hur tankar, känslor och beteenden samspelar här och nu. De kognitiva personlighetsteorierna tog fart i efterkrigstiden och handlar om hur människan
15
kodar in, lagrar samt hanterar intryck och information. Metoden syftar till förändring av problem och att påverka upplevelser, att hitta nya vägar och strategier för människan att klara av att leva så problemfritt som möjligt. Den kognitiva beteendeterapin har sin utgångspunkt i inlärningspsykologisk forskning och kunskap från den moderna kognitiva psykologin. Den grundar sig på empirisk forskning och utvecklar hela tiden sina teoretiska och terapeutiska påståenden (Öst i Hwang, m.fl. s. 332).
Andershed och Andershed (2010) anser att det knappast är möjligt att implementera ett program som forskats fram för en annan social och kulturell miljö och förvänta sig att nå samma effekter och resultat i den nya kontexten. Kometprogrammet är utarbetat i Stockholm av praktiker och forskare inom psykologi och pedagogik. Det bygger på en manual som utarbetats och anpassats till Svenska förhållanden utifrån tre amerikanska program, Parent management training Oregon(PMTO), Increadible Years(IY) och Parent Management Training(PMT).
Genomförandet av utbildning i metoden och manualanvändande
All utbildning och handledning sker på arbetstid och omfattar sju heldagar. Utbildningen innehåller metodgenomgång och praktisk träning på förhållningssätt och färdigheter. De första tillfällena kretsar kring att finna situationer där det ges möjlighet att uppmuntra och ge positiv uppmärksamhet. Metoder för konsekvenser och regler arbetar man med under senare delen av utbildningen (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2010).
Manualen är skriven i nära samverkan med pedagogerna som deltagit i pilotprojektet som startades 2007. Eftersom man ansåg att den prövats på för få barn förlängdes denna process med ett halvår för att få ett tillräckligt underlag och under våren 2008 var manualen
färdigställd. Innehållet i manualen är inte tillgänglig för allmänheten utan den är exklusiv för dem som gått utbildningen. Detta kommer att problematiseras i slutdiskussionen.
Forskning som berör Komet
Det finns forskning kring preventiva föräldrastödsprogram. Bland annat ett flertal amerikanska. Parent Management Training (Andershed & Andershed, 2010), ett av de
program som svenska Komet bygger på, nämns som den typ av intervention som gett de mest positiva resultaten att påverka barns beteende, Hembree-Kigin, McNiel (1995, refererad av
16
Andershed och Andershed, 2010). Det har även visat sig att de positiva effekterna kan generaliseras till barnens olika miljöer, Patterson, Ried m.fl., (1992, citerad av Andershed, 2010).
Svensk forskning kring Skol-Komet har fått fram resultat som visar att lärarna i
Kometklasserna efter drygt ett år gav eleverna 35 % mer beröm och 70 % mindre tillsägelser än i de lärare som arbetade i kontrollklasserna. Studien genomfördes på 37 Stockholmsskolor,
med 100 elever som av lärarna bedömdes ha problem med sitt beteende (Nykvist, 2007). Då användandet av Komet i förskolan är ny finns det ännu begränsat med undersökningar,
men under våren 2010 har forskare vid Uppsala universitet analyserat utvärderingar som gjorts, för att kunna redovisa resultat. Dessa skall vara klara under mars månad 2011, efter en försening som man delvis förklarar med ett bristande underlag. Svårigheter att rekrytera intresserade förskolor till Komet projektet anser man beror på den missriktade massmedia kritik som fanns och som fortfarande pågår (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2010).
Komet i förskolan – Ett program om samspel
”Programmet baseras på principer från föräldra- och Skol-Komet. Dessa principer utgörs av positiv uppmärksamhet, tydliga uppmaningar, beröm och social färdighetsträning samt belöningssystem” (Länsstyrelsen i Stockholms län, 2010).
Lalouni, utbildningsansvarig för projektet ”Komet i förskolan” beskriver i en intervju på förskoleforum (Lylander, 2009), hur förskolan arbetar efter Kometmetoden. Lalouni förklarar att det grundläggande är att öka tilliten mellan barn och pedagog. Denna tillit bygger man upp genom det man kallar för gemensam stund. Barn som ofta hamnar i konflikter prioriteras och får möjlighet att bygga upp en starkare relation och ett ökat förtroende till en vuxen. Varje dag avsätts tid då en pedagog ger barnet full uppmärksamhet. Pedagogen följer barnets val av aktiviteter och lyssnar utan att värdera eller uppmana barnet att göra på ett visst sätt. Efterhand utökas detta och man involverar fler pedagoger att bygga relationer till barnet på samma sätt. En annan viktig byggsten är att koncentrera sig på det goda, se det som fungerar. Pedagogerna ska se till att barnen får så lite nej och stopp som möjligt, framför allt för att hjälpa dem till en positivare självbild och ett positivare sätt att se på varandra. För att komma från de negativa förmaningarna arbetar man med förberedelse, positiv uppmaning och
17
belöningssystem. Lalouni beskriver hur belöning kan användas som verktyg. Det bör utföras under en begränsad tid, och man ska välja en avgränsad uppgift som till exempel en ”lugnare matsituation”. Detta verktyg är främst till för pedagogerna så att fokus skiftas från att se det negativa och uppmuntra önskat beteendet istället. Systemet anses vara konkret,
motivationshöjande och har till syfte att nå ett gemensamt mål för hela barngruppen. Det skall vara ett konkret mätinstrument för att tydliggöra framsteg. Det görs upp ett slutgiltigt mål samt delmål på vägen för att hålla motivationen vid liv. Symbolen för mätinstrumentet kan vara en orm som färgläggs eller en burk som fylls med flirtkulor efter olika nivåer.
Nödbroms och att välja strider
År 2009 publicerade FHI ett klargörande kring begreppen ignorering och timeout. Begreppen beskrivs som förenliga eller oförenliga med barns rättigheter. Förenligheten ses i relation till barnkonventionen och skollagen. Timeout och ignorering förekommer inte i
Kometprogrammet, men har funnits och bytt namn till nödbroms och välja strider. Detta har man gjort för att undvika missförstånd. En debatt kring betydelsen av orden har förts och lett till följande förtydligande:
- Timeout kan betyda att den vuxne tar hand om ett oroligt barn och går undan med barnet till en lugnare plats. Barnet lämnas således inte ensamt. Det är en metod som kan vara lämplig om situationen kräver det
- Timeout kan också betyda att barnet lämnas ensamt i en särskild del av
rummet(”skamvrå”) och i ett helt annat rum. Detta är ett helt oacceptabelt sätt att behandla barn
- Ignorera kan betyda att den vuxne inte svarar på tilltal från barnet när barnet upprepade gånger ber om något som är olämpligt, trots att föräldern förklarat att det inte går att tillmötesgå barnets önskemål. Det är en metod som kan vara lämplig om situationen kräver det.
- Ignorering kan också innebära att den vuxne låtsas som om barnet inte finns när barnet gjort något som den vuxne ogillar. Detta är ett helt oacceptabelt sätt att behandla barn. (FHI, 2010)
Detta tydliggörande har även den svenske barnläkaren Lars H Gustavsson ställt sig bakom. Gustavsson har gått till hårt angrepp mot föräldrastödsmetoder bl. a. i Pedagogiska magasinet
18
(2007), han talar där om skamvråns återkomst i form av timeout och ignorering, och hur beteendet och inte dess orsak sätts i centrum.
Till vilka barn riktar sig metoden?
Komet i förskolan använder ett förhållningssätt riktat till alla barn i barngruppen samtidigt som man väljer att jobba mer intensivt med de barn som är över tre år och har ett utagerande beteende. De barn som har problem med aggressivitet, koncentration och låg impulskontroll
(Länsstyrelsen i Stockholms län, 2010). Foster poängterar att Komet kan vara ett komplement för barn med psykiska problem.
19
Problemformulering och frågeställningar
Som vi skrev i inledningen väcker metoden starka känslor, antingen är man för eller emot denna typ av pedagogisk metod, vilket gör det intressant att utforska metoden mer. Går det att finna var motsättningarna ligger och varför metoden är intressant i arbetet med förskolebarn. Förutsättningen för att pedagoger i förskolan ska kunna välja att ta emot eller inte ta emot nya influenser är att tid ges för att inhämta ny kunskap och för att kritiskt granska densamma. En av avsikterna med studien var att undersöka hur möjligheterna att genomföra ”Komet i
förskolan” ser ut för pedagoger verksamma i förskolan.
Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger verksamma i förskolan arbetar med utbildningsprogrammet och KOmmunikationsMEToden, Komet. Hur upplever de metodens förenlighet med den pedagogiska verksamheten.
Utifrån den litteratur vi läst och de skrifter vi studerat om Komet som metod har vi valt att låta följande frågeställningar leda oss vidare mot vårt syfte.
• Hur ser pedagoger på relationen mellan Kometprogrammet och förskolans verksamhet?
• Vem har tagit initiativ för Komet och hur har implementeringen fungerat?
• Vad kännetecknar metoden, används den generellt eller riktar pedagogerna den till specifika barn?
20
Meto
d och genomförande
Val av metod
Vi söker förskollärares uppfattningar om hur Kometmetoden kan användas i arbetet med barn i förskoleåldern. Vi intresserar oss för att ta del av pedagogernas uppfattningar, erfarenheter och upplevelser av metoden. Vi lägger oss också till viss del i och försöker förstå Komet som metod. Därför har vi valt kvalitativ forskningsmetod. Vi tar hjälp av den hermeneutiska tolkningsläran. ”Målet för den hermeneutiska forskningen är att förstå handlingar och
företeelser sedda var för sig som helheter och i relation till allt som är känt omkring dem, för att genom denna kunskap få bättre möjligheter att förstå och förhålla sig till andra människor och företeelser i deras unika sammanhang”(Starrin & Svensson, 1994). Vi söker svaren på frågeställningarna utifrån intervjuer, teorier, styrdokument och övrig litteratur som vi presenterat som bakgrundsmaterial.
Enligt Kvale (1997) är den kvalitativa forskningsintervjun ett professionellt samtal som bygger på vardagen. Det är inte ett samspel mellan likställda, utan det är intervjuaren som förtydligar och har kontrollen över samtalet. Det är därför viktigt att frågorna är formulerade så att intervjupersonerna upplever att undersökningens syfte är att ta reda på hur något uppfattas och inte är ute efter de ”rätta svaren”. Det är även viktigt att i förväg förkovra sig inom det ämne intervjun handlar om (a.a.). Inläsning och fördjupning har också skett i Komets förhållningssätt för att kunna vara lyhörda och uppmärksamma på det som respondenten berättar för oss.
Urval
Ett medvetet urval gjordes i vilka förskollärare ingår och som arbetar med Kometmetoden i förskolan. Svårigheter fanns att finna personer villiga att ingå i studien. Förutom dessa pedagoger har vi även haft kontakt via mail med en pedagog i handledande position i
projektet, denna pedagog inkluderades i urvalsgruppen. Den slutgiltiga undersökningsgruppen kom att bestå av sju pedagoger.
21
Genomförande
Valet att göra en grundlig och beskrivande del av Kometprogrammet och dess uppkomst anser vi har varit nödvändig, dels för att kunna förstå, tolka och analysera de kvalitativa
intervjuerna, och dels för att förstå kraften bakom metoden som gjort att den kunnat utvecklas från ett föräldrastödsprogram till ett program som tagit sig in i skolan och nu även är på väg in i förskolans värld.
Vi tog kontakt med en person i ledande ställning i projektet som lotsade oss till handledare i projektet ”Komet i förskolan”. Hon gav oss nummer till förskolechefer, vilka gav oss information om förskollärare möjliga att intervjua. Efter kontakt tagits skickades missivbrev och intervjufrågor ut. Vi bad informanterna att läsa frågorna i förväg. Syftet var att samtliga informanter skulle få samma förutsättningar att kunna förbereda sig. Vi valde att genomföra telefonintervjuer på grund av det geografiska avståndet. Intervjuerna gjordes enskilt, syftet var att de intervjuade inte skulle påverkas av varandras svar.
Analys och bearbetning
Intervjuerna som tog cirka trettio minuter bandades och transkriberades och lästes igenom av båda författarna för att skapa en överblick. Nästa steg var att bearbeta och analysera de kvalitativa intervjuerna, för att få förutsättningar att tolka i analysen. Vi utförde
transkriberingarna allt eftersom intervjuerna var klara. Efter att sammanfattat intervjuerna gjordes en summering av svaren för att få en helhetsbild och söka teman och varianter. Vad är specifikt alternativt generellt? Som sista steg analyserades vår undersökning med utgångsläge i våra frågeställningar. De centrala teman, områden som framträdde tydligast fick bilda överskrifter i resultat och analysdel.
Studiens giltighet och tillförlitlighet
Callegård och Thorbjörn (2009) beskriver nackdelar med kvalitativa studier. De tar upp
svårigheten för forskare att veta att de som intervjuas i studien tänker på samma sak då de ombeds att berätta om hur de upplever ett visst fenomen eller en företeelse. Detta påverkar validiteten mellan erfarenhet och påståenden. Validitetsfrågan är central för ansatsen.
22
att undersöka. För att öka validiteten tas därför ett flertal citat med i resultatet från informanterna. Vi anser att de frågor vi ställt till informanterna svarar mot vårt syfte. Då informanterna har gått sin utbildning tillsammans med hela förskolan, och helt nyligen tror vi att uppfattningarna om metoden skulle se annorlunda ut om de gjordes om t.ex. ett år, då förutsättningarna troligtvis ser annorlunda ut. En svaghet i studien är att vi inte haft tillgång till den manual som förskolans personal använder. Detta beror på att den inte finns tillgänglig för allmänheten utan endast för dem som gått Komets utbildning. Ett slumpmässigt urval av informanter har inte varit möjligt eftersom handledare för komet fick guida oss till förskolor där informanter varit tillgängliga. Vi har båda lyssnat och diskuterat samtliga intervjuer för att få en så objektiv uppfattning som möjligt.
Vår förförståelse av problematiken var relativt liten och vi gick in i vårt arbete att söka kunskap med nyfikenhet och öppenhet. Vår erfarenhet som förskollärare har ändå färgat oss, detta har vi uppmärksammat varandra på under arbetets gång, vi ser också en fördel i att vara två personer med olika arbetslivserfarenhet. Vi har även kunnat hjälpa varandra att hålla fokus på att vi är på väg mot syftet med studien.
Vi kan inte ge ett slutgiltigt svar på om Kometmetoden är en bra metod eller inte för förskolan. Vår studie kan ge en indikation på hur pedagoger verksamma med metoden uppfattar att den fungerar.
Etiska avvägningar
Enligt Kvale (1995) innebär informerat samtycke:
… / att man informerar undersökningspersonerna om undersökningens generella syfte, om hur undersökningen är upplagd stort och om vilka risker och förfördelar som kan vara förenade med deltagande i forskningsprojekt. Informerat samtycke innebär också att undersöks personerna deltar frivilligt i projektet och har rätt att dra sig ur när som helst/ …(s. 107)
Ett missivbrev har skickats ut där information om studien och vi som utfört den finns (se bil. 2). De ska veta att de får vara anonyma i rapporten, liksom att den förskola informanterna arbetar på inte kommer att namnges. En fundering är att eftersom det ev. bara är enstaka förskolor som börjat använda sig av materialet är det extra viktigt att vidta försiktighet så att inte anonymiteten röjs.
23
Resultat och analys
Nedan presenteras resultatet av intervjuerna. Vi tydliggör resultatet genom att referera intervjusvar och citera uttalanden. Data tolkas och relateras till litteraturgenomgången samt övrigt material som finns i vår bakgrund.
På ett beskrivande sätt förmedlar informanterna sin uppfattning av kommunikationsmetoden. De uttrycker tankar om Komet och beskriver den som ett förhållningssätt. Informanterna beskriver också hur de upplever att metoden fungerar ihop med förskolans verksamhet. Nedan följer en presentation av resultatet utifrån rubriker som vi anser framträder i intervjusvaren och som kännetecknar metoden.
Upplevelse av Komet i förhållande till förskolans verksamhet
Manualtrogenheten
Informanternas uppfattning visar på hur två kategorier utkristalliserar sig, en som godtar programmet i sin helhet och en som är tveksam inför de delar av manualen som handlar om belöningssystem och konsekvenser. Alla informanter utom en nämner att det skiljer sig hur man på avdelningen använder metoden utifrån barnens ålder. Med de yngre barnen, används inte belöningssystem i samma utsträckning. Mer än hälften av informanterna uttrycker en tveksamhet och försiktighet att använda metoden i sin helhet.
Jag var tveksam i början, man får se det som ett av många sätt att nå barnen /…/ men man måste förklara noga vad som förväntas, vad målet är.
Man får verkligen akta sig för att inte bara berömma prestationer, då blir det fel signaler.
Vi som arbetar med de yngsta barnen använder inte belöningssystem. Man får vara försiktig med den delen som handlar om konsekvenser.
Just nu använder vi delar av den, det kan man ju också göra, välja ut vissa delar ur konceptet liksom, som vi tycker passar.
24 Välja strider
Citaten nedan knyter vi an till Hjelskov Elvéns (2009) kritiska tankar kring konsekvens. Hur han förespråkar struktur men även förmågan att vara lyhörd och göra avsteg från strukturen då en specifik situation kräver det. Han menar att den pedagogiska verkligheten finns i barnets upplevelse, inte i pedagogens tänkande. Då kraven som ställs på barnet blir för höga
förespråkar han att pedagogen ger upp för att inte skada tilliten. Förtroende är grundläggande för ett givande samspel. Foster (2010) menar att det är viktigt att vara lyhörd för situationen och kunna göra avsteg från regler och rutiner då situationen kräver. Informanter i studien uttrycker detta på olika sätt under de intervjuer vi gjort.
Det är viktigt att jobba med positiv förstärkning/…/ lugn röst och tydlig
framförhållning och en annan grej är klara budskap. Då behöver inte nödbroms och välja strider användas så ofta/…/konkret bestämmer jag mej för att lägga mindre uppmärksamhet eller ingen alls på ett visst beteende. Givetvis så beror det på barnet och åldern på det hur jag går vidare.
Ofta är det ett och samma barn som testar gränser, då gäller det att tänka vilka konflikter som känns viktiga att stå fast vid.
Man behöver ju vara uppmärksam på barnet, känna av var gränsen går, vad klarar det här barnet.
Vi tänker på att välja strider…
Nödbroms
Pedagogerna för resonemang kring verktyget nödbroms, Här följer olika exempel på dessa. En tankepaus från en situation som håller på att urarta eller redan har urartat, en möjlighet att ta hjälp av en kollega eller ett stopp för barnet som hamnat i en utsatt situation.
Det är händelsen jag bryter med, inte barnet, man kan skilja barnet från situationen men det är viktigt att vara med och inte lämna det ensamt.
Nödbromsen är bra att använda då en och samma konflikt uppstår gång på gång. Då kan det vara bra att be en annan pedagog att hjälpa till att lösa konflikten. T.ex. vid påklädning, då läget är låst/…/ en annan pedagog tar över och barnet kommer på andra tankar.
25
Informanterna uttrycker oro för att barn som är utagerande försämrar sin status i gruppen genom sitt beteende men också befäster en negativ syn på sig själv. Speciellt om detta är situationer som är ofta återkommande. Därför ser de nödbromsen som ett verktyg som är bra att ta till i vissa situationer.
… bryta en situation, då barnet kränker sig själv dels för sin (barnets, vår
kommentar) egen skull men också för de intryck barnet gör på andra barn, hur de ser på barnet, kanske skrattar eller blir rädda.
Dessa citat som handlar om nödbroms och välja strider går i linje med de förtydligande som gjordes av (FHI, 2009) se s. 18.
Bekräfta och berömma
Informanterna menar att det är viktigt att berömma och uppmuntra försök till något istället för att bara berömma prestationer och när en uppgift är slutförd. Samtliga tar upp vikten av att bekräfta barnet och dess känslor.
Det är vägen till målet som kan vara svårast.
…att säga, jag förstår att du är arg, jag såg att du blev ledsen när…
Vi upplevde att det var oroligt på samlingen och svårt att koncentrera sig och lyssna, då prövade vi ett belöningssystem, att samla flirtkulor i en burk. Vi förklarade hur det skulle gå till för barnen sen gjorde tillsammans med dem upp mål som de sedan skulle uppnå, t.ex. kunna sitta på sin plats i samlingen, då fick de som belöning att lägga en kula i burken. Burken var tejpad på utsidan i olika belöningsnivåer. Första nivån var att baka bullar tillsammans. Under tiden detta pågick märkte vi att barnen verkligen försökte /…/de hjälpte varandra genom att påminna hur man skulle göra. Något som vi uppfattar är mycket bra är flitrburken/…/ vi bestämmer vad vi vill jobba med, då skriver vi ner vad vi har som mål/…/när vi kommit till första nivån frågar vi barnen vad de tycker vi ska göra, det är dom som får bestämma, kanske de vill ha disco, gå till skogen eller något. De triggar och hjälper varandra upp till strecket (delmål, vår kommentar) ju fortare får de göra den roliga saken. Då vi använt burken har det inte blivit så att något barn inte klarat av eller blivit utpekat, men jag säger inte att det inte kan bli så och då måste man ompröva och tänka. Passar detta i vår grupp nu?
Då använde vi handdockor som gjorde det tydligare för barnen /…/för att förtydliga olika situationer som kan uppstå, det har kommit en groda på besök som har behövt
26
lite hjälp med hur man beter sig /…/grodan har också fått beskriva olika känslor /…/detta minimerar tjat, och vi får med barnen på ett positivt sätt.
Vi har valt att jobba utefter FUB, det betyder att förbereda, uppmuntra och berömma.
Förhållningssätt och uppdrag
Studien pekar på att informanterna i undersökningen genomgående har en positiv inställning till Komet som metod i förskolan. De menar att förhållningssättet fungerar väl ihop med deras syn på bemötande och samspel, de tycker inte heller att metoden strider mot läroplanens intentioner.
Informanterna beskriver hur de själva känner sig bekräftade genom att arbeta med Komet.
Det handlar om att bli bekräftad i sitt arbete, att man faktiskt gör rätt saker och att man också kan bli påmind om andra sätt att handla på.
Vi är bättre på att uppmärksamma positiva saker det vi gör i förskolan. Vi ger varandra feedback och beröm. Hela arbetsklimatet har blivit bättre.
Det är viktigt att ha högt till tak, våga diskutera. Jag tycker att vi har blivit ett bättre arbetslag. Vi är pigga på att pröva nya saker och det är en positiv anda.
Verktygen stärker dem i yrkesrollen, de upplever sig blivit mer medvetna om förhållningssätt, bemötande och bekräftande av barn och kollegor. De är mer uppmärksamma på hur barns möjligheter till utveckling och deras situation i barngruppen beror på pedagogens eget sätt att förhålla sig och agera. En informant beskriver att Komets förhållningssätt egentligen är självklart för oss som arbetar inom förskolan men allt för ofta läggs energin på yttre
omständigheter som vi har svårt att påverka. Hejlskov Elvén (2009) beskriver det han kallar ansvarsprincipen, yttre omständigheter som gör att vi kan frånsäga oss ansvaret och heller inte kan påverka. Det är ofta detta vi gör, skyller ifrån oss, om vi arbetar med fel metoder.
Vi har liten ork kvar till att tänka på hur vi pratar med barn och konsekvenser på det, jag tror många är omedvetna om hur vi säger. Vi vill ju bara väl när vi tjatar.
27
Vi upplever detta som en metod som verkligen fungerar inför hela barngruppen. Det är ju inget nytt egentligen.
Man får vara uppmärksam och prata mycket med varandra.
Läroplanens uppdrag att alla barn ska ”få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen” är enligt Lalouni (2010) en ledstjärna i Komet. Detta är något som samtliga informanter återkommer till under intervjuerna på olika sätt.
Vårt uppdrag är att alla barn ska lyckas i vår verksamhet.
Vi har oftare pedagogiska diskussioner och är medvetna på ett bra sätt hur vi själva är och också hur våra kollegors förhållningssätt är. Jag anser att Komet är ett förhållningssätt som passar in i förskolan och ihop med värden och normer.
För mig är det ett förhållningssätt. Det ersätter ju inget och tar inte bort något. Det är något som kompletterar det vi redan gör. Mycket handlar om att barn ska ha
inflytande. Vi jobbar parallellt med barnkonventionen och vi kan ju koppla även till det. Det sociala samspelet kommer också tydligt in i det här.
Barngrupp och fokusbarn
Pedagogerna riktar metoden till hela gruppen men resultaten pekar på att informanterna uppfattar att det är de så kallade fokusbarnens status i gruppen som påverkas mest gynnsamt av metoden.
Jag ser att speciellt ett av fokusbarnen hamnar i färre konflikter.
Det är faktiskt så att fokusbarnen får mer positiv uppmärksamhet i gemensam stund, på ett sätt blir det mindre tid för de andra, vinningen kommer på längre sikt för de andra (barnen, vår kommentar).
Vi upplever att metoden är bra för alla barn. Men extra bra för de som behöver extra vuxenstöd. Vi hjälper barnen att ta kontroll. De straffar inte ut sig själva.
Fokusbarnen upplevs mer delaktiga i lek och samspel. Samtliga informanter i studien
upplever att metoden gagnar barngruppen. Det är de verksamma pedagogerna som definierar fokusbarnen. Samtliga informanter beskriver på olika sätt hur de i arbetslaget tar hjälp av observationer, och ser de barn som behöver få stöd för att hitta strategier för att leka med kompisar och kommunicera med omgivningen.
28
Innan man börjar arbeta med ett barn informeras föräldrarna.
Det har varit mycket lättare än vad vi trodde att fråga föräldern vad de skulle tycka om vi valde deras och att berätta vad det innebär, det har bara varit positivt för oss. Används den med enskilda barn gör vi först observationer och givetvis är
föräldrarna involverade och informerade. Vi är noga med att berätta hur arbetet går. till.
Man håller en dialog med föräldrarna om vad som händer.
Nedanstående citat visar hur informanterna uttrycker att delar av metoden inte fungerar/passar alla barn.
Vår avdelning ”Kometar” hela gruppen … / … vi är försiktiga, det kan finnas barn som inte klarar sig utan mer hjälp, de kan behöva resurs, annan hjälp…
Komet ersätter inte kontakter med psykolog eller för den delen extra resurser. Det är viktigt att se att alla barn i gruppen klarar av att ha ett gemensamt mål, t.ex. flirtburken, ingen får uppleva att de misslyckats och blivit utpekad.
Komet bygger på KBT (Foster, 2010) och denna ”terapiform” lär in nya fungerande sätt att hantera situationer. Informanterna påpekar att det är deras uppgift, att lära fokusbarnen sätt att klara av vardagen på ett tillfredsställande sätt. De barn som till exempel har svårt att samspela med kamrater behöver få hjälp med färdigheter och strategier.
Då använde vi handdockor som gjorde det tydligare för barnen /…/för att förtydliga olika situationer som kan uppstå, det har kommit en groda på besök som har behövt lite hjälp med hur man beter sig/…/detta minimerar tjat, och vi får med barnen på ett positivt sätt.
Sen har vi en liten handdocka som kommer till gruppen. Vi använder honom för att hjälpa barnen att förändra beteenden. Barnen får hjälpa honom om han gör något som är tokigt, så kan man få barnen engagerade i hur han kan göra istället, han får öva in nya sätt.
29 Förhandlingsbarnet, samspel och delaktighet
Under denna rubrik samlar vi pedagogers tankar kring barnet i dagens samhälle, fokus på barns villkor och vårt uppdrag. Tankar om möjligheter att påverka barns situation genom att använda Komet som metod.
De informanterna med lång erfarenhet av förskoleverksamhet, över tjugo år säger sig uppleva att deras auktoritet idag är betydligt svagare. De påpekar att det behövs nya vägar att få
barnen delaktiga, betydelsefulla och motiverade att samspela. De ser Komet som en metod för detta. Komets verktyg ”gemensam stund” uppfattar de bygger starkare band mellan fokusbarn och pedagog.
Barnen är expert på leken, här har vi som pedagoger mycket att lära, vi behöver lyssna, iaktta och vänta på att bli inbjudna.
Tid tillsammans med barnet tycker jag är det viktigaste momentet i Komet. Det handlar om att bygga en ömsesidig relation till barnet, att stärka barnets förståelse av sin egen betydelse. Det ska vara roliga stunder av samvaro /…/.känslan av att vara förstådd /…/ kunna påverka.
Gemensam stund kan se olika ut och ibland får man ändra ifall det inte passar barnet just då. Ibland kan det bli tio minuter ibland en hel förmiddag, man kan antingen planera stunden eller ta den spontant.
Det allra viktigaste tycker jag är att man bygger upp förtroende mellan barn och pedagoger. Det är ju förutsättningen annars lyckas man inte alls.
Informanterna tror på det kompetenta barnet och vikten av ett samspel med kvalité, vilket bl.a. Sommer (2009) beskriver sommycket viktigt. Sommer beskriver också samvaron utifrån förståelse av teorier om barnet som medreglerande i det sociala samspelet, Informanterna beskriver att de upplever att barn som inte förstår lekens koder blir bortvalda. Detta är ett genomgående tema.. I arbetet med Komet är det enligt Lalouni (2010) viktigt att alla barn känner sig inkluderade i barngruppen. Lutz (2010) förklarar hur inkludering kan ses som en vidareutveckling av integrering. Inkludering betyder att det är miljön som skall anpassas till människors olikheter och ge förutsättningar för individers delaktighet och för att skapa förutsättningar för en generell pedagogik som verkar mot uteslutning av vissa barn (Lutz,
30
2010). Förutsättningen för att inkludering ska kunna förverkligas är att barns olikheter ses utifrån ett relationellt perspektiv. Det är i mötet som olikheterna blir synliga (Lutz, 2010). Ingen av informanterna tar upp begreppet inkludering men en gemensam nämnare i pedagogernas svar är att det är förhållningssättet till barnen som går att förändra. Detta påverkar, framförallt det enskilda barnets situation men också klimatet i hela barngruppen, och ökar möjligheten för att alla barn ska vara delaktiga. Detta resonemang ligger också i linje med vad Hejlskov Elvén (2009) skriver om, att det är när pedagogerna tar på sig ansvaret får de också får makten att förändra barnets situation.
Ett inlärningspsykologiskt synsätt
Två av informanterna beskriver hur de arbetar med ”ficklampan” vilket betyder att de riktar ljuset mot de beteenden som de vill uppmärksamma. Nedan redovisas citat som stärker det inlärningspsykologiska synsättet som är en grund i Komet.
Det barnet får uppmärksamhet för fortsätter de med.
Mindre energi på yttre omständigheter /…/ Jag lägger större fokus på det jag kan påverka, jag kan nå barnet genom att tänka på mitt eget sätt att vara.
Konkret bestämmer jag mej för att lägga mindre uppmärksamhet eller ingen alls på ett visst beteende. Givetvis beror det på det enskilda barnet och åldern hur jag går vidare.
Det vi också jobbar med är att berömma barnen väldigt, väldigt mycket speciellt då när det fungerar bra kring de beteende vi vill se mindre av. När det går mindre bra tittar vi inte, bryr oss inte så mycket utan vi letar efter det som går bra.
I citaten tydliggörs hur betingning används i metoden för att förstärka de beteenden som är önskade. Hejlskov Elvén (2009) påpekar att å ena sidan är positiv förstärkning viktig och även effektiv men å andra sidan när det gäller barn med utvecklingsmässiga funktionshinder uteblir ofta den positiva effekten eftersom de barnen inte har förmågan att generalisera och se orsak och verkan. Detta resonemang kommer vi att utveckla i diskussionsdelen.
Processen för införandet
Då det gäller implementeringen är det förskolechefen som tar initiativ och ansöker om att få Kometutbildningen till förskolan. Det krävs att samtliga pedagoger på en avdelning är villiga att delta för att utbildningen skall bli av. Då beslutet tagits är det obligatoriskt och en del i
31
förskolans kompetensutvecklingsplan. I vissa kommuner erbjuds även föräldragruppen automatiskt att gå föräldrakomet, då förskolan antagit utbildningen.
Vi som var tillsvidare anställda på förskolan fick möjlighet att gå kometutbildningen på arbetstid.
Föräldrarna på vår skola blev också erbjudna att gå Kometutbildningen för föräldrar/…/ett fåtal tackade ja.
Innan kursen satte igång fanns det en viss tveksamhet i personalgruppen till utbildningen. Vi hade läst både positivt och negativt om utbildningen i tidningsartiklar samt information via nätet.
Vår förskola tillfrågades av en pedagogisk ledare som gått handledarutbildningen och behövde en förskola att handleda.
Sammanfattning av resultat
Det finns två uppfattningar om hur kometmetoden används i förskoleverksamheten. Det utkristalliserar sig en kategori som använder manualen i sin helhet och en som tvekar inför användandet av de delar som handlar om belöningssystem och konsekvens.
Samtliga informanter i studien är positivt inställda till Komets metoder att bygga upp
relationer och stärka barns självkänsla genom att bekräfta hela barnet, positivt bemötande och gemensam stund.
Informanterna riktar metoden till hela barngruppen, och anser att metoden gagnar arbetet med denna. Informanterna riktar även metoden till specifika fokusbarn. Metoden uppfattas ge positiva effekter på de flesta barn, men undantag upplevs.
Informanternas svar pekar på det som är kännetecknande för metoden i förskolans
verksamhet. Det är pedagogernas förhållningssätt som ska vara i centrum. Metodens syfte är att skapa förutsättningar för alla barn att vara delaktiga. Informanterna uppmärksammar och bekräftar det positiva beteendet och väljer att ge oönskade beteende så lite uppmärksamhet som möjligt.
32
Initiativet till metoden är tagen på ledningsnivå, men det krävs att samtliga pedagoger på avdelningarna ger sitt samtycke till att delta för att utbildningen skall genomföras. Implementeringen är förutbestämd, utefter ett färdigt koncept.
33
Slutdiskussion
Diskussion av ”Komet i förskolan”
Det finns ett bakomliggande samhällsekonomiskt intresse, stora pengar att spara om man kan fånga upp barn som bedöms ligga i riskzonen att hamna i utanförskap. I slutrapporten till länsstyrelsen i Stockholmslän, projekt ”Komet i förskolan” står att läsa om hur forskningen visar på att utagerande problembeteende är bland de vanligaste och mest bestående formerna av anpassningsproblem hos barn. Barn som är okoncentrerade och störande riskerar i hög utsträckning att misslyckas inlärningsmässigt och få kamratproblem. De pengar som satsats på föräldrastödsprogram har i förlängningen lett till att ett Kometprogram för förskolan utvecklats. Vi har valt att inte fördjupa oss i denna diskussion, då den inte ryms inom tidsramen för vår studie. Klart är dock att programmet inte växt fram ur en förskoletradition utan utvecklats i en annan kontext och med hjälp av professionella inom
förskoleverksamheten.
Manualen
Vi upplever att komets innehåll inte är något nytt för förskolans verksamhet. Det nya är att arbeta utifrån en manual, vilket är främmande för förskolans pedagoger, vana vid flexibilitet och anpassning till individ och situation. Vi uppfattar att manualen är till för att ge metoden större genomslagskraft. Vi respekterar det faktum att förskollärare verksamma med metoden upplever att den fungerar bra för dem själva och de flesta barn. För arbetslag där man har svårt att finna gemensamma förhållningssätt och lösningar på problem, är det bättre att ta hjälp av en metod än att inte göra någonting alls. Där är vi av samma åsikt som Malm och Jönsson (2010).
Komet är tänkt att användas i sin helhet. Det finns en tveksamhet hos våra informanter att använda manualen fullt ut. Detta går i linje med den kritik som riktats mot metoden i
debatten. Det är främst mot de delar som handlar om konsekvenser och belöningssystem som vissa pedagogerna uttrycker tveksamhet. De påpekar att man måste se till det enskilda barnet, dess ålder och förutsättningar. De pedagoger som tvekar, uttrycker en lyhördhet inför barns behov och har inte låtit manualen hindra den pedagogiska flexibiliteten. En fara som vi anser finns i användandet av Komets manual är att alla som arbetar inom förskolan inte är utbildade och saknar grundläggande kunskap. Vi har inte haft tillgång till manualen för ”Komet i
34
förskolan” vår studie, därför är det svårt att få fullständig insyn. Vilket i sin tur har försvårar
möjligheten att kritiskt granska metoden. Enda sättet att få ta del av manualen hade varit att gå en kometutbildning, vilket inte gått att genomföra inom studiens ram.
Det som talar till Kometmanualens fördel, är att materialet är levande, det utvecklas
kontinuerligt och anpassas efter den evidensbaserade forskningen som bedrivs på metoden i Stockholm. Vi ser också en fördel i att en av de personer som från början utvecklade metoden har sina rötter i pedagogiken. Sommer (2005) beskriver vikten av att studera barn i sitt
sammanhang och att man lutar sig mot modern forskning, både nationell och internationell. Jönsson och Malm (2010) anger att de ser en fara med att pedagogerna kan frånsäga sig en del av det ansvar de som pedagog har för sina handlingar genom att luta sig mot manualen, detta är något även vi funderat över. Detta ska egentligen inte vara möjligt eftersom pedagoger har ett professionellt ansvar att följa förskolans läroplan och övriga styrdokument.
Den mediala debatten
Vår uppfattning är att det finns en tendens i den mediala debatten att generaliserar alla program och inte beskriva de skillnader som finns. I det inledande skedet av studien läste vi två nyutgivna handböcker som tar upp problematiken kring bemötande av barns ”oönskade beteende”. Böckerna är i första hand riktade till föräldrar men de är relevanta för studien. Böckerna lästes för att öka vår förståelse och medvetenhet kring skillnader och likheter i olika synsätt som finns. Fem gånger mer kärlek, är skriven av Foster, en av Komets utvecklare. Att möta sitt barn - och sig själv, är skriven av socionom och kurator Gavelin. I Svenska
Dagbladet den 11 oktober 2010 skriver Anna Lagerblad en artikel där Gavelin kritiserar kometprogrammet och liknande metoder. Vi tror att tonen i debatten kring program som till exempel Komet, bottnar i att företrädare för skilda inriktningar har olika syn på vad som är viktigt och vad framsteg/förbättring är.
Symtom och orsak
Kritik riktats mot kometprogrammet för att det ägnar sig åt problemets symptom och inte går in på orsaker. Hejlskov Elvén (2009) belyser att vi inte har möjlighet att påverka barnets situation om vi lägger ansvaret på olika yttre omständigheter. T.ex. hemsituation, barnets
35
tillkortakommande eller politikerbeslut. Vi ser en fara i att endast fokusera på beteendet, likaväl som det finns en fara i att bara söka orsaker. Barnet i svårigheter behöver hjälp här och nu, vilket Kometmetoden erbjuder. Barn i behov av stöd behöver även pedagoger som är flexibla och lyhörda inför barnets specifika situation. En pedagog som ser vad barnet behöver förutom eller istället för Komet då denna metod inte fungerar. Genom intervjuer och
dokument får vi uppfattningen att de som arbetar med ”Komet i förskolan” ser Komet som en bra metod för de flesta barn, men även som en risk om Komet blir lösningen på alla problem. Att metoden får ersätta resurser eller annat stöd.
Ett reflekterande förhållningssätt
Wiklund Dahl (2010) beskriver i tidningen Förskolan hur pedagoger behöver kunna relatera metoder i förhållandet till resultat i verksamheten. Det innebär att hela tiden reflektera och revidera sitt arbetssätt så att erfarenheterna blir beprövade. All verksamhet som sker inom förskolans ram ska enligt skollagen vila på en vetenskaplig grund. Det betyder att information ska kritiskt granskas och omvandlas till kunskap och även evidensbaseras. Detta är av stor betydelse när nya företeelser som Komet implementeras i förskolans verksamhet. För att kunna ta ställning till om Komet är en bra metod för förskolan, behövs kunskap och en öppen diskussion som gör det möjligt att ta ställning. Under denna studie har vi uppmärksammat hur nya företeelser i förskolan tas emot på olika sätt, vi slås av kontrasterna mellan nyfikenhet på metoden kontra den klara bild pedagoger har av vad Komet är, när metoden tas upp till diskussion.
Komet i förskolan – En metod som passar alla barn?
De informanter som påvisar att vissa barn inte svarar an på metoden relaterar vi till det som Hejlskov Elvén (2009) skriver om hur barn som inte har förutsättningar/förmåga att
generalisera och se orsak och verkan. För dessa barn ser vi en risk att de får en utsatt position, till exempel då belöningssystem för hela gruppen används. Här krävs en pedagogisk
skicklighet att se det enskilda barnet. Alla barn är unika, kommer från olika livsmiljöer och deras erfarenheter gör att de har olika strategier för att skapa sammanhang och mening. Även ålder och mognad har betydelse vilka verktyg som är lämpliga att använda i barngruppen. Det
36
krävs en anpassning av verksamheten för att alla barn ska få möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.
I inledningen finns en artikel med som kritiserar Kometmetoden för att vara ”behavioristisk”. Green (2009) skriver hur beteendeterapeutiska metoder utgår från att barnen lärt sig att ”mitt beteende lönar sig.” Lösningen blir att arbeta hårdare med tydliga konsekvenser och att förstärka positiva beteende och utsläcka det negativa. Vidare menar han att barn med
problemskapande beteende kan ses som ouppfostrade och beräknande, de beskylls ofta för att välja sitt agerande utifrån en analys av för och nackdelar. Barnen anses kunna men inte ha viljan att anpassa sitt beteende. Å ena sidan arbetar Komet med att förstärka det positiva beteendet. I de fall då informanter använt ordet berömma mer än bekräfta, ser vi det som negativt. Bekräfta handlar om att se barnet, beröm handlar mer om att vara duktig och prestera. Vi vill dock påpeka att alla informanter fört diskussioner om bekräftelse på olika sätt. Å andra sidan beskriver informanterna hur de upplever att barn som sticker ut i gruppen och beter sig utmanande ofta möts av tjat och tillsägelser. Det är denna negativa
uppmärksamhet som de vill undvika, genom att välja strider och nödbroms.
Ett genomgående tema hos informanterna är att de beskriver hur barn som är bråkiga och inte förstår lekens koder blir bortvalda. I arbetet med Komet är det enligt Lalouni (2010) viktigt att alla barn känner sig inkluderade. Ingen av pedagogerna tar upp begreppet inkludering men en gemensam nämnare i intervjuerna är att det är förhållningssättet till barnen som går att
förändra. Detta påverkar, framförallt det enskilda barnets situation men också klimatet i barngruppen, och ökar möjligheten för att alla barn ska vara delaktiga. Sommer (2005) ger en beskrivning av det moderna barnet och hävdar att det behövs ett nytänk i bemötandet av det som han kallar ”förhandlingsbarnet.” Detta ger även informanterna indikationer på i sina svar. Samspelet mellan barn och pedagog lyfts fram i Kometmetoden, framförallt i det
informanterna kallar för gemensam stund. En av informanterna beskriver att ett förtroendefullt samspel mellan pedagog och barn är en förutsättning för trygghet och delaktighet på förskolan. Kometmetodens gemensamma stund, där samvaro, samtal och samspel prioriteras påminner om det Sommer (2009) belyser i det dubbla aktörsperspektivet och utvecklingspsykologins medreglerande sociala samspel, interaktionssynkronisering. Den man är utvecklas då man blir bekräftad och kommunicerar med omgivningen. Kvaliteten i detta samspel är mycket viktig. Vi uppfattar det som att det är denna kvalité som Komets
37
gemensamma stund vill åstadkomma. Vår tolkning av vad informanterna har som syfte med den gemensamma stunden efter studien är att den ska bygga trygga relationer genom,
kontinuerlig, spontan eller planerad aktivitet med en och samma pedagog. Stunden ska också ge förutsättningar för att tillsammans med en vuxen, uttrycka känslor och behov och att leda till en ökad förståelse av sig själv. Barnet ska även få tillfällen att experimentera med olika sätt att agera i mötet med en annan person. Detta är något som vi tänker att alla barn behöver men framför allt de som har svårigheter att tillgodogöra sig metoder som riktas till hela barngruppen. Förskollärarens auktoritet måste förvärvas varje dag i förskolan, den ges inte längre genom yrkesrollen (Sommer, 2005). Kan Komet vara ett sätt att stärka förskollärarens roll, utan att vara auktoritär? Genom att använda metoden som ett verktyg med både
förankring i det relationella perspektivet och inlärningspsykologin.
Förslag till fortsatt forskning
Följande områden ger vi som förslag till vidare forskning. Det skulle vara intressant att studera och observera verksamheten i förhållande till hur pedagogerna beskriver att de arbetar med manualen och dess delar. Vidare tänker vi på hur fokusbarnen väljs ut. Hur ser pedagoger på definitionsprocessen och vad styr denna kategorisering?
Metoddiskussion
Vi anser att den kvalitativa ansatsen uppfyllde vårt syfte. Vi fick ta del av verksamma
pedagogers uppfattningar om Kometmetoden. De svar informanterna gav på intervjufrågorna ledde fram till syftet med studien och frågeställningar. Vi är dock medvetna om att det är en ”färgad grupp” med pedagoger vars uppfattningar vi fått ta del av. En grupp som redan köpt konceptet. Då det var svårigheter att finna pedagoger verksamma med metoden använde vi oss av handledare och chefer, som slussade oss till villiga pedagoger. Att inte pedagogerna är slumpvis utvalda kan ha bidragit till att svaren påverkats. Det har funnits en problematik kring den begränsade insyn som detta medfört för vår studie. Att inte kunna läsa om hur metoden enligt manualen är tänkt att användas.
