Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
Barnets bästa – vad är det?
Barnperspektivet vid beslut om ekonomiskt
bistånd till vårdnadshavare.
BARNETS BÄSTA – VAD ÄR DET?
BARNPERSPEKTIVET VID BESLUT OM
EKONOMISKT BISTÅND TILL
VÅRDNADSHAVARE.
AMANDA VIKLUND
Viklund, Amanda. Barnets bästa – vad är det? Barnperspektivet vid beslut om ekonomiskt bistånd till vårdnadshavare. Examensarbete i socialt arbete 15 hp. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2020.
Syftet med denna uppsats är att belysa hur barnperspektivet hanteras och beaktas när socialtjänsten beslutar om ekonomiskt bistånd till vårdnadshavare med barn under arton år. Rapporter har visat på en bristande dokumentation av
barnperspektivet i socialtjänstens utredningar samt att det saknas riktlinjer för hur socialsekreterare ska bedöma utifrån principen om barnets bästa. I studien har med hjälp av kvalitativa intervjuer fyra socialsekreterares syn på barnperspektivet undersökts. I resultatet framkommer att socialsekreterarna anser att det finns tydliga riktlinjer hur de ska bedöma sina beslut i relation till barnets bästa. Däremot framträder en bristande förståelse för innebörden av begreppet barnperspektivet. Det var bara en socialsekreterare som kunde lämna en mer ingående definition. Vidare framkommer att det finns ett fåtal situationer där barnets bästa oftare anses väga tyngre i ett beslut. Det är vid hyresskulder när familjen står nära ett skede att bli hemlösa samt vid ansökan om nödbistånd. I övriga fall blir föräldraansvaret den avgörande faktorn och anses väga tyngre än barnets bästa. I uppsatsen diskuteras att det krävs en tydlighet i vad lagstiftaren vill uppnå med att beslutsfattarna ska synliggöra barn i utredningar om
ekonomiskt bistånd. För att barn ska få möjlighet till en extra guldkant i vardagen, trots familjens ekonomiska situation, krävs att föräldraansvaret förmildras i relation till socialtjänstens ansvar. Det krävs också att socialsekreterares
handlingsutrymme att bevilja barnfamiljer extra bistånd blir möjlig i praktiken.
Nyckelord: Barnperspektivet, barnets bästa, barnfattigdom, ekonomiskt bistånd,
BEST INTEREST OF THE CHILD –
WHAT’S THAT?
THE MATTER OF CHILD PERSPECTIVE WHEN
A LEGAL GUARDIAN APPLIES FOR
FINANCIAL AID.
AMANDA VIKLUND
Viklund, Amanda. Best interest of the child – what’s that? The matter of child perspective when a legal guardian applies for financial aid. Degree project in
social work 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society,
Department of social work, 2020.
The main purpose of this essay is to illuminate how the best interest of the child is taken in to account when a legal guardian for a child under eighteen years old applies for financial aid. Reports have shown an insufficient documentation of the children perspective in investigations and a lack of guidelines for how the social secretary are supposed to judge based on the principle of the best interest of the child. In this study, the views of four social secretaries of child perspective were investigated through qualitative interviews. The result shows that the social secretaries believes that there are clear guidelines on how to judge there decisions in relation to the best interest of the child, but on the other hand there is a lack of understanding for the meaning of the concept. Only one of the social secretaries was able to provide a more detailed definition. Furthermore it appears that there are a few situations when the best interest of the child are considered most important. It is when a family are close to a situation of becoming homeless or when they applies for emergency aid. In other cases, parental responsibility becomes the decisive factor and is considered to outweigh the best interest of the child. In the essay I discuss the need for clarity in what the lawmaker want to achieve by investigate the children’s situation. In order for children to be given the opportunity to receive something extra in everyday life despite the family’s financial situation, it is necessary that the parental responsibility is not assessed as far-reaching in each case. The social secretary’s slack to grant extra support to families with children needs to become possible in practice.
Keywords: Child perspective, best interest of the child, child poverty, financial
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 4 1.1. PROBLEMFORMULERING... 4 1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 5 1.3. BEGREPPSFÖRKLARING ... 5 2. BAKGRUND ... 5 2.1. BARNS RÄTTIGHETER ... 5 2.2. HANDLÄGGNING AV EKONOMISKT BISTÅND OCH BARNPERSPEKTIVET ... 6 3. KUNSKAPSLÄGET ... 8 3.1. BARNPERSPEKTIV INOM EKONOMISKT BISTÅND ... 8 3.2. FÖRÄLDERS ANSVAR FÖR BARNET ... 9 3.3. BARNFATTIGDOM ... 9 3.4. BARNKONVENTIONEN BLIR LAG ... 10 3.5. TIDIGARE FORSKNING... 10 3.5.1. Barns rättigheter ... 10 3.5.2. Barnperspektiv och barnets bästa ... 11 3.5.3. Barnfattigdom... 11 3.5.4. Rättssäkra bedömningar ... 12 4. TEORI ... 12 4.1. ORGANISATIONSTEORI ... 12 4.1.1. Instrumentella perspektivet ... 12 4.1.2. Kulturella perspektivet ... 13 4.1.3. Mytperspektivet ... 13 5. METOD ... 14 5.1. METODVAL ... 14 5.2. SEMISTRUKTURERADE INTERVJUER ... 14 5.3. URVAL OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 14 5.4. INTERVJUERNAS GENOMFÖRANDE ... 15 5.5. BEARBETNING OCH ANALYS ... 16 5.6. FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 16 5.7. FORSKARENS ROLL OCH METODDISKUSSION ... 16 6. RESULTAT OCH ANALYS ... 17 6.1. BARNPERSPEKTIVET: ETT KOMPLEXT BEGREPP... 17 6.2. ARBETET MED BARNPERSPEKTIVET ... 18 6.2.1. Hur ska barn involveras? ... 18 6.2.2. Barnets bästa vid hyresskulder och nödbistånd ... 19 6.2.3. Vårdnadshavares ansvar för barnet... 21 6.2.4. Barnkonventionen ... 21 6.2.5. Handlingsutrymme ... 23 6.3. HUR KAN BARNPERSPEKTIVET LYFTAS FRAM BÄTTRE? ... 23 7. SAMMANFATTANDE DISKUSSION ... 25 7.1. SAMMANFATTNING ... 25 7.2. DISKUSSION ... 25 8. REFERENSER ... 28 9. BILAGOR... 30 9. 1. BILAGA 1 (INFORMATIONSBREV) ... 30 9.2. BILAGA 2 (INTERVJUGUIDE) ... 311. Inledning
Under 2018 levde cirka två procent av Sveriges befolkning under sådana ekonomiska omständigheter att boendesituationen ansågs bristfällig och det saknades utrymme för oplanerade utgifter. I dessa familjer växer barn upp som till följd av föräldrarnas ekonomiska utsatthet riskerar att fara illa (SCB 2019). I Socialstyrelsens årsstatistik från 2013 angavs att sju procent av alla barn i Sverige levde i en familj som någon gång under året hade beviljats försörjningsstöd från socialtjänsten. Av dessa familjer hade 38 procent ett behov av långvarigt
försörjningsstöd (Socialstyrelsen 2013a). Att växa upp i en familj som lever i ekonomisk utsatthet påverkar barnet på många sätt. Barn som lever i fattigdom lider över dubbelt så stor risk att avlida i ung ålder jämfört med barn som lever under trygga ekonomiska förhållanden. Det är även visat att dessa barn senare i livet får svårare att etablera sig på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning (ibid). Fattigdomens svåra konsekvenser för barn är ingen nyhet och det är visat att barnfattigdom kan bidra till ett stort antal negativa konsekvenser på både lång och kort sikt för barn såsom utanförskap, sämre skolresultat, psykisk ohälsa samt större risk för missbruk och kriminalitet i vuxenlivet (IVO 2015).
1.1. Problemformulering
I SFS (2001:453) (Socialtjänstlag) stadgas socialtjänstens uppgift att främja människors ekonomiska och sociala trygghet. I 1 kap. 2 § SoL stadgas vidare principen att vid sådana åtgärder som direkt eller indirekt rör barn så ska barnets bästa särskilt beaktas. Beslutet behöver inte gå i linje med vad som är barnets bästa men däremot måste beslutsfattaren i sin utredning belysa barnets situation och synliggöra vilka konsekvenser beslutet kan antas ha. Socialstyrelsen (2013b) beskriver att barnets bästa ska uppmärksammas när vårdnadshavare ansöker om ekonomiskt bistånd. Ett sätt att göra detta är att belysa barnperspektivet i
utredningen. Barnets bästa och barnperspektivet är två begrepp som står nära i sin betydelse och inte sällan likställs med varandra. Att beakta barnets bästa innebär ofta i det praktiska arbetet att socialsekreteraren utreder barnperspektivet
(Socialstyrelsen 2015). Att utreda barnperspektivet medför att beslutsfattaren försöker förstå barnet och se situationen med barnets egna ögon. Det kan göras genom att tala med barnet eller om det inte är möjlig på annat sätt få fram barnets inställning. Barnets egna åsikter ska beaktas i proportion till ålder och mognad (Singer 2012).
Redan 2003 visade en undersökning på stora brister i dokumentationen hur besluten kan att påverka barnet. Samma undersökning visade även att socialsekreterarna inte fått tillräcklig utbildning för riktiga och rättssäkra
bedömningar (Socialstyrelsen & Länsstyrelserna 2003). I en annan undersökning från 2015 framkommer även där att det är tydlig avsaknad av bedömning och motivering av barnets bästa och barnperspektivet i beslut om ekonomiskt bistånd till vårdnadshavare. I beslutsmotiveringen refereras ofta till att barnets bästa har beaktats men ytterligare motivering saknas (Socialstyrelsen 2015). Ytterligare en granskning från 2015 lägger fram ett resultat om undermålig dokumentation och en avsaknad av barnperspektiv. Samma undersökning visar att socialsekreterarna saknar tydliga riktlinjer och rutiner för hur de ska bedöma barnets bästa och utreda barnperspektivet (IVO 2015). Socialtjänsten tenderar att brista i arbetet med att belysa barnets bästa i sina utredningar trots att det är barnets lagstadgade rättighet. Bergmark (2013) talar om en urholkning av försörjningsstödet samtidigt
som det blir allt fler som är i behov av långvarig hjälp från socialtjänsten.
Klyftorna mellan bidragstagare och övriga medborgare ökar succesivt. Författaren menar att bidragstaket är för lågt och att riksnormen inte följer
samhällsutvecklingen. Den tilltagande trenden med ökat behov av långvarigt försörjningsstöd i kombination med att bidraget inte är tillräckligt stort, riskerar att både på kort och lång sikt skada och ge allvarliga negativa konsekvenser för de barn som växer upp under dessa förhållanden (ibid).
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att belysa vilken betydelse barnperspektivet har vid beslut om ekonomiskt bistånd, för att analysera hur socialsekreterare beaktar barnets bästa och dokumenterar detta i utredningen.
• Hur definierar socialsekreterare vad som är barnets bästa vid ekonomiskt bistånd?
• I vilken utsträckning säger sig socialsekreterare ta hänsyn till barnperspektivet vid handläggning av ekonomiskt bistånd?
• Vilka svårigheter och begränsningar att tillämpa barnperspektivet kan socialsekreterare uppleva i utredningar om ekonomiskt bistånd? De ärenden jag intresserar mig för i denna undersökning är fall där en vårdnadshavare till barn ansöker om ekonomiskt bistånd och barnet tillhör
vårdnadshavarens hushåll. Med barn menar jag personer som ännu inte fyllt 18 år.
1.3. Begreppsförklaring
Barnets bästa och barnperspektivet är begrepp vars definitioner kan vara svåra att skilja på och går lätt ihop då de ligger nära varandra och ofta behandlas
tillsammans. Jag har tolkat barnets bästa precis som det låter, det som är bäst för barnet. Som en del i att förstå vad som är bäst för barnet måste barnperspektivet utredas. Barnperspektivet innebär att den vuxne försöker förstå barnets situation och ställning utifrån barnets synvinkel.
2. Bakgrund
I detta kapitel presenteras en bakgrund om barns rättigheter och socialtjänstens uppgifter vid ekonomiskt bistånd samt hur det hänger ihop med principen om barnets bästa.
2.1. Barns rättigheter
Barns rättigheter har blivit ett högaktuellt ämne de senaste årtiondena. Efter att Barnkonventionen antogs av Förenta nationerna (FN) 1989 har de allra flesta länder ratificerat konventionen. Sverige gjorde detta redan 1990. De är först nu 30 år senare som Sverige ska inkorporera Barnkonventionen i svensk lagstiftning (Grahn-Farley 2019). Vid alla beslut som rör barn finns det lagstadgat i 1 kap. 2 § SoL att barnets bästa särskilt ska beaktas. Paragrafen motsvarar innehållet i Barnkonventionens artikel tre ”vid alla åtgärder som rör barn (…) ska i första
hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa”. Artikelns vida utformning gör
det svårt för beslutfattaren att avgöra vad som är barnets bästa då det inte framgår vad begreppet faktiskt innebär (Grahn-Farley 2019). Det finns inte någon direkt definition hur man ska tolka begreppet i vare sig barnkonventionen eller i
socialtjänstlagen. Däremot framkommer i förarbetet till lagändringen i
socialtjänstlagen att bedömning av barnets bästa är en process i flera steg (prop. 2012/13:10). I denna bedömning kan socialsekreteraren ta hjälp av gällande vetenskap och inhämta relevant kunskap från närstående eller andra med
yrkeskompetens om barnet, samt ta hänsyn till vad barnet själv uttrycker. Att ha en utgångspunkt i barnets bästa innebär att barnet respekteras utifrån sitt fulla människovärde och integritet (ibid).
Den juridiska målsättningen är att barnets behov ska tillgodoses på bästa sätt i beslutet. Detta innebär att det krävs en individuell bedömning utifrån det enskilda barnets behov med en utgångspunkt i dennes förutsättningar. Hur den individuella bedömningen ska gå till är däremot lämnat utan vidare definition och bestäms därför av varje enskild socialsekreterare utifrån den specifika socialtjänstens riktlinjer (Singer 2012). Som hjälp och stöd till denna bedömning kan
socialsekreteraren väga in olika faktorer som till exempel hur forskningen på området ser ut, vilka riktlinjer och rådande vägledning som finns, jämföra med hur andra socialtjänster bedömt i liknande fall samt överväga om det finns någon inom kommunen med större kompetens att ta hjälp av. Dessutom behöver
socialsekreteraren överväga beslutets förväntade konsekvenser för barnet både på lång och kort sikt (Swärd 2016). I Socialstyrelsens handbok för ekonomiskt bistånd (2013b) uppges att barnets situation ska uppmärksammas när
vårdnadshavare ansöker om ekonomiskt bistånd. Fokus har tidigare varit på den vuxne och barn har hållits utanför utredningen, nu vill Socialstyrelsen att barnets situation uppmärksammas i större utsträckning med stöd av socialtjänstlagen och barnkonventionen. I 3 kap. 5 § SoL stadgas barns rättighet att få uttrycka sig och få sin åsikt beaktad i relation till ålder och mognad. Principen härstammar från barnkonventionens artikel 12. Genom att arbeta utifrån dessa principer framträder ett barnperspektiv. Barnet egna syn på situationen framställs genom att
beslutsfattaren pratar med barnet om detta är möjligt, annars får andra människor i barnets närhet redogöra för barnets situation (Socialstyrelsen och länsstyrelserna 2003).
2.2. Handläggning av ekonomiskt bistånd och
barnperspektivet
Ekonomiskt bistånd har traditionellt betraktats ur ett vuxenperspektiv och barn har sällan involverats i vare sig beslutsprocess eller dokumentation. Sedan 1998 har barnets roll förstärkts och barn har numera en lagstadgad rättighet att få sin situation utredd och beaktad när dess vårdnadshavare ansöker om ekonomiskt bistånd (Socialstyrelsen 2015). Socialstyrelsen betonar vikten att utreda barnperspektivet som än större i de fall där vårdnadshavaren har ett långvarigt behov av försörjningsstöd. Ett exempel på där barnets bästa och barnperspektivet låter sig påverka beslutet kan vara att en barnfamilj får bo kvar i sin bostad istället för att flytta till ett billigare boende i ett annat område. Då kan vikten av att barnen får gå kvar i samma skola där de har sina vänner och kontaktnät väga tyngre än att familjen ska ha en lägre boendekostnad. Ett annat sätt att arbeta utifrån principen om barnets bästa kan vara att familjen får ingå i särskilda projekt där man arbetar aktivt för att föräldrarna ska komma ut i arbete och bli
självförsörjande. Det behöver alltså inte innebära att vårdnadshavaren får mer bistånd i form av likvida medel till sina barn (Socialstyrelsen 2013b).
Att handlägga och utreda rätten till ekonomiskt bistånd är en av socialtjänstens många uppgifter och rätten till bistånd stadgas i 4 kap. 1 § SoL. Biståndet är utformat för att vara samhällets yttersta skyddsnät för de personer som själva saknar tillräckliga resurser för att klara av sin egen försörjning. Vidare är
biståndet tänkt att vara en tillfällig, kortsiktig lösning för att hjälpa människor till en skälig levnadsnivå. Rätten till bistånd är inte kopplat till att den enskilde behöver hjälp av någon specifik orsak utan är beroende av att den enskilde har gjort allt i sin makt för att bidra till sin egen försörjning. Vad det innebär
preciseras närmre i socialtjänstlagens kapitel fyra. Ekonomiskt bistånd är uppdelat i två olika delar, försörjningsstöd samt livsföring i övrigt (Se Figur 1).
Figur 1. Ekonomiskt bistånd – en översikt (Socialstyrelsen 2013b).
Försörjningsstödet består av riksnormen samt övriga utgifter som anses skäliga. Riksnormen är ett schablonbelopp som räknas för varje hushållsmedlem vars belopp beror på personens ålder (Se Tabell 1 nedan). Livsföring i övrigt är tillfälliga kostnader som till exempel tandvård, medicin, flyttkostnad etc. Riksnormen är ett fastställt belopp medan livsföring i övrigt måste
socialsekreteraren i varje enskilt fall bedöma vad som kan anses skäligt. Varje hushållsmedlem, inklusive barn, får en riksnorm beräknad till sig. Däremot är det upp till vårdnadshavare att foga över pengarna och avgöra vad de ska användas till med anledning av föräldraansvaret. Ett exempel på en kostnad som en familj kan ansöka om direkt i förhållande till barnets bästa är tillexempel
spädbarnsutrustning. Där görs en bedömning utifrån barnperspektivet och barnets bästa (Socialstyrelsen 2013b).
Tabell 1. Belopp riksnormen 2019 (Socialstyrelsen 2018).
Bergmark (2013) talar om ett urholkat försörjningsstöd. Han menar att bidragets storlek inte hängt med i samhällsutvecklingen i övrigt. Försörjningsstöd är som tidigare nämnt tänkt att vara en kortsiktig hjälp till att ha möjlighet att upprätthålla en lägsta skälig levnadsnivå. Min uppfattning är att många idag försörjer sig genom försörjningsstöd en längre tid än bidraget är utformat för. Den summan en familj har att leva på kan inte annat än leda till fattigdom i förhållande till normen i Sverige. Modellen för försörjningsstöd har inte hängt med i
samhällsutvecklingen och bidrar till att många barn växer upp i materiell fattigdom (ibid).
3. Kunskapsläget
I detta kapitel presenteras kunskapsläget inom området. Först får du som läsare en kort bakgrund över barnperspektivets utveckling inom socialtjänsten. Vidare kommer en redogörelse för hur läget ser ut idag gällande barnperspektiv, barnets bästa, föräldraansvar och barnfattigdom utifrån rapporter. Sist presenteras tidigare forskning i området utifrån vetenskapliga artiklar och avhandlingar.
3.1. Barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd
Även om det är över tjugo år sedan principen om barnets bästa stadgades i svensk lagstiftning finns det ännu inte helt klarlagt hur socialsekreteraren ska arbeta efter den i praktiken. Socialtjänsten har länge kritiserats för sin brist på dokumentation av barnperspektivet (Stridh 2010). Redan 2003, fem år efter principen om barnets bästa instiftats i socialtjänstlagen, publicerade Socialstyrelsen sin kritik angående hur socialtjänsten dokumenterade barnets bästa och barnperspektivet i sina utredningar (Socialstyrelsen 2003). Rapporter från bland annat Socialstyrelsen och Länsstyrelserna (2003) och IVO (2015) beskriver att barnets bästa och barnperspektivet hanteras bristfälligt i samband med utredningar om
försörjningsstöd till vårdnadshavare. Vidare belyses att det finns otydligheter hur beslutsfattaren ska bedöma och utreda barnperspektivet. IVO:s egen studie från 2015 bevittnar om standardiserade motiveringar avseende beaktande av barnets bästa i form av ”barnperspektivet har beaktats”. Vidare motivering hur
bedömningen gått till eller vilka konsekvenser beslutet kan förväntas ha för barnet saknas. Granskningen visar att barnet fortsätter vara nästintill osynligt i förälderns utredning. Dokumentation, beslutsmotiveringar och beslutets eventuella påverkan på barnet och familjen är viktiga bitar som saknas för att barnets bästa ska anses utrett. Samtidigt som IVO riktar kritik mot socialtjänsten pekar de på en positiv
aspekt i form av att socialsekreterarna verkar ha ett stort intresse av att få mer utbildning och kunskap avseende barnets bästa och barnperspektivet (IVO 2015). I Socialstyrelsen och Länsstyrelsernas rapport (2003) togs ett antal punkter fram i syfte att konkretisera vad barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd innebar. En viktig punkt som togs fram var att ge större delegation till
socialsekreterare att bevilja högre bistånd än riksnormen till barnfamiljer. I samma rapport betonas även vikten av att arbeta med ett barnperspektiv och att barnen bör bli hörda i samband med behovsbedömningen. Barnets boende, umgänge, familj, hälsa, mående och fritid är exempel på faktorer som socialsekreteraren ska ge extra stor betydelse vid en helhetsbedömning om barnperspektivet och vilken hänsyn som ska tas till barnets bästa. Lundin Karphammar (2019) beskriver barnperspektivet som den vuxnes syn på barnets situation. Beslutsfattaren ska genom kunskap om barnets individuella situation vidta sådana åtgärder som går i linje med vad som kan förväntas vara barnets bästa. Ett barnperspektiv i enlighet med barnkonventionens bestämmelser ska bygga på respekt för det enskilda barnets behov och situation. Grundläggande är att det är barnet som ska vara i fokus. Vidare förklarar författaren att det är viktigt att barnet får komma till tals, men att det måste ske i en miljö och på ett sätt så att barnet känner sig tryggt och vågar utrycka sina åsikter. Hon betonar också den faktor att även vuxna har sin individuella personlighet som spelar in i dessa samtal, men genom övning och erfarenhet kan vi bli medvetna och utvecklas i hur vi bemöter barn (ibid).
3.2. Förälders ansvar för barnet
Barnets vårdnadshavare har det primära ansvaret för att tillgodose barnets grundläggande behov. Barnets rätt till sin förälder och omsorg av denne genomsyrar både barnkonventionen och gällande svensk lagstiftning.
Föräldraskapet består av både rättigheter och skyldigheter gentemot barnet, men rättigheterna är ofta en följd av de stadgade skyldigheterna. Till exempel ska en förälder ansvara över att barnet får en god utbildningsmöjlighet. Vårdnadsansvaret som i huvudregel följer med föräldraskapet innebär ansvar för barnets omsorg, trygghet och uppfostran. Inte minst innebär det även ansvar för barnets
ekonomiska situation (Singer 2012). Barnkonventionens artikel 18 stadgar principen om föräldrars (vårdnadshavares) ansvar för barnets uppfostran med åtanke på barnets bästa. I artikeln återfinns även att staten har ett ansvar för att stötta föräldrarna i denna uppgift.
3.3. Barnfattigdom
Näsman (2012) beskriver att barnfattigdomen i Sverige sedan 1990-talet har ökat stadigt, även om det sett till ett globalt perspektiv är en relativt låg siffra.
Klyftorna mellan barn i Sverige har vuxit sig allt större. I Sverige ses fattigdom starkt kopplat till arbete och det är den vuxnes ansvar att genom arbete eller annan ersättning sörja för sig själv och sin familj. Fattigdom ses som en betungande riskfaktor för ett barn och dennes framtidsförutsättningar. Barn som lever under fattiga levnadsförhållanden bor i större utsträckning i miljöer där det förekommer våld, även trångboddhet är vanligt. Barnets sociala relationer kan påverkas i form av rädsla för mobbning under skoltiden. Kläder har enligt både svensk och
internationell forskning visat sig vara en statusmarkör hos barn och ungdomar. De barn som inte har råd med modet tenderar att bli mobbade och utstötta när de inte kan se ut som övriga barn i klassen. Vidare påverkas barnets möjligheter till att
följa med på eventuella aktiviteter som kostar pengar. Fattigdomens påverkan är omfattande för barnets livssituation både vad gäller i det egna hemmet, i skolan, barnets hälsa och för dess sociala relationer i nutid och framtid (ibid).
Vidare talar Näsman (2012) att barns upplevelse och känsla av skam i de fall föräldrarna uppbär ekonomiskt bistånd. Hon menar att det skapar en känsla av beroende och att vara utelämnad till någon annan. Vissa barn ser sig själva och sina familjer som tiggare och upplever biståndet som förnedrande. Trots barnens känslor och upplevelser av försörjningsstöd så visar det sig ändå att de har en väldigt knapp kontakt med socialtjänsten angående biståndet. I hennes studie framkommer att barnfamiljers upplevelse av socialtjänstens bemötande och de frågor som ställs är en faktor som behöver förändras. I samband med ansökan ställs särskilda krav som föräldrarna måste ha levt upp till för att vara berättigad ekonomiskt bistånd, men i kontrast till kraven på de vuxna finns fortfarande barnens behov som inte får glömmas bort (ibid).
3.4. Barnkonventionen blir lag
Den första januari 2020 träder barnkonventionen in som gällande rätt i svensk lagstiftning. Regeringen menar att barnkonventionens intåg innebär flera fördelar för att synliggöra barns rättigheter och ge barn en starkare ställning. Även om Sverige sedan länge är bunden av konventionens artiklar så blir följderna av en inkorporering bland annat att barnkonventionen ensam kan ligga till grund för rättsliga beslut i en domstolsprocess. Vidare kommer övrig lagstiftning behövas skrivas om för att kunna verka i symbios med artiklarna. I de fall där lagstiftning saknar skydd för barns rättigheter ska barnkonventionen kunna täcka upp och förbättra barns skydd och rättigheter. Kontentan av inkorporeringen blir att barns rättigheter kommer både att stärkas och skyddas i större utsträckning än tidigare (SOU 2016:19).
3.5. Tidigare forskning
För att få tillgång till relevant tidigare forskning inom ämnet har jag använt mig av olika samhällsvetenskapliga databaser som Applied Social Sciences Index and Abstracts (ASSIA), Psycarticles, Psycinfo, Social Science Citation Index/Web of Science, Sociological Abstracts och Swepub. Mitt material är hittat utifrån följande sökord: barnets bästa, barnfattigdom, barnperspektiv, best interest of the child, child perspective, child poverty, childrens rights, ekonomiskt bistånd, financial aid, försörjningsstöd, social worker, socialsekreterare och socialtjänst.
3.5.1. Barns rättigheter
De flesta länder i världen har på något sätt anslutit sig till att följa barnkonventionens skydd och rättigheter för barn. Forskning visar att en inkorporering av konventionen ger starkare slagkraft för dess innehåll och hanteras på större allvar. Däremot krävs både utbildning och kontroll för att konventionen ska realiseras till sin fulla potential. Även om det inte krävs ett införlivande av konventionen för att innehållet ska förverkligas så visar forskning ändå att ett införlivande är av prioritet för att ge barnkonventionen extra kraft. Ett införlivande ökar medvetandet och kan bidra till kunskap och extra utbildning inom ämnet (Lundy et al. 2013). Tobin (2013) menar att konventionens utformning erbjuder en dynamisk och inkluderande utveckling av barnets
rättigheter där barnet själv har en aktiv roll. Vidare menar Tobin att det är artikel 3 och 12 som gör denna inkludering möjlig. Barn får genom dem en möjlighet att
uttrycka sina intressen och bli delaktiga. Barns rättigheter inkluderas idag i stor utsträckning i enskilda länders nationella lagstiftning samt i olika riktlinjer för myndighetsutövning (ibid). Peleg (2017) talar om barns rättigheter som en del av processen att växa upp och bli vuxen, det vill säga barns rättighet att få utvecklas och nå sin fulla potential. Vilka förutsättningar ett barn har att utvecklas fullt ut beror till stor del under vilka socioekonomiska förhållanden barnet växer upp i. Ett barn som föds i en rik västerländsk familj i jämförelse med ett barn som växer upp med sin ensamstående moder i Rumänien kommer ha olika förutsättningar för denna utveckling (ibid).
3.5.2. Barnperspektiv och barnets bästa
Barnperspektivet kan enligt Halldén (2003) ses som ett ideologiskt begrepp och hon diskuterar vad det faktiskt innebär. Hon menar att ett barnperspektiv måste innehålla barns perspektiv. Det innebär att beslutsfattaren måste tolka vad barnet själv upplever. Barnperspektivet som begrepp ger uttryck för att tillvarata barnets intresse genom att verka för barnets bästa. Vidare menar hon att begreppet är mångtydigt men att så måste vara. Qvarsell (2003) ifrågasätter hur vi sätter barnet i centrum. Även om det många gånger är av välmening och godhet menar
Qvarsell att det inte alltid är förenligt med barns rätt. Författaren menar att Barnkonventionen är så generellt utformad att det inte blir en tydlighet i vilket perspektiv yrkesutövaren ska utgå från. Den inrymmer både barnperspektivet och barnets egna perspektiv. Konventionen innehåller många olika förbehåll som att de olika rättigheterna ska ställas i relation till olika faktorer som till exempel barnets ålder och familjesituation. Det är framförallt artikel tre som stadgar principen om barnets bästa som utgör störst dilemma i olika beslut som rör barn. Artikeln är vid och det finns ingen definition av dess innehåll vilket författaren menar som ytterst problematiskt (ibid)
3.5.3. Barnfattigdom
Leseman & Slot (2014) beskriver hur fattigdomsförhållanden i tidig ålder påverkar barnet genom hela livet. Det kan påverka den kognitiva-, sociala- och emotionella utvecklingen. Det enskilda barnets senare skolprestationer och utbildningsnivå visar också samband med hur barnets förutsättningar under tidig barndom sett ut. Fattigdomsnivån i Europa har generellt ökat men det finns tydligast uppgång i Östeuropeiska länder. Barn som växer upp i hushåll med en ensamstående förälder drabbas värst. Den höga arbetslösheten bland ungdomar och unga vuxna som råder i Europa är oroande och bidrar till att nästa generation föräldrar skaffar barn under missgynnsamma förhållanden. Fattigdom tenderar att följa med barnet upp i vuxen ålder och senare överföras på nästa generation. Forskarna menar även att föräldraskap kräver ett stort fokus på barnet vilket kan bli på bekostnad på föräldrarnas egna bekymmer. Det kan leda till stress hos föräldrarna och direkt påverka barnet. Invandrarfamiljer har generellt sett visat sig ha mindre omfattande och stödjande sociala nätverk jämfört med inhemska
familjer med låg medelinkomst. Familjer som lever i ekonomisk utsatthet kan därför vara i stort behov av annat stöd än enbart det ekonomiskt. Till exempel vägledning för att hitta ett arbete, hjälp till bostadsförbättringar, föräldrautbildning och familjestöd (ibid). Angelin (2009) förklarar i sin avhandling att barn uppväxta i hem där föräldrarna mottagit försörjningsstöd löper närmre tre gånger så hög risk att själva i 19-20 års ålder mottaga bistånd i form av försörjningsstöd från
socialtjänsten. Författaren påpekar däremot att individens socioekonomiska bakgrund endast är en av många faktorer som bidrar till den ökade
biståndsfrekvensen. Andra framträdande faktorer kan vara psykisk ohälsa, missbruk, hälsa och familjeförhållanden (ibid).
3.5.4. Rättssäkra bedömningar
I en välfärdsstat och demokrati som Sverige ska beslutsfattare fatta rättssäkra och riktiga beslut. Beslut som tas ska vara etiskt korrekta och förutsebara, ”lika fall ska behandlas lika”, vilket är en princip som stadgas i 1 kap. 9 § regeringsformen (1974:152) som är en av Sveriges grundlagar. Något som kan bli problematiskt är att ramlagstiftningar, precis som socialtjänstlagen är, tenderar att hamna i konflikt med kraven på rättssäkerhet i de fall det finns oklara riktlinjer och praxis. I
förarbetena till Socialtjänstlagen läggs stor vikt vid kraven på rättssäkerhet i form av principen om likabehandling och förutsebarhet i förhållande till personens individuella behov (Kjellblom 2009).
I en Australiensk studie har trettio socialarbetare intervjuats för att få en bild av var de vänder sig för att söka hjälp och rådgivning när olika etiska dilemman uppkommer i deras arbete. Alla de trettio deltagande socialarbetarna hade tillgång till handledning på sin arbetsplats men utav dessa var det enbart arton stycken som faktiskt använde sig av denna trots osäkerhet på bedömningen. Däremot svarade 24 av dessa att de istället vände sig till en kollega för hjälp och råd. Studien visar på ett behov av ytterligare forskning och kunskap på hur
socialarbetaren ska agera vid svårbedömda fall (McAuliffe & Sudbery 2005).
4. Teori
I detta kapitel presenteras den teori som har använts för att analysera den data som samlats in genom de intervjuer som studiens resultat bygger på. Den teori som jag använt mig av är det instrumentella-, kulturella- och mytperspektivet inom
organisationsteori. Man brukar tala om att det instrumentella kommer uppifrån, det kulturella kommer inifrån och myten kommer utifrån (Christensen 2005).
4.1. Organisationsteori
Socialtjänsten är en offentlig organisation. Det som kännetecknar offentliga organisationer är att de i grund och botten har en demokratisk folkvald ledning. Offentliga organisationer är så kallat multifunktionella, vilket innebär att de ska verka för att uppfylla intressen från flera olika intressenter både horisontellt och vertikalt. Det handlar om bland annat politiska direktiv, ledningens riktlinjer, gällande lagstiftning, krav på offentlighet, klientens intressen och likabehandling. (Christensen et al. 2005). Det är bland annat dessa olika intressen som
socialsekreterare måste ta hänsyn till i sitt arbete att handlägga ekonomiskt bistånd till barnfamiljer. Därför blir det intressant att analysera resultatet utifrån olika organisationsteoretiska perspektiv. I det följande kommer en kortfattad beskrivning av de perspektiv jag har använt mig av i analysen av resultatet.
4.1.1. Instrumentella perspektivet
Inom det instrumentella perspektivet beskrivs organisationen som ett instrument eller redskap som hjälper till att uppnå de uppsatta målen. För att lösa olika problem i arbetsvardagen inom en offentlig organisation använder yrkesutövaren målrationella handlingar som syftar till att värdera de alternativ som finns
tillgängliga. Här krävs en avvägning mellan målet eller problemet, vilka möjliga alternativ som finns, vilka konsekvenser som förväntas i förhållande till de olika
alternativen samt ett ställningstagande mellan vilket alternativ som förväntas ge bäst utfall. Detta arbetssätt har sin utgångspunkt i konsekvenslogiken. För att kunna göra en fullständig målrationell bedömning krävs att beslutsfattaren har tillräckligt med information för att göra en sådan bedömning. Denna styrning kan ske både högre upp i organisationsstrukturen och av den enskilde yrkesutövaren inom hens ramar. Med ett instrumentellt synsätt på en offentlig organisation förklaras arbetsuppdelningen genom formell organisationsstruktur.
Arbetsuppgifterna bestäms utifrån vilken position den anställde har och blir således opersonliga. Det spelar ingen roll vem som vid en specifik tidpunkt arbetar på vilken position. Ofta finns även en mycket tydlig hierarkisk
arbetsfördelning som baseras utifrån olika enheter och positioner (Christensen et al. 2005). Min erfarenhet är att socialtjänsten är en organisation som är uppbyggd med olika arbetspositioner med arbetsuppgifter kopplade till den specifika
tjänsten. Vilket beslut ett ärende landar i ska inte vara förknippat med vem som står som beslutsfattare.
4.1.2. Kulturella perspektivet
Inom det kulturella perspektivet talas det om en organisationskultur som baseras på de informella normer och värderingar som finns på den specifika arbetsplatsen. Ofta beskrivs dessa som att de ”sitter i väggarna” och är kollegialt betingat. Handlingslogiken inom detta styrsätt handlar om vad som anses ”lämpligt beteende”. En nyanställd lär sig de informella reglerna genom sina kollegier och organisationens riktlinjer. Även om en organisations styrning sker utifrån
konsekvenslogik och har en vertikal styrning så finns det alltid informella normer och värderingar hur yrkesutövaren ska gå tillväga i olika situationer. Dessa arbetssätt utvecklas och förändras med tiden och påverkas av formella regler. Vid ett beslutsfattande gör den anställde en så kallad matchning för att identifiera situationen och vad som förväntas av beslutsfattaren själv och organisationen i förhållande till den eller det beslutet gäller. Denna matchning sker intuitivt för en med lång tjänstgöring inom organisationen medan det för nyanställda krävs insocialisering i både formella- och kulturella regler (Christensen et al. 2005). Jag upplever att socialsekreterare i sitt vardagliga arbete ofta gör en intuitiv
matchning och att nyanställda inskolas i hur bedömningarna går till på den specifika arbetsplatsen.
4.1.3. Mytperspektivet
Mytperspektivet belyser vikten av de trender och sociala normer som finns i vår samtid. Alla organisationer befinner sig i ett sammanhang och måste förhålla sig till vilka rådande intressen som finns i vår omvärld. Vidare utgår perspektivet från hur organisationen vill framstå i förhållande till vilka trender som ligger i tiden. Organisationens visioner konfronteras med de rådande normer som finns och det är ett ständigt arbete att förhålla sig till dessa och visa att organisationen aktivt arbetar utifrån dem. Genom processen smälter organisationerna in i varandra och dess grundläggande uppgift riskerar att suddas ut. De sociala normer som finns i vår omgivning kallas för myter. Det som blir problematiskt är risken att det bara sker på ytan och djupare in i organisationen så finns dessa sociala normer inte kvar. Risken blir alltså att förändringarna inte sker på en grundläggande nivå och således inte blir tydliga för yrkesutövaren eller andra berörda parter (Christensen et al. 2005). Barns rättigheter och vikten av barnkonventionen kan tänkas vara en samhällelig trend som vuxit sig stark i samhället.
5. Metod
I detta kapitel kommer en redogörelse för de metodologiska överväganden som gjorts i samband med datainsamlingen och bearbetning av den insamlade datan. Vidare presenteras den valda undersökningsgruppen samt genomförandet av intervjuerna.
5.1. Metodval
Uppsatsens syfte har varit att belysa vilken betydelse barnperspektivet har vid beslut om ekonomiskt bistånd, för att analysera hur socialsekreterare beaktar barnets bästa och dokumenterar detta i utredningen. Mitt metodval har stått mellan kvantitativ och kvalitativ metod. Det förstnämnda innebär en insamling av
numeriska data där forskare mäter olika företeelser med en deduktiv syn på sambandet mellan teori och forskning. Kvalitativ metod innebär att vikten istället läggs på ord och att forskaren tolkar dess betydelse (Bryman 2018). Då mitt syfte och frågeställningar har avsett att undersöka socialsekreterares upplevelser av problemet har jag valt att tillämpa en kvalitativ forskningsansats. Som
datainsamlingsmetod har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer, för att kunna lyssna till informanternas berättelser om deras upplevelse. Genom att använda mig av kvalitativa intervjuer får jag som forskare en möjlighet att gå djupare i mina frågor än vad som är möjligt med kvantitativ metod. En annan aspekt är även att det är intervjupersonen som styr samtalet och jag som forskare observerar och analyserar. Genom att låta intervjupersonen styra får jag en så korrekt bild som möjligt av dennes verklighet (ibid).
5.2. Semistrukturerade intervjuer
Jag har valt att använda mig av semistrukturerade intervjuer i syfte att informanterna ska få större frihet att besvara frågorna och således bli mindre styrda (Bryman 2018). Jag har förberett mig inför intervjuerna genom att vara påläst på aktuell forskning i ämnet och haft ett klart syfte och frågeställningar utformande innan jag började med intervjuerna. En intervjuguide (se Bilaga 2) har även tagits fram för att hjälpa mig som forskare att klargöra att mina
frågeställningar är belysta i varje intervju. Frågorna i intervjuguiden är öppna och utformade för att intervjupersonerna ska få möjlighet att beskriva sin egen
upplevelse av den aktuella frågan. Intervjuguidens frågor är utformade för att underlätta att studiens syfte och frågeställningar bli besvarade och ledande frågor är borttagna (ibid). Metodvalet har inneburit att jag samlat in informanternas perspektiv och tankar för att senare tolka innebörden av samtalen (Kvale & Brinkmann 2014). Även om kvalitativ metod har många fördelar är det viktigt att vara medveten om vilka nackdelar metoden kan innebära. Bryman (2018) lyfter den faktor att jag som forskare riskerar att leda informanten i en viss riktning och därmed styr resultatet. En annan viktig del är att det oftast är ett färre antal
intervjuer och inte sällan i ett mindre område vilket leder till att resultatet inte blir generaliserbart i större utsträckning (ibid).
5.3. Urval och tillvägagångssätt
Mina informanter är eller har varit socialsekreterare som arbetat inom området. Då det gäller barnperspektiv och barnets bästa har jag ytterligare avgränsat till informanter som i sitt arbete utrett ekonomiskt bistånd till vårdnadshavare som har barn under 18 år. För att komma i kontakt med informanter valde jag att
kontakta en socialsekreterare där jag tidigare haft praktik. Socialsekreteraren kunde själv tänka sig att bli intervjuad och rekommenderade även två tänkbara informanter som då kontaktades via snöbollsprincipen och som det sedermera blev intervjuer med. Repstad (1999) beskriver snöbollsprincipen som att
intervjuaren får nya informanter rekommenderade av sina intervjupersoner. Detta tillvägagångssätt kan tänkas bidra till ett något mer homogent urval av
informanter. Den sista intervjupersonen kom jag i kontakt med av en slump då en tidigare skolkamrat på eget bevåg frågade om hen kunde tänka sig att bli
intervjuad. Tre av informanterna arbetar på samma socialtjänst. Den fjärde informanten arbetar på socialtjänsten i en annan kommun. Informanterna arbetar inom socialtjänsten i större städer i södra Sverige.
Intervjuperson A har idag inte en anställning som socialsekreterare utan arbetar med ett projekt som syftar till att automatisera ansökningar via en e-ansökan. Däremot arbetar hen fortfarande inom socialtjänsten och arbetade som handläggare på en mottagsenhet fram tills för några månader sedan. Hen har arbetat som socialsekreterare i fyra år på olika tjänster. Även om hen idag inte arbetar som socialsekreterare är hens erfarenheter av stort intresse. Intervjuperson B arbetar som socialsekreterare på en mottagsenhet på samma socialtjänst som A, och hens arbetsuppgifter är att motta ansökningar via telefon. I de fall det
resulterar i en ansökan avgör socialsekreteraren om det förväntas bli ett långvarigt eller kortvarigt behov och utifrån detta tilldelar personen en socialsekreterare på en löpande tjänst eller själv utreder ärendet tillsammans med sina kollegor. Intervjuperson C arbetar också på samma socialtjänst som A och B. Hen är
anställd som förste socialsekreterare men arbetade som socialsekreterare fram tills för några månader sedan. Arbetet som förste socialsekreterare innebär till stor del att finnas där som stöttning och handleda övriga socialsekreterare i ärenden som de behöver hjälp med. En del av detta är att hjälpa sina kollegor med att utreda barnperspektivet och att komma fram till hur stor hänsyn de ska ta till barnets bästa i besluten. Informant D arbetar som socialsekreterare på ekonomiskt bistånd på en löpande tjänst, det innebär att hen har ett antal klienter som hen ansvarar för. Person D tog sin examen i början på 2019 och har arbetat på samma tjänst sedan dess. Före examen har hen även erfarenhet från att ha arbetat inom vuxenvården. Alla de fyra socialsekreterare som jag intervjuat är i åldersintervallet 30 till 35 år.
5.4. Intervjuernas genomförande
Jag har förberett mig inför intervjuernas genomförande genom att ha en ljudinspelare i form av mobiltelefon för att senare kunna lyssna till och
transkribera materialet (Bryman 2018). Alla informanter har själva fått välja plats för intervjuns genomförande. Detta resulterade i att tre av intervjuerna skett på socialarbetarens egna kontorsrum. Den fjärde intervjun ägde istället rum på ett offentligt bibliotek i samma kommun som hen arbetar som socialsekreterare. Att intervjupersonen själv fick välja plats var tänkt att bidra till att de skulle känna sig avslappnade och skapa en känsla av trygghet för att kunna avge så ärliga svar som möjligt (ibid). Intervjun som ägde rum på biblioteket blev något störd av att vi inte fick vara helt ifred, men trots detta upplevde jag att socialsekreteraren vågade prata fritt trots de yttre förutsättningarna. I övrigt flöt alla intervjuer på bra och intervjupersonerna tog för sig och pratade mycket fritt. Jag som forskare hade hjälpmedel i form av en intervjuguide (se Bilaga 2) där jag kunde kontrollera att vi samtalat om alla de frågor som var av intresse. Samtalsämnena avlöste varandra
naturligt under intervjuns gång och intervjuguiden kunde användas som stöd. Varje enskild intervju har haft en tidsåtgång om ca 40 minuter.
5.5. Bearbetning och analys
I direkt anslutning till varje intervju har det inspelade materialet avlyssnats och transkriberats ordagrant. Efter färdigställd transkribering har jag återigen lyssnat igenom intervjun och i samband med detta läst det nedskriva materialet för att lära känna innehållet samt kontrollera att mitt nedskrivna material stämmer överens med ljudinspelningen. Jag har sedan kodat intervjun genom att dela upp texten i korta stycken och utifrån dessa sammanfattat innehållet med ett eller två ord. Efter kodning av texterna har jag sammanställt vilka koder som framträtt och därav har olika teman vuxit fram (Bryman 2018). Mina rubriker i resultatet är baserade på de teman som framkommit genom kodningen. Jag har även valt att analysera mitt material utifrån organisationsteori och tillämpat begrepp från perspektiven på det framtagna materialet.
5.6. Forskningsetiska överväganden
Hänsyn har tagits till de etiska principer som är av relevans för forskningsstudier i Sverige (Bryman 2018). Riktlinjerna har påverkan på studiens genomförande och kvalitet och jag har därför under studiens gång påmint mig själv om vilka krav som finns (Vetenskapsrådet 2017). Efter att jag kommit i kontakt med mina informanter genom snöbollsprincipen skickades en formell förfrågan ut att deltaga i studien tillsammans med mitt informationsbrev (se Bilaga 1). I
informationsbrevet beskrevs bland annat uppsatsens syfte och en beskrivning på vilken urvalsgrupp jag vände mig till. Informanterna blev även informerade att deras medverkan var på frivillig basis och att de när som helst utan vidare motivering kunde avbryta delaktighet i studien. Skriftligt samtyckeskrav (Vetenskapsrådet 2017) från informanternas chef har inhämtats i de fall där intervju skedde på deras arbetsplats. Nyttjandekravet (ibid) har uppfyllts genom att informanterna i informationsbrevet informerats om att det inspelade materialet endast kommer användas i forskningssyfte samt till att transkribera intervjun. Direkt efter avslutad studie kommer materialet att raderas. Konfidentialitetskravet (ibid) har även uppfyllt då de namn- och kontaktuppgifter jag erhållit från mina informanter har förvarats på ett sådant sätt att det bara är jag som haft tillgång till dem. Övriga personuppgifter har inte varit nödvändiga för studiens utformning. För att säkerställa informanternas anonymitet har namn, kön och ort reducerats ur materialet. Informanterna är istället namnade utifrån A, B, C och D, varav den första intervjun som ägde rum är namnad A, den andra B, den tredje C samt den fjärde och sista D. Identiteten på informanterna är inte av intresse i studien och därav utlovades anonymitet. Forskaren har ett ansvar att skydda informanter från skada i samband med deltagande i intervju, genom anonymiteten har detta uppfyllts (ibid).
5.7. Forskarens roll och metoddiskussion
Jag som forskare i denna studie är en kvinna som går min sjätte och näst sista termin på socionomprogrammet. Jag är ny i forskarrollen men har gjort en studie av liknande art tidigare fast i mindre omfattning. Mina tidigare erfarenheter av kvalitativa intervjuer är därmed begränsade. För att uppnå ett gott resultat och genomföra kvalitativa intervjuer av hög kvalitet krävs erfarenhet (Kvale & Brinkmann 2014). Jag som forskare har bara tidigare erfarenhet av ett fåtal
intervjuer vilket jag är medveten om att det kan komma att påverka resultatet. Det är viktigt att vara medveten om kontrolleffekten som innebär att vi som
intervjuledare kan bidra till att styra informanten mot att svara det hen tror att vi vill höra (Larsen 2009). För att undvika detta i största möjlig mån har ledande frågor strukits helt från intervjuguiden. Jag som socionomstudent kan även påverka informanten genom att vi har samma utbildning och att intervjupersonen genom detta tror att jag har en större förståelse än vad jag egentligen har. Att vi har samma utbildningsbakgrund kan även bidra till en känsla av samhörighet med varandra och leda till svårigheter att inneha ett professionellt förhållningssätt som kan vara relevant för att informanten ska ge rättvisande svar på frågorna (Kvale & Brinkman 2014).
6. Resultat och analys
I denna del presenteras en integrerad resultat- och analysdel utifrån min insamlade empiri och utvalda teori. Materialet är uppdelat utifrån olika huvudteman och underteman som framkommit vid bearbetning av materialet.
6.1. Barnperspektivet: ett komplext begrepp
Det första temat som framkommit efter tematiseringen går direkt i linje med uppsatsens syfte och frågeställningar och behandlar frågan hur socialsekreterare definierar barnperspektivet som begrepp. Bilden av barnperspektivets svårhet att definiera blir tydlig när socialsekreterarna har svårt att återge en närmre
beskrivning av begreppets innebörd. En av socialsekreterarna upplevdes ha en tydligare definition och återgav en beskrivning.
”Barnets bästa är ju det som är bäst för barnet. Men att ha ett barnperspektiv
betyder att man ska ha beaktat vad som är bäst för barnet, sen betyder ju inte det att det är det beslutet landar i.” (Intervjuperson C)
Intervjuperson C kan tänkas ha en bredare och djupare kunskap om barn och dess rättigheter då en del av arbetsuppgifterna innefattar att ta fram nya riktlinjer för hur socialtjänsten ska arbeta utifrån principen om barnets bästa. Övriga
intervjupersoner upplevs inte ha samma förmåga. Vid en direkt fråga om vad barnperspektivet och barnets bästa innebär för dem uttrycks en osäkerhet i form av att det är termer som används slentrianmässigt i beslutsmotiveringen.
”Det är väldigt svårt inom ekonomiskt bistånd tycker jag, det är ett begrepp som
vi slänger med ganska mycket.” (Intervjuperson A)
Att barnperspektivet är ett begrepp socialtjänsten verkar ha svårt att definiera i sitt dagliga arbete har påvisats sedan många år tillbaka. IVO (2015) riktar just den kritik som socialsekreterare A själv bevittnar om att det är ett begrepp som slängs in i beslutsmotivering utan närmre förklaring hur eller varför beslutet blev som det blev. Alla fyra socialsekreterare belyser att det finns diskussioner kring barnets bästa och att det finns en gemensam uppfattning på arbetsplatsen hur de ska bedöma utifrån principen. Det var också en tydlig medvetenhet att
barnperspektivet på ett eller annat sätt ska finnas med i alla beslut som direkt eller indirekt rör barn. Socialsekreterarna lämnar en bild av att de inte kan förklara begreppets innebörd. Samtidigt som de upplever att det finns tydliga riktlinjer för hur en bedömning utifrån barnperspektivet ska gå till. Detta sammanhang kan
förstås utifrån den så kallade kulturella handlingslogiken. Socialsekreterarna har tack vare sin yrkeserfarenhet lärt sig hur ärenden där det finns barn med i bilden ska hanteras och bedömas. Inom det kulturella perspektivet talas det om att det växer fram olika kulturer inom organisationer. Hur socialsekreterarna ska tänka och bedöma sina ärenden kan vara något som ”sitter i väggarna” och som de skolas in i genom den specifika organisationskulturen (Christensen et al. 2005). En handlingslogik i form av matchning (ibid) kan vara ett mycket effektivt arbetssätt. Här menar jag att det är befogat att fråga sig om bedömningen blir rättssäker om beslutsfattaren inte har tillräcklig kunskap vad det är beslutet faktiskt grundas på.
6.2. Arbetet med barnperspektivet
Det andra huvudtemat arbetet med barnperspektivet är indelat i fem underteman som framkom vid bearbetning av materialet.
6.2.1. Hur ska barn involveras?
Socialsekreterarna uttryckte en svårighet angående hur barn ska synliggöras i utredningar om ekonomiskt bistånd till vårdnadshavare. De berättar att de ställer frågor om barnen till den som ansöker, men när det kommer till att göra mer än så uppstår en osäkerhet och problematik.
”Vi hanterar ju de vuxnas ansökningar och information utifrån den vuxna. Och
det är utifrån vad den vuxne har gjort eller inte gjort som ofta ligger till grund för beslutet. Där tänker jag att det är svårt med barnperspektivet för att det handlar ju någonstans om att involvera barn. Jag kan inte inta ett barnperspektiv genom att föreställa mig hur det är att vara ett barn utan jag måste ju någonstans prata med barnet. Och där säger vi ju att vi ska involvera barn i beslut som berör dem.”
(Intervjuperson A)
Det verkar inte finnas tydliga riktlinjer för hur pass mycket barnen faktiskt ska involveras eller hur detta ska ske. Socialstyrelsen och Länsstyrelserna (2003) framför det faktum att barn ska höras i förhållande till ålder och mognad, om det inte är möjligt ska socialsekreterare försöka förstå barnets situation utifrån andra med kunskap om det specifika barnet. Näsman (2012) beskriver den skam barn till föräldrar som uppbär ekonomiskt bistånd kan uppleva. Alla de intervjuade
socialsekreterarna verkar vara skeptiska för att barn ska medverka i större utsträckning på till exempel möten.
”Men sen är det ju så att vi blandar helst inte in barn så mycket. Vi vill helst inte
ha barn i våra besöksrum för att barn ska inte behöva fundera på föräldrarnas ekonomi. (…) Det har hänt att någon elvaåring har hängt på och de förstår väldigt mycket i den åldern. Ibland är det jobbiga saker vi måste prata om och det är inte alltid okej. Man håller tillbaka lite för man vill inte ge barnet en negativ upplevelse.” (Intervjuperson D)
Socialsekreterarna är fullt eniga om att barnets situation ska uppmärksammas i utredningen på ett eller annat sätt. Det vanligaste är att socialsekreteraren i
samband med möte med klienten frågar vårdnadshavaren om barnet. De beskriver att de i samband med ansökan på möten med klienten brukar fråga hur barnen trivs i skolan, om allt är bra hemma eller om det finns någonting annat att berätta om barnet. Samtidigt framförs att socialsekreteraren inte kan veta om personen talar sanning, men att det åtminstone brukar ge en magkänsla.
” Men man får alltid en känsla om det är bra. Vi får ju inte utreda mer än vad som
krävs, vi kan ju inte starta en barnutredning.” (Intervjuperson D)
De uttrycker även att det blir svårt att utreda barnet då de vid oro istället ska göra en orosanmälan, så ansvarsfördelningen är inte helt självklar. Inom instrumentell handlingslogik talas annars ofta om att arbetsuppgifterna blir givna i förhållande till ens titel och position (Christensen et al. 2005). Jag upplever inte att så är fallet i denna situation vilket bidrar till att det uppstår oklarheter kring
arbetsuppgifterna. Socialstyrelsen och Länsstyrelserna (2003) beskriver att barn bör bli hörda i samband med behovsbedömningen. Däremot förtydligas inte hur pass mycket eller på vilket sätt. Enligt min mening leder bristen på klara direktiv till oklarheter för socialsekreterarna i sin bedömning av hur barnet ska involveras i föräldrarnas ansökningsprocess. Faktorer som barnets boende, umgänge, hälsa och mående samt fritid är sådant som socialsekreterare bör lägga vikt vid en helhetsbedömning av barnperspektivet och vad som kan förväntas vara barnets bästa (ibid).
6.2.2. Barnets bästa vid hyresskulder och nödbistånd
Det andra deltemat handlar om vilken tyngd socialsekreteraren lägger på barnets bästa de fall en barnfamilj är på väg att vräkas på grund av obetald hyresskuld. Alla fyra intervjupersoner var eniga om att det fanns en primär situation där barnperspektivet brukade påverka ett beslut och barnets bästa väger tyngre än rätten till bistånd. Det gäller när en barnfamilj är i ett nära skede att bli bostadslösa till följd av obetald hyresskuld. Där var alla överens och
socialsekreterare utmålade samma scenario i direkt relation till frågan oberoende av varandra.
”Enda gången vi tar hänsyn till barnperspektivet är ju vid hyresskuld. Är det barn
med så kommer vi i större utsträckning försöka lösa det för att barnen inte ska bli hemlösa. Men det är typ enda gången jag upplever att barnperspektivet verkligen förändrar någonting.” (Intervjuperson B)
I många andra situationer brukar barnperspektivet och barnets bästa inte leda till ett förändrat beslut. Men just i dessa fall har det i princip blivit policy att
kostnaden ska beviljas med anledning av barnperspektivet och principen om barnets bästa. Däremot återgavs en väldigt intressant tanke från en av
socialsekreterarna där hen förklarade att det internt kanske snarare handlar om ett ekonomiskt perspektiv istället för hänsyn till barnets bästa.
”Skulle vi stå i en situation där en familj håller på att bli vräkt på grund av en
hyresskuld så går vi ju lättare in och tar den skulden om det finns barn med i bilden. Men det som är intressant där också är ju att vi internt, det skriver vi ju inte i beslutet, men det vi internt bollar mellan varandra är ju med att vi vill ju inte ha en barnfamilj på gatan för det kommer kosta mycket mer att ge dem ett boende som kostar 50 000kr i månaden än att bevilja en hyra. Så vi ser ett ekonomiskt perspektiv på det utifrån våra perspektiv, inte utifrån barnet” (Intervjuperson A)
Socialsekreteraren gör en koppling till att barnets bästa väger tyngre vid hyresskuld hos en barnfamilj kanske egentligen grundar sig på en ekonomisk fråga. Att det helt enkelt skulle bli mycket dyrare att ge ett avslag som leder till en
bostadslös familj som sannolikt kommer återkomma till socialtjänsten fast med ett mycket större och mer omfattande behov än om de får hjälp med sin hyresskuld. Efter att detta framkom under första intervjun valde jag att ställa frågan om det i samband med dessa beslut kunde föreligga ett ekonomiskt perspektiv. I viss mån kan man kanske hävda att jag ställt en ledande fråga om en ekonomisk förklaring men å andra sidan ville jag undersöka om de andra intervjupersonerna höll med om att det fanns en ekonomisk aspekt av detta också. Svaren tyder på att den ekonomiska aspekten för socialtjänsten faktiskt hade en betydelse.
Socialsekreterare D som arbetar inom en annan kommun målar upp samma bild där en eventuell placering av hemlösa barn skulle leda till skyhöga kostnader. En annan problematik som hen nämner är att det i princip inte finns några boenden. Därför är det viktigt att hjälpa dessa familjer redan innan det går så lång. Vidare berättade socialsekreterare D att hen inte upplevde någon större skillnad mellan familjer med barn eller de som inte hade barn. De brukar i princip alltid gå in och bevilja bistånd för att personen inte ska bli av med sin bostad då det istället riskerar att leda till än större och mer omfattande insatser. Min slutsats blir att det ekonomiska perspektivet i kombination med bostadsbrist har stor betydelse för besluten.
Något som diskuterades i de flesta intervjuerna var även frågan vad som beviljas vid ansökan om nödbistånd. Intervjuperson A, B och C arbetar på samma
arbetsplats men hade trots detta olika uppfattningar om hur rutinerna såg ut. Tidigare hade barnfamiljer som beviljats nöd fått en full riksnorm utbetald för varje barn. Efter en översyn av rutiner i syfte att alla människor inom samma stad ska få en bättre likabehandling hade nu denna rutin tagits bort, och numera
beviljades enbart livsmedel även för barnen. Intervjuperson B menade att detta nu var helt borttaget, och det var bara i mycket sällsynta fall som hela riksnormen beviljades. Undantag kunde vara vid till exempel våldsfall där en familj hastigt tvingats lämna och inte hade något mer än kläderna på kroppen. Intervjuperson C menade att det numera i varje fall skulle göras en individuell bedömning utifrån principen om barnet bästa och vilka behov som fanns.
”Så man har inte tagit bort det vill jag förtydliga, man har lagt ansvaret på
socialsekreteraren att utreda barnets bästa. För att det är ju inte så att om till exempel vi avslår en hel period, men vi bakåt i tiden ser att barnen har fått riksnorm och de har fått allting, då kommer det inte ge några allvarliga sociala konsekvenser om de bara får nöd en månad.” (Intervjuperson C)
”Det är det här jag menar, att det är inte så lönt att ha en egen åsikt för om jag
tycker att barnen behöver någonting, eller vi ska tänka på barnen, har vi bestämt att vi ska ge dem livsmedel istället för riksnorm då är det så.” (Intervjuperson B)
Riksnormen är en formell riktlinje som bestäms på hög nivå för att verka som schablon för vad de olika socialtjänsterna i landet ska bevilja till personer som ansöker om försörjningsstöd (Socialstyrelsen 2018). Även om det bara är en riktlinje används riksnormen i det praktiska arbetet som regel. Inom instrumentell handlingslogik förklaras att arbetspositionen inte är personlig utan är knuten till de arbetsuppgifter och riktlinjer som finns. Kontentan av det blir att ett beslut ska få samma utfall oberoende av vem som innehar beslutsfattandet (Christensen et al. 2005). Jag upplever att information angående vilka riktlinjer socialsekreterare inom den specifika socialtjänsten har att förhålla sig till tenderar att brista. Det blir tydligt när två nära kollegor har vitt skilda syn på hur ett ärende ska handläggas.
Vidare menar jag att det blir en fråga om rättssäkerhet. Med anledning av
socialsekreterarnas olika syn på hur ärendet ska hanteras kan beslutet antas variera beroende på vem som är beslutsfattare, vilket resulterar i att rättssäkerheten i så fall brister.
6.2.3. Vårdnadshavares ansvar för barnet
Socialsekreterarna belyser föräldraansvaret som en primär faktor för att besluten många gånger inte landar i vad som skulle vara barnets bästa. Även om
socialsekreteraren utreder barnperspektivet och beaktar vad som är barnets bästa så landar det i de allra flesta fall i ett avslag med motivering att det är
vårdnadshavarens ansvar att sörja för barnet. Intervjuperson C betonar att föräldraansvaret är instiftat i socialtjänstlagen och barnkonventionens artiklar. Vidare menar hen att det finns mycket de som socialsekreterare kan göra för föräldrarna även om det blir ett avslag på ansökan. Hen beskriver att de inte får släppa föräldrarna utan att ha gett dem någon form av information eller möjlighet till att inte hamna i samma situation igen.
”Men föräldraansvaret sträcker sig, även om man typ träffar någon och såhär du
har ju ingen koll och du betalar inte din hyra och du verkligen skiter i, verkligen aktivt skiter i att ta hand om saker. Så är det ändå föräldraansvaret fram tills att de är typ fysiskt inkapabla att klara av det. Det är lite samma sak som jag upplever från boendeenheten där föräldrarna är skyldiga att fixa, men barnen står på gatan, ja men det är föräldrarnas ansvar. Föräldrarna kanske inte ens kan svenska, det är föräldrarnas ansvar. Att det liksom, det sträcker sig över det mesta.” (Intervjuperson B)
Intervjuperson B uttrycker en större frustration över att föräldraansvaret är så pass långtgående och att detta även påverkar på flera plan än det ekonomiska.
Socialsekreteraren uttrycker att så länge en vårdnadshavares ansvar för barnet väger så tungt så kan de i sitt arbete utreda barnperspektivet och uttrycka barnets bästa i sina beslutsmotiveringar, men det kommer i slutändan inte göra någon skillnad för beslutet då föräldraansvaret anses väga tyngre. Här finner vi återigen en skillnad på socialsekreterarnas upplevelser av deras arbete trots att tre av dem arbetar på samma arbetsplats. Intervjuperson A, B och C är alla tre i samförstånd att föräldraansvaret är mycket långtgående och står över det mesta, men det är bara intervjuperson B som uttrycker detta som problematiskt. Intervjuperson D som arbetar på en annan socialtjänst uttrycker föräldraansvaret lika långtgående som övriga informanter. Jag frågade alla socialsekreterarna hur föräldraansvaret bedömdes och fick till svar att det är mycket långtgående och sträcker sig över rätten till bistånd. Här gör jag en koppling till det kulturella perspektivet
(Christensen et al. 2005) och funderar över om även detta är en kulturell norm på arbetsplatserna. Jag upplevde att socialsekreterarna i samband med ansökningar som involverar barn med hjälp av sin kunskap gör en matchning (ibid) och därav vet vart gränsen går gällande föräldraansvaret och socialtjänstens ansvar. I övrigt finns det ingen uttryckt specificerad gräns för var denna brytpunkt sker.
6.2.4. Barnkonventionen
Då barnkonventionen blir implementerad i svensk lagstiftning januari 2020 var det av intresse att fråga socialsekretera om de upplevde någon förändring eller förberedelse inför konventionens realisering. Intervjuperson D som arbetat på sin arbetsplats i knappt ett år uttryckte att hen inte hade någon uppfattning huruvida barnkonventionens intåg bidragit till förändringar på hens arbetsplats. Däremot
berättade hen att det pratades mycket om på vilket sätt barn skulle involveras i utredningarna. Socialsekreterare C berättade att de på arbetsplatsen och tillsammans med andra socialtjänster har arbetat med implementering av barnkonventionen hela 2019. Arbetet syftar till att barnet ska synliggöras redan från första steget in i socialtjänsten när mottagsenheten mottar en ansökan om ekonomiskt bistånd från en vårdnadshavare. Intervjupersonen uppger att de redan idag är bra på att synliggöra barnen men att det fallerar under tidens gång, när en familj har varit aktuella i flera år riskerar barnen att bli bortglömda i hushållets utredning. I samband med de nya rutinerna kommer det finnas en standardiserad rubrik som ska stå med i besluten även om det gäller en klient utan barn. Genom att alltid ha rubriken i utredningen påminns socialsekreteraren och barnet ska således inte glömmas bort. Det är tänkt att rubriken ska uppdateras var sjätte månad vilket innebär att socialsekreteraren antingen måste prata med
vårdnadshavare om barnet, prata med barnet själv eller med en annan person som har god kännedom om barnet. Vidare har en riktlinje tagits fram hur
socialsekreterarna kan beakta barnets bästa vid beslut om ekonomiskt bistånd och hur de kan säkerställa att detta faktiskt har gjorts. Det framkommer i samtalet med socialsekreterare C att det är mycket som är på gång i samband med att
barnkonventionen blir lag och barnets skydd och rättigheter blir ännu tydligare. Chefer, förste socialsekreterare och socialsekreterare har på socialtjänsten som informant A, B och C arbetar på fått mycket utbildning och information i frågor som rör barnperspektiv och barnets bästa enligt person C. Intervjuperson B har däremot en annorlunda uppfattning hur betydelsefull utbildningen har varit. ”Vi har haft en workshop, typ en hel eftermiddag där vi kollade igenom artiklar
med barnkonventionen och diskuterade och så vidare. Så det har ju liksom, men det är ju också det, artiklarna i barnkonventionen är ju på något sätt helt meningslösa för mig för att de är jättebreda och de är jätte tolkningsbara, så då är frågan, hur gör vi konkret? Vi måste verkligen ha någonting konkret annars är det ganska meningslöst egentligen. Sen så är det alltid bra att lyfta, man kan ju inte säga att det är negativt men det blir lite falskt.” (Intervjuperson B)
Socialtjänsten som A, B och C arbetar på verkar göra just det som enligt forskning (Lundy et al. 2013) visar ge goda resultat vid en implementering av
barnkonventionen. Det krävs utbildning och en ökad medvetenhet om
konventionen och dess artiklar för att kunna förverkliga innehållet (ibid). En start på detta kan vara att diskutera artiklarnas innehåll. Däremot riktas även samma sorts kritik som intervjuperson B syftar på, att artiklarna är vida och svåra att konkretisera. Grahn-Farley (2019) talar om den svårighet som finns med att tyda artiklarnas innehåll. Framförallt artikel tre som stadgar principen om barnets bästa där det saknas en vedertagen definition om vad begreppet faktiskt innebär. Här går det att fundera över om barnkonventionens och barns rättigheter är en form av samhällelig myt som Christensen et al. (2005) talar om. Jag uppfattar att barns rättigheter de senaste två årtiondena har tagit allt större plats i samhällsdebatten och inom organisationer som till exempel socialtjänsten. Det har lagts ned stort arbete att hitta riktlinjer och arbetssätt så att barnperspektivet ska bli en rutin i alla beslut som rör barn (Socialstyrelsen 2015). Min fråga blir därmed hur genuint detta arbete är? Socialsekreterare B uttrycker en frustration över den betydelse som läggs vid utredning av barnperspektivet. Hen menar att det talas mycket om barnperspektivet, det är högaktuellt just nu och alla ska arbeta med att utreda det mer. Men i praktiken blir det ingen skillnad för de får inga konkreta direktiv eller möjligheter att låta barnets bästa väga tyngre. Socialsekreteraren upplever det som
