Barns språkbruk - En studie om hur barns grundvärderingar lärs in genom interaktion ur ett genusperspektiv


 Barn – unga – samhälle

Examensarbete i Barndom och lärande

Barns språkbruk

En studie om hur barns grundvärderingar lärs in genom

interaktion ur ett genusperspektiv

Children’s parlance

A study about how children´s fundamental values is taught thru interaktion seen thru a gender perspective

Lovisa Arkenlund

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Robin Ekelund Slutseminarium 2019-05-14 Handledare: Susan Lindholm

Förord

Under höstterminen 2016 fick jag, inom ramen för förskollärarutbildningen, tillfälle att genomföra en mindre etnografisk studie av barns interaktion i samband med barns fria lek. Under arbetet kom jag att reflektera över barns och pedagogers språkbruk. Funderingarna kring barns förhållande till språkbruk engagerar mig och jag såg därför detta examensarbete som en möjlighet att ytterligare fördjupa mig inom ämnet ur ett genusperspektiv med fokus på hur förskolan skulle kunna öka likvärdighet genom ett medvetet språkbruk.

Jag vill tacka pedagogerna och min handledare Ingrid Lundgren på förskolan där jag har genomfört mina observationer och intervjuer, och deras positiva och hjälpsamma inställning gentemot mig som har varit en förutsättning för studiens genomförande, och har även bidragit till att öka mitt intresse för ämnet språkbruk ytterligare. Jag vill också tacka min handledare Susan Lindholm på Malmö högskola för stöd och värdefulla råd.

Abstract

Forskningsstudiens syfte är att belysa hur samspelet i leken mellan flickor och pojkar, samt interaktionen mellan förskolans personal och barn, kan utveckla barns språkbruk ur ett genusperspektiv, och hur det sociokulturella kapitalet påverkar kommunikation och samspel hos både barnen och förskolepersonal.

Följande frågor har undersökts:

• Hur urskiljs barns värderingar genom språkbruket beroende på kön?

• Vilka faktorer går att finna i barns lek och interaktion sett ur ett sociokulturellt och ur ett genusperspektiv?

Studiens teoretiska ram utgörs av ett barndomssociologiskt perspektiv. Barnens samspel har studerats med hjälp av interaktionsteori, lekteori och speglingsteorin. Jag har använt mig av kvalitativ forskningsmetod och det empiriska materialet utgörs primärt av observationer av barnen i fri lek, och intervjuer av mindre grupper tillsammans, där jag inkluderade barnen genom mindmaping.

Studiens resultat visar att barns samspel vid fri lek och interaktion, kan ta sig uttryck där språkbruket och förväntningar på kön är tydligt inlärt hos både flickor och pojkar. Studien har genom kvalitativa intervjuer med barn i åldern tre till sex år, visat hur förväntningar på kön reproduceras genom språkbruk och spegling av samma kön. Resultatet visar också att barn utvecklar sitt språkbruk och kommunikation tillsammans med andra genom interaktion och spegling utifrån perspektiven makt, kultur och kön.

Det uppmärksammades att en stor del av barns kommunikation sker på fler sätt än det verbala, barnens kommunikation skedde till stor del genom mimik, gester och kroppsspråk som en förstärkning på barns position. Vidare har studien visat att både hem- och förskolemiljön utgör en stor roll för barnens språkbruksutveckling när det gäller värderingar.

Nyckelord

Innehållsförteckning

Förord ...2

Abstract ...3

1.Inledning ...6

1.1. Problemformulering och syfte ...7

1.2. Studiens upplägg ...8

2. Tidigare forskning ...10

2.1 Familjens differentiering och förändring genom språkbruk ...10

2.2 Pedagogernas syn och förhållningssätt i förskolan beroende på kön ...11

2.3 Att formas till pojke eller flicka ...11

2.4 Genusmönster konstureas av både barn och lärare i förskolan ...12

3. Teoretisk förankring ...14

3.1 Spegelstadiet ...14

3.1.2 Symbolisk interaktion ...14

3.2 Leken som lärprocess ...15

3.2.2 Barns lärande ...15

3.2.3 De signifikativa andra ...16

3.2.4 Kommunikation ...16

3.3 Genusperspektiv ...17

3.3.1 Genusmedvetenhet ...17

3.3.2 Jämställdhet genom språkbruk ...18

4. Metod och tillvägagångssätt ...19

4.1 Metodval ...19

4.2 Urval ...20

4.2.1. Genomförande ...20

4.2.2. Analysbeskrivning ...21

4.3 Etiska regler ...22

5. Resultat och analys ...23

5.1. Resultat intervju ...23

5.1.1 Färgval på kläder ...23

5.1.2 Lekval utifrån kön ...24

5.1.3. Barnens val av vuxenyrke ...27

5.1.4. Val av kompis och lekar i första hand ...28

5.1.5. Maktfördelning ur ett genusperspektiv vid barns fria lek ...30

6. Diskussion och slutsats ...33

6.1. Barnens kroppsspråk, mimik och tonläge vid interaktion ...33

6.2. Vuxna som budbärare av normer genom språkbruk och vid interaktion ...34

7. Slutsatser ...36 8. Referenser ...38 9. Bilagor ...42

1.Inledning

Med anledning av att begreppen flickaktig och pojkaktig fortlever vill jag studera vad som kan ligga bakom denna reproduktion. Jag tänker tillbaka till min förra praktik, där uppmärksammade jag en liten flicka på tre år som precis hade gått över till stora avdelningen. Hon var en flicka som jag fördomsfullt skulle kunna använda uttrycket pojkflicka. Flickan fick ärva sin storebrors kläder och hade inte visat att hon hade en tanke om att det skulle vara något fel i detta. Efter bara ett par månader på stora avdelningen så började flickan vägra långbyxor. Nu var det klänningar och färgerna rosa och lila kläder som gällde.

Flickans pappa visade att han var upprörd och det kom fram att det var fokus på kläder på flickans nya barnavdelning, vilket även jag observerade. Där fanns en pedagog på avdelningen som var mycket flickig i sin klädsel och som ofta uppmärksammade flickornas klädsel på avdelningen. När en flicka, i hennes tycke, hade på sig en söt klänning så uppmärksammade pedagogen detta med - Åhhh, vad söt du är idag i din klänning. Flickorna fick inte ta emot den uppmärksamheten när de bar långbyxor. Jag tog upp denna observation med min dåvarande handledare, hon hade själv uppmärksammat detta fenomen.

Flickan hade på bara några få månader på grund av samspelet med de andra på avdelningen, uppmärksammat att färgerna rosa, lila och rött var de färger de fick komplimanger och uppmärksamhet för. Om flickan hade kjol och klänning på sig, blev även hon mer uppmärksammad, och började vägra att klä sig i sin äldre brors ärvda kläder.

Frågan om förskolans pågående arbete med att skapa likvärdighet är betydelsefull eftersom förskolan är där början av det livslånga lärandet tar sitt första steg enligt det svenska utbildningssystemet.

Jag ska undersöka genom observationer av flickor och pojkar mellan 3 - 6 år i förskolan, i deras fria lek, observera både deras val av lekar och deras språkbruk de använder till varandra vid interaktion. En persons språkbruk visar personens värderingar och kompetens, en form av framställningsätt av personens kunskap och bildning. Ord är inte bara ord. Ibland missförstår vi varandra för att vi uppfattar orden olika. Genom vårt språkbruk kan man allt som oftast läsa av vårt sociokulturella kapital.

Jag har genomfört fem gruppintervjuer på en montessoriförskola med barnen kring bland annat värderingar, fostran i hemmet, ramar för makt vid lek, leken på förskolan och bakgrundsförutsättningar för leken, i respektive grupp. Studien tar sin utgångspunkt i ett barndomssociologiskt perspektiv som lyfter fram att barndomen ses som en social konstruktion. Hur barndomen påverkas och förändras av tid och rum genom föräldraidentifikation och att barn är medskapare av sin egen barndom (Halldén, 2007). Jag vill studera hur vi genom genus påverkar språkbrukets makt vid interaktion.

Med bakgrund av detta, ser jag det som både intressant och angeläget att undersöka hur barn agerar och samspelar när de samtalar och interagerar med varandra. Jag är nyfiken på om jag kan urskilja förändringar över tid inom jämställdhet och likvärdighet. Detta genom de frågeställningar jag har till barnen som jag genom observation av deras språkbruk, mimik och kroppsspråk vill försöka analysera. Eftersom barn lär sig och speglar sina värderingar främst i den fria leken och genom leken, enligt Läroplan för förskolan Lpfö98 (Skolverket, 2010), är min studie av grundläggande betydelse för förskolans verksamhet.

Utbildningsdepartementet säger att alla som verkar i förskolan ska synliggöra de grundläggande värden som finns i skollagen och denna läroplan och tydligt ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på barnen, bidrar till att skapa flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan har till uppgift att motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar i förskolan ska ha samma möjligheter att pröva samt utveckla förmågor och intressen utan några begränsningar utifrån stereotypa könsroller. (SKOLFS 2010:800)


1.1. Problemformulering och syfte

Forskningsstudiens syfte är att belysa hur interaktionen mellan flickor och pojkar och mellan förskolans personal, kan utvecklas genom språkbruk med ett ökat genusperspektiv.

Mina frågeställningar är;

• Vilka faktorer går att finna i barns lek och interaktion sett ur ett sociokulturellt och ur ett genusperspektiv?

Min utgångspunkt är att studera hur flickors och pojkars blivande kan se ut genom att studera deras språkbruk vid interaktion.

Jag vill bland annat titta på maktfördelning mellan barnen i leken. Observera synen på makt (produktion och begränsning, positioner) och påverkningsmöjligheter om du är flicka eller pojke i leken. Hur detta påverkar barnen i deras samspel, samtal och interaktion med varandra.

Jag utgår ifrån Meads teorie att ett barns språkbruk påverkas och lärs in genom sina betydelsefulla andra genom deras interaktion. Både i det tysta språket såsom kroppsspråk, mimik, tonläge och deras värderingar som styr språkbruket. Språkbruket kan även styras av barnets äldre släktingar genom deras arv som de för vidare (Bauman & May, 1990, 2001). Jag ser det som relevant för ökad jämställdhet i ett jämlikt och likvärdigt samhälle att försöka identifiera rådande maktstrukturer samt studera både den manliga och kvinnliga dominansen och hur de påverkar varandra. Även att se om detta visar sig redan hos små barn genom deras språkbruk. Detta kan leda till en ökad medvetenhet i vårt sätt att uppfostra pojkar och flickor i förskolan vid interaktion genom språkbruket.

Jag har för avsikt att utföra en empirisk studie av flickors och pojkars språkbruk genom leken mellan pojkar-pojkar, flickor-flickor, pojkar-flickor. Genom litteraturstudier, kvalitativa intervjuer och observationer hoppas jag på att få svar på mina frågor.

1.2. Studiens upplägg

Mitt första kapitel handlar om tidigare forskning där jag tar upp en förförståelse om hur vi formas in som flickor och pojkar ur olika tidsepoker ur ett genusperspektiv och hur detta påverkar den tid vi lever i. Därefter kommer ett kapitel om hur barns leksignaler och koder skapar mening för barnen i deras formande av sig själv och hur viktig denna del är på förskolan för barnets känsla av likvärdighet. Jag har därefter valt att föra fram Lev S Vygotskys teori som lyfter fram leken i relation till socialisationsprocessen, för att skapa förståelse för de tidigare teoriernas syfte för studien (Kärrby, 1989). Detta följs av mitt huvudtema, interaktion, hur den skapar mening för vårt språkbruk och hur vi genom

språkbruk speglar vår omgivning av betydelsefulla andra samt fångar upp signaler till den värdegrund vi tar till oss att orientera oss inom.

Jag går över till att tala om genusbegreppet och hur jämställdhet skapar mening i både språkbruk och bemötande beroende kön. Jag lyfter fram G H Meads (Bauman & May, 1990, 2001) begrepp betydelsefulla andra, om hur vi skapar vår identitet i kommunikationen via dialoger, språket och då inte enbart i orden vi talar utan också hur vi definierar oss.

Kapitlet som följer handlar om metoden jag använt mig av i studien. Därefter är det resultat och analys där jag beskriver det jag kommit fram till genom min studie. Jag avslutar med diskussion och slutsats, där jag knyter ihop mitt arbete.

2. Tidigare forskning

2.1 Familjens differentiering och förändring genom språkbruk

Margot Bengtsson (2001), genusforskare och psykolog, har genomfört en jämförelsestudie om hur föräldraidentifikationen såg ut 1959 – 1993. Denna handlar om maktförhållanden i barnets ursprungsfamilj. Dåtid visar att den som hade mest makt i familjen vid de flesta frågeställningar var mannen och över tid förändrades detta för att minska och bli mer jämställd.

Studien tar upp frågeställningar där unga fått berätta om vem de upplevde sig mest lik av föräldrarna. Hur denna identifikation har förändrats över tid beroende på utbildning och ökad medvetenhet om likvärdighet. Det som lyfts fram är hur samhällsbilden skapar denna förändring genom hur upplysta barn och unga blir genom utbildning. Från att ha uppgett att de unga identifierade sig med samma kön, flickan med sin mamma och pojken med sin pappa, det vill säga bli som sin mamma och bli som sin pappa, så har denna bild förändrats över tid till att inte vilja bli som sin mamma eller pappa. Utan istället bli sig själv genom olika frigörelser där jämställdheten utmanats.

Bengtssons (2001) studie visar hur det forskats kring frigörelse i föräldrarollerna ur ett maktperspektiv. Det som lyfts fram är hur familjens differentiering och förändring av sitt maktsystem och hur förändringarna kan uppfattas genom språkbruk. Hur föräldrar talar till sina barn och hur barn talar genom en spegling av föräldrarnas språkbruk till andra barn vid interaktion på förskolan, reproducerar eller skapar nytt förhållningssätt.

Denna sociokulturella påverkan som Bengtsson (2001) tar upp i sin studie, är den sista undersökningsgruppen relevant för min studie. De föddes i slutet av 70-talet och är de som är dagens föräldrar som lämnar sina barn på dagens förskola. Det är de sena 70-talisterna som är föräldrar till de barn jag observerat, intervjuat och studerat. Dessa föräldrar har vuxit upp med föräldrar som båda varit förvärvsarbetande att identifiera sig med. De har vuxit upp i familjer som Bengtsson (2001) anger som en demokratisk familjetyp, tvåkarriär/ tvåförsörjarfamiljen, då majoriteten av 70-talistbarnen har i någon form varit i barnomsorg utanför familjen före skolstart. Här uppfattas då mamman som den dominerande föräldern, ansvarig för barnens uppfostran och pappan något mer närvarande i familjen. Denna tidigare

forskning skapar en förståelse för att det är dessa barn från sent 70-tal som idag är vuxna föräldrar som lämnar sina barn på förskolan.

2.2 Pedagogernas syn och förhållningssätt i förskolan beroende på kön

I en spansk studie av Maria Del Carmen Rodriguez (2006) letar hon svar på om förskollärares språkbruk och förhållningssätt är olika beroende på barnets kön. I Rodriguez (2006) studie gjordes observationer av förskolläraren som visade att förhållningssättet gentemot barn var olika beroende på om det var en pojke eller en flicka. Detta var personalen inte medvetna om och fick se inspelat material vid studiens slut.

Resultatet av studien visade även att vid flera tillfällen att flickorna var mer hjälpsamma mot pedagogerna. De ville anta en ”mammaroll” tex hjälpa de yngre barnen med påklädning. Detta ansåg förskollärarna bero på att flickorna hade internaliseras en social roll relaterat till sitt kön (Rodriguez m.fl, 2006)

I studien kan man också läsa om barns olika lekaktiviteter och hur de i dessa aktiviteter visa på olika könsrollsbeteende. Flickorna lekte ofta med dockor och lekte mammor. Pedagogerna menade att detta mest troligtvis berodde på att kvinnan i hemmet var omsorgstagaren och att det även dominerades i förskolan av kvinnor. Därför blir de både kvinnorollerna naturliga förebilder för barnen, speciellt då flickor.

I studien framgick det även att pojkar och flickor ofta valde att leka i separata grupper. Pedagogerna menade på att vid yngre ålder kunde pojkarna delta i ”familjelekar” men vid lite äldre ålder i förskolan slutar de att delta i de ”feminina lekarna”.

Rodríguez, Peña, Fernández och Viñuela (2006) menar att pedagogernas uttalanden emellertid påvisar föreställningar om skillnader mellan feminina, respektive maskulina beteenden.

2.3 Att formas till pojke eller flicka

I Christian Eidevalds avhandling: Det finns inga tjejbestämmare: att förstå kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek (2006) observerar Eidevald förskolebarn och förskollärarpersonal. Han observerar barnen i deras lek och i andra situationer så som samlingen, han observerar pedagogerna i sitt språkbruk till barnen och vad som skiljer personalen i deras tilltalsätt och sätt att vara till barnen utifrån barnens kön. I Eidevalds avhandling kan man läsa att resultatet visar att i många situationer bemöts flickor och pojkar

könsstereotypiskt av pedagogerna. Pedagogerna agerar utifrån föreställningar om pojkar och flickor som homogena grupper (Eidevald, 2009)

Eidevald menar att om pedagogerna tilltalar barn olika utifrån kön, eller har olika förväntningar på barn utifrån kön härrör från socialt och kulturellt skapande normer och att detta medverkar till att stereotypa könsmönster förstärks i förskolan istället för att utmanas (2009).

”vi föds till fickor och pojkar och vi görs till fickor och pojkar”

Eidevald menar också att om förskollärarna utgår ifrån olikheterna mellan könen leder detta till att de blir styrande för ett olikartat bemötande mot barnen och detta kan resultera i att såväl en dominerande attityd hos pojkar förväntas och accepteras som hos flickor en underordnad attityd i förskolan (2009)

2.4 Genusmönster konstureas av både barn och lärare i förskolan

Eva Ärlemalm-Hagsér och Ingrid Pramling lyfter fram i sin studie: Många olika

genusmönster existerar samtidigt i förskolan (2009), att många olika genusmönster

samverkar samtidigt i förskolan.

Deras resultat visar på hur olika könsmönster kommer till uttryck i förskolans vardag. De lyfter fram förskolans sociala praktik om hur barns och förskollärares meningsskapande genom handling och språkbruk är centrala aspekter i barns lärande. De talar om rollövertagningar som påverkas av både historiska, samhälleliga och kulturella sammanhang i förskolan. Deras mest betydelsefulla resultat från studien visar att genus konstureas av både barn och lärare i förskolan och att barn själva är nyskapande och utmanande.

I sin studie har de använt sig av fyra olika tema för att skapa förståelse för sitt resultat, särskiljande, beständighet, gemenskap och gränsöverskridande. Dessa fyra teman synliggör olika genusmönster vilka de fann existerar samtidigt i förskolan.

Förskolan är en institution som är en socialisationsaktör i samhället, därför blir det avgörande när forskare studerar hur konstruktioner av genus visar sig och kommer till uttryck i barnens vardagliga lek och lärande (2009). Deras resultat visar vidare att språk och sociala handlingar som är kopplat till genusstrukturer, ännu vid deras studie var i sin linda i forskningsfältet.

Ärlemalm-Hagsér och I Framling Samulesson vill i sin studie synliggöra att genusrelaterade strukturer, behöver en fördjupad kunskap om hur förskolan som socialisationsaktör utvecklar det barnpedagogiska forskningsfältet för utveckling och lärande.

3. Teoretisk förankring

I detta kapitel kommer jag att lyfta fram de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för min studie, och som även ligger till grund för min analys. Hur de synliggör mina frågeställningar och skapar en ökad förståelse för de olika begreppen om hur språkbruket formas genom interaktion, genus, kultur och spegling. I ett större sammanhang är min intention att det kan skapa en ökad medvetenhet om hur våra fördomar reproduceras genom det språkbruk som personalen använder på förskolan. Hur en ökad medvetenhet om sitt språkbruk ur ett genusperspektiv, kan öka upplevelsen av likvärdighet vid interaktion.

3.1 Spegelstadiet

Lacan (1996) talar om spegelstadiet som en utformning av jagets funktion hos barn och hur barn genom att se och lyssna lär sig och speglar det som utspelar sig för dem. I första hand från sina nära och sina föräldrar. Spegelstadiet handlar också om att barnet skapar ett socialt jag, genom sina betydelsefulla andra. Hur barnet kultiveras från natur till att förfinas genom spegling och härmning.

Det som Lacan (1996) kallar för den imaginära identifikationen är den som barnet genom ett begär riktar mot den andra personen för att på detta sätt få bekräftelse av sin egen självkänsla (Lacan, 1996, s. 79). ”Genom att identifiera sig med en gestalt, det vill säga med någon som finns utanför barnet själv, så är det möjligt att hitta sig själv som ’någon’” (ibid).

Jag kommer att använda mig av Lacan när jag pratar om hur barnen speglar varan och hur de speglar sina föräldrar och förskollärare.

3.1.2 Symbolisk interaktion

Perspektiv byggs upp av ord som skapar mening för individen. Här är det barnets språkbruk som jag lyfter fram, hur det skapas och ger mening åt barnet genom sina tidiga interaktioner med familjen, förskolans personal och barnen på förskolan. På detta sätt är det förklarligt varför barn ser verkligheten så olika. Det finns ingen absolut sanning utan den beror på med vilka glasögon vi studerar ett perspektiv. Perspektiv konstrueras socialt och att de är

situationsbundna. Mead (1863-1931) skriver att barn utvecklas till sociala varelser genom att imitera andra i sin omgivning. På så sätt lär barn sig att se olika perspektiv (Giddens & Sutton, 2014, s. 63).

Barnet lär sig att skilja på I från Me, från subjektsjaget till objektsjaget. Me utgör det sociala jaget, hur vi är i socialt samspel med andra. Vilket kan påverka på vårt perspektiv i olika situationer. I är det kreativa självet som kan komma med nytt agerande. Något som uppstår i nuet som leder till det agerande. Mead (1863-1931) menar att det är i rolltagandet som barnet kan sätta sig in i en annans roll i en situation. På så sätt så lär vi oss hur vi kan kommunicera vid interaktion, förstå och visa medkänsla mot varandra. Därmed kan perspektivet hos individen ändras, och resultatet av situationen kan leda till något nytt, om barnet får lära sig en ny betydelse av ett perspektiv.

Barnet ser världen genom perspektiv, och utvecklas på så sätt socialt. Hur vårt perspektiv ser ut sägs bero på vår socialisation. De roller vi har som barn, kan ha flera perspektiv i de olika rollerna, samt att flera perspektiv kan tillhöra en roll. Alla situationer kan analyseras från mängder av olika perspektiv, varje perspektiv berättar något för oss, om oss, och om andras tolkning av samma perspektiv (Gidden & Sutton 2014).

3.2 Leken som lärprocess

Vygotsky lyfter fram leken i relation till socialisationsprocessen. Han menar att det är genom leken som barn växer in i samhället och lär sig att förstå språk, handlingsmönster, begreppssystem och värderingar. Vygotsky ville se leken som en slags önskeuppfyllelse (Kärrby, 1989).

Vygotsky lyfter fram betydelsen av social aktivitet, pedagogiskt stöd och kulturell överföring vid interaktion. Betydelsen av samspelet och kommunikationen mellan barn under leken som det centrala i barns utveckling diskuteras. Vygotsky (1978) menar att lek och fantasi innebär att barnets erfarenheter och känslor kan skapa mening genom fantasin. Att när barnet leker så blir fantasi och verklighet ett som skapar en förståelse. Han menar att fantasin behövs för att barnet ska lära sig att kunna dra slutsatser och att barns erfarenheter är själva grundstommen för leken. Genom leken bearbetar barn sina erfarenheter genom sitt språkbruk och i interaktionen med andra barn (Månsson, 2013).

3.2.2 Barns lärande

Enligt Lev Vygotsky (1978) är sociala relationer och språklig kommunikation förenade med handling de viktigaste drivkrafterna i barns sociala, kognitiva och emotionella utveckling. Vygotsky lyfter fram att lärande sker genom internalisering av processer som kan vara både

tankar och handlingar. Han säger att lärande består dels av interpsykologiska processer (kommunikation mellan människor) och dels av intrapsykologiska processer (tänkande). Vygotsky (1978) beskriver att barnen i samtal och lek med kamrater utvecklar sitt tänkande och att kognitiva processer skapas. Vid interaktion med kamrater utbyter barnet idéer och tankar och introduceras nya möjliga tankemönster som kan leda till reproduktion eller till produktion av både tankar och idéer. En betydelsefull utgångspunkt i Vygotskys teori är synen på barnet som en social aktör i skapandet av den miljö som i sin tur skapar en honom eller henne (ibid).

Förskollärare är delaktiga i formandet av genus, skriver Månsson (2000). Det vill säga att samspelet mellan barn och vuxna tillsammans formar genus. Detta vill jag försöka studera genom barnens interaktion med varandra genom leken.

3.2.3 De signifikativa andra

De signifikanta andra, omfattar personer som är viktiga för barnet. Andra personers uppfattningar på sociala objekt, speciellt vårt eget, är viktiga för barnet (Charon, 1998, s. 76). De signifikativa andra är från början oftast våra föräldrar, senare blir det våra förskollärare och förebilder.

3.2.4 Kommunikation

Jag vill lyfta fram G H Meads begrepp ”betydelsefulla andra” om hur vi skapar vår identitet genom dialoger och genom språket. Relationer där barn formas genom kontakten med betydelsefulla andra är viktiga ”…därför att de utgör smältdeglar för en identitet som skapas i människans inre” (Taylor, 1994, s. 45). Barn behöver få bekräftelsebehovet tillfredsställt för att utvecklas genom att känna sig sedd, och då speciellt i dialoger via kommunikation.

Vilka vi är, våra jag, var för Mead inte en egenskap som vi föds med, utan något som vi lär med tiden, genom interaktion med andra (Bauman & May, 1990, 2001, s. 37).

Genom interaktion med andra skapar barnet en förståelse i sig själv där barnets inre attityd och värderingar växer fram. En medvetenhet växer fram hos barnet. Barn skapar sig efter en individuell mall som barn tror ska uppfattas givande och passande av vår omgivning. Barn upplever sig själva genom omgivningens reaktioner vid interaktion (Bauman & May, 1990, 2001).

3.3 Genusperspektiv

I det sista teorikapitlet, 3.3, går jag in på genus teorier, detta för att jag ska kunna styrka hur viktigt genus är i förskolan genom både språkbruket och interaktionen mellan både barn och pedagoger.

Sedan 1980-talet och fram till idag är begreppet genus synonymt med socialt kön. Begreppet genus, markerar den sociala relationen mellan könens beteenden, egenskaper och sysslor. Dessa sysslor är inte biologiskt givna, utan socialt konstruerade (Tallberg Broman, 2002). Ett socialt kön har med uppfostran och vilka föreställningar och idéer samhället vilar på att göra. Tallberg Broman (2002) beskriver att genus markerar den sociala relationen till könen. Genus kan uppfattas som en form av naturalisering vilket innebär att man försöker utesluta idéerna att egenskaper och uppgifter är givna av naturen.

Butler (1990) har skrivit om tanken på genusidentiteten som en process. Det som Butler lyfter fram är att genus är en effekt av handlingar, ord, gester, ett utförande som behöver kontinuerlig upprepning. Det Butler (1990) menar är att allt är en spegling och en repetition. Att vi skapas genom görandet och härmandet av det som sägs bli ett resultat. Att göraren skapas genom görandet och inte tvärtom. En kvinna skulle därmed, enligt Butler, vara ett blivande utan mål eller slut, en så kallad ständigt pågående praktik, en norm som aldrig helt kan internaliseras.

Genus handlar därför inte bara om det individuella subjektets könsidentitet utan också om hur könsskillnader skapas och symboliseras. Hur de uttrycks i relationer, texter, bilder, leksaker med mera. Samt att genus som begrepp skiftar över tid och rum, mellan kulturer och samhällen. Butler (1990) menar att genus är ett analytiskt verktyg som man med hjälp av, kan belysa och beskriva relationer mellan könen i olika historiska kontexter, på sociala, språkliga och individuella nivåer (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2001). Denna teori visar på hållpunkter genomgående i min studie, hur vi genom vårt språkbruk reproducerar könsskillnader.

3.3.1 Genusmedvetenhet

Det är som förskollärare viktigt att vara medvetna om hur man bemöter barn ur ett genusperspektiv (Svaleryd, 2003). Svaleryd (2003) skriver att förskollärare behöver vara medvetna om vilka föreställningar och fördomar de har om könsnormer samt vilken

betydelse det har i förskoleverksamheten. Förskolan bör därför fundera på vad som är kvinnligt och manligt i deras värderingar och vad de har för tankar kring jämställdhet (Svaleryd, 2003). Förskolor behöver även öka medvetenheten hos förskollärare skriver Svaleryd. De behöver vara överens om vad som menas med begreppen kön, genus och könsroller.

Förskollärare är delaktiga i genusformandet i samspelet mellan barn och vuxna. Därigenom formar de tillsammans genus (Månsson, 2000).

I boken Rosa är den farliga färgen Talas det om att en viss biologisk färgforskning föreslår att människors preferenser på olika färger har en biologisk grund. Ambjörnsson (2011) skriver om hur vi behöver vara uppmärksamma på hur färger inkluderas i ett genusperspektiv. Ambjörnsson (2011) lyfter fram en studie som nyligen genomfördes där det visade sig att kvinnor föredrar rosa och rött, medan männen mer föredrar färgen blå. Däremot skriver Ambjörnsson att hon själv betraktar färg som ett kulturellt fenomen som huvudsakligen får mening i samspelet mellan människor (Ambjörnsson, 2011). I min studie var jag nyfiken på hur valet av färger påverkades av könet på barnet.

Ambjörnsson (2011) har ett kapitel i sin bok som heter Kvinnlighet och underordning, där hon refererar till Hirdman som skriver att något som kännetecknar dagens samhälle är att det manliga betraktas som en norm, medan det kvinnliga avfärdas som avvikande och mindre värt. I hierarkiseringen kodas manligt ha högre status än det kvinnliga (Ambjörnsson, 2011, s. 32). Denna teorin vill jag koppla till mina intervjufrågor om vem som bestämmer mest i både leken och hemmet.

3.3.2 Jämställdhet genom språkbruk

Begreppet genus används ofta för att tala om samt beskriva hur kön konstrueras i sociala och kulturella sammanhang. Om vi vill agera för att öka jämställdhet och likvärdighet, är det viktigt att diskutera, men även analysera, hur förhållanden mellan kön kan kopplas till makt. Det gäller att ständigt ifrågasätta på vems eller vilkas villkor, beslut om prioriteringar och aktiviteter tas och vilka konsekvenser detta får för pojkar och flickor (Ungdomsstyrelsens skrifter, 2003, s. 10). Genom min studie vill jag visa hur dessa begrepp synliggörs i barns blivande genom både mina observationer och intervjuer.

4. Metod och tillvägagångssätt

I detta kapitel kommer jag att redogöra för de metoder som jag har använt mig av för att samla in studiens empiriska material och vilka urval jag gjort.

4.1 Metodval

Jag har valt en kvalitativ forskningsmetod som syftar till att beskriva och förstå den mening olika fenomen och processer har för människor. Det forskaren kan titta på är handlingar, skrivna eller outtalade regler, koder eller maktstrukturer. Resultatet kan bli en beskrivning av vad forskaren har sett och ibland kan hen försöka binda ihop beskrivningen genom att skapa en teori om företeelsen. Forskaren får svar på hur hen kan se på företeelse hen valt att studera (Sjöberg, 1999).

Kvalitativ forskning kan sägas ha följande kännetecken enligt Sjöberg (1999): • Händelser förstås i sitt sammanhang

• Forskaren deltar i en naturlig, icke konstruerad undersökningskontext. • Aktörernas eget perspektiv blir viktigt.

• Upplevelser och erfarenheter betraktas i ett helhetsperspektiv. • Målet är en helhetsförståelse.

Min utgångspunkt var att studera hur flickors och pojkars blivande kan se ut ur ett genusperspektiv genom att studera deras språkbruk vid interaktion. Som De Beauviur menar föds barn fria, men utifrån vårt kön som vi föds med skapas flickor respektive pojkar utifrån de förväntningar som finns på könet. Detta vill jag se om det syns i barnens interaktion med varandra.

”Man föds inte till kvinna, man blir det” De Beauvoir

I observationerna studerade jag hur samspelet mellan barnen var när de lekte med samma kön och när båda könen lekte/interagerande ihop. En ambition är att belysa aspekter som rör hur det kommer sig att vi fortfarande år 2017 reproducerar flickaktigt och pojkaktigt främst genom den fria leken på förskolan. Även också hur vuxna väljer, ofta omedvetet, att tala till de olika könen beroende på våra egna fördomar och kompetens. Genom en ökad medvetenhet

om vårt individuella språkbruk som grundar sig i varje individs sociokulturella kapital hur vi talar till pojkar respektive flickor skulle en ökad förståelse för hur vi reproducerar fördomar kring det manliga och det kvinnliga.

4.2 Urval

Intervjuerna och observationerna till denna studie genomfördes på en Montessoriförskola i södra Sverige. Förskolan ligger i en stad med hög andel akademiker och förskolan praktiserar Montessoripedagogik som bygger på att barnet strävar efter att utveckla sig självt. Grunden för förskollärarna inom Montessoriskolan är att de i största möjliga mån finns där och observerar barnen men alltid finns där som stöd för barnen och ger dem handledning. Jag har intervjuat 15 barn mellan 3 och 6 år, fördelningen var på fem grupper. Observationerna genomfördes under de fyra veckor som jag genomförde min praktik på förskolan.

4.2.1. Genomförande

Intervjuunderlaget består av intervjuer med nio flickor och sex pojkar, fördelade på fem olika grupper där grupperna består av enbart flickor eller pojkar i åldrarna 3 - 6 år. De frågor som ställs rör främst deras intresse och vardag i leken, som sedan kopplas till teorier om genus, interaktion och leken.

Jag genomförde mina observationer och intervjuer under de fyra veckor som jag var ute på min praktik. Där jag fick god tid på mig att presentera mig, lära känna både barnen och personalen samt gav detta barnen en möjlighet att lära känna mig och skapa en tillit för mig. Förskolelärarna/pedagogerna på avdelningen hjälpte mig med att engagera barnen inför både observationerna och intervjusamtalen, som skulle komma att ske i grupp och inte individuellt. Intervjuerna ägde rum i olika planerade omgångar. Detta val för att kunna studera hur de eventuellt påverkade varandra i samtalet (spegling), samt om jag skulle få olika resultat från de olika grupperna vid analys. Gruppsamtalen begränsades till ca 30 minuter per grupp. Under intervjusamtalen skapade jag tillsammans med barnen en mindmap där vi gjorde bubblor som dem sedan fick hjälpa mig att fylla med deras svar.

Mitt tillvägagångssätt är lyssnandets, ett fåtal konkreta frågor som belyser delaspekter av litteraturens teoretiska begrepp ställs (Haavind, 2000, s. 134). Tonvikten ligger på hur

informanten svarar. Exempelvis vilka personer som nämns som betydelsefulla och i vilken tid i vilket rum berättelsen börjar. Vad barnen utelämnar är inte minst viktigt att lyssna efter. Intervjuerna spelas in på mobiltelefon vilket ger en andra chans att bearbeta även kringliggande information såsom tonläge.

Inledningsvis fick jag hjälp av min handledare på förskolan att informera barnens föräldrar för att få ett samtycke att få genomföra både mina observationer och intervjuer. Intervjuerna ägde rum efter att jag varit på förskolan tre veckor under min praktik. Observationerna av barnens språkbruk och interaktion vid fri lek, skedde kontinuerligt under mina första tre veckor på förskolan. Efter att upplägg och tillvägagångssätt av intervjuerna presenterats för barnen, besvarades eventuella frågor från barnen för att skapa en trygghetskänsla. Av denna anledning skedde intervjuerna i barnens egen invanda förskolemiljö i ett avskilt rum. Detta gav mig även möjlighet att bibehålla en distans till barnen samtidigt studera dem i just den egna miljön.

Vid intervjuerna valde jag att separera könen för att barnen inte ska påverkas så mycket beroende på kön, detta har jag erfarenhet av att speciellt flickor gör när pojkar är närvarande. Alla föräldrarna får ge sitt samtycke till att just deras barn får vara med i intervjugrupperna innan intervjuerna påbörjas, detta genom ett intyg som de får skriva under. Det inspelade materialet transkriberades sedan som ett första steg i analysen (Lantz, 1993).

4.2.2. Analysbeskrivning

Jag sorterade in svaren från intervjuerna och anteckningarna från observationerna för att sedan kategorisera dem efter de frågeställningar jag haft. Detta i ordning som skapade mening för min studies syfte genom att få en överblick på svaren från barnen och om svaren kunde göra sig gällande för att bilda ett mönster som jag kunde bearbeta och analysera för den insamlade empirin. Jag kunde återvända till intervjuerna och lyssna in barnens tonläge på de svar de gav, som skapar en styrka åt deras åsikter. Resultaten jag fick fram analyserades utifrån tidigare forskning, interaktionism och sociokulturellt perspektiv, detta tillvägagångssätt för att stödja de svar som intervjuerna gav. Jag har lagt vikt vid att koppla analysen och resultatet från mina intervjusvar och observationsnotering till valda teorier.

4.3 Etiska regler

Vetenskapsrådet (2002) har fyra forskningsetiska riktlinjer som ska följas när det genomförs en studie där det finns både vuxna och barn som är med inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådets principer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet som jag har visat hänsyn till i min studie.

Vetenskapsrådet tar upp att både barn och vuxna som intervjuas har sin rätt till sin integritet och värdighet. Det var därför betydelsefullt för mig som intervjuare och observatör, att få både barnens, genom frivilligt deltagande och deras vårdnadshavare samtycke genom en samtyckesblankett alla vårdnadshavare fick skriva under. I denna samtyckesblankett fick vårdnadshavarna information om studien samt hur resultatet skulle användas i studien. Vårdnadshavarna fick som inledning besked om att tystnadsplikt och sekretess kommer att råda. Alla barn i min studie kommer att vara anonyma och i uppsatsen kommer jag att nämna de intervjuade enbart vid kön, ålder och barn.

Innan intervjun gavs barnen en tydlig beskrivning av ramarna såsom tidsbegränsning, mindmap och dokumentation (inspelning). Barnen är i sin självklara rätt att när som helst före och under intervjun avbryta arbetet.

5. Resultat och analys

I detta kapitel kommer jag presentera mitt intervju- och observationsresultat, samt analysera resultaten jag har fått fram med stöd från valda studier från det teoretiska avsnittet. Jag kommer att lyfta fram hur barnen spontant svarar på de frågeställningar jag presenterade för dem i de fem mindre grupperna, där det i varje grupp enbart var flickor eller pojkar i åldrarna mellan 3 - 6 år.

5.1. Resultat intervju

I varje barngrupp som intervjuades ställdes samma frågor och en ny mindmap skapades tillsammans med barnen. Barnen var till viss del spontana i deras svar men de lyssnade även in varandra i gruppen efter vissa frågor. De visade på en spegling när de iakttog varandras minspel och röstläge när de svarade. Såg ett barn att ett annat blev väldigt exalterad över en fråga gjorde det andra barnet detsamma. Även om barnet såg att ett annat barn fick bra respons på ett svar ville gärna det andra barnet ge samma svar för att kunna få samma respons. Detta lyfter Lacan (1996) fram i sin teori, om hur vi härmar varandra genom spegling, lär av varandras språkbruk och hur det används vid interaktion.

5.1.1 Färgval på kläder

Färgval på kläderna tar jag upp då det är genom våra fördomar vad som är flickfärger och pojkkläder som kan påverka vårt språkbruk. Barnen hör sina nära prata om vad som är gulligt och sött, eller vad som är coolt och häftigt. På så sätt anammar barnen detta i deras språkbruk.

Det blev synligt när jag ställde frågan till barnen om vilka färger barnen helst väljer att ha på sig, om hur viktigt det är med så kallad rätt färg på kläderna förhållande till kön. Samtliga flickor var överens om att de föredrog röd, rosa, lila, glitterfärg, guldfärg och någon gång lite blått, ljusblått och svart.

Pojkarna var lika överens i sina val av färger när de uppgav att de helst klär sig i grönt, svart, blått, vitt, orange och även guldfärgat. Någon pojke sa blommigt och rött men ingen sa att de inte skulle klä sig i rosa eller lila.

Ambjörnsson (2011) skriver i sin bok Rosa är den farliga färgen att viss biologisk färgforskning föreslår att människors preferenser på olika färger, har en biologisk grund. Hon

skriver om en studie som nyligen genomfördes där det visade sig att kvinnor föredrar rosa och rött, medan männen mer föredrar färgen blå. Däremot skriver Ambjörnson, att hon själv betraktar färg som ett kulturellt fenomen, som huvudsakligen får mening i samspelet mellan människor.

I ett kapitel som heter Kvinnlighet och underordning, refererar Ambjörnsson (2011) till Hirdman som skriver, att något som kännetecknar dagens samhälle är att det manliga betraktas som en norm, medan det kvinnliga avfärdas som avvikande och mindre värt. Att i hierarkiseringen kodas manligt som högre status än det kvinnliga, även om vi idag lever i ett svenskt samhälle som gärna talar om sig som världens mest jämställda. Så trots detta är det fortfarande mannen och det manliga som betraktas som norm (Ambjörnsson, 2011, s. 32).

5.1.2 Lekval utifrån kön

När barnen fick frågor om lekar, om deras olika favoritlekar både som de tyckte om att leka inomhus och utomhus, visade sig ett mönster av typiskt inlärda flicklekar och pojklekar. Här blev det synligt hur leken är socialt inlärd efter kön och att det sker tidigt. Flickorna berättade att när de lekte inomhus, så lekte de gärna i dockhörnan med dockor och då leken mamma pappa barn. De valde att sitta och rita, lägga pussel och bygga med lego. En annan lek som flera flickor tyckte om var att leka häst. De berättade att de tyckte om att göra kullerbyttor när det fanns utrymme. Ingen flicka gav uttryck för någon traditionell pojklek.

Utomhuslekar så tyckte flickorna om att leka med vatten, följa John, pjätt, blåsa såpbubblor, cykla, under hökens vingar, polis och tjuv, gunga och cykla. Även utomhus lekte flickorna gärna mamma pappa barn.

Pojkarnas val på inomhuslekar var generellt att leka med bilar, spela fotboll om de fick, kurra gömma och björnen sover.

Vid frågan om vad de tyckte om att leka utomhus, kom fotboll på första plats för alla pojkar, leka jättar, cykla, tjuv och polis, även pojkarna tyckte om att leka pjätt.

Vygotsky (1978) lyfter fram leken i relation till socialisationsprocessen. När barnen beskrev sina lekar blev det tydligt hur viktig leken var för dem. Vygotsky menade att det är genom leken som barn växer in i samhället och lär sig att förstå språk, handlingsmönster,

begreppssystem och värderingar. Han ville se leken som en slags önskeuppfyllelse (Kärrby, 1989).

När barnen berättade om sina lekval var det tydligt hur de i sin fantasi kunde se sig själv leka just de lekar som de berättade att de tyckte om. Hur barnen pendlade mellan sin inre och yttre verklighet. De berättade om upplevelserna vid de olika lekval dem valde, hur kul de tyckte att det var att leka just den leken. Vid leken mamma pappa barn, blev flickorna lite fnissiga och talade om att även om ingen pojke var med i leken, så hade de alltid en mamma, en pappa och ett barn, samt en lillebror. De synliggjorde hur rollövertagningarna gick till. Hur de levde sig in i sina olika roller i leken de talade om och hur viktigt det var att varje roll blev rätt. Rätt utifrån deras värdering och hur de lärt sig genom interaktion och spegling att just den roll de antog, lektes rätt.

Vygotsky (1978) var en av företrädarna för det sociokulturella perspektivet på barns lärande. Han skriver om barns lärande genom lek där fantasin får utrymme att bearbeta barnets erfarenheter, upplevelser och känslor. När barnen talade om sina lekval var deras känslosamhet tydlig. De såg sig själv leka medan de berättade, och när de andrar barnen i gruppen berättade om sina lekval, så lyssnade övriga barn i gruppen uppmärksammat och visade på inlevelse. Vygotsky (1978) lyfter fram betydelsen av samspelet och kommunikationen mellan barn under leken som det centrala i barns utveckling.

Vygotsky (1978) menar att leken blir ett sätt att göra verklighet av barnets önskningar som barnet har, att barnet genom leken går in i en betydelsefull fantasivärld och försöker göra verklighet av sina önskningar. Vygotskys teori blev synlig när flickorna talade om leken mamma pappa barn om hur flickorna speglade sin hemmiljö genom att spela upp scenario hämtade från sin verklighet.

Pojkarna likaså, när de talade om sin favoritlek fotboll. Pojkarna såg drömmande ut. De skulle bli den bästa fotbollsspelaren och några pojkar önskade även välja fotbollsspelare som vuxenyrke. Deras förebilder inom fotboll blev synliga i deras önskan om att få spegla en betydelsefull andre. Vygotsky (1978) menar att lek och fantasi innebär att barnets erfarenheter och känslor kan skapa mening genom fantasin. Att när barnet leker så blir fantasi och verklighet ett. Han menar att fantasin behövs för att barnet ska lära sig att kunna dra

slutsatser och genom leken bearbetar barnen sina erfarenheter genom både sitt språkbruk och i interaktionen med andra barn.

Barnen i de olika grupperna var mellan tre och sex år och det var tydligt hur de lyssnade in varandra och tog till sig både vad de andra barnen sa och hur de berättade om sina val av lekar. Vid interaktion med kamrater utbyter barn idéer och tankar samt så introduceras nya möjliga tankemönster som kan leda till reproduktion eller till produktion av både tankar och idéer (Vygotsky, 1978).

Det var intressant att observera barnen under intervjun. Hur de levde sig in i samtalen om lek som pågick. Hur engagerade de var av att få vara inkluderade i skapandet av den mindmap som vi tillsammans skapade under varje intervju. Barnen visade ett stort intresse för varandras idéer. Vid igenkännande så stegrades glädjen än mer hos barnen.

Månsson (2000) skriver om att förskollärare är delaktiga i genusformandet. Med andra ord att samspelet mellan barn och vuxna tillsammans formar genus. Hellman (2010) har i sin studie studerat vilka beteenden som är möjliga för pojkar och flickor i relation till normer om pojkighet. Pojkighet innebär enligt hennes studie att normer hela tiden reproduceras, produceras och även omförhandlas i olika situationer över tid. Det jag kunde tolka från barnens val av lekar var att pojkarna speglade varandra som pojkar. Det var viktigt för dem att tycka om samma och välja samma. Detsamma kunde jag urskilja i flickgrupperna.

Under observationerna av barnens lek var det både flickor och pojkar i grupperna. Då kunde jag se att detta stämde på pojkarnas val även i blandad grupp. Pojkarna var betydligt mer aktiva och hade som förstahandsval att få spela fotboll tillsammans. Flickornas val i blandad grupp utmärkte sig med svaren jag fick under intervjuerna att välja mindre aktiva lekar. De satt mer och lekte på en kulle och som jag tolkade lite mer invecklade lekar. Lekarna hade en större tydlighet i vad leken skulle gå ut på i struktur, detta var de flickor som var mellan fem och sex år gamla.

Vid observationerna var det tydligt att om både flickor och pojkar valde att leka tillsammans var det mer på pojkarnas initiativ av lek och deras val var mer aktiva lekar.

Även vid inomhuslekar så valde flickorna oftast mer stillsamma lekar eller satt och pysslade. I jämförelse med pojkarnas val av lek som var mer aktiva även inomhus. Hos barnen som var

mellan tre och fyra år observerade jag en betydligt mindre skillnad mellan könen på val av lek. Barnen mellan tre och fyra år valde ofta sandlådan utomhus och där även att leka affär oavsett kön. De mer aktiva pojkarna var övervägande de pojkar som var mellan fem och sex år gamla.

Detta mönster synliggör att barnen visar upp tydliga könsroller redan mellan fem och sex år. Barn lär och speglar genom att iaktta, härma, lyssna, delta och kommunicera (Johansson, Pramling-Samuelsson, 2007) det visade sig tydligt i barngrupperna och även vid mina observationer av barnen vid fri lek.

5.1.3. Barnens val av vuxenyrke

I frågan om vad barnen ville arbeta med när de blev vuxna gick det att urskilja traditionella stereotypt val av yrke som innehas av kvinnor respektive män. Flera av flickorna ville jobba med hästar när de blev vuxna. Vissa ville jobba med kläder, som frisör och rädda barn. Flickan som ville rädda barn när hon blev stor hade ett mycket känslosamt kroppsspråk och mimik när hon talade om vad hon ville jobba med som vuxen. Hon ville att alla barn skulle ha det bra. En flicka ville jobba som polis precis som hennes pappa. En annan flicka ville också bli detsamma som sin pappa, läkare.

Pojkarna fortsatte precis som flickorna att lyfta fram att få bli något inom sitt nuvarande intresse, fotbollsspelare och då ett fotbollsproffs. Deras kroppsspråk och språkbruk var mycket övertygande. De förmedlade sin önskan som en verklighet för barnet, att så skulle det komma att bli. En pojke önskade bli uppfinnare, en annan utforskare, bilmekaniker, läkare, polis och en pojke ville bli hjälpare. Hjälpa andra som behövde hjälp. Pojken talade så inlevelserikt med en känsla av omtanke om andra. En pojke ville bli stark och en annan samma som sin pappa och köra sopbil. En av de yngsta pojkarna på tre år ville bli förskollärare när han blev vuxen, och detta framförde han med ett stort leende. Jag tolkade detta som att han ville spegla den roll jag hade i gruppen som förskollärare att han fann denna roll så givande att han önskade få härma denna roll som vuxen.

Bourdieu lyfter fram hur vi färgas socialt och kulturellt som meningsskapande aktivitet (Bauman & May, 1990, 2001). Att hur förebilder, normer och könsroller lärs in genom interaktion och av betydelsefulla andra som finns i barnets närhet och dagliga liv genom sitt blivande till flickor och pojkar.

Ett exempel på detta lyfts fram när en flicka under intervjun levde sig in i fantasin vad hon önskade jobba med som vuxen och hon svarade att hon så gärna ville jobba med hästar och strumpor. När flickan sa strumpor, så skrattade hon. Då var där två flickor till som gärna ville jobba med hästar och strumpor när de blev vuxna och skratt utbröt i gruppen. Det visar att känslor och skratt smittar, och det som det skrattas så hjärtligt åt, skapar en mening för barnen, de lär genom hur språkbruket används att hur det sägs, är det som skapar störst meningsfullhet. Interaktionens tonläge och känslosamhet visar sig betydelsefull för barnen.

5.1.4. Val av kompis och lekar i första hand

Vem barnen i första hand väljer att leka med mellan tre – sex år var i majoritet av samma kön som de själv. Flickor valde flickor, pojkar valde pojkar som sitt förshandsval och namngav sina kompisar. Ingen av barnen svarade en flicka eller en pojke, utan svaren var spontana och snabba och barnen föredrog att leka med samma kön. När pojkarna skulle berätta vilka lekar de helst leker med sina kompisar av samma kön utomhus uppgav dem att de gärna cyklade, lekte i sandlådan, kurra gömme var populärt, bygga, följa John, Spindelmannen, bli jagad, Ninjago, tjuv och polis samt fotboll föredrogs av alla pojkar.

På samma fråga svarade flickorna att de föredrog att leka med sina flickkompisar. De föredrog att leka prinsessa, kurra gömme, hästar, mamma pappa barn, mustaschgubbar och bananpjätt. Flickorna berättade även att de tycker att pojkar är jobbiga för att de alltid vill bestämma och att pojkar ofta bara tramsar sig när det ska lekas. Pojkarna nämnde ingenting om flickors karaktär.

Jag frågade både i flick- och pojkgrupperna vad dem helst lekte när de lekte tillsammans med både flickor och pojkar. Barnen svarade att det ofta blev pjätt eller att de gungade eller spelade fotboll tillsammans. Pjätt var den leken som båda könen uppgav spontant som mest populär vid lek med båda könen.

På frågan i både flick- och pojkgrupperna om vem som bestämde mest när de lekte med både flickor och pojkar så svarade alla att de oftast bestämde lika mycket.

När barnen fick frågan om det finns någon speciell pojk- eller flicklek svarade alla barnen efter liten stunds betänksamhet att: ”Det finns bara lekar”

Genus markerar den sociala relationen mellan könens beteenden, egenskaper och sysslor. Dessa sysslor är inte biologiska utan socialt konstruerade. Det blev tydligt i barnens svar på frågorna om val av lek och val av kompis, hur socialt leken är inlärd. Hur barnen väljer utifrån kön och hur barnen socialt lärt sig hur pojkar respektive flickor leker. Detta i enlighet med att ett socialt kön har med uppfostran och vilka föreställningar och idéer samhället vilar på att göra, här i min studie i förskolan. Tallberg (2002) beskriver att genus markerar den sociala relationen till könen. Barnen visade tydligt att de speglade sitt eget kön i sina sociala relationer på förskolan, samma för både flickor och pojkar.

J Butler menar att genusidentitet skapas genom a stylized repetition af acts (Butler & Judith, 1990, s. 140). Det Butler menar är att allt är en spegling och en repetition. Vi skapas genom görandet, härmandet och av det som sägs bli ett resultat. Både en flicka och en pojke, skulle, enligt Butler vara ett blivande utan mål eller slut. Genus handlar därför inte bara om det individuella subjektets könsidentitet utan också om hur könsskillnader skapas och symboliseras. Hur de präglar och uttrycks genom språkbruk i relationer, lekar, leksaker med mera. När jag talade med barnen om olika lekar och deras val av lekar blev det synligt hur leken lärs in beroende på barnets kön och hur barnen därefter reproducerar det som de lärt in vid interaktion med andra barn.

Svaleryd (2003) lyfter fram vikten av att förskollärare ska vara medvetna om hur de bemöter barnen ur ett genusperspektiv. Att förskollärarna behöver vara mer genusmedvetna om vilka föreställningar och fördomar de har om könsnormer samt om vilken betydelse det har i förskoleverksamheten. Svaleryd lyfter även fram vikten av att förskollärarna i förskolan behöver reflektera över vad som är kvinnligt och manligt i deras egna värderingar samt vad de har för tankar kring jämställdhet. Hon säger vidare att förskollärarna behöver vara överens om vad som menas med begreppen kön, genus och könsroller. Genusmedvetet i arbetet på förskolan, är att låta barnen ha valmöjligheter utifrån både vilja och intressen (Svaleryd, 2003).

När jag talar med barnen, så observerar jag att de flesta, både flickor och pojkar, utgår från kön när de talar och att det sker omedvetet för barnet. Det visar hur tidigt barns fördomar får en grund kring förväntningar på kön. Både när det gäller vem barnet förväntas leka med, att

flicka förväntas leka med flicka, och att pojke förväntas leka med pojke, och att likvärdigheten i barnens språkbruk saknas.

Rollövertagande (Mead, 1976) är otroligt viktigt för att kunna samarbeta, att kunna ta reda på den andras attityd, värderingar och tankar, detta för att kunna spegla den andras attityd. Under intervjun med barnen var det tydligt hur barnen tittade på varandra inför varje fråga de fick. Barnen lyssnade in varandra samtidigt som de försökte tolka in varandras svar. De barn som svarade först, fick ofta medhåll av de andra barnen i gruppen när vi talade om leken, vem de föredrog att leka med och skapa en samhörighet i gruppen genom att spegla varandra. Inte enbart i vad de svarade, utan hur de svarade.

Detta tillvägagångssätt ger barnen möjlighet till att koordinera sig själva i gruppen när förståelse uppnås om de andra barnens mål. Rollövertagning är en slags bas för all mänsklig symbolisk kommunikation, och Mead (1976) menar att denna är beroende av rollövertagning för att existera. All denna rollövertagning genomförs mer eller mindre ovetandes och det kunde jag observera hos barnen i de olika grupperna, hur de var ovetandes om hur de speglade varandra.

En social interaktion inkluderar ett konstant försök att försöka förstå den andres aktion genom att placera sig själv i deras perspektiv och detta för att förstå både maskerade och öppet handlande. Barnen var mycket samspelta i sin interaktion med varandra när vi tillsammans skrev ner deras svar på den gemensamma mindmapen i varje grupp. Exempelvis när en flicka sa att hon tyckte om att leka häst kunde jag observera flera av de andra flickornas reaktion i deras mimik och gester genom nickande och glädje att de instämde med hur kul det var att leka häst. Flickorna blev exalterade, vifftade med armarna och vände och vred på sig för de ville så gärna berätta om hur mycket dem också tyckte om att leka häst. Man kan säga att barn lär sina egna perspektiv, genom rollövertagning från andra och genom att bli duktiga på rollövertagning, ökar barnen samtidigt sitt inflytande på andra. Detta är en viktig nyckel för att kunna förstå andra barn (Charon, 1998, s. 122).

5.1.5. Maktfördelning ur ett genusperspektiv vid barns fria lek

Under mina fyra veckor på förskolan genomförde jag observationer av barnens fria lek och studerade deras interaktion och språkbruk. Deras val av lekar och vilka de inkluderade i sin lek..

När vi interagerar med andra så är vi medvetna om den andra. Vi försöker att identifiera den andra och även att tolka den andra (Lacan, 1996). Detta är av stor vikt för styrning av vårt eget agerande. Under mina observationer när barnen lekte fritt blev det synligt hur barnen studerade varandra, speglade varandra och inväntade med att agera innan de fått en klar uppfattning om vad som händer i leken mellan dem. Om vem som styr leken och vem i leken som har mest makt och minst makt (Lacan 1996). Jag observerade att barnen förändrade både sitt språkbruk och tonläge tillsammans med sitt kroppsspråk beroende på vad barnet hade för intention. Om det enbart var pojkar i en lek, eller flickor i en lek, eller om det var blandat med både flickor och pojkar i leken, visade detta fenomen sig tydligt.

Man kan säga att hela samhället är uppbyggt av sociala interaktioner. Precis som jag observerade, att barnen utgår från sina jag och kön. Att vi agerar utifrån givna regler och hur viktigt detta är att lära barn tidigt att kunna se och lära av varandra. Inte låta sig styras beroende på vilket kön barnet har eller att inordna sig på grund av förväntningar på kön. Dessa regler som barnen omedvetet inordnade sig beroende på kön är sociala objekt som används av aktörer i situationer för att kontrollera varandras agerande (Charon, 1998, s. 184). Jag observerade att när flickorna 5-6år lekte i grupper var det strikta regler. Leken hade regler som var till för att följas och skulle ett nytt barn vara med i leken så var det viktigt att gå igenom lekreglerna. Speciellt om detta barn var en flicka. Ville en pojke vara med i leken var reglerna inte lika strikta. Flickorna blev lätt lite fnittriga när det kom en pojke som skulle leka med dem. Detta främst när det gäller barnen som var mellan fem och sex år. Tre- och fyraåringarna visade inte dessa tendenser. Detta fenomen framkom även vid intervjuerna, att för barnen upp till fyra år så var det lika naturligt för dem att välja en flicka som en pojke att leka tillsammans med.

När jag genomförde mina observationer var det några månader kvar tills fem- och sexåringarna skulle sluta förskolan och börja i förskoleklass. Flickorna visade att de fokuserade extremt mycket på de andra sexåriga pojkarna. Flickorna agerade som om de var kära i pojkarna. De blev fnittriga i deras närvaro och ville gärna hålla sig nära pojkarna i leken. De visade tydligt att de ville vara pojkarna till lags genom både sitt språkbruk, kroppsspråk, mimik och tonläge. Detta fick mig att fundera om detta kan vara en effekt av

hur samhället ser ut idag. Om det kan bero på deras sociokulturella arv, eller om det är på grund av vad de ser hemma på TV eller filmer?

Jag observerade hur flickorna visade sig undergivna pojkarna och att de flockades kring dem. De ville vara söta och till lags för pojkarna. Jag fick stundvis säga till några flickor att lämna pojkarna ifred då det blev för intensivt. De ville gärna ta på dem, pussa på dem och krama dem. Jag observerade även pojkarnas ansiktsuttryck och att de hade svårt att dölja att de tyckte om det flickorna gjorde mot dem, men, utåt visade att dem att de tyckte det var störigt med ett blandat minspel.

Det jag kunde urskilja vid både intervjuer och observationer var hur barnen blivit flickor och pojkar utifrån sin spegling av språkbruket av andra betydelsefulla för barnet. Både genom språkbruk och identifiering av vad det förväntas av dem beroende på barnets kön. Detta kan man koppla till vad Tallberg Broman (2002) skriver, att ett socialt kön har med uppfostran och med vilka föreställningar och idéer samhället vilar på.

Symboler är sociala objekt som får en viss betydelse i en viss situation för en viss grupp individer. Det blev synligt i de olika intervjugrupperna där barnen i en inledning studerade varandra. För varje fråga jag gav barnen och som de svarade på en och en i turordning, kunde både jag och de andra barnen lyssna på vilket språkbruk barnen använde sig av. Barnen visade att de gärna ville spegla varandra i vissa frågeställningar, som frågan vem de gärna lekte med.

När människor agerar i en social situation som vid en intervjusituation, blir andra människor sociala objekt. Vi kan även skapa vår identitet med symboler. Genom vår klädsel, utseende, kompisar med mera kan vi skapa en bild utåt och omgivningen kan få ett perspektiv av vår personlighet till viss grad. Detta var tydligt i alla barngrupperna. Hur barnen önskade att utmärka sig och berätta om på vilket sätt, genom sina kläder, färger på kläderna, visa om de var en flicka eller pojke. De ville gärna identifiera sig med andra av samma kön när det gällde både färgval på kläderna och lekval. Även barnens åsikter om vem som var stökigast vid lekar (att det var pojkar enligt flickorna) och vem som vill bestämma mest (pojkarna enligt flickorna). Det jag noterade var att pojkarna inte hade några fördomar kring flickorna ifråga om lekval med båda könen.

6. Diskussion och slutsats

I detta kapitel diskuterar jag kring mitt syfte och svaren på de frågeställningarna jag hade i min studie.

Mina frågeställningar jag sökte svar på var:

• _{Hur urskiljs barns värderingar genom språkbruket beroende på kön?}

• Vilka faktorer går att finna i barns lek och interaktion sett ur ett sociokulturellt och ur ett genusperspektiv?

6.1. Barnens kroppsspråk, mimik och tonläge vid interaktion

När vi interagerar med andra är det framförallt en spegling vi gör av varandra. Detta var tydligt mellan barnen i intervjusituationen och även under observationen jag genomförde av barnens lek. Hur barnen speglar varandra både i kroppsspråk och språkbruk. Både i den gemensamma leken vid observationerna och i barnens ordval vid intervjuerna om vad de fann självklart att svara om det var en flicka eller pojke som svarade. Barnen tar rollen av en signifikant andra, en betydelsefull person för oss (familjemedlem/förskollärare/bästa kompis) som barnen kan referera till i en specifik situation. Det gäller även signifikanta andra som vi kan referera till utanför den givna situationen (Blumer, 1986).

Rollövertagning är otroligt viktigt för att kunna samarbeta och för att kunna ta reda på den andras attityd, värderingar och tankar. Detta gör barnen oftast genom att spegla det andra barnets attityd (Lacan, 1996). Detta visade barnen i varje intervjubarngrupp och i de större barngrupperna som jag observerade. Barnen studerade varandra för att göra en rollövertagning. Deras fokusering och spegling och de visade varandra förståelse genom sina rollövertagningar under leken, eller under samtal med varandra.

Perspektiv kan förändras från situation till situation vilket kan leda till nya perspektiv som kan öppna en ny värld för barnet. Under intervjun med barnen mellan tre och sex år på förskolan, visade detta sig tydligt i hur barnen lyssnade aktivt på varandra med hög fokusering, både vad de andra barnen svarade och på deras tonfall, mimik och kroppsspråk.

6.2. Vuxna som budbärare av normer genom språkbruk och

vid interaktion

Jag ser genom min studie att det finns ett behov av att man har diskussioner kring vilka kunskaper förskolepersonalen har kring könsmaktsordningen och genus.

Detta eftersom vuxna är budbärare genom sitt språkbruk. För att få en ökad jämställdhet och för att likvärdighet ska kunna äga rum på förskolan behövs det att medvetenheten ökar om hur språkbruket påverkar blivandet av både pojkar och flickor i en reproduktion med tankar till begreppet könsmaktsordningen

Barn speglar vuxnas språkbruk och tonläge, samt gester vid interaktion. Även när barnen studerar och lyssnar på både andra barn och vuxna, utan att dem ingår i interaktionen, utan är åskådare tar barnen till sig (Blumer, 1986). När denna medvetenhet ökar om genus så kan det bli möjligt att synliggöra generella genusmönster kring kön som påverkar barnens framtida liv och deras upplevelse att vara likvärdiga oavsett kön.

Det är på förskolan som framtidsvisionen om lika möjligheter och likvärdighet ska omsättas till verklighet. En svårighet kan kanske vara att vi som vuxna växt upp i och blivit påverkade av en mer traditionell äldre könsordning. Detta kan förändras om förskolepersonalen aktivt och medvetet jobbar med en ökad jämställdhet och likvärdighet genom att synliggöra sina fördomar. Min uppfattning är att förskolan vinner på att lägga mer tid på observationer av språkbruk och bemötande med barnen. Även att observera varandra vid interaktion med barnen för att det ska ske en förändring. Vi behöver vara medvetna om vad som sker i språkbruket ur ett genusperspektiv.

Det behövs att man observerar barnens lek och språkbruk och att man uppmärksammar en ojämställdhet för att uppnå ökad jämställdhet när barnen interagerar. Detta visade sig under intervjun när flickorna berättade om att pojkarna blev bråkiga om de inte fick bestämma i lekarna, oftast då vid utomhuslekarna. Jag kan se att denna ökade uppmärksamhet på förskolan, skulle kunna skapa mening och skillnad. En ökad medvetenhet om fördomar när det gäller lekval. Att förskollärarna påbjuder alla lekar med en jämn fördelning av både pojkar och flickor i lekarna, för att kunna minska att enbart flickor leker för sig och pojkar för sig, så att alla lekar kan ses som likvärdiga oavsett kön.