Sida 1 av 39
Självständigt arbete (15hp)
Författare Program/Kurs
Anna Lissner OP SA 18-21
Handledare Antal ord: 10 772
Prof. Jerker Widén Beteckning Kurskod
SA 1OP415
DEN SVAGA AKTÖRENS FRAMGÅNG I MARIN KONTEXT En teoriprövande studie om nyttjandet av irreguljär krigföring i marina konflikter. ABSTRACT:
Research in the area of irregular naval warfare has been found to be deficient. Therefore, this essay aims to contribute to broaden the theorizing within this area. Arreguin- Toft´s Strategic interaction theory in force- asymmetric conflicts, involves the use of irregular warfare as a relatively weak actor in an asymmetric conflict. This theory, along with essential element of Sea Power theory, creates the theoretical framework. To examine its explanatory power in an naval context, the study was conducted as a theory testing case study. The to cases are the Tanker War 1984-1988 and the Battle at Okinawa, Ryukyu Islands, 1945. The results showed that the Strategic interaction theory, to some extent, possessed the ability to explain the outcome in both cases. One conclusion that can be made, is that a relatively weak naval actor can benefit from the use of irregular strategies to prevent a relatively strong navy’s attempt to secure command of the sea.
Nyckelord:
Sida 2 av 39
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3
1.1PROBLEMFORMULERING ... 3
1.2FORSKNINGSÖVERSIKT ... 4
1.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 10
1.4AVGRÄNSNINGAR ... 10 1.5DISPOSITION ... 11 2. TEORI ... 12 2.1TEORETISKT RAMVERK ... 12 2.1.1STRATEGISK INTERAKTION ... 12 2.1.2MARIN STRATEGI ... 15
2.2DISKUSSION OCH KRITIK ... 17
3. METOD ... 18
3.1FORSKNINGSDESIGN ... 18
3.2VAL AV FALL ... 19
3.3MATERIALDISKUSSION ... 21
3.4FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 22
3.5OPERATIONALISERING & ANALYSVERKTYG ... 23
4. ANALYS ... 26
4.1THE TANKER WAR 1984-1988 ... 26
4.2SLAGET VID OKINAWA,RYUKYUÖARNA 1945 ... 28
4.3SAMMANFATTNING RESULTAT ... 32
5. AVSLUTNING ... 34
5.1 RESULTATDISKUSSION ... 34
5.2 METOD OCH TEORIDISKUSSION ... 35
5.3VIDARE FORSKNING ... 36
5.4YRKESRELEVANS ... 37
Sida 3 av 39
1. Inledning
Inledningskapitel innehåller en övergripande problemformulering i syfte att fånga och förklara problemet för läsaren. Därefter redogörs för relevant forskning inom berörda områden. Detta följs av uppsatsens syfte som mynnar ut i en frågeställning. Slutligen görs avgränsningar följt av en kort beskrivning av dispositionen.
Forskning om den irreguljära krigföringen avhandlar i stor utsträckning landarenan. Det finns likväl ett behov av kunskap om irreguljär krigföring inom den marina arenan.1 Bristen på teori om detta fenomen gör det intressant att undersöka om befintliga teorier i närliggande forsk-ningsområden besitter förklaringskraft på irreguljära konflikter i den marina kontexten.2 För
tydlighetens skull definieras begreppet irreguljär krigföring redan här. Diskussionen om irre-guljär krigföring inkluderar traditionellt uppror, upprorsbekämpning och gerillakrigföring inom detta begrepp. Gerillakrigföring tillämpas genom nyttjandet av strategier och taktiker för att t.ex. undvika direkt konfrontation, i syftar att blöda ut en ofta starkare motståndare.3 Arbetet kommer att nyttja denna definition.
1.1 Problemformulering
En teori med koppling till irreguljär krigföring är Ivan Arreguín-Tofts teori om Strategisk
in-teraktion i styrkemässigt asymmetriska konflikter. Asymmetrin avser här styrkeförhållandet
mellan konfliktens aktörer: en relativt starkare och en relativt svagare aktör.4 Han menar att interaktionen som uppstår i aktörernas val av strategi avgör utfallet i konflikten.5 Arreguín-Toft redogör även för hur statistiken om utfall ur asymmetriska konflikter det senaste århundrandet har utvecklats till fördel för den svagare aktören. Detta, menar han, beror bl.a. på den svaga aktörens nyttjande av indirekt strategi d.v.s. gerillakrigföring, i mötet med en starkare aktör som nyttjar direkt strategi, vilket innebär att slå ut motståndarens militära kapacitet med militära medel.6
En kritik kopplat till de idealtypsstrategier teorin presenterar är dess begränsning av verklig-heten, då den enbart erbjuder fyra möjliga strategier. Idealtyper syftar till att framhäva viktiga
1 Dunigan et al. 2012:xi-xii.
2 Begreppet irreguljära konflikter syftar här till konflikter där minst en part nyttjar irreguljär krigföring. 3 Crandall 2014:15-19.
4 Arreguín-Toft 2001:96.
5 Begreppet ”konflikt” till krig, med anmärkning på att det kan gälla även konflikter som inte är krig (ex.
terrorism, handelskrig). Begreppet ”Aktör” syftar i teori främst till stater och koalitioner av stater.
Sida 4 av 39 egenskaper i ett fenomen. Fördelen med nyttjandet av dem är att det kan skapa en enklare ”verklighet”, vilket kan underlätta vid viss undersökning.7 Då krig är ett komplext föränderligt
fenomen, kan det bli problematiskt att klassa aktörernas strategier på ett sätt där den strategiska interaktionen som skapas ger korrekta slutsatser. Teorin har dock visat sig ha förklaringskraft i de analyser som gjorts på asymmetriska konflikter. Dessa är främst gjorda på konflikter på landarenan8, således är det intressant att undersöka dess förmåga att förklara utfall även inom den marina arenan.
Som tidigare nämnt, menar teorin att det är den svaga aktörens nyttjande av indirekt strategi, i mötet med en starkare aktör med direkt strategi, som leder till framgång för den svaga aktören. Därför kommer undersökningen avgränsas till att fokusera på teorins förklaringskraft i konflik-ter som inbegriper en svagare marin aktör. Genom att väva in begrepp och definitioner från forskning om irreguljär sjökrigföring formas ett teoretiskt ramverk som skapar förutsättningar för att undersöka förklaringskraften i Arreguín-Tofts teori i en marin kontext.
1.2 Forskningsöversikt
Forskningsöversikten kommer att bestå av tre block: asymmetrisk konfliktteori, sjömaktsteori med fokus på små stater samt irreguljär sjökrigföring. Detta i syfte att skapa en uppfattning om relevant forskning inom ramen för forskningsproblemet.
Asymmetrisk konfliktteori
Statistik visar att antalet framgångsfall för en relativt svagare aktör i asymmetriska konflikter ökar.9 Asymmetrisk konfliktteori öppnar upp för möjligheten att förklara dessa utfall. Bland teorierna återfinns bl.a. förklaringsfaktorer som vilja till uppoffring, materiell asymmetri och
koloniala vs. icke-koloniala gerillakrig. Två stora forskare på ämnet är Andrew Mack och Ivan
Arreguín-Toft. Mack menar att de faktorer som kan förklara utfall i denna typ av konflikter är grad av beslutsamhet (resolve) och intresse (interest).10 Detta bygger Arreguín-Toft till viss grad vidare på, men han menar att den huvudsakliga förklaringsfaktorn består av val av strategi i relation till motpartens strategi, s.k. strategisk interaktion mellan aktörerna.11 Där valet för
7 Esaiasson 2017:140-141. 8 Arreguín-Toft 2001:120-121. 9 Arreguín-Toft 2001:97. 10 Mack 1975:188. 11 Arreguín-Toft 2005:18.
Sida 5 av 39 den svaga aktören faller på indirekt strategi i mötet med den konventionelle starka aktören för att nå målsättningen.12
Mack menar att konflikterna behöver analyseras på ett högre, mer övergripande plan för att förstå utveckling och utfall. Hans förklaringsfaktorer beslutsamhet och intresse sammanfattar han till den relativa makten mellan de två aktörerna. Han drar också slutsatsen att ju större avstånd i maktförhållanden, desto mer politiskt sårbar är den starka staten. Således kan det po-litiska skicket i den anfallande staten påverka agerandet: i demokratiska stater kan den popo-litiska oppositionen bland befolkningen ha inflytande på händelseförloppet och i auktoritära regimer är det främst motsägande eliter som påverkar. Kritik mot hans teori riktas främst mot hans försök att förklara utfall avhängigt på intresse, men att det finns viss förklaringskraft i aspekten
politisk sårbarhet.13
Arreguín-Toft bygger sin teori på idealtypsstrategier, direkt och indirekt strategi, och menar att då parter i en asymmetrisk konflikt väljer samma strategi kommer den starkare aktören, i ma-joriteten av fall, att nå framgång. Om aktörerna skulle välja motsatta strategier ökar chanserna för att den svagare aktören att gå vinnande ur konflikten. Strategierna kommer inte vidare re-dogöras för, då de presenteras i kapitlet 2. Teori. Sammantaget drar Arreguín-Toft slutsatsen att en svagare aktör i största mån bör nyttja indirekta metoder. Han lyfter dock en problematik kring detta: då framgången bygger på befolkningens förtroende samt att ha tillräckliga resurser och politisk kapacitet att realisera det, kan detta vara svårt i det långa loppet för en mindre aktör.14
Sjömaktsteori
För att skapa en grundläggande förståelse för den marina kontexten och kuststatens relation till sjömakt beskrivs nedan centrala tankar kring detta. Traditionell sjömaktsteori grundar sig i hu-vudsak i stormaktstänk. Herravälde till sjöss (också kallad kontroll av maritima områden) är det mest centrala begreppet på området.15 Det innebär inte ägande, utan snarare kontroll över ett område och dess sjöförbindelser, samt möjligheten till att fritt nyttja den.16 Kontrollen av
12 Arreguín-Toft 2001:95-97. 13 Arreguín-Toft 2001:95, 99, 188. 14 Arreguín-Toft 2005:18, 122. 15 Ångström & Widén 2015:134. 16 Landquist 2006: 23.
Sida 6 av 39 maritima områden är således inte permanent. En kuststat med ambitioner om att vidga sitt om-råde av kontroll kan etablera kontroll, medan en mindre kuststat i större utsträckning kopplas ihop med att bestrida andras försök till kontroll över det området.17 Fr.o.m. nu kommer begrep-pet kuststat i denna uppsats definieras som en stat utan ambitioner om att ha kontroll av mari-tima områden bortom sina egna vatten.18 Det blir således denna kuststat som representerar den svaga aktören. Till skillnad från den starka aktören med strävan att etablera sjöherravälde.
Jerker Widén och Jan Ångström sammanfattar strategier för att bestrida sjöherravälde i boken
Contemporary Military Theory. De beskriver fyra strategier för detta. Den första är Fleet-in-being, vilket utgörs exempelvis av en beredskapsstyrka med avskräckande syfte. Den andra är sjöfartskrig vars syfte är att underminera motståndarens stridsekonomi genom att slå mot dess
handelssjöfart. Den tredje är kleinkrieg, vilket innefattar nyttjande av minor och ubåtar i syfte att utjämna styrkeförhållandena. Den sista och fjärde strategin är kustförsvarsflotta, där ligger fokus på utnyttjande av kustens topografi och gemensamma operationer. 19
I led med detta menar Geoffrey Till att kuststaters fokus i fråga om strategisk ambition oftast handlar om landets egna intressen och kuststräckor, s.k. Maritime security. Det tillintetgör dock inte dess möjlighet till påverkan på omvärlden. Till menar att en mindre flotta genom asym-metrisk teknologi, i kombination med geografiska premisser visst kan ta rollen som potent mot-ståndare. Detta illustreras med Irans nyttjande av svärmning i syfte att oskadliggöra den ame-rikanska jagaren USS Cole i oktober 2008.20 Svärmning innebär nyttjandet av mindre enheter som simultant går till anfall mot en motståndare. Detta kan göras med ex. många små fartyg eller sjömålsrobotar.21 Även om det i viss mån finns gemensamma nämnare med kuststater generellt, däribland strategiska målsättningar, menar Till att det finns kritiska skillnader i ex-empelvis politiskt klimat, strategisk förutsättning, kulturell och historisk bakgrund.22 Därav går det att argumentera för att det finns en begränsad tillämplighet i generella förklaringsmodeller för kuststater.
17 Ångström & Widén 2015:135.
18 Definitionen härstammar från Jacob Börrensens definition av små och medelstora kuststater i artikeln The seapower of the coastal state.
19 Ångström & Widén 2015:140-144. 20 Till 2016:25, 27.
21 Vego 2015:60. 22 Till 2016:30-31.
Sida 7 av 39 Sammantaget för de centrala teoretiker, som avhandlar strategier för den lilla kuststaten, lyfter de det ökade inflytandet i världsarenan och i konflikter genom ny teknik samt strategier och metoder för kontroll av maritima områden, utvecklade för den unika topografi som kustmiljö-erna erbjuder. Jacob Börresen pratar bl.a. om ökande antalet kuststater i.o.m avkolonial-iseringen och den teknologiska utvecklingen och den ökade påverkan det skapar.23 Likaså pekar Geoffery Till mot att de utvecklade och anpassade metoder för små stater samt nyttjandet av asymmetrisk teknologi kan utgöra hot mot en större motståndare.24 Milan Vego belyser fram-förallt utmaningarna och fördelarna med topografi och den kustnära miljön och trycker bl.a. på vikten av decentraliserad command and control (C2/ stridsledning) i den kustnära miljön för att i större utsträckning kunna hantera snabba lägesförändringar.25 Dessa ovan nämna teoretikers verk avhandlar på mer eller mindre liknande sätt kuststatens fördelar och utmaningar och ställer den lilla staten i relation till en större motståndare.
Vidare skriver Börresen i sin teori att den lilla kuststaten i mötet med en relativt stark motstån-dare ska ”blöda ut” dennes vilja till strid genom avledning. Snarare än att vinna är målet med kriget avskräckning. Likt teorin om strategisk interaktion, argumenterar Börresen för att ett utdraget krig är till den lilla statens fördel och målsättningen borde vara att undvika konfron-tation och fokusera på motståndarens motivation, moral och vilja.26 Detta menar han ska göras
genom indirekta metoder. De huvudsakliga operationstyperna är antiinvasionsoperation och
kustförsvarsoperation. Det första syftar till kustartilleri av både rörligt och fast slag. Det andra
syftar till kontroll av maritima områden i närliggande vatten och kuststräcka.27 Han nämner
vidare hur detta ska ske vad gäller bl.a. resurser och stridsledning. Hans teori har en normativ linje, då han presenterar ett detaljerat ramverk för hur en liten-medelstor kuststat ska nyttja sin militär både i fred, kris och krig. Han förhåller sig därför i stor utsträckning okritisk till sitt eget verk.
Irreguljär sjökrigföring
Teoribildning inom den irreguljära sjökrigföringen är än så länge begränsad. Översiktligt går det att säga att det främst består av ickestatliga aktörer kopplat till kriminalitet, sjöröveri och
23 Börresen 1994:148-149. 24 Till 2016:27.
25 Vego 2015:30. 26 Börresen 1994:152. 27 Börresen 1994:164.
Sida 8 av 39 terrorism samt hur det ska bekämpas.28 Publicerade teorier kring staters nyttjande av irreguljär
sjökrigföring, både mot en statlig och ickestatlig motståndare, representeras av ex. Molly Du-nigan et al. och Benjamin Armstrong.
Dunigan et. al erbjuder en definition av irreguljär sjökrigföring. Syftet med artikeln är att bredda begreppsanvändningen och att i längden påverka doktrinutformning. Artikeln är skriven på uppdrag av den amerikanska krigsmakten och utgår från det amerikanska stormaktsperspek-tivet, således bedöms den vara begränsat generaliserbar till småstatsperspektivet. Risken för att den skulle vara tendensiös mot USA går inte heller att förbise. Definitionen och det teoretiska ramverket grundar sig på analys av empiriska fall och doktriner: Operationer som innefattar minst en irreguljär part eller metod som innehar ett av följande syften:
• Hindra förnödenhets- och personaltransporter att nå motståndaren, • Stötta en allierads förmåga,
• Direkt konfrontera en motståndare med skräddarsydda styrkor.29
Utifrån detta presenteras olika operationstyper, samt irreguljära metoder.30 Likt Vego belyser även Duigan et al. hur de yttre förutsättningarna påverkar de taktiska metoderna, medan mål-sättningarna blir densamma. Artikeln sätter den irreguljära sjökrigföringen i en strategisk kon-text, vilket är till fördel för denna undersökning. Dock beskrivs det på ett otillfredsställande sätt för att på ett godtyckligt sätt komplettera ramverket, således kommer den inte att nyttjas för undersökningen.
Benjamin Armstrong presenterar i sin bok Small boats and daring men en av få teorier som innefattar förståelsen av irreguljär sjökrigföring som eget fenomen. Han menar att de två klas-siska strategierna för sjökrigföring, Guerre déscadre (krig mot flottor) och Guerre de course (krig mot handelssjöfart), inte är tillräckliga och kompletterar därför med en tredje strategi:
Guerre de razzia. Den grundar sig i nyttjandet av irreguljära metoder med avsikt att nå taktiska
och strategiska mål. Genom sin analys, som han bygger sin teori på, försöker han skapa en förståelse för hur dessa irreguljära metoder har utvecklats samt dess svagheter och styrkor.31
28 Konstaterandet har fastställts efter sökningar på ex. PRIMO och Google scholar. 29 Dunigan et al. 2012:xi-xii, 1-2.
30 Dunigan et al. 2012:xxi, 9. 31 Armstrong 2019:4-6.
Sida 9 av 39 Vidare kommer han under analysen fram till att åtskilliga av de metoder som faller under be-greppet irreguljärt hur under historien varit viktiga element inom sjökrigföring. I likhet med Dunigan menar han att en ökad förståelse skulle lägga grunden och öppna upp för bättre han-tering av irreguljära utmaningar.32 Armstrong argumenterar utöver det för att ett koncept inne-fattande den typ av metoder kan genererar handlingsmöjligheter för att omhänderta nationella intressen i tider då gråzonsproblematik är överhängande.33
Teorin redogör för taktiska metoder som har i syfte att nå strategisk framgång, snarare än tak-tiska vinster.34 De strategiska målsättningarna skiljer sig inte nämnvärt från ex. Börresen eller Arreguín-Toft då de syftar till att sänka stridsviljan hos motståndaren genom bl.a. opposition bland dess befolkning. De framgångsfaktorer han nämner går likaså i linje med den teoretise-ring kteoretise-ring hur små kuststater når framgång mot en starkare motståndare som redogörs för i tidigare block. Det är exempelvis lokalkännedom, samarbete med andra stater, decentraliserad ledning, nyttan av allierade och anpassad teknik för den särskilda miljön35. Kritik mot teorin riktas mot bl.a. den empiriska grunden. Då empirin kretsar kring den tidsålder då nyttjandet av segelfartyg och analoga metoder var dominerande, kan vidare prövning av teorin mot fall där modernare teknik och metoder används öka generaliserbarheten ytterligare. Teorin publicera-des 2019 och är sålepublicera-des relativt oprövad mot samtida empiri.
Sammanfattningsvis har blocken valts för att skapa en bakgrund mot uppsatsens syfte och pro-blem, således förefaller det sig logiskt att hitta vissa likheter mellan dem. Värt att nämna är exempelvis att de mål och metoder som den begränsade teoretiseringen kring irreguljär sjökrig-föring redogör för, går i liknande spår som den om hur små kuststater ska försvara sig i syfte att bestrida en motståndares försök till att etablera sjöherravälde. Detta underlättar såldes skap-andet av det teoretiska ramverket. Även om det finns likhet i innehållet, skiljer sig begreppsan-vändningen åt. Det kan anses problematiskt, då det ökar risken för att begreppsvaliditeten sjun-ker. Begreppsvaliditeten innebär, kort beskrivet, hur bra analysverktyget speglar teorin.36
32 Armstrong 2019:197. 33 Armstrong 2019:40-41.
34 Armstrong 2019:20-21, 34-35, 52-53, 90-91. 35 Armstrong 2019:18-19, 23, 25, 32-33, 42-43, 195. 36 Esaiasson 2017:58.
Sida 10 av 39 1.3 Syfte och frågeställning
Med grund i problemformuleringen är syftet att undersöka hur Arreguín-Tofts teori om strate-gisk interaktion kan förklara fall som utspelar sig i marin kontext. Den inomvetenskapliga re-levansen ligger i att bidra till breddningen av det teoretiska spektret om irreguljär krigföring på den marina arenan. Den utomvetenskapliga relevansen är att öka förståelsen för hur en relativt svagare stat i en marin konflikt kan nyttja irreguljära metoder vid händelse av angrepp från en starkare aktör.
Hur kan Arreguín-Tofts teori förklara utfall för en relativt svagare stat i marina konflikter? 1.4 Avgränsningar
I problemformuleringen har en avgränsning gjorts till att fokusera på den svaga aktören och dess nyttjande av indirekt strategi. Vidare kommer studien i huvudsak att ligga på strategisk nivå. Den taktiska nivån kommer att beröras vid analys av fallen, men då i syfte att underbygga bedömningen av strategi. Den strategiska nivån refererar i denna uppsatsen till den nivå där planen läggs för hur militära mål och politiska mål ska uppnås.37
Begreppet framgång nyttjas i uppsatsen i linje med Macks definition. Framgång är nådd när den strategiska målsättningen är uppfylld. Således är framgång nådd när den starka aktören slagit ut den svaga aktörens militära styrkor. Den svaga aktören har nått framgång då den starka aktören har slutat strida och den svaga aktören inte har förlorat.38
Som forskningsöversikten visar nyttjas begreppen irreguljär krigföring och indirekt strategi på motsvarande sätt, då gerillakrigföring är en del av irreguljär krigföring. Inom sjömaktsteori nyttjas ofta begrepp asymmetrisk som ett begrepp för strategier med defensiva målsättningar. Kopplat till undersökningens fokus, går det i linje med det som den indirekta strategins mål-sättning. Därför kommer begreppet asymmetrisk för tydlighetens skull enbart nyttjas i samman-hang där den styrkemässiga asymmetrin avses.
37 Arreguín-Toft 2001:99. 38 Mack 1975:175-177.
Sida 11 av 39 1.5 Disposition
Uppsatsen är uppbyggd med fem kapitel. Det första kapitlet ämnar skapa en bild av varför och hur uppsatsen ska bidra till det krigsvetenskapliga forskningen. Den består i stort av problem-formulering, relevant forskning som mynnar ut i ett syfte och den frågeställning uppsatsen avser svara på. Andra kapitlet består av en presentation av det teoretiska ramverket och viss kritik mot det. I det tredje kapitlet förklaras hur studien kommer att genomföras, d.v.s. den metod som kommer att genomsyra analysen. Detta följs av en beskrivning och argumentation om varför de valde fallen lämpar sig för just detta arbetet. Operationaliseringsprocessen resulterar i ett ana-lysverktyg, som sedan nyttjas i det fjärde kapitlet. Där analyseras de valda fallen i syfte att senare i det femte och sista kapitlet kunna dra slutsatser av det resultat som analysen alstrar. Där förs även en teori- och metoddiskussion kopplat till undersökningsprocessen och de val som har gjorts under arbetets gång. Slutligen benämns vidare forskning och resultatets relevans för yrkesutövningen.
Sida 12 av 39
2. Teori
Teorikapitlet inleds med en redogörelse för det teoretiska ramverket följt av en teoridiskussion. Därefter byggs grunden till analysverktyget och slutligen genomförs en operationalisering.
Valet av teori har gjorts då den anses kunna bidra till att bredda det teoretiska spektret för irreguljär krigföring på den marina arenan. Andra forskningsområden som möjligtvis hade kun-nat erbjuda förklaringskraft är t.ex. teoretisering av irreguljär krigföring, upprorsbekämpning eller sjömaktsteorier. Dock skapar den valda teorin förutsättningar att undersöka både den irre-guljär aspekten samt ett asymmetriskt perspektiv som gör det möjligt att undersöka en svagare aktör. Det erbjuder en naturlig avgränsning. Teorin i sig är vapenslagsneutral, således komplet-teras det teoretiska ramverket med begrepp och metoder ur forskning om kuststaters sjömakt.
Uppsatsens fokusområde berör kuststaters användande av irreguljära metoder. Således är teo-retiserandet av den svaga aktörens nyttjande av indirekt strategi i relation till den starka aktörens nyttjande av konventionell strategi av särskilt intresse. Teorin i sin helhet kommer att present-eras, därefter kommer enbart de relevanta delarna operationaliseras.
2.1 Teoretiskt ramverk
2.1.1 Strategisk interaktion
Ivan Arreguín-Toft inleder sin artikel med att konstatera att historien visar på att det i en styrke-mässigt asymmetrisk duell inte alltid är den som är starkast som vinner. Han förklarar utfallen med den strategiska interaktion som uppstår vid val av strategi. Det framgår också tydligt att mottagaren i huvudsak är USA:s krigsmakt och dess strategiska utveckling mot att kunna han-tera mindre aktörer som inte nyttjar konventionella metoder. Intuitivt skulle det således gå att argumentera för att teorin är tendensiös mot USA. Dock bedöms teorin vara såpass generell i sin beskrivning av de olika strategierna och hur de interagerar med varandra, att det bedöms vara i en så begränsad grad att det inte tagits hänsyn till.
Teorins centrala delar är de fyra idealtypsstrategier (direkt och indirekt anfall/ försvar) som Arreguín-Toft presenterar och den interaktions som uppstår i mötet av två aktörer.39 Nedan
redogörs för idealtypsstrategierna:
Sida 13 av 39
Direkt anfall (stark aktör): innefattar nyttjandet av militära styrkor i syfte att tillfångata och
eliminera motståndarens militära styrkor och på så sätt ta kontroll över dess kritiska värden såsom territorium, population och strategiska resurser. Principen för direkt anfall är att slå mot viktiga punkter (ex. huvudstäder, broar) eller strategiska områden (ex. viktig terräng, fort) där motståndaren potentiellt kan uppehålla sig.40
Indirekt anfall (stark aktör): syftar till att slå mot motståndarens vilja att strida, snarare än dess
militära styrkor. Den starka aktörens indirekta strategi är barbari. Det innebär bl.a. nyttjandet av metoder och medel som systematiskt slår mot civilbefolkning och icke-kombattanter för att nå politiska och militära målsättningar. Detta görs genom ex. våldtäkter, mord och tortyr. Syftet med strategin är att påverka den svaga aktörens agerande genom att tillföra de ickestridande smärta.41
Direkt försvar (svag aktör): hänvisar till användandet av militära styrkor i syfte att omintetgöra
anfallarens försök till tillfångatagning eller nedkämpning av kritiska värden. Liksom direkt an-fall är detta ämnat att uppfylla en militär målsättning. Metoder för detta är bl.a. rörligt försvar, framskjutet försvar eller att i förebyggande syfte slå ut strategiska mål. Exempel på detta är Japans attack mot Pearl Harbour.42
Indirekt försvar (svag aktör): Den svaga aktörens indirekta försvar är gerillakrigföring. Det
definieras som organiserandet av delar av samhället och nyttjandet av militära styrkor i syfte att påkräva motståndaren kostnader utan direkt konfrontation. Kostnader innefattar förlust av personal, utrustning, infrastruktur, sinnesro och framförallt tid. Gerillakrigföring kräver två sa-ker: 1) Fysisk tillflyktsort såsom berg, tät skog och djungel, eller politisk tillflykt såsom dåligt försvarade gränsområden och gränser kontrollerade av sympatiska stater, och 2) en stödjande population som kan förse styrkorna med underrättelse och logistiskt stöd. Målsättningen med denna strategi är bryta ner motståndarens vilja till fortsatt strid.43 Arreguín-Toft bygger sin beskrivning på Mao Zedong:
40 Arreguín-Toft 2001:100-101. 41 Arreguín-Toft 2001:101-102. 42 Arreguín-Toft 2001:103. 43 Arreguín-Toft 2001:103-104.
Sida 14 av 39 “In guerrilla strategy, the enemy's rear, flanks, and other vulnerable spots are
his vital points, and there he must be harassed, attacked, dispersed, exhausted, and annihilated."44
Varje strategi har en ideal motstrategi och det går därför att förutspå utfall baserat på aktörernas nyttjande av strategier. Huvudtesen är i stort att starka aktörer mer troligt kommer att nå fram-gång vid en s.k. same- approach (direkt-direkt/ indirekt- indirekt) interaktion, medan den sva-gare aktören mer sannolikt kommer nå framgång i en opposite-approach (indirekt- direkt) in-teraktion.45 Anledningen till detta, menar Arreguín-Toft, är att då båda aktörerna möts med en direkt metod finns det inget som avleder den starka aktörens styrkeförhand, således blir avgö-randet kort. Om aktörerna istället nyttjar olika strategier och den svagare aktören undviker di-rekt sammanstöt kan den på så vis neka den starka aktörens övertag. Ofta leder detta till en utdragen konflikt till fördel för den svagare sidan. Det beror på två huvudsakliga anledningar: 1) ett vanligt antagande hos stridande aktörer är att den med styrkemässig fördel kommer att gå ur konflikten med en snabb seger. Då detta inte sker och konflikten fortgår behöver staten till-föra mer resurser i syfte att möta dessa förväntningar, med risk för höga kostnader och försäm-rad syn på den starka aktörens ledning. Både Arreguín-Toft och Mack menar att landets inbör-des opposition i regel leder till att den starka aktören lämnar konflikten. 2) i ett försök att inte öka kostnaderna, såsom exempelvis öka skatter, mobilisera reserver eller förklara storskaligt krig, ger den starka staten vika för lockelsen att använda sig av barbari. Det kan vara militärt effektivt, men ett politiskt högriskdrag.46
I teorin undersöker Arreguín-Toft interaktionen av fyra strategiska kombinationer kopplat till sin hypotes om utfall:
Direkt anfall- direkt försvar: i denna interaktion är båda aktörerna relativt överens om
priorite-ringar och målsättningar. De offensiva och defensiva strategierna sker med konventionella me-toder. Hypotesen säger att den starka aktören vinner en snabb seger.
44 Zedong 1961:46.
45 Arreguín-Toft 2001:103-104, 110. 46 Arreguín-Toft 2001:105-106.
Sida 15 av 39
Direkt anfall- indirekt försvar: Till skillnad från direkt strategi, som involverar styrkor tränade
och utrustade för att strida som en organiserad enhet mot en annan, nyttjar det indirekta för-svarsstrategin (så som gerillakrigföring, ickevåldsmotstånd och terrorism) irreguljära styrkor d.v.s. styrkor som är svåra att skilja från icke-kombattanter när de inte är i direkt strid. Som ett resultat riskerar en anfallare att döda civilister under operationer. Detta tenderar att gynna den svaga aktörens motstånd. Då det indirekta försvaret tar längre tid att försvara sig mot p.g.a. tillgång till socialt och fysiskt stöd, offrar den starkare aktören värden i form av tid. Arreguín-Toft menar att den svaga staten gynnas av fördröjningar i asymmetriska konflikter.47
Indirekt anfall- direkt försvar: den starka aktören anfaller med ett tillvägagångsätt som undviker
direkt konfrontation med den svaga statens konventionella försvar. Målet är att förgöra viljan att strida hos den svagare staten. Beroende på val av metod av den starka aktören blir resultatet skiftande. D.v.s. vid nyttjandet av flygbombning kan den försvarande sidans stridsvilja förstär-kas av missnöje, medan nyttjandet av tidigare nämnda barbariska metoder kan bryta ner strids-viljan och få befolkningen att vilja kapitulera. Dock anses denna interaktion vara tidskrävande och således gynnas den svaga aktören i längden.48
Indirekt anfall- indirekt försvar: som tidigare nämnt riktar sig den indirekta strategin mot viljan
att strida. När det inte förekommer återhållsamhet i våldsanvändning från den starka aktörens sida, kommer den svaga aktören troligtvis förlora. Detta då det dels inte finns så mycket kvar att vinna för, dels att gerillakrigföring är beroende av befolkningens stöd i form av underrät-telse, skydd och logistik. När stödet försvinner, genom diverse COIN (counterinsurgency)-op-erationer från den starka aktören, kan således den svaga aktören inte verka.49
Interaktionen som kommer att prövas är direkt anfall vs. indirekt försvar i syfte att undersöka förklaringsfaktorer för kuststatens framgång.
2.1.2 Marin strategi
För kunna pröva teorin på marina fall kompletteras det teoretiska ramverket med relevanta in-slag från den marina arenan. Då fokuset på undersökningen ligger i att undersöka interaktionen
direkt anfall vs. indirekt försvar är det således en stark flottas konventionella krigföring i mötet
47 Arreguín-Toft 2001:107. 48 Arreguín-Toft 2001:108. 49 Arreguín-Toft 2001:109.
Sida 16 av 39 med en svagare kuststats nyttjande av gerillakrigföring som är av intresse. Kritik mot detta tillvägagångsätt anses bl.a. vara risken för sänkt begreppsvaliditet. Detta då nyttjandet av andra begrepp än de som teorin erbjuder kan minska överensstämmandet mellan den teori som ska prövas och analysverktygets indikatorer.50 I detta fall blir det således av vikt att ramverket i sin helhet överensstämmer med grundteorin, då det är den som ska prövas. För att kunna komplet-tera det teoretiska ramverket på ett så bra sätt som möjligt är det av intresse för undersökningen att förstå hur marin strategi förhåller sig de direkta och indirekta strategier och metoder.
Marin strategi utgår från herravälde till sjöss (kontroll av maritima områden). Detta har hu-vudsakligen uppnåtts genom avgörande slag mellan flottor eller blockad. Avgörande slag syftar till att förinta motståndarens militära flotta och på så sätt etablera sjöherravälde.51 Blockad, syftar i denna uppsats till örlogsblockad.52 Strategin ämnar hindra fienden att störa den block-erande styrkan för att fritt kunna nyttja havet för sin egna syften.53 För att relatera till teorin faller detta inom ramen för den konventionella krigföringen och således den direkta strategin för den starka aktören. Den svaga aktörens indirekta strategi kan i viss grad likställas med de strategier som förespråkas för kuststater, samt i viss grad det som sägs om irreguljär sjökrigfö-ring.
Exempelvis erbjuder Börresen en teoretisk grund som går i linje med Arreguín-Tofts beskriv-ning av den indirekta strategin. Exempel på gemensamma drag för dem är målsättbeskriv-ningen att bryta ner motståndarens vilja till strid genom att undvika direkt konfrontation och nyttjandet av topografin. För att möta kritiken om försämrad validitet mot ett kompletterat ramverk, kommer Börresens teori om strategi för kuststater användas som grund till detta. Den kommer inte att nyttjas i sin helhet, utan enbart de delar som krävs för att kunna genomföra studien.
Börresen redogör för hur kuststater bör förhålla sig till sjökrigföring och en asymmetrisk styr-keinteraktion. Han menar att bristen på resurser för en direkt strategi gör att en kuststat i stor utsträckning använder indirekt strategi. Detta genom nyttjande av allianser, samarbete mellan försvarsgrenar (flyg-marin-mark) och metoder som minering, ytstridsfartyg och ubåtar. Kopp-lat till tid argumenterar han, i likhet med Arreguín-Toft, att målsättningen är att ”blöda ut”
50 Esaiasson 2017:59
51 Ångström & Widén 2015:134-135.
52 Blockad finns i form av handelsblockad och örlogsblockad. 53 Ångström & Widén 2015:137.
Sida 17 av 39 motståndarens vilja till strid. Nyttjandet av topografin med syfte av skydd och möjlighet till taktiserande är sätt att nå framgång.54
2.2 Diskussion och kritik
En kritik som kan riktas mot Arreguín-Tofts teori om strategisk interaktion är dess förenkling av verkligheten, då den begränsar valmöjligheten till två typer av strategier. Han presenterar dock dessa som idealtypsstrategier, vilket gör att det snarare handlar om att förhålla sig till dem än att de nödvändigtvis ska följas rakt av. Följaktligen finns risken att aktörerna i de valda fallen inte agerar i enlighet med idealstrategierna och därigenom försvårar bedömningen av den stra-tegiska interaktionen. Det kan således påverka möjligheterna att dra slutsatser och att avgöra ramverkets förklaringskraft. Resultatet av analysen kommer troligtvis mynna ut i en gradfråga. En konsekvens av det är undersökningens objektivitet, då bedömning av grad kommer att hamna på författaren själv.55
En problematik med att applicera teorin i en marin kontext är den strategiska nivån. Detta då den innefattar alla försvarsgrenar, samt hur dessa nyttjas i syfte att nå staters målsättningar.56 Genom att välja fall som har innefattat aktörer med tidigare nämnda strategiska interaktioner, där det marina elementet spelat en avgörande roll, görs ett försök att överbrygga detta.
Även om Arreguín-Toft menar att den strategiska interaktionen är den huvudsakliga förkla-ringsfaktorn, menar han att tidigare forskares bidrag till debatten också är valida.57 Exempelvis instämmer han i att faktorer som externt stöd till aktören, kostnadsokänslighet eller inkompetent ledarskap påverkar utfallet.58 Han erkänner även intresseasymmetri och beslutsamhet som möj-liga förklaringsfaktorer. Med grund i hans egna ord, går det att argumentera för att enbart stra-tegisk interaktion inte kan förklara utfall i en konflikt.
54 Børresen 1994:151, 154, 165. 55 Esaiasson 2017:140-141, 145. 56 Ångström & Widén 2015:33-34. 57 Arreguín-Toft 2005:18.
Sida 18 av 39
3. Metod
I detta avsnitt redogörs för undersökningens forskningsdesign och motiveras för val av metod. Det följs av forskningsetiska överväganden, fallintroduktion, materieldiskussion och slutligen en operationalisering.
3.1 Forskningsdesign
Studien ämnar bidra till att bredda det teoretiska spektret inom irreguljär krigföring på den marina arenan. Detta ska göras genom att pröva förklaringskraften på marina konflikter med en befintlig teori som avhandlar irreguljära metoder. Detta genom att använda en begränsad del av Arreguín-Tofts teori om strategisk interaktion i asymmetriska konflikter för att förklara utfall i två marina konflikter. Således kommer fokuset att ligga på teorin snarare än fallen och metoden är teoriprövande. Då antal tillgängliga fall på området är begränsat, kommer undersökningen göras som en fåfallsstudie med två strategiskt utvalda fall.59 Nackdelen med denna typ av studie
är svårigheter att generalisera resultatet. Detta avgörs av hur väl de valda fallen representerar fenomenet, i denna uppsatsen, asymmetriska marina konflikter.60 Problemet med det
under-sökta fenomenet är begränsningen i möjliga fall. Viss tidigare forskning menar att det finns stora olikheter bland kuststater baserat på kulturell påverkan, politiskt klimat, historisk bak-grund, strategisk förutsättning.61 Detta har likaså en viss påverkan på möjligheterna för gene-ralisering av de slutsatser som dras. Genom att göra val av fall med olika utfalls-design ökar dock tillförlitligheten i slutsatserna.62
Datainsamlingen sker genom kvalitativ textanalys, då den noggranna läsningen av det empi-riska materialet skapar förutsättningar att identifiera underliggande mening och innehåll. I syfte att urskilja det relevanta innehållet i det empiriska underlaget görs analysen m.h.a. ett analys-verktyg. Analysverktyget skapas med grund i den strategiska interaktionen direkt anfall vs.
in-direkt försvar, samt teoretiseringen kring marin strategi. Denna process påverkar
begreppsva-liditeten. En hög sådan innebär att indikatorerna väl motsvarar det teoretiska ramverket, vilket leder till få systematiska fel. En konsekvens av ett sammanslaget ramverk är risk för sänkt begreppsvaliditet, då olika teorier och olika forskningsområden i viss grad nyttjar olika
be-59 Esaiasson 2017:101-102 60 Ekengren & Hinnfors 2012:41. 61 Till 2016:30.
Sida 19 av 39 greppsapparater. För att överbrygga detta eftersträvas transparens i hur centrala begrepp förhål-ler sig till varandra. Uppsatsens reliabilitet påverkas av hur väl analysverktyget nyttjas vid ana-lysen. För att uppnå det kommer analysverktyget nyttjas systematiskt och med en hög transpa-rens.63
3.2 Val av fall
Som tidigare nämnt, väljs fallen strategiskt, då det finns begränsat med lämpliga fall inom ra-men för avgränsningen. I syfte att ytterligare stärka tillförlitligheten i slutsatserna görs val av fall enligt olika utfall-design. Det innebär att fallen till undersökningen kommer att väljas med olika utfall, ett fall där den svaga staten nådde framgång och ett fall där den svaga aktören inte nådde framgång. Syftet med detta är att ytterligare stärka eller falsifiera den strategiska inter-aktionen som förklaringsfaktor. Det bygger på att om de indikatorer som förväntas förekomma i den svaga aktörens framgångsfall även förekommer i förlustfallet, kan slutsatser dras att det finns fler förklaringsfaktorer. Kritik mot denna design berör bl.a. detta faktum, då det är svårt att urskilja andra förklaringsfaktorer genom denna typ av upplägg. Således är det svårare att med säkerhet dra slutsatser från resultatet.64
Utöver de metodologiska ställningstagandena görs valen av fall utefter kriterier kopplade till ramen för uppsatsen. Ett idealfall ska uppfylla nedanstående kriterier, utan inbördes ordning. 1) konflikten som representeras i fallet ska klassificeras som krig i enlighet med definition som Arreguín-Toft anger i sin teori: ett genomsnittligt dödade i strid på 1.000/år.65 2) då teorin av-handlar asymmetriska konflikter ska således idealfallet bestå av konflikter där de deltagande aktörerna har en styrkerelation i skala 5:1 eller mer. Även detta utgår från teorin. 3) då den oberoende variabeln representeras av den strategiska interaktionen, ska således fallet kunna analyseras på strategisk nivå. 4) då val av fall görs som olika utfall-design, utgörs det ena ide-alfallet med utfallet framgång och det andra av utfallet förlust. 5) Avgränsning görs i tid. Detta då statistik visar på att svagare aktörer i större utsträckning varit framgångsrika sedan 50-talet och att öka relevansen av undersökningen kopplat till mer moderna krig. Tidsavgränsningen görs mellan 1950- 2021. 7) konflikten ska vara interstatlig.
63 Esaiasson 2017:56-60; Johannessen, Tufte & Christoffersen 2020:49-50. 64 Esaiasson 2017:117-118.
Sida 20 av 39 Idealfallskriterierna skapar endast en ram att förhålla sig till. Således kommer de möjliga fall troligtvis avvika något från kriterierna. De möjliga fall som presenteras nedan är de fall som anses passa bäst in utifrån dessa. Av dem kommer sedan två fall väljas ut och presenteras yt-terligare.
• USAs marina operationer mot Nordvietnam (med stöd från Vietcong). Under tidspe-rioden 1965-1971. Dessa operationer innefattade bl.a blockader mot vapen- och förnö-denhetstransporter från Nordvietnamesiska styrkor till de stridande i Sydvietnam samt operationer in i Meckongdeltat i upprorsbekämpande syfte.
• Den andra hälften av The Tanker War är en konflikt som utspelar sig mellan Iran och Irak. Iran representerar den svaga staten och Irak, som dessutom får stöttning från väst-makter såsom USA, som den starka.
• Slaget om Okinawa, Ryukyuöarna i april 1945. Fallet representerar konflikten mellan USA och Japan i Stillahavskrigets sista slag. USAs stillahavsflotta slår mot ön Okinawa och möter kraftigt motstånd av ett relativt svagare Japan, men når till slut framgång.
Valda fall och empiri
Nackdelen med en stor mängd kriterier blir följaktligen att det ökar svårighetsgraden i identifi-eringen av möjliga fall. Dock har bedömningen gjorts att, av de ovan nämnda möjliga fallen, kommer The Tanker War och Slaget vid Okinawa, Ryukyuöarna att analyseras. En av anled-ningarna till valet av dessa är att de båda har ett tydligt avgörande och att empirin för de valda fallen är mer uttömmande. Vidare argument för val av fall presenteras nedan.
The Tanker War
Sjöfartskriget, som utspelar sig i Persiska viken och Hormuzsundet, mellan Irak (under delar av konflikten med stöd från USA) och Iran äger rum under tidsperioden 1984-1988. Således passar fallet in i tidskriteriet. Den asymmetriska relationen mellan aktörerna varierar under kon-fliktens gång. Under 1985 var den ca 1:466 och slutligen, i samband med USA och västvärldens involvering 1987, ökade förhållandet ytterligare. Konflikten mellan Irak och Iran bestod även av mark- och luftstrider, men då dessa under tidsperioden hade stagnerat, spelade de marina
66 Karsh 1987:48/ Uträkning baseras på Table 2.Order of battle of the Iraqi and Iranian armed forces: 1980 and 1985.
Sida 21 av 39 operationerna en central roll i konfliktens avgörande. 67 Således görs bedömningen att fallet är
relevant för undersökning på strategisk nivå.
Slaget vid Okinawa, Ruykuyöarna
Slaget utspelar sig mellan den 1 april- 21 juni 1945 och representerar en del av konflikten mel-lan USA och Japan under andra världskriget. Undersökningen avgränsas till denna tidsperiod samt tiden för de förberedelser som Japan gjorde inför, eftersom japan under hösten 1944 skiftar till en mer defensiv strategi.68 Ockupationen av Ryukyuöarna mynnar ut i ett läge där Japan inte längre utgör ett egentligt hot mot USA och beslutet ska tas om krigets avgörande. Då kon-flikten går in i en mer diplomatisk fas, avgränsas studien till ockupationens slut. 69 P.g.a. slagets betydelse för konflikten i stort, anses det som ett lämpligt fall att undersöka mot den strategiska nivån. Kopplat till fallkriterierna ligger fallet utanför tidsramen, dock anses tidsavvikelsen vara tillräckligt liten för att ändå betraktas som ett legitimt fall. Asymmetrin bedöms vara tillräcklig. 3.3 Materialdiskussion
Materialet kommer att diskuteras utifrån fyra källkriterier: äkthet, oberoende, samtidighet och tendens. Eftersom fallen utgörs av historiska händelser, kommer källmaterialet i stort att bestå av berättelser. Val av empiri har gjorts i syfte att skapa ett underlag som gör det möjligt att identifiera aktörernas strategi. Materialet består av både primärkällor och sekundärkällor. Då primärkällorna är sammanställda av individer som var på plats under konflikterna, bedöms ris-ken för tendens i materialet öka. Det motverkas genom att stödja med fler källor.Detta gäller även, till viss grad, de sekundärkällor som är utgivna och skrivna i de respektive aktörernas hemländer.En av styrkorna med de primärkällor som studien undersöker är dess samtidighet och oberoende. Detta då de flesta är publicerade i anslutningen till, alternativt kort tid efter konflikten. Berättelserna har inte heller blivit tolkade av andra, mer än eventuellt vid översätt-ning. Dessa kompletteras med sekundärkällor som beskriver båda aktörerna, i syfte att få en bättre helhetsbild. 70
67 Haghshenass 2008:5. 68 Yahara 1995:32.
69 Rose 2011:102-103; Tzeng 2000:95. 70 Esaiasson 2017:288, 292-295.
Sida 22 av 39
The Tanker War
• Iran's Asymmetric Naval Warfare. Haghshenass, Fariborz, 2008.
• The lessons of modern war. Vol. 2, The Iran-Iraq war. Cordesman, Anthony H. & Wag-ner, Abraham R., 1990.
• The Iran-Iraq War: A Military Analysis. Karsh, Efraim, 1987.
• Revolution and war: Saddam's decision to invade Iran. Nelson, C. E., 2018.
• Becoming Enemies U.S.-Iran Relations and the Iran-Iraq War, 1979-1988. Blight, James G, 2012.
Slaget vid Okinawa
• Okinawa: The Last Battle. Roy E. Appleman, James M. Burns, Russel A. Gugeler, John Stevens, 1948.
• The Battle of Okinawa, 1945: Final Turning Point in the Pacific. Tzeng, Megan, 2000. • The Battle of Okinawa. Colonel Yahara, Hiromichi. Kommentarer från Frank B.
Gib-ney, 1995.
3.4 Forskningsetiska överväganden
De forskningsetiska huvudprinciperna finns främst i syfte att skydda de som deltar i en studie samt att belysa forskarens ansvar för beslut som tas under arbetets gång.71 Denna uppsats inne-håller inte intervjuer eller motsvarande, således behöver hänsyn inte tas till de aspekterna. En annan forskningsetisk punkt som däremot tas hänsyn till är en korrekt nothänvisning, detta i syfte att undvika plagiat samt att skilja på egna slutsatser och källmaterialet.72 För att uppnå objektivitet i undersökningen och dess resultat, görs analysen av det empiriska materialet sys-tematiskt och med så hög transparens som möjligt.73 Teorin förespråkar metoder för framgång, som kan anses oetiska. Exempelvis hur nyttjandet av barbariska metoder såsom våldtäkter och tortyr, i syfte att bryta ner en motståndare och dess befolkning, kan leda till framgång för en relativt starkare aktör. De analyseras utifrån en vetenskaplig aspekt och syftar inte till att baga-telliseras.
71 Johannessen, Tufte & Christoffersen 2020:74-78. 72 Ekengren & Hinnfors 2012:108-110.
Sida 23 av 39 3.5 Operationalisering & analysverktyg
I detta avsnitt görs de teoretiska begreppen om till indikatorer i syfte att kunna genomföra ana-lysen. Det mynnar ut i ett analysverktyg.74 För att möta kritiken mot den tidigare nämnda be-greppsvaliditeten, har kompletteringen gjorts så att det i så stor grad som möjligt överensstäm-mer med grundteorin.
För att kunna undersöka den strategiska interaktionen, operationaliseras de relevanta idealstra-tegier i syfte att kunna identifiera dessa i empirin. Därefter fastställs den strategiska interakt-ionen i de valda fallen för att kunna diskutera utfall i relation till detta i resultatavsnittet. Då det enbart är interaktionen direkt anfall vs. indirekt försvar som är av intresse för denna uppsats, operationaliseras enbart de delarna. En kritik mot detta är en risk att analysverktyget blir för snävt, om det skulle visa sig att indikatorerna inte återfinns i fallen. Följaktligen skulle slutsat-serna kunna bli felaktiga. Valet av avgränsning har gjorts då det skapar möjlighet för djupare analys.
Indikatorerna till direkt anfall innefattar den strategiska målsättningen att eliminera motstånda-rens militära styrkor och att få kontroll över motståndamotstånda-rens värden. Detta genom nyttjande av konventionella metoder för att uppnå ett snabbt avgörande. I den marina kontexten nyttjas så-ledes strategin avgörande slag och blockad för att etablera sjöherravälde. Indikatorerna till
in-direkt försvar innefattar nyttjandet av gerillakrigföring, med den strategiska målsättningen att
bryta ner anfallarens vilja till strid. De karaktäriserande dragen för gerillakrigföringen är und-vikande av direkt konfrontation, nyttjande av miljön för skydd och taktiska möjligheter, befolk-ningsstöd, fristad i det egna landet samt hur relevant tid till avgörande är. D.v.s. en längre kon-flikt gynnar den svaga staten; en kortare konkon-flikt, den starka staten. I den marina kontexten syftar miljö till kustens särskilda topografi och att indikatorn för undvikande av direkt konfron-tation innefattar nyttjandet av tillvägagångssätt för detta. Metoderna består av bl.a. minering, ubåtar och mindre ytstridsfartyg som taktiserar i skärgården och kustartilleri. Det kan dock även bestå av mer markrelaterade tillvägagångssätt, då marina konflikter i viss mån också utspelar sig på öar.
Analysverktyget besitter två kolumner där resultatet av analysen matas in. Om en indikator inte går att återfinna i empirin, ges mätvärde återfinns ej. Om en indikator i sin helhet förekommer
Sida 24 av 39 i empirin tilldelas mätvärdet återfinns. Om enbart delar av en indikator förekommer i analys-materialet klassas den som återfinns delvis. Indikatorn som avhandlar tid kommer att ges ett mätvärde grundat på vilken aktör den gynnar.
Sida 25 av 39
Strategi Indikatorer The Tanker
War
Slaget vid Okinawa, Ryukyuö-arna
Direkt anfall Anfallande aktör
an-vänder militära styr-kor i syfte att tillfång-ata eller eliminera motståndarens mili-tära styrkor och ge-nom detta få kontroll på motståndarens värden.
Strategi för att eta-blera sjöherravälde nyttjas.
Indirekt försvar (geril-lakrigföring)
Den strategiska målsättningen att bryta motstånda-rens vilja till strid. Direkt konfrontat-ion med motstånda-rens militära styr-kor undviks. Kustens topografi nyttjas till skydd och taktiska förde-lar.
Utomstående aktö-rer och försvarsgre-nar understödjer. Befolkningen stöd-jer förbanden log-istiskt eller med underrättelse. Tid till avgörande en relevant faktor.
Sida 26 av 39
4. Analys
I detta avsnitt analyseras fallen utifrån analysverktyget i syfte att identifiera typ av strategi som aktörerna nyttjar. Därefter sammanfattas resultatet och kopplas till den strategiska interakt-ionen
4.1 The Tanker War 1984-1988
Direkt anfall: Irak m.fl.
Indikatorerna som identifierar en stark aktörs nyttjande av direkt strategi uppfylls genom att den anfallande aktören använder militära styrkor för att slå motståndarens militära styrkor och på så sätt uppnå kontroll över dess värden samt att detta mål ska nås genom att slå ut motstån-darens militära styrkor.
En del av Iraks strategi innefattade indirekta mål, detta då de inte bara inriktade sig på Irans militära styrkor, utan också Irans oljetillgångar och således dess ekonomi.75 De slog mot
stra-tegiska punkter under fler militära operationer.76 Dock nyttjades under tidsperioden i huvudsak
näst intill oföränderliga metoder och medel. Saddams vilja till strid byggde på hans ovilja att låta den Islamiska Republikens ideologi att sprida sig till Irak.77 För att hindra detta slog han
mot både militära styrkor samt oljetillgångar i syfte att försvaga Iran.78 Han styrde staten och de militära styrkorna centraliserat, vilket ledde till hög inflexibilitet.79 Med det i åtanke går det att argumentera för att han i stort hade en direkt strategi, dock med inslag av indirekta metoder. Såldes bedöms indikatorerna delvis återfunna i empirin.
Indirekt försvar: Iran
Med den Islamiska revolutionen under 1979 kom Iran, med sin vilja att omforma regionen med bl.a. våld, att bli ett hot mot Irak med sitt Ba’ath-styre80.81 I ett försök att hindra Irans religiösa influenser att sprida sig till Irak, anföll de Iran den 22 september 1980.82 I frågan om huruvida
75 Haghshenass 2008:5. 76 Karsh 1987:33. 77 Nelson 2018:266.
78 Cordesman & Wagner 1990:530. 79 Karsh 1987:43.
80 Arabiska socialistiska återfödelsepartiet. Står för en panarabisk, nationalistisk och socialistisk politik. 81 Karsh 1987:11.
Sida 27 av 39 Irans strategiska målsättningen är att bryta motståndarens vilja till strid är svaret inte helt okom-plicerat. Den religiösa faktorn i Irans målsättningar skulle dock kunna kopplas till påverkan på Iraks stridsvilja.
I frågan om huruvida direkt konfrontation undviks eller inte, går det att återkommande finna stöd för att så skulle vara fallet. Dels då kriget i huvudsak riktade sig mot handelsfartyg och strategiska värden, dels då Iran under 1984-1988 utvecklade nya metoder för att föra krig.83 Utvecklingen bestod bl.a. av införskaffandet av kustartilleri med lång räckvidd, små snabba fartyg för ex. svärmning och nyttjande av raketartilleri samt nyttjandet av minor. Utöver detta nyttjades självmordsbombare.84 Detta visar också på god anpassningsförmåga för att möta ho-tet. Dessa metoder nyttjades i kombination med topografin i syfte till skydd och taktiska förde-lar. Exempelvis skapade närheten till kritiska områden till förkortade transittider samt under-lättar djupet och mängden marina leder i de närliggande vatten förutsättningar för flexibilitet och taktiska möjligheter. 85 Indikatorn för om konfrontation undviks bedöms återfinnas, liksom indikatorn för att topografin nyttjas för taktiska syften.
Stöd från andra aktörer bestod i huvudsak av materielförsörjning. Exempel på detta är USAs stöd mellan 1984-1986.86 Övrigt stöd i materielförsörjning kom från bl.a. Syrien, Libyen och
Nordkorea.87 Utöver detta nyttjades exempelvis flyg för att understödja de marina styrkorna
under kriget. Indikatorn bedöms återfinnas delvis då en del av stödet från andra aktörer invol-verar mer än bara materielförsörjning. En viktig del i gerillakrigföringen som Arreguín-Toft redogör för, är stödet från befolkningen.88 I Irans fall nyttjades kustens hamnstäder och fiske-byar som både skydd och gömställen för diverse utrustning och mindre fartyg.89 Befolkningens stöd till kriget och de egna styrkornas deltagande byggde på en blandning av religiöst driv och en djupt rotad nationalism, vilket också bidrog till att det fanns militära styrkor.90 Indikatorn för befolkningsstöd återfinns således.
83 Haghshenass 2008:6. 84 Haghshenass 2008:11-12. 85 Haghshenass 2008:7. 86 Nelson 2018:126-127. 87 Karsh 1987:46. 88 Arreguín-Toft 2001:104. 89 Nelson 2018:7. 90 Karsh 1987:50.
Sida 28 av 39 Vad gäller tidens relevans för avgörandet, framgår det delvis utifrån empirin. Det som går att urskilja är att mängden tillgängliga militära styrkor minskar, då befolkningen i båda staterna visar på sänkt moral då deras barn tas ifrån dem i syfte att bidra till kriget.91 Även om tiden som faktor inte direkt påverkade utfallet från Iraks aspekt, så går det att koppla till att världsopin-ionen ansåg att konflikten borde ta slut, vilket ledde till att fredsavtalet skrevs på.92 Detta går i linje med Arreguín-Tofts resonemang kring tidens påverkan på fortsatt strid.93
Strategisk interaktion
För att avgöra om den strategiska interaktionen var avgörande i denna asymmetriska konflikt med framgångsrikt utfall för den svagare staten, har fallet analyserats genom analysverktyget. Sammanfattningsvis visar analysen på att det framgår att den anfallande starkare aktören delvis nyttjar direkt strategi. Fyra av sex indikatorer för nyttjande av indirekt strategi återfinns i hos den svaga aktören. De andra två indikatorerna återfinns delvis. Det omfattar bryta
motstånda-rens vilja till strid och stöd från andra aktörer. Med det sagt bedöms den svaga staten ha nyttjat indirekt strategi.
Då den starka aktören enbart delvis uppnått direkt strategi, bedöms den strategiska interaktionen inte vara den huvudsakliga faktorn för utfallet. Irans religiösa driv bedöms har haft en påverkan på utfallet, detta går att tolka som intresse. Som forskningsöversikten beskriver är intresse en del av det som Mack menar är avgörande för framgång i asymmetriska konflikter.
4.2 Slaget vid Okinawa, Ryukyuöarna 1945
Direkt anfall: USA
Indikatorerna som identifierar en stark aktör nyttjande av direkt strategi uppfylls genom att den anfallande aktören använder militära styrkor för att slå motståndarens militära styrkor och på så sätt uppnå kontroll över dess värden. Detta mål ska nås genom att slå ut motståndarens mi-litära styrkor i form av blockad eller avgörande slag.
Den övergripande planen för ockupationen av Japan, var att slå dem på fler fronter, varav Stil-lahavsflottan, under ledning av Chester W. Nimitz skulle slå Japan från Stillahavsfronten. 94
91 Karsh 1987:48-51. 92 Nelson 2018:196-197. 93 Arreguín-Toft 2001:105-106. 94 Rose 2010:94-95.
Sida 29 av 39 USA:s slutliga strategi för konflikten var två: 1) försvaga Japans förmåga och vilja till vidare strider genom blockader och genom att slå ut deras marina styrkor. 2) Ta strategiska mål såsom industrier. 95 Således var målet att ockupera Okinawa och etablera kontroll på havet och i luften kring Ryukyuöarna.Detta skulle upprätthållas genom attacker mot Japans marina styrkor samt transporter av egna ubåtar, ytfartyg och flyg. 96 Med grund i detta bedöms både indikatorerna för direkt strategi återfinnas.
Indirekt försvar: Japan
I början av konflikten var det strategiska målet att nå ett fredsavtal, som följd av ett demorali-serande av de allierade. Dock mötte de ett för stort motstånd, vilket placerade dem i ett dåligt förhandlingsläge.97 Senare drevs Japan av en mentalitet att antingen vinna eller dö på kuppen. Den s.k. japanska anden präglade de militära styrkorna. Driven av viljan att dö för kejsaren, skulle de överkomma alla materiella fördelar som motståndaren besatt.98 Detta gjorde att de i slutstriderna gav allt för sitt land i syfte att inte förlora.99 Med grund i detta görs bedömningen att deras målsättning var att slå ut motståndarens vilja till strid och således återfinns det i em-pirin.
Japan antog under hösten 1944 en mer defensiv strategi i linje med Arreguín-Tofts gerillakrig-föring. Till skillnad från den mer konfrontativa strategi de fört under tidigare möten med anfal-lare, där försvaret i stort haft fokus på att möta motståndet vid landstigningen.100 Den strategin
innefattade i större utsträckning nyttjandet av överraskning och bakhåll för att undvika direkt konfrontation. Exempelvis genom självmordsstyrkor i form av fartyg och flyg, s.k. kamikaze. Dessa anfall nådde dock inte den framgång den var ämnad att göra. Operationen klassades så-ledes som misslyckad. Utöver det nyttjades de fördelar topografin erbjöd i form av skydd och taktiska möjligheter, t.ex. utplacering av dolt artilleri längs kustremsorna, i ett försök att jämna ut styrkeasymmetrin.101 De grävde massiva tunnelsystem för att kunna hålla sig gömda under det initiala anfallet.Dock var de inte helt trogna denna defensiva strategi, då de vid bl.a. ett tillfälle genomförde en större operation av det offensiva slaget, i ett försök att slå tillbaka mot
95 Rose 2010:96; Appleman 1948:8. 96 Appleman 1948:19.
97 Rose 2010:101.
98 Rose 2010:90-91; Yahara 1995:xix. 99 Rose 2010:101.
100 Yahara 1995:32. 101 Tzeng 2000:97.
Sida 30 av 39 de amerikanska styrkorna. Denna operation var ett misslyckande och genererade stora förluster och således förkortades deras uthållighet.102 Därav görs bedömningen att undvikande av
kon-frontation enbart återfinns delvis. Dock nyttjar de topografins möjligheter till skydd och tak-tiska fördelar, följaktligen återfinns indikatorn.
Under konfliktens gång sökte Japan stöd från Sovjetunionen i syfte att överbrygga det asym-metriska hotet. De valde dock att inte ställa sig bakom Japan.103 Utöver det förekom det inte några stödjande utomstående aktörer. Försvaret av Ryukyuöarna bestod av alla försvarsgrenar, med exempelvis flyganfall mot de amerikanska fartygen och armétrupperna som stred på öarna.104 Dessa var dock dåligt koordinerade, då planen för försvaret enbart avhandlade mark-trupperna. Därför gick de fördelar det hade kunnat generera förlorat.105 Med det i åtanke be-döms indikatorn om stöd från utomstående och andra försvarsgrenar återfinnas delvis i empirin.
Det framgår inte i empirin huruvida lokalbefolkningen bidrog med underrättelse till de Japanska styrkorna, dock går det att återfinna att logistisk stöd gavs. Detta dels i form av uppbyggnaden av försvarssystem, dels i form av frivilliga styrkor som rekryterades från lokalbefolkningen för att bidra genom diverse logistiska uppgifter.106 Således bedöms indikatorn om befolkningsstöd
bedöms som återfinns delvis.
Exempel på tillfällen i empirin som går att koppla till tidsfaktorn under konflikten är bl.a. en redogörelse från en amerikansk rapport från Stillahavskriget: I rapporten gjordes bedömningen att, om de Japanska Kamikaze-anfallen varit mer framgångsrika och således lyckats hålla undan de amerikanska styrkorna längre, skulle de amerikanska trupperna troligtvis dragit sig ur eller åtminstone behövt förändra sin strategi.107 Under den offensiva operation som nämns tidigare i avsnittet, förlorade den Japanska sidan en stor del av sin styrkor.108 En japansk officer som var på plats vid tillfället, Hiromichi Yahara, redogör i sin bok hur förlusterna hade kunnat besparats genom att behålla den defensiva strategin och på så sätt haft möjlighet till fortsatt utnötning av
102 Yahara 1995:xii-xiii, 36-37, 42-44. 103 Rose 2011:99. 104 Rose 2011:101. 105 Yahara 1995:13. 106 Yahara 1995:8, xxiv. 107 Rose 2011:101. 108 Yahara 1995:37.
Sida 31 av 39 motståndarnas vilja till strid.109 Således går det att argumentera för att tiden är en relevant
fak-tor, då ett längre krig hade gynnat Japans målsättningar.
Strategisk interaktion
Sammanfattningsvis visar analysen på att det framgår att den starka aktören nyttjar sig av direkt
strategi. Detta då båda indikatorerna återfinns i empirin. Vid analysen av den svaga aktören, är
det enbart två indikatorer som återfinns, övriga indikatorer återfinns endast delvis. Således be-döms den svaga aktören enbart delvis nyttja indirekt strategi. Japan förlorar konflikten, vilket delvis stöds av tesen om den strategiska interaktionen. Dock bedöms det inte vara ensam för-klaringsfaktor. Vidare diskussion kring den strategiska interaktionen förs i avsnittet
Resultat-diskussion.
Sida 32 av 39 4.3 Sammanfattning resultat
Strategi Indikatorer The Tanker
war
Slaget vid Okinawa
Direkt anfall Är den strategiska
målsättningen att med militära styr-kor att tillfångata eller eliminera mot-ståndarens militära styrkor och genom detta få kontroll på motståndarens vär-den. Återfinns delvis Återfinns
Strategi för att eta-blera sjöherravälde nyttjas.
Återfinns delvis
Återfinns
Indirekt försvar (ge-rillakrigföring)
Den strategiska målsättningen att bryta motstånda-rens vilja till strid.
Återfinns Återfinns
Direkt konfrontat-ion med motstånda-rens militära styr-kor undviks.
Återfinns Återfinns
delvis
Kustens topografi nyttjas till skydd och taktiska förde-lar.
Återfinns Återfinns
Utomstående aktö-rer och försvarsgre-nar understödjer. Återfinns delvis Återfinns delvis Befolkningen stöd-jer förbanden log-istiskt eller med underrättelse.
Återfinns Återfinns
delvis
Tid till avgörande en relevant faktor. Gynnar den svaga aktören Gynnar den starka aktören Tabell 2. Resultatsammanfattning.
Analysen visar att det går att finna stöd för det teoretiska ramverket i empirin. Dock inte som ensam förklaringsfaktor. Vissa indikatorer, exempelvis undvikande av direkt konfrontation
ge-Sida 33 av 39 nom bl.a. nyttjande av metoder för att bestrida sjöherravälde och irreguljära sjökrigföringsme-toder, stärker tesen om hur en svagare aktör kan nå framgång. Resultatet av analysen visar också att tidsfaktorn går i linje med teorin, då ett snabbt avgörande är till fördel för den starka aktören. Bedömningen av strategi och strategisk interaktion inte är helt okomplicerad, detta då metoder för att bestrida kontroll av maritima områden samt irreguljär sjökrigföring till del nyttjas av både parterna. Exempelvis nyttjade USA ubåtar i syfte att neka Japan kontroll av maritima områden vid Ryukyuöarna. Detta överensstämmer med det Armstrong lyfter fram, att metoder för det han klassar som irreguljär sjökrigföring, genom historien har varit elementärt inom sjö-krigföring.
