UR PRODUKTION
Katarina Lundberg
Kandidatessä, Höstterminen 2016 Institutionen för Konst, Konstfack Handledare: Lars-Erik Hjertström Lappalainen
När det är mörkt tycker jag om att gå hem. Det är oftast utifrån mina nattliga vandringar jag producerar, samlar och ser samband då jag i ensam tystnad möter nya rum och konstellationer som uppstår och försvinner i staden. Jag fotograferar till blivande målningar, filmar eller tar objekt från platser för att använda i mitt arbete. Denna text koncentrerar sig främst kring de platser jag ser på, tankar kring dem och hur de överförs till att bli måleri.
STAD I FÖRÄNDRING
Staden är en dynamisk installation i ständig omvandling där en byggarbetsplats kan ses som en abstraktion av en färdig byggnad. Objekten står för sig själva på en scen med stillastående föreställning då arbetet tillfälligt avstannat, upplysta av elektriskt ljus, anonyma i sin vardaglighet. Ett bostadshus transformeras av uppstaplade byggnadsställningar och plast. Den yttre formen är ungefär densamma men den nya utanpåliggande ytan frikopplas från det mänskliga genom att skymma de sociala relationer som ryms inom dess stomme. Inkapslandet kommunicerar i stället material och hjälpmedel, ett för- eller efterstadium till människors behov och önskningar. Opaka böljande presenningar kan bryta tystnaden, men också lägga till tystnad genom att omge objekt med isolerande egenskaper. Konturerna anpassas efter innehållet och en spänning skapas när det som finns innanför hemlighålls för beröring och blick. Veckade vävnader får mig att tänka på de byggnader Christo och Jeanne-Claude draperade till oigenkännlighet. Någon har tolkat insvepningarna som en alienation av objekten: ”The artist began to alienate commonplace objects of daily use by wrapping them in paper or fabric, which lent them a strange poetic aura.”1 1 Karl Ruhrberg, Ingo F. Walther (red.). ART of the 20th Century. Taschen. s.330Det tillagda lagret möjliggör en omtolkning av objekten där något nytt kan plockas upp i det annars förbisedda. Draperingen skapar en poetisk atmosfär som jag fastnar för, då objektets eller platsens hela stämningsläge förändras. Transparenta plastinpackningar formar en avskärmande hinna mellan mig och det som befinner sig på den andra sidan. Jag intresserar mig för ytan i sig och dess måleriska verkningseffekter; ljusskiftningar, skira texturer och hur den får annars skarpa silhuetter att mjukna upp i otydliga övergångar. Tunna spöklika sjok eller kontrollerat spända rektanglar är exempel på upphängningar som signalerar olika stämningslägen och intentioner om vad plaststycket är menat att användas till. Om det är viktigt att det hålls fast i blåst eller om det i sin löst fastsatta form ändå kommer lyckas förhindra material från att passera utanför dess gränser. Som barn brukade jag och min bror sopa sågspån i pappas verkstad. I lukten av trä sträckte vi oss in i maskinernas håligheter och försökte nå alla skrymslen och vrår. Verkstaden bytte plats i byggnaden och fick parkettgolv, men innan dess löpte borstarna friktionsfritt över betongens gula beläggning. Min mamma var lärare och lärde mig vikten av att skriva på vågräta rader. I ett häfte med olikfärgade blad växte noggrant utarbetade sidor långsamt fram under stor möda. Vi stannade uppe till långt in på natten.
MÅLA
Jag förbannar ibland de raka linjer jag älskar men vill inte avstå från dem. Materialens stramhet och höga densitet är utmärkande karaktärsdrag i mina motiv och dessa vill jag spegla genom att avbilda dem på ett realistiskt och precist sätt. Eftersom jag är ute efter denna exakthet använder jag fotografier som förlaga för att kunna mäta och studera motiven på nära håll. Skarpt målade konturer skapar en tydlighet som jag inte hittar i fotografiet; där är övergångar alltid uppmjukade.
Emellanåt uppnår jag en mycket hög grad av koncentration då jag klart och tydligt kan se hur skuggor hänger ihop och vad det egentligen är för föremål jag ser på, som en form
av utvidgad synförmåga. Upplevelsen av en omtumlande skärpa på dukens yta kan uppkomma under kortare stunder för att sedan försvinna. Det är som att justera kontaktlinser i styrka och se världen på ett otroligt skarpt sätt som ligger på gränsen mellan fascination och obehag. Målningarna pendlar från detta tillstånd till att kännas nästan suddiga och även färger kan skifta från en dag till en annan utan att ändringar gjorts och trots att ljusförutsättningarna varit desamma. Dessa erfarenheter av föränderlighet får jag av måleri, däremot har jag aldrig uppfattat dem i fotografier. Konstteoretikern Isabelle Graw skriver om hur fotografiska element förser bilder med en hänvisning till liv och tänker sig att fascinationen för dessa typer av bilder ligger i samordningen av måleri och fotografi. Målningarna laddas med en känsla av verklighet som också finns i fotografiet. Dessutom finns där konstnärens måleriska akt som inkorporerar dennes personlighet i verket.2 Kanske är det viktigt för mig att allt som är avbildat faktiskt existerar och därmed redovisar verkliga miljöer och konstellationer, hänvisningen till liv som Graw skriver om. Jag vill inte genom tillägg vrida berättelsen i en annan riktning än den som redan finns och tänker att mina egna gester i överföringen gör bilden mer till min egen. Den genomgår en omvandling som oundvikligen lägger till egna spår. De förändringar som ibland görs är mycket små; texter abstraheras för att inte stjäla för mycket uppmärksamhet och om jag blir nöjd med ett område innan alla detaljer ordnats upp kan jag lämna det så eftersom det viktigaste är att helheten fungerar som måleri. De tydliga kontureringarna lyfter fram objekten mer än fotografiets linjer gör. Jag har egentligen inte försökt utföra dessa bilder på något annat sätt, men nu är det mitt sätt att måla på och jag känner igen det som mitt avtryck.
FÄRG
En form av utvidgat måleri präglar ofta verkstäder och andra produktionsarealer. Det är när jag när ser dessa fält inta rummen som jag vill måla, det räcker inte med ett dokumenterande fotografi. 2 Isabelle Graw. Isabelle Graw, Daniel Birnbaum och Nikolaus Hirsch (red.) The Value of Painting: Notes on Unspecificity, Indexicality, and Highly Valuable Quasi-Persons, in Thinking through Painting: Reflexivity and Agency beyond the Canvas. 2012. s.62–63Klart lysande färger gör kraftiga avbrott i miljöerna för att varna eller underlätta arbetets gång. Dessa högkontrasterande kombinationer, gärna i röd-vitt eller gul-svart, är lätta att upptäcka och härstammar från aposematism; giftiga djurs sätt att genom starka färger varna omgivningen och på så sätt undvika att bli uppätna.3 Maskinerna är ofta gröngrå eller blå, förmodligen för att smutsen inte ska synas så tydligt, men också för att varningsfärgerna ska framträda desto mer. Färgernas betydelse framgår i Arbetsmiljöverkets regelverk för arbetsutrustning: ”Vedertagen färgmärkning av nödstoppsdon är rött manöverdon, och där så är lämpligt, gul bakgrund. Det är ofta lämpligt att det också̊ finns en skylt med texten ”NÖDSTOPP”. Detta är särskilt viktigt om bakgrunden inte är gul.”4 I motsatt riktning finns exempel på hur djurs fysionomi tydligt påverkas av industrin. I 1800-talets Storbritannien började björkmätarens spräckliga vit-svarta vingar mörkna för att slutligen också kunna skådas i en helt mörk teckning. Fjärilen anpassade sig till de av kolförbränning nedsmutsade trädstammarna och kamouflerade sig efter underlaget.5
VERKSTADEN
Bakom alla produkter vi konsumerar ligger en osynlig värld dold i form av arbetstid och tillverkningsled. Verkstaden kan ses som en ursprungskälla till mycket av det vi omger oss med och detta rum har i sin tur en historia av andra processer som strävar efter att tillrättalägga för en så praktisk bearbetning som möjligt. Härifrån har maskiner och verktyg utvecklats till människans följsamma redskap. Sorteringsanordningar och förvaringssystem i form av lådor, märkningar och hållare av olika slag, har inrättats för att förenkla arbetet. Användarnas egna lösningar finns också representerade bland de industritillverkade anordningarna i form av improviserade men funktionella placeringar av redskap. 3 http://www.encyclopedia.com/history/latin-america-and-caribbean/guyana-history/aposematism 4 Arbetsmiljöverket - Användning av arbetsutrustning https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/anvandning-av-arbetsutrustning-foreskrifter-afs2006-4.pdf. 2006. s.20 5 http://www.bbc.co.uk/schools/gcsebitesize/science/aqa_pre_2011/evolution/evolutionrev4.shtmlByggarbetsplatsen, verkstaden, ateljén och galleriutrymmet liknar varandra genom att de alla är platser i konstant förändring. Jag upplever att där finns ett mått av oändliga möjligheter för tillblivelse som liksom den döljande plasten kan skapa en spänning inför det som ännu inte setts.
TID
År 1879 blev tiden densamma var än i Sverige du befann dig. Industrialismen med järnvägen i släptåg gjorde att det blev nödvändigt att hålla koll på klockan, arbetarna måste vara i tid till jobbet.6 Detta var startskottet på det samhälle vi har i dag, där vardagen kretsar kring arbetsdagen och där det finns en ständig strävan efter att effektivisera. Det påverkar även mig och synen på mitt arbete. Hur produktiv behöver jag vara för att känna mig tillfreds med min dag? Jag värdesätter förskjutningen som uppstår när fotografiet blir till måleri. Målningen innehåller andra kvaliteter och ett helt annat tidsspann än vad som ryms i det ursprungliga fotografiet; processen skiljer sig markant från tillblivelsen av manualen jag går efter – det snabbt tagna fotografiet som sedan hastigt tryckts ut av skrivaren. Slutartiden jag använder mig av är långt snabbare än ett ögonkast medan tiden det tar för målningen att bli färdig motsvarar flera veckors heltidsarbete. Allt som är avbildat har uppenbarligen uppmärksammats och det finns något fint i att se på något så ordentligt när vanan brukar vara den motsatta. Den omformerade ytan är handgjord och är inte menad att se ut som något annat trots att jag inte använder mig av tydliga penseldrag. Jag för en lista över timmarna som investeras men försöker samtidigt hitta genvägar för att skynda på arbetet och påminna mig själv om att vara mer bestämd i mina rörelser, att hålla penseln hårt i handen. Timmarna skrivs ned i hela kvartar, det är så jag en gång lärt mig att anteckna löneunderlaget. 6 K-special – Tiden och skeendets gåta. https://www.oppetarkiv.se/video/1115442. Sven Grahn, teknisk direktör Rymdbolaget. Sveriges television 23 januari 2004. 13:45I Kajsa Dahlbergs video Reach, Grasp, Move, Position, Apply Force utgår hon från
videoproduktionen i sig för att undersöka tid i dagens små- och storskaliga industrier, en fortsättning på filmens förmåga att genom 1900-talet kunna mäta och optimera våra rörelser.7
Genom videon lär jag mig om Methods-time measurement (MTM), ett system som analyserar olika typer av rörelser, som den tid det tar för ögat att byta fokus, att sträcka sig efter något eller att gripa tag i det. Detta sätter en standard för hur lång tid det bör ta att utföra en uppgift, en jakt på maximerad produktion som utsätter arbetarna för mycket högt uppsatta mål och extrema kontroller. Det är skrämmande men också mycket tilltalande. Man försöker få människor att agera som maskiner – trots att maskinerna väl borde vara till för oss. På samma gång lockas jag av tanken på att kunna få berättat för mig var jag varit när tiden fortsatt att gå eftersom jag ofta upplever min långsamhet som mycket påfrestande. Tänk att få agera med fulländning, en maskins effektivitet och på så sätt frigöra fler av dygnets timmar. Samtidigt eftersträvar jag något mer personligt som inbegriper tankeprocess och handens görande, där det långsamma kan få betraktas som motstånd både i mig själv och gentemot en samhällsutveckling där kvantitet och hög hastighet är eftertraktade egenskaper. MTM Associations verkställande direktör i Dahlbergs film ger ett lugnande besked om att min kreativa tankeprocess än så länge inte kan mätas till ökad effektivitet. Det kanske kan hjälpa mig att släppa på prestationsivern och försöka lita på att idéer och arbetslust fortsätter röra sig i cykler; de försvinner för att senare återvända och jag har lov att lämna dem ifred, för än så länge finns här inget sätt att hinna ikapp. ”We can calculate or determent many of your movements. It’s difficult to look into the brain and determine the performance of a creative process.”8 7 http://kajsadahlberg.com/work/reach-grasp-move-position-apply-force/
8 Kajsa Dahlberg. Reach, Grasp, Move, Position, Apply Force. Executive Director, German MTM Association, Hamburg. 39:33
MÄNNISKA
Materialen, verktygen och maskinerna jag ser på talar om något som människan genom industriell framställning skapat för att uppfylla en funktion i vardagen. Trots det så är det i mina avbildningar av platser viktigt att utesluta mänskliga gestalter, kanske för att undvika distraktionen jag tycker den typen av identifikation ger. Inte heller i video eller text vill jag ha dem med, bara mekaniska rörelser får synas. Jag gestaltar gärna arbetet men arbetarna stör bilden. Ytan är tänkt att ses från betraktarens riktade blick, inte genom ett avbildat subjekt. Jag upplever att egna erfarenheter och tolkningar då blir mer tillgängliga, att upplevelsen kommer inifrån den egna kroppen.RHIZOM
Inom biologin är rhizom en benämning på de växters stamdelar som har förmågan att producera skott- och rotsystem till nya plantor. De används till att lagra näring som gör det möjligt att överleva under ogynnsamma förhållanden.9 Filosoferna Gilles Deleuzeoch Félix Guattari använde i boken Tusen platåer samma term som metod för att beskriva mångfaldiga strukturer av ickehierarkiska komponenter som överlappar varandra, exempelvis djurflockar eller ett gryt med sina olika funktioner som boplats, matförråd, förflyttning och avbrott.10 Dessa strukturer tycker jag mig kunna få syn på under mina nattliga promenader. När gatans hud rivs upp och jordmassor forslats åt sidan har det bekanta förvandlats till något främmande. Det är som ett minimalt kirurgiskt ingrepp i en mycket stor kroppslig massa och avslöjar organiserade nät av rör liknande omloppen inom oss själva. De blottlagda systemen binder vanligtvis ihop samhällets verksamheter men visar sig här som lokala frakturer där vissa delar amputerats i en övergående dysfunktionalitet. I markens hål syns resultatet av ett nu kapat kretslopp där terrängens topografi, politiska beslut, den enskildes vilja och kanske till viss del också slump kan finnas inblandade. Trots detta lever samhällsorganismen vidare som om ingenting hänt. Deleuze och 9 https://global.britannica.com/science/rhizome 10 Gilles Deleuze, Félix Guattari. Tusen platåer. 1980. s.22
Guattari skriver: ”Principer för sammankoppling och heterogenitet: vilken punkt som helst i ett rhizom kan vara sammankopplad med vilken annan punkt som helst, och måste så vara. Detta skiljer sig helt från trädet eller roten, som fixerar en punkt, en ordning.”11 Strukturen tilltalar mig eftersom den ger en modell, om än kaosartad, till något mycket abstrakt. Det av människan skapade samverkar på olika nivåer; lokalt, globalt, genom tid och mellan industri och djurrike. Däremellan kan linjer dras som alla påverkar varandra under rhizomets valv.
