Strukturer
Experiment med hantverkstekniker
Elin Rovin och Fia Mari Andersson
MÖBELTAPETSERING
Carl Malmsten - Furniture Studies
SAMMANFATTNING
I vårt examensarbete har vi experimenterat med traditionella hantverkstekniker i syfte att hitta nya sätt att använda oss av dem i inredningar och på möbler. Som tapetserare var vi intresserade av att utgå ifrån dessa tekniker för att upptäcka nya sätt att skapa spännande strukturer i klädselarbetet på möbler. I den inledande delen går vi in på de frågor vi vill undersöka samt vad som är målet med vårt arbete. Därefter följer huvuddelen där de praktiska testerna redovisas. Här har vi praktiskt testat och arbetat utifrån ett stort antal tekniker för att se vilka som har potential att användas för vårt syfte. Dessa har till största delen varit väl beprövade hantverkstekniker som vi har försökt förnya till exempel genom att använda oss av andra material än vad som vanligtvis används, ändra dimension eller enbart genom att sätta in tekniken i ett nytt sammanhang. I den avslutande delen beskriver vi utvecklingen och resultatet av ett fåtal tekniker som vi arbetat vidare med. Vi avslutar med en sammanfattning och en reflekterande diskussion.
Det har varit en otroligt spännande och kreativ process som har utmynnat i många intressanta idéer och objekt.
1. S. 4-5 Inledning
1:1 s. 6 Syfte och frågeställning 1:2 s. 7 Mål
1:3 s. 8-9 Inspiration
1:4 s. 10-11 Metod och avgränsningar 2. S. 12 Praktiska tester
2:1 s. 13-14 Rottingflätning 2:2 s. 15. Fiskbensflätning 2:3 s. 16 Kuvertflätning 2:4 s. 17-18 Sjömanskonst
2:5 s. 19-20 String art, loom-knitting & korgflätning 2:6 s. 21-23 Plisseringar 2:7 s. 24-28 Origami 2:8 s. 29-31 Nålbindning 2:9 s. 32-34 Knyppling 2:10 s. 35-36 Övriga tester 2:11 s. 37 Utvärdering 3. Utveckling av slutprototyper 3.1 s. 38-42 Nålbindning 3.2 s. 43-49 Sjömanskonst 3.3 s.50-53 Plisseringar 3.4 54-58 Knyppling 3.5 s. 59-65 Origami 4. S. 66-67 Slutsats 5. S. 68 Diskussion 6. S. 69 Reflektion S. 70 Tack 7. S. 71-73 Bildförteckning 8. S. 74 Källförteckning 9. S. 75 Litteraturlista
INNEH
ÅLL
1 INLEDNING
Under vår tid på Malmstensskolan har vi varit
intresserade av att lära oss mer om olika flättekniker och såg i examensarbetet ett utmärkt tillfälle att få arbeta vidare med detta. Under årskurs 1 fick vi fläta varsin rottingsits vilket var inspirerande och ledde till ett ökat intresse för de traditionella flätteknikerna. I samma kurs gjorde vi även varsin pall där vi båda valde att göra utsmyckningar med hjälp av snören, garn och kvistar. Arbetet med flätningar utmynnade i en lust att experimentera vidare med andra typer av mönster, strukturer och tekniker.
Det finns många hantverk som har förlorat sitt användningsområde och inte uppskattas på samma sätt som de en gång har gjort. Vi tycker att det finns tekniker som förtjänar större uppmärksamhet och vill få upp intresset för dessa hantverk genom att hitta sätt att använda dem som visar dem i nya
sammanhang. Utifrån befintliga hantverkstekniker vill vi dessutom skapa mönster, hitta sätt att bygga former och strukturer som kan användas i
möbelsammanhang på ett nytt och kreativt sätt.
I vårt arbete med att tillverka nya produkter ser vi en möjlighet att påverka vilka val som görs när det gäller material och produktens utformning. Det vill vi utnyttja och miljöanpassa produkterna genom att använda spillmaterial från industrin och reflektera kring hållbarhet och tillverkning. Vid produktutveckling utgår man ofta från ett behov, för att därefter prova ut det för ändamålet bästa materialet. Vi gör tvärtom. En stor del av utmaningen ligger i att utifrån materialet ta fram produkter som kan anpassas till det material vi får tillgång till.
Samarbetet mellan oss i gruppen har i stort fungerat mycket bra. Vi tänker ganska lika, delar oftast samma visioner och kan lätt fylla i och bygga vidare på varandras idéer. Där är vi överens om att vi inte hade kommit lika långt på egen hand. Dessutom är det roligare att arbeta så, man motiverar varandra till att arbeta mer och om det låser sig är det lättare att ta sig vidare när man är två som kan ha idéer om hur. Ibland har det säkert förlängt arbetsprocessen eftersom man ska förstå varandra och komma överens om alla beslut, men vi tror även att det gör
slutresultatet bättre. Arbetsfördelningen har varit relativt jämn, vi arbetar på ett liknande sätt och den nackdel vi har är att vi båda är ungefär lika ostrukturerade när det gäller planering.
Det praktiska arbetet har till viss del varit uppdelat, men alla objekt känns som resultat av något som vi båda varit med och utformat. Båda har varit engagerade i arbetets alla moment, såväl praktiska som
teoretiska och vi har ständigt haft en diskussion om hur vi ska gå tillväga. Därmed har vi fått lära oss mycket av varandra.
1.1 SYFTE OCH FR
ÅGESTÄLLNING
I vårt arbete vill vi använda beprövade
hantverkstekniker på ett sätt så att de känns nya, användbara och gedigna. Vi vill belysa att vi inspirerats av och arbetat vidare utifrån väl
utvecklade traditionella hantverk. I resultatet av det vi skapar får de tekniker vi utgår ifrån gärna lysa igenom och synas samtidigt som produkten ska kännas nyskapande. Tanken är att utifrån utvalda tekniker skapa mönster och strukturer som kan användas i möbelsammanhang. Mycket av våra tankar kretsar även kring hur man kan kombinera klädsel och stoppning för att få fram intressanta uttryck och former och vi hoppas kunna utveckla det vidare.
Med utgångspunkt i dessa två
frågeställningar har vårt arbete vuxit fram
• Hur kan man utveckla klädselarbetet inom möbeltapetsering på ett nytt och innovativt sätt genom att använda sig av redan
existerande hantverkstekniker?
• Hur kan man applicera dessa tekniker på möbler eller i inredningar?
1:2 M
ÅL
Vårt mål är att genom utarbetandet av en kollektion av prototyper hitta nya sätt att arbeta med klädsel och stoppning. Kollektionen ska ha befintliga
hantverkstekniker som utgångspunkt. Produkterna vi tillverkar ska visa tekniken snarare än en perfekt slutprodukt och ge möjlighet att utvärdera de olika teknikernas potential till vidareutveckling. Utifrån hantverkets karaktär vill vi hitta ett
användningsområde där teknikens struktur kommer till sin rätt så att man utnyttjar formen och det visuella uttrycket hos respektive hantverk.
Det finns mycket kvar att utforska när det gäller hur befintliga hantverk kan användas i en ny kontext och vi vill i det här arbetet hitta tekniker som vi
tapetserare kan ha nytta av. Vi fokuserar på
hantverket och vill ta fram unika produkter som vi till största delen kan producera själva. Eftersom vi
använder oss av restmaterial behöver produkterna kunna utformas utifrån det material vi får tag i och det kräver att man till viss del utvecklar varje produkt för sig. Vi har ingen ambition om att hitta sätt att förenkla hantverken för att kunna producera
industriellt utan vi behålla den kvalitet och gedigna känsla som ett hantverk innebär. Vårt arbete är redan ett hantverk och i vår roll som tapetserare ser vi en möjlighet att utveckla hur klädda möbler och tapetserararbete kan se ut.
Issey Miyake, född 1938, är en japansk modeskapare. Han har bland annat experimenterat med nya metoder av att vecka tyger. (bild 5)
1:3 INSPIRATION
Vi har hämtat inspiration inom alla möjliga områden, allt från konst, design och mode till olika typer av hantverk. Till exempel så har Sandra Backlunds modekreationer lett till ett intresse för plisseringar och olika sömnadstekniker och Gerard Lognons pappersmallar fick oss att börja söka bland veckat och vikt papper som origami och hur det kan
användas med textila material.
På vår arbetsplats fyllde vi en vägg med inspirationsbilder
Sandra Backlund, född 1975, är en svensk
modeskapare. Hon tog sin examen på Beckmans designhögskola 2004 och arbetar sedan dess med sitt eget märke. (bild 3,4)
Iris van Herpen, född 1984 i Nederländerna. är en modeskapare som arbetar mycket med innovativa lösningar för hur mötet mellan hantverk, ny
Gerard Lognon är plisserare och bedriver sin verksamhet i Paris. Hans tyger används av stora modehus som Chanel. Det är ett yrke som gått i arv sedan flera generationer och många av de mallar som används är mycket gamla. (bild 13)
1:4 METOD
När vi inledde examensarbetet tittade vi mycket på olika varianter av flätningar, allt från traditionell möbelflätning och vävteknik till makramé,
armbandsflätning och flätat hår. Vi hade en idé om att tillverka en fällstol där sits och rygg skulle utgöras av flätade ytor. Efterhand ledde sökandet bland
teknikerna till ett intresse att även bygga strukturer med hjälp av andra metoder.
Att på ett tålmodigt sätt bygga en större helhet är något som vi båda tycker är givande och lustfyllt. Begränsningen i material och möjligheten att göra någonting av det som annars skulle bli avfall triggar skaparglädjen. Det här sättet att arbeta är en
inspiration i sig.
Vi började med att lägga upp en arbetsplanering. Under de första två veckorna sökte vi inspiration i olika tekniker, material och litteratur innan vi påbörjade det praktiska arbetet. Vi kontaktade en mängd företag för att hitta restmaterial och pratade även med Kenneth Bringzén, vår lärare i materiallära vid Linköpings universitet, eftersom han arbetar mycket med restprodukter från industrin.
Det praktiska arbetet inledde vi med att tillverka 20 stycken träramar att fritt testa våra olika idéer på. I det här skedet försökte vi hålla oss fria från tankar om slutprodukt för att inte begränsa arbetet för snabbt och behöva ta hänsyn till aspekter i funktionalitet. Under tiden som vi praktiskt
undersökte teknikerna fortsatte vi att leta efter flera passande material.
Efter utvärderingen av de första praktiska testerna begränsade vi arbetet ytterligare genom att välja ut fem tekniker som vi ansåg vara de mest intressanta och utvecklingsbara. Dessa har vi arbetat vidare med och applicerat på möbler och
inredningsprodukter. Vid utvecklingen av
produkterna förhöll vi oss till vissa aspekter som vi ansåg viktiga att ha i åtanke vid utvecklingen av prototyperna. Produktens utformning är anpassad efter hur mycket och vilket material vi fått tillgång till.
2.
PRAKTISKA
TESTER
I projektets första del har vi testat ett stort antal olika tekniker. Det nya består i att vi tillämpat tekniken i nya
dimensioner, material och
sammanhang. Här undersöks hur uttrycket förändras beroende på hur det framställs och om det går att ändra på den förutfattade idén eller föreställningen av en viss teknik.
Här följer en presentation av de tekniker vi utforskat i testfasens första skede. Vi kommer att kortfattat beskriva teknikerna samt visa på de tester vi gjort och våra erfarenheter av dessa.
16: Blandade tester
2.1
ROTTING
FL
ÄTNING
Varför vi vill testa tekniken
Rotting har använts i fleratusen år och har sitt ursprung i Kina men kom först till Europa på 1600-talet som ett inslag i
möbelproduktionen i första hand till stolsitsar. Materialet kommer från rottingpalmen som är en väldigt
snabbväxande lian. Det är väldigt slitstarkt och
återfuktar sig själv vilket gör att den inte bör ytbehandlas eftersom kvaliteten då
försämras.
Vi har tidigare flätat det här klassiska mönstret i rotting och ville nu prova att arbeta med andra material och skalor för att se hur det förändrar uttrycket. Eftersom det är ett mönster som alla känner igen var det en rolig utmaning att försöka förnya dess karaktär.
17: Test med ulltyg och polyeter
18: Test med presentsnöre
Flätningen fungerar bäst om materialet man
använder har en platt form för att det ska bli ett fint möte där banden flätas samman. Bomullsrepens runda form fungerade därför inte särskilt bra utan resultatet blev lätt vågigt och ojämnt.
Testet med presentsnören gjordes i kontrast till bomullssnöret för att undersöka hur ett tunt och platt material ter sig. Även om vi är nöjda med formen på materialet så var det svårt att utveckla en produkt av det eftersom det inte känns tillräckligt hållbart.
Samtidigt var det roligt och inspirerande att arbeta med ett så lekfullt och oansenligt material och det skulle kunna användas till något som inte utsätts för slitage.
I testet med inklädda polyeterremsor gick vi upp i skala och fick ihop klädsel och stoppning i samma moment. Tekniken fungerar bra då man arbetar med restmaterial eftersom det går åt små remsor av både polyeter och tyg. Det finns möjligheter att utveckla mönster genom att blanda färger och storlek på remsorna, dessutom ger det en mjuk och skön sittkomfort
Varför vi vill testa tekniken
Det här är en flätteknik som används i stolsitsar och vanligtvis i material som rotting, sjögräs och
papperssnöre. Det är en teknik som är relativt enkel när man förstår principen men den är dock ganska tidskrävande. Vi ville lära oss tekniken och undersöka vilka möjligheter som fanns till utveckling av den här strukturen eftersom vi
tycker att mönstret är effektfullt.
20: Test med akrylgarn och bomullsrep
2.2
FISKBENS
FL
ÄTNING
Resultat
Genom att använda samma färg men garn i olika material blev det en fin kontrast i mönstret. Garnet var lite mer svårhanterligt än vad enbart bomullsrepet hade varit och det gjorde det svårare att få ett jämnt resultat. Tekniken kändes dock inte tillräckligt utvecklingsbar och vi
hittade inga passande restmaterial att arbeta vidare med. Om vi haft mer tid hade vi gärna testat den här tekniken i betydligt större format samt experimenterat mer med mönstret.
2.3
KUVERT
FL
ÄTNING
Varför vi vill testa tekniken
Kuvertflätning är, liksom de ovan nämnda teknikerna, en klassisk möbelflätning som man ofta kan se på äldre stolstyper som till exempel stegstolen. De vanligast förekommande
materialen som används är sjögräs, pappersrep och halm. Eftersom vi inte tidigare provat den här tekniken gjordes det här testet för att vi skulle förstå principen och hitta ett sätt att utveckla formen.
21: Test med papperssnöre och bomullsrep
Resultat
Eftersom vi använde två olika sorters material och tre olika grovlekar blev resultatet ganska ojämnt. Det hade antagligen varit lättare att få ett bra resultat om alla snören varit i samma dimension. Testet gav en förståelse för
tekniken men för att fortsätta utveckla den behöver vi arbeta mer mot en färdig produkt där stommen är anpassad för att kunna experimentera med mönstret.
2.4
SJ
ÖMANS
KONST
Varför vi vill testa tekniken
Sjömanskonst (det vill säga dekorativa knutar) har använts och utvecklats under lång tid, primärt för att fylla en praktisk funktion men det har även vidareutvecklats för att dekorera vardagsföremål. Man känner till
exempel igen tekniken från dörrmattor som är en av de vanligast
förekommande formationerna inom sjömanskonst. Inom sjöfarten har de dekorativa knoparna spelat en särskild roll eftersom sjömännen under den långa tiden till sjöss fick tid att utveckla teknikerna.
I det här arbetet har vi valt att prova ett par av de vanligaste varianterna av plana knoparbeten eftersom vi ansåg att de har potential att användas till möbelstoppningar. Efter att ha tittat på många reparbeten gjorde vi tester av Den turkiska knopen och
Oceanmattan. De är flexibla,
dekorativa och kan göras på många olika sätt vilken är anledningen till att vi valde just dem.
Den turkiska knopen - Turk’s Head
Oceanmattan - Ocean Plat
Resultat
Den turkiska knopen var svår att få jämn och formen ville gärna bukta ut. Dessutom blir det lätt glest i kanterna då det blir ett långt avstånd innan
polyeterremsorna vävs in igen. Där skulle de behöva fästas samman för att den ska behålla sin form. Vi använde en ganska fast polyeter vilket gjorde den lite stel och svårhanterlig. I Oceanmattan tog vi en mjukare polyeter och det var då lättare att få fram formen vilket gav ett bättre resultat. Tekniken är relativt enkel men har ett fint formspråk och liksom i rottingflätningen integreras form, stoppning och klädsel till en enhet. Formen är inte i behov av att fästas på en ram utan kan användas både som lösa dynor och till fasta stoppningar.
2.4
STRING ART
LOOM-KNITTING &
KORGFL
ÄTNING
24: Test med akrylgarn
26: Test med bom ullsrep 26: Test med fiskelina String Art är en teknik som var vanlig på 70-talet och då användes främst för att skapa
väggdekorationer. En av oss har tidigare gjort en pall där sits och sidor är klädda med papperssnören som är uppspända likt solfjädrar, i ett liknande fromspråk.
I String art såg vi en möjlighet att utveckla mönstret och uttrycket i ett nytt sammanhang. Tekniken består av trådar som dras runt spikar mellan olika punkter som därigenom skapar geometriska mönster.
Testet med akrylgarn var det första och gjordes för att undersöka hur mönstret blev. Vi gjorde en mängd tester på samma ram för att komma underfund med hur mönstren växte fram och skilde sig åt. Om tekniken ska anpassas till möbler krävs ett starkare material och en annan
fästningsanordning.
Inspirerade av String Art hittade vi en teknik som kallas för Loom-knitting där man också väver fram ett mönster
genom att dra snören mellan spikar. Dessa båda tekniker är en outtömlig källa till geometriska mönster och om man arbetar mer med samt anpassar ramens form skulle man kunna utveckla många varianter av uttrycksfulla mönster. Vi gjorde även ett test där korgflätning integreras med String Art. På ramen sitter pinnar som bomullsrep är vävda kring likt korgflätning, men repen dras även tvärs över sitsen för att skapa en sittyta. För att veta om det här skulle fungera hade man behövt anpassa ramens form och göra testet på en större yta.
I testet med fiskelina har vi utgått från samma tekniker även om vi använt fler trådar för att den ska bli mer hållbar och inte haverera om en tråd går av. Vi spände dessutom linor på baksidan av ramen och fiskelinans tunna och nästintill osynliga struktur blev mer intressant när det skapades ett djup. På vissa punkter på linan sitter knutar och när de flyttas dras linor ihop och isär vilket gör att formen kan förändras.
Varför vi vill testa tekniken
Ett plisserat tyg består av lagda veck som skapas genom att tyget pressas på stark värme. Plisserade tyger har länge använts inom modevärlden och vi har inspirerats mycket av designers som exempelvis Iris van Herpen och Sandra Backlund vars kollektioner till stor del bygger på att skapa skulpturala former och lek med texturens yta.
Vi ville prova att skapa liknande strukturer men istället anpassa dessa former och få dem att fungera till möbler och inredningar.
2.6
PLISSERINGAR
Baksida Fram sida
Med inspiration från Sandra Backlunds kollektioner testade vi hur man kan sy olika veck i möbeltyg för att få ett liknande uttryck. Genom att sy olika storlek på och avstånd mellan vecken lärde vi oss hur man smidigast får fram effektfulla former. Till exempel syddes plisseringar i olika riktningar vilket skapade en organisk känsla av att strukturen växer fram och en böljande form skapas(se bild 27).
Lades vecken åt samma håll fick man ett mer stramt uttryck och genom att fästa samman flera delar till en enhet fick vi fram ett volanglikt mönster.(se bild 30) En stor del av formen skapas dessutom i hur man väljer att fästa tyget. Samma tygstycke kan få väldigt olika uttryck beroende på om det sträcks eller
monteras på en stoppad form.
Det här är ett väldigt effektfullt sätt att få fram strukturer på och det kändes spännande att arbeta med eftersom det går att få fram så många olika uttryck. Den stora nackdelen är att det går åt mycket tyg.
2.7
ORIGAMI
Origami handlar om konsten att vika tredimensionella former av papper. Inspirationen till att börja undersöka origami som teknik kommer egentligen efter att vi läst om Gérard Lognon som arbetar med tillverkning av exklusivt plisserade tyger. Vi inspirerades främst av de kartongmallar som används då tygerna ska formas och såg en möjlighet att få fram
liknande strukturer med hjälp av viktekniker såsom origami. De mönster vi har fokuserat på är origamitekniker som skapar abstrakta och tredimensionella modeller. Tanken är att hitta ett användningsområde där formerna kommer till sin rätt samtidigt som man hittar en passande praktisk funktion.
Varför vi vill testa tekniken
36-38: Test med origam i i papper
41: Test i linnetyg 40: Test i syntettyg
43-45: Tester i ulltyg
Resultat
Vi började med att vika modeller i papper för att
tydligare se hur mönstren ser ut och uppför sig. Därefter testade vi att sy samma mönster i olika textilier för att se om det går att sy fram en tredimensionell form. Det första testet (se bild 39) är sytt i ulltyg med flisselin och visade på att det gick att få fram en modell lik den vi vikt i papper. Ett liknande mönster som vi sydde i samma tyg men utan flisselin blev mindre stelt och höll inte formen lika bra men det är en fördel att formen utan flisselin saknar avigsida. Av testen lärde vi oss även att var sömmen ligger och i vilken ordning man syr vecken avgör hur mönstret blir. Det är viktigt att man inte
använder sig av ett stretchigt tyg eftersom de kanter som ska vara skarpa då lätt blir vågiga. I försök att hitta
material som har papprets egenskaper gjorde vi tester i linnetyg. Linet har flera av de egenskaper som vi vill åt, det är stelt, starkt och har lyster. Det linnetyg vi gjorde tester i var dock inte tillräckligt stelt för att få fram ett fint mönster. Kanske hade man fått ett bättre resultat om man pressat eller stärkt tyget, alternativt använt ett grövre linnetyg. Det test vi gjorde med det laminerade tyget gav ett bra resultat men tillförde ingenting nytt utan samma form fungerade bättre i ulltyget.
Att applicera den här tekniken på tyg visade sig fungera väldigt bra, den blir dessutom dekorativ och går att utveckla i oändliga kombinationer. En nackdel är att det är tidskrävande att sy alla veck och dessutom går det åt mycket tyg. Utmaningen ligger i att hitta ett
användningsområde där man utnyttjar formen på ett sätt där den fyller en funktion och inte enbart är visuellt vacker.
2.8
N
ÅLBINDNING
Nålbindning är en gammal teknik, lite oklart hur gammal, och det finns inte så många bevarade fynd. Men de äldsta nordiska fynden härrör från vikingatiden(1) och i Kina har man funnit en baskerliknande huvudbonad som sägs vara 3000 år gammal(2). I takt med stickningens framfart blev nålbindning allt ovanligare(3).
Stickning lämpar sig till fler olika typer av produkter och kräver inte samma koncentration vilket gjorde att
nålbindningen, trots att tekniken har sina fördelar, kom i skymundan.
Nålbindning känns intressant eftersom det är en så gammal teknik som idag inte används till så många olika typer av produkter. Eftersom mönstret blir vackert, tätt och hållbart tycker vi att det borde finnas fler
användningsområden. Det skulle vara intressant att se mönstret i större skala och i andra material. Dessutom borde man kunna utnyttja att
resultatet då man nålbinder kan bilda en cylinderform.
Varför vi vill testa tekniken
46-47: Test med olika kvaliteter av polyeter
49: Test med häcklat lin
Efter att ha gjort några tester i olika storlekar insåg vi att det blev bäst resultat när vi använde oss av mjuka, cirka 2-3 cm tjocka, snören. Den storleken ger en tydlig struktur utan att det känns plottrigt.
Det häcklade linet gav ett intressant uttryck men är väldigt ömtåligt och blir lätt tilltufsat när man arbetar med det. Bomullsrepet var däremot lättarbetat även det var svårt att skarva. Vi fick knyta ihop skarvarna eftersom det inte gick att tvinna ihop repen och blev klumpigt om man
överlappade ändarna. Tygremsorna som vi testade lämpade sig inte till nålbindning eftersom deras ojämna form gjorde resultatet för rörigt, mönstret kom inte till sin rätt.
2.9
KNYPPLING
Varför vi vill testa tekniken
Knyppling är en typ av flätteknik och man antar att den har sitt ursprung i Italien. Tekniken utvecklades på 14- 1500-talet och härstammar från snörmakeriet. Den äldsta
knyppelpinnen i Sverige är hittad i Vadstena och är daterad till 1600-talet(4)
Vi har hämtat inspiration från Fias mormors gamla spetsar och blev intresserade av att hitta ett sätt att få fram dessa vackra mönster så de kommer till sin rätt och kan användas. En av oss har, i en tidigare kurs på skolan, förstorat och ritat av knypplade mönster som därefter skars ut i papper med hjälp av en laserskrivare. Idag används dessa mönster som lampa och i det här arbetet vill vi gärna fortsätta att utveckla projektet.
54: Test I kabel 53: Test I garn 52: Test I lintråd 51: Test I mässingstråd
Resultat
Vi fick, med hjälp av Hedvig Hermansson från Föreningen Svenska Spetsar, göra två stycken enkla spetsar för att förstå grunderna i knyppling. Utifrån dessa grundprinciper kunde vi lättare titta på olika typer av spetsar och förstå hur de är uppbyggda. Hedvig visade oss vad man ska tänka på när man byter material och ändrar skala i ett mönster. Den andra spetsen vi gjorde (bild nr 52) innehåller flera moment som man använder när man knypplar och beroende på hur man kombinerar dem får man olika mönster. Därför var det en bra övningsspets och vi valde att knyppla den i större skala och i olika material och kom på så vis vidare i arbetet. När man ändrar storleken på ett
mönster, eller använder ett nytt material, bör man alltid göra en provknyppling för att se att trådens grovlek passar i förhållande till skalan.
2.10
ÖVRIGA
TESTER
Vi gjorde även en stor mängd prover där vi testade idéer som inte passar in under en specifik teknik utan är en inspiration av flera. Dessa har varit en del av den öppna kreativa processen.
56: Polyeterrem sor inklädda i
ulltyg, sjufläta
57: Polyeterplattor inklädda i ulltyg,
fästa i lager och hopsydda
58: Polyeterrem sor inklädda i ulltyg,
hopsydda i mönster. Sidentyg under
62: Polyeterrem sa klädd i linnetyg
61: Flätat band i bomullsrep
60: De tre första testerna är olika typer av
flätor i häcklat lin och bomullsrep. Test
fyra och fem är nålbundna i bomullsrep
59: Vänskapsband uppförstorat i
2.11 Utv
ärdering av
arbetsprocessen
Det var viktigt för oss att hålla den kreativa processen öppen
genom att inte fokusera på slutprodukt utan på teknik och material. Det har lett till att nya idéer har skapats under arbetets gång.
Genom att vi fördjupat oss i olika tekniker och tagit del av vad som tidigare gjorts har vi försökt hitta egenskaper som känns spännande att arbeta vidare med. Den utgångspunkten har genererat många idéer och fört oss vidare in på nya spår. Vissa tester har inte varit nödvändiga att slutföra men ändå viktiga för processen och de har hjälpt oss vidare i rätt riktning.
Fördelarna med att testa många olika tekniker är att idéer växer och man lär sig mycket på vägen. När man inte är begränsad till
konstruktion, funktionalitet eller produktion är sinnet öppet för att skapa något nytt.
De tekniker där vi hittat potential till en intressant utveckling, i olika dimension, material eller sammanhang har vi arbetat vidare med. Det vore en omöjlighet att lära sig hantverken till fullo under den här korta tiden och tidsaspekten har hela tiden varit med och avgjort hur vi gått vidare.
Det svåra i processen har varit att begränsa sig eftersom det finns oändligt mycket kunskap att hämta. Det var svårt ett välja bort en teknik till förmån för en annan och valde till slut att fortsätta
utveckla fem av teknikerna. Vi hade dock gärna arbetat vidare med fler av teknikerna och utvecklat fler av testerna. Anledningen till att vi valt just dessa fem redogörs mer ingående i nästa stycke.
Gemensamt för alla är att vi ser utvecklingsmöjligheter i dem och de svarar på vårt mål genom att de i stort är anpassade efter det material vi fått tillgång till.
3. UTVECKLING AV SLUTPROTOTYPER
3.1
N
ÅLBINDNING
• Fungerar bra till restmaterial • Bildas av delar man skarvar ihop • Stoppning och klädsel integreras
• Fungerar bra i större dimension, skapar fin struktur
Tekniken
När man nålbinder så skapar man öglor som binder i varandra. Man använder en bit garn, lägger en ögla kring tummen och drar garnet genom en eller flera av de tidigare öglorna. När garnet tar slut tvinnar man på en till bit garn. Mönstret kan se olika ut beroende på hur många öglor man väljer att gå genom samt om man trär nålen över eller under den slinga som bildas. Med nålbindning får man ett kompakt och slitstarkt resultat som lämpar sig utmärkt till att valka och filta. En valkad yta får en väldigt slitstark yta och förmågan att stöta bort vatten ökar. Därför har
tekniken ofta använts till vantar och sockor. Slitryor, en typ av värmande täcken, är ett exempel på ytterligare en produkt som var vanliga förr. De valkades och luggen borstades upp så man kunde lägga den lurviga avigsidan mot kroppen(5).
63: Nålbindning i ullgarn
Till de inklädda remsorna har vi använt ett ulltyg som inte repar sig eftersom det skulle vara för tidskrävande och bli för klumpigt att vika in sömsmånen.
Vi valde att fortsätta arbeta med 2- 3 centimeter tjocka polyeterremsor inklädda med ulltyg. Den tjockleken lämpade sig bäst för att få fram en tydlig struktur som bygger en bra komfort där stoppning och klädsel integreras. Tack vare att produkten är uppbyggd av remsor som kan sammanfogas, blir det lätt att få tag i
restmaterial som passar. Det finns mycket spill att ta vara på inom textilindustrin och det blir alltid mycket små bitar över när man arbetar med polyeter.
Tyget vi använt heter Divina 3 och kommer från Kvadrat men är en restprodukt från Offeccts möbelproduktion.
Vidareutveckling
Kudden i ullgarn blir väldigt mjuk och får ett fint mönster men känns inte tillräckligt unik då den påminner mycket om en stickad yta. Ullgarn är det man vanligtvis
använder när man nålbinder och det har många egenskaper som lämpar sig bra för
tekniken. Det tovar, är lätt att skarva och bildar en tät yta.
66: Kudde i ullgarn
Det är en tidskrävande process att sy alla remsor men i vårt arbete har vi utgått från det material vi fått tillgång till och ser ett värde i det. Det går åt mycket material när man nålbinder och blir därför tungt vilket vi försökte åtgärda. Det första testet med de inklädda polyeterremsorna (bild 65) gick bindningen genom tre öglor vilket gav en väldigt tät struktur och resultatet blev otympligt. I följande test (bild 64) gick bindningen istället endast genom två öglor vilket gav en tunnare och smidigare yta. Dessutom märkte vi att mjukare material i både stoppning och tyg gav ett jämnare och lättare resultat. Det gjorde det smidigare att arbeta med och lättare att få fram en fin struktur.
Nålbindning fungerar bra att dra upp i skala om man hittar ett lämpligt och lagom tjockt material. Av de tester vi gjort ser vi störst potential i arbetet med inklädda polyeterremsor. Den integrerar både stoppning och klädsel utan att resultatet blir stelt och kompakt. Utifrån det vi kommit fram till hade vi gärna fortsatt arbetet med att utveckla en produkt där man tar till vara på hur stoppningen byggs exempelvis genom att fläta fast stoppningen direkt i en stomme som är utvecklad för
ändamålet. Man borde även kunna utnyttja det flexibla i bindningen genom att använda olika tjocklekar eller utveckla formen genom att dra remsorna olika hårt.
För att det inte ska bli för tidskrävande behöver man korta remsor som enkelt går att skarva. Det tar även lång tid att klippa till tyg, skära ut skum och klä in de långa delarna. Det bästa vore att hitta ett annat material som kan användas som det är.
Nackdelen med att integrera stoppning och klädsel är att det är svårt att klä om utan att behöva göra om hela formen. I
utvecklingen av stommen kan man fundera kring en lösning på hur man kan ta loss och byta ut de mjuka delarna och på så vis öka dess livslängd.
Att nålbindningen bär på en sådan lång historia gör den
intressant i sig och det vore roligt att ge den en plats i ett nytt sammanhang. Eftersom nålbindning oftast görs i ullgarn hade det varit spännande att se samma struktur uppförstorad i ett mycket grövre garn. Det verkar dock svårt att få tag i riktigt grovt garn och de vi hittade var för dyra för att vara ett alternativ och vi har funderat på om tvättad och kammad ull kan fungera.
3.2
SJ
ÖMANS
KONST
Varför vi valt att gå vidare med tekniken
• Vi valde att arbeta vidare med just oceanmattan eftersom den är flexibel och mönstret upprepas
regelbundet vilket gör att den kan utökas både på
längden och bredden
• Fungerar bra till restmaterial eftersom den bildas av delar som man skarvar ihop
• Stoppning och klädsel integreras
• Skapar fin struktur som vi var nyfikna på att se i ett annat sammanhang
• Fungerar bra både som lösa dynor och fast stoppning
Knoparbeten har en lång tradition bakom sig och har använts sedan urminnes tider till praktiska
ändamål såsom fiskenät och flätade tak. I mån av tid har man även utvecklat tekniken till att dekorera vardagsföremål med
prydnadsknopar. Många knopar har utvecklats av sjömän under den långa väntan som ofta blev till havs. Att kunna visa på vackert
utsmyckade föremål gav en känsla av stolthet och förmodligen även ett ökat anseende(6).
67: Oceanmattan
Oceanmattan, som är den knop vi har arbetat vidare med, slogs till havs runt spikar på en bräda för att knopen skulle behålla rätt form. Alternativt kan man göra den mot ett mjukt underlag för att kunna sätta fästpunkter där det behövs(7).
Oceanmattan har fördelen att den håller formen mycket bra och den går lätt att ändra i storlek.
Det som är viktigt att tänka på när man flätar Oceanmattan är att vara noggrann, särskilt första varvet, och nåla fast korspunkterna efterhand så att grundmönstret ligger fast och formen inte drar sig. Då man dubblar knopen genom att fläta i flera rep bör alla bukter nålas igenom så att böjarna blir smidiga.
68: Oceanmattan flätad i polyeter och ulltyg
Vi valde att arbeta vidare med Oceanmattan eftersom vi var väldigt nöjda med det första testet. Det är lätt att få ett jämnt resultat och formen hålls samman på ett bra sätt då repen vävs relativt tätt ihop. Den har en lagom plan struktur som är bra till det vi vill göra, dessutom går den lätt att anpassa till olika storlekar. Vi fastnade för det test vi gjorde med polyeterremsor inklädda i linnetyg eftersom vi tyckte det gav ett vackert resultat samt god sittkomfort.
Vidareutveckling
Från början var tanken att göra en stor och låg pall samt ett antal båtdynor i den knop som kallas oceanmattan. Vi började med att göra en stor dyna till pallen och för att få den stora formen stabil använde vi en cirka 10 centimeter bred polyeter. Därefter byggde vi vidare på sitsen med hjälp av smalare och mjukare polyeterremsor som fyller ut och skapar en god sittkomfort. Vi testade flera olika storlekar men insåg att den stora remsan gjorde pallen för tjock och klumpig. Därför arbetade vi endast vidare med smalare remsor. När den stoppningen var klar associerade vi formen till moln och tanken att göra pallar ersattes av idén att göra gungor där själva formen svävar fritt. Vi ville inte att dynan skulle störas av andra element och valde därmed att endast fortsätta att utveckla gungor.
Resultat
Gungorna har en stomme av tre stycken vakuumpressade skivor i björkplywood. På skivan har vi fäst dynan som utgör formen av den så kallade oceanmattan. Den är uppbyggd av inklädda polyeterremsor i olika tjocklekar. Vi har valt ett tyg i ull eftersom det inte repar sig och har en jämn struktur som inte konkurrerar med formen. Polyetern vi använt oss av har blivit över från tidigare projekt och tyget kommer från Kvadrat men är en restprodukt från Offeccts möbeltillverkning. De två mindre gungorna är tillverkade i en tunnare och mjukare polyeter medan den stora är gjord i en grövre dimension. Sitsarna är fästa vid och vilar i en lätt böjd träskiva som är upphängd i rep. Repen hålls ihop och smyckas med mässingsrör som även kan fungera som handtag. I nuläget fästs dynorna främst med ett snöre som går genom träskivan och upp i stoppningen. Dessutom använde vi ett antal
69-70: Gungor
71: Pallar
I ett samarbete med Kotaro Kawanabe, formgav och snickrade han en pall anpassad efter vår tolkning av oceanmattan. Till skillnad från gungorna valde vi här att klä in sitsens undersida och gjorde
stoppningen tunnare för att möbeln skulle bli proportionerlig och kännas nätt. Kotaros utformning av pallarna gav dem lite av det svävande uttryck som vi eftersträvade hos gungorna.
Liksom med nålbindningen är det här en teknik som kan konstrueras av flera mindre delar och lämpar sig på så vis bra då man använder sig av restmaterial. Det är enkelt att gömma tygets skarvar i flätningen och polyetern kan sammanfogas då man syr ihop delarna. Man kan experimentera med delarnas tjocklek och färger vilket gör formen anpassningsbar till materialet. Eftersom mönstret upprepas regelbundet kan formen utökas både på längden och på bredden. Modellen kräver ingen stomme utan skulle även kunna fungera som lösa dynor. Då man bygger upp sitsen skapas en kompakt yta som ger en bekväm sittkomfort. Möjligheten till olika sitthöjd erbjuder variation och flexibilitet. Gungorna gör sig bra om de hänger i olika höjd då vi upplever att de förmedlar en känsla av rymd. De har även fördelen att de är enkla att plocka undan och tar liten förvaringsyta då de inte används.
Nackdelar är att ulltyget lätt drar till sig damm och i den flätade strukturen kan det komma att samlas smuts. Här skulle man kunna arbeta vidare med hur dynorna sys samman samt prova andra textilier. Gungorna är gjorda för att brukas inomhus men tanken är att även göra gungor som är anpassade för utomhusmiljö. Då behöver dynan antingen vara avtagbar eller tyget vara
uv-beständigt och vattentåligt.
Vi tycker tekniken har kommit fram och utvecklats genom att formen syns på ett nytt sätt i dessa möbler. Detta trots att vi inte gjort andra ändringar än materialval och användningsområde. Eftersom tekniken har en
tradition inom sjöfarten anser vi att det vore passande att fortsätta med att utveckla en kollektion av båtdynor.
Utvärdering
och
förbättring
av
prototyper
Varför vi valt att gå vidare med tekniken
• Effektfullt sätt att skapa form och yta
• Går att variera på många olika sätt beroende på hur man syr och om man stoppar vecken
• Lätt att skarva
• Enkelt att få tag i tyg som restmaterial
3.3
PLISSERINGAR
Tekniken
Plissera kommer från franskans plisser och betyder vecka. Tekniken används oftast inom modets haute couture. I ett fåtal verkstäder sker detta ännu för hand genom att man veckar tyger i mallar och placerar dem i en ugn för att fixera mönstren. Gerard Lognon är en av få som ännu arbetar på det sättet.
Mariano Fortuny (1871-1949) var en av de som bidrog till utvecklingen av tekniken med plisserade tyger. Han var bra på draperingar och ville även utforma en teknik för att plissera, det gjorde han genom att konstruera en maskin som pressade fuktigt tyg med varma järn. Han slog igenom som skapare av plisserade plagg 1907(8,9).
Vidareutveckling
Vi blev intresserade av veckade och plisserade tyger och ville applicera tekniken på en
möbelklädsel och genom det skapa ett böljande och levande uttryck. En stor inspirationskälla under det här arbetet har vi hämtat från modevärlden, där vi främst tittat på Issey Miyake, Iris van Herpen och Sandra Backlunds kollektioner. De arbetar ofta med veckade och plisserade strukturer och kraftigt skulpturala former. Vi har tidigare nämnt Gérard Lognon som inspiratör till våra experiment med origami. Hans kartongmallar och avancerat
veckade tyger inspirerade även till vårt arbete med plisseringar. I de tester vi redan gjort har vi, i stället för att pressa, fixerat olika veck genom sömnad. Därefter har vi testat att fästa dem på olika sätt för att skapa volymer och forma ytor. 72-73: Sandra Backlund Control-C
Resultat
I Sandra Backlunds kollektion Control-C finns plagg som direkt har varit en inspiration till den bänk vi tillverkat. Hennes kreationer kan liknas vid rustningar och de plagg vi inspirerats främst av är uppbyggda av
veckade tyger.
Från början fanns idén om att göra en liten soffa med rygg och armstöd för att få fler ytor att spela med men eftersom tiden inte räckte till tog vi beslutet att istället göra en bänk genom att använda uttrycksfullt sydda veck.
Stommen består av en enkel skiva klädd i polyeter som är klädd i ett flertal tygstycken med sydda veck. Tyget har fästs i olika formationer och vissa partier fyllts med polyeter för att förstärka en böljande form.
Bänken är ett prov på hur de sydda vecken kan skapa former och volymer. I det här fallet är vecken fästa i ett slumpmässigt mönster men de skulle även kunna formas mer symmetriskt och då få ett helt annat uttryck. Det går att göra på många olika sätt, vecken kan sys i olika storlek och med olika täthet, man kan även sy fast stoppning i vecken för att fylla ut formen och ge en mjukare komfort. Tekniken kan anpassas och användas i olika sammanhang, antingen till detaljer eller till hela klädslar, även om det kanske är mest gångbart och fungerar bäst till mindre delar av en möbel. Vill man ha en hel möbel i plisserat tyg kan man sy vecken så att det inte bildas hålrum där det lätt samlas damm och smuts. Det går åt mycket tyg vilket kan göra produkten dyr, samtidigt så bygger tyget form och ger komfort vilket gör att man inte behöver lägga lika mycket tid och material på stoppningen. Den främsta anledningen till att använda plisserade tyger i klädselarbeten är dock det visuella värdet samt att man får en unik möbel.
Utv
ärdering
och
f
örbättring
av prototyp
Varför vi valt att gå vidare med tekniken
• Med knyppling går det att skapa avancerade mönster trots att grundslagen är relativt enkla
• Utmaningen ligger i att göra något nyskapande av en teknik som känns ganska gammalmodig och där tingen
som skapas förlorat sin plats i vardagen
3.4
KNYPPLING
Tekniken
Vi valde att arbeta vidare med knyppling eftersom vi tilltalades av hur enkel grunden i tekniken är samtidigt som man kan skapa så pass avancerade mönster.
Dessutom finns det stora möjligheter till utveckling som lever upp till de tankar vi förhåller oss till i vår
frågeställning.
Det finns olika typer av knyppling exempelvis traditionell vadstenaknyppling, bild- och frihandsknyppling. Olika regioner har utvecklat sin egen tradition av mönster och sätt att knyppla på. Grundslagen består av korsningar och vridningar av knyppelpinnarna som kan utföras i olika kombinationer för att få varierande mönster. Ofta gör man även extra vridningar för att skapa hål i mönstret.
Vi
dareutveckling
Vi fortsatte arbetet tillsammans med Hedwig
Hermansson, som var väldigt generös med sin tid och kunskap och öppen för våra idéer om vad vi skulle vilja göra. Vi studerade olika mönster och fick bra hjälp av Hedwig med att förstå skillnaden på de olika teknikerna och om hur avancerade de var. Hon visade även på ett antal textilkonstnärer som exempelvis Sten Kauppi och Greta Sandberg och gav tips om litteratur och om var man kan se intressanta spetsar.
Efter att ha tagit in den informationen och testat de grundläggande slagen fastnade vi för några mönster som kändes inspirerande att arbeta vidare med.
R
esultat
Utifrån den tidsplan vi hade bestämde vi oss till slut för att begränsa oss till ett antal så kallade bottnar. Eftersom vi fastnat för knypplingens sirliga, skira och trevande uttryck behövdes en tunn tråd som ändå gav stadga. Därför
bestämde vi oss för att arbeta med metalltråd och vi tyckte att en lampa borde göra sig bra till tekniken då man kan ta tillvara på mönstrets skuggspel mot väggen. Samma period
arbetade vi med origami och idén om att skapa en knypplad lampa som byggs upp av olika täta bottnar som skapar
skuggor och sammanfogas på ett sätt som knyter an till formen hos de vikta
hissgardinerna. I boken Grunde mit system, där en stor mängd knypplade bottnar beskrivs valde vi ut ett antal mönster som verkade användbara till den form vi ville göra. Hedwig hjälpte oss att välja ut ett par av dessa och vi började knyppla trekantiga former i olika grov 75-77: Tester i metalltråd, olika storlek
Vi beställde ett metallnät, formade det och sprayade det svart för att det skulle kunna fungera som stomme till de knypplade delarna. Tyvärr visade det sig vara för tidskrävande att göra så små mönster och därför valde vi att gå vidare med endast en av bottnarna i ett dekorativt och växtlikt motiv. Vi förstorade upp mönstret och knypplade det i
mässingstråd på en stor Tritexskiva istället för en knyppeldyna. Mönstret knypplades samman till en cylinder. Formen och materialet som gör att den påminner om en kungakrona. Då man tänder en lampa i ser man skuggan av mönstret på väggen. Vi provade olika storlekar av mönstret på den här lampan. Den första vi gjorde blev för stor för att hålla
stabiliteten, i den andra lampan gjorde vi mönstret mindre samt varierade storleken i de olika raderna och det fungerade bättre.
Utvärdering
och
förbättring
av prototyp
Den färdiga prototypen behöver fortfarande arbetas vidare med. Tritexskivan som vianvände fungerade men var lite dammig och smulig, dessutom hade det varit bättre med en grövre tjocklek för att nålarna skulle sitta fast ordentligt. En kompakt frigolitplatta är antagligen att föredra även om den är betydligt dyrare än Tritex. För att förenkla tillverkningen och få formen mer exakt, skulle man exempelvis kunna knyppla mönstren direkt kring en cylinderform. Vi tänker oss att formen skulle kunna byggas av frigolit, eventuellt i delar för att enkelt få loss den. Man behöver även arbeta vidare med en hänganordning men vi tycker också att lampan skulle göra sig bra med en
benställning. Självklart kan man använda sig av olika metalltrådar, prova andra storlekar och mönster. Vi valde att arbeta med mässingstråd eftersom det är så pass mjukt att man, trots en grov tråd, kan göra relativt små mönster.
Vi gillar fortfarande vår första idé med
lampan som byggs upp av mindre delar och bildar ett veckat mönster. Tyvärr är det allt för tidskrävande att göra så små mönster och man skulle behöva utveckla en stabil
stomme som bär upp mönstret.
Varför vi valt att gå vidare med tekniken
• Använda tunnare Tyvek och ett origamimönster som inte kränger sig
• Hitta sätt att spara tid, exempelvis trycka mönstret som ska vikas på materialet
• Testa att göra kortare längder • Förbättra hissanordningen
• Utveckla tekniken att sy mönster i tyg, exempelvis till ljudabsorbenter eller rumsavskiljare
3.5
ORIGAMI
Tekniken
Tekniken att vika en plan yta för att få fram en tredimensionell form har funnits länge och kan ses i många olika sammanhang. Ursprunget är en aning oklart, men de äldsta pappersfragmenten har hittats i Kina, det har daterats till 14-87 f Kr och är tillverkade av hampfibrer(10).Den pappersvikning vi kallar origami har antagligen sitt ursprung i Kina, Korea eller Japan. Själva ordet är
japanskt, av ori (att vika) och kami (papper) och man vet att japanerna gjorde
avancerade pappersfigurer för 1200 år sedan(11).
På 1930-talet började japanen Akira
Yoshizawa utveckla nya figurer efter gamla förebilder. I den traditionella origamin kunde man både vika och skära i pappret, medan de nya figurerna utvecklades efter strikta regler som sa att man bara fick använda ett pappersark och inga andra element och det fick enbart vikas. Efter detta skrevs flera böcker om konsten och origamin spreds och blev populär även i västerlandet(12).
En vikt form blir geometrisk, enkel och ren och skapar i sig ett formspråk som vi tycker om. Det är ett fascinerande sätt att skapa volymer och lek med ljus och skugga som inspirerat många. Det finns en uppsjö av produkter där origami använts för att bygga formen. Ett exempel är designern Elisa Strozyk som skapat lampan Miss Maple Pedant Lamp vilken har fått sin form med hjälp av viktekniker.
Vidareutveckling
Eftersom vi i stort är nöjda med det resultat vi fick när vi sydde vecken i tyg ville vi fortsätta att utveckla det sättet att arbeta. Det var viktigt för oss att hitta en produkt där man utnyttjar formen i vikningen för en funktion som inte enbart är
dekorativ.
Vi bestämde oss för att utnyttja hur dessa vikmönster ofta går att vika ihop och fälla upp. En hissgardin kändes ultimat för den här
funktionen då det blir väldigt effektfullt då den vecklas ut. 80: Test av hissgardin
82: Fram sida 81: Baksida
83: Hissgardin 84: Test i markistyg
Resultat
Vår första idé var att göra en ljudabsorbent och rumsavdelare att fästa i taket och som skulle gå att hissa upp och ned. Vi gjorde ett flertal tester i ulltyg men det var svårt att få ett bra resultat
eftersom materialet är så tungt och behöver stärkas för att det ska fungera. Istället började vi leta efter tunna och styva tyger för att utveckla en hissgardin till fönster. Som fönstergardin tyckte vi att Tyvek, som de använde på operan då vi var på praktik där, var ett bra alternativ. Tyvek är en non-wovenprodukt av polyetenfibrer med väldigt hög densitet. Det ser ut som papper men är hållbart och går att sy i vilket gör att det blir ett perfekt material att
använda till det här ändamålet. Materialet finns i olika tjocklek och med olika struktur. Den provbit vi fick från operan var av en
tunnare kvalitet än den provrulle som vi sedan arbetade vidare med. Med den tunnare kvaliteten blev gardinen lättare vilket är en fördel för att hissfunktionen ska fungera. Dessutom är den
kvaliteten mer transparent och papperslik vilket vi eftersträvade. Vi sydde även samma mönster i markistyg för att testa ytterligare ett styvt material. I båda fall arbetade vi med 6 meter långa
tygstycken.
Vi började med att rita ut mönstret som skulle vikas med en vit penna men insåg då vi började vika att den processen
underlättades avsevärt om man fyllde i mönstret med en syl. Därefter markerade vi enbart mönstret med sylen för att effektivisera arbetet.
Vi sydde tre stycken gardiner, två olika stora mönster i Tyvek och en i markistyg. Av dessa monterade vi endast upp en för att se hur hissanordningen kan fungera. Vi limmade och sydde fast tunna plywood i övre och nedre kant, och lät en persiennlina gå runt gardinen på samma vis som hos en persienn med skillnaden att linan löper genom ringar på baksidan. Vi hade problem med
mönstret eftersom det formade sig till en cylinder då det veckades ut för långt. Det löste vi genom att låsa mönstret på vissa punkter med tunna trästavar vilket tvingade den att hålla formen. Beroende på hur man sätter dessa stavar bildas olika former då mönstret
Vi är nöjda med att ha hittat ett sätt att utnyttja det vikta mönstret till en praktisk funktion. Det mönster vi valde ut
fungerar dock inte eftersom det formar en cylinder då den dras ut för långt. Även om det här gör resultatet vackert blir det för mycket jobb med att stabilisera och det går åt väldigt mycket mer material eftersom den inte går att dra ut formen lika långt. I en vidareutveckling tänker vi använda oss av mönster som har en rakare form och inte kränger sig. Dessutom skulle vi
använda en tunnare Tyvek eftersom den är lättare och blir väldigt vacker då strukturen syns igenom mot ljuset.
Även om den Tyvek vi använt oss av nu var spillmaterial samt provrulle, lever inte materialet upp till vår tanke om att använda restprodukter. Vi tyckte ändå att resultatet blev så pass bra att vi ville utveckla våra tester vidare.
Trots att Tyvek ser ganska känsligt och skört ut så är det väldigt tåligt. Det går inte att tvätta, men tål vatten och går att torka av, fett- och oljefläckar går däremot inte bort. Den höga densiteten gör att det töjer sig istället för att spricka. Något som vi behöver tänka på är att det inte UV-beständigt, men det ska gå att
behandla det så det blir det. Detta har vi dock inte undersökt vidare. Materialet är inte heller brandskyddsimpregnerat. Arbetet med hissgardinerna gjorde att vi inte hann med att utveckla en ljudabsorbent. Vi tror dock att det skulle fungera väldigt bra eftersom ett vikt mönster bildar en struktur som fångar upp mycket ljud. Men man behöver arbeta vidare för att hitta ett bra sätt att göra dem hanterliga och funktionella.
Eftersom det går åt så mycket tyg till en vikt struktur blir det lätt tungt, dessutom behöver de vara lätta att komma åt och
rengöra så det inte samlas damm i vecken.
Att vika origami kräver dock mycket tålamod och stor precision för att det ska bli bra. I det stora hela känns tekniken väldigt inspirerande och utvecklingsbar.
Utvärdering
och
förbättring
av prototyp
4.
SLUTSATS
I vårt arbete har vi hela tiden utgått från en grundteknik men gjort ändringar i materialval, dimension eller användningsområde och på så vis kunnat vidareutveckla produkter som känns nyskapande. Alla de tekniker vi valt att arbeta med har stor variationsförmåga och flexibilitet och kan användas till olika typer av möbler och inredningsföremål, något som var nödvändigt för att de skulle
passa för vårt syfte. De textila produkterna är även lätta att anpassa efter det material som finns att tillgå då de går att skarva samman av flera mindre delar.
För att inte förlora all den kunskap som finns inom olika hantverk kan man använda sig av den, hämta inspiration och utnyttja de genialt uttänkta och välutvecklade teknikerna för ett syfte som blir meningsfullt och kan användas i ett sammanhang där de
uppskattas. Detta kan i sin tur ge nytt liv åt hantverken och ett djupare värde åt föremålen där tekniken används.
I vårt arbete har vi visat hur man utifrån traditionella hantverk kan hitta nya uttryck och användningsområden. Med utgångspunkt i ett antal idéer om att skapa något nytt utifrån väl beprövade
hantverkstekniker, har vi hittat användningsområden där
teknikerna anpassas efter olika material och funktioner så att de kan appliceras på möbler och i inredningar.
Vi har genom ett antal prototyper gett exempel på hur man kan använda dessa tekniker till något annat än sitt ursprungliga syfte. Bänken visar på hur vi inspirerats av plisseringar inom modevärlden och använt det till möbelklädslar för att bygga strukturer och forma ytor. I vårt arbete med sjömanskonst och nålbindning har vi genom att använda ett nytt material i form av inklädda polyeterremsor kunnat integrera stoppning och klädsel till ett resultat där tekniken är sig lik. Samtidigt är det lätt att göra dem i olika skalor beroende på hur
slutprodukten ska se ut. I origamin har vi utnyttjat funktionen i en vikt form till att göra hopfällbara produkter som till exempel visas i
hissgardinen eller idén om ljudabsorbenter i ull där de många ytorna fyller en funktion genom att fånga upp ljud. Knypplade spetsar är inget man normalt använder sig av idag och själva tekniken är därför inte lika tilltalande som den en gång var. Vanligtvis brukar knypplade spetsar enbart vara en dekoration och även om det inte är nytt att de förekommer i lampskärmar har vi har nu valt att dra upp skalan och låta spetsen utgöra hela formen.
